Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels utaf justitieombudsmannen dels ock af enskild motionär hos Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar i lagen angående villkorlig straffdom.

1912-02-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:24, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels utaf justitieombudsmannen dels ock af enskild motionär hos Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar i lagen angående villkorlig straffdom.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 24.

3

Nr 24.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 23 februari 1912.

» « » i Andra kammaren den 24 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels utaf

justitieombudsmannen dels ock af enskild motionär hos

Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar i lagen

angående villkorlig straffdom.

(Lagutskottets utlåtande nr 8)

Till Konungen.

l:o.

Uti sin till innevarande riksdag afgifna Embetsberättelse bar justitieombudsmannen

hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga här nedan

intagna förslag till lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående

villkorlig straffdom den 22 juni 1906.

Med den affattning bestämmelserna om villkorlig straffdom erhållit i

1906 ais lag i ämnet kan villkorlig dom ej komma till användning, då

enligt allmänna strafflagen straff af beskaffenhet, att anstånd därmed jämlikt

lagen om villkorlig straffdom eljest kunnat äga rum, ådömes jämte

disciplinstraff efter strafflagen för krigsmakten.

I likhet med justitieombudsmannen finner Riksdagen detta innebära

en olägenhet, som det är af vikt att undanröja; och synes detta lämpligast

kunna ske genom den af justitieombudsmannen föreslagna lagändringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bilisdagens skrifvelse Nr 24.

Under åberopande häraf får Eiksdagen anmäla, att Riksdagen, med

bifall till justitieombudsmannens ifrågavarande framställning, för sin del

antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående villkorlig straffdom

den 22 juni 1906.

Där straff ådömes efter 25 kap. strafflagen eller efter strafflagen för

krigsmakten, må ej villkorlig dom i fråga om det straff brukas.

Ej heller skall hvad i denna lag är stadgadt angående meddelande

af villkorlig straffdom hafva afseende å straff, som ådömes för förbrytelse

mot tryckfrihetsförordningen.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga hvarom villkorlig dom

enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för krigsmakten,

utgöre den omständigheten ej hinder för beviljande af anstånd med

förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning af straffen ej rum.

2:o.

Vid innevarande riksdag har af enskild motionär gjorts framställning

jämväl om ändring i lagen angående villkorlig straffdom i syfte att dess

tillämplighetsområde blefve utsträckt utöfver hvad nu därom gäller.

Den utvidgning af ifrågavarande lags tillämplighetsområde, som föreslagits,

afser en höjning af gränsen uppåt för de straff, beträffande hvilka

lagen medgifver tillämpning af villkorlig straffdom.

Då med lagen den 22 juni 1906 institutet villkorlig dom först införlifvades

med vårt rättssystem, ansåg sig, helt naturligt, lagstiftaren vid bestämmande

af gränserna för institutets tillämpning böra iakttaga den största

varsamhet; och såväl begränsningen med afseende å straffens längd som

öfriga förutsättningar för den villkorliga domens användande bestämdes

med hänsyn till detta förhållande.

Det stadgas alltså, att domstolen skall äga förordna om anstånd med

ådömdt straff endast om detta ej öfverstiger straffarbete i tre månader eller

fängelse i sex månader. Med böter kan anstånd lämnas endast där anledning

är, att den tilltalade till följd af fattigdom och bristande förvärfsförmåga

skulle nödgas aftjäna böterna med frihetsstraff, eller då fråga är

om anstånd med frihetsstraff som jämte böterna ådömts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 24.

o

Sedan emellertid Riksdagen till fullständigare ernående af syftet med

lagen angående villkorlig straffdom i skrifvelse till Kung!. Maj:t den 25

april 1908 anhållit om utredning, huruvida och i hvad mån en övervakning

öfver villkorligt dömda lämpligen kunde anordnas, väcktes redan vid

1909 års riksdag motion om vidgad tillämpning af ifrågavarande lag. Med

anledning af denna motion hemställde Riksdagen i skrifvelse till Kung!

Maj:t den 16 mars 1909, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,

huruvida och på hvilka villkor villkorlig dom kunde komma till användning

jämväl beträffande personer, som för fylleri och därmed sammanhängande

förseelser dömts till böter. I sistnämnda skrifvelse framhöll Riksdagen,

bland annat, att enligt den erfarenhet, som vunnits under de två

år institutet villkorlig dom tillämpats, verkningarna däraf visat sig synnerligen

tillfredsställande. Och äfven under den tidsperiod, som förflutit, sedan

sistberörda skrifvelse afläts, lärer anledning till annan uppfattning rörande

verkningarna af den villkorliga straffdomens användande icke vara för handen.

Nu anmärkta förhållanden hafva helt naturligt gifvit upphof åt tanken

att söka bereda möjlighet för en vidsträcktare tillämpning af den villkorliga

straffdomen. De skäl, som förmått lagstiftaren att vid införandet af nämnda

institut begränsa dess användning till straff ej öfverstigande sex månaders

fängelse eller tre månaders straffarbete, synas icke heller vidare böra lägga

hinder i vägen för att låta den villkorliga straffdomens fördelar komma till

sin rätt äfven i fråga om brottslingar, hvilka ådömts något högre straff.

Äfven med afseende på sådana brottslingar kunna de kvalifikationer, som

betinga ett . användande af villkorlig dom, fullt väl förefinnas. Särskildt

lärer en dylik utvidgning af lagens tillämplighetsområde utan fara kunna

ske, därest de af Riksdagen i ofvanberörda år 1908 till ICungl. Maj:t aflåta

skrifvelse ifrågasatta öfvervakningsanordningar komma till stånd.

Frågan, hur långt en utvidgning bör sträckas, lärer få bero på eu blifvande

utredning. Det vill dock synas, som de hittills gjorda erfarenheterna

såväl hos oss som i utlandet gifva fog för att utsträcka gränsen uppåt för

den villkorliga domens brukande åtminstone så långt som motionären angifva,

nämligen till sex månaders straffarbete eller ett års fängelse.

I likhet med motionären anser äfven Riksdagen denna fråga lämpligen

böra utredas i samband med den af Riksdagen i 1908 års skrifvelse

begärda undersökningen angående införande af öfvervakningssystem rörande

villkorligt dömda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 25.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t, i samband med den utredning angående övervakning

af villkorligt dömda, hvarom Riksdagen förut gjort framställning, taga i

öfvervägande, huruvida och i hvad mån institutet villkorlig s tratt dom må

vinna tillämpning jämväl pa personer, som dömas till längre tids frihetsstraff

än straffarbete i tre månader eller fängelse i sex månader, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande kan gifva anledning.

Stockholm den 24 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.