Riksdagens skrifvelse Nr 228
1912-05-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:228, Riksdagens skrifvelse Nr 228
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
1
Nr 228.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1912.
» » » » Andra kammaren den 28 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om aflösning af
vissa frälseräntor, lag om sammanläggning af frälseränta
med den fastighet, hvaraf räntan utgår, lag om ändrad
lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken, lag om ändrad lydelse
af 18 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom, lag om ändrad lydelse
af 61 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom och lag om ändrad lydelse af
förordningen den 20 juli 1855 angående kronans rätt
vid återbetalning af lån, som blifvit i jordebok antecknade,
dels ock i anledning däraf väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 57 och memorial nr 68.)
Till K onungen.
Genom en den 15 mars 1912 dagtecknad proposition, nr 75, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till
1) lag om aflösning af vissa frälseräntor,
2) lag om sammanläggning af frälseränta med den fastighet, hvaraf
räntan utgår,
3) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken,
4) lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen den IG juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 62 käft. {Nr 228.)
1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
5) lag om ändrad lydelse af 61 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom och
6) lag om ändrad lydelse af förordningen den 20 juli 1855 angående
kronans rätt vid återbetalning af lån, som blifvit i jordebok antecknade.
Det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om ändrad
lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken har af Riksdagen i oförändradt skick
godkänts.
Hvad vidare angår de i propositionen innefattade förslagen till lag
om aflösning af vissa frälseräntor, lag om sammanläggning af frälseränta
med den fastighet, hvaraf räntan utgår, samt lag om ändrad lydelse af
förordningen den 20 juli 1855 angående kronans rätt vid återbetalning af
lån, som blifvit i jordebok antecknade, har Riksdagen, som icke kunnat i
oförändradt skick bifalla dessa förslag, i anledning af desamma äfvensom
inom Riksdagen väckta motioner, för sin del antagit lagar af sådan lydelse,
som här nedan angifves.
De i propositionen innefattade förslagen till lag om ändrad lydelse
af 18 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom samt till lag om ändrad lydelse af 61 § i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom hafva af Riksdagen afslagits.
Riksdagen får sålunda för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen
i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 75 för sin del antagit
följande lagar:
Ro) Lag
om aflösning af vissa frälseräntor.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Frälseränta, som ej, efter hvad särskildt är stadgadt, må inlösas för
statsverkets räkning, må, i enlighet med hvad nedan sägs, aflösas mot ersättning
i penningar, om räntans ägare eller ägaren af den fastighet, af
hvilken räntan utgår, det begär.
2 §.
Af ersättningen varde en fjärdedel af statsmedel gulden och tre
fjärdedelar af statsmedel förskjutna.
3
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
Såsom afbetalning och ränta å hvad sålunda förskjutits skall fastighetens
ägare årligen erlägga ett för hvarje år lika belopp, så bestämdt,
att det förskjutna beloppet jämte fyra procent årlig ränta å hvad vid hvarje
tid däraf återstår oguldet är fyrtio år från förskottets utgifvande till fullo
betaldt till statsverket.
3 §■
Ansökning om aflösning af frälseränta skall göras hos Konungens
befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen; och bifoge sökanden
1)
bevis, att han äger räntan eller fastigheten, samt uppgift å ägaren
i förra fallet af fastigheten och i senare fallet af räntan,
2) för sökanden tillgängliga upplysningar om räntans tillkomst och
de i räntan ingående förmåner samt
3) gravationsbevis angående räntan.
4 §•
Då ansökning om aflösning af frälseränta inkommit, göre Konungens
befallningshafvande anmälan därom hos domaren i orten; och varde å nästa
rättegångsdag under lagtima ting anteckning om ansökningen införd i lagfarts-
och inteckningsprotokollen.
Konungens befallningshafvande inliämte ock från kammarkollegiet de
upplysningar, som må vara för kollegiet tillgängliga och äga betydelse
för pröfning af ansökningen.
5 §•
Finner Konungens befallningshafvande frälseräntan vara af beskaffenhet
att kunna aflösas, gifve ägare af fastigheten eller räntan, den där
icke är sökande, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen. Har sådan egendom
blifvit af en till annan öfverlåten, må ansökningen, innan nye ägaren
sökt lagfart, med laga verkan delgifvas förre ägaren.
Vistas part, som i första stycket sägs, å okänd ort, eller är han
utrikes å sådan ort, att hans hörande skulle föranleda synnerlig svårighet
eller tidsutdräkt, och finnes ej någon, som äger för honom i ärendet föra
talan, förordne, på anmälan af Konungens befallningshafvande, domstolen
i_ den ort, där fastigheten är belägen, god man att i fråga om aflösningen
företräda dén frånvarande.
4
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
6 §•
Besväras räntan af sökt eller beviljad inteckning eller kan räntan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, skall
underrättelse om ansökningen genom Konungens befallningshafvandes försorg
med posten sändas till kända innehafvare af sådana fordringar och,
om innehafvare af dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten.
7 §•
Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgifva frälseränta föreligger,
och har mellan parterna träffats öfverenskommelse, hvilka förmåner skola
anses i räntan ingå, eller har eljest af part därom meddelad uppgift, som
delgifvits motparten, af denne lämnats obestridd, då varde, därest ej Konungens
befallningshafvande finner räntans innehåll vara oskäligt högt
upptaget och ej heller fordringsägare, som i 6 § afses, bestridt öfverenskommelsen
eller den meddelade uppgiften, räntan bestämd i enlighet därmed.
Yinnes ej, enligt hvad nu är sagdt, enighet om räntans innehåll,
skola, om icke någon af parterna det bestridt, de ränteförmåner, som utgå
för år, beräknas efter medeltalet af de belopp i penningar eller persedlar,
med hvilka räntan utgått under de tio åren närmast före det denna lag
trädt i kraft.
Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgifva frälseränta föreligger,
eller kan eljest räntan ej bestämmas efter hvad i första stycket
sägs, hänvise Konungens befallningshafvande sökanden att efter stämning
å motparten och kronan samt kända fordringsägare, som i 6 § afses, vid
domstol föra talan till styrkande af räntans tillvaro eller de i räntan
ingående förmåner.
8 §•
Anställes talan vid domstol, hålle Konungens befallningshafvande
den af kammarkollegiet lämnade utredning och öfriga handlingar i ärendet
domstolen till hända.
9 §•
Ersättningen för ränteförmån, som utgöres med visst belopp för år,
skall uppgå till tjugufem gånger nämnda belopp. Utgår årlig förmån
i annat än penningar, och är ej särskild grund för beräkning’ af dess
värde i penningar med laga verkan bestämd, varde värdet för år beräk
-
Riksdagens ''skrifvelse Nr 228.
5
nadt efter medeltalet af den årliga markegången för de sist förflutna
tio åren med tillägg af forsellönsersättning, där sådan skall utgå. Kan
sådan beräkning ej göras efter länets markegångstaxa, bestämme Konungens
befallningshafvande efter hvad skäligt pröfvas förmånens värde för år.
innefattar frälseräntan förmån, som ej utgår med visst belopp för år,
bestämme Konungens befallningshafvande ersättningen för sådan förmån
enligt hvad skäligt pröfvas.
Skall enligt hvad ofvan är sagdt förmåns värde för år eller ersättningen
för förmån bestämmas efter hvad skäligt pröfvas, äge Konungens
befallningshafvande inhämta yttrande af sakkunniga, om sådant finnes
erforderligt.
10 §.
År aflösningen ej begärd af fastighetens ägare, och finnes, att hvad
denne enligt 2 § skulle blifva pliktig årligen erlägga såsom afbetalning
och ränta å det af statsmedel förskjutna beloppet öfverstiger hvad han är
skyldig såsom frälseränta för hvarje år utgifva, med beräkning efter hvad
i 9 § sägs af värdet å årlig förmån, som utgår i annat än penningar,
varde ansökningen afslagen, därest ej fastighetsägaren medgifver, att aflösningen
ändå må äga rum.
11 §•
Möter ej enligt hvad i 10 § sägs hinder mot bifall till ansökningen,
skall Konungens befallningshafvande genom utslag fastställa ersättningen
och föreskrifva, från och med hvilket kalenderår frälseräntan skall upphöra
att utgå; skolande, där ej förhållandena till annat föranleda, tiden
för räntans upphörande bestämmas till ingången af kalenderåret närmast
efter det utslaget vunnit laga kraft. Konungens befallningshafvande
gifve ock i utslaget tillkänna, hvad fastighetsägaren har att iakttaga i
fråga om erläggande af ränta och afbetalning å det belopp statsverket förskjuter.
12 §.
Besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som
ofvan sägs, må anföras hos kammarkollegiet före klockan tolf å sextionde
dagen från det beslutet gafs; och må öfver kammarkollegiets beslut besvär
anföras hos Konungen före klockan tolf å sextionde dagen från det kollegiets
beslut gafs.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
Konungens
ränta värde genom befallningshafvande!^ försorg ofördröjligen delgifvet
advokatfiskal i kammarkollegiet, hvilken äger att mot utslaget föra talan
för bevarande af kronans rätt.
Underrättelse om att Konungens befallningshafvande eller kammarkollegiet
meddelat utslag angående aflösning af frälseränta och om tiden
då det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen införas i
allmänna tidningarna och tidning inom orten samt med posten sändas till
parterna samt kända innehafvare af fordringar, som i 6 § afses.
13 §.
Angående förskott, som ofvan är sagdt, skall anteckning, på sätt
om lån från odlingslånefonden är stadgadt, göras i den jordebok, där
fastigheten senast blifvit införd; och åtnjute därefter statsverket för de
årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i den fastighet, från hvilken
frälseräntan utgått, som för afgäld af fast egendom, hvarom i 17 kap.
6 § handelsbalken sägs.
14 §.
Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, läte Konungens
befallningshafvande verkställa anteckning enligt 13 § samt införa
meddelande om utslaget i länskungörelserna. Konungens befallningshafvande
insände ock till domaren i orten anmälan ej mindre om frälseräntans
upphörande än äfven om förskottet samt de årliga afbetalningsoch
räntebeloppen äfvensom den i jordeboken införda anteckning; och
varde å nästa rättegångsdag under lagtima ting anteckning om räntans
upphörande gjord i lagfarts- och inteckningsprotokollen samt anteckning
om förskottet och hvad därtill hör införd i inteckningsprotokollet.
När förskjutet belopp blifvit till fullo betaldt, skall ock anmälan
härom göras och i inteckningsprotokollet införas enligt hvad nyss sagts.
15 §.
Konungens befallningshafvande utbetale vid början af det kalenderår,
från och med hvilket frälseräntan enligt laga kraftägande utslag upphör
att utgå, ersättningen till frälseräntans ägare, dock att, om räntan
besväras af sökt eller beviljad inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 §
jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, hvad om fördelning af köpeskilling
för utmätningsvis såld fast egendom är stadgadt skall äga mot
-
7
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
svarande tillämpning. Kallelse till sammanträde för ersättningens fördelning
skall genom Konungens befallningshafvandes försorg med posten
sändas till kända innehafvare af fordringar, för hvilka räntan svara,r, samt,
om innehafvare af dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten, minst fjorton dagar före sammanträdet.
Innehades frälseränta!! såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshafvande
den ägaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen
förordnat, huru med medlen skall förfaras.
Uppstår tvist om rätten till ersättningen, eller möter eljest hinder
för utbetalande af denna, läte Konungens befallningshafvande, om så begäres,
insätta medlen i bankinrättning för att innestå mot ränta; och
komme räntan den till godo, som finnes vara berättigad till ersättningen.
16 §.
Fastighetens ägare vare berättigad att när som helst, sex månader
efter uppsägning, inbetala hela det å förskottet återstående beloppet jämte
därå upplupen ränta.
17 §.
Ersättning till sakkunniga, som i 9 § omförmälas, samt kostnaden
för kungörelser, delgifningar och dylika åtgärder, som enligt denna lag
ske genom myndighets försorg, skola gäldas af allmänna medel.
18 §.
Där enligt denna lag anteckning skall göras i lagfarts- eller inteckningsprotokollet,
varde anteckningen jämväl införd i lagfarts- eller inteckningsboken.
19 §.
Hvad i denna lag stadgas äge ej tillämpning i afseende å frälseränta,
som, då aflösning begäres, är med fastigheten förenad i samme ägares hand.
Begäres aflösning af frälseränta, som varit med fastigheten förenad
men blifvit åter därifrån skild, och har föreningen inträdt eller fortfarit
efter den 31 mars 1911, skall ej någon del af ersättningen gäldas af statsmedel,
men varde ersättningen i sin helhet förskjuten af dylika medel och
äge i öfrigt stadgandena i denna lag motsvarande tillämpning.
I fråga om de från hospitalen till kronan indragna räntor äge hvad
i denna lag stadgas ej tillämpning.
8
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
20 §.
Aflösning af frälseränta från fastighet, som förut tillhört Danviks
hospital eller Lunds domkyrka, inverkar icke på den rätt till viss afgift
vid fastighetens försäljning, som på grund af bestämmelserna i kungl.
blefven den 21 juli 1813 och den 27 augusti 1817 må tillkomma hospitalet
eller domkyrkan. ____________
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
2:o) Lag
om sammanläggning af frälseränta med den fastighet, hvaraf räntan utgår.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Frälseränta må, i enlighet med hvad nedan sägs, sammanläggas med
den fastighet, hvaraf räntan utgår.
2 §•
Sammanläggning må ej ske, om i lagfartsprotokollet finnes antecknadt,
att klander blifvit instämdt å fång till egendom, hvarom fråga är, eller
rätten därtill eljest finnes tvistig eller sådan egendom år utmätt eller
beslut är meddeladt om dess försäljning i den ordning, som om utmätt
fast egendom är stadgad.
Ej heller må sammanläggning äga rum, utan så är att antingen endera
egendomen icke är besvärad af sökt eller beviljad inteckning eller
ock, om båda egendomarna äro sålunda besvärade, den ena häftar allenast
för sådana inteckningar, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl
i den andra, samt i denna icke finnes annan inteckning med bättre
eller lika rätt.
Hvad ofvan sagts i fråga om inteckning äge tillämpning beträffande
fordran eller annan rättighet, för hvilken egendom, som förut är nämnd,
karl häfta jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
9
3 §•
Hafva frälseränta*! och fastigheten kommit i samme ägares hand,
äge rätten, på ansökning af ägaren, föreskrifva, att räntan skall vara med
fastigheten sammanlagd.
Sådan föreskrift må dock ej meddelas, med mindre sökanden erhållit
lagfart å såväl räntan som fastigheten eller, därest någondera förvärfvats
genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej varit skyldig att lagfara,
hans åtkomst till denna egendom styrkes.
4 §.
Gör ägare af frälseränta, som ej besväras af sökt eller beviljad inteckning
och ej heller kan häfta för fordran enligt 11 kap. 2 § jordabalken,
ansökning om räntans sammanläggning med fastigheten, vare, äfven
om ej jämväl denna är i sökandens hand, lag som i 3 § första stycket
sägs.
Hvad i 3 § andra stycket stadgas äge motsvarande tillämpning i
fråga om spkanden och fastighetens ägare.
5 §•
Meddelas lagfart å fång till endera egendomen för den, som förut
har eller samtidigt erhåller lagfart jämväl å den andra, eller varder, efter
det fång till båda egendomarna blifvit för samme ägare lagfarna, inteckning
i sådan egendom sökt, beviljad, förnyad, helt och hållet eller till viss
del dödad eller under annan nedsatt, och möter ej för sammanläggning
hinder efter hvad i 2 § första eller andra stycket sägs, höre rätten ägaren,
huruvida han har något att erinra mot att dylik åtgärd vidtages. Är ej
sådant fall för handen, att enligt 2 § sammanläggning ej må ske, och
visar ej ägaren skälig anledning till att sammanläggning skulle lända hohonom
till förfång, föreskrifve rätten, att räntan skall vara med fastigheten
sammanlagd.
Möter allenast på den grund, att egendom kan häfta jämlikt 11
kap. 2 § jordabalken, hinder att meddela föreskrift om sammanläggning,
förklare rätten frågan därom hvilande, intill dess den i samma § angifna
tid för intecknings sökande är ute.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 62 käft. {Nr 228.) 2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
6 §•
År lagfart å fång till frälseränta]! och fastigheten samme ägare beviljad,
och synes förhållande, som enligt 2 § utgör hinder för sammanläggning,
ej föreligga, äge rätten, äfven utan sammanhang med ärende
angående lagfart å sådan egendom eller inteckning däri, väcka fråga om
sammanläggning och därom förordna efter hvad i 5 § första stycket sägs.
7 §•
Frälseränta upphöre, då den sammanlägges med fastigheten.
8 §•
Sammanlägges frälseränta, hvari inteckning är beviljad, med fastigheten,
galle inteckningen i denna. Varder efter sammanläggning men på
grund af tidigare rätt till räntan ansökning om inteckning gjord eller fullföljd,
skall inteckningen, om ansökningen bifalles, fastställas att gälla i
fastigheten.
9 §•
Angående väckt fråga om sammanläggning och rättens beslut däröfver
skall anteckning göras i lagfarts- och inteckningsprotokollen samt
lagfarts- och inteckningsböckerna. Skall enligt hvad i 8 § sägs i frälseränta
beviljad inteckning gälla i fastigheten, skall anteckning därom göras
i inteckningsprotokollet och inteckningsboken.
10 §.
Inteckning i frälseränta må ej beviljas, med mindre inteckningen är
utfäst då denna lag träder i kraft, eller inteckning för fordran, för hvilken
räntan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken vid nämnda tid häftar, sökes inom
den i samma § angifna tid.
11 §.
Äro frälseränta!! och fastigheten förenade i samme ägares hand och
intecknade för samma fordran, må inteckningen ej i någondera egendomen
helt och hållet eller till viss del dödas, om ej liknande åtgärd vidtages i
afseende å den andra egendomen eller efter inteckningens dödande i frälseräntan
denna icke vidare besväras af inteckning; dock göres härigenom ej
11
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
ändring i hvad som är stadgadt angående rätt att, sedan fast egendom
blifvit utmätningsvis såld, låta döda inteckning, som till följd af försäljningen
blifvit utan verkan.
Inteckning, för hvilken frälseräntan och fastigheten gemensamt häfta,
må ej i frälseräntan nedsättas under annan gemensam inteckning, med
mindre liknande åtgärd vidtages i afseende å fastigheten, och ej heller
nedsättas under inteckning, för hvilken frälseräntan ensam svarar; ej heller
må, då frälseräntan och fastigheten äro i samme ägares hand, inteckning,
som meddelats i egendomarna gemensamt, i fastigheten nedsättas under
annan gemensam inteckning, utan att liknande åtgärd vidtages i afseende
å frälseräntan.
12 §.
Frälseränta, som innehafves såsom fideikommiss, må ej sammanläggas
med fastigheten, med mindre fideikommisset omfattar äfven denna.
Utgår af fastighet, som innehafves såsom fideikommiss, frälseränta,
som ej omfattas af fideikommisset, och besväras räntan af sökt eller beviljad
inteckning, som ej gäller äfven i fastigheten, eller kan räntan häfta
för fordran jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, må sammanläggning ej äga
rum, ändå att hinder därför enligt hvad ofvan är sagdt ej möter.
Innehafves frälseräntan eller fastigheten såsom fideikommiss, äge
stadgande^ i 11 § ej tillämpning, med mindre fideikommisset omfattar
jämväl den andra egendomen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.
3:o) Lag
om ändrad lydelse af II kap. 2 § jordabalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock
han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute
sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker
han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet
sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för
köparen beviljades, äge därefter ej bättre rätt än de andra.
12
Riksdagens skrifvelse Nr 228.
Hvad nu är stadgadt galle ej, där någon i stad eller å annan ort,
för hvilken lagen angående förändring af tomts område äger tillämpning,
sålt viss till gränserna bestämd del af tomt att med annat område till en
tomt sammanläggas, och ej heller där frälseränta säljes.
Denna las'' skall träda i kraft den 1 januari 1913.
O °
4:6) Lagom
ändrad lydelse af förordningen den 20 juli 1855 angående kronans rätt
vid återbetalning af lån, som blifvit i jordebok antecknade.
Härigenom förordnas, att förordningen den 20 juli 1855 angående
kronans rätt vid återbetalning af lån, som blifvit i jordebok antecknade,
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Då lån utaf allmänna medel för beredande af odlingsföretag medelst
utdikningar eller vattenaftappningar, likmätigt kung!, kungörelserna den
13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit i jordebok antecknadt,
äo-er kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det
hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta
af fast egendom, efter ty i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.
Det åligger Konungens befallningshafvande att, såvidt angår egendom,
som är i inteckningsboken upptagen, sedan anteckning, som nyss
sagts, skett, därom så ock angående de årliga afbetalnings- och räntebeloppen
ofördröjligen gorå anmälan hos domaren i orten; och varde sådan
anmälan införd i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting, så ock i inteckningsboken. När lånet blifvit till fullo betaldt,
skall ock anmälan härom göras och i inteckningsprotokollet och inteckningsboken
införas efter hvad nu sagts.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913 och tillämpas
jämväl i fråga om lån, som före nämnda dag antecknats i jordeboken
och ej före samma dag blifvit till fullo betaldt.
Stockholm den 28 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1912. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
121695
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.