Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändring i 1 § af kungl. förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

1912-02-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:29, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändring i 1 § af kungl. förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 29.

1

Nr 29.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 februari 1912.

» »i Andra kammaren den 24 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning till Riksdagen om ändring

i 1 § af kungl. förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning.

(Lagutskottets utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna ämbetsberättelse bar

justitieombudsmannen hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga

ett af honom framlagdt förslag till lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Nämnda lagrum innehåller föreskrifter om vissa åtgärder, som borgenär

har att vidtaga för undvikande af fordringsrättens preskription.

Såsom allmän regel gäller, att borgenären skall inom 10 år från fordringens

uppkomst bevaka sin rätt genom kraf eller erinran hos gäldenären

vid äfventyr att eljest förlora sin talan mot denne. I syfte att trygga

borgenärens rätt i sådana fall, då det icke varit honom möjligt att å tid,

då sådant kraf eller erinran skolat ifrågakomma, anträffa gäldenären, stadgar

vidare förordningen, att därest gäldenären blifvit å tre särskilda dagar

af tionde året sökt i sitt hemvist utan att kunna anträffas, borgenären

har att hos domstol eller öfverexekutor angifva sin fordran och

låta bevis om samma anmälan införas i allmännna tidningarna tre

gånger, minst fjorton dagar mellan hvarje gång och första nånnen inom

tionde årets slut.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 15 käft. (Nr 29_32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 29.

Sistberörda stadgande synes emellertid lämna rum för oklarhet såväl

i fråga om den tidrymd, inom hvilken kungörandet skall vara slutför dt,

som ock för besvarande af spörsmålet, huruvida första eller sista kungörandet

skall anses bilda utgångspunkten för den nya preskriptionstiden.

Justitieombudsmannens förslag afser därför att åt ifrågavarande bestämmelser

gifva en affattning, som skulle utesluta hittillsvarande osäkerhet

och tvekan i nämnda hänseenden.

Den brist i preskriptionsförordningen, som sålunda framhållits, kan

uppenbarligen medföra olägenheter, för hvilkas undanröjande en lagändring

torde vara af behofvet påkallad. Riksdagen, som emellertid icke ansett

sia,'' böra antaga det af justitieombudsmannen framlagda förslaget, bär för

sin del funnit berörda olägenheter kunna lättast och. enklast afhjälpas

genom eu sådan ändring af förevarande lagrum, att bevis om fordringens

angifvande hos domstol eller öfverexekutor skulle införas i allmänna tidningarna

allenast en gång, hvilket då naturligtvis skulle ske inom tionde

årets slut. Härigenom skulle ej mindre undvikas den fara för rättsföilust

för borgenären, som enligt gällande lagstiftning förefinnes, än äfven

vinnas fullständig klarhet om den tidpunkt, från hvilken den nya preskriptionstiden

skulle räknas. Någon betänklighet mot att i förevarande

fall, där frågan endast gäller att afbryta preskription, föreskrifva kungörelse

endast en gång synes mig icke böra förefinnas. Det må sålunda

anmärkas, att såväl enligt 2 kap. 38 § nya jordabalken som enligt 8. £ i

lag om aktiebolag den 12 augusti 1910 däri omförmälda kungörelser icke

behöfva införas i allmänna tidningarna mera än en gång.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen

anhålla det täcktes Eders Kung!. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

af 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning, som kan finnas

lämplig och erforderlig för undvikande af de utaf

justitieombudsmannen påpekade olägenheter.

Stockholm den 24 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.