Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående utredning i fråga om beredande af statsbidrag för å epileptilcerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk.

1912-05-28 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:236, Skrifvelse till Konungen angående utredning i fråga om beredande af statsbidrag för å epileptilcerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Riksdagens skrifvelse Nr 236.

Nr 236.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.

» » « i Andra kammaren den 28 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning i

fråga om beredande af statsbidrag för å epileptilcerhem

vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk.

(Statsutskottets utlåtande nr 121.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen

ville besluta, att för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk

erhålles statsbidrag till samma belopp, som enligt kungl. kungörelsen

af den 13 juni 1908 utgår till arbetshemselev vid anstalt för

fallandesjuka sinnesslöa.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»En klass af obotligt sjuka, för hvilken vården i Sverige i viss

man kan sägas vara försummad, är de fallandesjukas. Som bekant innefattar

man under benämningen fallandesjuka eller epileptici sjuka, hvilkas

sjukdomsgrad är synnerligen olika. En del patienter hafva sjukdomen

i'' så lindrig grad, att för dem endast obetydliga absencer då och då

förekomma; dessa kunna utan hinder häraf utföra sitt arbete. Andra

åter lida af sin sjukdom i så hög grad, att de, vare sig pa grund åt

våldsamhet eller mera utpräglad slöhet, enligt gällande stadga angående

sinnessjuka äro berättigade till inträde a statens hospital och. asyl.

Mellan nu nämnda grupper finner man emellertid en stor skara lidande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrifvelse Nr 236.

— de som i dagligt tal benämnas fallandesjuka — hvilka genom sin

sjukdom i större eller mindre grad äro förhindrade att bereda sig stadigvarande

arbetsförtjänst och hvilka därför till största delen, när medellöshet

föreligger, falla fattigvårdsstyrelserna till last och af dessa ackorderas

ut till enskilda personer eller intagas å fattiggårdar. Den särskilda

skötsel, som dessa sjuka skulle behöfva, kunna de ej på detta sätt erhålla.

Såväl i de enskilda hemmen som på fattigvårdsinrättningar saknas

i allmänhet förutsättningar härför, och på de sistnämnda anstalterna

blifva ifrågavarande patienter ofta utsatta för de öfriga understödstagarnes

hat och ovilja på grund af den lynnets egenart som ofta utmärker dem.

Att genom ändamålsenlig skötsel mycket skulle kunna vinnas för ifrågavarande

sjuka torde emellertid vara visst. Många kunna på så sätt förbättras

och blifva arbetsföra, för alla kan ernås lindring i deras lidanden.

Erfarenheter från vårdanstalter peka tydligt i denna riktning. Skall

något i denna väg kunna göras, torde emellertid staten få lof att inskrida

hjälpande i större omfattning än hvad hittills varit fallet.

Frånsedt de till ofvannämnda grupp hörande, hvilka äro berättigade

till intagning å sinnessjukanstalt, har staten hittills lämnat understöd

endast åt sådana fallandesjuka, som från barndomen äro sinnesslöa. Till

uppfostringsanstalter för sinnesslöa fallandesjuka barn, som äro bildbara,

utgår ett statsbidrag af 250 kronor per år för hvarje elev under högst

8 år samt till arbetshem för sådan fallandesjuk, som genomgått dylik

uppfostringsanstalt eller annorledes förvärfvat en utbildning motsvarande

den sådan anstalt afser att lämna, ett årligt anslag af 100 kronor

för hvarje här intagen. Däremot har staten hitintills icke lämnat något

som helst understöd åt sådana fallandesjuka, som icke äro sinnessjuka

eller sinnesslöa, men på grund af sina ofta återkommande anfall likväl

äro i behof att blifva omhändertagna å för dem lämpad anstalt.

Den enda vårdanstalt för fallandesjuka i vårt land torde vara

Svenska Diakonsällskapets vid Stora Sköndal. Erfarenheten från denna

anstalt har gifvit vid handen, att behofvet af vård för dessa sjuka är

synnerligen stort: platserna därstädes äro mycket eftersökta, fastän

afgifterna måst sättas så höga som 550 kronor per år för tredje klass

patient, och många mindre fattigvårds samhällen ej ansett sig kunna

på grund af det höga priset hafva råd att söka inträde för sina sjuka.

För detta hem ha ofvan nämnda bestämmelser angående understöd

från staten verkat så att för en del patienter, de från barndomen sinnesslöa,

understöd erhållits, för öfriga däremot ej. Att detta inverkar

menligt på utvecklingen af epilektikervården torde vara tydligt. I många

fall är det svårt att skilja mellan dessa grupper af sjuka, och gifvetvis

har någon lindring i afgifterna ej kunnat medgifvas kommunerna, då

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 236.

det varit omöjligt att sätta afgifterna olika. Skulle däremot anslag af

statsmedel kunna påräknas för alla patienter, blefve ställningen mycket

klarare och någon minskning i afgifterna skulle kunna företagas.»

t Riksdagen biträder den af medicinalstyrelsen uti ett den 8 maj

1912 afgifvet, till Riksdagen af Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt yttrande

i ämnet uttalade mening, att motionärens förslag är värdt allt

behjärtande.

Emellertid har Riksdagen ansett det vara af nöden att, innan beslut

i af motionären föreslagen riktning fattas, utredning verkställes

dels, såsom af medicinalstyrelsen ifrågasatts, angående antalet fallandesjuka,

som ej kunna betecknas såsom sinnessjuka eller sinnesslöa, hvilken

utredning emellertid enligt hvad af medicinalstyrelsens skrifvelse

framgår, utan större svårighet skulle kunna anordnas i sammanhang

med de provinsialläkarne åliggande besöken hos sinnessjuka inom distrikten,

dels ock angående storleken af det bidrag som skulle lämnas

för å epileptikerhem vårdad icke sinnesslö fallandesjuk m. m.

Vid sådant förhållande har Riksdagen ansett sig böra hos Eders

Kungl. Maj:t begära utredning i ämnet.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta

om utredning i fråga om beredande af statsbidrag för å epilektikerhem

vårdad icke sinnesslö fallandesjuk samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill denna utredning må föranleda.

Stockholm den 28 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.