Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om ändrad lidelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

1912-05-21 · 97 sidor, varav 96 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 96 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:156, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om ändrad lidelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse jVY 156.

1

Sr 156.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.

» » » i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi.

Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om

ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och

nr 57 med förslag till lag om ändrad lidelse af 154 och

156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning

till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga

om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

(Lagutskottets utlåtande nr 51 och memorial nr 59.)

Till Konungen.

Genom en den 19 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 22

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

Ro) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 43 höft. (Nr 156.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så

ock angående undansättande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;
9:o)

Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Vidare har Kung!. Maj:t i en den 23 februari 1912 dagtecknad

proposition, nr 57, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid

propositionen fogadt förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och

156 §§ utsökningslagen.

I sammanhang med dessa propositioner har Riksdagen till behandling

förehaft en af justitieombudsmannen i hans till innevarande Riksdag

afgifna ämbetsberättelse gjord framställning om ändrade bestämmelser i

fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 3

De under momenten 3 samt 6—14 här ofvan angifna lagförslagen

hafva i oförändradt skick af Riksdagen antagits.

Däremot hafva öfriga, genom förevarande proposition, nr 22,

framlagda lagförslag icke kunnat af Riksdagen oförändrade godkännas,

utan har Riksdagen i anledning af denna proposition beträffande de i

punkterna 1, 2, 4 och 5 omförmälda lagförslagen för sin del antagit

lagar af den lydelse här nedan angifves, hvarjämte Riksdagen jämväl

för sin del antagit lag om tillägg till 23 § i förordningen den 10

augusti 1877 om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende

därå iakttagas skall.

De af Riksdagen alltså i anledning af propositionen nr 22 för

sin del antagna och godkända lagarna införas här som följer.

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,

74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola erhålla

följande lydelse:

8 §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själ!'' för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om

Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,

under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning

af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

. 4 §''

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför läst egendom på grund af inteckning

häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sigill

fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.

Tillhör fartyget liera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,

om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att

gilva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna

icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen jakande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3

mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom

framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckningflera

fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §’

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning- ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas

i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så

ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag

ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän

skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas

såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig

man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas

af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman

att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål

någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande

verkställas, därom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts

beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande

af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom

och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,

därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenär tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan

rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer

eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,,

hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären

hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på

en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran den

fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång

för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen

icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant

särskildt begär.

u §•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för

godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och

njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap.

sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods

i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen

därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den,

i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till

betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan

orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas

eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär den för

godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenär egendom, som i annans besittning finnes, varde

förbud innehafvare!! meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den.

till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskilt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade

egendomen, värde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång

för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma

att öfvergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran af annan

än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för

sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fäst

egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,

där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till utmätningsmannen

för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande

äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den

utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta,

där utmätningsmannen det äskar.

79 §.

^ Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering

af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären

de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysningom

servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som

skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran

eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar

på en gång; varde de hvar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § förordnat

om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas

på begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas

på sätt i 60 § stadgas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,

afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder

såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af

syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan

dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva

något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta

om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren

redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

82 §.

Öfverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande

för förre ägarens gäld.

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag

för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen

infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre

egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller

fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen

därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion

till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rättegångsdag,

som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye

ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling

i lmfvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker

ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå

att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag

för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen

är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som

ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess

sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom

öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye

ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens

gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom.

sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen ägt rum, samt huruvida egendomen på grund af inteckning

häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara

erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen

skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända

bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 höft. (Nr 156.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken enligt 51 § konkurslagen äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen

förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och,har någon fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende

af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger

fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,

göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett

för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin

återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra anmälan

å landet hos domaren och i stad hos rätten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

11

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes

lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,

som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt, att

auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till

efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan

att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid,

som för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras,

äge utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som

lämpligt finnes.

91 §•

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras

minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gällt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga

hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr

än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske

af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt

handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrift beloppet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen

säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen

utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gäldenären

frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen

anmäla. De borgenärer, Indika jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda

kallelsebref, livilka auktionsförrättaren skall med posten afsända

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i far tygsregi st ret

infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

.92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

Indika fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,

upphöre försäljningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

13

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller därutöfver,

uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes

och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för eu femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörj e genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget

vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

RiJcsdagens skrifvelse Nr 156.

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen bos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden

öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånda dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor

pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

öfver utmätningen med beskrifning'' och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försäljningen

taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,

som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101 §.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället

införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

äfvensom intagas i länskungörelserna; inge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskild!

sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen

om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

å tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill

föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å

tionde dagen före auktionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §

särskild! sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet,

där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,

hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast

fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas

uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars

gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och

sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så

ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor

och i stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen

kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant sammanträde,

som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens

försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, söm i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda föreskrifvits

iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen

anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola

allenast de i första stycket omförmälda handlingar vid auktionens början

ånyo uppläsas.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättare!! borgenärsförteckning,

hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen i

de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktionsförrättaren

anmäld;

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § liandelsbalken

äger rum eller som eljest skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen

blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens

försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är intecknad

eller grundar sig å skriftlig handling, hvilken blifvit af rättsägaren till

auktionsförrättaren ingifven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola kostnaderna för förfarandet upptagas

näst före den fordran, hvarför utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs, skall jämväl fordran, som skall

ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § liandelsbalken

eller som afser kostnad eller arfvode för egendomens förvaltning under

konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen, såvida yrkande om betalning

för sådan fordran blifvit hos auktionsförrättaren framställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, varde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen

gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde-å fördelningsdagen.

År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande

af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande

myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen intecknad eller hvarför egendomen

häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens

uppgörande beräknas för ett år, där det ej visats, att den för

annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall

hvad i första stycket är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande

tillämpning beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå

till rättighetens innehafvare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

19

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka höra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringshelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta

bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 inom., må vid auktionen

antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att

försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt

förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

Är fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §

konkurslagen stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af

hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §.

År egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med annan egendom, skall af den gemensamma inteckningen i

borgenärsförteckningen upptagas allenast det belopp, hvarför egendomen

svarar i förhållande till den andra.

116 §.

Skola flera gemensamt intecknade egendomar säljas vid samma

auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas, skall särskild borgenärs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

förteckning för hvarje egendom upprättas och i en hvar af dem anmärkas,

att större andel af den gemensamma inteckningen än det i

förteckningen upptagna beloppet kan komma att falla å egendomen till

följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för gäldande af samma fordran, och

har den gemensamma inteckningen bättre rätt än denna, varde lägsta

budet för en hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen

ägde rum för gäldande af den gemensamma inteckningen. Dock skall

jämväl beträffande de egendomar, för hvilka lägsta buden uppnåtts,

frågan om försäljning, utom i fall som i 126 § 2 mom. afses, förfalla,

där försäljningen ej skulle lända till gäldande af någon del af förstnämnda

fordran; och varde detta förhållande i borgenärsförteckningarna

anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att, där

försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må upphöra,

såvidt rörer de egendomar, som skola säljas, varde i öfverensstämmelse

därmed borgenärsförteckningarna upprättade och lägsta buden

bestämda.

117 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå hufvudstolen

af däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må dock

sålunda innestå gäld, som i 109 § afses, ej heller belopp, som är i flera

egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna säljas

vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller ock innehafvaren

af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 116 § 3 mom. sägs, eller, där allenast eu af de gemensamt intecknade

egendomarna skall säljas, gifvit till känna, att han vill låta

beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter ty ofvan sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han inom den i 106

§ stadgade tid framställer yrkande därom. Finues vid borgenärsförteckningens

upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta budet,

tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskildt yrkande ur

köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå,

skall i reda penningar gäldas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

21

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i egendomen

innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

118 §.

\_

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga,

annorlunda öfverenskommet än i detta kapitel är stadgadt, eller har i

fall, där annans rätt ej är ifråga, någon rättsägare påyrkat andra villkor

för försäljningen än de här ofvan stadgade, varde borgenärsförteckningen

i öfverensstämmelse därmed upprättad.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,

att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller

kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt in tecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej innehafvaren af den gemensamma

inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Aro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens skrifvelse Nr J56,

köpeskillingarna gäldas. Aro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet

företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarna

fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning

utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit

styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall

den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas

efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon

af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke

förslår till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och

skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.

af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må

inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att

någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af

annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,

och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då

skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först utropas.

Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betalning

af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen

blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,

varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.

Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så

som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda

egendom till följd af blåst, som uppkommer i de andra egendomarna,

icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för

hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga

egendomarnas försäljning skall förfalla.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

23

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta

budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas

med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse

och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättare!! erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

galle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Aro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillliör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet

kungjord t.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för

hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom

pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess

hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen

å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,

hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,

varde egendomen genast ånyo utropad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han

bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant

yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka

äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna

köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsför rättar eu skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter

ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, .eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,

som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

utgå, vara till auktionsförrättare!!, gulden, såvidt anstånd efter 131 §

icke blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare

köpet ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder

till försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller

borgen ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen

försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka

borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya

utropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den

dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden

eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen

bjudits utöfver sammanlagda beloppet af de fordringar, som äga företräde

framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå äfvensom

kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, kåfve han

ej rätt till öfverskottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock

pliktig att gälda, där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

Belopp, som enligt 125 § guldits af den försumlige inroparen,

eller säkerhet, som blifvit af honom ställd, må icke, ändå att egendomen

vid den senare auktionen betingar högre pris, återställas til! honom,

innan det visat sig, huruvida den nye inroparen kommer att fullgöra

sin betalningsskyldighet; och äge förty den försumlige inroparen, där

lian vid senare auktionen själf stannar för högsta budet, icke för fullgörande

af hvad köpare enligt 125 § åligger åberopa den förut erlagda

betalningen eller ställda säkerheten.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen

skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad

till sådan betalning, äge han å köpeskilligen afräkna motsvarande belopp;

dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller

borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen tillkomma

annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,

öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning

däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter ty nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för

honom tillgänglig.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet

fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen

honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftalet vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, galle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må

å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra

mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna

hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga

om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,

eller annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren

blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren

fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,

som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen

gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande til 1 - länkning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

27

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

lians hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försälj ningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen

och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla

den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där ban ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat

sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute

han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartyg eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför

pauthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i

140 eller 141 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,

som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestå!’.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 29

inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens

fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter 139 § yrkar betalning utan att han fatt

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorr lands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fyrtio andra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fäst egendom att tillgå, varde

den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fäll, som i 95 eller

130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet,

såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom försäljning

af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen

fördelas.

Har försäljning af fäst egendom icke kommit till stånd, skall för

fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskrifven. 1 ty fäll skall afkastningen af egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af

medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,

hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet

därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;

uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkastningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

31

•144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock

för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen

blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga

är om fäst egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.

Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,

där lian när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta

nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen

i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd; och varde därefter

utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt

156 eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängig^ hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor

anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hällas tillgängligt

för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig

är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade

tid, bort npptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, värde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna belopp.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fäst egendom icke bibehållits,

skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning

ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik

fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad

efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet

beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej

vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,

varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid

fördelningen utsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen

afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af fragan beroende,

själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning

ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

33

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit

företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, värde bestämmelse

tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma

eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,

för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors

beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller

borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade

grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske

utan pant eller borgen; och vare det gällt, där ej gäldenären det bestrider,

eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens

medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 43 käft. (Nr 156.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för

hvad han lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt

särskild! är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom

dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad

att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors

pröfning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt

därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den

borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund

af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på

sätt särskild! är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes

än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter

medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen

vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af

öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

35

161 §.

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af

inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af inteckningshafvaren

tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;

svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen

eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen

ej kunnat1 förekomma, vare han från all ansvarighet fri.

Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt

räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen

hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de

i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt

att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före ingången

af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning

till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om

sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve

ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra

om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens

fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid

utfallit å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egendomen

skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,

sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan

som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd,

och vill utmätningssökanden, att afkastningen skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild förvaltning;

framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande, innan

förrättningen afslutas. Har auktionen förrättats af utmätningsman, åligge

honom att, där sådant yrkande framställts, ofördröjligen göra anmälan

därom hos öfverexekutor och tillika insända borgenärsförteckningen.

Den för förvaltningen nödiga kostnad skall af sökanden på anfordran

förskjutas.

170 §.

År tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, begärd, förordne öfverexekutor

syssloman att omhändertaga egendomen och besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad; och må han i dem bo kvar till näst

infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i fråga

om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 § 2 mom.

är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs utgång,

dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till öfverexekutor afgifva

redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge sysslomannen tillgodoföra

sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

öfverexekutor äge skilja sysslomannen från befattningen, där skäl

därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödig

kostnad guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens

fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att

för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit utmätning,

må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande

belopp.

173 §.

Sedan redovisning inkommit, skall för fördelning af behållningen

sammanträde hållas inför öfverexekutor eller, där redovisningen afser

fast egendom å landet och öfverexekutor pröfvar sådant lämpligare, inför

utmätningsmannen i orten. Förrättningsmannen utsätte ofördröjligen

tid och ort för sammanträdet och kungöre det minst tio dagar förut i

allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i tidning inom orten; läte

ock kungörelsen införas i länskungörelserna. Borgenärerna och gäldenären

skola ock genom särskilda kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom.

stadgas, om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge förrättningsmannen

den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behållningen

mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det

företräde dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 39

ej anmäles vid sammanträdet; och galle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen och verkställighet äf beslut

därom tillämpas hvad angående fördelning af köpeskilling för fast

egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge

förrättningsmannen att, när likvid å hnfvudstolen utfaller, därom, sedan

lördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända

fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning, äge när som helst hos öfverexekutor

äska, att egendomen ånyo utbjudes till försäljning. Har sådant

yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran egendomen blifvit

utmätt, åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall hållas, före det

sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej sålunda redovisats,

skall redovisning lämnas före det sammanträde, då fördelning af köpeskillingen

skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader

räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom

samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna

annorledes upphört.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenär ens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver

och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika

skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gäldenären

undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, ''må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenär

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det utgifva.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,

bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekntor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller

ränta, som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman

tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt.

Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,

som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning

förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

varde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §

förmärs, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Ofverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 samt. 13 höft. (Nr 156.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio

dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det

öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning

sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer

han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet

åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan mot

öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd,

må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens

utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, näfve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätteligen

fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra viss

fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i annan

ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad ofvan

stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma

eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om underlåtenhet

att i föreskrifna ordningen anhängiggöra eller fullfölja talan, som nu

sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag

eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan

af skiljemän pröfvas eller vill han göra gällande sådant anspråk på

ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn

styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,

att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej

mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet

å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna

hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta

motparten om sitt val.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

43

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Väckes. eljest,

där till vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 188 §

fjärde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden

eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida

sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden

eller förbudet må bestå.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då. bestämd legotid

är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må

ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner

uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning- enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin. talan visat synnerliga skal, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blilvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggöra saknar

skål därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,

förordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommande utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskrifven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen

medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då

må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå

domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena

parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten

bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

45

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet

eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skall af flera

gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande

af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,

som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden

för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen

underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.

Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den

tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos

honom af utmätningsmannen uttagas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med

förrättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han

erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å

fast egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock

att klagan öfver borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras

i den ordning 203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af

köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §

2 mom. afses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin

klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan

förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 47

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet

fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele

utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas

bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde

förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid

förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter

tv i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,

äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att

tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång

af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna

föranleda.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmäles, skall öfverexekntors

slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes

förordnar.

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver

i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

Öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,

må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,

må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfverexekutor genom särskildt beslut utlåtit sig öfver omständighet,

som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras

annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment

att särskildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före

målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål

af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

49

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i

fråga om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af

öfverexekutor såld, eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.

afses, eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast egendom eller

förslag till fördelning af köpeskilling eller af medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. afses, ingifve sina besvär till bofrätten i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gottlands län

före klockan tolf å trettionde dagen samt i mål från öfriga delar af

riket före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, då utslaget

muntligen afkunnades, eller, om det blifvit efter anslag meddeladt, från

den dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare

tid, som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver

borgenärsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen, skola anföras i den ordning, som

för klagan öfver öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning

är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll del.

.215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande

tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

och varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 höft. (Nr 156.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

'' 219 §.

Ej :må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarna

samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,

till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt

återställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,

eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgifning undantagas.

220 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, ■ hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas;

återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

Säl §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra livad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning

enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §

sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga

målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskild! bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Biksdagens skrifvelse Nr 156.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärsbandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hofrätten

ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.

Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsatte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.

Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfver
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

exekutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,

när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskild! åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,

må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas

bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras

därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga

delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten

af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,

de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt Öl §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

2:o) Lag

om tillägg till 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens

införande och hvad i afseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att till 23 § i förordningen den 10 augusti

1877 om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende därå

iakttagas skall ett nytt moment skall fogas, så lydande:

5. I fråga om fast egendom, som ställes under tvångsförvaltning

såsom i 7 kap. nya lagen sägs, skall magistraten utöfva den befattning

med förvaltningen, som eljest åligger öfver exekutor.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

55

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma

förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen

häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning

utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren

sökt lagfart å sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre ägaren

sökas. År tvist om äganderätten antecknad i lagfartsprotokollet, må

den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen

i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

21 §.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,

att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å

landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk fast egendom afträdd och löseskillingen å behörig

ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,

som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller

domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i inteckningsprotokollet

så som i 23 § sägs.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 43 käft. (Nr 156.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning

af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas

mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej

skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande

försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan

verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller

hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som

nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten för afbetalningens antecknande i inteckningsprotokollet;

skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför in teckningsrätt för afbetalade beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan

hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,

eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i

konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,

pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen i konkursen

uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,

af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda

skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med ränta på ansökan af

utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas, ändå att inteckningsmedgifvandet

icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.

Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,

att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter lian efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för

fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare

i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått

afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å

den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej i den handling,

på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje

egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje

egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,

eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter

nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola

utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall

ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, efter ty i

utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpeskillingen

för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom efter

första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last

och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon

af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,

skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsättningen

rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa

egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, uppdela

denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna

för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill inteckningshafvaren

eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon

eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,

där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När

sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen

jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande

för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar

innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i

de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast

någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma

ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte

handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga

för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning

i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke

ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande

är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas

sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren

icke för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken

befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra

egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt

därtill blifvit honom förbehållen. I fråga om villkoren för sådant förbehåll

skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,

som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma

inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke

uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

36 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

rönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket

bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egendomarna

eller någon af dem utan binder däraf, att intecknade beloppet

ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som

i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i

den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,

bos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren

ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare

häfta för större del af intecknade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hafva fått afräkna å köpeskillingen eller

som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och

varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteclmingsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom,

när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

37 §.

1 mom. Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad

egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet

tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för

hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock

att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter

afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning

före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts

å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit

sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad

efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom. Inteckning, som afses i 3 mom., må, såvidt den besvärar

lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt

till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen uppvisas

vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning

om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen ''

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen

är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om

det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade inteckningshandlingen

dit ingifvits.

5 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för intecknnigar

i stamhemmanet, därom är särskilt stadgadt.

38 §.

Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt

51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning

helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke

till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning upphört, må på begäran

af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen

ej företes.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

nyttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och'' köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras 5 anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck
ningsärenden.

.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning for

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttj anderätt.

62 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer skall'' iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning

för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

65

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens innehafvare

att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma

förmån i penningar eller varor, som är upplupen och innestår

ogulden, samt, där egendomen säljes utan förbehåll om rättighetens

bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning motsvarande uppskattade

värdet af de förmåner i penningar eller varor, som tillkomma honom.

Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för längre tid före den dag

utmätning sker eller konkurs börjas än två år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning

för servitut.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å

fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, gälle om företrädet

hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad. i 48 och 49 §§ är

stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

4;o) Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad

här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl

å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit

före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet

att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke

skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren

utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas

i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §.

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen

inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning

äldre lag äga tillämpning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd

före den 1 januari 1914.

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare

öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat

dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §■

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i

förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i

inteckningsprotokollet, föranledt egendomens försäljning i den ordning

hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af

köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny

ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i

intecknings- eller fastighets b oken anmärkas, att anteckningen om utmätningen

eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen

till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen

på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller

ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, därom

göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att anteckningen

om utmätningen eller åtgärden förfallit.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

5:o) Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §.

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i tomträttsprotokollet.

8 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,

dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomträtten,

denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen

förre tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång

antecknad i tomträttsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare

har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af in tecknad gäld.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

69

9 §.

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning kär

nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

ock sedermera inom tio år från kvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,

som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning kvilande, skall inom

tio år därefter ock sedermera inom kvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är kvilande, åter af sökanden kos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise kos rätten

fordringskandlingen i kufvudskrift; ock varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan

underrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,

när ock under hvilken paragraf i protokollet det skedde, ock när

inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till

den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; ock

vare detta så gikt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen

förnyas på urtima ting, kvilket domaren kar att på anmälan

af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid

hålla; vare dock inteckningskafvaren skyldig att å nästa lagtima ting

förete inteckningskandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i

tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta

en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningskandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

11 §•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det

visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, Indika äga lika eller bättre

rätt än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,

i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting.

2 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,

skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats

i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit

anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet

så som i 1 mom. sägs.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af

medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan

rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning

å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant iall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren

till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

14 §.

1 mom. Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt

belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig

att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad

uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande

i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen

bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om

uppvisandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för antecknande

i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom. Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i

inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,

försatt i konkurs, vare inteclcningshafvaren, ändå att han annat sig

betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen

i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1

mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning

sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med

ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,

ändå att inteckningsmedgifvandet icke är tecknad t å sådan handling,

som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas,

skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader

efter uppsägning.

16 §.

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,

kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om

belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å

köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningsiagen

sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till

konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning bill vit beviljad

eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan

om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten

anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §

anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

6:o) Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och

90 §§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med

edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår

konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid

förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å

landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som

till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig

uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.

På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller

domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga

åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,

som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer

gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller

domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och Lafve sedan

samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,

hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller

fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan

anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen

ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna

det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egendom

för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare

han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshandlingen

till konkursboet eller för verkställande af utbyte efter ty därom

är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad sålunda är föreskrifvet

icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51 §.

1 mom. Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande

myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen

bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i

den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten

närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

2 mom. Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den

där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt

eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i

något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt,

särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt,

må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre

inteckningshafvare, bvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill

samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fästa egendom säljas, läte sysslomannen, innan försäljning sker, anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteckningshandling,

som innehafves af gäldenären och för hvilken han är

personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären

medgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans ansvarighet,

förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,

för hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som i

11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt,

förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären

besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försäljningen,

där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den

ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären

gode männen eller sysslomannen minst en månad förut veta, när försäljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt

är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke

af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,

i män af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt

för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas

må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten

däröfver utslag.

57 §.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning

utsökningslagen stadgar, åligge det gode männen eller sysslomännen

att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskildt sammanträde

skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren aflämna

behållning, som under deras förvaltning af egendomen uppkommit. Behållning,

som ej sålunda aflämnas, skall, innan slutlig utdelning sker,

öfverlämnas till öfverexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen

bestämmer i fråga om medel som influtit under tvångsförvaltning,

mellan rättsäsrarne fördelas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämmes af borgenärerna;

ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller

syssloman äge ej att för egen del, där lian själf är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.

Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon

borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge

rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna

tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter

bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt

eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning

eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen

sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att

han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst eu månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,

som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets

införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångs
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

bevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om

händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blek

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets

tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning

framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens

åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt full följes.

124 §.

v

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,

anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rättegång

eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna

fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

hinder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelsedagen

besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej

hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att

auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman

genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om konkursens

afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. Vägrar

ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om

laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende

af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,

förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att

vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio

dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens

fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål

förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när

förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

7:o) Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så och angående undan*

skiftande af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 sand. 43 käft. (Nr 156.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomannen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:

har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinnagstalan anställa

på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomannen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af

utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning,

som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

8:o) Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående

fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

fråga om tomträtt och inteckning däri samt tomträttshafvaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsökningslagen

samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående

lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

9:o) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelshalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelshalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

« §•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företrädfe till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkom me ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilliöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten

flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon i gäldenär fasta egendom inteckning för

fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i

samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen

flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och

de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden

köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens

gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt

lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning

för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke

utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den

utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dagutmätningen

sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom

i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt

njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af

deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,

som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till

gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den

ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till

stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själf äskat försäljningtill

fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat

försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs

utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för

fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning

af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,

äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

10:o) Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

JJtmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning

såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, galle hvad i

198 § utsökningslagen sägs.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där han har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,

skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen

om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslomän

blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 87

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo

hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna

ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande

i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,

och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.

Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet

sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga ruin,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej

åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning

ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,

som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet

skall säljas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som

med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,

med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen

stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmånsrätt,

och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran sådant

bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afsilande af konkurs

utan binder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej

äga tillämpning i fråga om järnväg.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfverexekutor

fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes

företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning

blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten

årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstolen af intecknad

fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,

och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och

tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan

inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och

fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga

tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsökningslagen

meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats

före sagda dag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

89

11 ro) Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

_ Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

sjkifva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller. lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet

därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller, nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloj>pet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet

därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant

vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem

emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fastställdt

genom ölverenskommelse emellan den ersättningstagande och

den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet

hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full

likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. U sand. 43 käft. (Nr 156.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge

beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet

blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,

åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshafvare,

hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

91

i2:o) Lag

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af vatten.

Härigenom forordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fast egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit afträde!,

därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,

hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande

att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga

kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid utfallit

å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

13:o) Lag

om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1881.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterna

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen

godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

93

14:o) Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1900 angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärfva

fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,

där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den

ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lagfart

å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit

laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af vederbörande

domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, förordne

Konungens befallningshafvande, o att fastigheten skall säljas å offentlig

auktion efter ty nedan sägs. A sådan auktion må fastigheten ej åter

inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall

erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen

utfärdas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som

ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva

varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och

skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens

försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa förmånsrätt;

och skall försäljning ske, ändå att innehafvare!! af den fordran

sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpeskillingens

fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall

i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne

vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen

gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon

bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och

visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen

utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva

anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan

ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingifvas

till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget utlåtande

öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som

enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,

anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga

tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats

före nämnda dag.

i5:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och håtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan

annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats

i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

95

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten

fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller

meddelas i stamhemmanet eller del häraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Dessutom har Riksdagen i anledning af dels Eders Kungl. Maj:ts

proposition nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och

156 §§ utsökningslagen och dels justitieombudsmannens framställning

om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt

lös egendoms försäljning, för sin del antagit:

l:o) Lag

om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 154 och 156 §§ utsökningslagen skola

intill den 1 januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa

delar af utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

154 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio

dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det

öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning

sin fordran kräft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer han

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos öfverexekutor

eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet åter. Har

i det fall, hvarom i 148 § skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors

utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd, må tiden

för talans instämmande räknas från den dag hofrättens utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, kåfve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i tv fall föreskrifvet är rätteligen

fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra

viss fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i

annan ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad

ofvan stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma

eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om

underlåtenhet att i föreskrift^ ordningen anhängiggöra eller fullfölja

talan, som nu sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag

eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan

af skiljemän pröfvas eller vill han göra gällande sådant anspråk på

ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn

styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,

att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej

mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet

å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna

hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta

motparten om sitt val.

156 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud,

ej vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Yäckes eljest, där

till vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 154 §

fjärde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden

eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida

sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden

eller förbudet må bestå.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

97

och. 2:o) Lag

om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 88 § utsökningslagen skall intill den 1

januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa delar af

utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe

för auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen

sker, så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant

finnes lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,

som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,

att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till

efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som

för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen

låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt

finnes.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 13

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.