Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående utredning om åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige.

1912-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:233, Skrifvelse till Konungen angående utredning om åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Riksdagens skrifvelse Nr 233.

Nr 233.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.

»■»» i Andra kammaren den 28 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning om

åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige.

(Statsutskottets utlåtande nr 42.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion liar föreslagits, att Riksdagen

ville ingå till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om att vissa åtgärder

vidtagas för att kraftigt bekämpa och slutligen utrota spetälskesjukdomen

i landet, såsom dels strängare föreskrifter angående de

sjukas isolering och anstaltsvård, dels uppförande af ett sjukhus för

spetälska i Dalarne och dels att internerad sjuk familjeförsörjare måtte

beredas ett till familjen utgående understöd, svarande emot den förvärfsförmåga

familjen går förlustig genom interneringen, samt att Eders

. Kungl. Maj:t efter skedd närmare utredning ville ingå till Riksdagen

med de förslag, hvartill ärendet kan föranleda.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Den allmänna uppmärksamheten fästes sällan på det sakförhållandet,

att sjukdomen spetälska, eller lepra, ännu finnes kvar i vårt land

som en rest ifrån forna dagar, särskilt medeltiden, då den var ganska

allmänt utbredd bland vårt folk. Med något kraftigare åtgärder än

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 65 käft. (Nr 233—238.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 233.

som hittills vidtagits mot denna sjukdom, skulle den tid dock ej behöfva

vara långt aflägsen, då vårt folk humle helt vara befriad från

denna sjukdom. Ty så långt har numera insikten om sjukdomens art

och natur och de metoder, med hvilka den bör bekämpas, hunnit, att

man kan ha ett visst hopp om dess slutliga upphörande, under förutsättning

att sådana åtgärder, som läkarekonsten anvisar för detta syftemål,

vidtagas. Det är för att påkalla Riksdagens uppmärksamhet härpå,

som denna framställning göres.

Enligt kungl. medicinalstyrelsens berättelse för år 1909 funnos då

i landet 73 spetälskesjuka, Deras hemorter fördelade sig på tio län

och Stockholms stad. Det största antalet fanns i Gäfleborgs och Kopparbergs

län. I det förstnämnda länet finnes, som bekant, ett af staten

underhållet sjukhus för spetälska. Detta har haft eu synnerligen förmånlig

inverkan i riktning, af sjukdomens motarbetande inom närmaste

orten, så att antalet spetälskesjuka nedgått högst väsentligt i Gäfleborgs

län under den tid sjukdomen haft bestånd. I Kopparbergs län åter,

där anstaltsvård blott i ringare utsträckning kommit till användning,

vill det synas, som om sjukdomen eu tid varit stadd i ökning och nu

i lyckligaste fall är stadd i långsam tillbakagång. Enligt en kungl.

medicinalstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t af den 29 november

1905 kände man år 1897 från Dalarne endast 9 fall af spetälska. År

1904 voro 14 fall bekanta och i en af medicinalrådet E. Sederholm till

leprakonferensen i Bergen sommaren 1907 lämnad historik om lepran

(spetälskan) i Sverige, funnos då i Dalarne icke mindre än 26 kända

fall. Enligt underrättelse, som jag förskaffat mig från spetälskeläkaren

i Dalarne, doktor Jon Eriksson i Mora, uppgå de i spetälska sjukes

antal för närvarande till 19, sedan tre under gångna året aflidit.

Vid två särskilda tillfällen har kungl. medicinalstyrelsen gjort

framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder till ett kraftigare bekämpande

af den ifrågavarande sjukdomen. Den första är af den 18 mars

1896, då kungl. styrelsen begär dels vissa föreskrifter angående läkarnas

skyldighet att uppsöka och hålla register öfver spetälskesjuka, dels

föreskrifter om anstaltsvård eller annan betryggande isolering af de sjuka

och dels lättnader för de sjukas resor med järnväg.

Kungl. Maj:t besvarade denna framställning genom sitt bref af den

28 januari 1898, hvari kungl. styrelsens begäran med afseende å läkarevården

och lättnaderna vid resor blef tillgodsedd, hvaremot frågan om

isoleringen blott tillgodosågs såtillvida, att spetälskan i hufvudsak likställdes

med andra smittosamma sjukdomar. De skarpare tvångsåtgärder

vid fall af tredska från af anstaltsvård eller isolering behöfvande spetälske
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 233.

sjuk, hvarom kungl. styrelsen anhållit i öfverensstämmelse med i Norge

gällande lag, blefvo ej medgifna.

Den 29 november 1905 gjorde kungl. medicinalstyrelsen en förnyad

vädjan till Kungl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för bekämpande

af sjukdomen. Denna framställning utmynnade i dels en begäran om

bemyndigande för kungl. styrelsen att uppdraga åt en läkare att vara

föreståndare för spetälskesjukvården i Dalarne, liksom en sådan ända sedan

år 1861 funnits i Hälsingland, dels en anhållan, att Kungl. Maj:t ville

aflåta proposition till Riksdagen om upprättande af ett sjukhus för spetälska

i Mora socken, för hvilket anläggningskostnaden beräknades till

55,000 kronor en gång och driftkostnaderna till 9,000 kronor årligen.

Kungl. Maj:t biföll framställningen ifråga om anställningen af föreståndare

för denna särskilda sjukvård i Dalarne, men ej i fråga om

upprättande af sjukhus.

Den framgång, med hvilken ifrågavarande sjukdom bekämpats, särskildt

i vårt grannland Norge, ger förhoppning om, att vi inom en ej

särdeles aflägsen framtid skulle kunna bli kvitt densamma. Skall så ske,

måste vi dock ingripa med något större energi än hittilldags. Och därvid

torde just de åtgärder, som kungl. medicinalstyrelsen hittills förgäfves

liäfdat, komma till beaktande. I fråga om de sjukas isolering torde det

vara uppenbart, att det ej är tillräckligt att likställa spetälskan, en oftast

genom årtionden varande, långsamt sig genom smitta spridande sjukdom,

med hastigt förlöpande, snart öfvergående smittosamma sjukdomar. Med

nuvarande förhållanden stå hälsovårdsmyndigheterna utan medel att

tvångsvis internera en spetälskesjuk, som är till uppenbar fara för sin

omgifning och i största behof af anstaltsvård, i det fall att han tredskas.

Men ett dylikt tvång bör, om det skall utöfvas, naturligtvis göras så

mjukt och så litet tryckande som möjligt. Med hänsyn härtill anser

jag kungl. styrelsens förslag att i Dalarne upprätta ett sjukhus för

spetälska vara synnerligen väl motiveradt, liksom att förlägga detta till

Mora. Enligt uppgiften från 1909 förekommo fall af denna sjukdom

visserligen i 10 af provinsens socknar, men Mora socken hade de flesta

eller 9 af sjukdomen lidande. Det är helt naturligt, att de sjuka ogärna

vilja låta internera sig i ett långt ifrån hembygden beläget sjukhus

för sin återstående lefnad. Det sker ej utan tvång förrän man helt

gjort upp sin räkning med lifvet. Men många af dessa sjuka äro vid

den vigör och i den ställning, att de äro i en viss grad arbetsföra och

kunna deltaga i omsorgen om och hysa intresse för de sina. En internering

i hembygden afstänger dem ej helt ifrån åtminstone den senare

uppgiften, hvars utöfvande ännu kan göra deras lif drägligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 233.

För att dessa af kung!, styrelsen framställda men ännu ej genomförda

åtgärder skola komma till sin rätt, på samma gång de sjuka kunna

använda sig af anstaltsvården, med den känslan, att samhället gjort allt

hvad som rimligtvis kan begäras för deifas tillgodoseende, anser jag

ännu en sak böra tillkomma. Gifvetvis möter det största svårigheterna

att förmå arbetsföra personer att låta sig intagas på sjuk vårdsanstalt af

ifrågavarande slag. År den sjuke därjämte familjeförsörjare, så är fallet

naturligtvis så mycket svårare. Utsikten att, trots en viss arbetsförhet,

försättas i overksamhet med påföljd måhända att de närmaste mista sina

utkomstmöjligheter, eller att det lilla egna hemmet spolieras, är gifvetvis

ägnad att få en människa att reagera, ju mer dess bättre hon är. Här

bör det allmänna komma till hjälp med ett understöd åt familjen, ett

understöd som svarar emot den arbetsprestation, hvarmed den sjuke

kunnat bidraga till familjens försörjande, och bör detta understöd utgå,

äfven om familjen ej skulle vara medellös.»

Riksdagen har ansett sig böra bifalla motionärens framställning, i

hvad den afser åstadkommande af utredning angående de åtgärder, som

böra vidtagas för bekämpande och utrotande af spetälskesjukdomen i vårt

land. Detta syfte finner nämligen Riksdagen vara väl värdt behjertande,

och synes frågan vara af alltför stor vikt för att dess lösning må vidare

undanskjutas.

Hvad medicinalstyrelsen i ett den 6 mars 1912 afgifvet till Riksdagen

af Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt yttrande i ärendet anfört,

finner Riksdagen vara ägnadt att ytterligare bestyrka angelägenheten

af åtgärders vidtagande för bekämpande och utrotande af spetälskesjiikdomen

i Sverige.

På grund af hvad sålunda förekommit, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kung]. Maj:t täcktes föranstalta om utredning angående de åtgärder,

som böra vidtagas för ett kraftigt bekämpande af spetälskesjukdomen

i landet, samt för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

hvartill denna utredning må gifva anledning.

Stockholm den 28 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.