Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår civildepartementsärenden.

1912-05-30 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:232, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår civildepartementsärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

1

Nr 232.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1912.

* » » i Andra kammaren den 30 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar

angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår

civildepartementsärenden.

(Statsutskottets utlåtanden nr 19, 27, 41, 67, 68, 110, 111,112

och 115 samt memorial nr 131).

Till Konungen.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Eders Kungl. Maj:t, bland utgifter för

kapitalökning i hvad afser statens affärsverksamhet, beträffande postverket

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 haft. (Nr 232.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

föreslagit Riksdagen att för inköp af inventarier för postverkets behof

för år 1913 anvisa ett anslag af 266,000 kronor med rätt för Eders

Kung!. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna 125,000 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit har Riksdagen

för inköp af inventarier för postverkets behof för år 1913 anvisat ett

anslag af 266,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 125,000

kronor.

2:o) I eu den 26 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition (nr 237)

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

att för om- och tillbyggnad af posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm

på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 90,000 kronor.

Riksdagen, som fäst sin uppmärksamhet vid de bristfälliga grundförhållandena

vid posthuset, har emellertid inhämtat, att belastningen

å de nuvarande grundmurarna i hvarje fall ej kommer att ökas genom

de föreslagna ombyggnadsarbetena, hvarför det i kostnadsberäkningarna

ingående belopp af 5,000 kronor för eventuellt erforderlig grundförstärkning

synes kunna förväntas blifva för ändamålet tillräckligt.

Riksdagen, som på grund af hvad i detta ärende anförts, finner sig

böra bifalla Eders Kungl. Majrts förevarande framställning, har för omoch

tillbyggnad af posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm på extra

stat för år 1913 anvisat ett belopp af 90,000 kronor.

Telegrafverket.

3:o) I afseende å utgifterna för statens affärsverksamhet, i hvad dessa

angå telegrafverket, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels

medgifva, att för telegrafverkets räkning måtte inköpas lägenheten Åkestorp

nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt lägenheterna

Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling af

tillhopa 1,000 kronor, och att å den tomt, som skulle bildas af nämnda

lägenheter, måtte uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej öfverstigande

11,300 kronor, samt att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn

måtte uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler,

för postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000

kronor; dels ock för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter

för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anvisande af medel

till inköp och bebyggande af fastigheter har synts Riksdagen väl

grundadt.

Riksdagen har alltså

dels medgifvit, att för telegrafverkets räkning må inköpas lägenheten

Åkestorp nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt

lägenheterna Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling

af tillhopa 1,000 kronor och att å den tomt, som bildas af

nämnda lägenheter, må uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej

öfverstigande 11,300 kronor;

dels medgifvit, att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn må

uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för

postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000 kronor;

dels och för år 1913 anvisat till inköp och bebyggande af fastigheter

för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.

4:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för

inköp af stationsinventarier för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa

ett anslag af 100,000 kronor.

Riksdagen, som funnit Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag väl

grundadt, har för inköp af stationsinventarier för telegrafverkets behof

för år 1913 anvisat ett anslag af 100,000 kronor.

5:o) Eders Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för

fortsatt utveckling af statens telegraf- och telefonväsende för år 1913

anvisa ett anslag å 4,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

beloppet.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har Riksdagen

icke haft något att erinra, och har Riksdagen sålunda för fortsatt utveckling

af statens telegraf- och telefonväsende för år 1913 anvisat ett

anslag å 4,000,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

6:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under utgifter

för statens affärsverksamhet i hvad afser telegrafverket föreslagit Riksdagen

att dels för anordnande af telefonförbindelse med Gottland

beräkna ett anslag för år 1913 af 900,000 kronor, dels och för anordnande

af telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag för

år 1913 af 14,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna sistnämnda

belopp, har Eders Kungl. Maj:t vidare i en den 2 februari 1912 till

Riksdagen aflåten proposition nr 45, under åberopande af statsråds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrifvelse Nr 232.

protokollet öfver civildepartementsärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att dels anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande

af telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön, under förutsättning

att Holmö byamän fullgöra sina i förbindelser af den 31 december 1910

och den 22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock lämna Eders

Kungl. Maj.t rätt att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga

medel utanordna beloppet; samt att medgifva, att den för ifrågavarande

telefonanläggning erforderliga undervattenskabel må i riket införas

tullfritt.

Riksdagen, som anser, att såväl viktiga allmänna intressen som

säregna lokala förhållanden tala för anordnande af telefonförbindelse

mellan fastlandet och Holmön, har, då kostnaden härför icke uppgår

till särdeles betydande belopp, ansett sig böra bifalla Eders Kungl.

Maj:ts förslag. ö

_ Riksdagen har alltså, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag, dels

anvisat ett anslag af 14,000 kronor för anordnande af telefonförbindelse

mellan fastlandet och Holmön, under förutsättning att Holmö

byamän fullgöra sina i förbindelser af den 31 december i.910 och den

22 september 1911 gjorda åtaganden, samt lämnat Eders Kungl. Maj:t rätt

att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

beloppet; dels. ock medgifvit, att den för ifrågavarande telefonanläggning

erforderliga undervattenskabel må i riket införas tullfritt.

Beträfiande ofvannämnda, till 900,000 kronor beräknade anslag för

anordnade af telefonförbindelse med Gottland, har sedermera i skrifvelse

till Riksdagens statsutskott herr statsrådet och chefen för civildepartementet

meddelat, att då erforderlig utredning i ärendet icke

förelåge proposition om anordnande af telefon i förbindelse med Gottland

icke kunde föreläggas innevarande års Riksdag, hvadan denna fråga

följaktligen för denna Riksdag förfallit.

Statens järnvägar.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade

järnvägar för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för

Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga

medel utanordna 600,000 kronor.

För hvilka särskilda ändamål det begärda anslaget är afsedt, framgår

af följande sammanfattning:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

5

Husbyggnader ................................................

Spåranordningar.............................................

Yäxel- och signalsäkerhetsanläggningar

Ofriga anläggningar ....................................

Större nybyggnadsarbeten ........................

Diverse arbeten ..........................................

172,600

--

64,500

—

............... »

500,000

—

73,500

—

............... ))

1,137,000

—

............... ))

500,000

—

Summa kronor

2,447,600

—

Hvad först vidkommer det till husbyggnader äskade belopp, är

detta i hufvudsak afsedt att användas till uppförande af boställshus för

personalen.

Såsom departementschefen anfört har Eders Kungl. Maj:t under nästlidet

år föranstaltat om en utredning i syfte att utröna, huruvida icke, utan

att ändamålsenligheten äfventyrades eller underhållskostnaderna allt för

mycket ökades, kostnaderna för uppförande af sådana boställshus kunde

nedbringas.

Den kommission, åt hvilken denna utredning anförtrotts, har hemställt,

att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan ändring

i boställsstaten för den lägsta tjänstemannagruppen, banvakter, station skarlar

m. . fl., lämpligen borde vidtagas, att dessa tilldelades två rum

och kök i stället för, såsom nu är fallet, ett rum och kök; och har

kommissionen utarbetat förslag till boställshus med sådan anordning.

Departementschefen, som funnit beloppet af den utaf denna anordning

följande kostnadsökningen ej alltför betydande, har, med hänsyn till de

otvifvelaktiga fördelarna af tvårumslägenheter ur hygienens synpunkt,

ansett, sig böra förorda den af kommissionen ifrågasatta anordningen.

Riksdagen biträder hvad departementschefen "i detta afseende anfört,

men vill därvid understryka departementschefens uttalande, att

ifrågavarande personal icke skall erhålla ovillkorlig rätt till tvårumslägenheter.

och att således några kostnader för ombyggnad af äldre boställshus

icke skola framkallas genom att tvårumslägenheter nu anordnas.

Hvad kostnaderna för de föreslagna boställshusen beträffar, har

Riksdagen visserligen icke kunnat undgå att finna dem väl höga, men

då Riksdagen å andra sidan förmenar, att en tendens till minskning af

kostnaderna förefinnes, har Riksdagen, som anser sig kunna hysa förhoppning,

att denna tendens skall fortfarande göra sig gällande, icke

velat ^i detta afseende framställa någon erinran.

Äfven hvad Eders Kungl. Maj:t i öfrigt under denna punkt föreslagit

har Riksdagen ansett sig böra bifalla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Riksdagen har alltså till utförande af nya byggnader och anläggningar

vid statens redan trafikerade järnvägar för år 1913 anvisat ett

belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för Eders Kung!. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 600,000

kronor.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, i afvaktan

på den proposition, som kunde komma att aflåtas angående anslag till

vissa byggnader vid Järfva, Mjölby och Uppåkra stationer, för ändamålet

beräkna ett anslag för år 1913 af 442,000 kronor.

Sedermera har i en den 22 mars 1912 till Riksdagen afbiten proposition,

nr 228, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen

1) att för uppförande af boställshus vid Järfva dels för stationsinspektor

och maskininspektor och dels för en lokomotivmästare och en

vagnmästare för år 1913 anvisa ett belopp af 42,000 kronor;

att medgifva, att den del af det för fjärde arméfördelningen afsedda

öfningsfältet vid Järfva, som på en protokollet bifogad karta är utmärkt

med bokstäfverna a-b-c-d, må öfverlåtas på statens järnvägar; samt

att medgifva, att efter behörigen verkställd och godkänd uppskattning

må af statsmedel utbetalas ersättning till innehafvare af nyttjanderätt

till nyssnämnda område; äfvensom

2) att för utförande af nya lokomotivstallar med tillhörande spåranordningar

å ett för närvarande af Ostgöta trängkår disponerad! område

vid Mjölby station för år 1913 anvisa ett belopp af 110,000 kronor;

samt

att medgifva, att nämnda område, å en vid protokollet fogad karta

utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d-e-f-g-h-i-a, må öfverlåtas på statens

järnvägar mot den ersättning för flyttning m. m., som efter vederbörlig

pröfning kan finnas böra utgå och som må af statsmedel förskjutas.

Hvad beträffar den ifrågasatta anläggningen vid Uppåkra har, enligt

hvad det i den kungl. propositionen åberopade statsrådsprotokollet gifver

vid handen, frågan härom fått anstå i afbidan på ytterligare utredning.

Hvad vidkommer de föreslagna byggnaderna vid Järfva och Mjölby

stationer in. m., har Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot

Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, dels för uppförande af boställshus

vid Järfva för stationsinspektor och maskininspektor samt för

en lokomotivmästare och en vagnmästare för år 1913 anvisat ett belopp

af 42,000 kronor; dels medgifvit, att den del af det för fjärde arméfördelningen

afsedda öfningsfältet vid Järfva, som på eu statsråds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

protokollet öfver civilärenden för den 22 mars 1912 bifogad karta är

utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d, må öfverlåtas på statens järnvägar;

dels medgifvit, att efter behörigen verkställd och godkänd uppskattning

må af statsmedel utbetalas ersättning till innehafvare af nyttjanderätt

till nyssnämnda område; dels för utförande af nya lokomotivstallar med

tillhörande spåranordningar å ett för närvarande af Östgöta trängkår

disponeradt område vid Mjölby station för år 1913 anvisat ett belopp

af 110,000 kronor; dels ock medgifvit, att nämnda område, å en vid

protokollet fogad karta utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d-e-f-g-h-i-a, må

öfverlåtas på statens järnvägar mot den ersättning för flyttning m. in.,

som efter vederbörlig pröfning kan finnas böra utgå och som må af

statsmedel förskjutas.

9:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen för inköp af mark, som erfordras för utvidgning af vissa

järnvägsstationer, för år 1913 anvisat ett anslag af 300,000 kronor.

10:o) Med bifall till Eders Kungl. Majrts framställning har Riksdagen

för nya inventarier och ökadt förlag vid statens järnvägar anvisat

ett anslag för år 1913 af 2,000,000 kronor.

ll:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för år

1913 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens järnvägar bevilja

ett anslag af 3,000,000 kronor.

1 afseende å den rullande materielen vid statens järnvägar hafva

anmärkningar framställts, gående ut därpå, att denna materiel ej utnyttjas

på ett tillfredsställande sätt. Att med tillhjälp af den förefintliga officiella

statistiken ernå en fullständig och säker öfverblick öfver det sätt,

hvarpå detta utnyttjande sker, möter till följd af denna statistiks beskaffenhet

synnerligen stora svårigheter.

Riksdagen, som förväntar, att järnvägsstyrelsen ägnar frågan om

materielens utnyttjande på det ekonomiskt fördelaktigaste sättet all uppmärksamhet,

och inhämtat, att styrelsen har för afsikt att verkställa

omläggning i erforderliga delar af statens järnvägars statistik, har på

grund af livad ofvan anförts icke ansett sig kunna uttala något omdöme

angående möjligheten att bättre utnyttja statsbanornas rullande materiel;

och har Riksdagen vid det förhållande, att det af Eders Kungl. Maj:t

innevarande år till anskaffning af rullande materiel äskade belopp ej

obetydligt understiger, hvad som under de närmast'' föregående åren för

samma ändamål beviljats, ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning.

Riksdagen har för år 1913 till anskaffande af ny rörlig materiel vid

statens redan trafikerade järnvägar beviljat ett anslag af 3,000,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

12:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag

för underlättande af arméns strategiska uppmarsch har Riksdagen för

fullföljande af vissa åtgärder för underlättande af arméns strategiska uppmarsch

för år 1913 beviljat ett anslag af 100,000 kronor.

13:o) Eders Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att, i afvaktan

på den proposition, som kunde komma att aflåtas angående fortsättande af

arbetet med utläggande af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge

och Järna stationer m. m., för ändamålet beräkna ett anslag för år

1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,250,000

kronor.

Sedermera har i en till Riksdagen aflåten proposition, nr 207, af

den 19 april 1912 Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att under förbehåll af upplåtelse af mark in. m. enligt

viss, i protokollet närmare omförmäld utfästelse besluta dels att fortsätta

arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan

Rönninge och Järna och därvid framdraga banan öfver Södertälje kanal

pa bro af 26 meters fri höjd med rörlig öppning (klaff) söder om nuvarande

Järnvägsöfvergången samt anordna station å Näset, dels att utlägga

bispår till Södertälje stad och ombygga stationen därstädes, allt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med Södertäljekommissionens förslag och

för en beräknad kostnad af 5,374,200 kronor, däri inberäknadt viss kostnad

för Norra Södermanlands järnvägs anslutning till stationen å Näset;

och att för ändamålet bevilja ett anslag för år 1913 af 2,900,000 kronor,

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan, under år 1912

af tillgängliga medel utanordna högst 1,250,000 kronor.

Vid föregående behandling inom Riksdagen af frågan om lämpligaste

sträckningen för järnvägens framdragande mellan Rönninge och Saltskog

bär till förmån för Glasbergalinjen (alt. 1 i Södertäljekommissionens

betänkande) förutom kostnadsfrågan samt det förhållande, att denna

linje bäst tillgodosåge Södertälje stads kommunikationsintressen, anförts

det tungt vägande skälet, att Glasbergalinjen såsom korsande Södertälje

kanal norr om slussen icke både något hinder i vägen för ifrågasatt

ombyggnad af denna kanal i en ny sträckning från Maren till Strömsviken,

under det att en föreslagen kortare linje med i väsentliga delar

enahanda sträckning som Näslinjen (alt. 7) nära nog omöjliggjorde det

projekterade framdragandet af kanalen i denna riktning.

Emellertid hafva de undersökningar och utredningar i fråga om

kanalens ombyggnad, som verkställts genom Söder tälj ekommissionen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

gifvit vid handen, att en ombyggnad af kanalen till större dimensioner

i någon annan sträckning än efter den nuvarande kanalleden ej lärer

vara förmånlig, och har härmed, såsom af kommissionen och jämväl af

departementschefen anförts, ifrågavarande skäl för Glasbergaliniens utförande

förfallit. ''

Vid deri. föregående behandlingen af denna fråga har vidare med

stor styrka gjorts gällande, att kanal- och järnvägstrafiken borde i största

möjliga mån göras oberoende af hvarandra.

Riksdagen biträder hvad af departementschefen anförts om att

fordran på järnvägens förande öfver kanalen på fast bro, med hänsyn

till de högst väsentligt stegrade kostnader, som skulle vara förenade

med eu sådan bro å den höjd, som numera befunnits erforderlig, icke

längre lärer böra vidhållas.

1 fråga om sättet för banans dragande öfver kanalen enligt de

föreliggande förslagen, sådana de af Södertäljekommissionen utarbetats,

har Riksdagen funnit Näslinjen med dess klaff bro å 26 meters fri höjd

öfver högsta vattenytan bättre tillgodose kanal- och järnvägstrafikens

intresse än Glasbergalinjen, som framföres öfver kanalen å 25 meters

fri höjd på en bro med fem meter höga lyftspann, hvilken bro följaktligen

begränsar masthöjden för passerande fartyg till högst 30 meter.

Hvad därefter vidkommer Södertälje stads kommunikationsintressen,

har visserligen af stadens representanter gjorts gällande, att Glasbergalinjen

fortfarande innebure de största fördelarna för staden, men har

man emellertid också från Södertäljesidan förklarat sig godtaga Näslinjen.

Resultatet af de underhandlingar, som i denna fråga förts med

staden, synes också Riksdagen gifva vid handen, att Södertälje representanter

finna Näslinjens tillkomst innebära vissa ej oväsentliga fördelar

för staden.

Såsom af hvad ofvan sagts torde framgå, kan frågan om företrädet

i berörda hänseenden mellan Glasbergalinjen och Näslinjen med skäl

sägas numera hafva kommit i ett, i viss mån till förmån för Näslinjen,

förändradt läge, och lärer sålunda hvad tillförene anförts såsom

talande för Glasbergalinjen hafva i samma mån förlorat i betydelse.

Vid sådant förhållande har det synts Riksdagen, att vid bedömande af

denna fråga afgörande vikt bör tillmätas angelägenheten, att man, med

vederbörligt, aktgifvande på nödvändigheten att förhållandena ur trafiksynpunkt

blifva på ett för framtiden tillfredsställande sätt ordnade, söker

få. till stånd en linje med minsta möjliga väglängd å hufvudspåret och

minsta möjliga anläggningskostnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 höft. (Nr 232.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Hvad hufvudspårets längd nu angår är Glasbergalinjen, som för

öfrigt innebär en ej oväsentlig förlängning af nuvarande spåret, 2,534

meter längre än Näslinjen, som å sin sida är 702 meter kortare än den

nuvarande linjen.

Med afseende å den ökning i kostnaderna för gods- och persontrafiken,

som ovillkorligen är förbunden med eu ökning i våglängden,

och med tagen hänsyn till angelägenheten att ej utan tvingande nödvändighet

förlänga nuvarande hufvudspåret, har Riksdagen i detta hänseende

funnit sig böra gifva Näslinjen ett bestämdt företräde framför

den andra.

Hvad därefter beträffar anläggningskostnaderna skilja sig i viss

mån kommissionens beräkningar från af järnvägsstyrelsen sedermera

utförda.

Så har Glasbergalinjen enligt det billigaste alternativet (med

Igelstatrafiken tillgodosedd genom vägförbindelse mellan Igelsta och

Klastorp) af kommissionen upptagits till eu kostnad af 6,330,000 kronor,

under det samma linje af järnvägsstyrelsen beräknats draga en

kostnad af allenast 6,045,000 kronor, innebärande alltså en minskning

af 285,000 kronor, däraf 115,000 kronor till följd af lyftspannets å

bron öfver kanalen ersättande med ett fast brospann och 170,000 kronor,

beräknadt försäljningsvärde af vissa statens järnvägar nu tillhöriga

markområden in. in., som ej skulle erfordras för järnvägsändamål. Såsom

förut nämnts delar emellertid Riksdagen den af departementschefen

uttalade meningen, att järnvägen bör föras öfver kanalen på rörlig bro,

hvadan den. i detta afseende ifrågasatta kostnadsminskningen ej kunnat

af Riksdagen tagas i beaktande. Hvad vidkommer det beräknade värdet

å till försäljning ifrågasatta markområden, lärer detta ej kunna nu direkt

öfverflyttas i penningar och kan således ej minska det förefintliga anslagsbehofvet.

Vid sådana förhållanden har det synts Riksdagen riktigast

att vid bedömandet af denna linjes anläggningskostnader lägga

till grund de af Södertäljekommissionen verkställda beräkningar.

Näslinjen har af kommissionen beräknats draga en anläggningskostnad

af 5,420,000 kronor. Såsom framgår af den kungl. propositionen

hafva emot denna beräkning af järnvägsstyrelsen framställts

vissa erinringar. Så har anmärkts, att de af kommissionen beräknade

kostnaderna för ombyggnad af Södertälje station behöfde ökas med

82,000 kronor. Utan att vilja inlåta sig på någon mera detaljerad

granskning af gjorda beräkningar, har emellertid Riksdagen vid det

förhållande att kommissionen upptagit kostnaderna för denna ombyggnad

till icke mindre än 377,200 kronor, ansett sig hafva fullgoda skäl

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 232. 11

förvänta, att denna summa må visa sig tillräcklig för utförande af erforderliga

anordningar.

Vidare har järnvägsstyrelsen ansett, att anläggning af ett förbindelsespår

från stationen på Näset till Södertälje uthamn skulle kräfva

eu kostnad af 94,000 kronor, hvarmed deri af kommissionen beräknade

kostnadssumman skulle ökas. Enligt hvad Riksdagen inhämtat, finnes

emellertid redan ett Norra Södermanlands järnvägar tillhörigt dylikt

spår, som torde komma att blifva för statens järnvägar disponibelt, och

det enda som erfordras torde vara ett omkring 400 meter långt förbindelsespår

mellan detta och stationen, hvilket spår ju i hvarje fall ej

synes Riksdagen kunna draga en kostnad så stor som den af järnvägsstyrelsen

ifrågasatta. Dessutom ingår anordnandet af detta spår i ett,

i den kungl. propositionen omnämndt till civilministern inlämnadt entreprenadanbud

å utförande af viss del af ifrågavarande järnvägsanläggning,

hvilket anbud, såsom här nedan närmare skall visas, för öfrigt

är af den beskaffenhet att ställa i utsikt eu väsentlig minskning i de

af kommissionen beräknade kostnader.

Därjämte skulle, enligt hvad järnvägsstyrelsen vidare anfört, en

kostnadsökning af 10,000 kronor utöfver hvad kommissionen beräknat

komma att föranledas af förvärf af viss för järnvägen erforderlig, Södertälje

stad tillhörig mark å Näset, hvilken skulle betinga ett pris af 3

kronor för kvadratmetern i stället för 2 kr. 50 öre. Emellertid hafva

stadsfullmäktige i Södertälje förklarat sig villiga att, om Näslinjen

kommer till utförande, afstå ifrågavarande mark mot en ersättning, beräknad

efter en krona för kvadratmetern, hvadan i hvarje fall någon

kostnadsökning ej är att befara i detta afseende. Slutligen har järnvägsstyrelsen

beträffande Näslinjen, liksom ock i fråga om Värdshoimslinjen,

bland kostnaderna upptagit till 142,000 kronor beräknad värdeminskning

å vissa områden, som på sin tid af järnvägsstyrelsen förvärfvats

i och för utförande af Glasbergalinjen. I detta afseende biträder Riksdagen

den af departementschefen uttalade mening, att kostnaden för

dessa egendomsinköp ej böra påföras anslag för utförande af någon af

Näs- eller Värdshoimslinjen. Då Riksdagen sålunda ej funnit hvad af

järnvägsstyrelsen erinrats mot de af kommissionen gjorda beräkningar

vara af beskaffenhet att föranleda ändring i desamma, har det synts

Riksdagen, att dessa beräkningar böra kunna läggas till grund vid bedömande

af nu förevarande fråga.

Emellertid har från Nordiska järnvägsbyggnadsaktiebolaget till

departementschefen öfverlämnats entreprenadanbud å utförande af viss

del af ifrågavarande järnvägslinje, enligt hvilket anbud kostnaderna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Biksdagens skrifvelse Nr 232.

för anläggningen skulle nedgå till 430,000 kronor under hvad af kommissionen

beräknats, en kostnadsminskning, som för öfrigt skulle blifva

än större, därest i entreprenaden jämväl inginge ombyggande af Södertälje

kanal. Därjämte hafva de underhandlingar i fråga om markförvärf,

som förts med representanter för Södertälje stad m. fl.,gifvit till resultat

en minskning med icke mindre än 300,000 kronor i den af kommissionen

beräknade kostnaden för detta ändamål.

Under sådana omständigheter torde — vill det synas Riksdagen —

de af Södertäljekommissionen gjorda beräkningarna kunna medgifva en

minskning af i rundt tal 700,000 kronor; och skulle Näslinjen sålunda

kunna beräknas draga en kostnad af 4,720,000 kronor, hvilken kostnad

med icke mindre än 1,610,000 kronor understiger kostnaden för det

billigaste alternativet af Glasbergalinjen.

Vid sådant förhållande måste, enligt Riksdagens förmenande, jämväl

ur anläggningskostnadens synpunkt ett bestämdt företräde tillerkännas

Näslinjen framför Glasbergalinjen.

Härtill kommer emellertid den omständigheten, som ytterligare talar

till förmån för Näslinjen, att denna linjes utförande, såsom också i den

kungl. propositionen framhållits, är i väsentlig grad ägnadt att underlätta

verkställandet af eu eventuell ombyggnad af Södertälje kanal,

något som däremot ej är fallet med ett utförande af Glasbergalinjen.

Hvad därefter beträffar Värdsholmslinjen är denna linje, som är

2,023 meter kortare än Glasbergalinjen, å andra sidan 511 meter

längre än Näslinjen.

Af Södertäljekommissionen har linjen beräknats draga en anläggningskostnad

af 4,262,000 kronor, hvilken kostnadssumma enligt järnvägsstyrelsens

beräkningar skulle uppgå till 4,404,000 kronor. Höjningen

beror däraf, att järnvägsstyrelsen tillagt 142,000 kronor beräknad

värdeminskning å viss för Glasbergalinjen inköpt mark, hvilken

skulle förlora i värde om ej denna linje komme till stånd. Såsom

här ofvan anförts, finner Riksdagen emellertid denna summa ej böra

läggas till kostnaderna för Värdsholmslinjen.

Beträffande denna linje har man sökt göra gällande, att densamma

praktiskt taget erbjuder fullt lika stora fördelar som Näslinjen.

Hvad i sådant afseende anförts har icke kunnat af Riksdagen biträdas.

Vidkommande de praktiska fördelarna, denna linje skulle medföra

och hvilka skulle vara fullt lika stora som de fördelar Näslinjen

erbjuder, har medgifvits, att detta ej gäller i fråga om järnvägens förande

öfver kanalen å bro af allenast 20 meters fri höjd, under det att

Näslinjens bro ligger på 26 meters höjd, men har man funnit de in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 232. 13

vändningar, som kunna göras i sådant hänseende, ej vara af alltför

vägande beskaffenhet.

Riksdagen, som emellertid är af den bestämda uppfattning, att

intresset att göra kanal- och järnvägstrafiken såvidt möjligt oberoende

af hvarandra bör tillmätas synnerlig och afgörande betydelse, har i

detta afseende till eu börjait uppmärksammat hurusom vederbörande

myndigheter, som yttrat sig om den lämpligaste fria brohöjden, samtliga

utstyrkt en bro på allenast 20 meters höjd. Såsom ofvan nämnts har

också vid föregående behandling inom Riksdagen af denna fråga med

synnerlig styrka gjorts gällande angelägenheten att i största möjliga

mån göra kanal- och järnvägstrafiken oberoende af hvarandra, hvilken

angelägenhet ingalunda synes Riksdagen vara nöjaktigt tillgodosedd

med en bro på den höjd, som vid Värdsholmslinjen föreslagits. — I

detta afseende måste, enligt Riksdagens mening, största möjliga hänsyn

tagas till järnvägsstyrelsens uttalade fordran, att med hänsyn till trafiksäkerheten

och järnvägsdriftens behöriga skötsel bron må utföras på

sådan höjd, att den blir tillgänglig för tågrörelsen så oafbrutet som

möjligt; och det synes Riksdagen ligga i öppen dag, att eu 26 meters

bro i detta afseende måste hafva högst väsentliga fördelar framför en

20 meters bro.

Hvad därefter beträffar anläggningskostnaderna, lärer, i enlighet

med hvad ofvan anförts, den kostnadsminskning, som Värdsholmslinjen

skulle medföra gent emot Näslinjen, uppgå till 458,000 kronor. I detta

sammanhang är att märka, att enligt Riksdagen tillhandakomna upplysningar

vederbörande entreprenör, som, genom sitt beträffande Näslinjen

ingifna entreprenadanbud, ställt i utsikt att kostnaderna för denna

linje skulle kunna minskas på här ofvan angifvet sätt, i hvarje fall icke

beträffande Värdsholmslinjen kunnat ställa en dylik minskning i utsikt.

Emellertid är beträffande anläggningskostnaden att bemärka, att

någon säkerhet icke lärer förefinnas att kostnaderna för Värdsholmslinjen

icke komma att öfverskrida de beräknade, detta med hänsyn till den

risk, som, enligt hvad äfven framgår af Södertäljekommissionens betänkande,

i följd af markens geologiska beskaffenhet förefinnes för

banksjunkningar och därvid eventuellt inträffande skada på trafikerade

banan vid Saltskog och Ström.

Därjämte lärer böra beaktas den ökning i driftkostnader, som

blifver en följd af att Värdsholmslinjen är omkring en half kilometer

längre än Näslinjen.

Värdsholmslinjen måste vidare säges innebära en försämring i

Södertälje nuvarande kommunikationsförhållanden. Också har det af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bilisdagens skrifvelse Nr 232.

stadens representanter framhållits, att utförandet af denna linje på intet

sätt är med stadens intresse förenligt; och lära de underhandlingar i

fråga om markförvärf för denna linje, som skulle blifva erforderliga,

möjligen kunna vålla en med hänsyn till denna frågas brådskande natur

ogynnsam tidsutdräkt med anläggningens utförande.

Slutligen har Riksdagen jämväl bemärkt att Värdsholmslinjen ej

alls i samma grad som Näslinjen är ägnad att underlätta ifrågasatt nygräfning

af Södertälje kanal.

Då Riksdagen vid nu anförda förhållanden kommit till den öfvertygelsen,

att Värdsholmslinjen ej kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose

vare sig kanal- eller järnvägstrafikens berättigade kraf, och då

Riksdagen är af den bestämda uppfattning, att den tillfälliga besparing,

som järnvägens framdragande efter denna linje skulle kunna medföra,

ej är af beskaffenhet att kunna motivera ett bortseende från dessa

kraf, har Riksdagen gifvetvis ej kunnat besluta järnvägens dragande

efter denna linje.

Riksdagen, som sålunda funnit Näslinjen innebära den lyckligaste

lösningen af frågan om järnvägens framförande å sträckan Rönninge—

Saltskog och funnit den uppgörelse i fråga om markförvärf m. in.,

som blifvit träffad, vara af beskaffenhet att höra af Riksdagen godtagas

och som ej heller haft något att erinra mot hvad af departementschefen

anförts i fråga om förhållandet till Norra Södermanlands järnväg,

har alltså ansett Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag böra af

Riksdagen bifallas.

Emellertid har Riksdagen ansett, att den af Eders Kungl. Maj:t

för anläggningen äskade summan bör minskas med ett belopp af 300,000

kronor, motsvarande den minskning i de af Södertäljekommissionen

beräknade kostnaderna, som, såsom ofvan anförts, uppkommit genom

de i fråga om markförvärf förda underhandlingarna.

Hvad åter beträffar den kostnadsminskning, som ställts i utsikt

genom förbemälda till civilministern aflämnade entreprenadanbud, har

Riksdagen, vid det förhållande att detta anbud ännu icke blifvit af

vederbörande myndigheter slutligen granskadt, icke ansett sig böra

med motsvarande belopp minska den af Eders Kungl. Maj:t äskade

summan, men är Riksdagen öfvertygad, att Eders Kungl. Maj:t ej lärer

underlåta att tillse, att vid anläggningens utförande må göras de besparingar,

som, enligt hvad sålunda förekommit, kunna påräknas.

Slutligen vill Riksdagen uttala önskvärdheten af att vid järnvägsanläggningen

erforderliga sidoschakt må på föreslaget sätt kunna uttagas

vid södra delen af kanalen samt att Eders Kungl. Maj:t be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

träffande detta gemensamma järnvägs- och kanalarbete, hvilket enligt

Riksdagens mening lärer böra utlämnas å entreprenad, vidtager sådana

anordningar, att arbetsledningen utöfvas på lämpligaste sätt i syfte att

på samma gång som en effektiv och sakkunnig ledning vinnes, olägenheter

ej må befaras genom att arbetet kan sägas beröra flera myndigheters

verksamhetsområde.

Riksdagen har i anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition under förbehåll af upplåtelse af mark m. m. enligt viss,

i statsrådsprotokollet för den 19 april 1912 närmare omförmäld utfästelse

beslutat dels att fortsätta arbetet''med utläggning af ytterligare

ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna och därvid framdraga

banan öfver Södertälje kanal på bro af 26 meters fri höjd med rörlig

öppning (klaff) söder om nuvarande järnvägsöfvergången samt anordna

station å Näset, dels att utlägga bispår till Södertälje stad och ombygga

stationen därstädes allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

Södertäljekommissionens förslag och för en beräknad kostnad af

5,074,200 kronor, däri inberäknad viss kostnad för Norra Södermanlands

järnvägs anslutning till stationen å Näset, samt för ändamålet

beviljat ett anslag för år 1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna högst 1,250,000 kronor.

14:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag

för fortsättning af arbetet med utläggning af dubbelspår mellan Göteborg

och Alingsås har Riksdagen för fortsättande af arbetet med utläggning

af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås

och därmed sammanhängande arbeten för år 1913 anvisat ett belopp af

1.100.000 kronor.

15:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för

år 1913 anvisa

dels till fortsättande af statsbanan Järna—Norrköping ett anslag

af 3,200,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 500,000

kronor;

dels till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—Volgsjön ett anslag

af 2,000,000 kronor;

dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfby—Piteå ett anslag af

1.200.000 kronor.

Riksdagen har icke funnit skäl till erinran mot hvad Eders Kungl.

Maj:t i dessa afseende!! föreslagit.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Med . anledning af livad departementschefen anfört om att Eders

Kungl. Maj:t icke funnit skäl antaga något af inkomna anbud å utförande

på generalentreprenad af bansträckan Enstaberga—Åby af statsbanan

Järna—Norrköping utan beslutit att låta utföra denna sträcka direkt

genom järnvägsstyrelsens försorg, vill Riksdagen uttala den bestämda

förhoppning, att utförandet af bandelen icke skall visa sig blifva förenad!

med större kostnader, än som blifvit fallet, om generalentreprenad

anlitats vid anläggningen.

Riksdagen har alltså dels till fortsättning af statsbanan Järna—

Norrköping för år 1913 anvisat ett anslag af 3,200,000 kronor, med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis redan under år 1912

af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor; dels till fortsättning

af statsbanan Ulriksfors—Volgsjön för år 1913 anvisat ett anslag af

2,000,000 kronor; dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfsby—Piteå

för år 1913 anvisat ett anslag af 1,200,000 kronor.

16:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen till fortsättning af statsbanan Veittijärvi—Karungi

—Matarengi för år 1913 anvisat ett anslag af 900,000 kronor.

17:o) Eders Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit Riksdagen att i

afvaktan på den proposition, som kunde komma att aflåtas rörande anläggande

af eu statsbana från Sveg till Brunflo, för ändamålet beräkna

ett anslag för år 1913 af 500,000 kronor.

Sedermera har i en till Riksdagen aflåten proposition, nr 145, af

den 15 mars 1912 Eders Kungl. Maj :t, under åberopande af bilagd t utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda,

af Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda

utfästelser i fråga om kostnadsfri upplåtelse af mark in. m., besluta

anläggning af normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—

Härjedalens järnväg och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland

för en beräknad kostnad af 11,250,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter järnvägen bör genomgå;

dels, under förbehåll att de beträffande nedan omförmälda bibana i statsrådsprotokollet

förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark och

tillhandahållande af sliprar m. m. iakttagas, besluta anläggning i samband

med byggandet af nämnda statsbana genom statens försorg och på dess

bekostnad af normalspårig bibana mellan Svegs station och Hede kyrkoby

i Härjedalen för en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor, med rätt

för Eders Kungl. Maj:t att närmare bestämma banans sträckning; dels

ock för påbörjande af statsbanan Sveg—Brunflo bevilja ett anslag för

år 1913 af 500,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

17

I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen,

vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag om byggande genom statens försorg

och på dess bekostnad af en normalspårig bibana mellan Svegs

station och Hede kyrkoby i Härjedalen, måtte förklara, att för ifrågavarande

järnvägsbyggnad erforderligt belopp bör utgå af skattemedel.

Såsom stöd för denna framställning har af motionären anförts

följande:

»I nådig proposition nr 145 har Kungl. maj:t föreslagit Riksdagen

att under vissa villkor besluta anläggning af normalspårig statsbana

mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens järnväg och Brunflo station

å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad kostnad af 11,250,000

kronor samt att i samband med byggandet af nämnda statsbana besluta

anläggning genom statens försorg och på dess bekostnad af normalspårig

bibana mellan Svegs station och Hede kyrkoby i Härjedalen för

en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor.

En första genomläsning af bemälda proposition har hos mig kvarlämnat

det intryck, att staten bör komma invånarne i den karga och

folkfattiga provinsen Härjedalen till hjälp rörande förbättrade kommunikationer.

Jag vill alltså ej motsätta mig att bibanan Sveg—Hede kyrkoby

må komma till utförande. Däremot har det synts mig lämpligt, att

Riksdagen i samband med beslutet om banans byggande borde göra ett

principuttalande rörande på hvad sätt nödiga medel till banans byggande

böra beredas.

Af departementschefens anförande till det propositionen åtföljande

statsrådsprotokollet öfver civilärenden framgår, att den bygd, som banan

ifrågasattes att genomlöpa, är föga ägnad att göra en statsbana räntebärande

och att därför vissa nationalekonomiska betänkligheter måste

göra sig gällande mot företaget. Att banan det oaktadt föreslås komma

till utförande grundar sig på tungt vägande humanitära och nationella

synpunkter, som af departementschefen anföras.

Huru stora betänkligheterna än kunna vara ur nationalekonomisk

synpunkt, så synas mig de statsfinansiella betänkligheterna mot banans

byggande vara än större. De vinna ock ökad styrka därigenom, att

Riksdagen under de senare åren beviljat afsevärda belopp till järnvägsbyggnader,

som man med visshet kan förutse komma att under lång tid

framåt lämna underskott, och för dessa företags utförande ökat statens

skuldsättning.

Principiellt är jag af den meningen, att en stor del af nu i Norrland

pågående järnvägsbyggnader bort komma till utförande allenast i

den mån, som medel därtill kunnat anvisas å riksstaten. Därutinnan

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 höft. (Nr 232.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

kan jag emellertid ej nu påkalla någon ändring. Hvad som nu däremot

synes mig böra ifrågasättas är att Riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts

förslag om byggande af bibanan mellan Sveg och Hede kyrkoby uttryckligen

förklarar på hvad sätt Riksdagen vill bereda nödiga medel till

den banans byggande. Därför erforderliga anslag böra, enligt min

mening, anvisas af skattemedel. Att upplåna penningar till ett järnvägsföretag

sådant som det ifrågavarande synes mig nämligen icke

vara förenligt med en klok och försiktig finanspolitik.))

Hvad som af Eders Kungl. Magt, sedan vederbörliga utredningar och

undersökningar blifvit slutförda, i fråga om anläggning af statsbana från

Brunflo till Sveg föreslagits finner sig Riksdagen böra bifalla.

Beträffande därefter förslaget om anläggande af en statsbana från

Sveg till Hede kyrkoby, är denna bana icke afsedd att påbörjas förr

än tidigast år 1915, hvarför anslag för densamma ej nu behöfver af

Riksdagen beviljas, men har Riksdagen dock ansett beslut i frågan ej

böra undanskjutas, då, såsom af departementschefen framhållits, den

sträckning, som skulle gifvas åt banan Sveg—Brunflo i viss del, är

beroende af beslut om anläggande af bibanan Sveg—Hede. Eders

Kungl. Maj:ts förslag är emellertid ägnadt att ingifva stora betänkligheter

ur den synpunkten, att denna bananläggning i hvarje fall under

en lång följd af år framåt ej kan blifva räntabel. Vidare är banan,

såsom också af departementschefen framhållits, i alldeles öfvervägande

grad afsedd att tillgodose lokala kommunikationsbehof.

Vid sådant förhållande hade det synts Riksdagen lämpligast, om

banan i fråga kunnat utföras och trafikeras såsom enskild, något som

dock, till följd af den af banan närmast intresserade befolkningens ringa

antal och mindre goda ekonomiska ställning, icke lärer låta sig göra.

Hvad i den kungl. propositionen anförts i fråga om de säregna

förhållanden, som äro rådande i den på kommunikationer synnerligen

vanlottade bygd, där den föreslagna statsbanan skulle framgå, samt i

fråga om angelägenheten att bispringa och vid Sverige närmare binda

befolkningen i denna aflägsna landsända, har emellertid synts Riksdagen

af beskaffenhet att kraftigt tala för anläggningen samt ägnadt

att i afsevärd mån håfva de af Riksdagen hysta betänkligheter, hvarför

Riksdagen icke vill motsätta sig banans utförande med statsmedel.

Hvad därefter beträffar de för denna banas utförande erforderliga

medel, behöfver, såsom ofvan nämnts, beslut i ämnet ej nu af Riksdagen

fattas, men har i förberörda motion hemställts, att Riksdagen,

vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag om byggande af statsbana

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Sveg—Hede, måtte förklara, att för banans byggande erforderligt belopp

bör utgå af skattemedel.

I detta sammanhang vill Riksdagen till en början erinra, hurusom

under den första tiden, då järnvägsanläggningar för statens räkningutfördes

i vårt land, för anläggningarna erforderliga medel så godt

som uteslutande anskaffades genom anlitande af lånevägen. Vid midten

af 1880-talet uppkom en förändring i detta afseende, i det man började

att för utförande af dylika anläggningar äfven använda skattemedel.

Så bekostades under åren 1885—1897 statens nya järnvägsbyggnader

till ungefär hälften af skattemedel. Sedermera har man emellertid åter

i större grad anlitat lånevägen, och under den senaste tiden hafva samtliga

nya statsbaneanläggningar bekostats med öfvervägande lånemedel.

Enligt hvad som inhämtats af preliminäruppgifterna till en inom

järnvägstaxekommittén under utarbetning varande utredning i berörda

hänseende torde, hvad angår medelanskaffningen för utförande af nya

statsbaneanläggningar i vårt land, anordnande af dubbelspår m. m.,

förhållandet mellan anvisade låne- och skattemedel ställa sig ungefär

sålunda, att af Riksdagen för dylikt ändamål under tiden 1876—1910

anvisats cirka 199,000,000 kronor, däraf omkring 159,000,000 kronor

utgått af lånemedel och omkring 40,000,000 kronor af skattemedel.

Hvad i förevarande motion anförts, om att det icke synes förenligt

med en klok och försiktig finanspolitik att genom upplåning anskaffa

medel till utförande af en järnvägsanläggning sådan som den nu föreslagna

bibanan Sveg—Hede, finner sig Riksdagen böra tillfullo biträda

och anser Riksdagen alltså, att det för anläggningen erforderliga belopp

bör utgå af skattemedel.

Riksdagen har

dels med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda, af

Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda utfästelser

i fråga om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m., beslutat anläggning

af normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens

järnväg och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad

kostnad af 11,250,000 kronor, med rätt för Eders Kung!. Maj:t

att närmare förordna om de orter järnvägen bör genomgå;

dels med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del och

med bifall till ofvannämnda motion, under förbehåll att de beträffande

nedan omförmälda bibana i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark och tillhandahållande af sliprar in. m.

iakttagas, beslutat anläggning i samband med byggandet af nämnda

statsbana genom statens försorg och på dess bekostnad af normslpåriga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

bibana mellan Svegs station och Ilede kyrkoby i Härjedalen för en

beräknad kostnad af 2,952,000 kronor, att utgå af skattemedel, med rätt

för Eders Kungl. Maj:t att närmare bestämma banans utsträckning;

dels och för påbörjande af statsbanan Sveg—Brand o beviljat ett

anslag för år 1913 af 500,000 kronor.

18:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

bär Riksdagen såsom tilläggsanslag för redan utförda anläggningar vid

Trälleborgs ångfärjestation för år 1913 anvisat ett belopp af 37,300 kronor.

19:o) Eders Kungl. Maj:t bar vidare föreslagit Riksdagen att utaf

det af Riksdagen för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen

i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg

mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och

för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade

anslaget å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

800,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, har utaf det af Riksdagen för uppförande af

en elektrisk kraftstation vid Porjusfalien i Störa Lule älf och i sammanhang

därmed anläggning af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt

för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å

bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor

för år 1913 anvisat ett belopp af 800,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

20:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Eders Kungl. Maj:t i afseende å utgifterna

för statens affärsverksamhet, i hvad dessa angå statens vattenfallsverk,

föreslagit Riksdagen att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny

farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000

kronor för år 1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot bifall till Eders

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, har af det utaf Riksdagen för

anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget

å 22,800,000 kronorför år 1913 anvisat ett belopp af 4,500,000 kronor.

21:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag

till ledningar för distribuering af elektrisk energi från Trollhättan,

får Riksdagen anmäla, att Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts

framställning för år 1913 anvisat ett belopp af 1,500,000 kronor att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

enligt de närmare föreskrifter, Eders Kung! Maj:t meddelar, användas

för anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från

statens kraftverk vid Trollhättan, samt för därmed sammanhängande

arbeten, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta redan under år 1912

af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor.

22:o) På grund åt Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen för inköp af inventarier för Trollhätte kraftverk för år

1913 anvisat ett anslag åt 125,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.

Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

75,000 kronor.

23:o) I en den 1 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition,

nr 59, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

medgifva, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital

må, enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t utfärdar,

af vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån åt personer, till hvilka

med äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna

hem afsedt område å de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande

fastigheter, för hvithet plan blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd.

Riksdagen har, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, medgifvit, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital

må, enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t

utfärdar, af vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån företrädesvis åt

i statens tjänst anställda personer, till hvilka med äganderätt eller

tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna hem afsedt område å

de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för hvithet

plan blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd.

24:o) I en till Riksdagen den 1 mars innevarande år aflåten proposition,

nr 84, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att, under rubriken utgifter för kapitalökning och underrubriken

statens vattenfallsverk, anvisa för anordningar vid Trollhätte kraftstation

till förekommande af driftstörningar på grund af isbildning i Göta älf

ett anslag af 110,000 kronor att utgå af lånemedel samt att, under

förutsättning att förutnämnda anslag beviljas, besluta, att de i 1913

års riksstat bland inkomsterna upptagna iånemedel skola höjas med

motsvarande belopp.

Riksdagen har under rubriken utgifter för kapitalökning och underrubriken

statens vattenfallsverk, anvisat för anordningar vid Trollhätte

kraftstation till förekommande af driftstörningar på grund af isbildning

i Göta älf ett anslag af 110,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

25:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen utaf det af Riksdagen för uppförande af eu

elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang

därmed anläggning af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för

öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å

bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor

för år 1913 anvisat ett" belopp af 3,040,000 kronor.

26:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det åt

Riksdagen för anläggande af ett statens kraftverk vid Älfkarleby beviljade

anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

2,150,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, har af det af Riksdagen för anläggande af

ett statens kraftverk vid Älfkarleby beviljade anslaget å 9,210,000

kronor för år 1913 anvisat ett belopp af 2,150,000 kronor. _

27:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag

till ledningar för distribuering af elektrisk energi från Älfkarleby,

har Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning för år

1913 anvisat ett belopp af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

Eders Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning af

ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk

vid Älfkarleby, samt för därmed sammanhängande arbeten, med rätt

för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga

medel utanordna 500,000 kronor.

Fond för bibanor i vissa delar af riket.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för afsättning till

fonden för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar

af riket i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000 kronor.

Riksdagen har för afsättning till fonden för att underlätta åstadkommande

af bibanor inom vissa delar af riket i riksstaten för år 1913

upptagit ett belopp af 1,000,000 kronor.

Järnvägslånefonden.

29:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen för afsättning till järnvägslånefonden i riksstaten för år

1913 upptagit ett belopp af 1,500,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby.

30:o) Eders Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för afsättning

till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa

ett anslag af 200,000 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har

Riksdagen för afsättning till lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby för år 1913 anvisat ett anslag af 200,000 kronor.

31:o) I en inom Riksdagen väckt motion, har föreslagits, att Riksdagen

i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t ville anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föranstalta om en utredning angående lämpligheten af att

upplägga eu statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse

utbyggande af statens vattenfall förmedelst vattenfall srätt, samt för Riksdagen

framlägga de förslag, hvartill denna utredning må gifva anledning.

Till stöd för denna framställning bär i motionen anförts följande:

»Inom alla partier torde det vara eu allmän önskan, att statens

vattenfall snarast möjligt och på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens

tjänst. För detta ändamål har Riksdagen äfven under de sista

åren dels anslagit stora belopp till utbyggande af vissa vattenfall för

egen räkning, dels genom fastställande af grunder för utarrendering af

vattenfall och skapandet af ett nytt rättsinstitut, den s. k. vattenfallsrätten,

sökt underlätta för enskilda att enligt särskilda villkor tillgodogöra

sig kraften i statens vattenfall. Efter allt att döma, kommer staten

att fortskrida på den förstnämnda vägen och utbygga det ena vattenfallet

efter det andra. Sannolikt torde behofvet af statsjärnvägarnas

elektrifiering härnäst kräfva ett apterande af de för dylikt syfte inköpta

vattenfallen. Man bör sålunda kunna förutsätta, att en väsentlig

del af de stora och medelstora vattenfallens utbyggande kommer

att företagas af staten själf. För de mindre och öfriga medelstora vattenfall,

hvilka tillhöra kronan, torde däremot vattenfallsrätten komma i

bruk. Detta rättsinstitut är emellertid äfven, ehuru detsamma erbjuder

företagarna betydande fördelar, ur finansiell synpunkt så opröfvadt, att

det kan befaras, att de kapitalförvaltande anstalterna ogärna placera

sina medel mot säkerhet i vattenfallsrätten, förrän densamma vunnit

mera burskap. Ungefär samma förhållande yppar sig här, som när

tomträtten skulle tagas i anspråk. Det visade sig, att enskilda penninginrättningar

i början icke ville placera sina medel mot inteckning

i tomträtt och det allmänna måste fördenskull bana väg. Tomträttskassor

och lånefonder ha upplagts, och sedan tomträtten sålunda kommit

i gång, förklara sig vissa sparbanker och enskilda banker benägna

att godtaga inteckningar i tomträtt såsom säkerhet mot utlånta medel.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Man kan häraf draga den slutsatsen, att staten troligen icke kan undandraga

sig att själf finansiera vattenfallsrätten, om staten vill, att densamma

uti nämnvärd omfattning skall tagas i bruk.

Genom ett indirekt främjande af de statliga vattenfallens tillgodogörande

på nu nämndt sätt skulle staten dessutom kunna såväl bereda

industrien väsentliga fördelar som äfven vinna ökad trygghet för realiserandet

af den vattenfallspolitik staten finner lämpligt att utöfva. Den

goda kredit, svenska staten åtnjuter, kan nämligen möjliggöra, att billigare

kapital nedlägges i vattenfallen, än om enskilda helt och hållet

skulle verkställa företagens finansiering. Denna omständighet är särskilt

värd uppmärksamhet, då, såsom vid vattenbyggnader, kapitalets

förräntande spelar en stor roll för företagets ekonomi i jämförelse med

driftkostnaderna. För staten själf bör det äfven vara angeläget, att

svenskt eller af svenska staten disponeradt kapital begagnas till utbyggande

'' af vattenfallen. Det kan nämligen i en framtid innebära olägenheter,

om utländska pengar skulle direkt importeras för ett utbyggande

ej endast af enskildas, utan också af kronans vattenfall. Vattenkraftsföretagets

finansiering kan tillika bereda staten en sådan ställning

till detsamma, att staten förmår till kraftproduktionens och den kraftkonsumerande

industriens gagn öfvervaka, att dess syften med vattenfallens

upplåtande fullföljas.

I hvad utsträckning finansieringen lämpligen bör bedrifvas, kan

gifvetvis icke utan föregående utredning afgöras. Det bör sålunda tagas

i öfvervägande hvilka villkor, som böra gälla för rättigheter att

erhålla lån ur den för ändamålet upplagda fonden och hur stor säkerhet,

som staten bör kräfva för kreditgifningen, samt till hvad belopp

lånefonden bör uppgå, för att densamma må erhålla afsedd betydelse.»

I den i motionen omhandlade frågan har chefen för vattenfallsstyrelsen

öfverste F. W. Hansen gjort följande Riksdagen tillhandakomna uttalande:

»Enligt anmodan får jag härmed meddela min åsikt rörande det

förslag, som framställes i den af herr Palmstierna till årets Riksdag

afgifna motionen nr 22.

Det torde vara otvifvelaktigt, att staten bör på allt sätt befordra

vattenfallens utnyttjande i kulturens tjänst såväl med hänsyn till den

däraf föranledda relativa minskningen i kolimporten med åtföljande

verkningar på handelsbalansen, som ock till de möjligheter för industriens,

jordbrukets och samfärdselns uppblomstring, hvilka en ökad

tillgång på elektrisk kraft till billigt pris måste befordra.

Staten kan gifvetvis verka i denna riktning genom att själf i stor

utsträckning utbygga sina egna vattenfall, och motionären synes förut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

sätta, att staten icke allenast skall bebygga sådana i många afseenden

betydande kraftkällor som Trollhättans, Porjus och Ålfkarleby vattenfall

samt de, hvilka äro afsedda för elektrisk järnvägsdrift, utan jämväl

en väsentlig del af de stora och medelstora vattenfallen. Om lämpligheten

häraf kunna finnas delade meningar. Men ju mindre omfattning

statens direkta byggnads- och affärsverksamhet får, dess större blir gifvetvis

behofvet af att befordra den enskilda företagsamheten på detta område.

Nu är det emellertid så, att vattenfallens byggande kräfver stora

kapital. Allt hvad som kan göras för att åstadkomma motsvarande

betydande penningbelopp på lindriga villkor befordar sålunda vattenfallens

utnyttjande på samma gång som det minskar framställningskostnaden

för den elektriska energien och därmed ökar möjligheten för

dess användning.

Staten måste därför uppenbarligen hafva intresse af att ordna så,

att penningar till möjligast lågt pris stå till förfogande för ändamålet.

Ser man — såsom motionären synes göra — i främsta rummet

på statens privatekonomiska intresse, gäller det sålunda att underlätta

finansieringen af sådana företag, som afse utnyttjandet af staten tillhöriga

vattenfall. Men såsom representant för landets ekonomi i dess

helhet bör staten äfven hafva intresse af att enskildas vattenfall komma

till användning, i synnerhet som en afsevärd del af statens egna fall

ligger sämre till än de förra.

En utredning rörande möjligheten och lämpligheten af att staten, som

kan . upplåna penningar till lägre pris än den enskilde, uppträder som

långifvare för vattenkraftsföretag, borde sålunda måhända omfatta äfven

betingelserna för en eventuell lånerörelses utsträckning till underlättande

af enskildas vattenfalls bebyggande, åtminstone då motsvarande

företag hafva en allmännare betydelse. Eu parallell härtill finnes i viss

män i den ställning staten intager till enskilda .järnvägsanläggningar.

Härvid bör å ena sidan visserligen beaktas, att en dylik utsträckning

af lånerörelsen kräfver tillgång på högst betydande kapital, men å andra

sidan kan staten, såsom sammanfattning af det allmänna, hafva större

fördel af ett vidsträcktare utnyttjande af vattenkraften, oafsedt hvem den

tillhör, än af de oftast jämförelsevis blygsamma inkomster, som kunna

erhållas i arrende för vattnet i statens vattenfall. Huru som helst borde

enligt mitt förmenande en utredning af antydd art blifva till nytta.

Mot företagande af en sådan utredning redan nu kan — om det

blott gäller statens egna vattenfall — uppställas det skälet, att grunderna

för utarrendering af statens vattenfall fastställdes först den 4

juli 1910, och att lagen om vattenfallsrätt ej är äldre än sedan den 1

juni 1911, hvarför dessa bestämmelsers verkningar ej ännu hafva kunBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 64 höft. (Nr 232.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

nät göra sig gällande. Men att döma af den visserligen korta tids erfarenhet,

som nu föreligger, torde man kunna säga, att något lifligare

intresse för erhållande af arrende eller vattenfallsrätt icke trädt i dagen.

Till stor del kan detta bero på, att statens vattenfall såsom ofvan

antjdts i regel ej ligga såväl till i kommunikationshänseende m. m.,

men en viktig orsak är dock utan tvifvel den osäkerhet om vattenfallsrättens

värde som realsäkerhet, hvilken ännu finnes hos dem, som

skulle kunna tillhandahålla det erforderliga kapitalet. Det är emellertid

icke oantagligt, att statens initiativ — såsom motionären framhåller

— skulle kunna åstadkomma en annan syn på tingen.

På grund af det anförda skulle jag vilja förorda en utredning sådan

som motionären föreslagit, dock att åt den borde gifvas den vidsträcktare

omfattning, som förut antydts.»

Riksdagen delar motionärens mening angående angelägenheten af att

statens vattenfall må på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens tjänst.

Den af motionären anvisade väg för främjande af ett sådant utnyttjande

genom inrättande af en fond för finansiering af företag afseende

att tillgodogöra sig dessa vattenfall förmedelst vattenfallsrätt,

synes Riksdagen hafva goda skäl för sig, och finner Riksdagen ett stöd

i denna sin uppfattning i det af vatten fallsdirektören gjorda uttalandet.

På grund af hvad sålunda anförts finner sig Riksdagen böra hos

Eders Kungl. Maj:t begära utredning på sätt af motionären föreslagits.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om en utredning angående lämpligheten af att upplägga en

statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse utbyggande af

statens vattenfall förmedelst vattenfallsrätt, samt för Riksdagen framlägga

de förslag, hvartill denna utredning må gifva anledning.

Södertälje kanal.

32:o) I en till Riksdagen afbiten proposition, nr 229, af den 19

april 1912 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må genom

aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet

omförmälta köpekontrakt förvärfva Södertälje kanal- och slussverksaktiebolags

däri omförmälta egendom för en köpeskilling af 1,035,000

kronor; att medgifva, att de obligationer och depositioner, som sålunda

från bolaget förvärfvas, må användas till köpeskillingens likvidering samt

att för gäldande af återstående köpeskillingen för år 1913 anvisa högst

780,000 kronor att utgå af lånemedel; att, under förutsättning att nämnda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

anslag å 780,000 kronor beviljas, besluta, att de i 1913 års riksstat

bland inkomsterna upptagna lånemedel skola höjas med motsvarande

belopp; att medgifva, att kostnaderna för kanalens förvaltning må tills

vidare bestridas af kanalverkets inkomster; samt att medgifva, att kanalen

och den öfriga egendom, som genom köpet förvärfvas, med undantag

af hvad som åtgår till köpeskillingens gäldande, må stå under

vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Hvad i ärendet anförts har synts Riksdagen till fullo ådagalägga

önskvärdheten af att för statsverket förvärfvas äganderätten till denna

synnerligen viktiga kommunikationsled, som det gifvetvis måste ligga i

statens intresse att behärska.

Den köpeskilling, emot hvilken staten erbjudits att förvärfva kanalen,

har ej gifvit Riksdagen anledning till anmärkning. I sådant

afseende erinras, hurusom, enligt hvad de sakkunniga anfört, afkastningen

af kanalen under en längre följd af år icke allenast varit

tillräcklig för driftkostnadernas bestridande, utan jämväl medfört en afsevärd

nettobehållning.

Sedan afgifterna för kanalens begagnande under år 1911 undergått

förhöjning och då därjämte slutgiltigt ordnande af järnvägens framdragande

öfver Södertälje kanal vid innevarande riksdag vunnit sin

lösning, hvilket framdragande sker på ett sätt, som är förmånligare för

kanaltrafiken än nuvarande anordningar, vill det synas Riksdagen, att

den rätta tidpunkten för statens förvärf af kanalen nu är inne, då till

följd af här ofvan antydda förhållanden med visshet torde inom en

nära framtid förväntas väsentligt ökade trafikinkomster af kanalen.

I detta afseende har Riksdagen därjämte bemärkt, att staten

genom inköp al kanalen erhåller fullt fria händer att utan några

som hälst rättsanspråk från kanalbolagets sida anordna förberörda framdragande

af järnvägen öfver kanalen på det sätt, som kan synas för

staten förmånligast.

Härtill kommer att, då frågan om kanalens ombyggnad till större

dimensioner, hvarigenom dess redan nu synnerligen stora betydelse

skulle ytterligare afsevärdt ökas, alltmera tränger sig fram i förgrunden

och kanalens nuvarande innehafvare med säkerhet ej lärer kunna

beräknas komma att inom en öfverskådlig framtid vidtaga åtgärder för

en dylik ombyggnad, det synes vara angeläget, att det ifrågasatta

inköpet snarast möjligt må komma till stånd, på det att staten i hvarje

fall må vara i tillfälle att taga erforderligt initiativ i den viktiga frågan

om kanalens ombyggnad.

Den ifrågasatta ombyggnaden står emellertid, såsom i den kungl.

propositionen anförts, jämväl i ett intimt samband med merberörda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

fråga om järnvägens framdragande å sträckan Rönninge—Saltskog, i

det att möjlighet erbjndes att utan någon ersättning kunna för järnvägsomläggningen

uttaga erforderliga sidotag i de nuvarande kanalslänterna

och sålunda utan särskild kostnad få en del af kanalutvidgningen

utförd redan i sammanhang med järnvägsanläggningen, ett

förhållande, som synes Riksdagen ytterligare styrka önskvärdheten af

att staten snarast möjligt förvärfva!- kanalen.

I detta sammanhang har Riksdagen uppmärksammat att, enligt hvad

af den kungl. propositionen till innevarande Riksdag angående anslag för

utförande af omförmälda järnvägsomläggning framgår, ett till civilministern

öfverlämnadt entreprenadkontrakt afseende utförande i ett sammanhang

af såväl viss del af järnvägsomläggningen som hela kanalombyggnaden,,

ställt i utsikt en minskning af icke mindre än 1,030,000 kronor i den

kostnadssumma, som af Södertäljekommissionen beräknats för dessa arbeten.

Då Riksdagen, såsom af hvad ofvan anförts framgår, är öfvertygad

om angelägenheten för statsverket att snarast förskaffa sig äganderätten

till Södertälje kanal och finner rätta tidpunkten för ett sådant

förvärf nu vara inne samt ej har något att mot den föreslagna köpeskillingen

erinra, har Riksdagen dels medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t

må genom aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 22 mars innevarande år omförmälta

köpekontrakt förvärfva Södertälje kanal- och slussverksaktiebolags

däri omförmälta egendom för en köpeskilling af 1,035,000 kronor; dels

medgifvit, att de obligationer och depositioner, som sålunda från bolaget

förvärfvas, må användas till köpeskillingens likvidering, dels för gäldande

af återstående köpeskillingen för år 1913 anvisat högst 780,000 kronor;

dels medgifvit, att kostnaderna för kanalens förvaltning må tills vidare

bestridas af kanal verkets inkomster; dels ock beslutat, att kanalen och

den öfriga egendom, som genom köpet förvärfvas, med undantag af

hvad som åtgår till köpeskillingens gäldande, må stå under vattenfallsstyrelsens

förvaltning.

Stockholm den 30 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.