Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 8, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.

1912-05-21 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:155, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 8, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrifvelse Nr 155.

Nr 155.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.

» » »i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af

11 kap. 8, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.

(Lagutskottets utlåtande nr 41 och memorial nr 68.)

Till Konungen.

Genom en den 26 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 25, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid

propositionen fogadt förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24

och 38 §§ rättegångsbalken.

Det af Eders Kungl. Maj:t genom förevarande proposition framlagda

lagförslaget har icke kunnat af Riksdagen i oförändradt skick godkännas,

utan har Riksdagen i anledning af samma proposition för sin del antagit

följande:

Lag

om ändrad lydelse af It kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

9 §.

Vistas svaranden å ort utom riket, må delgifningen ske i enlighet

med lagen å den utrikes orten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 155.

13

Är svaranden veterligen ur riket faren utan att upplysning kunnat

vinnas, hvar han sig uppehåller, och förekomma därjämte omständigheter,

som gifva anledning antaga, att han håller sig undan eller att han har

för afsikt att för framtiden bosätta sig i främmande land, värde stämningen

införd i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton dagar

mellan hvarje gång. Därjämte skall, där svaranden inom riket har kändt

hemvist, stämningen i hufvudskrift eller besannad afskrift fästas å hans

husdörr och uppläsas för hans husfolk, om sådant finnes, samt, där han

ej har sådant hemvist men äger fastighet inom riket, öfverlämnas till den,

som förvaltar fastigheten.

Hvad ofvan i denna § stadgas skall icke äga tillämpning för det

fall att svaranden hos rätten eller häradshöfdingen i den ort, där han

är eller senast var i riket boende, anmält viss person, som äger att för

honom stämning mottaga, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat

erhållas.

Anmälan med verkan, som nu sagts, må endast göras af den, som

då anmälan sker äger hemvist här i riket, och skall afse viss tid ej öfverstigande

tre år.

Har någon anmält, att viss person äger att för honom mottaga

stämning, skall sådan anmälan upptagas i förteckning, som å landet föres

af häradshöfdingen och i stad af rätten.

24 §.

Delgifves stämning enligt stadgandet i 9 § andra stycket, skall

hvad där om delgifningen är föreskrifvet vara till fullo verkställdt sist å

etthundratjugonde dagen före inställelsedagen.

38 §.

Intyg af två stämningsmän, emot hvilka ej förekommer jäf, som

om vittnen är stadgadt, galle såsom fullt bevis att delgifning blifvit så

verkställd, som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg,

som meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman eller notarius publicus

eller af svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman, så

ock intyg af fjärdingsman, då han verkställt delgifningen efter förmans

uppdrag. Skriftligt erkännande om delgifning vare ock, där det är genom

intyg af en ojäfvig stämningsmän bestyrkt, ansedt såsom fullt bevis om

delgifningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrifvelse Nr 155.

Intyg, att delgifning å utrikes ort skett, skall ock, där intygsgifvarens

behörighet styrkes af svensk eller här i riket anställd diplomatisk

eller konsulär tjänsteman, gälla såsom fullt bevis att delgifning verkställts

så, som intyget innehåller.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

121768

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.