Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter.
1912-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:63, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 63.
5
Nr 63.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 17 april 1912.
* » » i Andra kammaren den 17 april 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i
visst syfte rörande bysamfälligheter.
(Lagutskottets utlåtande nr 31).
Till Konungen.
Uti eu vid innevarande riksdag väckt motion kafva enskilda motionärer
hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förelag till lag i syfte att bereda majoriteten af
delägarna i bysamfälligheter möjlighet att inom området af byns gemensamma
ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta för minoriteten lagligen
bindande beslut.
Ehuruväl i allmänhet de byalagens gemensamma angelägenheter, hvilka
förut enligt byordningarna utgjort föremål för handläggning och beslut vid
bystämma, på grund af skiftes verkets fortgång numera i väsentlig mån
minskats, och i öfrigt förvaltningen af desamma genom den i särskilda
ämnen tillkomna lagstiftningen i stor utsträckning ordnats, torde dock
fortfarande i många fall bekofvet af bestämmelser för möjliggörande af beslut
i fråga om sådana byamännens gemensamma angelägenheter kvarstå.
I denna fråga må till eu början anmärkas, att densamma beträffande
vissa slag af samfälligheter i viss grad redan beaktats. Beträffande en
del af nämnda samfälligheter, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. fl.,
synes det Riksdagen dessutom icke låta sig göra att för hvarje fall stadga
likartade villkor för delägarnes beslutanderätt. De ifrågavarande samfälligheternas
större eller mindre betydelse för delägarne, såväl som hänsynen
till de andra omständigheter, som må hafva påkallat särskilda författ
-
6
Riksdagens skrifvelse Nr 63.
ningar i dithörande ämnen, kräfva uppenbarligen olika förutsättningar för
tillgodogörandet och förvaltningen af de olika samfälligheterna. Detta barock
i den gällande lagstiftningen iakttagits, och äro väsentligen skilda
bestämmelser i de särskilda författningarna meddelade i detta hänseende.
För den händelse i dessa hänseenden annan ordning för samfälligheternas
förvaltning skulle anses böra stadgas, torde i hvarje fall bestämmelserna
härom, alltefter ärendenas olika beskaffenhet, böra meddelas genom ändringar
eller tillägg i de särskilda författningarna.
Äfven om Eiksdagen alltså icke anser sig kunna biträda förslaget,
för så vidt därmed afses att erhålla gemensamma, för alla dessa slag af
samfälligheter gällande föreskrifter, torde det dock böra medgifvas, att bestämmelser
i den föreslagna riktningen äro erforderliga beträffande åtskilliga
andra samfälligheter.
Sådana samfälligheter äro i första hand de, som jämlikt de för hvarje
tid gällande författningar vid skifte afsatts för skiftesdelägarnes gemensamma
behof såsom »fiskelägen, kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen,
blekeplatser eller linsänken» m. fl. dylika lägenheter. Vidare lägenheter
af liknande art, som, utan att hafva vid skifte »af odeld massa» anordnats
och särskildt afrösts, äro belägna å oskift mark, äfvensom dylik mark
öfver hufvud, i den mån densamma ej är af beskaffenhet, att rörande förvaltningen
däraf särskilda bestämmelser, enligt hvad ofvan nämnts, äro
meddelade.
Samfälligheter af ifrågavarande art äro icke blott sådana, som äro
gemensamma för visst byalag, utan äfven sådana, som samfälldt tillhöra
flera byalag, hemman, hemmans- eller lägenhetsdelar. I vissa fall hafva
äfven för socknarna såsom skifteslag samfällda områden afsatts.
Att i fråga om vården och dispositionen för gemensam räkning af
dylika samfälligheter enhällig öfverenskommelse städse erfordras, måste
uppenbarligen i många fall vara ägnadt att medföra afsevärda olägenheter.
Enskilde delägare kunna af egennytta eller tredska omintetgöra eller försvåra
utförandet af företag, som skulle för samtliga delägare medföra vinst
eller vara nödvändiga för bibehållandet af samfällighetens värde. Fråga
kan uppstå, om försäljning eller utarrendering för gemensam räkning till
byggnads-, hamn- eller marknadsplats eller dylikt af till sådant bruk tjänlig
mark eller af sådana för gemensamt behof afsätta lägenheter, som, på
grund af ändrade förhållanden eller efter att hafva helt utnyttjats, icke
vidare äro för sitt ursprungliga ändamål användbara. Fråga kan äfven
uppstå om dispositionen på annat sätt af en till gemensamt bruk afsatt
lägenhet eller afkomsten däraf. Att i sådana eller andra fall, då tillfälle
7
Riksdagens skrifvelse Nr 63.
erbjuder sig att bereda inkomst och gagn af en eljest föga inkomstbringande
lägenhet, en enskild delägares illvilja eller oförmåga att bedöma
frågan skall kunna omintetgöra en dylik åtgärd, synes icke billigt.
Den utväg, som lagen för vinnande af rättelse i dylika fall anvisar,
eller skifte å samfälligketen, torde i många fall icke heller kunna med
fördel anlitas. De samfälligheter, om hvilka här är fråga, torde nämligen
synnerligen ofta med hänsyn till sin omfattning eller beskaffenhet vara
sådana, att de antingen icke kunna delas eller i allt fall genom skifte
skulle afsevärdt förlora i värde.
Det synes Eiksdagen sålunda angeläget, att bestämmelser finnas, som
åt flertalet af delägarna i samfällighet inrymma befogenhet att i fråga om
samfällighetens vård och tillgodogörande fatta beslut med bindande verkan
äfven för öfriga delägare; och synes en dylik befogenhet kunna delägarne
tillerkännas utan att den enskildes rätt i samfälligketen därigenom behöfver
lida intrång af nämnvärd beskaffenhet.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke det behof af
bestämmelser i förevarande hänseende, som sålunda förefinnes, kan tillgodoses
genom byordningar, som stadfästs i enlighet med kungl. resolution
den 1 september 1741. Enligt hvad Eiksdagen inhämtat, hafva äfven
under de senaste åren dylika byordningar upprättats å vissa orter och af
vederbörande häradsrätter fastställts, och genom dom den 24 mars 1885
har Kungl. Maj:t i särskildt mål förklarat, att en i målet åberopad, den
25 augusti 1857 för Mölndals kvarnby fastställd byordning, enligt hvilken
till bestridande af utgifter för vattenverksägarnas gemensamma räkning på
dem efter det vattenverken för allmän bevillning åsätta taxeringsvärde fördelats
visst belopp, i sådant hänseende fortfarande måste anses gällande.
De vid tiden omedelbart efter ofvanberörda resolution stadfästa byordningar
torde emellertid, där de ännu någonstädes vinna tillämpning,
vara synnerligen otidsenliga, och hvad angår de under senaste åren upprättade
byordningar, om hvilka Eiksdagen äger kännedom, så innehålla de
i många hänseenden bestämmelser, hvilka uppenbarligen ej kunna tillerkännas
laglig giltighet.
Äfven om genom dylika by författningar föreskrifter skulle kunna
meddelas med bindande verkan icke blott i fråga om delägarnes i bysamfällighet
gemensamma ordningsangelägenheter, utan äfven med afseende på
förvaltningen af samfälligheter, torde det dock svårligen kunna antagas,
att i desamma bestämmelser skulle kunna meddelas af beskaffenhet att
föranleda inskränkning i enskild delägare enligt allmän lag tillkommande
rätt i samfälligketen och medföra befogenhet att med intrång i dylik rätt
8
Riksdagens skrifvelse Nr 63.
genom aftal med annan än delägare med laga verkan förfoga öfver samfälliglieten
i fråga. Tvifvelaktigt är ock, huruvida 1741 års resolution
öfverhufvud taget kan äga tillämpning å samfälliglieter, som vid skifte
afsatts för gemensamt behof; och må härvid erinras, att enligt det af
skiftesstadgekommittén den 28 juli 1911 afgifna förslag till ny skiftesstadga
är afsedt, att vid skifte mark skall kunna i större utsträckning,
än nu är fallet, undantagas för gemensamt behof. I hvarje fall kan ej
genom byordningarne i förevarande hänseende behofvet af bestämmelser
fyllas i fråga om andra samfälligheter än bysamfälligheterna.
Med hänsyn till sistnämnda förhållande äfvensom till den osäkerhet
i fråga om byordningarnes tillämpningsområde, som torde förefinnas, synes
en utredning af hithörande ämnen af behofvet påkallad.
Yid den undersökning, som i ämnet kan komma att äga rum, torde
jämväl blifva föremål för bedömande, huruvida de former, som kunna
blifva fastslagna såsom lämpliga för åstadkommande af öfverläggning och
beslut i här senast berörda frågor, kunna göras tillämpliga äfven med afseende
på öfverläggning och beslut i frågor, som beröra delägare i förevarande
slag af samfälligheter i allmänhet.
Med anledning af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
täckes Eders Ivungl. Maj:t låta utreda, i hvad mån behof må förefinnas
af bestämmelser, afseende att beträffande vid skifte af jord undantagna
eller därmed jämförliga, samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna
i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af denna utredning
må föranledas.
Stockholm den 17 april 1912.
Med undersåtlig vördnad.
A.-B. Fahlcrantz’ Boktr. Stockholm 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.