Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tullfri införsel utaf visst slag af järnplåtar.

1912-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:20, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om tullfri införsel utaf visst slag af järnplåtar.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 20.

3

Nr 20.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 20 februari 1912.

n „ „ i Andra kammaren den 20 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om tullfri införsel utaf visst slag af järnplåtar.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 2.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion bär föreslagits, »att Riksdagen

måtte besluta, att med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna plåtar af

järn af mindre tjocklek än 0,25 millimeter skola åtnjuta tullfrihet samt

att i följd häraf rubriken nr 742 i gällande tulltaxa skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

med oädla metaller, andra än i nr 738—741 nämnda, eller deras legeringar

öfverdragna, äfven om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna af mindre tjocklek

än 0,25 millimeter ................................................... fria

b. andra......................................................................... 100 kg. 7 kr.»

Till stöd härför har motionären anfört:

»Enligt 1906 års tulltaxa ägde tullfrihet rum för plåtar af järn,

öfverdragna med rent eller tennhaltigt bly, så framt plåtarna voro af

mindre tjocklek än 1li millimeter.

I det af tulltaxekommittén framlagda förslaget till ny tulltaxa

hade ej blott bibehållits denna tullfrihet, utan densamma hade utsträckts

att gälla alla på nämnda sätt öfverdragna järnplåtar, oafsedt tjockleken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrifvelse Nr 20.

Sitt förelag i denna sak grundade tulltaxekommittén delvis på en omständighet

af tulltekniek art, men framför allt på de skälen, att inhemsk

tillverkning af ifrågavarande plåtar icke förekomme samt att tullfriheten,

hvad förblyade plåtar beträffade, skulle medföra afsevärd fördel för,

bland andra, tändsticks-, klorat- och karbidindustrierna, som i stor

myckenhet använde dylika plåtar för emballageändamål.

Hvad tulltaxekommittén sålunda föreslagit, upptog Kungl. Maj:t

i sin tulltaxeproposition till 1910 års Riksdag.

Vid tulltaxeförslagets behandling inom bevillningsutskottet gjordes

emellertid invändning emot förslaget om tullfrihet för järnplåtar,. öfverdragna

med rent eller tennhaltigt bly. Härvid framhölls, enligt utskottets

betänkande nr 23 punkt 54, att berörda tullfrihet lätt kunde

leda därhän, att det skydd, man afsett att bereda tunnplåtstillverkningen,

i afsevärd grad eluderades, enär det med hänsyn till den förblyade

plåtens mera rostskyddande egenskap skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare

att i fråga om plåtslagararbeten till husbyggnader använda

förblyad plåt i stället för annan järnplåt. Vanlig järnplåt kunde nämligen

i utlandet förses med blyöfverdrag för en kostnad af omkring 4 å 5

kronor per 100 kilogram eller ungefärligen samma belopp, hvartill tullen

å tunnare svartplåt vore föreslagen. I anslutning till denna uppfattning,

framställde utskottet ett förslag, som gick ut därpå, att tullfrihet icke

skulle medgifvas för ifrågavarande plåtar, utan att de skulle upptagas

med samma tull — 7 kronor per 100 kilogram — som föreslagits för

järnplåtar, öfverdragna med andra oädla metaller än nickel eller tenn.

Riksdagens beslut utföll i enlighet med utskottets hemställan;

och då icke någon förändring i nu förevarande hänseende gjordes vid

antagandet under nästlidna riksdag af nu gällande tulltaxa, skola alltså,

sedan den 1 december 1911, då sistnämnda taxa trädde i kraft, järnplåtar,

öfverdragna med rent eller tennhaltigt bly, draga en tull af 7

kronor per 100 kilogram.

Denna tullsats är gifvetvis hinderlig för de industrier, som äro i

behof af förblyade plåtar för förpackningsändamål. Olägenheten blir

så mycket kännbarare, som det särskilt är vid emballering för export,

som den förblyade plåten kommer till användning. Vid längre transporter

måste tändsticks-, karbid- och kloratindustriernas alster förses

med skyddande omhölje af dylik plåt; och för möjligheten af att på

världsmarknaden vinna afsättning för ifrågavarande, för vårt land viktiga

exportartiklar är det af största betydelse, att icke villkoren för exporten

försvåras. Å andra sidan lärer dock hänsynen till den svenska plåttillverkningen

kräfva, att tullskyddet för den förblyade plåten i allmän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 20.

het upprätthålla. Emellertid vill det synas, som om man skulle

kunna tillmötesgå exportindustriernas kraf, utan att det inhemska tillverkningsintresset

äfventyras. Man torde nämligen kunna med fog

ifrågasätta, om icke Riksdagen gick väl långt, då den åsatte tull äfven

å den enligt 1906 års taxa tullfria tunnare förblyade plåten. Denna

åtgärd kan svårligen stödja sig på det af bevillningsutskottet, åberopade

skälet om fara för kringgåendet af skyddet för svartplåtstillverkningen,

alldenstund utskottet själft förordade och jämväl fick genomförd tullfrihet

å svartplåt af mindre tjocklek än 0,3 millimeter, under framhållande

af att dylik tunnplåt ej vore föremål för tillverkning inom

landet. Då, enligt hvad från sakkunnigt, håll nu inhämtats, det också

icke lärer vara af något intresse för den inhemska tillverkningen af

järnplåt, att tull blifvit åsatt förblyad tunnplåt, torde sålunda hinder ur

skyddssynpunkt icke möta att borttaga ifrågavarande tull; och då härtill

kommer, att det, enligt uppgift från målsmän för de här berörda

exportindustrierna, just är förblyad järnplåt af mindre tjocklek än 0,25

millimeter, som brukas för förpackningsändamål, synas afgörande skäl

tala för att nyssnämnda slag af järnplåt åter göres tullfri.

Af tulltekniska skäl lärer med förblyad järnplåt böra likställas den

med tennhaltigt bly öfverdragna.»

Eders Kungl. Maj:ts till 1910 års Riksdag aflåtna proposition (nr

224) med förslag till förordning om tulltaxa för inkommande varor innehöll,

i öfverensstämmelse med hvad tulltaxekommittén föreslagit, bestämmelse

om tullfrihet för plåtar af järn, öfverdragna med rent eller tennhaltigt

bly, oafsedt plåtarnas tjocklek. Den af Riksdagen antagna tulltaxan

föreskrifver emellertid, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan,

tull för plåtar af ifrågavarande slag efter 7 kronor för 100

kilogram.

Den af Riksdagen beslutade tullen å med rent eller tennhaltigt

bly öfverdragna plåtar afsåg, enligt hvad bevillningsutskottets i anledning

af Eders Kungl. Maj:ts förberörda proposition afgifna betänkande

(nr 23 punkt 54) utvisar, att förebygga, att det tullskydd, man genom

den föreslagna — och sedermera af Riksdagen bestämda — tullen å

svartplåt af viss tjocklek velat bereda den inhemska tunnplåtstillverkningen,

blefve i afsevärd grad eluderadt.

Då, enligt hvad Riksdagen inhämtat och såsom i motionen göres

gällande, plåtar af mindre tjocklek än 0,25 mm. icke i nämnvärd grad

äro föremål för tillverkning inom landet och då vidare, just på grund

häraf, enligt gällande tulltaxa svartplåt af sådan tjocklek är tullfri,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bilisdagens skrifvelse Nr 20.

synes det skäl, som föranledt att med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna

plåtar åsatts ifrågavarande tullsats, nämligen behofvet af skydd

för den inhemska tunn plåtstillverkningen, icke innebära tillräcklig anledning

att bibehålla tullen för plåtar af ifrågavarande slag, som hafva

mindre tjocklek än 0,25 mm. Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett,

att hvad i motionen anförts i fråga om tullens menliga påföljder för

tändsticks-, karbid- och kloratindustrierna, hvilka för emballering af

särskildt de för export afsedda varor äro i behof af förblyade plåtar af

angifna tjocklek, bör tillerkännas afgörande betydelse, och. Riksdagen

har för den skull funnit tulien å nämnda slag af plåtar af mindre tjocklek

än 0,25 mm. böra upphäfvas.

Hvad Riksdagen sålunda, under åberopande af den i motionen

förebragta utredningen, anfört, innefattar äfven skäl för att den afsedda

ändriogen i tulltaxan snarast möjligt träder i kraft.

På grund häraf har Riksdagen beslutat, att med rent eller tennhaltigt

bly öfverdragna plåtar af järn af mindre tjocklek än 0,25 millimeter

skola åtnjuta tullfrihet samt att i följd häraf rubriken nr 742 i

gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

med oädla metaller, andra än i nr 738—741 nämnda, eller deras legeringar

öfverdragna, äfven om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna af mindre tjocklek

än 0,25 millimeter................................................ fria

b. andra ....................................................................... 100 kg. 7 kronor;

och får Riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att tullen å

med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna plåtar af järn af mindre

tjocklek än 0,25 millimeter må äfven för tiden till innevarande års slut

upphäfvas.

Stockholm den 20 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.