Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under löpande arrendetid.

1912-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:30, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under löpande arrendetid.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 30,

3

Nr 30.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 februari 1912.

» ,, „ i Andra kammaren den 24 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afsöndring

af lägenheter frän prästerskapets löneboställen under

löpande arrendetid.

(Lagutskottets utlåtande nr 12.)'' 1

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer hemställt, att

^riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke de hinder,

som för närvarande möta mot att under löpande arrendetid från prästerskapets

löneboställen afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, samt

att de förslag, som af utredningen framgå, måtte föreläggas ''Riksdagen.

Enligt de i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 stadgade grunderna

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner var arrendator förbunden

att mot minskning i arrendeafgiften afstå arrenderad kronoegendom

tillhörig mark, om sådant för allmännyttigt ändamål fordrades å kronans

vägnar. I de ändrade grunder för jordbruksdomänernas förvaltning, som

stadgats genom kungörelsen den 4 juni 1908, har emellertid nämnda bestämmelse

uteslutits såsom stridande mot det i 2 kap. 3 § af 1907 års

lag om nyttjanderätt till fast egendom meddelade stadgandet, att den,

som till annan upplåter jord på arrende, ej må i vidare mån än i samma

paragraf angifves förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt

att frånträda aftalet före arrendetidens slut. Då det i berörda paragraf

stadgade förbudet måste anses gälla äfven förbehåll om frånträdande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 30.

af allenast en del af den utarrenderade fastigheten, var därmed den

möjlighet, kronan förut ägt att jämväl under arrendetiden använda delar

af en utarrenderad kronodomän för allmännyttiga ändamål, utesluten.

I kungl. proposition vid 1909 års riksdag (nr 120) föreslogs sådan

ändring uti nyttjanderättslagens nyssberörda stadgande, att arrendator skulle

vara skyldig att mot skälig nedsättning i arrendet samt skadestånd afstå

till fastigheten hörande område, där sådant af kronan påfordrades, antingen

för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande författning

enskild man, menighet eller inrättning kunde förpliktas afstå jord eller

lägenhet, eller ock för undersökning eller tillgodogörande af mineralfyndighet.

Perma, proposition vann icke Riksdagens bifall. Men med anledning

af två inom Första kammaren väckta motioner (nr 68 och

69) med syfte, bland annat, att befordra upplåtelse af egnahemslägenheter

å kronans domäner, hemställde Riksdagen, i sammanhang med

besvarandet af propositionen, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under

öfvervägande, huruvida icke till främjande af egnahemsrörelsen de hinder,

som för närvarande mötte mot att under löpande arrendetid från

kronoegendomar afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas, samt

att de förslag, som af utredningen framginge, måtte föreläggas Riksdagen.

På Riksdagens nämnda skrifvelse den 17 december 1909 anmäldes

i statsrådet, fann Eders Kungl. Maj:t, sedan föredragande departementschefen

erinrat, bland annat, att lösningen af det i skrifvelsen berörda

spörsmålet i viss mån finge anses beroende af resultatet utaf den för revision

af expropriationslagstiftningen tillsatta kommitténs arbete, denna kommittés

förslag höra afvaktan innan frågan upptoges till slutlig lösning.

I förevarande motioner har i fråga om prästerskapets utarrenderade

löneboställen hemställts om utredning af liknande art, som Riksdagen i

1909 års skrifvelse begärt beträffande kronans utarrenderade jordbruksdomäner.

På sätt motionärerna framhålla, skall jämlikt kungl. förordningen

ang. utarrendering af prästerskapets löneboställen den 15 september

1911 dylikt boställe, om det är afsedt för jordbruk, i regel utarrenderas

på tjugu år. Härigenom är det tillfälle till styckning af dylika boställen

till egnahemslägenheter, som det af motionärerna anförda stadgandet

i 1910 års boställsordning lämnar, inskränkt till tiden för öfvergången

från en arrendeperiod till en annan. Visserligen kan, i händelse

förhållanden, som finnas böra föranleda kortare arrendetid, antagas under

de närmast följande åren inträda, utarrendering på kortare tid äga rum;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 30.

5

cell i de fall, då man med säkerhet kan förvänta att viss del af bostället

inom den närmaste framtiden kan blifva behöflig! för bildande af egna

hem, finnes sålunda möjlighet att vid arrendeupplåtelsen från arrendet

undantaga nämnda del af bostället. Klart är dock, att denna utväg

endast mera sällan skall stå till buds, samt att syftemålet ej heller kan

på denna väg uppnås i tillräcklig omfattning.

Med den allenast hvart 2(fide år återkommande möjligheten till styckning

är därjämte den olägenheten förbunden, att de till styckning för egna

hem från arrende undantagna områden antingen måste till hvarje pris öfverlåtas

till skada för såväl egnahemsrörelsen som det allmänna eller oek,

i den män de icke försålts, till största delen förblifva obrukade. Till

afvärjande af dessa olägenheter synes alltså en sådan ändring i lagstiftningen

vara påkallad som i motionerna åsyftas.

Den inskränkning i aftalsfriheten, som i 2 kap. 3 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom stadgats, har tillkommit i syfte att ej den

i nämnda lag till arrendatorns tryggande lämnade föreskriften om utsättande

af bestämd arrendetid skulle kunna göras illusorisk. Lagberedningen,

som icke förbisåg de nackdelar, hvilka ifrågavarande stadgande

kunde komma att medföra för ägaren af den utarrenderade jorden, ansåg

likväl arrendatorns tryggande vara en så viktig angelägenhet, att

de olägenheter, som på grund af stadgandet kunde vållas jordägaren,

icke finge tillmätas afgörande betydelse. Gifvet är på grund häraf

att, därest med hänsyn till det behjärtansvärda syftemål, som den

af motionärerna påkallade lagändringen afser att tjäna, en dylik ändring

skall företagas, man måste förfara med all varsamhet med hänsyn till

arrendatorernas rätt. Framför allt bör ett afstående af den arrenderade

egendomen eller någon del däraf icke äga rum utan att, jämte skälig

nedsättning i arrendet därest någon del af egendomen afstås, full ersättning

lämnas för skada, som arrendatorn genom afståendet lider.

Slutligen må anmärkas, att expropriationslagstiftningskommittén numera

den 19 september 1910 afgifvit sitt betänkande, innefattande förslag

till lag om expropriation m. m., och då Eders Kungl. Maj:t förklarat

sig vilja, sedan denna kommittés förslag föreligger, till slutlig pröfning

företaga det i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse af den 11 maj 1909 omhandlade

spörsmålet i afseende å kronans jordbruksdomäner, synes det

Riksdagen lämpligt, att i samband härmed löses jämväl enahanda spörsmål

med afseende på de i det allmännas ägo befintliga egendomar, som i motionerna

afses.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 30.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen

anhålla, att Eders Kung! Maj:t täcktes taga under

öfvervägande, huruvida icke de hinder, som för närvarande

möta mot att under löpande arrendetid från

prästerskapets löneboställen afsöndra lägenheter, skulle

kunna undanröjas, samt att de förslag, som af utredningen

framgå, måtte föreläggas Riksdagen.

Stockholm den 24 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.