Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skogsvårdsafgift.
1912-05-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:251, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skogsvårdsafgift.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrifvelse Nr 251.
Nr 251.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.
» » » i Andra kammaren den 29 maj 1912.
Biksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om skogsvårdsafgift.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 98.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 19 april 1912 aflåten proposition, nr 208,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruks ärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
antaga följande förslag till
Förordning om skogsvårdsafgift.
Med upphäfvande af nådiga förordningarna den 4 juli 1910 angående
skogsvårdsafgifter och den 13 juni 1908 angående skogsvårdsafgifter
inom Gottlands län, förordnas härigenom som följer:
Riksdagens skrifvelse Nr 251.
9
1 §•
För afverkadt virke, som taxeras jämlikt lagen om skogsaccis
och om virkestaxering, skall erläggas skogsvårdsafgift med en och tre
tiondels procent af virkets taxerade värde.
Denna afgift skall fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket
på sätt här nedan sägs.
2 §•
Skogsvårdsafgift erlägges:
a) för virke, som taxerats enligt 5 § a) i lagen om skogsaccis
och om virkestaxering, af afverkaren, och
b) för virke, som afses i 5 § b) i nämnda lag, af den, som med
virket så förfarit, att enligt samma lagrum afgiftsplikt för virket inträdt.
med afverkare förstås i denna förordning den, som, då virket fälles,
äger förfoga öfver virket; dock att, där annan äger rätt till affall svirket,
denne skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.
3 §.
Skogsvårdsafgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang
med kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskrifver.
4 §.
Af de genom skogsvårdsafgiften inom hvarje landstingsområde
inflytande medel skola nittio procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen
inom landstingsområdet samt tio procent redovisas till statskontoret för
att af Kungl. Maj:t i mån af förefallande behof fördelas mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser i riket.
5 §•
Denna förordning gäller icke virke, som afverkats inom Västerbottens
eller Norrbottens län, inom Sårna socken af Kopparbergs län
eller inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 69 käft. (Nr 248—254.) 2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 251.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913; dock att
hvad i 3 § i förordningen angående skogsvårdsafgifter den 4 juli 1910
stadgas om skyldighet för kronofogde att upptaga skogsvårdsafgift för
trämassa, som i orten tillverkats, skall jämväl efter den 1 januari 1913
tillämpas å trämassa, som tillverkats före sistnämnda dag.
Medan enligt nu gällande lagstiftning skogsvårdsafgift utgår
allenast för sådant virke, som ur landet utföres eller inom landet användes*
för tillverkning af trämassa, vare sig denna sedan förbrukas
inom landet eller exporteras, livilar Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande
förslag på den principen, att i hufvudsak allt inom landet afverkadt
virke eller närmare bestämdt allt virke, som taxeras enligt lagen om
skogsaccis, skall beläggas med dylik afgift. Såsom departementschefen
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet framhållit, utgick man vid genomförandet
af 1903 års lagstiftning om enskilda skogar såsom grund för
införandet af skogsvårdsafgifter från den tanken, att den som afverkade
skog jämväl borde erlägga en särskild afgift för åvägabringande af
medel till skogsåterväxtens befrämjande. Denna enligt Riksdagens
förmenande otvifvelaktigt riktiga tanke kunde emellertid på grund af
praktiska svårigheter då ej fullt genomföras. Sedan numera dessa
svårigheter genom tillkomsten af gällande lag om skogsaccis i det
väsentliga undanröjts, synes det Riksdagen riktigt och ur skogsvårdssynpunkt
lämpligt, att ofvanberörda princip helt lägges till grund för
lagstiftningen i nu ifrågavarande ämne. Genom att i enlighet med
Eders Kungl. Maj:ts förslag anknyta stadgandena om skogsvårdsafgift
till gällande lagstiftning angående skogsaccis vinnes jämväl den fördelen,
att skogsvårdsafgiften kan bestämmas i förhållande till det afverkade
virkets värde, hvilket ur åtskilliga synpunkter måste anses
riktigare än att såsom förut varit fallet låta afgiften utgå efter myckenheten
af det exporterade eller till trämassa bearbetade virket.
Då, såsom departementschefen närmare utvecklat, därtill kommer,
att de amerikanska tullförhållandena med afseende å export af papper
och trämassa från vårt land till Förenta staterna göra en omläggning
af grunderna för skogsvårdsafgifternas utgående i af Eders Kungl.
Maj:t föreslagen riktning önskvärd, har Riksdagen icke tvekat att, såvidt
angår nyssberörda grunder, ansluta sig till det af Eders Kungl. Maj:t
framlagda förslaget.
11
Riksdagens skrifvelse Nr 251.
Beträffande härefter beloppet af den föreslagna afgiften har Riksdagen,
som visserligen ansett sig kunna ifrågasätta, huruvida icke från
vissa synpunkter en något lägre afgift varit att förorda, likväl på de
af departementschefen anförda skäl funnit sig icke böra frångå hvad
Eders Kungl. Maj:t föreslagit.
Då Riksdagen icke heller i öfrigt funnit något att erinra mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag, har Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, hvilket Riksdagen härmed velat för Eders
Kungl. Maj:t anmäla.
Stockholm den 29 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.