Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.

1912-05-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:204, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 204.

o

Nr 204.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 22 maj 1912.

» » 1 i Andra kammaren den 22 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående pensionering af distriktsveterinärer

m. fl.

(Bankoutskottets utlåtande nr 33 och memorial nr 42.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 19 april 1912 aflåten proposition, nr 222,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att dels för en anstalt, afsedd att bereda pension åt

distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer, godkänna

vissa i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrunder, dels ock för gäldande

af statens andel enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering

af distriktsveterinärer anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen

utgå från och med år 1913.

Riksdagen har afslagit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

Vid granskning af Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har

emellertid Riksdagen ansett sig böra göra den framställning, hvarom

här nedan vidare förmäles.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 204.

Enligt berörda förslag till pensionering af distriktsveterinärer m. fl.

skulle förvaltningen af den ifrågasatta pensionskassan anförtros åt folkskollärarnas

pensionsinrättuing. Härvid bar Riksdagen ansett sig böra

erinra, hurusom i Eders Kungl. Maj:ts förslag till 1910 års Riksdag

angående ordnande af pensioneringen af den kvinnliga personalen vid

enskilda läroanstalter afsetts, att förvaltningen af den nya pensionsanstalten,

benämnd lärarinnornas pensionsanstalt, skulle oinhänderhafvas

af en särskild styrelse. Riksdagen kunde för sin del icke förorda, att

eu särskild förvaltning för denna nya pensionsanstalt anordnades, utan

beslöt, med bifall till en i ämnet väckt motion, att anstalten skulle förvaltas

af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Till stöd

härför anförde Riksdagen, att det enligt Riksdagens åsikt vore särdeles

önskligt, att statens och statsunderstödda pensionsanstalter i möjligaste

mån centraliserades under eu gemensam förvaltning. Eördelarna häraf,

minskade kostnader och enhetlig sakkunnig förvaltning, läge i öppen

dag och behöfde ej vidare utvecklas.

Enligt hvad af det i nu föreliggande fråga åberopade statsrådsprotokollet

framgår, har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

i skrifvelse den 24 februari 1912 på anmodan af chefen för

jordbruksdepartementet meddelat, att hinder för direktionen icke förelåge

att öfvertaga förvaltningen af den nya kassan under förutsättning likväl

att erforderlig anslagsökning bereddes. Emellertid har direktionen i

berörda skrifvelse i detta sammanhang vidare fäst uppmärksamheten på,

hurusom åt direktionens förvaltning redan för närvarande vore anförtrodda

ej mindre än åtta särskilda pensionsanstalter, till Indika inom den

närmare framtiden möjligen komme att läggas en mindre, afsedd för

pensionering af vaktmästare vid rikets allmänna läroverk. Af ifrågavarande

pensionsanstalter hade två tillkommit under den allra senaste

tiden, nämligen lärarinnornas pensionsanstalt, som trädde i verksamhet

från och med år 1911, och extra provinsialläkarnas pensionskassa, hvars

reglemente skulle träda i kraft, räknadt från 1912 års början. Det vore

tydligt, att en ytterligare ökning af direktionens redan nu synnerligen

omfattande förvaltningsbestyr ej kunde fortgå afsevärdt längre, med

mindre dels den under direktionen ställda tjänstepersonalen förstärktes

medelst inrättande af nya ordinarie tjänster, dels ock förvaltningsorganisationen

i öfrig! mer eller mindre omlades, det sistnämnda framför allt i

den riktning att verkställande direktören kunde vid behof beredas ledighet

från löpande ärenden för att kunna mera odelaat ägna sig åt ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 204.

redning af de större ärenden, som direktionen kade att handlägga, I

detta sammanhang skulle för öfrigt erinras, att samtliga under direktionens

förvaltning ställda pensionsanstalter befunne sig i tillväxt och

att således förvaltningen ökades äfven utan nya pensionskassors tillkomst.

lidpunkten, när behofvet åt en sådan mera genomgripande omorganisation

skulle komma att oafvisligen göra sig gällande, kunde icke

nu förutsägas, då den naturligtvis blefve beroende af den större eller

mindre hastighet, hvarmed de härvid inverkande förhållandena komme

att utveckla sig. För närvarande finge direktionen därför inskränka sig

till att föreslå de mera provisoriska åtgärder, som syntes erforderliga för

öfvertagande af den nya pensionskassans förvaltning.

Sedan direktionen härefter framställt de anslagskraf, som enligt hvad

ofvan antydts vore erforderliga för öfvertagandet af förvaltningen af

distriktsveterinärernas pensionskassa, har direktionen slutligen ansett sig

böra uttala sig i allmänhet om det hittills tillämpade tillvägagångssättet

i fråga om pensionering af tjänstinnehafvare, hvilka ej direkt stode i

statens tjänst, men till ordnande af hvilkas pensionsväsen staten funnit

sig föranlåten att på ett eller annat sätt medverka,

Det syntes knappast kunna bestridas, att staten hittills vid anordnandet

af pensioneringen för särskilda grupper af dylika befattningshafvare

icke alltid intagit någon fullt konsekvent ställning, liksom också

att i fråga om pensioneringssystem verklig enhetlighet näppeligen stode

att finna.

Klart syntes emellertid vara, att i samma mån som tendensen att

kräfva statens medverkan för åstadkommande och upprätthållande af

pensionsväsen, afsedt för större eller mindre grupper af tjänstepersonaler,

tillhörande det nyss antydda slaget, mer och mer utsträcktes, i samma

mån framträdde också behof af ej mindre att staten intoge eu bestämd

och följdriktig ställning gentemot de från skilda håll och vid olika tidpunkter

framträdande trafven på statens medverkan än äfven att det

undersöktes, huruvida icke beträffande själfva sättet för pensioneringens

ordnande skulle kunna utfinnas något system, som vore så tänjbart att

det inom samma ram och hufvudgrunder lämnade rum för upptagande

ar skilda grupper, till kvilka dock staten i pensionshänseende ansåge

sig böra intaga enahanda ställning. Härigenom skulle yppas en möjlighet

att undvika bildandet af alltjämt nya pensionsanstalter med delägare

ofta till så ringa antal, att icke blott pensionskostnaden komme att ställa

sig oskäligt och onödigt hög, utan äfven den olägenhet uppstode, att det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 204.

icke förefunnes tillräckligt stort materiel för att därå kunde grundas

beräkningar, som vore erforderliga för undersökning af en sådan kassas

soliditet.

Att ett sådant system som det bär antydda, om det kunde realiseras,

äfven i andra hänseenden skulle för alla intressenter medföra afsevärda

fördelar, ansåge direktionen för sin del obestridligt.

Eiksdagen, som för sin del ansluter sig till den af direktionen sålunda

uttalade uppfattningen, anser följaktligen i likhet med 1910 års

Riksdag, att en centralisering af de af staten understödda pensionsanstalterna

såvidt möjligt bör komma till stånd. Att häraf beaktansvärda

fördelar skulle stå att vinna synes Riksdagen påtagligt.

Under sådana förhållanden har Riksdagen ansett sig höra i skrifvelse

till Eders Kungl. Maj:t framställa begäran om en allsidig utredning

i ofvanberörda syfte.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig utredning

huruvida och på hvilka grunder en centralisering af pensionsanstalter,

understödda af staten, lämpligen må kunna genomföras samt

därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må

gifva anledning.

Stockholm den 22 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.