Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående sådan planläggning af statens och kommunernas arbeten, att största möjliga antal arbetare beredes arbete under tider och perioder, då större arbetslöshet inträder.

1912-05-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:262, Skrifvelse till Konungen angående sådan planläggning af statens och kommunernas arbeten, att största möjliga antal arbetare beredes arbete under tider och perioder, då större arbetslöshet inträder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 262.

1

Kr 262.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.

» » »i Andra kammaren den 29 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående sådan planläggning

af statens och kommunernas arbeten, att största möjliga

antal arbetare beredes arbete under tider och perioder,

då större arbetslöshet inträder.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden nr 17 och 20.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen kafva väckts motioner, afseende, bland annat, åstadkommande

af utredning, huruvida ock på hvad sätt statens ock kommunernas

arbeten må utföras enligt sådan planläggning, att arbete kan

beredas största möjliga antal arbetare under tider och perioder, då den

privata företagsamheten inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet

uppstår.

Arbetslöshetens orsaker äro i allmänhet att söka dels i eu genom

årstidernas växling åstadkommen stagnation i vissa yrken, dels ock i

växlande ekonomiska förhållanden i stort, och plägar man med hänsyn

härtill i dagligt tal skilja mellan dels säsongarbetslöshet, dels ock krisarbetslöshet

eller rättare sagdt depressionsarbetslöshet.

Den invändningen, att statens och kommunens arbeten betyda så

litet i jämförelse med den privata företagsamheten, har knappast det

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 72 höft. (Nr 262, 263.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 262.

värde, som man i första ögonblicket kanske är böjd antaga, utan hafva

statens och kommunernas arbeten i jämförelse med de privata utan tvifvel

större betydelse, än man i allmänhet tillmäter dem. Detta torde

gälla för båda fallen af arbetslöshet och särskild! i högre grad för den

sistnämnda.

Beträffande till eu början den s. k. säsongarbetslösheten, utvisa statistiska

uppgifter angående arbetslösheten inom vissa fack, särskildt byggnadsfacket,

hur utprägladt eu sådan arbetslöshet inom dem uppträder.

Riksdagen anser de socialt menliga följderna af denna säsongarbetslöshet

böra kunna i betydlig mån mildras, därest statens och kommunernas

arbeten så regleras, att de i största möjliga utsträckning förläggas

till den del af året, då den privata verksamheten mest ligger

nere. Ett sådant förskjutande till vintertiden af allmänna arbeten begränsas

visserligen i viss mån af de hinder, vårt vinterklimat lägger

härutinnan. Öfver hufvud synas dock rifnings-, planerings-, bergsprängnings-,

schaktnings- och pålningsarbeten utan större svårighet låta sig

utföra äfven under vinterkylan. Sådana systematiskt genomförda vinterarbeten

skulle uppenbarligen i första rummet motarbeta arbetslösheten

bland grof- och hjälparbetarna inom säsongfacken, men tvifvelsutan torde

det också vara denna grupp af arbetare, som hårdast drabbas af arbetslösheten.

Hvad härefter angår arbetslösheten under de tidsperioder, då till

följd af dåliga konjunkturer eller eljest den privata företagsamheten

ligger nere, håller Riksdagen före, att äfven i detta afseende åtskilligt

kan åtgöras.

Såväl i vårt land som i utlandet hafva vid krisperioder utomordentliga

åtgärder måst vidtagas på grund af den inträdande stora arbetslösheten.

Det synes då Riksdagen vara ur alla synpunkter vida fördelaktigare

att på förhand så planera arbetena inom de områden, där staten

kan göra sitt inflytande gällande, att arbetslösheten därigenom kan blifva

delvis, förebyggd.

De verksamhetsgrenar, som mest bero af växlingen mellan goda

och dåliga tider och som det därför här närmast är fråga om, äro byggnadsverksamheten

i allmänhet, byggandet af järnvägar, spårvägar och

kanaler jämte deras utrustning, utbyggandet af vattenfall med ledningsnät

o. s. v. På detta område är den offentliga verksamheten ingalunda

obetydlig och kan, om den i någon mån koncentreras till depressions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 262.

3

perioderna, i afsevärd grad motväga den minskning i sysselsättning, som

på den privata företagsamhetens fält då gör sig gällande.

Då det just är inom byggnadsväsendet i nyssnämnda allmänna betydelse,

som konjunkturväxlingarna ha sitt ursprung, torde åtgärderna i

förevarande hänseende böra afse detta arbetsområde; och lära depressionens

verkningar på andra områden af näringslifvet hufvudsakligen vara

att betrakta som sekundära fenomen, hvilka kunna undvikas i samma

mån som primärorsakerna undanröjas.

En förutsättning för att kunna utnyttja förenämnda möjlighet att

vinna det åsyftade målet synes Riksdagen vara, att såväl stat som kommuner

i förväg för längre tidsperioder uppgöra planer för sina större

arbetsföretag. I detta afseende har Riksdagen sig bekant, att en plan

redan uppgjorts för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader under en

följd af år; och torde detsamma utan större svårigheter kunna ske äfven

vid åtskilliga andra statens arbetsbedrifvande verk och företag. Beträffande

kommunerna kan staten visserligen icke gifva dem något åläggande

i nämnda hänseende, men statens exempel och en hemställan till kommunerna

torde, jämte dessas egna intressen, kunna förväntas åstadkomma,

om icke samma verkan, så likväl afsevärd påföljd.

Hafva nu sådana planer upprättats, är visserligen påtagligt, att eu

del arbetsföretag af olika anledningar måste utföras på förut bestämd

tid. Många andra kunna dock uppskjutas under afvaktan på eu förr

eller senare inträffande lågkonjunktur. För att närmare bestämma tiden

för dessa arbetens igångsättande och utförande vore utan tvifvel en tillförlitlig

s. k. krisbarometer, för så vidt den kunde komma till stånd,

af stor betydelse. Nedåtgående konjunkturer med sämre arbetsmarknad

liksom stigande konjunkturer med bättre arbetsmarknad torde likväl

äfven utan krisbarometer göra sig märkbara. Arbeten kunna då antingen

igångsättas eller uppskjutas; och är härvid att beakta, att, enligt hvad

erfarenheten visat, arbetslöshet i allmänhet inträder först någon tid, efter

det en kris utbrutit.

Riksdagen vill i detta sammanhang erinra därom, att det motstånd,

som på vissa håll förefunnits mot tanken på en systematisk reglering

af offentliga arbeten med hänsyn till växlingarna mellan goda och dåliga

tider, förnämligast utgått från misströstan om att på den vägen kunna

vinna något afsevärdt resultat. Ehuru Riksdagen icke sätter alltför stora

förhoppningar på det resultat, som skulle kunna åstadkommas genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 262.

åtgärder i ofvan antydda riktning, anser Riksdagen dock, att åtskilligt

på angifvet sätt står att vinna.

På grund af livad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på hvad sätt statens och

kommunernas arbeten må utföras enligt sådan planläggning, att arbete

kan beredas största möjliga antal arbetare under tider och perioder, då

den privata företagsamheten inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet

uppstår.

Stockholm den 29 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.