Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af dr 1913 för utrönande af härens krigsberedskap

1912-05-21 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:172, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af dr 1913 för utrönande af härens krigsberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

1

Nr 172.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.

» » »i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under

senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 1913

af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande

öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar

under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af

dr 1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar)

och nr 251 med förslag till förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)

under nämnda mobilisering söfning ar, dels ock

två i ämnet väckta motioner.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 19 april 1912 dagtecknad proposition, nr 181, har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för utförande under senare hälften af

innevarande eller törra hälften af nästkommande år af en försöksmoBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 49 käft. (Nr 172—174.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrifvelse Nr 172.

bilisering och därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913

bevilja ett belopp af 500,000 kronor med rätt för Eders Kung! Maj:t

att under innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande medel

för att sedermera ersättas af förevarande anslag.

Uti en samma dag aflåten proposition, nr 182, har Eders Kungl.

Maj :t föreslagit Riksdagen att antaga förslag till lag om vapenöfningar

under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande

af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar). Till propositionen

nr 182 har därjämte fogats »förslag till Kungl. Maj:ts nådiga

förordning med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen om

vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften åt år

1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).»

Eders Kungl. Maj:t har vidare genom en den 26 april 1912 dagtecknad

proposition, nr 257, föreslagit Riksdagen att antaga förslag till

förordning om understöd i vissa fäll åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)

under mobiliseringsöfningar senare hälften af år 1912 eller förra

hälften af år 1913, samt att medgifva, att kostnaderna för familjeunderstöd

enligt nämnda förordning finge af tillgängliga medel utbetalas för

att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I sammanhang med nämnda propositioner har Riksdagen förehaft

två inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.

Riksdagen har ansett Eders Kungl. Maj :ts förslag vara af beskaffenhet

att böra i hufvudsak godkännas och i öfrigt funnit propositionen

föranleda allenast följande erinringar.

I den af Eders Kungl. Maj:t angifna tiden för mobiliseringen har

en motionär inom Riksdagen föreslagit den nedsättningen, att nämnda

tid måtte bestämmas till sju dagar för samtliga värnpliktige, in- och

utryckningstid däri inräknad. Emellertid skulle eu dylik inskränkning

väsentligen begränsa öfningen till den egentliga mobiliseringen, d. v. s.

truppförbandens inkallelse, samling och utrustning samt därpå så godt

som omedelbart följande afrostning och utryckning. Till öfningar för

utrönande af truppens fältduglighet och skjutskicklighet skulle den

sålunda tillmätta tiden lämna mycket ringa eller i de flesta fall intet

tillfälle. Enligt hvad som framgår af chefens för landtförsvarsdepartementet

vid propositionen nr 181 fogade yttrande till statsrådsprotokollet,

är det emellertid afsedt att till dylika öfningar använda omkring hälften

af den föreslagna mobiliseringstiden. Riksdagen har för sin del lunnit de

af departementschefen anförda skälen för mobiliseringens företagande i af

Eders Kungl. Maj:t föreslagen utsträckning så öfvertygande, att Riksdagen

icke funnit sig kunna vidtaga den väsentliga rubbning af propositionens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

hufvudgrunder, som den af motionären föreslagna ändringen innefattar.

Emellertid vill Riksdagen i detta sammanhang uttala den förvissningen,

att de värnpliktiges sammanhållande till sådana öfningar,

som här afses, icke skall komma att omfatta längre tid än som finnes

oundgängligen nödig och i intet fall mera än det antal dagar, som enligt

departementschefens ofvan omförmälta yttrande är därför afsedt.

Vid granskning af det genom propositionen nr 182 framlagda lagförslaget

har Riksdagen icke heller i öfrigt funnit anledning till andra

anmärkningar än beträffande dels 5 § 6 mom., dels 6 § 12 mom.

I fråga om förstnämnda stadgande i förslaget har Riksdagen ansett mindre

lämpligt, att vid den i mom. omförmälda förrättningen den af vederbörande

kommun utsedda ledamoten i möstringskommissionen, hvilken

får anses där företräda ortsbefolkningens och hästägarnes intressen, skulle

ur kommissionen uteslutas. På grund häraf har Riksdagen företagit den

jämkning af ifrågavarande moment, som af det ofvan sagda betingas. —

I 6 § 12 mom. stadgas, att pröfning och bestämmande af fordringsbelopp

för utgjorda rekvisitioner och i sammanhang därmed uppkomna

ersättnings- eller skadeståndsfrågor skall åligga Konungens befallningshafvande.

Det har synts Riksdagen lämpligare, att nämnda funktion omhänd

erhafves af den kommission, som omförmäles i 11 § i lagen angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behof den 24 maj 1895. För afgörande af dylika

frågor torde nämligen kommissionen äga större förutsättningar än Konungens

befallningshafvande; och det synes därjämte innebära en viss

fördel, att vid försöksmobiliseringen erfarenhet kan vinnas äfven om

dessa kommissioners sätt att fungera. Kostnaderna för kommissionernas

sammanträden lära icke heller vara afsevärda. — I kommissionens beslut

må gifvetvis ändring sökas i den ordning, nyssnämnda lag bestämmer.

Enligt lagen den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar

och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot, hvilken i detta fall

skall lända till efterrättelse, skall med hvarje fordon utom dess vanliga

tillbehör aflämnas seltyg. Mot denna bestämmelse har inom Riksdagen

riktats den anmärkning, att det under sådant förhållande lätt kunde inträffa,

att seldonen icke passade för och därigenom kunde skada de tillhandahållna

hästarna. Riksdagen, som icke ansett det lämpligt att

härutinnan företaga någon ändring, har emellertid velat påpeka angelägenheten

af att vid mobiliseringen i detta hänseende iakttages nödig

omsikt, så att skada af ifrågavarande anledning undvikes.

I fråga om de värnpliktige tillkommande penningbidrag och andra

förmåner under mobiliseringsöfningen inhämtas af det vid propositionen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

nr 182 fogade förslaget till närmare bestämmelser om verkställigheten af

försöksmobiliseringslagen, att till värnpliktig, som tillhör beväringen, skulle

utgå penningbidrag med 50 öre om dagen, samt till värnpliktig, som

tillhör landstormen, enahanda penningbidrag och därjämte slitningsersättning

med 25 öre om dagen, allt för en tid och på sätt, som i nämnda

bestämmelser närmare angifvas, samt därjämte till landstormsman, som

själf förser sig med föda, portionsersättning med 75 öre portion. Häri

har en motionär föreslagit viss förhöjning. Äfven Riksdagen anser för

sin del en förhöjning af förmånerna vara skälig. Det må i detta afseende

bemärkas, att en sådan mobilisering, som här är i fråga, har

en fullkomligt extraordinär karaktär och alls icke är jämförlig med

de vanliga fredsöfningarna. Och härtill kommer, att de uppoffringar,

som mobiliseringen medför, drabba endast vissa landsdelar, under det

öfriga gå alldeles fria. Det är därför rättvist och billigt, att uppoffringarna

för dem, de drabba, göras så litet kännbara som möjligt; och de

grunder, som i allmänhet gälla för ersättning till de värnpliktiga vid

deras öfningar, kunna därför här i ingen mån blifva normgifvande.

På grund häraf har Riksdagen ansett det skäligt, att, med anslutning

i öfrig! till de grunder, som af Eders Kungi. Maj:t angifvits, penningbidraget

till de värnpliktiga höjes till 1 krona om dagen och att den till

landstormsman, som själf håller sig med föda, utgående portionsersättningen

också sättes till 1 krona per dygn; slitningsersättningen bör

däremot bibehållas vid hvad Eders Kung!. Maj:t ansett lämpligt eller

25 öre om dagen.

I förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verkställighet

af försöksmobiliseringslagen angifves vidare dels i § 2 mom. 5 a),

att med de uttagna hästarna följande foder skall inlösas till ett pris af

en krona för hvarje ration, och dels i § 3 mom. 4, att vid rekvisitioner

för landstormen mat och foder, som lämnas i kvarteren, skola ersättas

med 75 öre per man och dygn samt med en krona per häst eller slaktdjur

och dygn. De sålunda angifna priserna har Riksdagen funnit kunna

blifva under vissa förhållanden för låga.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutit i fråga om portionsersättning

åt värnpliktig, som tillhör landstormen, anser Riksdagen

att priset för mat, som i kvarter lämnas åt landstormsman, bör sättas

till eu krona per dygn. Hvad priset för foder angår, är detta dels i

hög grad beroende på utfallet af skörden under olika år dels i hög grad

växlande för olika landsdelar. Då det emellertid synes vara praktiskt

att detta pris på förhand bestämmes till visst belopp, på det att ersättning

för det rekvirerade må kunna genast kontant betalas, har Riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

o

ansett ersättningsbeloppet per bäst eller djur och dygn böra, efter det

utfallet af detta års skörd och däraf beroende foderpris blifvit kända,

af Eders Kungl. Maj:t med hänsyn härtill och med, såvidt möjligt,

tagen hänsyn till förhållandena inom olika landsdelar bestämmas till

skäligt belopp, dock ej under en krona.

Riksdagen har i öfrigt, beträffande ofvannämnda förslag till förordning

med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen angående

försöksmobiliseringen, ansett sig böra uttala, förutom hvad här ofvan

berörts, att betänklighet yppats i afseende å den i § 3 mom. 2 upptagna

bestämmelsen, att rätt till verkställande af rekvisition för landstormens

räkning under mobiliseringsöfningarna skall i visst fall tillkomma befälhafvare

för landstormsafdelning. Det synes Riksdagen med fog kunna

ifrågasättas, om dylik befälhafvare under alla förhållanden kan antagas

äga det omdöme och den insikt, som erfordras för utförande af den

stundom grannlaga uppgiften att verkställa rekvisitioner af ifrågavarande

beskaffenhet. Riksdagen anser därför, att den i berörda mom. omförmälta

befogenheten bör begränsas till att gälla befälhafvare för landstormsafdelning,

som af i § 3 mom. 1 nämnd befälhafvare i skriftlig order förklarats

vara detacherad.

1 propositionen nr 181 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att för utförande

af försöksmobiliseringen måtte för år 1913 beviljas ett belopp af

500,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskjuta beloppet

af omhänderhafvande medel för att sedermera ersättas af nämnda anslag.

Riksdagens beslut i fråga om penningbidraget åt de värnpliktige

och öfriga till dem utgående kontanta förmåner äfvensom beträffande

mönstringskommissionernas sammansättning och inlösningspriset för

rationerna nödvändiggör emellertid en höjning af berörda anslag. Enligt

beräkning skulle efter samma grunder, som i Eders Kungl. Maj:ts förslag

användts, anslaget behöfva höjas för linje- och reservtrupper med depåer

med 68,000 kronor, däraf aflöningskostnader 60,000 kronor och mönstringskostnader

m. m. 8,000 kronor, samt för landstormen med 20,000 kronor,

däraf aflöningskostnader 15,000 kronor och mathållningskostnader 5,000

kronor, eller tillhopa 88,000 kronor.

Hvad härefter angår det i propositionen nr 257 framlagda förslaget

till familjeunderstöd har Riksdagen funnit detta understöd, af hufvudsakligen

samma skäl, som här ofvan anförts i fråga om aflöningsförmånerna

till de värnpliktige, böra höjas från 75 öre till 1 krona om dagen

med tillägg därjämte af 25 öre om dagen för hvarje barn under

femton år, som den värnpliktige har att försörja. Riksdagen har därför

för sin del beslutit, „ att förordningen i ämnet skall affattas i enlighet

härmed.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

6

I fråga om sättet för utgående af härför erforderliga kostnader har

Riksdagen intet att anmärka mot hvad Eders Kungl. Magt föreslagit.

Dessa kostnader komma genom den af Riksdagen föreslagna höjningen

att ökas dels på grund af höjningen af det bestämda understödet med

ett belopp af ungefär 14,000 kronor och dels till följd af det föreslagna

understödet till minderåriga barn med ett belopp, som ej kan nu närmare

angifvas.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen för

Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen

Do) i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 182 för sin

del antagit följande

Lag

om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller

förra hälften af år 1913 för utrönande af härens

krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).

Härigenom förordnas som följer:

A. Angående de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet.

§ I
Oberoende

af den tjänstgöring för utbildning, som åligger värnpliktig

enligt §§ 27, 52 och 53 värnpliktslagen, skall vid de delar af

hären Konungen bestämmer, värnpliktig, som tillhör beväringen, vara

pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfning), under senare hälften af år 1912 eller förra

hälften af år 1913 tjänstgöra under högst femton dagar, in- och utryckningstid

till sådan öfning oberäknad.

§ 2.

Värnpliktig, som tillhör landstormen, skall inom de områden,

Konungen bestämmer, vara pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande

af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfning), under senare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

7

hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 tjänstgöra under högst

tio dagar, in- och utrycknings tid till sådan öfning oberäknad.

§ 3.

För värnpliktigas tjänstgöring i enlighet med §§ 1 och 2 ofvan

gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i värnpliktslagen med följande

ändringar och tillägg:

1. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst

eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att

i behörig tid inställa sig till fullgörande af tjänstgöring eller annan på

grund af denna lag ålagd skyldighet.

2. Såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då

värnpliktig står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af inkallelse,

i enlighet med § 29 mom. 2 värnpliktslagen, till i §§ 1 och 2

ofvan omförmäld tjänstgöring är värnpliktig att anse såsom krigsman

och förty underkastad de i kriminallag för krigsmakten gima bestämmelser.

3. Under tjänstgöring enligt § 1 ofvan äfvensom under marsch

eller annan färd till och från densamma erhåller till beväringen hörande

värnpliktig underhåll och förmåner i enlighet med hvad i § 35 värnpliktslagen

stadgas, dock att där näinndt särskildt tillskott i penningar

icke utgår.

4. Under tjänstgöring enligt § 2 ofvan gälla för värnpliktig, tillhörande

landstormen, i fråga om underhåll och förmåner bestämmelserna

i § 39 värnpliktslagen, dock att dylik värnpliktig därutöfver erhåller

slitningsersättning och penningbidrag under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar

samt färddagar i trupp däri inräknade.

5. Konungen äger meddela de föreskrifter rörande befrielse från

öfningen, som för rikets tjänst och det allmännas behof eller med

hänsyn till särskilda förhållanden, såsom värnpliktigs vistelse utom

riket eller på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,

kunna finnas påkallade.

B. Angående tillhandahållande af hästar och fordon.

§ 4.

Ägare af hästar och fordon äro, inom de områden Konungen bestämmer,

skyldiga att för vapenöfning, som i denna lag afses, tillhandahålla

desamma i högst tolf dagar, in- och afmönstringstid till sådan

öfning oberäknad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

§ 5.

För tillhandahållande af hästar och fordon i enlighet med § 4

ofvan gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1895

angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande

på krigsfot med däri genom lagen den 13 juni 1902 vidtagna förändringar,

dock med följande ändringar och tillägg:

1. Den uti §§ 6 och 7 föreskrifna inlösningen af uttagna hästar

jämte persedlar äfvensom af fordon med tillbehör skall icke äga rum.

2. Uttagning tvångsvis af hästar och fordon, enligt §§ 5 och 7,

skall ej heller äga rum.

3. Uppstår genom nämndens uraktlåtenhet att uttaga det bestämda

antalet hästar och fordon eller i följd däraf att uttagna hästar och fordon

icke vid mönstringstillfället inställts, brist i det antal hästar eller

fordon, kommun äger skyldighet tillhandahålla, skall mönstringskommissionen

lega bristande antal hästar och fordon; skolande det belopp,

hvarmed de sålunda anskaffade hästarnas och fordonens 1 egopris kan

komma att öfverstiga stadgad ersättning för motsvarande antal utskrifna

hästar och fordon, staten ersättas af kommunen mot godtgörelse

af den eller dem, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter

vållat kommunen utgift.

4. För de hästar och fordon, hvilka uttagas för användning vid

krigsmakten, utgår ersättning efter visst pris per dag af den tid de

tagas i anspråk, in- och afmönstringstiden häri icke inräknad.

Ersättning enligt särskilda bestämmelser utgår likaledes för de uttagna

hästarnas och fordonens inställelse å mönstringsställe äfvensom

till de personer, hvilka tagas i anspråk för hästarnas och fordonens

förande från mönstringsstället till utrustningsorten.

5. Ägare af uttagna hästar och fordon äro mot stadgad ersättning

skyldiga att efter öfningens slut afhämta desamma på ort och tid,

som tillkännagifvas vid inmönstringen.

6. Vid återlämnandet besiktigas de uttagna hästarna och fordonen

af samma mönstringskommission, som vid inmönstringen pröfvat deras

duglighet.

7. Om häst under öfningen eller före återlämnandet kommit bort,

störtat eller enligt kommissionens åsikt blifvit för alltid obrukbar eller

om fordon förkommit eller blifvit alldeles obrukbart, utgifves ersättning

med hela det vid inmönstringen åsätta värderingsbeloppet; och tillfaller

den skadade hästen eller det skadade fordonet staten. År skadan mindre,

bestämmer kommissionen ersättningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

9

C. Angående rekvisition af kvarter m. in.

§ 6.

Under öfningarna må i den utsträckning, som nedan sägs, från dag,

som af Konungen i allmän kungörelse bestämmes, genom rekvisition

af kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,

som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana

krigsmaktens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna

med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

1. Rekvisitionsrätten inskränkes till hvad som erfordras för inkallad

landstorm.

2. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter,

åt hvilka Konungen sådan rätt meddelar. Rekvisition skall alltid ske

genom skriftlig, af rekvirenten undertecknad handling. För hvad enligt

rekvisition blifvit lämnadt eller fullgjordt skall kvitto gifvas.

3. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum

för hästar och slaktdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader

för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

hästar och slaktdjur;

c) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

d) vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar.

4. Vederbörande kommun ansvarar för utgörande af rekvisition,

som i mom. 3 sägs, såframt icke rekvisitionen enligt mom. 7 ställes

omedelbart till den, som skall densamma fullgöra; och äger å landet

kommunalnämnden och i stad magistraten besluta om fördelningen af

det rekvirerade och hvad därmed äger samband.

5. Rekvisition må icke omfatta annat än hvad som finnes att tillgå

hos den, som skall rekvisitionen utgöra, ej heller sådant, som för dennes

behof och näring är oundgängligen nödvändigt.

6. Rekvisition ställes till kronofogde, länsman eller magistrat.

7. Då större skyndsamhet erfordras och rekvisitionens ändamål

eljest skulle förfelas, må rekvisition ställas till kommunal myndighet

eller, där sådant icke kan ske, omedelbart till den, som bör rekvisitionen

fullgöra.

8. Vägrar eller försummar någon att rekvisition behörigen eller i

rätt tid fullgöra, äger administrativ eller kommunal myndighet att hos

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 49 käft. (Nr 172—174.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

honom uttaga det rekvirerade. Kan dröjsmål medföra våda och är civil

myndighet ej när, tillkommer ock militär myndighet samma rätt vid

ansvar, för missbruk, efter lag.

9. Kvarter lämnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader

å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarna

ej skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen hafva sitt

nattläger, ej heller de stallrum, som för egna djur erfordras.

10. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

11. I öfrigt lända i fråga om kvarter gällande inkvarteringsordningar

och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i

tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre

inkvartering än i vederbörliga inkvarteringsordningar är föreskrifvet,

enhvar af krigsmakten åtnöjas med inkvartering i den byggnad samt

med det utrymme, som utan olägenhet kan lämnas.

12. Den i 11 - § i lagen angående skyldighet för kommuner och

enskilde att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof den 24 maj

1895 omförmälda kommission åligger att pröfva och bestämma fordringsbeloppen

för inom landstingsområdet eller staden utgjorda rekvisitioner,

där ersättning för dessa icke utgår efter behörigen fastställda taxor,

samt att i öfrigt handlägga ärenden, som äga sammanhang med ersättning

för utgjorda rekvisitioner eller därunder uppkommen skada.

13. Allt, som utfordras genom rekvisition, ersättes af statsmedel.

Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning

och godkännande, erläggas kontant.

§ v

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag

blifva erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.

2:o) i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 257 för sin

del antagit följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

11

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familj eunderstöd)

under mobiliseringsöfningar senare hälften

af år 1912 eller förra hälften af år 1913.

Härmed förordnas som följer:

Under den tid värnpliktig fullgör värnpliktstjänstgöring, som åligger

honom enligt lagen om vapenöfningar under senare hälften af år

1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfningar) erhåller hans familj, till hvilken äfven räknas

i värnpliktslagen § 16 mom. 2 omförmälda personer, understöd af statsmedel

med en krona för hvarje dag under tjänstgöringstiden, in- och

utrycknings dagarna inberäknade, med tillägg af 25 öre om dagen för

hvarje barn under femton år, därest familjen för sitt uppehälle är i behof

af sådant understöd, som i denna förordning afses.

Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående

samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1912.

3: o) Vid antagande för sin del af den under l:o) omförmälta lag

tillika beslutit,

a) att värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken inkallats till mobiliseringsöfning,

skall under tjänstgöringen, utom andra förmåner, erhålla

penningbidrag, som utgår med en krona om dagen;

b) att värnpliktig, som tillhör landstormen, skall under tjänstgöringen,

in- och utryckningsdagar samt färddagar i trupp häri inräknade,

erhålla, utom andra förmåner, penningbidrag med en krona och slitningsersättning

med 25 öre om dagen, samt att landstormsman, som själf

förser sig med föda enligt föreskrift i order eller kungörelse om tjänstgöringen

eller på. den grund att staten ej anskaffar sådan, skall äga

härför utbekomma ersättning med värdet af soldatportion, beräknadt

till ett belopp af en krona för portion;

4:o) likaledes vid antagande af den under l:o) omförmälta lagen,

i afseende å tillhandahållande af hästar och fordon under dessa öfningar

samt rekvisitioner för landstormen förklarat sig icke hafva annat att erinra

emot de i förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verk‘

ställighet af mobiliseringslagen angifna priser, än att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

dels den i § 2 mom. 5 a) angifna ersättning för foder må utgå

med belopp, ej understigande en krona för hvarje ration, hvilket Konungen

med hänsyn till utfallet af skörden och däraf beroende foderpris samt,

i den mån ske kan, olika orters förhållanden bestämmer;

dels ock den i § 3 mom. 4 omförmälda ersättning för mat och foder,

som lämnas i kvarteren, må utgå, för maten med en krona per man och

dygn samt för fodret efter enahanda grund som här ofvan angifvits,

dock minst med en krona per häst eller slaktdjur och dygn;

5:o) i anledning af Eders Kung]. Maj:ts proposition nr 181 samt

med föranledande af sitt beslut, under 3:o) här ofvan beslutit, att för

utförande af den i l:o) här ofvan omförmälta försöksmobilisering och

därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913 bevilja ett

belopp af 588,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under

innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande medel för att

sedermera ersättas af förevarande anslag; och

6:o) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts hemställan i propositionen

nr 257 medgifvit, att kostnaderna för familjeunderstöd enligt under 2:o)

här ofvan omförmälta förordning må af tillgängliga medel utbetalas för

att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.