Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af viss skadegörelse å ungskog.

1912-05-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:119, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af viss skadegörelse å ungskog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagms skrifvelse Nr 119.

1

Nr 119.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 23 maj 1912.

> » »i Andra kammaren den 24 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande

af viss skadegörelse å ungskog.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 13).

Till Konungen.

I en inom Kiksdagen väckt motion har framställning gjorts i fråga

om åtgärder till förekommande af i motionen påvisade skadegörelser å

ungskog.

Motionärens framställning är af följande lydelse:

»I åtskilliga af våra större städer och måhända äfven annorstädes

tillsaluhållas för prydnad i hemmen i allt större utsträckning toppskott

af unga furuplantor — hvarigenom dessa för framtiden förstöras — samt

jämväl hela plantor af samma trädslag, hvarjämte vid jultiden ofantliga

massor af unga granar där utbjudas. Härom voro ju ej så mycket att

säga, därest skogsägarne, hvilka äro ansvariga för skogens återväxt efter

afverkning, i allmänhet voro de, hvilka idkade här ifrågavarande rörelse

eller densamma åtminstone bedrefs med någon urskillning och tanke på

skogens fortbestånd.

Att så ock understundom sker, vill jag visst icke bestrida, men vågar

påstå, att den ojämförligt största delen af denna köpenskap idkas af personer,

hvilka hvarken äga någon skog eller förskaffat sig rätt att å annans

mark hämta dessa varor, utan helt enkelt tillgripa dem utan ringaste

tanke på den ofantliga skada, de förorsaka.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 33 käft. (Nr 119—123). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 119.

Denna trafik tiar numera antagit sådana dimensioner, att en mängd

skogsägare, fivilka ägnat varmt intresse för skogens vård, rentaf se sig

urståndsätta att med någon utsikt till framgång uppdraga ungskog, helst

en öfvervakning, som skulle mäkta råda bot mot ifrågavarande rothygge,

praktiskt taget är omöjlig att åstadkomma å våra skogar med deras i

regeln stora vidder.

På hvad sätt bot skall rådas mot denna sorts stöld och skogssköfling,

är naturligtvis ej godt att på rak arm föreslå, men Stockholms stad införde

för några år sedan, säkerligen ej af omtanke för skogsvården, utan

emedan man funnit, att ett mycket stort antal där saluhållna julgranar

vore oärligt åtkomna, den bestämmelsen, att säljarna skulle förete bevis

från skogsägare därom, att granarna efter erhållet tillstånd afverkats å

deras mark, och ehuru endast denna åtgärd sannolikt ej vore tillräcklig,

var man dock här i staden inne på rätt väg, eftersom endast genom ingripande

å försäljningsorten något effektivt skydd mot skadegörelsen torde

kunna åstadkommas. Skada blott, att Stockholms myndigheter så fort

tröttnade på saken.

Säkerligen finnas de, som hålla före, att det vore hårdt förhindra

personer i ringa ställning att förtjäna en slant genom här ifrågavarande

rörelse, men därom är ej heller fråga, ty jag är fullt förvissad, att de

allra flesta skogsägare, på därom gjord framställning, gärna skulle tillåta

kända, hederliga och omtänksamma personer, på hvilka de kunde lita,

att de rättade sig efter gifna föreskrifter, att å deras marker taga såväl

kvistar af furu som äfven julgranar, där detta kunde ske utan skada å

skogen.

Jag har städse satt mig emot förbud mot plockning af vilda bär å

annans mark och ser gärna, att ganska stor frihet i fråga om denna må

råda, där det kan ske utan olägenhet, men då jag erfarit, hvilken ofantlig

skada den frihet förorsakar, som man i allt större utsträckning tagit

sig att förstöra ypperlig ungskog å betydliga områden, samt att sagda

förödelse årligen sträcker sig allt vidare, har jag funnit mig manad att

fästa uppmärksamheten därpå och får vördsamt hemställa, det Eiksdagen

i skrifvelse till Kung! Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

hvilka åtgärder kunna finnas lämpliga till förekommande af här

ofvan påvisade skadegörelser å ungskog, samt för Eiksdagen framlägga

de förslag, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.»

Eiksdagen, som bifallit ifrågavarande motion, får sålunda anhålla,

det täcktes Eders Ivungl. Maj:t låta utreda, hvilka åtgärder kunna finnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 120.

3

lämpliga till förekommande af i motionen påvisade skadegörelser å ungskog,

samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning

kan gifva anledning.

Stockholm den 24 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Kr 120.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 23 maj 1912.

j » in Andra kammaren den 24 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om den norrländska

fiskarbefolkningens bostads- och fiskerättsförhållanden.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion får Riksdagen

under åberopande af hvad i Riksdagens jordbruksutskotts utlåtande nr

18, hvaraf ett tryckt exemplar härvid fogas, i ämnet anförts, härigenom

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande

den norrländska fiskarbefolkningens bostadsförhållanden samt därefter för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 24 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.