Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälliga understöd åt behöfvande, arbetslösa sjömän.
1912-05-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:170, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälliga understöd åt behöfvande, arbetslösa sjömän.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrifvelse Nr 170.
Nr 170.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 23 maj 1912.
’ » 8 i Andra kammaren den 24 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder i syfte att
sjömanshusen må sättas i tillfälle att i större omfattning
än för närvarande lämna tillfälliga understöd åt behöfvande,
arbetslösa sjömän.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.)
Till Konungen.
Uti inom Riksdagen väckta motioner har framhållits önskvärdheten
af en utredning, åsyftande inrättandet af en för sjöfolk af sedd arbetslöshetsförsäkringskassa.
Då i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts beslut den 17 november 1911
frågan om arbetslöshetsförsäkringens utveckling samt nuvarande läge i utlandet
och i Sverige för närvarande är under utredning, finner Riksdagen
det icke lämpligt, att, innan ens principerna för en sådan försäkring blifva
fastställda, den allmänna utredningen om arbetslöshetsförsäkringen sönderbrytes
för genomförande af eu dylik försäkring för sjöfolket. Med hänsyn
till, att sjöfolket vid rådande arbetsbrist är hänvisadt att skaffa sig
arbeten inom andra yrken, synes det uppenbart att frågan om deras försäkring
mot arbetslöshet måste lösas i samband med öfriga yrkesarbetares.
Det oaktadt har Riksdagen funnit anledning föreligga att taga i öfvervägande,
huruvida icke, i afvaktan på denna frågas lösning, åtgärder kunna
vidtagas för lindrande af den nödställda belägenhet, hvari sjöfolket ofta
råkar till följd af oförvållad arbetslöshet. De skäl som härvidlag varit för
Riksdagens skrifvelse Nr 170.
5
Riksdagen afgörande, kafva varit, att det icke torde kunna bestridas, att
sjöfolket mer än andra yrkesarbetare är utsatt för ofta påkommande perioder
af oförvållad arbetslöshet. Till följd af särskildt vårt lands klimatiska
förbållanden samt i allmänhet de starka växlingarna på fraktmarknaden
blir arbetstillgången synnerligen ojämn. Sjöfolkets ovana vid förhållandena
på land gör det också svårt för dem att förskaffa sig annat arbete.
Särskildt bekymmersam blir arbetslösheten för sjömän, då de till följd
af fartygets förolyckande, kondemnation, arbetsbrist i utländska hamnar
o. d. blifva hemsända från utlandet. Ofta brutna af fysiska och psykiska
lidanden och genom skeppsbrott beröfvade sina tillhörigheter sakna de
vanligen, till följd af långvarig bortovaro från hemorten, närstående, som
kunna hjälpa dem. Så länge sjömännen befinna sig på utländsk ort kunna
de genom konsulerna få understöd, men vid framkomsten till närmaste
svenska hamn, eventuellt hemorten, upphör detsamma. Endast i sällsynta
undantagsfall kan arbetslös sjöman genom fattigvården komma i åtnjutande
af understöd. Hans belägenhet är nämligen mera sällan sådan, att han
lagligen är berättigad till dylikt.
Den tillfälliga arbetslösheten innebär äfven ett väsentligt hinder för
skapande af en duglig svensk sjömansstam. Genom att sjömännen under
perioder af arbetslöshet tvingas att skaffa sig arbete på land, stegras ytterligare
den under senare år alltmera framträdande öfvergången mellan sjömansyrket
och andra yrken, hvilken öfvergång visserligen gör det lättare
för sjöfolket att under arbetslöshetstider få arbete på land men som ingalunda
torde vara till båtnad för själfva sjömansyrket. Vidare torde under
perioder af tillfällig arbetslöshet svenska sjömän och ofta de för sitt yrke
mest hängifna i stor utsträckning begifva sig ur riket för att söka hyra i
utländsk kofferditjänst, där de sedan icke sällan tvärstanna.
Genom bestämmelser, som influtit i den nya sjömanshusförordningen
af den 13 juli 1911, hafva sjömanshusen beredts möjlighet att utdela understöd
åt arbetslösa sjömän. Jämlikt förut gällande bestämmelser ägde
sjömanshusen utdela allenast årliga understöd åt behöfvande sjömän, som
af kroppsskada, sjuklighet eller ålderdomsbräcklighet ej kunde vidare göra
sjötjänst, samt åt sjömansänka och barn. Enligt den nya förordningen
däremot kunna jämväl tillfälliga mindre understöd till behöfvande sjömän
eller sjömäns änkor och barn af sjömanshusdirektion efter omständigheterna
utdelas.
Sjömanshusens kassor lära emellertid vara så strängt anlitade för utdelande
af årliga understöd till icke arbetsföra sjömän samt till sjömäns
änkor och barn, att några afsevärda belopp icke kunna tagas i anspråk
6
Riksdagens skrifvelse Nr 170.
för tillfälliga ^understöd åt arbetslösa sjömän. Visserligen utvisa sjömanshusens
räkenskaper icke oväsentliga öfverskott, men dessa torde med nödvändighet
böra afsättas för att sjömanshusen framdeles skola kunna möta
de betydligt ökade utgifter, som äro att emotse till följd af handelsflottans
ständiga tillväxt och det därigenom ökade antalet sjömän. Med hänsyn
härtill hafva också de årliga understöden från sjömanshusen måst hållas
vid synnerligen låga belopp samt många eljest understödsberättigade icke
kunnat erhålla understöd. I den mån öfverskotten framdeles kunna tagas
i anspråk, böra de därför i första hand användas att bringa ändring i
dessa förhållanden. Några belopp af betydenhet torde därför icke inom
eu afsevärd tid vara att påräkna från sjömanshusen för tillfälliga understöd.
På grund häraf har Eiksdagen funnit det synnerligen önskvärd!, om
tillsvidare och intill dess frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän kan
blifva slutligen ordnad, sjömanshusen genom statsanslag eller annorledes
kunde sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande är förhållandet
lämna tillfälliga understöd åt behöfvande arbetslösa sjömän. De
medel, som på sådant sätt kunde komma att ställas till sjömanshusens förfogande,
borde af sjömanshusen förvaltas skilda från öfriga tillgångar och
användas uteslutande till det med dem särskild! afsedda ändamålet.
Vid anordnande af en understödskassa för sjömän, på sätt ofvan förutsatts,
synes böra tillses att de därifrån utgående understöden varda fördelade
till de oförvållad! arbetslösa efter bestämda, på förhand fastställda
grunder och att understöden sålunda icke erhålla formen af något slags
fattigunderstöd i vanlig mening.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla det Eders
Kung], Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida icke tills vidare
och intill dess frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän kan blifva
slutligen ordnad sjömanshusen genom statsanslag eller annorledes må kunna
sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande är förhållandet
lämna tillfälliga understöd åt behöfvande, arbetslösa sjömän.
Stockholm den 24 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.