Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tillerkännande af dagtraktamente åt landstingsman.

1912-05-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:150, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tillerkännande af dagtraktamente åt landstingsman.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 150.

Nr 150.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912,

„ „ ,, i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

tillerkännande af dagtraktamente åt landstingsman.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 34.)

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag hafva enskilda motionärer framställt

förslag, att Riksdagen för sin del måtte besluta följande ändrade lydelse

af § 24 i förordningen om landsting den 21 mars 1862:

»Landstingsman eller suppleant åtnjuter landstingets medel i dagtraktamente

under landstingets möte sex kronor äfvensom ersättning

för resekostnaden fram och åter beräknad efter skjutslega för en häst,

där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter

afgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en

hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker.»

Såsom af motionärerna erinrats, var frågan om tillerkännande af

dagtraktamente åt landstingsman senast år 1911 föremål för Riksdagens

pröfning. Konstitutionsutskottet tillstyrkte då ett framställdt förslag härom,

men förföll frågan på grund af kamrarnes skiljaktiga beslut.

I sitt utlåtande i anledning af ifrågavarande förslag anförde förlidet

års utskott, efter att hafva erinrat att förslag i dylikt syfte dittills

af vederbörande utskott blifvit afstyrkta under hänvisning till att de

kommunala uppdragen såsom förtroendesysslor böra fullgöras utan ersättning,

följande:

»I likhet med hvad herr Staff m. fl. i sin motion anfört finner

emellertid utskottet, att principen om oaflönade förtroendeuppdrag svårligen

kan anföras som skäl mot förevarande förslag. Denna princip

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 150. 13

innebär nämligen, att innehafvare af förtroendetjänster ej äga att åtnjuta

ersättning för därmed förenadt arbete eller erhålla lön (arfvode).

Hvad åter dagtraktamente beträffar, torde detta ej kunna anses utgöra

vare sig lön eller arfvode i egentlig mening utan'' blott innebära ersättning

för de direkta kostnader, so* äro förenade med ett visst uppdrag.

Då ämbete- eller tjänsteman för tjänsteresor uppbär resekostnads- och

traktamentsersättning utöfver den lön, han åtnjuter, uppfattas sålunda

denna lön såsom en från den förra skild sak. Lönen uppbäres på grund

af hans tjänst, resekostnaden och dagtraktamentet på grund af de särskilda

kostnader, som tjänsten i visst afseende medför. Landstingsmannauppdraget

torde också kunna anses vara af den särskilda art, att

dagtraktamente därför bör förekomma, då det för de allra flesta landstingsmän

förutsätter vistelse på annan plats än hemorten. Då utskottet

ej finner, att landstingsman skäligen bör påläggas utöfver de besvär, som

äro förenade med uppdraget, särskilda direkta utgifter för uppdragets

fullgörande, och då landstingsman redan nu delvis erhåller ersättning

för de direkta kostnader resorna innebära, har utskottet i nu angifna

afseende intet att erinra mot att landstingsman tillerkännes äfven dagtraktamente.

Äfven ur en annan synpunkt torde emellertid ett stadgande härom

vara af behofvet påkalladt. De vid 1909 års riksdag definitivt antagna

bestämmelserna i fråga om den kommunala rösträtten och det

proportionella valsättet afsågo att för de samhällsklasser, som dittills

ej alls eller endast i undantagsfall varit representerade i landstingen,

bereda möjlighet att välja landstingsmän. ur sin egen krets. I likhet

med motionärerna finner utskottet, att afsikten med 1909 års rösträttsreform

svårligen skulle i detta afseende kunna realiseras, om den census,

som stadgandet i § 24 i förordningen om landsting faktiskt innebär,

fortfarande skulle bibehållas. Efter utskottets mening torde sålunda

införande af dagtraktamente åt landstingsman kunna anses vara befogad!,

emedan det innebär en konsekvens af 1909 års lagstiftningsarbete i

fråga om vidgade medborgerliga rättigheter.

1 fråga om dagtraktamentets storlek finner utskottet, att detta

lämpligen torde kunna fastställas till 6 kronor eller det belopp, som

blifvit i de båda förevarande motionerna föreslaget. I likhet med motionärerna

anser utskottet, att i samband härmed en reglering bör företagas

i fråga om den nu stadgade resekostnadsersättningen. Efter hvad

utskottet erfarit, hafva landstingsmän från trakter, i hvilka järnväg ej

finnes att tillgå, genom bestämmelsen om ersättning för skjutslega

efter två hästar beredt sig en icke obetydlig vinst, och jämväl den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrifvelse Nr 150.

efter afgiften i första klassens vagn på järnväg beräknade ersättning

torde, i all synnerhet på längre sträckor, kunna lämna afsevärdt öfverskott,

om lägre vagnsklass användes. Då det torde vara synnerligen

önskvärd!, att stadgandet om ersättning för de direkta utgifter, som

äro förbundna med fullgörande af ett kommunalt förtroendeuppdrag,

icke bereder möjlighet till särskild vinst för de till denna ersättning

berättigade, har utskottet ansett, att resekostnadsersättning bör beräknas

efter skjutslega för en häst, där järnväg icke är att tillgå eller ångbåtslägenhet

begagnas, och efter afgiften i andra klassens vagn på järnväg.

Utskottet har däremot ansett, att den nuvarande bestämmelsen i

fråga om ersättning för begagnande af ångbåtslägenhet lämpligen kan

bibehållas.»

Riksdagen finner de af 1911 års konstitutionsutskott anförda skäl

fortfarande i hufvudsak äga giltighet, men då efter Riksdagens mening

dagtraktamente åt landstingsmän bör utgå såsom en skälig godtgörelse

, för de extra kostnader, de under sin bortovaro från hemmet och under

sin vistelse vid landstinget få vidkännas, har Riksdagen ansett, att de

landstingsmän, som bo å den ort, där landstinget hålles, ej böra erhålla

något dagtraktamente.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för sin del beslutit,

att § 24 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 erhåller

följande ändrade lydelse:

§ 24.

Landstingsman eller suppleant, som ej bor å den ort, där landstinget

hålles, åtnjuter af landstingets medel i dagtraktamente under

landstingets möte sex kronor samt ersättning för resekostnaden fram

och åter, beräknad efter skjutslega för en häst, där icke järnväg är att

tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter afgiften i andra klassens

vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när

hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg, där resan så

medelst sker.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTID TRYCKERI, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.