Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande eif den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de värnpliktige m. m.

1912-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:31, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande eif den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de värnpliktige m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 31.

7

Nr 31.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 februari 1912.

„ „ „ i Andra kammaren den 24 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande eif

den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de

värnpliktige m. m.

(Lagutskottets utlåtanden nr 7 och 14.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån och på hvad sätt den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring må kunna borttagas och ersättas med af

myndighet lämnade uppgifter, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

som af utredningen må föranledas.

Riksdagen anhöll i skrifvelse den 15 mars 1905, att Eders Kungl.

Maj:t måtte taga under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring måtte kunna upphöra, och för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i samma lag, som däraf kunde

påkallas. Den fråga, som i denna skrifvelse beröres, synes icke vara slutgiltigt

afgjord genom de ändringar i § 32 värnpliktslagen, som sistlidet år

vidtogos.

Redan år 1894 anhöll Riksdagen med anledning af i ämnet väckt

motion i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t om utredning, huruvida mönstringen

skulle kunna upphöra, därvid ifrågasattes, att den personliga inställelsen

skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.

Denna skrifvelse föranledde emellertid icke någon Eders

Kungl. Maj:ts åtgärd. I den af Eders Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta

kommitté för utredning bland annat, i hvad mån genom ändring af värn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 31.

pliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna

nedbringas, kom frågan därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann

visserligen alltför stora betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af

den ändring, att skyldigheten att årligen inställa sig till mönstring eller

ock lämna bostadsuppgift icke vidare komme att gälla för de beväringsmän,

som tillhörde andra uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens

bibehållande beträffande beväringens första uppbåd.

I berörda skrifvelse den 15 mars 1905 framhöll Riksdagen, att efter

den erfarenhet, som efter den nya värnpliktslagens antagande gjorts om.

dess verkningar i olika afseenden, syntes det fortfarande föreligga skäl till

anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.

Enligt gällande värnpliktslag skall värnpliktig, som tillhör beväringen

och icke är inskrifven å sjömanshus, i inskrifningsafseende såsom värnpliktig

tillhöra det område, inom hvithet han är kyrkobokförd. Kär inskrifven

värnpliktig afflyttar från eu församling inom ett rullföringsområde

till församling inom annat område, skall han afföras från det förra området

och införas såsom i värnpliktsafseende tillhörande det senare. För de

värnpliktigas redovisande skola tillhandahållas åtskilliga uppgifter såväl från

vederbörande mantalskrifningsförrättare som församlingarnas prästerskap.

Hvarje ändring, som genom inflyttning, utflyttning, dödsfall in. m. äger

rum i fråga om de värnpliktiga inom en församling (i Stockholm rote),

under loppet af hvarje månad, skall af pastorsämbetet (i Stockholm rotemannen)

i föreskrifven ordning anmälas hos vederbörande rullföringsområdesexpeditioner

och där antecknas.

Vid sidan af dessa uppgifter, som af vederbörande myndigheter skola

aflämnas till militärbefälet, åligger det emellertid enligt värnpliktslagen

äfven den enskilde värnpliktige att vid afflyttning till annan ort inom

samma rullföringsområde senast eu månad efter densamma därom göra

anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren samt vid afflyttning från ett

rullföringsområde till ett annat att afgifva anmälan därom såväl före afflyttningen

hos befälhafvare för det rullföringsområde, från hvilket han

afflyttar, som ock inom eu månad efter ankomsten till det nya hemvistet

hos befälhafvare för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat. Från

den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten är dock enligt inskrifningsförordningen

den befriad, som med företeende af inskrifningsbok eller inskrifningssedel

inom den för anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvare

föreskrifna tid hos vederbörande pastorsämbete, församlingsföreståndare eller

roteman uttagit och aflämnat flyttning^etyg och af denna myndighet i

inskrifningsboken eller å sedeln erhållit med stämpel eller namnteckning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 31.

9

bestyrkt anteckning om dagen för ut- och inflyttningen. Vill värnpliktig

för längre tid än en månad vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd,

skall enligt värnpliktslagen anmälan därom före afresan göras hos vederbörande

omradesbefäl samt detta befäl därjämte hållas underrättadt om hans

adress, intill dess han återkommer. Äfven denna anmälan anses enligt

stadgande i inskrifningsförordningen fullgjord, om den med företeende af

inskrifningsbok eller inskrifningssedel göres hos pastorsämbete, församlingsföreståndare

eller roteman inom det rullföringsområde den värnpliktige

tillhör. Förutom sagda anmälningar åligger det därjämte hvarje enskild

värnpliktig att undergå sådan mönstring, som omförmäles i § 32 värnpliktslagen

och hvarom närmare föreskrifter äro meddelade i kap. Vill

inskrifningsförordningen.

Den hittills med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse

verkställda utredningen, som, såvidt Riksdagen har sig bekant, utgöres endast

af infordrade yttranden från vederbörande arméfördelningschefer och

militärbefälhafvare samt af utlåtanden från generalskommissionen och försvarskommittén,

lämnar enligt Riksdagens uppfattning icke tillräcklig ledning

för ett tillfredsställande bedömande i det hänseende, som med sagda

skrifvelse asyftades. De skäl, som blifvit anförda till stöd för uppehållande

af det nuvarande systemet i förevarande afseende, synas icke heller

öfvertygande.

Så länge den personliga inställelsen till mönstring kvarstod såsom

regel, kunde mönstringen anses hafva en viss betydelse för bevarande af

sambandet mellan den värnpliktige och de militära myndigheterna samt

därför böra bibehållas. Men sedan nu mönstringsskyldigheten i regel skall

fullgöras genom insändande allenast af en skriftlig anmälan om bostad

och yrke, synes mönstringen böra hafva förlorat ail betydelse i nämnda

afseende. Uppenbarligen är det emellertid för den personliga värnkraftens

behöriga tillvaratagande, i händelse af härens eller flottans försättande på

krigsfot och äfven eljest för mobilisering, fortfarande af vikt, att behörig

kännedom förefinnes om de värnpliktiga, deras antal m. m. Huruvida

dock med gällande bestämmelser — Indika, meddelade som de äro i vidt

omfattande olika författningar och i olika sammanhang, redan ur formell

synpunkt lämna rum för berättigad anmärkning — detta ändamål verkligen

i behörig grad vinnes, synes icke utan skäl kunna ifrågasättas.

Enligt meddelade uppgifter utgjorde antalet värnpliktiga, som i Stockholm

försummat sin mönstringsskyldighet under år 1906 7,609, under år

1907 8,112, under år 1908 7,125, under år 1909 6,953 samt under

år 1910 7,650. Dessa siffror lära hafva motsvarighet äfven i många deBihang

till Riksdagens ''protokoll 1912. 14 samt. 15 käft. (Nr 29_32.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 31.

lar af landet i (ifrigt. Det är äfven ett öfverklagadt förhållande, att de

skriftliga uppgifter, som af de enskilda värnpliktiga för mönstring afl ämnas,

i ganska stor omfattning ej äro tillförlitliga. Då i allt fall genom

mönstringsaninälningarna kunskap icke vinnes om Indika värnpliktiga, som

på grund af ådragen kroppsskada eller sjukdom blifvit otjänstbara, förefinnes

redan härutinnan eu ofullständighet, som åtminstone icke afhjälpes

genom bibehållande af mönstringsskyldigbeten i dess nuvarande form.

Sagda missförhållanden äro enligt Riksdagens uppfattning ej minst ur

försvarets egen synpunkt i behof af rättelse. Den allmänna önskan om

borttagande af mönstringsskyldigbeten, som förefinnes och som vid olika

tillfällen konstaterats och vunnit uttryck äfven inom Riksdagen, tyder

enligt Riksdagens mening också på, att dess betydelse för landets försvarskraft

ej är sfi allmänt erkänd, som efter så många års tillämpning

kunde vara att förvänta.

Det lärer alltså böra mer ingående undersökas, om ej den behöfliga

kännedomen om de värnpliktigas förhållanden kunde både effektivare och

bekvämare vinnas genom någon myndighets medverkan. I den omständigheten,

att man i fråga om förut omförmälta anmälningar, som vid flyttning

eller vistelse utom rullföringsområde åligga värnpliktig, kunnat förklara

skyldigheten till deras lämnande fullgjord genom uttagande och afrinnande

af flyttningsbetyg eller annan anmälan hos vederbörande civila

myndighet, finner Riksdagen äfven ett skäl för antagande, att sambandet

mellan de enskilda värnpliktiga och militärbefälet jämväl i det afseende,

hvarom nu är fråga, skall kunna till fördel förmedlas genom samma eller

annan civil myndighet. Vid en dylik undersökning torde böra tagas till

råds ej blott, såsom hittills väsentligen skett, militära myndigheter, utan

äfven de civila, hvilkas medverkan härvid kan antagas blifva af betydelse.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på hvad sätt den i

§32 värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna borttagas och ersättas

med i annan ordning lämnade uppgifter, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, som af utredningen må föranledas.

Stockholm den 24 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.