Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
1912-05-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:204, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrifvelse Nr 204.
o
Nr 204.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 22 maj 1912.
» » 1 i Andra kammaren den 22 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående pensionering af distriktsveterinärer
m. fl.
(Bankoutskottets utlåtande nr 33 och memorial nr 42.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 19 april 1912 aflåten proposition, nr 222,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att dels för en anstalt, afsedd att bereda pension åt
distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer, godkänna
vissa i statsrådsprotokollet angifna hufvudgrunder, dels ock för gäldande
af statens andel enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering
af distriktsveterinärer anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen
utgå från och med år 1913.
Riksdagen har afslagit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.
Vid granskning af Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har
emellertid Riksdagen ansett sig böra göra den framställning, hvarom
här nedan vidare förmäles.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 204.
Enligt berörda förslag till pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
skulle förvaltningen af den ifrågasatta pensionskassan anförtros åt folkskollärarnas
pensionsinrättuing. Härvid bar Riksdagen ansett sig böra
erinra, hurusom i Eders Kungl. Maj:ts förslag till 1910 års Riksdag
angående ordnande af pensioneringen af den kvinnliga personalen vid
enskilda läroanstalter afsetts, att förvaltningen af den nya pensionsanstalten,
benämnd lärarinnornas pensionsanstalt, skulle oinhänderhafvas
af en särskild styrelse. Riksdagen kunde för sin del icke förorda, att
eu särskild förvaltning för denna nya pensionsanstalt anordnades, utan
beslöt, med bifall till en i ämnet väckt motion, att anstalten skulle förvaltas
af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Till stöd
härför anförde Riksdagen, att det enligt Riksdagens åsikt vore särdeles
önskligt, att statens och statsunderstödda pensionsanstalter i möjligaste
mån centraliserades under eu gemensam förvaltning. Eördelarna häraf,
minskade kostnader och enhetlig sakkunnig förvaltning, läge i öppen
dag och behöfde ej vidare utvecklas.
Enligt hvad af det i nu föreliggande fråga åberopade statsrådsprotokollet
framgår, har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
i skrifvelse den 24 februari 1912 på anmodan af chefen för
jordbruksdepartementet meddelat, att hinder för direktionen icke förelåge
att öfvertaga förvaltningen af den nya kassan under förutsättning likväl
att erforderlig anslagsökning bereddes. Emellertid har direktionen i
berörda skrifvelse i detta sammanhang vidare fäst uppmärksamheten på,
hurusom åt direktionens förvaltning redan för närvarande vore anförtrodda
ej mindre än åtta särskilda pensionsanstalter, till Indika inom den
närmare framtiden möjligen komme att läggas en mindre, afsedd för
pensionering af vaktmästare vid rikets allmänna läroverk. Af ifrågavarande
pensionsanstalter hade två tillkommit under den allra senaste
tiden, nämligen lärarinnornas pensionsanstalt, som trädde i verksamhet
från och med år 1911, och extra provinsialläkarnas pensionskassa, hvars
reglemente skulle träda i kraft, räknadt från 1912 års början. Det vore
tydligt, att en ytterligare ökning af direktionens redan nu synnerligen
omfattande förvaltningsbestyr ej kunde fortgå afsevärdt längre, med
mindre dels den under direktionen ställda tjänstepersonalen förstärktes
medelst inrättande af nya ordinarie tjänster, dels ock förvaltningsorganisationen
i öfrig! mer eller mindre omlades, det sistnämnda framför allt i
den riktning att verkställande direktören kunde vid behof beredas ledighet
från löpande ärenden för att kunna mera odelaat ägna sig åt ut
-
7
Riksdagens skrifvelse Nr 204.
redning af de större ärenden, som direktionen kade att handlägga, I
detta sammanhang skulle för öfrigt erinras, att samtliga under direktionens
förvaltning ställda pensionsanstalter befunne sig i tillväxt och
att således förvaltningen ökades äfven utan nya pensionskassors tillkomst.
lidpunkten, när behofvet åt en sådan mera genomgripande omorganisation
skulle komma att oafvisligen göra sig gällande, kunde icke
nu förutsägas, då den naturligtvis blefve beroende af den större eller
mindre hastighet, hvarmed de härvid inverkande förhållandena komme
att utveckla sig. För närvarande finge direktionen därför inskränka sig
till att föreslå de mera provisoriska åtgärder, som syntes erforderliga för
öfvertagande af den nya pensionskassans förvaltning.
Sedan direktionen härefter framställt de anslagskraf, som enligt hvad
ofvan antydts vore erforderliga för öfvertagandet af förvaltningen af
distriktsveterinärernas pensionskassa, har direktionen slutligen ansett sig
böra uttala sig i allmänhet om det hittills tillämpade tillvägagångssättet
i fråga om pensionering af tjänstinnehafvare, hvilka ej direkt stode i
statens tjänst, men till ordnande af hvilkas pensionsväsen staten funnit
sig föranlåten att på ett eller annat sätt medverka,
Det syntes knappast kunna bestridas, att staten hittills vid anordnandet
af pensioneringen för särskilda grupper af dylika befattningshafvare
icke alltid intagit någon fullt konsekvent ställning, liksom också
att i fråga om pensioneringssystem verklig enhetlighet näppeligen stode
att finna.
Klart syntes emellertid vara, att i samma mån som tendensen att
kräfva statens medverkan för åstadkommande och upprätthållande af
pensionsväsen, afsedt för större eller mindre grupper af tjänstepersonaler,
tillhörande det nyss antydda slaget, mer och mer utsträcktes, i samma
mån framträdde också behof af ej mindre att staten intoge eu bestämd
och följdriktig ställning gentemot de från skilda håll och vid olika tidpunkter
framträdande trafven på statens medverkan än äfven att det
undersöktes, huruvida icke beträffande själfva sättet för pensioneringens
ordnande skulle kunna utfinnas något system, som vore så tänjbart att
det inom samma ram och hufvudgrunder lämnade rum för upptagande
ar skilda grupper, till kvilka dock staten i pensionshänseende ansåge
sig böra intaga enahanda ställning. Härigenom skulle yppas en möjlighet
att undvika bildandet af alltjämt nya pensionsanstalter med delägare
ofta till så ringa antal, att icke blott pensionskostnaden komme att ställa
sig oskäligt och onödigt hög, utan äfven den olägenhet uppstode, att det
8
Riksdagens skrifvelse Nr 204.
icke förefunnes tillräckligt stort materiel för att därå kunde grundas
beräkningar, som vore erforderliga för undersökning af en sådan kassas
soliditet.
Att ett sådant system som det bär antydda, om det kunde realiseras,
äfven i andra hänseenden skulle för alla intressenter medföra afsevärda
fördelar, ansåge direktionen för sin del obestridligt.
Eiksdagen, som för sin del ansluter sig till den af direktionen sålunda
uttalade uppfattningen, anser följaktligen i likhet med 1910 års
Riksdag, att en centralisering af de af staten understödda pensionsanstalterna
såvidt möjligt bör komma till stånd. Att häraf beaktansvärda
fördelar skulle stå att vinna synes Riksdagen påtagligt.
Under sådana förhållanden har Riksdagen ansett sig höra i skrifvelse
till Eders Kungl. Maj:t framställa begäran om en allsidig utredning
i ofvanberörda syfte.
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig utredning
huruvida och på hvilka grunder en centralisering af pensionsanstalter,
understödda af staten, lämpligen må kunna genomföras samt
därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må
gifva anledning.
Stockholm den 22 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.