Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maf.ts proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn, dels ock i ämnet väckta motioner.

1912-05-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:218, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maf.ts proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

7

Kr 218.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1912.

» » »i Andra kammaren den 28 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.

Maf.ts proposition med förslag till förordningar om

frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i

förordningen om frihamn, dels ock i ämnet väckta

motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 29 och memorial nr 41.)

Till Konungen.

Genom proposition, nr 121, af den 22 mars 1912 har Eders

Kung!. Magt, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till:

a) förordning om frilager och

b) förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20

och 22 i förordningen den 15 november 1907 om frihamn.

Då 1907 års Riksdag, som antog nu gällande förordning om frihamn,

däremot afslog ett af Kungl. Maj:t samtidigt framlagdt förslag

till förordning om frilager, skedde detta, såsom föredragande departementschefen

enligt nyssnämnda statsrådsprotokoll erinrat, hufvudsakligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

på den grund att bestämmelserna i då gällande tulltaxa icke ansågos

afpassade för det fall, att den utländska konkurrensen genom frilkgers

inrättande så att säga flyttades de svenska näringarna in på lifvet. I

sådant hänseende framhöll Riksdagen, att den inhemska industrin,

särskild t vissa slag af densamma, måste anses vara så känslig för den

utländska konkurrensens underlättande, att man före vidtagandet af den

föreslagna åtgärden skäligen borde tillse, att proportionen mellan tullen

å den färdiga produkten å ena sidan samt tullsatserna för halffabrikat

och beredningsämnen å andra sidan vore med hänsyn till de ifrågasatta

förändrade förhållandena rätt afvägd. Till dess resultatet af den då pågående

revisionen af tulltaxan förelåge, fann Riksdagen därför frågan

om införande här i landet af frilagersinstitutionen böra anstå.

I öfverensstämmelse med 1907 års Riksdags anförda uttalande

har Eders Kungl. Maj:t, sedan berörda revision numera är slutförd och

den nya tulltaxan under någon tid varit i tillämpning, nu ånyo för

Riksdagen framlagt ett förslag till förordning om frilager.

Innan Riksdagen ingår på en redogörelse för den granskning,

de nu föreliggande förslagen underkastats, vill Riksdagen, till angifvande

af sin principiella ståndpunkt i frågan, uttala, att Riksdagen

i likhet med 1907 års Riksdag hyser den öfvertygelsen, att afsevärda

fördelar för vårt näringslif är o att vänta af frilagersinstitu tionens införande.

De möjligheter, som vår nuvarande tullagstiftning erbjuder för

tullfri uppläggning och bearbetning inom landet af utländska tullpliktiga

varor, kunna nämligen, äfven efter det frihamnsinstitutionen blifvit i lagstiftningen

införd, icke anses tillfredsställa näringslifvets berättigade kraf

på rörelsefrihet. Det ligger nämligen i sakens natur, att frihamnar hos

oss icke kunna komma till anläggning mera än på mycket få platser,

och redan af denna anledning kommer därför allt fortfarande det stora

flertalet af de näringsidkare, hvilka hafva behof af tullfri uppläggning af

tullpliktiga varor från utlandet, att härvid vara hänvisade till tullnederlaget

och transitupplaget, livilkas brister flerfaldiga gånger vid hithörande

frågors behandling blifvit påvisade.

På sätt framgår af hvad ofvan anförts, hyste 1907 års Riksdag

mot det då framlagda förslaget om frilager betänkligheter på den grund,

att detsamma befarades kunna medföra olägenheter för den svenska

industrin. Sistnämnda Riksdags ofvanberörda skrifvelse gaf emellertid

uttryck åt den uppfattningen, att den väntade revisionen af tulltaxan

kunde beräknas förebygga de fruktade olägenheterna. Såvidt Riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

nu kunnat finna, äro tullsatserna i den nya tulltaxan så afvägda och

dess bestämmelser i öfrigt så affattade, att man torde kunna vänta, att

de skola åt de industrigrenar, hvilka däraf äro i behof, erbjuda det skydd,

som i denna väg lämpligen kan åstadkommas.

Eders Kungl. Maj:ts förslag till förordning om frilager innehåller

också bestämmelser, som tillkommit i afsikt att skydda den inhemska

produktionen och hvilka äfven torde vara väl lämpade att verka i sådan

riktning.

Vid bedömandet, i hvad mån de farhågor för den inhemska industrin,

hvartill förslaget om frilagersinstitutionens införande gifvit anledning,

böra tillmätas betydelse, förtjäna äfven följande synpunkter

beaktande.

Liksom afsikten med frilagret ostridigt i främsta rummet är att

gagna transithandeln och förädlingsindustrin, ligger det i sakens natur,

att dessa näringsgrenar, för hvilka frilagret också erbjuder de största

fördelarna, i öfvervägande grad komma att begagna sig däraf. Hvad

särskildt beträffar handeln, erbjuder frilagret de mest betydande förmånerna

åt de köpmän, som där lagra varor, hvilka icke produceras inom

landet och hvilka kunna säljas både inom Sverige och på utlandet, till

exempel kolonialvaror. Att sådan handelsrörelse kommer att vid svenska

frilager blifva den öfvervägande, därpå tyder också erfarenheten från frilager

i utlandet. Den importhandel åter, som omfattar varor, hvilka

äfven äro föremål för tillverkning inom landet, kommer säkerligen framgent

såsom hittills att i stor utsträckning ombesörjas af svenska firmor, hvilka

drifva affärer äfven med varor af inhemsk tillverkning; och sådana firmor

hafva knappast anledning att begagna sig af frilager, emedan de i så

fall blifva nödsakade att hålla dubbla lager.

Riksdagen hyser den förvissningen, att med ett klokt begagnande

af de möjligheter att reglera tillträdet till frilager, som förslaget erbjuder,

det i praktiken skall visa sig, att ifrågavarande institution kommer

att till vida öfvervägande del anlitas för sådan rörelse, hvarför

densamma är i främsta rummet afsedd, äfvensom att, i den mån importhandeln

kommer att begagna sig däraf, det skydd, som i olika afseende^

såsom ofvan är framhållet, står det inhemska näringslifvet till buds,

skall åstadkomma en sådan utjämning af de förutsättningar, under hvilka

den inhemska produktionen och importen från utlandet arbeta, att

den förra icke skall blifva lidande.

Härmed har Riksdagen angifvit de väsentliga skälen för sin principiella

anslutning till propositionen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 57 käft. (Nr 215—219.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

Uti en i anledning af förevarande proposition inom Riksdagen

väckt motion har hemställts om sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts

förslag, att ingen uttagning från frilager af tullpliktigt gods för öfverförande

till den inhemska marknaden måtte få äga rum vare sig genom

direkt förtullning eller genom uppläggning på tullnederlag. Af motiveringen

för detta förslag framgår, att motionären tänkt sig, att den af

honom ifrågasatta inskränkningen i användandet af frilager icke borde

gälla längre än intill dess stadgande meddelas om hvad med detaljförsäljning

förstås.

Till belysande af detta yrkande vill Riksdagen erinra om följande.

I det förslag till förordning om frihamn, som af Kungl. Maj:ifc förelädes

1907 års Riksdag, fanns i § 20 moment 4 intaget ett stadgande,

motsvarande det i nu föreliggande proposition, § 15, föreslagna och af

innehåll, att införsel från frihamn af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 14 af samma förslag

angående detalj försäljning af därstädes befintliga varor uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, icke finge medgifvas. Beträffande

denna bestämmelse i § 20 anförde Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet

följ ande:

»Afsikten med de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

är, såsom jämväl i en inom Riksdagen i ämnet väckt motion erinras,

att förekomma så kallad detaljhandel eller handel i mindre omfattning

med varor, upplagda inom frihamn. Att dylika bestämmelser införas i

författningen synes ock vara af behofvet påkalladt, men det kan med

allt skäl ifrågasättas, huruvida hvad Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende

föreslagit är till fyllest. Ty hvarken i denna författning eller

i gällande lagstiftning finnes någon allmän föreskrift om, hvad som bör

förstås med detaljhandel. Och de föreslagna bestämmelserna synas

Riksdagen så mycket mer betänkliga, som tillämpningen af desamma ju

skulle komma att öfverlämnas åt vederbörande tulltjänsteman, hvilken

alltså hade att för hvarje särskildt fall afgöra hvad som vore det ena

eller det andra.

Till undanröjande af de antydda olägenheterna har i motionen

föreslagits fastställandet af vissa minimikvantiteter, och inom Riksdagens

bevillningsutskott har framkastats tanken på att hvad beträffar andra

varor än spannmål uti förevarande afseende fastslå ett visst tullbelopp.

Vare sig nu den ena eller den andra af dessa utvägar skulle

komma att anlitas, torde det dock få anses uppenbart, att i frågans

nuvarande läge hvarje fastställande af visst kvantum eller visst tullbelopp

skulle komma att fotas på alltför osäkra grunder. Häraf torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

framgå, att frågan om hvilka åtgärder i detta hänseende böra vidtagas bör

föregås af en närmare utredning af hithörande förhållanden, med iakttagande

därvid, bland annat, att särskilda bestämmelser erfordras rörande

spannmål; och då ifrågavarande spörsmål synas vara af stor betydelse,

lärer med visshet kunna förutsättas, att utredning och förslag

i ämnet komma att till Riksdagen afgifvas. Riksdagen får alltså anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag rörande den minsta kvantitet dels af spannmål, dels

ock af andra varor, som får på en gång från frihamn införas.»

I det vid föreliggande proposition fogade statsrådsprotokollet meddelas

härom, bland annat, att med anledning af detta Riksdagens uttalande

Kungl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium att utarbeta förslag

i berörda afseende och sedermera anbefallt kollegium att därvid

jämväl taga under öfvervägande, i hvad mån särskilda föreskrifter i ämnet

kunde vara erforderliga beträffande frilager. Ren utredning, som sålunda

ankomme på kollegium att verkställa och som, enligt hvad departementschefen

från kollegium inhämtat, erbjöde afsevärda svårigheter, hade

ännu icke blifvit slutförd, och denna fråga kunde till följd däraf icke

blifva förelagd innevarande års Riksdag.

Riksdagen finner visserligen, att det varit önskvärdt, att de af 1907

års Riksdag begärda bestämmelserna kunnat föreläggas Riksdagen till

behandling samtidigt med förevarande proposition; men då, enligt hvad

departementschefen till nyssnämnda statsrådsprotokoll upplyst, arbetet

med affattande af sådana bestämmelser pågår, har Riksdagen icke ansett

den omständigheten, att förslag härutinnan icke nu kunnat framläggas,

böra föranleda den i förstnämnda motion ifrågasatta ändringen i föreliggande

proposition. Då Riksdagen sålunda icke tvekat att trots nu

berörda förhållande bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, har Riksdagen

emellertid ansett sig böra samtidigt hos Eders Kung!. Maj:t anhålla,

att redan till nästkommande års Riksdag förslag i ämnet måtte af Eders

Kungl. Maj:t aflåtas.

Slutligen har Riksdagen att yttra sig om en annan i anledning

af föreliggande proposition väckt motion, i hvilken hemställts, att § 17

mom. 1 a) i förslaget till förordning om frilager måtte erhålla följande

lydelse:

»brännvin och sprit, alla slag, samt vin, så framt varan ej skall inom

frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar».

Propositionen innehåller härom i § 17 följande stadgande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

1. Å frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frilagret användas

vid beredning af andra tillverkningar.

Det i sistnämnda motion framställda förslaget har blifvit af Riksdagen

bifallet.

Den speciella granskning, Eders Kungl. Majrts förevarande proposition

vid dess behandling inom Riksdagen blifvit underkastad, har i

öfrigt endast gifvit anledning till följande erinran. I § 2 moment 2

föreslås, att hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas och att

invid hvarje utgång skall finnas vaktrum. Då i åtskilliga fall ett och

samma vaktrum torde kunna användas för flera utgångar, har Riksdagen

beslutat sådan ändrad affattning af ifrågavarande stadgande, att detta

må kunna medgifvas.

Mot de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna i gällande

förordning om frihamn har Riksdagen icke haft något att anmärka.

Riksdagen får sålunda tillkännagifva,

dels att Riksdagen antagit Eders Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda

förslag till förordning om frilager, dock att § 2 mom. 2 samt § 17

mom. 1 a) i förordningen skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 2.

1. Frilager, — — — — — — — — — — — — — utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skola,

i den mån generaltullstyrelsen finner nödigt, vaktrum anordnas; dock att,

där från frilager finnas utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan

allenast äro afsedda att komma till användning i händelse af eldfara eller

annat olycksfall, generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten

att särskildt bevaka sådan utgång.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill

förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation

i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara underkastad

påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 218.

18

§ u
1.

Å frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit, alla slag, samt vin, så framt varan ej skall

inom frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar;

b) varor — — — — — — — — — —--— —---

— — — — bryta omslagen;

dels ock att Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda förslag till förordning

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i gällande förordning om

frihamn blifvit af Riksdagen antaget.

Därjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte för

nästkommande års Riksdag framlägga förslag rörande den minsta kvantitet

dels af spannmål dels ock af andra varor, som får på en gång införas

från frihamn eller frilager, eller ock till bestämmelser, som eljest möjliggöra,

att förbudet mot detaljhandel inom frihamn och biläger kan på

ett betryggande sätt genomföras.

Stockholm den 28 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 57 Käft. (Nr 215—219.) 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.