Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett centralt för v ältning sbibliotek m. m.
1912-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:102, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett centralt för v ältning sbibliotek m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 102.
1
Nr 102.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 7 maj 1912.
» » i i Andra kammaren den 7 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om utredning i fråga om utvidgning af Riksdagens
bibliotek till ett centralt för v ältning sbibliotek m. m.
(Bankontskottets utlåtande nr 26.)
Till Körningen.
I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,
»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, det
Kung! Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån Riksdagens
bibliotek kunde utvidgas till ett statsvetenskapligt bibliotek, äfvensom huruvida
och i hvad mån en sådan utvidgning bör medföra ökad lånerätt vid
biblioteket, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda.
Såsom i motionen framhålles lärer det icke kunna förnekas, att saknaden
af ett bibliotek för den centrala förvaltningen redan länge gjort
sig ganska kännbar. Det har nämligen ofta nog visat sig, att man inom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 29 höft. (Nr 102—103). 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 102.
förvaltningen nödgats vända sig till Eiksdagens bibliotek, som med sitt
jämförelsevis rika bokförråd inom statsvetenskap och förvaltningsväsen
erbjuder ett synnerligt värdefullt material. . Enligt de för biblioteket
gällande stadgarna är det visserligen icke medgifvet vare sig ämbets- och
tjänstemän eller enskilda forskare att begagna sig af biblioteket. Genom
tillmötesgående från bibliotekariens sida hafva emellertid äfven andra än
de, för hvilka biblioteket egentligen är afsedt, i den mån sådant kunnat
ske utan olägenhet, fått tillgång till detsamma. Det förtjänar ock erinras,
att framställningar gjorts i syfte att under tid, då Eiksdag ej påginge,
utlåning finge ske jämväl till ämbets- och tjänstemän samt enskilda.
Dessa framställningar hafva emellertid hittills ej vunnit Eiksdagens godkännande.
Förslaget om skapande af ett centralt förvaltningsbibliotek med eu
rikhaltig samling af statsvetenskaplig litteratur finner Eiksdagen för sin
del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen ligga i öppen dag, att
beaktansvärda fördelar skulle stå att vinna, om sådana åtgärder vidtoges,
att de inom de skilda ämbetsverken befintliga bokförråd, som kunde undvaras
utan egentlig olägenhet för arbetet inom verket, sammanfördes och
systematiskt ordnades inom ett enda bibliotek. Hvad särskildt angår den
litteratur, som i ganska stor utsträckning förvärfvas af kommittéer samt
liknande beredningar inom de olika departementen, är att märka, att några
föreskrifter icke finnas, huru med densamma skall förfaras, sedan de anbefallda
utredningarna blifvit slutförda. I många fall torde nog de inköpta
arbetena öfverlämnas till respektive departement, men redan saknaden
af föreskrifter i berörda hänseende synes utskottet till fullo ådagalägga
behofvet af en undersökning af hithörande förhållanden.
Olika utvägar för åstadkommande af ett dylikt centralt förvaltningsbibliotek
kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett det lämpligast
böra ske genom eu utvidgning af Eiksdagens bibliotek. I afseende härå
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret i afgifvet yttrande framhållit, hurusom
utrymmet inom riksdagshuset icke syntes medgifva en sådan utvidgning.
Fullmäktige hafva därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes
fullmäktige lämpligare, om ett dylikt bibliotek komme till stånd såsom en
själfständig inrättning vid sidan af riksdagsbiblioteket.
Under sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läge svårigheter
möta att yttra sig, hvilketdera af ofvan angifna sätt för frågans lösning
må vara att föredraga, anser Eiksdagen goda skäl tala för verkställandet
af en allsidig utredning af den föreliggande frågan, därvid äfven
3
Riksdagens skrifvelse Nr 102.
torde böra undersökas, huruvida, under förutsättning att Riksdagens bibliotek
utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, erforderligt utrymme må
kunna inom riksdagshuset beredas detta bibliotek.
Åberopande hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån Riksdagens
bibliotek bör och kan utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, äfvensom
huruvida och i hvad mån en sådan utvidgning bör medföra ökad lånerätt
vid biblioteket, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 7 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.