Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om arbetarskydd.

1912-05-28 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:171, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om arbetarskydd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

1

Nr 171.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.

» » » i Andra kammaren den 28 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds

proposition med förslag till lag om arbetarskydd.

(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 29 mars 1912 dagtecknad proposition har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag

till lag om arbetarskydd.

Riksdagen har i hufvudsak biträdt nämnda lagförslag. Beträffande

de särskilda bestämmelserna i lagförslaget har dock Riksdagen

funnit här nedan angifna ändringar, tillägg och erinringar påkallade.

1 §•

I afseende å sista stycket af denna § hafva uttalats farhågor för

att den däri angifna begränsningen af den föreslagna lagens tillämpning

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 48 höft. (Nr 171.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

på arbete inom jordbruket ej skulle på ett tillfredsställande sätt säkerställa

jordbruket mot obefogadt besvär och intrång till följd af skyddslagstiftningen.

Särskildt hafva lagens bestämmelser rörande användandet

af minderåriga samt dess tillämpning på det mindre jordbruket ansetts

gifva anledning till betänkligheter.

Riksdagen har emellertid ej delat nu berörda uppfattning. Uti

ifrågavarande lagrum säges nämligen, att lagen beträffande arbete inom

jordbruket skall äga tillämpning allenast i hvad den åsyftar att förekomma

olycksfall vid användande af vissa farliga tekniska hjälpmedel

— i alla öfriga afseenden, som beröras af lagen, t. ex. beträffande viss

ålder och afslutad skolgång såsom villkor för minderårigas användande,

kunna alltså uppenbarligen lagens bestämmelser icke komma till tilllämpning

på jordbruket. Att denna näring i de fall, då. den begagnar

sig af farliga, tekniska hjälpmedel, får liksom industrien underkasta

sig lagbestämmelser till tryggande af arbetets säkerhet, torde ej kunna

anses obefogadt. Flertalet af de myndigheter och institutioner, som

företräda jordbrukets intressen och som yttrat sig öfver yrkesfarekommitténs

förslag till lag om arbetarskydd, hafva ej heller motsatt

sig skyddslagstiftningens utsträckning till jordbruket. I åtskilliga af

nu berörda yttranden, som uttryckt betänkligheter mot tillämpning på

jordbruket af skyddslagstiftningen i dess helhet, har äfven medgifvits,

att arbetet vid maskiner inom jordbruket vore i behof af skyddsbestämmelser.

Med anledning af anmärkningar, som framställts mot affattningen

af förevarande stycke, har Riksdagen emellertid ansett sig böra återgå

till den formulering, stycket hade i det förslag, som af Eders Kungl. Maj:t

remitterades till lagrådet; dock har i afseende å ångpannor, hökare och

andra kärl under tryck tillfogats bestämningen »som genom explosion

kunna förorsaka olycksfall». Hvad särskildt det mindre jordbruket beträffar,

lärer väl blott undantagsvis inom detsamma användas maskinella

hjälpmedel o. d. i sådan utsträckning, att lagen skulle kunna i någon

afsevärd mån blifva kännbar för detta slag af jordbruk.

Af det nu anförda torde framgå, att tillämpningen af den föreslagna

lagen å jordbruket inskränkts till hvad som med maskinteknikens

införande uti denna näringsgren måste anses oundgängligen påkalladt,

om ej jordbruksarbetarna, vårt talrikaste arbetarfack, skola lämnas alldeles

utanför den omvårdnad, staten i våra dagar anses pliktig utöfva

till tryggande af arbetets säkerhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

3

4 §■

b).

Riksdagen har till förevarande moment fogat följande tillägg:

»Ställningar och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet)).

Den inskränkande bestämningen, »där det utan större olägenhet

låter sig göra», i afseende å skyldigheten att hafva angifven bärigheten

i vikt m. m., torde ej vara af behofvet påkallad, hvarför Riksdagen

uteslutit densamma.

g)-

Uti lagförslagets föreskrifter till förekommande af olycksfall är behofvet

af belysning beaktadt allenast i senare delen af mom. g), som

påbjuder, att maskiner och transmissioner, som medföra fara för arbetarna,

skola, när de äro igång, å ställen, där arbetarna äro utsatta för att med dem

komma i beröring, vara så belysta, att de kunna tydligt urskiljas.

Bland föreskrifterna till förekommande af ohälsa åter finnes en generell

bestämmelse, att arbetet skall äga rum vid tjänlig belysning. Då det

ej lär kunna förnekas, att tillfredsställande belysning^ i synnerligen

många fall måste anses såsom en nödvändig förutsättning för arbetets

säkerhet, har Riksdagen funnit sig böra införa en allmängiltig föreskrift

därom i form af ett nytt moment o) i förevarande §. Med ^ hänsyn

härtill har nyss återgifna specialföreskrift i g) ansetts böra utgå.

bl
Orden

»så skyndsamt som möjligt» i detta moment har Riksdagen

ersatt med »så hastigt som möjligt».

Då det ej lär vara nödvändigt, att i arbetslokal, där flera transmissioner

finnas, hvarje sådan för sig skall kunna stannas, utan samma

resultat under vissa förutsättningar kan vinnas genom samtliga dylika

transmissioners stannande genom en för dem gemensam åtgärd, hafva

orden »eller, där flera sådana finnas, enhvar af dem» ansetts böra utgå,

hvarjämte »befintlig hufvudtransmission» utbytts mot »befintliga hufvudtransmissioner».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

k).

Då momentets föreskrift kan vara af behofvet påkallad jämväl i

afseende å maskiner med mindre hastig rörelse, har Riksdagen, som

dock funnit någon inskränkande bestämning nödvändig, utbytt orden

»med hastig rörelse» mot »som medför fara för arbetarna».

Till detta moment har Riksdagen fogat ett så lydande tillägg:

»Svänghjul, remskifvor och andra roterande maskindelar må icke gifvas

annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande

säkerhet».

m).

Riksdagen har ersatt orden »i den mån» med »där».

o).

Såsom redan anförts vid g), har Riksdagen ansett, att en bestämmelse

om belysning bör införas i form af ett nytt mom. o).

Mom. o) i Kungl. Maj:ts förslag motsvaras alltså af mom. p) i

utskottets förslag.

. q)-

Med hänsyn till den osäkra innebörden af betingelsen »med mindre

han visat erforderlig skicklighet» och de svårigheter, densamma i fall

af skadeståndstalan skulle kunna föranleda i afseende å bevisningen,

har Riksdagen ansett, att åt momentets senare del bör gifvas följande

affattning:--— »må arbetare, som saknar nödig erfarenhet, ej an
vändas,

med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning».

5 §•

a).

Med hänsyn till att det i många fall vid arbete under jord torde

vara af behofvet påkalladt att anordna särskild luftväxling, har Riksdagen

till momentet fogat följande tillägg: »Vid arbete under jord

skall, där luften är utsatt för att förskämmas, erforderlig luftväxling

finnas anordnad».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

5

c).

I detta moment tiar efter »gaser» infogats ordet »rök».

g)-

Riksdagen har ansett, att orden »äfvensom lämplig plats för ombyte

och förvaring af kläder» böra ersättas med »äfvensom lämplig plats

för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning af kläder».

9 §•

Enligt gällande lagstiftning få minderåriga under 12 år ej användas

till arbete inom industrien, vare sig den större eller mindre,

eller inom handeln. Till några slag af lättare, industriellt arbete i fria

luften få dock äfven 11-åringar användas. Afslutad skolgång såsom

villkor för användande i arbete gäller endast i afseende å industrien.

Den s. k. yrkesfarekommittén hade höjt åldersgränsen i afseende å

minderårigas användande inom den fabriksmässiga industrien till fyllda

13 år — dock med ett undantag, som för vissa fall medgaf användande af

12-åringar — men i öfrigt stannat vid nyss angifna, hittills gällande reglering.

I Eders Kungl. Maj:ts förslag hade uppställts en ålder af 13 år

samt afslutad skolgång, med undantag likväl från sistnämnda betingelse

för arbete å ferietid under högst 4 månader af året, såsom förutsättningar

för att minderåriga skulle få användas till arbete och detta ej blott med

hänsyn till industrien och handeln utan med hänsyn till alla de slag af

verksamhet, som innefattas inom den föreslagna lagens synnerligen

vidsträckta tillämpningsområde.

Enligt Riksdagens mening lider det intet tvifvel, att de i Eders Kungl.

Maj:ts förslag angifna, tvenne allmängiltiga förutsättningarna från skyddssynpunkt

måste betecknas såsom mycket tilltalande. Men ser man till,

huru dessa förutsättningar passa till de faktiska förhållandena och hvilka

verkningar deras tillämpande skulle få, möta åtskilliga betänkligheter.

Enligt de uppgifter, som i kommerskollegii utlåtande öfver yrkesfarekommitténs

betänkande meddelas rörande barnens ålder vid deras afgång

från folkskolan, skulle mer än 10,000 barn afgå från skolan före

fyllda 13 år. Till följd af den föreslagna lagens vida tillämpningsområde

kan befaras, att en mycket stor del af dessa barn skulle blifva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

utestängda från möjlighet till förvärfsarbete. Så skulle äfven blifva

förhållandet med de i skolan kvarstående 12-åringarna under deras

ferietid — en omständighet värd beaktande, då en sådan årsklass torde

inbegripa fram emot 100,000 barn och ferietiden för åtskilliga af dem

uppgår till 8 månader. Det bar klagats öfver att redan under nuvarande

förhållanden de minderåriga hemfalla åt sysslolöshet. Genom bestämmelserna

i den föreslagna lagen skulle nu berörda olägenhet antagligen

ännu skarpare framträda.

Att döma af föredragande departementschefens motivering till

åldersbestämmelsen i förevarande § skulle denna bestämmelse i viss mån

hafva till ändamål att främja undervisningens utveckling. Flera representanter

för folkskolan hafva äfven i sina yttranden öfver kommitténs

betänkande framhållit, att skyddslagstiftningen borde genom inskränkningar

i rätten att använda minderåriga till arbete bana väg för en

förbättrad skolundervisning. Hur önskvärd en dylik förbättring än

kan vara, lär det emellertid enligt Riksdagens uppfattning vara skollagstiftningens

sak att gå i spetsen, när det gäller skolväsendets utveckling.

Af nu anförda skäl har Riksdagen funnit sig böra i vissa

delar återgå till kommitténs förslag. Åldersgränsen i afseende å

handeln och den handtverksmässiga industrien, d. v. s. som ej bedrifves

i den omfattning, som angifves i 15 §, skulle alltså, i öfverensstämmelse

för öfrigt med hvad för närvarande är föreskrifvet, förläggas

till fyllda 12 år. För manliga minderåriga skulle åldersgränsen

i afseende å den fabriksmässiga industrien, d. v. s. den verksamhet som

afses i 15 §, i likhet med hvad kommittén föreslagit, fastställas till

fyllda 13 år. Beträffande andra slag af verksamhet än handel och

industri hade kommittén, såsom förut antydts, ej föreslagit någon åldersgräns.

Riksdagen har ansett, att minderårigas användande i sådan verksamhet

lämpligen kan vara underkastad samma åldersbestämmelse,

som skulle gälla för handeln och handtverket, eller att den minderårige

skall hafva fyllt 12 år.

Hvad slutligen angår användandet af kvinnliga minderåriga inom

den fabriksmässiga industrien har Riksdagen ansett de hygieniska

vådorna af fabriksarbetet påkalla starkare restriktioner med hänsyn

till de kvinnliga än de manliga minderåriga. Dels torde de förra

i vissa afseenden vara ömtåligare än de senare, och dels äro den

kvinnliga ungdomens hälsa och kroppsutveckling af särskild betydelse

ur rashygienisk synpunkt — förhållanden som för öfrigt redan kommit

till beaktande i vår lagstiftning genom lagen angående förbud mot

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Äfven i flera af de yttranden, som afgifvits till kommittén af besiktningsläkarna

för minderåriga arbetare, betonas önskvärdheten af skärpta

villkor för användandet af kvinnliga minderåriga. Till hvad nu är

sagdt kommer, att i afseende å de kvinnliga minderåriga gäller icke,

eller åtminstone på långt när ej med samma styrka, det förhållande,

som härofvan anförts såsom skäl mot höjd åldersgräns, eller den påtvungna

sysslolösheten efter skolarbetets slut. För flickorna torde nämligen alltid

finnas tillfälle till husligt arbete, vare sig i hemmet eller hos främmande

husbönder. Någon tids sådant arbete skulle dessutom otvifvelaktigt

vara af stor nytta till motverkande af den betänkliga okunnighet i afseende

å husliga göromål, som nu lär råda bland våra industriarbeterskor.

Förutsättningen beträffande afslutad skolgång har Riksdagen, i

olikhet med hvad kommittén föreslagit, ansett böra äga allmängiltig

räckvidd. Med hänsyn till denna förutsättnings stora principiella betydelse

har det synts lämpligt att gifva bestämmelsen därom, såsom

den grundläggande betingelsen för minderårigas användande, plats före

åldersbestämmelserna. Till motverkande af att målsman, för att tidigare

få minderårig i arbete, skulle utverka tillstånd för den minderårige att

sluta skolan utan att hafva genomgått den bestämda lärokursen, har

med betingelsen om sådant tillstånd förbundits den inskränkning, att

tillståndet skall vara meddeladt, efter det den minderårige fyllt 13 år.

Begränsningen af de minderårigas användande till arbete under ferietid

till högst 4 månader af året har Riksdagen ej funnit skäl bibehålla.

Denna begränsning torde nämligen ej hafva mycket skäl för sig från

skyddssynpunkt, och antagligen skulle den ej heller komma att i någon

afsevärdare mån motverka den s. k. halftidsläsningen, då denna form af

undervisning hufvudsakligen förekommer i sådana trakter, där det finnes

föga tillgång till arbete, hvarå lagen skulle hafva tillämpning.

10 §.

Ordet »skäligen» har uteslutits.

13 §.

a).

Med hänsyn till den i 9 § upptagna 12-årsgränsen har Riksdagen

funnit sig föranlåten att i förevarande moment tillfoga en begränsning

i enlighet med kommitténs förslag af arbetstiden för 12-åringarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

b).

Riksdagen har antagit Eders Knngl. Maj:ts förslag under den

förutsättning, att stat och kommuner vid ordnandet af här ifrågavarande

undervisning taga behörig hänsyn till industriens intressen, enär bestämmelsen

eljest skulle kunna förorsaka arbetsgifvarna olägenheter

genom att inverka störande på arbetets jämna gång. Dock har Riksdagen

åt förevarande moment gifvit följande, ändrade affattning: »Deltager

den minderårige med arbetsgifvarens vetskap i kurs för sådan

undervisning, som i 10 § omförmäles, vare arbetsgivare^ där den

minderårige ej fyllt femton år, skyldig så begränsa den minderåriges

arbetstid» etc.

d).

Mot bestämmelserna i lagförslaget 13 § d) ha starka betänkligheter

framförts, i det man ansett berörda bestämmelser allt för snäft kringskära

möjligheten för de minderåriga att vinna nödig utbildning inom

vissa industrier, bland hvilka man särskild! framhållit järnhandteringen.

Riksdagen har emellertid icke ansett dessa betänkligheter påkalla någon

ändring af lagförslaget, då det tillfälle, som genom 16 § beredts Eders

Kungl. Maj:t att genom undantagsbestämmelser taga hänsyn till nu

afsedda förhållanden ej, då arbetets natur så påkallar, torde lämnas

obegagnadt.

Emellertid har Riksdagen ansett den i detta moment angifna åldersgränsen

böra höjas till 16 år.

16 §.

Åldersgränsen har äfven här höjts till 16 år.

19 §.

Bestämmelsen om barnsängshvila hade i den föreslagna lagen formulerats

med tanke på att obligatorisk moderskapsförsäkring skulle

vara införd vid tiden för lagens ikraftträdande. Då denna förutsättning

numera bortfallit, har Riksdagen funnit sig böra i väsentliga delar återgå

till kommitténs förslag till bestämmelse om sådan hvila. Dock har

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

utsträckningen till sex veckor ansetts böra bibehållas såsom den normala

tidslängden för barnsängshvilan. Rätten för arbeterskan att få ledigt

de två veckorna före nedkomsten bär jämväl bibehållits.

21 §.

Med hänsyn till att den förutsättning beträffande moderskapsförsäkring,

hvartill första stycket af denna paragraf anknyter sig, för närvarande,

såsom redan framhållits, ej är att räkna med, har detta stycke

ansetts böra uteslutas.

23 §.

I stycket rörande underinspektörernas tillsyn har, till vinnande

af öfverensstämmelse med sista stycket i 1 §, bestämningen till de

maskinella hjälpmedlen ansetts böra uteslutas.

28 §.

Riksdagen har genom en omformulering begränsat den i sista

punkten angifna möjligheten till eftergift att gälla allenast i afseende

å sådana företag, som icke äro underkastade tillsyn af tillsynsorganet

i fråga.

29 §.

Riksdagen har företagit en sådan omformulering af paragrafens

början, att däraf tydligt bör framgå, att där berörda anmälningsskyldighet

inträder först, när tillsynsorganet redan befinner sig vid arbetsstället.

30 §.

Andra styckets början har underkastats en redaktionell förändring,

i det orden »i densamma icke införda» ansetts böra uteslutas.

31 §.

I första satsen af denna paragraf har Riksdagen efter »arbetsställe»

ansett sig böra infoga orden »inom sig». Uti paragrafens andra punkt

har företagits en mindre förändring af redaktionell innebörd.

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1912. 14 sand. 48 käft. (Nr 171.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

Dessutom har Riksdagen till förevarande lagrum fogat följande

tillägg: »Det åligger vederbörande tillsynsorgan att på begäran af

sådant ombud kostnadsfritt lämna afskrift af anvisning eller råd, som

skriftligen meddelats beträffande arbetsstället».

32 §.

I betraktande af att den i första stycket af denna paragraf föreskrifna

skyldigheten att föra förteckning öfver minderåriga arbetare

otvifvelaktigt i många fall för de mindre arbetsgifvarna skulle förefalla

mycket besvärande, och då denna skyldighet dessutom med hänsyn till

dessa arbetsgifvares ringa antal arbetare måste anses föga påkallad, har

Riksdagen inskränkt denna skyldighet till att gälla endast arbetsgivare,

hvilken använder minderårig i sådant arbete, som angifves i 15 §.

40 §.

Med anledning af den på hemställan af lagrådet vidtagna ändringen,

att förbudet mot att för läkarbetyg, som afses i 15 §, fordra högre

betalning än 1 krona 50 öre, uteslutits såsom varande af administrativ

natur, anser Riksdagen sig böra uttala den förväntan, att Eders Kungl.

Maj:t vid fastställande af afgift för sådant läkarbetyg ej måtte öfverskrida

nyssnämnda belopp.

52 §.

I paragrafens bestämmelse om begränsning af det straffansvar,

som Eders Kungl. Maj:t i här afsedda fall skulle äga att fastställa,

hade ej lämnats någon föreskrift beträffande bötesstraff. Då strafflagens

begränsning af bötesbeloppet ej torde gälla härvidlag och ingen anledning

finnes att för förseelser mot de af Eders Kungl. Maj:t med stöd

af lagen utfärdade föreskrifter skulle knifvas något annat bötesmaximum

än som finnes bestämdt för förseelser mot lagen, har i förevarande

paragraf insatts en begränsning af högsta bötesbeloppet till 500 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen icke funnit sig

kunna i oförändradt skick bifalla det med Eders Kungl. Maj:ts proposition

nr 104 framlagda förslag till lag om arbetarskydd utan har för

sin del antagit följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

11

Lag om arbetarskydd.

Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å hvarje rörelse, industriell eller icke,

hvari arbetare användes till arbete för arbetsgifvares räkning, så ock

å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenafledning eller annat dylikt

särskildt arbetsföretag, hvari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgifvaren att vaka öfver

arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres af medlem af arbetsgifvarens familj, samt

c) arbete, som utföres af sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst,

ehvad arbetet utföres ombord eller icke.

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning

allenast i hvad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande

af maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, hökare eller

andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

2 §■

I denna lag förstås med arbetare enhvar, som utför arbete för

annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom

själfständig företagare, och med arbetsgivare enhvar, för hvilkens räk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

ning arbete utföres af sådan arbetare, utan att mellan dem står någon

tredje person, hvilken såsom själfständig företagare åtagit sig att ombesörja

arbetets utförande.

Föreskrifter till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbete.

3 §.

Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i afseende ä arbetslokaler,

maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur

skäligen kan anses af nöden för att skydda hos honom sysselsatta

arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl

i öfrigt låta sig angeläget vara att, i hvad på dem ankommer, medverka

till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbetet.

4 §•

Till förekommande af olycksfall i arbetet skall af arbetsgivare

särskildt iakttagas:

a) Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom

fall eller genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur

sådant medgiver, nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golföppningar,

ställningar, gallerier, hissar och dylikt förses med betryggande

hägnad samt att ledstänger anbringas i trappor.

b) Hissar, kranar, bängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar

skola underkastas besiktning och profning på sätt, som

kan anses betryggande; och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt

angivet den bärighet i vikt, hvarför de vid senaste besiktning godkänts,

jämte dagen för denna besiktning äfvensom, då de äro afsedda för

persontrafik, det antal personer, som utan fara kan på en gång begagna

dem. Ställningar och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet.

c) Kar, bassänger och andra öppna kärl, hvilka med hänsyn till

läge och innehåll eller djup medföra fara, skola, därest så lämpligen

kan ske, vara behörigen kringgärdade.

d) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder

träffas, som med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

och beskaffenhet samt arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande,

såsom anbringande af lätt öppnade utgångar och fönster, säkerhetsstegar,

brandsäkra trappor och dylikt.

e) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att

arbetarna icke utsättas för att skadas af i gång varande maskiner.

Golf i arbetslokal skall, särskild! i närheten af farliga maskiner och å

andra farliga platser, hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för

att snafva eller halka.

f) Motor skall, där den ej uppställes i särskild! rum utan har sin

plats i arbetslokalen, inhägnas eller anbringas så, att de arbetare, åt

hvilka dess skötsel icke är anförtrodd, ej utsättas för att komma i

beröring med dess rörliga delar.

g) Maskiner och transmissioner, som medföra fara för arbetarna,

skola kringgärdas eller eljest så anordnas, att såvidt möjligt den med

dem förbundna faran undanröjes.

h) Elektriska apparater och ledningar skola vara så anordnade,

att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.

i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjordt

sätt tillkännagifvas i hvarje arbetslokal, dit drifkraft förmedelst

transmissionen öfverföres. Inom hvarje arbetslokal skola tillfredsställande

anordningar vara vidtagna i ändamål att kunna så hastigt som möjligt

stanna i lokalen befintliga hufvudtransmissioner.

k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvidt möjligt

vara försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än

äfven till förhindrande af oafsiktlig igångsättning.

Svänghjul, remskifvor och andra roterande maskindelar må icke

gifvas annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda

tillfredsställande säkerhet.

l) För till- och frånslagning af transmissionsrem eller -lina skall,

där sådan åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.

m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas,

medan den är i gång, skola, där sådant är möjligt, åtgärder vara vidtagna

till förekommande af olycksfall.

n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som

genom explosion kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material,

konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den

skull underkastas besiktning och profning på sätt, som för utrönande

af dess säkerhet i berörda afseenden kan anses tillfyllestgörande.

o) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.

p) Vid förflyttning af tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

och ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap

erbjuda tillräcklig säkerhet.

q) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses

medföra fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig erfarenhet,

ej användas, med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och

ledning.

5 §•

Till förekommande af ohälsa i följd af arbetet skall af arbetsgivare

särskildt iakttagas:

a) I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme, i regel

ej understigande tio kubikmeter för hvarje där sysselsatt arbetare, jämte

erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling.

Vid arbete under jord skall, där luften är utsatt för att förskämmas,

erforderlig luftväxling finnas anordnad.

b) Arbetet skall äga ram vid tillräcklig och tjänlig belysning samt

så lämplig värmegrad, som arbetets natur och platsen för detsamma

skäligen medgifva.

c) Verksamma anordningar skola, i den mån arbetets natur det

medgifver, vidtagas för att hindra damm, gaser, rök eller ångor att i

arbetslokal spridas i en för arbetarnas hälsa skadlig mängd.

d) Explosionsmotor, gasgenerator eller till sådan börande reningsapparat

må icke uppställas i arbetslokal, med mindre lokalen är så stor

och luftig eller motorn, generatorn eller reningsapparaten så väl inbyggd,

att besvärande ansamling af gas ej genom dess användande kan

uppkomma i lokalen.

e) Tiden för arbetares användande till särskildt hälsofarlig sysselsättning

skall tillbörligen inskränkas.

f) Renlighet skall iakttagas med hänsyn såväl till arbetslokaler

som till maskiner och redskap. Dammspridande sopning skall så vidt

möjligt undvikas i arbetslokal, där arbetet pågår. I arbetslokal bör

finnas nödigt antal spottkärl af lämplig beskaffenhet.

g) Sysselsattes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande

sätt ett större antal arbetare, böra dessa på sätt, som kan anses

tillfredsställande med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets

natur, å eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten

samt afträden äfvensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där

så erfordras, torkning af kläder; därjämte böra de af arbetarna, som

icke äro bosatta i närheten af arbetsstället, såvidt möjligt därstädes äga

s. 15 Kontrollera mot PDF

, Riksdagens skrifvelse Nr 171. 15

tillgång till lämplig plats för intagande af måltider samt lägenhet att

värma medförd mat.

h) Till lämnande af den första hjälpen vid olycksfall skola finnas

vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med hänsyn

till arbetets beskaffenhet.

i) Arbetet bör, där dess natur det medgifver, så anordnas, att

arbetarna komma i åtnjutande af erforderlig söndagshvila.

6 §•

Där så finnes nödigt, skola i arbetslokal eller å annan lämplig

plats anslås föreskrifter om hvad arbetarna böra iakttaga för att undvika

olycksfall och ohälsa i arbetet. Vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare är pliktig att på framställning af arbetsgivare granska

förslag till dylika föreskrifter.

Å särskildt farliga ställen skola anbringas anslag, som uppmana

till synnerlig försiktighet.

Arbetarna skola ställa sig till noggrann efterrättelse nu omförmälda

föreskrifter och uppmaningar.

7 §•

Finnes för tillämpningen af 3 § i afseende å visst slag af sysselsättning

eller användande af visst slag af maskin, redskap eller arbetslokal

behof af närmare föreskrifter, ankommer på Konungen att utfärda

sådana föreskrifter.

Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete.

3 §•

Med minderårig förstås i denna lag den, som är under aderton

år, och med arbetstid den tid, hvarunder arbetet pågår, raster icke

inbegripna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

9 §•

Minderårig må icke användas i arbete, förr än den minderårige inhämtat

den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande

kunskaper och färdigheter eller efter fyllda tretton år erhållit behörigt

tillstånd att lämna folkskolan; dock skall denna föreskrift icke utgöra

hinder för den minderåriges användande till arbete å ferietid.

I sådant arbete, som i 15 § säges, må minderårig icke användas,

förr än den minderårige fyllt tretton, eller, där fråga är om minderårig

af kvinnkön, fjorton år; i annat arbete må minderårig icke användas

före fyllda tolf år.

10 §.

Arbetsgifvare må icke använda minderårig i arbete på sådant sätt,

att den minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall

eller för öfveransträngning eller annan menlig inverkan på den

minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige

innebära våda i sedligt afseende.

Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs

för religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, som helt

eller delvis bekostas af staten eller kommun.

11 §•

Minderårig under femton år må icke användas till arbete under

jord i stenbrott eller grufva.

12 §.

Minderårig, som användes till kringförande af varor, uträttande af

bud eller ärenden eller till arbete i handel, skall åtnjuta oafbruten

ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn, och skall

tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. ingå i denna ledighet.

13 §.

Beträffande minderårigs användande till bergverks-, bruks-, fabriks-,

handtverks- eller annat industriellt arbete eller till byggnadsarbete, ändå

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171. 17

att det ej är att hänföra till industriellt arbete, skola gälla följande

bestämmelser:

a) Den minderåriges arbetstid må ej öfverskrida, för minderårig

under tretton år sex timmar af dygnet eller trettiosex timmar i veckan,

för minderårig, som fyllt tretton men ej fjorton år, åtta timmar af

dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan och för annan minderårig tio

timmar af dygnet eller sextio timmar i veckan.

Då natur- eller olyckshändelse afbrutit. arbetets regelbundna gång,

må eftergift från bär gifna bestämmelser kunna beträffande minderårig,

som fyllt fjorton år, meddelas af vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare

för högst en månad och af yrkesinspektionens chefsmyndighet

för högst fyra månader.

b) Deltager den minderårige med arbetsgifvarens vetskap i kurs

för sådan undervisning, som i 10 § omförmäles, vare arbetsgivare!),

där den minderårige ej fyllt femton år, skyldig så begränsa den minderåriges

arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för

dygn ej öfverstiger den i a) af denna § medgifna arbetstid.

c) Den minderåriges arbete skall afbrytas genom lämpliga och,

där arbetets natur det medgifver, regelbundet återkommande raster.

Under rasterna må den minderårige ej tillåtas att uppehålla sig i arbetslokal,

där till följd af arbetets beskaffenhet luften är förorenad af ämnen,

hvilka äro skadliga för hälsan; åliggande det, där så är förhållandet,

arbetsgifvaren att anvisa lämpligt annat rum, hvarest den minderårige

kan under rasterna vistas och intaga sina måltider.

d) Den minderårige må icke användas till arbete å tid mellan

kl. 7 e. m. och kl. 6 f. in.; dock må minderårig af mankön, hvilken

fyllt sexton år, användas till arbete å tid, som nu är nämnd, där hans

arbetstid är begränsad till högst åtta timmar af dygnet och arbetet

icke oftare än under hvar tredje vecka infaller å tid mellan kl. 11 e. m.

och kl. 5 f. m.

14 §.

Användes minderårig ej blott till sådant arbete, hvarå 12 eller

13 § äger tillämpning, utan jämväl till annat arbete för samma arbetsgifvares

räkning, skola dessa arbeten gemensamt vara underkastade

bestämmelserna i den af nämnda §§, som äger tillämpning å förstberörda

arbete. Användes minderårig för samma arbetsgifvares räkningtill

såväl arbete, hvarå 12 §, som arbete, hvarå 13 § äger tillämpning,

skola dessa arbeten äfvensom annat arbete, hvartill den minderårige

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 48 käft. (Nr 171) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

användes för arbetsgifvarens rakning, gemensamt vara underkastade

bestämmelserna i 13 §. Under annat arbete inbegripes bär äfven sådant

arbete, hvarå denna lag eljest icke äger tillämpning.

15 §.

Bedrifves industriellt arbete å ett arbetsställe i sådan omfattning,

att för arbetet i regel användas minst tio arbetare eller drifkraft om

minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst fem arbetare jämte drifkraft

om minst tre effektiva hästkrafter, må minderårig användas i

arbetet allenast under villkor, att till arbetsgifvaren aflämnats intygsbok

för den minderårige; skolande sådan bok vara utfärdad på sätt i 34 §

föreskrifves och innehålla dels uppgift om den minderåriges fullständiga

namn, födelseår och födelsedag samt, för det fall att fråga icke är om

arbete endast under ferietid, intyg att den minderårige inhämtat den

för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper

och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan,

dels ock läkarbetyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,

svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,

att den minderårige icke kan anses komma att lida men af

den sysselsättning, hvartill den minderårige användes. Sådant läkarbetyg,

hvilket, då intygsboken aflämnas till arbetsgifvaren, ej må vara äldre

än ett år, kan äfven utgöras af anteckning, som vid besiktning enligt

35 § införts i boken af besiktningsläkare.

16 §.

Beträffande sådant arbete, som i 15 § angifves och som af tekniska

skäl måste oafbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste forceras,

må Konungen, i den mån så finnes af behofvet påkalladt, för minderårig

af mankön, hvilken fyllt sexton år, meddela eftergift från det i

13 § d) gifna förbud utöfver hvad där medgifves.

17 §■

Finnes minderårigs användande i visst slag af sysselsättning medföra

synnerlig fara i något afseende, hvarom i 10 § första stycket förmäles,

ankommer på Konungen att föreskrifva vissa villkor för minderårigs

användande i sådan sysselsättning eller att minderårig ej må

användas däri.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

19

Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.

18 §.

Kvinna må icke användas till arbete under jord i stenbrott eller

grufva.

19 §.

Kvinna, som födt barn, må icke användas i sådant arbete, som

angifves i 15 §, under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest

icke med läkarbetyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet

tidigare kan börja arbetet.

Företer kvinna, som användes i arbete af nämnda slag, intyg af

läkare eller barnmorska, att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst

inom två veckor, må ledighet från arbetet ej förvägras henne.

20 §.

Kvinna, som själf ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig

ledighet härför.

21 §.

Finnes kvinnas användande i visst slag af sysselsättning medföra

synnerlig fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande

eller hälsofarligt eller kunna för kvinna medföra synnerlig

våda i sedligt afseende, ankommer på Konungen att föreskrifva vissa

villkor för kvinnas användande i sådan sysselsättning eller att kvinna

ej må användas däri.

22 §.

Angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i

vissa industriella företag är stadgadt i särskild lag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

Om tillsyn å lagens efterlefnad m. m.

23 §.

Tillsyn å efterlefnaden af denna lag och med stöd af densamma

meddelade föreskrifter utöfvas, under öfverinseende och ledning af yrkesinspektionens

chefsmyndighet, utaf särskilda tillsynsorgan, nämligen

yrkesmspektörer, bergmästare, underinspektörer och kommunala tillsynsorgan.

Yrkesinspektörernas tillsyn omfattar hvarje verksamhet, hvari industriellt

eller annat slag af arbete bedrifves i den omfattning, 15 § angifver,

och som icke är underkastad bergmästares tillsyn eller att hänföra till

jordbruk eller handel; tillkommande det därjämte yrkesinspektörerna att

leda underinspektörernas och öfva inseende öfver de kommunala tillsynsorganens

tillsyn. Såsom yrkesinspektör må jämväl anställas kvinna,

och skall sådan yrkesinspektris förnämligast utöfva tillsyn beträffande

kvinnliga arbetare.

Bergmästarnas tillsyn omfattar bearbetning af inmutningsbara

fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete, för

såvidt detsamma helt eller delvis bedrifves under jord, äfvensom de

utvunna produkternas upp- och framforsling, deras invid fyndorten

försiggående skrädning, anrikning och brikettering samt därstädes belägna,

för bedrifvandet af nu nämnda slag af arbeten afsedda verk och inrättningar.

Underinspektörerna hafva att inom verksamhet, som ej är underkastad

yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn, öfva tillsyn till förekommande

af olycksfall vid användande af maskinella hjälpmedel eller

sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom

explosion kunna förorsaka olycksfall.

De kommunala tillsynsorganen hafva att inom verksamhet, som ej

är underkastad yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn, öfva tillsyn i

de afseenden, beträffande hvilka det ej tillkommer underinspektör att

hafva tillsyn.

På Konungen ankommer att bestämma ej mindre de gränser, inom

hvilka hos yrkesinspektör anställd assistent må af yrkesinspektören

anlitas för utförande af inspektion på yrkesinspektörens ansvar, än

äfven i hvilken ordning grufingenjör har att utöfva befogenhet, som

enligt denna lag tillkommer bergmästare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

Utan hinder af hvad ofvan är sagdt må Konungen förordna, att

tillsyn å visst slag af verksamhet skall utöfvas af specialinspektör,

samt meddela föreskrifter rörande sådan inspektörs befogenhet. Konungen

må. jämväl, där så finnes påkalladt för vinnande af en mer ändamålsenlig

anordning af tillsynen, meddela föreskrifter rörande jämkning af

gränserna för skilda tillsynsorgans befogenhet.

24 §.

De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorgan utgöras af hälsovårdsnämnd

eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd; varande dock

hälsovårds- eller kommunalnämnd berättigad utöfva den nämnden åliggande

tillsyn genom en eller flera lämpliga, af nämnden utsedda, särskilda

personer, män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utöfvande

utsett särskild person, åligger det nämnden att ofördröjligen därom

lämna vederbörande yrkesinspektör underrättelse med angifvande af den

utsedda personens namn, yrke och postadress.

Skulle hälsovårds- eller kommunalnämnd brista i fullgörandet af

hvad som åligger nämnden beträffande här ifrågavarande tillsyn och

kommer sådant förhållande, genom anmälan från yrkesinspektör eller på

annat sätt, till Konungens befallningshafvandes kännedom, skall Konungens

befallningshafvande tillhålla nämnden att vidtaga de åtgärder, som

kunna erfordras för åvägabringande af rättelse, och äger Konungens

befallningshafvande i fall af behof för nämnda ändamål förelägga lämpliga

viten. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningshafvandes

anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshafvande,

där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning öfverflytta tillsynens

utöfvande å person, som af Konungens befallningshafvande för

ändamålet förordnas. För sådan person, hvilken är att anse som kommunalt

tillsynsorgan enligt denna lag, äger Konungens befallningshafvande

i fall af behof att bestämma godtgörelse att utgå af kommunens

medel.

25 §.

Tillsyn skall i främsta rummet ägnas sådan verksamhet, hvari

arbetet maste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,

som denna lag afser att förekomma. Kan i afseende å viss

verksamhet dylik fara i regel anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan

ej förpliktadt företaga .inspektion å arbetsställe, där sådan verk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

samhet utöfvas, med mindre anmälan eller annan särskild omständighet

gifver skälig anledning misstänka, att bestämmelse i denna. lag

eller föreskrift, meddelad med stöd af lagen, därstädes icke tillbörligen

iakttages.

Vid utöfvande af tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgifvarna

tillhanda med upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse

akta på, huru i hvarje särskildt fall ändamålet med denna lag må vinnas

med minsta möjliga olägenhet och kostnad för arbetslivaren.

Närmare föreskrifter angående tillsynens anordning och sättet för

dess utöfvande meddelas af Konungen.

26 §.

Vill arbetsgivare underställa vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare förslag till ny-, om- eller tillbyggnad af arbetslokal eller

till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrifvande, äger han att

till yrkesinspektören eller bergmästaren insända dylikt förslag, åtföljdt

af sådana ritningar och uppgifter, som må erfordras för förslagets

granskning; och åligger det yrkesinspektören eller bergmästaren, som

ej må för sådan granskning uppbära någon godtgörelse, att snarast

möjligt efter mottagandet af erforderliga handlingar återsända förslaget

med det yttrande, hvartill granskningen med hänsyn till denna lag och

med stöd af densamma meddelade föreskrifter kunnat gifva anledning.

27 §.

Det åligger skolråd och skolstyrelser samt i statens eller kommuns

tjänst anställda läkare, som få kännedom om förhållande, som

strider mot denna lag eller mot föreskrift, meddelad med stöd af

lagen, att göra anmälan om förhållandet hos vederbörande tillsynsorgan;

och vare dessutom polismyndighet samt nyss berörda myndigheter och

tjänsteinnehafvare pliktiga att lämna tillsynsorganen de upplysningar

och det biträde, som af deras tjänsteåligganden enligt denna lag kunna

påkallas.

28 §.

Yrkesinspektör eller underinspektör må ej för egen eller annans

räkning drifva eller hafva del eller anställning i företag, som är underkastadt

hans tillsyn, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

ersättning. Hvad nu är sagdt skall äfven gälla assistent med hänsyn

till de företag, som äro underkastade tillsyn af den yrkesinspektör,

hos hvilken assistenten är anställd. Yrkesinspektör eller assistent må

ej heller på något af nyss angifna sätt taga befattning med företag,

hvari bedrifves sådant arbete, som angifves i 15 §, ändå att företaget

icke är underkastadt hans tillsyn; härifrån må dock yrkesinspektionens

chefsmyndighet för särskildt fall kunna meddela eftergift, där så pröfvas

kunna ske utan men för tjänsten.

29 §.

De, som hafva att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af

denna lag, skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare

eller hans ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras

närvaro, äga tillträde till de arbetsställen, hvilka deras tjänsteåligganden

afse, äfvensom rätt att där företaga undersökningar, hvartill dessa

tjänsteåligganden kunna gifva anledning; varande arbetsgifvaren eller

hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att därvid tillhandagå med

erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna lag föreskrifna

böcker, förteckningar och intyg tillgängliga.

För bevarande af yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas

viss del af arbetsställe. Skulle af arbetsgifvaren eller hans ställföreträdare

å arbetsstället i sådant afseende gjord framställning af inspektionsförrättare

ej godkännas, varde frågans pröfning af denne

hänskjuten till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

30 §.

Vid arbetsställe, där sådant arbete, som i 15 § angifves, bedrifves

på stadigvarande sätt, skall finnas en för ändamålet lämplig bok, i

hvilken vederbörande inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället har

att anteckna de anvisningar och råd, hvartill förhållandena å arbetsstället

kunna gifva anledning och hvilka han anser böra affattas skriftligen,

eller ock sin afsikt att framdeles meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden,

som röra tillämpningen i afseende å arbetsstället af denna

lag eller med stöd af lagen meddelade föreskrifter och som icke blifvit

införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.

Anteckningsbok och meddelanden, hvarom här ofvan sägs, skola

förvaras å arbetsstället under minst fem år, räknadt beträffande anteck
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

ningsbok från den tid, då sista anteckningen däri gjordes, och beträffande

meddelande från detsammas datum. Öfverlåtes verksamheten

å arbetsstället, skall öfverlåtaren till den nya innehafvaren öfverlämna

å arbetsstället förvarade anteckningsböcker och meddelanden.

31 §.

Hafva arbetarna å visst arbetsställe inom sig utsett ett eller flera

ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas

önskemål beträffande arbetets säkerhet eller sundhet, åligger det inspektionsförrättaren

vid besök å arbetsstället att lämna ombuden tillfälle

att fullgöra detta uppdrag. Anmälan om sådant val bör göras hos

arbetgifvaren, hvarefter arbetsgifvaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället

är pliktig att, när inspektionsförrättaren infinner sig, underrätta

såväl denne om arbetarnas berörda åtgärd som ock arbetarnas ombud om

inspektionsförrättarens närvaro å arbetsstället.

Det åligger vederbörande tillsynsorgan att på begäran af sådant

ombud kostnadsfritt lämna afskrift af anvisning eller råd, som skriftligen

meddelats beträffande arbetsstället.

32 §.

Det åligger arbetsgivare, hvilken använder minderårig till sådant

arbete, som angifves i 15 §, att hafva den minderåriges namn, födelseår

och födelsedag införda i en särskild förteckning äfvensom att vid den

minderåriges afgång ur arbetet afföra den minderårige från förteckningen.

Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyadt

uppläggande af förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga

minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgifvaren

är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöfver det

kalenderår, förteckningen afser.

Beträffande minderårig, som användes i annat arbete, än 15 § angifver,

skall arbetsgifvaren vara försedd med intyg om den minderåriges

ålder och, där användandet ej allenast afser ferietid, att den minderårige

inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot

svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd

att lämna folkskolan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

25

33 §.

Arbetsgifvare, som använder en eller flera minderåriga i sådant

arbete, som 15 § angifver, skall inom fjorton dagar, från det han började

i arbetet använda dylik arbetskraft, därom hos Konungens befallningshafvande

göra skriftlig anmälan äfvensom på samma sätt, likaledes

inom fjorton dagar, anmäla, då han icke vidare i arbetet använder någon

minderårig. Åger användandet af sådan arbetskraft rum allenast under

viss eller vissa tider af året och kan arbetsgifvaren därom på förhand

lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan upplysning,

gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.

34 §.

Intygsböcker, hvarom i 15 § förmäles och hvartill formulär fastställes

af yrkesinspektionens chefsmyndighet, tillhandahållas genom

pastorsämbetena.

Det åligger pastor, hos hvilken minderårigs fader, moder eller

målsman eller minderårig, som fyllt femton år, framställer begäran om

intygsbok, att, där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända

eller behörigen styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti

göra anteckning om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och

födelsedag äfvensom, då intygsbok begärts af den minderåriges fader,

moder eller målsman, om sådan persons namn och hemvist. År för

pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat

den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper

och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan,

skall pastor i boken införa intyg jämväl härom. Har sådant intyg

icke kunnat införas vid bokens utfärdande, skall det sedermera, då

den minderårige visar sig därtill berättigad, på begäran införas af den,

som utfärdat boken, eller af annan pastor eller ock af vederbörande

skollärare eller skolföreståndare.

I intygsboken skall arbetsgifvare, hvilken använder den minderårige

i sådant arbete, som 15 § angifver, anteckna företagets namn eller

firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet, det slag af

sysselsättning, hvartill den minderårige användes, den tid af dygnet,

hvarunder arbetet för den minderårige pågår, äfvensom den minderåriges

afgång ur arbetet eller annan förändring i nu angifna afseenden

jämte dag därför. Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 samt. 48 käft. (Nr 171.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

som kan lämna upplysning om den minderårige i annat afseende än här

omförmälts. Arbetsgifvaren är pliktig att, så länge den minderårige

kvarstår i arbetet, hafva i förvar den minderåriges intygsbok.

Minderårig, som afgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.

Dock må åt minderårig, som ej fyllt femton år, intygsbok

utlämnas allenast på begäran af den minderåriges fader, moder eller

målsman. Arbetsgivare, som har i förvar intygsbok för minderårig,

då denne uppnår aderton år eller då boken af annan anledning blir

obehöflig för den minderårige, skall öfverlämna sådan intygsbok till

vederbörande besiktningsläkare.

Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager

vård om honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt femton

år, utfärdas eller utlämnas på begäran af den minderårige själf.

35 §.

En gång hvarje kalenderår äfvensom eljest, då Konungens befallningshafvande

finner anledning därom förordna, skall vid arbetsställe,

där minderåriga användas i sådant arbete, som 15 § angifver, företagas

läkarbesiktning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning,

hvartill minderårig användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling

menlig.

Det åligger därvid besiktningsläkaren att rörande en hvar besiktigad

minderårig i dennes intygsbok, med angifvande af dagen för besiktningen,

göra anteckning om den minderåriges hälsotillstånd och

kroppsutveckling. Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskrifva

särskilda villkor för den minderåriges fortsatta användande till viss

sysselsättning eller den minderåriges skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren

därom göra anteckning såväl i den minderåriges intygsbok som

i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok med angifvande, när fråga är

om den minderåriges skiljande från viss sysselsättning såvidt möjligt af

det slag af sysselsättning, hvartill den minderårige må användas. Arbetsgivare

må icke i strid mot sålunda meddelad föreskrift i arbete använda

minderårig, intill dess annorlunda kan varda af yrkesinspektionens chefsmyndighet

förordnadt; ägande arbetsgifvaren påkalla denna myndighets

pröfning af föreskriftens befogenhet. Andras eller upphäfves föreskriften,

skall anteckning därom genom chefsmyndighetens försorg göras såväl

i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.

Till förrättande af besiktning, hvarom härofvan förmäles, förordnar

Konungens befallningshafvande legitimerad läkare, som icke har anställ
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

ning hos arbetsgifvaren; och åligger det besiktningsläkaren att i god

tid före besiktningen underrätta arbetsgifvaren om tiden därför. Har

arbetsgifvaren för arbetarna anställt särskild läkare, äger denne, om

ban så önskar, vid besiktningen närvara och däröfver, om lian är af

olika mening med besiktningsläkaren, afgifva yttrande.

36 §.

Hvad i 29 § sägs, skall gälla jämväl med hänsyn till besiktningsläkare

och af sådan läkare verkställd besiktning.

Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället

föranstalta därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå

vid arbetsstället äfvensom, för såvidt på honom ankommer, att samtliga

vid arbetsstället till arbete använda minderåriga infinna sig vid besiktningen.

37 §.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som 15 § angifver, bedrifves på

stadigvarande sätt, skola på lämplig plats finnas anslagna ej mindre

denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg

till densamma eller utfärdats med stöd af lagen och som röra arbetsställen

af ifrågavarande slag, än äfven vederbörande tillsynsorgans

namn och postadress så ock, därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,

uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjas och

slutas, samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

38 §.

På framställning af yrkesinspektör eller bergmästare eller där så

eljest pröfvas nödigt, äger Konungens befallningshafvande förbjuda

arbetsgivare, sedan han blifvit i saken börd, att efter utsatt, skälig

tid bedrifva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap

eller arbetsmetod utan att hafva vidtagit af Konungens befallningshafvande

vid förbudets meddelande angifven åtgärd i något afseende,

hvarom förmäles i 4, 5 eller 6 § eller som eljest inbegripes under 3 §.

År synnerlig fara för handen, må Konungens befallningshafvande, utan

att afbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att träda i

kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

39 §.

Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig

åsidosätta hvad 10 § stadgar, äger Konungens befallningshafvande,

på framställning af yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet

eljest kommer till Konungens befallningshafvandes kännedom, att efter

arbetsgivarens hörande föreskrifva vissa villkor för minderårigs användande

uti ifrågavarande arbete eller att minderårig ej vidare må användas

däri.

40 §.

På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter

rörande läkarundersökning, som förutsättes i 15 §, och läkarbesiktning,

hvarom stadgas i 35 §, än äfven att fastställa taxa å godtgörelse

såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas af läkare,

anställd i statens eller kommuns tjänst, som för dylik läkarbesiktning;

skolande i afseende å det senare slaget af förrättning godtgörelsen, i

hvad den afser resekostnad, bestridas af statsmedel men i öfrigt af

arbetsgifvaren.

Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss godtgörelse

för utfärdande af intygsbok enligt 34 §.

41 §.

Konungen må i sådant fall, som afses i 17 §, föreskrifva, att

hvad i 33—36 §§ stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga

tillämpning jämväl beträffande minderårig, som användes i annat arbete,

än 15 § angifver.

Likaledes må Konungen föreskrifva, att de i 30 och 37 §§ meddelade

bestämmelser skola utsträckas till att gälla jämväl andra arbetsställen,

än nämnda §§ afse.

Ansvarsbestämmelser.

42 §.

Ställer sig arbetsgivare ej till efterrättelse bestämmelse i 9, 11

12, 13, 14 eller 18 §, 19 § första stycket, 35 § eller föreskrift, meddelad

med stöd af 39 §, straffes med böter från och med tio till och med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

femhundra kronor. Har här afsedd förseelse beträffande användande af

minderårig skett ined den minderåriges faders eller målsmans vetskap

och vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från

och med fem till och med tjugo kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

hvarom i denna § förmärs, fortsätter samma förseelse, skall, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter, som äro bestämda för sådan

förseelse.

43 §.

För underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse, hvad i 15, 30, 32,

33 eller 34 §, 36 § andra stycket eller 37 § föreskrifves, straffes arbetsgifvaren

med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

Lag samma vare, där arbetsgifvarens ställföreträdare å arbetsstället

underlåter att ställa sig till efterrättelse, hvad i 36 § andra

stycket föreskrifves.

44 §.

Har arbetsgifvaren eller annan för arbetsgifvarens räkning i förteckning

enligt 32 § eller anmälan enligt 33 § eller i intygsbok för

minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med

böter från och med femtio till och med femhundra kronor.

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som

meddelats enligt 38 §, straffes med böter från och med tio till och med

femhundra kronor, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst sex månader.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

hvarom i denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför

utfärdats och delgifvits, fällas till det ansvar, som är bestämdt för sådan

förseelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

46 §.

Har arbetare olofligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt

ur bruk skyddsanordning, straffes med böter från och med fem till och

med tvåhundra kronor.

47 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden

af denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må

ej heller, där det ej kan anses påkalladt i tjänstens intresse, yppa driftanordning

eller affärsförhållande vid arbetsställe, i afseende å hvilket

han har eller haft att taga sådan befattning. Gör han sig skyldig till

dylik förseelse, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig

af sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet

till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.

Framgår af omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade

att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af denna lag eller att

yppandet af driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat medföra

skada för det företag, som bedrefs å arbetsstället, må ansvars- eller

ersättningsskyldighet icke åläggas honom.

Hvad nu är sagdt, gälle ock om'' besiktningsläkare.

48 §.

Förseelse, hvarom i 46 § sägs, må ej åtalas, med mindre vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare anmält förseelsen till åtal.

Å förseelse, hvarom i 47 § sägs, må allmän åklagare tala allenast

efter angifvelse af målsäganden.

Talan på grund af 47 § skall anhängiggöras vid allmän domstol.

Förseelse mot annan bestämmelse i denna lag skall åtalas vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

31

49 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän strafflag.

Allmänna bestämmelser.

50 §.

Hvad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som

rättens eller Konungens befallningshafvandes bud och ärende gå, gälle

ock dem, som hafva att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af

denna lag.

51 §.

Öfver beslut af yrkesinspektionens chefsmyndighet eller Konungens

befallningshafvande i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för

öfverklagande af förvaltandé myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd.

52 §.

Vid meddelande af föreskrift med stöd af 7, 17, 21 eller 41 § må

Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock må

sådant straff i intet fall sättas högre än till femhundra kronors böter

eller fängelse i sex månader.

53 §.

Beträffande verksamhet, som bedrifves af staten eller kommun,

skall, hvad i denna lag är stadgadt om arbetsgifvare, gälla arbetsföreståndaren.

Stadgandet i andra punkten af andra stycket i 29 § samt föreskrifterna

i 38 och 39 §§ skola icke äga tillämpning å verksamhet, som

bedrifves af staten, utan skola i afseende å sådan verksamhet gälla

följande bestämmelser:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrifvelse Nr 171.

a) Därest framställning i det afseende, hvarom namnes i andra

punkten af andra stycket i 29 § icke vinner godkännande, varde frågan

hänskjuten till Konungens pröfning.

b) Skulle yrkesinspektör eller bergmästare finna förhållande å

visst arbetsställe påkalla åtgärd, som afses i 38 eller 39 §, skall yrkesinspektören

eller bergmästaren därom göra anmälan hos den myndighet,

hvilken öfver verksamheten har öfverinseende, hvarefter denna myndighet

har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden

eller ock underställa ärendet Konungens pröfning.

Genom denna lag upphäfvas

lagen den 10 maj 1889 angående skydd mot yrkesfara,

lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och

kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,

förordningen den 18 november 1881 angående minderåriges

användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan

handtering, i hvad denna förordning ännu gäller,

15 § 4 mom. och 19 § i förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet samt

hälsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874 i hvad

denna stadga åsyftar att bereda skydd åt arbetare vid användande

till sådant arbete, hvarå denna lag äger tillämpning.

Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser,

som eljest i lag eller särskild författning finnas gifna i ämne, hvarom

i denna lag är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1913.

I afseende å verksamhet, industriell eller icke, som ej bedrifves i den

omfattning 15 § angifver och som utöfvats redan före den tid, då denna

lag träder i kraft, men ej varit underkastad lagen den 10 maj 1889

angående skydd mot yrkesfara, skall, så länge verksamheten utöfvas af

samma arbetsgifvare och i samma lokal, dock högst under tio år från

denna lags ikraftträdande, ej på grund af hvad i 5 § a) föreskrifves

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 171. 33

påfordras större luftutrymme äu sju kubikmeter för hvarje i lokalen

sysselsatt arbetare.

Hvad i 9 och 11 §§ finnes stadgadt angående viss ålder för

minderårig, skall icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande

i det arbete, hvari den minderårige användes vid tiden för lagens

ikraftträdande.

Hvad i 15 § stadgas, skall ej äga tillämpning i afseende å minderårig,

som vid tiden för lagens ikraftträdande redan användes i sådant

arbete, som samma § angifver; men åligger det arbetsgivare att

senast tre månader efter nämnda tid vara försedd med föreskrifven

intygsbok för den minderårige, i hvilken bok dock läkarbetyg då ej

erfordras. Intygsbok, hvarom här är fråga, vare pastor pliktig att utfärda

jämväl på begäran af arbetsgifvaren.

Vid användande af minderårig i sådant arbete, som angifves i 8 §

1 mom. af lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors

användande till arbete i industriellt yrke, må å arbetsställe, där

samma lagrum hittills kommit till tillämpning, arbetstiden för minderårig

af mankön, hvilken fyllt femton år, fortfarande utsträckas på sätt

detta lagrum medgifver, intill dess med tillämpning af 16 § af denna

lag bestämmelse härutinnan kan varda meddelad, dock ej under längre

tid än tre år, från det denna lag trädt i kraft.

Stockholm den 28 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 48 käft. (Nr 171.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.