Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter.

1912-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:63, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 63.

5

Nr 63.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 17 april 1912.

* » » i Andra kammaren den 17 april 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagstiftning i

visst syfte rörande bysamfälligheter.

(Lagutskottets utlåtande nr 31).

Till Konungen.

Uti eu vid innevarande riksdag väckt motion kafva enskilda motionärer

hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förelag till lag i syfte att bereda majoriteten af

delägarna i bysamfälligheter möjlighet att inom området af byns gemensamma

ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta för minoriteten lagligen

bindande beslut.

Ehuruväl i allmänhet de byalagens gemensamma angelägenheter, hvilka

förut enligt byordningarna utgjort föremål för handläggning och beslut vid

bystämma, på grund af skiftes verkets fortgång numera i väsentlig mån

minskats, och i öfrigt förvaltningen af desamma genom den i särskilda

ämnen tillkomna lagstiftningen i stor utsträckning ordnats, torde dock

fortfarande i många fall bekofvet af bestämmelser för möjliggörande af beslut

i fråga om sådana byamännens gemensamma angelägenheter kvarstå.

I denna fråga må till eu början anmärkas, att densamma beträffande

vissa slag af samfälligheter i viss grad redan beaktats. Beträffande en

del af nämnda samfälligheter, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. fl.,

synes det Riksdagen dessutom icke låta sig göra att för hvarje fall stadga

likartade villkor för delägarnes beslutanderätt. De ifrågavarande samfälligheternas

större eller mindre betydelse för delägarne, såväl som hänsynen

till de andra omständigheter, som må hafva påkallat särskilda författ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 63.

ningar i dithörande ämnen, kräfva uppenbarligen olika förutsättningar för

tillgodogörandet och förvaltningen af de olika samfälligheterna. Detta barock

i den gällande lagstiftningen iakttagits, och äro väsentligen skilda

bestämmelser i de särskilda författningarna meddelade i detta hänseende.

För den händelse i dessa hänseenden annan ordning för samfälligheternas

förvaltning skulle anses böra stadgas, torde i hvarje fall bestämmelserna

härom, alltefter ärendenas olika beskaffenhet, böra meddelas genom ändringar

eller tillägg i de särskilda författningarna.

Äfven om Eiksdagen alltså icke anser sig kunna biträda förslaget,

för så vidt därmed afses att erhålla gemensamma, för alla dessa slag af

samfälligheter gällande föreskrifter, torde det dock böra medgifvas, att bestämmelser

i den föreslagna riktningen äro erforderliga beträffande åtskilliga

andra samfälligheter.

Sådana samfälligheter äro i första hand de, som jämlikt de för hvarje

tid gällande författningar vid skifte afsatts för skiftesdelägarnes gemensamma

behof såsom »fiskelägen, kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen,

blekeplatser eller linsänken» m. fl. dylika lägenheter. Vidare lägenheter

af liknande art, som, utan att hafva vid skifte »af odeld massa» anordnats

och särskildt afrösts, äro belägna å oskift mark, äfvensom dylik mark

öfver hufvud, i den mån densamma ej är af beskaffenhet, att rörande förvaltningen

däraf särskilda bestämmelser, enligt hvad ofvan nämnts, äro

meddelade.

Samfälligheter af ifrågavarande art äro icke blott sådana, som äro

gemensamma för visst byalag, utan äfven sådana, som samfälldt tillhöra

flera byalag, hemman, hemmans- eller lägenhetsdelar. I vissa fall hafva

äfven för socknarna såsom skifteslag samfällda områden afsatts.

Att i fråga om vården och dispositionen för gemensam räkning af

dylika samfälligheter enhällig öfverenskommelse städse erfordras, måste

uppenbarligen i många fall vara ägnadt att medföra afsevärda olägenheter.

Enskilde delägare kunna af egennytta eller tredska omintetgöra eller försvåra

utförandet af företag, som skulle för samtliga delägare medföra vinst

eller vara nödvändiga för bibehållandet af samfällighetens värde. Fråga

kan uppstå, om försäljning eller utarrendering för gemensam räkning till

byggnads-, hamn- eller marknadsplats eller dylikt af till sådant bruk tjänlig

mark eller af sådana för gemensamt behof afsätta lägenheter, som, på

grund af ändrade förhållanden eller efter att hafva helt utnyttjats, icke

vidare äro för sitt ursprungliga ändamål användbara. Fråga kan äfven

uppstå om dispositionen på annat sätt af en till gemensamt bruk afsatt

lägenhet eller afkomsten däraf. Att i sådana eller andra fall, då tillfälle

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrifvelse Nr 63.

erbjuder sig att bereda inkomst och gagn af en eljest föga inkomstbringande

lägenhet, en enskild delägares illvilja eller oförmåga att bedöma

frågan skall kunna omintetgöra en dylik åtgärd, synes icke billigt.

Den utväg, som lagen för vinnande af rättelse i dylika fall anvisar,

eller skifte å samfälligketen, torde i många fall icke heller kunna med

fördel anlitas. De samfälligheter, om hvilka här är fråga, torde nämligen

synnerligen ofta med hänsyn till sin omfattning eller beskaffenhet vara

sådana, att de antingen icke kunna delas eller i allt fall genom skifte

skulle afsevärdt förlora i värde.

Det synes Eiksdagen sålunda angeläget, att bestämmelser finnas, som

åt flertalet af delägarna i samfällighet inrymma befogenhet att i fråga om

samfällighetens vård och tillgodogörande fatta beslut med bindande verkan

äfven för öfriga delägare; och synes en dylik befogenhet kunna delägarne

tillerkännas utan att den enskildes rätt i samfälligketen därigenom behöfver

lida intrång af nämnvärd beskaffenhet.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke det behof af

bestämmelser i förevarande hänseende, som sålunda förefinnes, kan tillgodoses

genom byordningar, som stadfästs i enlighet med kungl. resolution

den 1 september 1741. Enligt hvad Eiksdagen inhämtat, hafva äfven

under de senaste åren dylika byordningar upprättats å vissa orter och af

vederbörande häradsrätter fastställts, och genom dom den 24 mars 1885

har Kungl. Maj:t i särskildt mål förklarat, att en i målet åberopad, den

25 augusti 1857 för Mölndals kvarnby fastställd byordning, enligt hvilken

till bestridande af utgifter för vattenverksägarnas gemensamma räkning på

dem efter det vattenverken för allmän bevillning åsätta taxeringsvärde fördelats

visst belopp, i sådant hänseende fortfarande måste anses gällande.

De vid tiden omedelbart efter ofvanberörda resolution stadfästa byordningar

torde emellertid, där de ännu någonstädes vinna tillämpning,

vara synnerligen otidsenliga, och hvad angår de under senaste åren upprättade

byordningar, om hvilka Eiksdagen äger kännedom, så innehålla de

i många hänseenden bestämmelser, hvilka uppenbarligen ej kunna tillerkännas

laglig giltighet.

Äfven om genom dylika by författningar föreskrifter skulle kunna

meddelas med bindande verkan icke blott i fråga om delägarnes i bysamfällighet

gemensamma ordningsangelägenheter, utan äfven med afseende på

förvaltningen af samfälligheter, torde det dock svårligen kunna antagas,

att i desamma bestämmelser skulle kunna meddelas af beskaffenhet att

föranleda inskränkning i enskild delägare enligt allmän lag tillkommande

rätt i samfälligketen och medföra befogenhet att med intrång i dylik rätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 63.

genom aftal med annan än delägare med laga verkan förfoga öfver samfälliglieten

i fråga. Tvifvelaktigt är ock, huruvida 1741 års resolution

öfverhufvud taget kan äga tillämpning å samfälliglieter, som vid skifte

afsatts för gemensamt behof; och må härvid erinras, att enligt det af

skiftesstadgekommittén den 28 juli 1911 afgifna förslag till ny skiftesstadga

är afsedt, att vid skifte mark skall kunna i större utsträckning,

än nu är fallet, undantagas för gemensamt behof. I hvarje fall kan ej

genom byordningarne i förevarande hänseende behofvet af bestämmelser

fyllas i fråga om andra samfälligheter än bysamfälligheterna.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande äfvensom till den osäkerhet

i fråga om byordningarnes tillämpningsområde, som torde förefinnas, synes

en utredning af hithörande ämnen af behofvet påkallad.

Yid den undersökning, som i ämnet kan komma att äga rum, torde

jämväl blifva föremål för bedömande, huruvida de former, som kunna

blifva fastslagna såsom lämpliga för åstadkommande af öfverläggning och

beslut i här senast berörda frågor, kunna göras tillämpliga äfven med afseende

på öfverläggning och beslut i frågor, som beröra delägare i förevarande

slag af samfälligheter i allmänhet.

Med anledning af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

täckes Eders Ivungl. Maj:t låta utreda, i hvad mån behof må förefinnas

af bestämmelser, afseende att beträffande vid skifte af jord undantagna

eller därmed jämförliga, samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna

i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af denna utredning

må föranledas.

Stockholm den 17 april 1912.

Med undersåtlig vördnad.

A.-B. Fahlcrantz’ Boktr. Stockholm 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.