Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.

1912-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:34, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 34.

3

Nr 34.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 6 mars 1912.

» » » » Andra kammaren den 6 mars 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta

motioner om ändring i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning.

(Lagutskottets utlåtanden nr 13 och 19).

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva af enskilda motionärer föreslagits

vissa ändringar i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning.

I eu af dessa motioner har hemställts, att Riksdagen måtte hos

Eders Kung]. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

måtte utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af lagen om stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907,

att rättsförhållandet mellan staden och tomtägare i afseende å ersättning

för värdet af gatumark blefve på ett mera ändamålsenligt sätt ordnadt,

än nu är fallet.

Enligt lagen om stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907

skall mark, som erfordras för de i fastställd stadsplan upptagna gator,

torg och andra allmänna platser, afstås till staden; men den, som af

markens afträdande lider skada, åtnjuter af staden ersättning därför.

A andra sidan åtnjuter staden af tomtägare vid gata, som upplåtes för

allmänt begagnande, ersättning för värdet af gatumarken till viss utsträckning

och i viss i lagen närmare angifven ordning.

Med förevarande motion afses sådan ändring i nämnda bestämmelser,

att större trygghet vinnes för samhället att utfå sin rätt till er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 34.

sättning för gatumarken, samt att den osäkerhet, hvilken nu förefinnes

angående tiden för tomtägares utgörande af denna ersättning undanröjes.

Af hvad som förekommit under förarbetena för ifrågavarande lag

framgår nogsamt, att meningarna om det lämpligaste sättet att ordna

denna angelägenhet varit mycket skiftande.

Det sätt, hvarpå samhällets rätt till ersättning för gatumarken

slutligen i stadsplanelagen ordnades, synes emellertid icke tillfredsställande.

Särskildt framträder såsom en mycket allvarlig olägenhet, att tidpunkten,

då denna ersättning skall bestämmas och utgifvas, är alltför obestämd

och kan framskjutas till en aflägsen framtid. Inom de städer, som upptagit

till behandling frågan om ordnande af denna angelägenhet, har

ock önskan framträdt att få mera tillfredsställande bestämmelser härutinnan.

Och det är äfven en sådan önskan, som i motionärens hemställan

tagit sig ett uttryck.

Härjämte har svårigheten att beräkna ersättningen medfört en

motsvarande svårighet att bestämma storleken af det belopp, för hvilket

säkerhet skall affordras tomtägaren; hvarförutom olika meningar gjort

sig gällande rörande beskaffenheten af den säkerhet, som bör fordras.

Såväl i fråga om beloppets som säkerhetens bestämmande hafva därför

gällande stadganden å olika orter vunnit väsentligen olika tillämpning.

De olägenheter, som i förevarande afseenden alltså yppats, böra

enligt Riksdagens mening betinga en omarbetning af lagen i detta stycke,

hvilken det icke synes vara skäl att vidare undanskjuta.

I en annan motion har föreslagits vidtagande af sådana ändringar

i lagen om stadsplan och tomtindelning, att dels stadsplan icke finge

fastställas utan att i densamma lämpliga områden i nödig omfattning

reserverats för offentliga planteringar, och dels vid uppgörande af stadsplan

bestämmelser skulle kunna med laga verkan meddelas angående

skyldighet för tomtägare att vidtaga åtgärder äfven med afseende å sådan

del af byggnadstomt, som ej är afsedd att bebyggas.

Vikten af att vid uppgörande af stadsplan hänsyn tages till behofvet

af öppna platser och planteringar synes ligga för öppen dag. De missförhållanden

i hygieniskt afseende, som äro en följd af städernas

hastiga utveckling och däraf framkallad sammangyttring af bostäder, äro

allmänt kända.

Visserligen innehåller byggnadsstadgan för rikets städer stadgande

därom, att vid uppgörande af stadsplan bland annat bör tillses, att

esplanader dragas genom staden och att äfven andra allmänna planteringar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 34.

i staden, större och mindre, beredas så ymnigt som möjligt. Men, därest

sådant stadgande finge plats i författning af civil lags natur, skulle

detta uppenbarligen gifva ökad styrka åt krafvet på allmänna planteringars

anordnande och gifva Eders Kungl. Maj:t en obestridlig befogenhet att

vägra fastställandet af stadsplan, i hvilken nämnda kraf icke blifvit i

erforderlig mån tillgodosedt.

Beträffande frågan om skyldighet för tomtägare att på visst sätt

anordna honom tillhörig byggnadstomt, äfven till den del denna ej är

bebyggd, innehåller stadsplanelagen allenast en bestämmelse i 3 § 2 mom.

Nämnda stadgande, som saknades i Eders Kungl. Maj:ts för 1907 års

Riksdag framlagda proposition i ämnet, tillkom i anledning af en inom

Första kammaren väckt motion, hvari bland annat framhölls, att stadsplans

helgd borde »kunna beredas för sådana sträfvanden angående förgårdar,

fristående byggnader m. m., som prägla modern planläggning

af städer».

Vid tillämpningen af nämnda lagrum lärer den tolkningen hafva

gjort sig gällande, att man visserligen skulle äga befogenhet att stadga

inskränkningar i tomtägarens förfoganderätt öfver tomten, t. ex. genom

att undantaga visst område från bebyggande såsom förgård eller dylikt,

men att tomtägaren icke kunde tvingas att vidtaga åtgärder för att försätta

och hålla obebyggdt område i sådant skick, som erfordrades för

uppnående af det åsyftade ändamålet.

Såväl med hänsyn till städernas allmänna hygien som andra för

samhällets utveckling och trefnad betydelsefulla förhållanden synes det

vara angeläget, att föreskrifter kunna meddelas om åtgärder från tomtägarens

sida äfven med afseende å den del af hans tomt, som ej är afsedd

för bebyggande, samt att tydlig bestämmelse härutinnan lämnas i lagen.

Samtliga de i förevarande motioner framlagda önskemål synas lämpligen

böra komma i öfvervägande i samband med den omarbetning af

vissa delar af stadsplanelagen, som Riksdagen förut i särskilda framställningar

begärt, och som för närvarande lära vara föremål för Eders

Kungl. Maj:ts öfvervägande.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen hemställa,

dels att Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning måtte låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om sådan ändring af'' lagen

om stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907, att rättsförhållandet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 34.

mellan staden och tomtägare i afseende å ersättning för värdet af gallmark

varder på ett mera ändamålsenligt sätt ordnadt, än nu är fallet, och

dels att Eders Kung! Maj:t måtte låta utarbeta och förelägga Riksdagen

förslag till ändring i nyssnämnda lag i syfte

l:o) att vid stadsplans uppgörande och fastställande krafvet på offentliga

planteringars anordnande varder i erforderlig mån tillgodosedt, och

2:o) att möjlighet beredes för fastställande i den ordning, som gäller

för fastställande af stadsplan, af bestämmelser rörande ordnande och

underhållande af för bebyggande icke afsedd del af tomt.

Stockholm den 6 mars 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.