Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare till väg öfver annans mark för skogsprodukters framforslande.

1912-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:44, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare till väg öfver annans mark för skogsprodukters framforslande.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 44.

Nr 44.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 27 mars 1912.

,, ,, ,, i Andra kammaren den 27 mars 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och

förslag i fråga om rätt för skogsägare till väg öfver

annans mark för skogsprodukters framforslande.

(Lagutskottets utlåtande nr 25.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär hemställts,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga sådant lagförslag, som tillförsäkrar skogsägare

väg för sina produkters framforsling öfver annans mark, med bestämmelser,

angifvande grunderna för beräkning af skada och åverkan, som

tillfogas markägare i sådana fall.

Uppenbarligen är det för en fastighets brukande mycket ofta nödigt,

att för bemkörslor och transporter af olika slag samt för utfart m. m.

väg till och från fastigheten tages öfver annan fastighets område.

Gällande lagstiftning har ock i viss omfattning sökt sörja för att tillgång

till erforderliga vägar för de enskilda fastigheterna skall i möjligaste

mån finnas.

Genom de i skiftesstadgan samt i lagen om enskilda vägar på

landet den 5 juli 1907 gifna bestämmelserna torde i de flesta fall,

åtminstone därest skifte ägt rum, vara sörjdt för att hvarje fastighet

erhållit nödiga vägar såväl till utfart som till körslor från fastighetens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 44. 11

särskilda skiften. Emellertid är det uppenbart, att, äfven om vid skifte

nödiga vägar blifvit utlagda, under tidernas lopp behof af nya vägar

kan komma att yppas.

Trakter finnas ock i vårt land, särskilt i Norrland, där laga skifte

icke ägt rum och således ej heller i sammanhang därmed behofvet af

vägar för enskild nytta kunnat tillgodoses. För sådana fall är ej heller

under alla förhållanden lagen om enskilda vägar på landet användbar.

En förutsättning härför är nämligen, såsom förut antydts, att det behof,

som föranleder vägens anläggande, är af stadigvarande natur. Visserligen

torde åt denna bestämmelse få gifvas den tolkning, att såsom

stadigvarande enligt lagens mening böra anses icke blott sådana behof,

som utan egentliga afbrott under längre tid fortvara, utan äfven sådana,

som med större eller mindre uppehåll årligen eller eljest med viss

bestämbar regelbundenhet återkomma. Men fall kunna uppenbarligen

förekomma, då ett berättigad! anspråk på väg till eller från en fastighet

för tillvaratagande eller forslande af därå förekommande produkter icke

kan enligt denna lag göras gällande. Forslande af t. ex. skogsprodukter

öfver annans mark kan vara behörigt, utan att »byggande» af väg

därför kan sägas vara erforderligt. Äfven för ett rent tillfälligt behof

kan det blifva nödvändigt att erhålla utfart öfver närliggande fastighets

område. Till och med i vissa fall, där till äfventyrs väg förut finnes,

torde behof kunna uppstå af tillfällig väg såsom till viss upplagsplats,

till flott- och farled eller dylikt. Särskild! utmed de norrländska flottlederna

har ett behof i sistberörda hänseende framträdt, utan att detsamma

torde vara af beskaffenhet att kunna tillgodoses medelst gällande

lagstiftning om enskilda vägar.

_ I här ofvan senast berörda fall äro vederbörande för närvarande

hänvisade till att söka träffa öfverenskommelse med markägaren. Såsom

motionären framhållit, lärer emellertid erfarenheten visat, att svårigheter

ofta uppstå särskild! för skogsägare att vid afverkningar få färdas fram

öfver grannens skogsmark. På vissa håll lärer hafva inträffat, att skogsägare,

som haft sin skog så belägen, att de varit nödsakade att färdas

fram öfver annans mark, blifvit förbjudna att taga sin väg däröfver,

eller ock för att erhålla rätt därtill fått betala en oskälig ersättning.

Att enskilda sålunda af de här berörda förhållandena kunna vållas

afsevärda olägenheter lärer icke kunna bestridas. Och en utredningsynes

därför önskvärd därom, såväl i hvilken omfattning sådana olägenheter

förekomma som på hvilket sätt de må kunna afhjälpas.

Vid en sådan utredning är det emellertid å andra sidan angeläget

att tillse, att den rätt till väg öfver annans mark, som må kunna med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrifvelse Nr M.

gifvas, icke kan blifva föremål för missbruk. Sålunda bör en sådan

rätt medgifvas endast i de fall, då ett verkligt behof föreligger, samt

tillses, att väg som upplåtes, i den mån så kan ske utan att vägens

ändamål däraf egentligen förfelas, tages öfver den del åt den vidliggande

marken, som minst skadas däraf. I sådant afseende bör jämväl beaktas

frågan om ersättning till markens ägare för skada, som han kan lida

genom vägens upplåtande eller begagnande öfver honom tillhörigt

område. _ o

Dessa nu berörda frågor likasom äfven frågan om hviiket törfarande

må böra anlitas för medgifvande af sådan upplåtelse som här

är i fråga lärer böra bero på en blifvande utredning att klargöra.

Slutligen vill Riksdagen erinra, att behof af ett legislativ! reglerande

af sådana förhållanden som de här ofvan berörda tilläfventyrs

torde förefinnas icke blott i fråga om skogsprodukter, utan äfven med

afseende på andra på en fastighet befintliga produkter, hvilka icke

kunna göras tillgängliga eller tillgodogöras utan att tillträde till dem

beredes öfver annan fastighets område. Äfven detta torde vid en

blifvande utredning böra tagas under öfvervägande.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, i hvad mån och under

hvilka villkor ägare af fastighet må kunna tillförsäkras möjlighet att

äfven i andra fall, än enligt gällande lagstiftning är medgifvet, taga

väg öfver annans mark, då sådant är nödigt för utforsling af skogsprodukter

eller andra produkter från fastigheten, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, som af denna utredning må föranledas.

Stockholm den 27 mars 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.