Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § ''it i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1912-03-27 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:45, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § ''it i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 45.

18

Nr 45.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 27 mars 1912.

„ „ „ i Andra kammaren den 27 mars 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af § ''it i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär framställt förslag

att § 41 i kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller

tjänstemannaställning icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:

landshöfding, domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af kommunen

tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin

befattning är inför nämnden redovisning skyldig.

Andra ämbets- och tjänstemän kunna ej mot sin vilja förpliktigas

att dylikt uppdrag emottaga.

Inom riksdagen hafva flere gånger väckts motioner för undanröjande

af bestämmelsen om förbud att invälja folkskollärare i kommunalnämnd.

Senast frambars sådan motion vid 1911 års riksdag. Konstitutionsutskottet,

som då behandlade denna motion, tillstyrkte densamma

med följande motivering:

»Utskottet vill först erinra därom, att ifrågavarande bestämmelse

är den enda i samtliga kommunala författningar, hvari stadgas folkskollärares

obehörighet att utöfva ett kommunalt förtroendeuppdrag. Folkskollärare

kan väljas till ledamot i kommunalfullmäktige och till ordförande

— respektive vice ordförande — i kommunalstämman, en i förhållande

till kommunalnämnden i viss mån öfverordnad befattning. Man

har ock ansett, att folkskollärare kan väljas till ledamot i kyrko- och

skolråd, en uppfattning, som vunnit stöd'' genom Kungl. Maj:ts utslag

af den 19 december 1890. I förordningen om kommunalstyrelse i stad

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrifvelse Nr 45.

hafva inga inskränkningar i folkskollärares valbarhet stadgats, och han

kan således väljas till ledamot af stadsfullmäktige och drätselkammare

— respektive drätselnämnd — liksom också intet lagligt hinder finnes

för hans val till ledamot i folkskolestyrelse. Enligt utskottets uppfattning’

torde ej någon olägenhet däraf försports, att folkskollärare innehaft

något af nämnda förtroendeuppdrag.

Till grund för stadgandet i § 41 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet synes ha legat den farhågan, att det skulle menligt

inverka på den kommunernas fria själfstyrelse, som 1862 års kommunalförfattningar

sökte förverkliga, om vissa statens och kommunens tjänstemän

skulle kunna väljas till ledamot i den verkställande kommunala

myndigheten, kommunalnämnden. Efter utskottets mening torde ej

detta skäl numera hafva någon giltighet med afseende å folkskollärare.

Den själfständighet och fria handlingskraft, som efter kommunalförordningen

s tillkomst framträdt i det kommunala lifvet, torde numera göra

ifrågavarande undantagsbestämmelse i fråga om folkskollärare obehöflig.

Då det därjämte synes utskottet vara med den kommunala själfstyrelsens

intresse mest förenligt, att kommunerna äga frihet att till de medborgerliga

förtroendeuppdragen utse de personer, hos hvilka de kunna

finna den största erfarenheten och sakkunskapen, har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till det af motionären framställda förslaget.»

Riksdagen har funnit de af 1911 års konstitutionsutskott anförda

skälen för den föreslagna ändringen af § 41 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet fortfarande äga full giltighet.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för sin del antagit

följande ändrade lydelse af § 41 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet:

§ 41.

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbete- eller

tjänstemannaställning, icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:

landshöfding, domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af kommunen

tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin

befattning är inför nämnden redovisning skyldig.

Andra ämbete- och tjänstemän kunna ej emot sin vilja förpliktas

att dylikt uppdrag emottaga.

Stockholm den 27 mars 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.