Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i. förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.
1912-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:103, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i. förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.
Dokumentets text
4
Eiksdagens skrifvelse Nr 103.
Nr 103.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 7 mai 1912.
» » » i Andra Kammaren den 7 maj 1912.
Eiksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts
proposition med förslag till vissa ändringar i. förordningen
den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.
(Bankoutskottets utlåtande nr 27.)
Till Konungen.
I eu till Riksdagen den 29 sistlidne mars aflåten proposition, nr 157,
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen besluta,
att §§ 2, 4, 5, 6, 9, 10 och 12 i förordningen den 22 juni 1883 angående
en postsparbank för riket skola från dag, som af Eders Kungl.
Maj:t bestämmes, erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2.
Mom. 1. Enhvar äger att för egen eller annans räkning insätta
medel i postsparbanken.
5
Riksdagens skrifvelse Nr 103.
Mom. 2. Insättning kan äga rum vid de postanstalter, postsparbankens
styrelse bestämmer, å alla de tider då postanstalten hålles öppen
för allmänheten. I den mån och på det sätt Kung!. Maj:t pröfvar lämpligt,
må insättning ock förmedlas af i postverkets tjänst anställda personer eller
af särskild! antagna ombud för postsparbanken.
Mom. 3. Yid första insättning skall uppgifvas det fullständiga
namnet å den, till hvars förmån insättningen sker, äfvensom, där insättningen
verkställes för viss person, dennes hemvist och lefnadsyrke
samt, där så ske kan, födelseår, månad och dag. Göres insättningen till
förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnas namn
uppgifvas.
Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att
dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas, göre
därom förbehåll, då insättning verkställes. Till han vid insättning göra
annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme på pröfning af
postsparbankens styrelse, huruvida medlen må med det förbehåll mottagas.
§ 4.
För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än eu krona,
tillhandahållas genom postsparbankens försorg sparmärken, att användas
för insättning i banken, på sätt och i den ordning särskild! bestämmes.
§ 5.
Mom. 1. ''Vid första insättning i postsparbanken skall till insättaren
utan afgift utlämnas eu med seriebokstaf och ordningsnummer försedd
motbok, utfärdad till förmån för den, för hvilken insättningen äger rum.
Vid hvarje insättning eller uttagning skall beloppet i motboken införas.
Mom. 2. I motbok skall vid utlämnandet finnas infördt i afseende
å medlens utbetalning gjordt förbehåll, hvarjämte motboken skall innehålla
sammandrag af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande
till postsparbanken.
Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer
än en motbok i allmänhet ej äga rum; dock må minderårig, för hvars
räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars
förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild
motbok för insättning af egna medel.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 103.
§ 6.
Insättning skall, för att vara gällande, kvitteras på sätt särskild!
bestämmes.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del däraf,
skall, med uppvisande af motboken, skriftligen uppsäga beloppet å postanstalt
eller hos postsparbankens särskilt antagna ombud och därvid uppgifva,
hvarest medlen böra utbetalas. Öfver uppsägningen meddelas bevis.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
för belopp af högst 100 kronor.............................. minst en vecka,
» » öfverstigande 100 men ej 500 kronor......... » två veckor,
» » öfverstigande 500 kronor........................ » en månad,
allt före den dag, medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. Postsparbankens styrelse skall dock äga att meddela föreskrifter
rörande de villkor, under hvilka utbetalning af insatta medel må
i särskilda fall kunna ske utan afvaktan på uppsägningstidens utgång.
Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid någon
postanstalt uppsägningstiden för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, utsträckes
till mer än en vecka, bör postsparbankens styrelse meddela nödiga
föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må
densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade
inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas, anses
uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom
vore de i postsparbanken ånyo insatta.
§ 10.
Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,
som blifvit uppsagda, tillhör det honom att, därest han icke är personligen
känd, styrka sin behörighet genom meddelande af sådana uppgifter,
som i § 2 mom. 3 omförmälas.
Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med dem,
som vid första insättningen afgifvits, och förekommer ej anledning betvifla,
7
Biksdagens skrifvelse Nr 103.
att personen är den, han uppgifver sig vara, verkställes utbetalningen. I
annat fall öfverlämnas ärendet till postsparbankens styrelse, som äger att
efter omständigheterna förordna om medlens utbetalande eller om frågans
hänvisande till laga domstol.
Mom. 3. Omfattar uppsägning motboksägares hela tillgodohafvande
på en och samma motbok, skall vid medlens lyftande motboken tillställas
den, som verkställt utbetalningen.
§ 12.
En och samma motbok må, för såväl insättning som uttagning af
medel, användas ej mindre vid hvarje postanstalt, där postsparbanksrörelse
finnes anordnad, än äfven hos de af postsparbanken särskildt antagna ombud.
Riksdagen har för sin del funnit vägande skäl tala för bifall till de
af Eders Ivungl. Maj:t föreslagna ändringarna, hvarför Riksdagen ansett
sig böra bifalla Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Därjämte har Riksdagen ansett sig böra vidtaga en mindre ändring
i § 9 mom. 6.
I berörda moment stadgas, att, därest uppsagda medel icke blifvit af
vederbörande lyftade inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat
tillhandahållas, uppsägningen skall anses hafva förfallit, hvarjämte å dessa
medel beräknas ränta såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.
Riksdagens uppmärksamhet har emellertid blifvit fäst därå, att särskildt
under senare tider klagomål försports från allmänheten i anledning
af den sålunda bestämda jämförelsevis korta liggetiden för uppsagda postsparbanksmedel,
i sammanhang hvarmed framställningar gjorts hos styrelsen
för postsparbanken om utsträckning af nämnda tid.
Dessa klagomål hafva särskildt yppats vid tillfällen, då uppsagda
medel skolat lyftas vid i skärgården belägna postanstalter, hvarest, i synnerhet
under vintertiden, oöfverstigliga svårigheter stundom lagt hinder
i vägen för eu motboksägare att under den för medlen nu bestämda liggetiden
uttaga desamma. Följden häraf har varit, att vederbörande poststationsföreståndare
antingen, för att tillmötesgå allmänheten, förfarit i strid
med föreskrifterna i ämnet och kvarhållit medlen några dagar efter den
bestämda liggetidens utgång, eller ock, i noga öfverensstämmelse med
dessa föreskrifter, till det öfverordnade postkontoret återsändt de ej lyftade
medlen omedelbart efter liggetidens utgång, ett förfarande, som ej sällan
8
Riksdagens skrifvelse Nr 103.
kunnat vålla ekonomisk rubbning för vederbörande motboksägare. Enahanda
olägenheter förefinnas äfven vid aflägset belägna poststationer i Norrland,
Dalarne och Yärmland.
Utom dessa för allmänheten kännbara svårigheter vid tillämpning af
nuvarande bestämmelse angående liggetiden för uppsagda postsparbanksmedel,
vållar denna bestämmelse olägenhet jämväl för de posttjänstemän,
hvilka hafva att utbetala eller öfvervaka utbetalande af dylika medel.
Enligt gällande föreskrifter är nämligen för postanvisningar äfvensom för
skadeersättningar och pensioner, som af postsparbanken utbetalas för riksförsäkringsanstaltens
samt barnmorskornas pensionsanstalts räkning, bestämd
en liggetid af 14 dagar. Gifvet är, att bestämmelserna om olika liggetider
för uppsagda postsparbanksmedel och för öfriga här nämnda utbetalningar
mången gång skola vid postanstalterna föranleda misstag, utom det
att det olika behandlingssättet af nu ifrågavarande utbetalningar är af
beskaffenhet att vålla ökadt arbete vid dessa anstalter.
Ur synpunkten af att bereda ökade fördelar för den allmänhet, som
begagnar sig af postsparbanken, synes därför önskligt, att tiden för lyftning
af uppsagda postsparbanksmedel i någon mån utsträckes; och då,
såsom ofvan nämnts, liggetiden för vissa andra vid postanstalterna förekommande
utbetalningar är bestämd till 14 dagar, synes det vara lämpligt,
att den tid efter förfallodagen, under hvilken uppsagda postsparbanksmedel
tillhandahållas vederbörande, utan att ränteafdrag ifragakommer, jämväl
fastställes till 14 dagar.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har alltså vunnit Riksdagens
bifall, dock att § 9 mom. 6 erhållit följande förändrade lydelse:
»Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade inom
fjorton dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahallas, anses uppsägningen
hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel såsom vore
de i postsparbanken ånyo insatta.»
Stockholm den 7 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.