Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under löpande arrendetid.
1912-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:30, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under löpande arrendetid.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 30,
3
Nr 30.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 februari 1912.
» ,, „ i Andra kammaren den 24 februari 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring
af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under
löpande arrendetid.
(Lagutskottets utlåtande nr 12.)'' 1
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer hemställt, att
^riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke de hinder,
som för närvarande möta mot att under löpande arrendetid från prästerskapets
löneboställen afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, samt
att de förslag, som af utredningen framgå, måtte föreläggas ''Riksdagen.
Enligt de i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 stadgade grunderna
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner var arrendator förbunden
att mot minskning i arrendeafgiften afstå arrenderad kronoegendom
tillhörig mark, om sådant för allmännyttigt ändamål fordrades å kronans
vägnar. I de ändrade grunder för jordbruksdomänernas förvaltning, som
stadgats genom kungörelsen den 4 juni 1908, har emellertid nämnda bestämmelse
uteslutits såsom stridande mot det i 2 kap. 3 § af 1907 års
lag om nyttjanderätt till fast egendom meddelade stadgandet, att den,
som till annan upplåter jord på arrende, ej må i vidare mån än i samma
paragraf angifves förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt
att frånträda aftalet före arrendetidens slut. Då det i berörda paragraf
stadgade förbudet måste anses gälla äfven förbehåll om frånträdande
4
Riksdagens skrifvelse Nr 30.
af allenast en del af den utarrenderade fastigheten, var därmed den
möjlighet, kronan förut ägt att jämväl under arrendetiden använda delar
af en utarrenderad kronodomän för allmännyttiga ändamål, utesluten.
I kungl. proposition vid 1909 års riksdag (nr 120) föreslogs sådan
ändring uti nyttjanderättslagens nyssberörda stadgande, att arrendator skulle
vara skyldig att mot skälig nedsättning i arrendet samt skadestånd afstå
till fastigheten hörande område, där sådant af kronan påfordrades, antingen
för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande författning
enskild man, menighet eller inrättning kunde förpliktas afstå jord eller
lägenhet, eller ock för undersökning eller tillgodogörande af mineralfyndighet.
Perma, proposition vann icke Riksdagens bifall. Men med anledning
af två inom Första kammaren väckta motioner (nr 68 och
69) med syfte, bland annat, att befordra upplåtelse af egnahemslägenheter
å kronans domäner, hemställde Riksdagen, i sammanhang med
besvarandet af propositionen, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under
öfvervägande, huruvida icke till främjande af egnahemsrörelsen de hinder,
som för närvarande mötte mot att under löpande arrendetid från
kronoegendomar afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, samt
att de förslag, som af utredningen framginge, måtte föreläggas Riksdagen.
På Riksdagens nämnda skrifvelse den 17 december 1909 anmäldes
i statsrådet, fann Eders Kungl. Maj:t, sedan föredragande departementschefen
erinrat, bland annat, att lösningen af det i skrifvelsen berörda
spörsmålet i viss mån finge anses beroende af resultatet utaf den för revision
af expropriationslagstiftningen tillsatta kommitténs arbete, denna kommittés
förslag höra afvaktan innan frågan upptoges till slutlig lösning.
I förevarande motioner har i fråga om prästerskapets utarrenderade
löneboställen hemställts om utredning af liknande art, som Riksdagen i
1909 års skrifvelse begärt beträffande kronans utarrenderade jordbruksdomäner.
På sätt motionärerna framhålla, skall jämlikt kungl. förordningen
ang. utarrendering af prästerskapets löneboställen den 15 september
1911 dylikt boställe, om det är afsedt för jordbruk, i regel utarrenderas
på tjugu år. Härigenom är det tillfälle till styckning af dylika boställen
till egnahemslägenheter, som det af motionärerna anförda stadgandet
i 1910 års boställsordning lämnar, inskränkt till tiden för öfvergången
från en arrendeperiod till en annan. Visserligen kan, i händelse
förhållanden, som finnas böra föranleda kortare arrendetid, antagas under
de närmast följande åren inträda, utarrendering på kortare tid äga rum;
Riksdagens skrifvelse Nr 30.
5
cell i de fall, då man med säkerhet kan förvänta att viss del af bostället
inom den närmaste framtiden kan blifva behöflig! för bildande af egna
hem, finnes sålunda möjlighet att vid arrendeupplåtelsen från arrendet
undantaga nämnda del af bostället. Klart är dock, att denna utväg
endast mera sällan skall stå till buds, samt att syftemålet ej heller kan
på denna väg uppnås i tillräcklig omfattning.
Med den allenast hvart 2(fide år återkommande möjligheten till styckning
är därjämte den olägenheten förbunden, att de till styckning för egna
hem från arrende undantagna områden antingen måste till hvarje pris öfverlåtas
till skada för såväl egnahemsrörelsen som det allmänna eller oek,
i den män de icke försålts, till största delen förblifva obrukade. Till
afvärjande af dessa olägenheter synes alltså en sådan ändring i lagstiftningen
vara påkallad som i motionerna åsyftas.
Den inskränkning i aftalsfriheten, som i 2 kap. 3 § i lagen om
nyttjanderätt till fast egendom stadgats, har tillkommit i syfte att ej den
i nämnda lag till arrendatorns tryggande lämnade föreskriften om utsättande
af bestämd arrendetid skulle kunna göras illusorisk. Lagberedningen,
som icke förbisåg de nackdelar, hvilka ifrågavarande stadgande
kunde komma att medföra för ägaren af den utarrenderade jorden, ansåg
likväl arrendatorns tryggande vara en så viktig angelägenhet, att
de olägenheter, som på grund af stadgandet kunde vållas jordägaren,
icke finge tillmätas afgörande betydelse. Gifvet är på grund häraf
att, därest med hänsyn till det behjärtansvärda syftemål, som den
af motionärerna påkallade lagändringen afser att tjäna, en dylik ändring
skall företagas, man måste förfara med all varsamhet med hänsyn till
arrendatorernas rätt. Framför allt bör ett afstående af den arrenderade
egendomen eller någon del däraf icke äga rum utan att, jämte skälig
nedsättning i arrendet därest någon del af egendomen afstås, full ersättning
lämnas för skada, som arrendatorn genom afståendet lider.
Slutligen må anmärkas, att expropriationslagstiftningskommittén numera
den 19 september 1910 afgifvit sitt betänkande, innefattande förslag
till lag om expropriation m. m., och då Eders Kungl. Maj:t förklarat
sig vilja, sedan denna kommittés förslag föreligger, till slutlig pröfning
företaga det i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse af den 11 maj 1909 omhandlade
spörsmålet i afseende å kronans jordbruksdomäner, synes det
Riksdagen lämpligt, att i samband härmed löses jämväl enahanda spörsmål
med afseende på de i det allmännas ägo befintliga egendomar, som i motionerna
afses.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 30.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen
anhålla, att Eders Kung! Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, huruvida icke de hinder, som för närvarande
möta mot att under löpande arrendetid från
prästerskapets löneboställen afsöndra lägenheter, skulle
kunna undanröjas, samt att de förslag, som af utredningen
framgå, måtte föreläggas Riksdagen.
Stockholm den 24 februari 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.