Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1912-05-30 · 92 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 92 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:7, Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

1

Nr 7.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1912.

» » »i Andra kammaren den 30 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande

anslagen till finansdepartementet.

(Statsutskottets utlåtanden nr 7, 12, 25, 69, 79, 107, 108, 118, 119, 120, samt memorial

35 och 88 äfvensom bankoutskottets utlåtande nr 14 samt sammansatta

stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde

hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet, får Riksdagen

för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Ordinarie anslag.

Kammarkollegium.

l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1912 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har, under åberopande af det

propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

dag, Eders Kungl. Maj:t under sjunde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit

Riksdagen att dels medgifva, att i staten för kammarkollegium må från

och med år 1913 uppföras aflöning för ett kvinnligt biträde af högre

aflöningsgrad med 1,600 kronor, däraf 900 kronor lön, 550 kronor

tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för två

kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera,

däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150

kronor ortstillägg; att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt

till två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring;

äfvensom att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i

stat är anställdt hos kammarkollegium och antages till biträde å denna

stat, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig

till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos

kollegium; dels besluta, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla

de af departementschefen förordade allmänna villkor och bestämmelser

i fråga om fasta biträden hos vissa verk och myndigheter; dels ock,

vid bifall härtill, upptaga det i staten för kammarkollegium uppförda

anslag till vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad,

arfvoden till amanuenser och flitpenningar, nu 23,300 kronor, till 21,800

kronor.

I punkt 3: o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel har Riksdagen vid behandling af frågan om anställande

af fasta biträden å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.

Riksdagen har därvid bifallit de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna

aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,

som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.

Beträffande de två af Eders Kungl. Maj:t i förevarande punkt

föreslagna biträdesbefattningarna af den lägre typen har vid ärendets

föregående behandling icke rådt någon meningsskiljaktighet hvarken i

fråga om behofvet eller arten af desamma. Deras uppförande å stat

synes jämväl Riksdagen öfverensstämmande med de af Riksdagen därför

godkända grunderna.

I fråga om den tredje, för kammararkivets behof afsedda biträdesbefattningen,

som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle hänföras

till den högre aflöningstypen, har däremot löneregleringskommittén intagit

en i förhållande till kammarkollegium och Eders Kungl. Maj:t

afvikande mening, i det kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka dess

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

uppförande å stat, då kommittén icke känt sig öfvertygad om det

stadigvarande behofvet af densamma. Och. har kommittén tillika velat

gifva uttryck åt den uppfattningen, att, om befattningen ändock uppfördes

å stat, dess innehafvare med afseende å beskaffenheten af de för

henne föreslagna göromålen icke borde hänföras till den högre aflöningstypen.

Med fästadt afseende å hvad kammarkollegium sedermera därom

anfört och på grund af hvad Riksdagen under hand om befattningen

inhämtat har Riksdagen emellertid kommit till den öfvertygelsen, att

denna befattning är af det stadigvarande behof påkallad, att dess uppförande

å stat står i full öfverensstämmelse med de grunder, som Riksdagen

därför antagit, äfvensom att befattningen är med afseende å

beskaffenheten af de för densamma afsedda göromålen att hänföra närmast

till den högre aflöningstypen.

I anledning häraf får Riksdagen, under åberopande af hvad Riksdagen

i skrifvelse angående andra hufvudtiteln uttalat i fråga om fasta

biträden, anmäla, att Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag om

uppförande å stat af nu förevarande biträdesbefattningar med den ändring,

att aflöningsvillkoren bringats i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen

beslutat i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens stat.

Vid sådant förhållande har Riksdagen, på de af departementschefen

anförda skäl ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag

äfven i hvad det afser minskning i kammarkollegii anslag till vikariatsersättning

m. m. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts i

utsikt, nämnda anslag i så fall skall blifva till fyllest äfven för beredande

under semester af ersättning åt vikarie för ofvannämnda biträden vid

kammarkollegium.

Riksdagen har alltså

dels medgifvit,

att i staten för kammarkollegium må från och med år 1913 uppföras

aflöning för ett kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad med 1,600

kronor, däraf 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar samt

150 kronor ortstillägg, äfvensom för två kvinnliga biträden af lägre

aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera, däraf 700 kronor lön,

350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg;

att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom

att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt

hos kammarkollegium och antages till biträde å denna stat, må

för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos kollegium;

dels beslutat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande

allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare

af tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom

vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten

hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande

hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket

skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda

arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må

i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar

beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara

pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,

tvärstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,

må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras

till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,

biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må

för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna

sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde

det sista ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl

högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,

om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida

befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt

biträde af lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar

åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall,

de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar,

men, då förordnandet erfordras för beredandet af semester, ett mot den

semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter

af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande;
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till

tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske

efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär

bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som må varda af

Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet

stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad

här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse;

dels ock upptagit det i staten för kammarkollegium uppförda anslag

till vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden

till amanuenser och flitpenningar, nu 23,300 kronor, till 21,800

kronor.

2:6) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 2 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl.

kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade villkor och bestämmelser för

åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarkollegium upptagna aflöningsförmåner,

nämligen att enhvar vaktmästare i kammarkollegium

må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall

för förste vaktmästaren eller, när det erfordras för beredande åt

honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han

förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma,

dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och

samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med

dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans

semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp; och

skulle, därest de föreslagna förändringarna i kammarkollegii stat blefve

godkända, det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till kammarkollegium,

nu utgörande 117,400 kronor, komma att höjas med 2,500

kronor till 119,900 kronor.

Under åberopande af hvad Riksdagen i punkt l:o) af sin skrif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

velse angående utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel i ämnet

anfört, får Riksdagen tillkännagifva, att Riksdagen bifallit hvad Eders

Kungl. Maj:t föreslagit beträffande semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium.

Riksdagen har alltså godkänt följande tillägg till de genom kungl.

kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade villkor och bestämmelser för

åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarkollegium upptagna aflöningsförmåner,

nämligen

att enhvar vaktmästare i kammarkollegium må årligen, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester

under 15 dagar samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig

att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under

ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren

de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under

hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.

Med anledning af de under punkterna l:o) och 2: o) godkända

förändringarna i kammarkollegii stat har Riksdagen höjt det i riksstaten

upptagna ordinarie anslaget till kammarkollegium, nu utgörande 117,400

kronor, med 2,500 kronor till 119,900 kronor.

Statskontoret.

3:o) Uti punkt 3 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen dels medgifva, att i staten för statskontoret må från

och med år 1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af högre

aflöningsgrad med 1,600 kronor till hvardera, däraf 900 kronor lön,

550 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom

för ett kvinnligt biträde af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor,

häraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150

kronor ortstillägg; att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt

till två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring;

äfvensom att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i

stat är anställdt hos statskontoret och antages till biträde å denna stat,

må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7. 7

godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos ämbetsverket;

dels besluta, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla

de af departementschefen förordade allmänna villkor och bestämmelser

i fråga om fasta biträden hos vissa-verk och myndigheter; dels ock,

vid bifall härtill, upptaga det i staten för statskontoret uppförda anslag

till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar, nu

36,000 kronor, till 33,200 kronor.

I punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel har Riksdagen vid behandling af frågan om anställande

af fasta biträden å nedre justitiere visionens stat uttalat sig om de af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.

Riksdagen har därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna

aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,

som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.

Under åberopande af Riksdagens nyssnämnda uttalande i frågan

under andra hufvudtiteln, får Riksdagen, som icke har något att invända

emot att å statskontorets stat uppföras 3 kvinnliga biträden,

däraf 2 med aflöning efter högre typ och en med aflöning efter den

normala typen, tillkännagifva, att Riksdagen bifallit hvad Eders Kungl.

Maj:t i ämnet föreslagit med den ändring, att aflöningsvillkoren bringats

i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden

å nedre justitierevisionens stat.

Vid sådant förhållande har Riksdagen, på de af departementschefen

anförda skäl, ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag

äfven i hvad det äfser minskning i statskontorets anslag till vikariatsersättning

m. m. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts

i utsikt, nämnda anslag skall blifva tillfyllest jämväl för beredande under

semester af ersättning åt vikarie för ofvannämnda biträden.

Riksdagen har alltså

dels medgifvit, att i staten för statskontoret må från och med år

1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad

med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550 kronor

tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för ett

kvinnligt biträde af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor, däraf 700

kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg;
att

enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom

att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

ställdt hos statskontoret och antages till biträde å denna stat, må för

åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo

den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos ämbetsverket

;

dels beshitat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande

allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af

tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande

ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande

mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad

enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall

äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes

belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må i

något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar

beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara pliktigt

att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna

i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,

må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras

till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,

biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må

för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna

sig högst fem år af den tid, som förflutit, från det biträdet tillträdde

det sista ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl

högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,

om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida

befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt

biträde af lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar

åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall,

de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar,

men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, ett mot den

semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter af

Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande

;

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens

behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske

efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och

disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,

som må varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet

stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad

här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse; samt

dels och upptagit det i staten för statskontoret uppförda anslag

till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar, nu

36,000 kronor, till 33,200 kronor.

4:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 4 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl.

kungörelsen den 18 oktober 1907 stadgade villkor och bestämmelser för

åtnjutande af de i aflöningsstaten för statskontoret upptagna aflöningsförmåner,

nämligen att enhvar vaktmästare i statskontoret må årligen,

i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,

åtnjuta semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall för förste

vaktmästaren eller, när det erfordras för beredande åt honom af semester,

annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att

uppehålla förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej

längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår,

med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta

vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med dennes befattning förenade

tjänstgöringspenningar och under hans semester ett mot samma

tjänstgöringspenningar svarande belopp; och skulle, därest de under

punkterna 3 och 4 föreslagna förändringarna i statskontorets stat blefve

godkända, det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget, nu utgörande

155,800 kronor, komma att höjas med 1,600 kronor till 157,400 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoä 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:6) här ofvan

anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får

Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom

kung!, kungörelsen den 18 oktober 1907 stadgade villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för statskontoret upptagna

aflöningsförmåner, nämligen

att enhvar vaktmästare i statskontoret må årligen, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall

vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens

befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället

för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste

vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar

och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande

belopp.

Med anledning af de under punkterna 3:o) och 4:o) godkända förändringarna

i statskontorets stat har Riksdagen höjt det i riksstaten

upptagna ordinarie anslaget till statskontoret, nu utgörande 155,800

kronor, med 1,600 kronor till 157,400 kronor.

Kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.

5:o) I punkt 5 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja det i riksstaten uppförda förslagsanslaget till

kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, nu 400,000

kronor, med 320,000 kronor till 720,000 kronor.

Sedan Riksdagen genom antagande af ett utaf Eders Kungl. Maj:t

framlagdt förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i

förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter o dy förfarandet

vid taxering, att träda i kraft den 1 januari 1913, medgifvit,

att till beredande af ersättning åt ordförandena och de af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arfvoden

för protokolls- och längdföringen hos pröfningsnämnderna, arfvode

åt kronans ombud hos Stockholms stads pröfningsnämnd äfvensom godtgörelse

för det i samband med taxeringsförrättningarna i öfrigt lämnade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

biträde af städernas tjänstemän finge enligt Kungi. Maj:ts förordnande

för hvarje år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent af rikets

hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, sådan denna enligt

taxeringsnämndernas beslut beräknats, har Riksdagen, då den äskade

förhöjningen i förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å

inkomst och förmögenhet är däraf betingad, bifallit Eders Kung!. Maj:ts

härom framställda förslag. Dock förutsätter Riksdagen, att Eders Kungl.

Maj:t, på sätt departemenschefen framhållit, icke lärer underlåta att

vid anslagsbeloppets disponerande tillse, att ersättningarna till de särskilda

funktionärerna hållas inom lämpliga gränser, för hvilken händelse

det torde kunna förväntas, att anslaget skall blifva tillfyllest jämväl till

täckande af alla öfriga till detsamma hänförliga kostnader.

Riksdagen har alltså höjt det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å

inkomst och förmögenhet med 320,000 kronor eller från 400,000 kronor

till 720,000 kronor.

Bankinspektionen.

6:o) I en den 9 februari 1912 till Riksdagen afbiten proposition

(nr 42) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att bankinspektören Robert Herman Benckert må från

och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppnådd

ålder af 67 år af går från sin befattning, under sin återstående lifstid

uppbära en årlig pension af sextusen kronor, att utgå från reservationsanslaget

till upprätthållande af bankinspektionens verksamhet.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Kontrollstyrelsen.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 6 af denna

hufvudtitel föreslagit Riksdagen godkänna sådant tillägg till de genom

kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna

aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos styrelsen må årligen, i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar.

Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:6) här ofvan

anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får

Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt sådant tillägg till de genom

kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna

aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos styrelsen må årligen, i

den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar.

Mynt- och justeringsverket.

8:o) I punkt 7 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen

den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser för

åtnjutande af de i aflöningsstaten för mynt- och justeringsverket upptagna

aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos verket må årligen, i den

mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar.

Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:o) här ofvan

anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får

Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom

kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för mynt- och justeringsverket

upptagna aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos verket må

årligen, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjuta semester under 15 dagar.

9:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 8 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen medgifva, att mynt- och justeringsverkets personal tillkommande

aflöningsförhöjningar må från och med år 1912 utgå från reservationsanslaget

till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets

drift förenade kostnader.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

har medgifvit, att mynt- och justeringsverkets personal tillkommande

aflöningsförhöjningar må från och med år 1912 utgå från

reservationsanslaget till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets

drift förenade kostnader.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

13

Kammarrätten.

10:o) Uti punkt 9 af hufvudtiteln kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att dels medgifva, att i staten för kammarrätten må

från ock med år 1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af

lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till kvartdera, däraf 700 kronor

lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg,

äfvensom för fyra kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (räknebiträden).

med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550

kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg; att enhvar

af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg, kvartdera

å 200 kronor, efter 5 ock 10 års tjänstgöring; äfvensom att biträde,

som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt hos kammarrätten

och antages till biträde å denna stat, må för åtnjutande af löneförhöjning

genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning hos kammarrätten; dels besluta,

att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla de af departementschefen

förordade allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden

hos vissa verk och myndigheter; dels ock, vid bifall härtill, upptaga

det i staten för kammarrätten uppförda anslag till vikariatsersättning

m. m., nu 27,600 kronor, under förändrad benämning »till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrifningskostnad»

till 20,600 kronor.

I punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel har Riksdagen i fråga om anställande af fasta biträden

å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af Eders Kungl. Maj:t

föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare. Riksdagen har

därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförmånerna

och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor, som af Eders Kungl.

Maj:t framlagts.

Under åberopande af Riksdagens nyssnämnda uttalande i frågan

under andra hufvudtiteln, får Riksdagen, som icke har något att invända

emot att å kammarrättens stat uppföras 6 kvinnliga biträden, däraf 4

med aflöning efter högre typ och 2 med aflöning efter den normala

typen, tillkännagifva, att Riksdagen godkänt, hvad Eders Kungl. Maj:t

i ämnet föreslagit med den ändring, att aflöningsvillkoren bringats i

öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden

å nedre justitierevisionens stat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Vid sådant förhållande har Riksdagen ej heller funnit något att

erinra emot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna minskningen af

kammarrättens anslag till vikariatsersättning m. m., liksom Riksdagen

ej heller funnit anledning till anmärkning mot anslagets förändrade

benämning. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts i

utsikt, nämnda anslag skall äfven med denna minskning blifva till

fyllest jämväl för beredande under semester af ersättning åt vikarie för

ofvannämnda biträden.

Riksdagen har alltså

dels medgifvit,

att i staten för kammarrätten må från och med år 1913 uppföras

aflöning för fyra kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (räknebiträden)

med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar

samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för två kvinnliga

biträden af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera, däraf

700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor

ortstillägg;

att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom

att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt

hos kammarrätten och antages till biträde å denna stat, må för åtnjutande

af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet

därförinnan innehaft stadig anställning hos kammarrätten;

dels beslutat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande

allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst, till innehafvare

af tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom

vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten

hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande

hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket

skall äga ''bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda

arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må

i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar

beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar,

men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7

timmar, denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall

vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,

kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande afiöningsstat,

må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras

till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,

biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må

för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna

sig högst fem år af den tid, som förflutit, från det biträdet tillträdde

det sista ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl

högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,

om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida

befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af

lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,

om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den

tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet

erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas

tjänstgöringspenningar svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter af

Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskild! fall lämnadt medgifvande

;

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens

behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter tjänstens

ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och

disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,

som må varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet

stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad

här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse; samt

dels ock upptagit det i staten för kammarrätten uppförda anslag

till vikariatsersättning m. m., nu 27,600 kronor, under förändrad be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

nämning »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och tillfällig renskrifningskostnad» till 20,600 kronor.

ll:o) I punkt 10 af hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen

den 17 juni 1908 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i aflöningsstaten för kammarrätten upptagna aflöningsförmåner, nämligen

att enhvar vaktmästare i kammarrätten må årligen, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren

eller, när det erfordras för beredande åt honom af semester,

annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla

förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår, med rätt att

därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall

för förste vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar

och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar

svarande belopp; och skulle, därest de i punkterna 9 och 10

föreslagna förändringarna i kammarrättens stat blefve godkända, det

i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till kammarrätten, nu utgörande

256,500 kronor, komma att höjas med 1,800 kronor till 258,300

kronor.

Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:o) här ofvan

anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får

Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom

kungl. kungörelsen den 17 juni 1908 stadgade villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarrätten upptagna aflöningsförmåner,

nämligen

att enhvar vaktmästare i kammarrätten må årligen, i den mån

sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under 15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig

att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under

ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren

de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans

semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Med anledning af de under punkterna 10:o) och ll:o) godkända

förändringarna i kammarrättens stat har Riksdagen höjt det i riksstaten

upptagna ordinarie anslaget till kammarrätten, nu utgörande 256,500

kronor, med 1,800 kronor till 258,300 kronor.

12:o) I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, huruvida icke

Eders Kungl. Maj:t må finna skäl föreligga att meddela bestämmelser

i syfte att, där till revisor i kammarrätten utnämnes ordinarie revisor i

annat centralt ämbetsverk, han äger för ålderstillägg inom kammarrätten

tillgodoräkna sig sin tjänstetid i den förut innehafda revisorsbefattningen.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Vid den lönereglering, som år 1908 genomfördes för kammarrätten,

tillerkändes, enligt Kungl. Maj:ts förslag, revisorerna därstädes

500 kronor högre aflöning än revisorer inom öfriga centrala ämbetsverk.

Motiven för denna skillnad i aflöning finnas angifna å sid. 88—89

af Kungl. Maj:ts proposition nr 157 för år 1908. I främsta rummet

anföres därutinnan kammarrättsrevisionens uppgift att väsentligen innebära

öfverrevision i förhållande till de särskilda ämbetsverkens specialrevisioner.

Och föredragande departementschefen åberopar särskildt, att

skillnaden i aflöning icke borde bestämmas till mindre belopp än 500

kronor, därest åtgärden skulle visa sig effektiv och »i stånd att tillförsäkra

kammarrätten tillgång till ett urval af dugande krafter äfven

bland specialrevisionernas tjänstemän».

Efter den sålunda genomförda löneregleringen har emellertid tillkommit

en omständighet, som hotar att, trots den högre aflöningen för

kammarrättsrevisorerna, i icke ringa mån kringskära möjligheterna att

för kammarrättens revision vinna dugande förmågor från andra ämbetsverk.

Uti ett fall, då till revisor i kammarrätten befordrats en ordinarie

revisor i annat centralt ämbetsverk, och denne begärt att få för ålderstillägg

i kammarrätten tillgodoräkna sig sin tjänstgöring som revisor i

detta andra ämbetsverk, har nämligen denna framställning — som tillstyrkts

af kammarrätten, som afstyrkts af statskontoret — blifvit afslagen.

Statskontorets hufvudskäl för afstyrkandet var, att ett dylikt tillgodoräknande

för ålderstillägg i en befattning af tjänstetid i ordinarie befattning

inom annat verk icke borde medgifvas under annan förutsättning

än att aflöningen i båda befattningarna var lika.

Då nu ålderstilläggen äro lika till belopp och antal, (3 å 500 kronor)

för revisorerna i såväl kammarrätten som öfriga centrala verk, blir häraf

följden, att för den ordinarie revisor i något af dessa sistnämnda verk,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 höft. (Nr 7.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

som intjänat ett ålder stil lägg, en öfverflyttning till kammarrätten icke

skulle medföra någon aflöningsförhöjning, och att för den, som intjänat

två ålderstillägg i den förra tjänsten, öfver flyttningen medför en direkt

förlust af 500 kronor om året under tio år. Visserligen har han vid

uppnående framdeles af pensionsåldern rätt till något högre pension

såsom kammarrättsrevisor, men denna utsikt i en långt aflägsen framtid

torde näppeligen uppväga den närmare liggande och på förhand klara

förlusten.

Dessa förhållanden äro sålunda direkt ägnade att inskränka möjligheterna

för den rekrytering af kammarrättsrevisionen från andra ämbetsverk,

som man vid löneregleringen fann önskvärd och ville trygga genom

bestämmandet af en något högre aflöning för kammarrättsrevisorerna.

Det synes jämväl, som borde i här åsyftade fall någon bindande

verkan för ålderstilläggsberäkningen ej behöfva tillerkännas nyssnämnda

ringa skillnad i aflöning. Viktigare är väl, att en revisor i centralt

ämbetsverk med specialrevision uti denna sin tjänstgöring förvärfvar

insikter och erfarenheter, som kunna väsentligt underlätta ett arbete såsom

revisor i kammarrätten och höja värdet af detta arbete. Till sin natur

är ju arbetet så på ena som på andra hållet i mångt och mycket likartad!.»

För att de syften, som legat till grund för bestämmande af kammarrättsrevisorernas

aflöning, må kunna allt framgent i afsedd omfattning

tillgodoses, har motionären nu gjort sitt ofvanberörda yrkande.

Enligt § 25 i den för kammarrätten gällande instruktion af den

23 december 1908 skola i kammarrättens revisionsafdelning de räkenskaper,

hvilka icke förut undergått granskning i detalj, fullständigt

granskas samt de redogörelser, som i det redovisande verket blifvit

detaljgranskade, underkastas, i den mån tiden det medgifver, ytterligare

revision, mindre i afseende å redogörelsernas sifferuppgifter än till

kontrollerande af vederbörande myndigheters förvaltningsåtgärder.

Med afseende å denna kammarrättsrevisionens uppgift att i väsentlig

män vara en öfverrevision är det utan tvifvel ur det allmännas synpunkt

af vikt, att för kammarrättens revisionsafdelning må kunna, där sådant

eljest pröfvas lämpligt, förvärfvas dugande arbetskrafter från andra

ämbetsverk. Det synes därför Riksdagen önskvärdt, att särskilda bestämmelser

meddelas, hvarigenom tjänsteman, som öfverflyttas till

revisorstjänst i kammarrätten frän dylik tjänst i annat ämbetsverk, må

å den nya tjänsten komma i åtnjutande af sådana aflöningsförmåner, att

öf\ erflyttningen icke för honom ställer sig ekonomiskt ofördelaktig.

Bestämmelser i dylikt syfte finnas redan meddelade för vissa andra,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

likartade fall, exempelvis i fråga om statsdepartementen, fångvårdsstaten

samt rikets allmänna läroverk.

Hvad särskildt rikets allmänna läroverk beträffar, stadgas i kungl.

kungörelsen den 27 augusti 1904, angående ny löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid dessa läroverk, att därest ordinarie

adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat högre aflöning än

lektors begynnelseaflöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så

många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning

blir lika hög som den aflöning, han senast åtnjutit såsom adjunkt;

»skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning

än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast

högre lektorsgrad honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft

adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades

till högre lönegrad».

Riksdagen håller före, att bestämmelser likartade med dem, som

gälla i fråga , om adjunkts befordran till lektor, skulle befinnas lämpliga

i sådana fall, då till revisor stjänst i kammarrätten befordras revisionstjänsteman

inom något af de ämbetsverk, där aflöningarna utgå enligt

den s. k. statskontorstypen.

De föreskrifter, som. i det af motionären angifna syfte må finnas

erforderliga, torde lämpligen böra meddelas i form af tillägg till de af

Eders Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 juni 1908, i öfverensstämmelse

med Riksdagens därom fattade beslut, stadgade villkor och

bestämmelser för åtnjutande af de från och med 1909 års början fastställda

nya aflöningsförmånerna för kammarrätten.

På grund af det ofvan anförda får Riksdagen i anledning af förenämnda

motion anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida och i hvilken utsträckning tjänsteman, som förflyttas till

revisorstjänst i kammarrätten från dylik tjänst i annat centralt ämbetsverk,

må för ålderstillägg å den nya tjänsten få tillgodoräkna sig föregående

ordinarie tjänstetid, samt för Riksdagen framlägga det förslag

i ämnet, hvartill utredningen må föranleda.

Tullverket.

13:o) Under punkt 11 af hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att

dels, med godkännande af de utaf chefen för finansdepartementet

förordade ändringar i tullverkets stater, för år 1913 bestämma anslaget

för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

5,953,900 kronor, att såsom förslagsanslag utgå, hvarigenom anslaget

till tullverket skulle höjas med 97,000 kronor;

dels medgifva, att för år 1913 till aflöning åt de tjänstinnehafvare,

hvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen

eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad,

men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna

vid motsvarande befattningar i den nya staten, samt

att, därest innehafvare af tjänst, som med år 1913 varder indragen,

måste öfverföras på indragningsstat, till aflöning åt honom för år 1913

må af de å anslaget till tullverket anvisade medel användas så stort

belopp, som motsvarar hans intjänta lön enligt 1912 års stat;

dels besluta,

ej mindre att förste vaktmästaren och vaktmästarna hos generaltullstyrelsen

skola äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, en hvar under femton

dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall

vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens

befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår med rätt att därunder, i stället

för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste

vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar

och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande

belopp,

än äfven att för de kvinnliga skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen

skola gälla de af departementschefen förordade allmänna villkor

och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa ämbetsverk och

myndigheter;

dels ock slutligen antaga det vid statsrådsprotokollet fogade förslag

till ändring i gällande aflöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

På sätt Riksdagen i skrifvelse (nr 22) till Eders Kungl. Maj:t den

24 februari 1912 anmält, har Riksdagen

dels med godkännande af det vid berörda skrifvelse fogade förslag

till utgiftsstater för tullverket för år 1913 bestämt anslaget för tullverket

till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 5,953,900 kronor,

att såsom förslagsanslag utgå, hvarigenom anslaget till tullverket höjts

med 97,000 kronor;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

dels medgifvit, att för år 1913 till aflöning åt de tjänstinnehafvare,

hvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen

eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad,

men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna

vid motsvarande befattningar ''i den nya staten, samt

att, därest innehafvare af tjänst, som med år 1913 varder indragen,

måste öfverföras på indragningsstat, till aflöning åt honom för år 1913

må af de å anslaget till tullverket anvisade medel användas så stort

belopp, som motsvarar hans intjänta lön enligt 1912 års stat;

dels beslutat,

att förste vaktmästaren och vaktmästarna hos generaltullstyrelsen

skola äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång

kan ske, åtnjuta semester, en hvar under femton dagar;

att, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall

vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens

befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre

månader under ett och samma kalenderår med rätt att därunder, i stället

för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste

vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar

och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande

belopp; samt

att för de kvinnliga skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen skola

gälla följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare

af tjänsten, befordras person, som omedelbart före sin befordran inom

vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten

hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande

hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket

skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda

arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må

i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp än som motsvarar

beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall

vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,

kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflönings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

stat, må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras

till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,

biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må

för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna

sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde

det sista ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl

högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om

det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida

befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af

lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,

om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den tjänstledigas

befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet

erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar

svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter

af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande

;

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens

behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske

efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär

bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som må

varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet

stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad

här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse;

dels antagit det vid Riksdagens förberörda skrifvelse den 24 februari

1912 fogade förslag till ändring i gällande aflöningsreglemente för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

23

Förändrad organisation af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik.

14:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 12 af hufvud titeln

föreslagit Riksdagen

dels att från och med år 1913, med uteslutande från kommerskollegii

nuvarande stat af en förste aktuarie och två aktuarier samt med

minskning af det för kollegium anvisade anslaget till amanuenser och

andra extra biträden in. in. med 13,010 kronor eller från 41,500 kronor

till 28,490 kronor, samt med godkännande af det utaf departementschefen

förordade förslag till afiöningsstat för kommerskollegii afdelning

för näringsstatistik, för ändamålet uppföra ett ordinarie anslag å 72,325

kronor;

dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari

1913 af lönestaten för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik

skall gälla, att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift, att

samtliga ordinarie befattningshafvare å afdelningen skola, i den mån ej

undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning

medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje

söckendag;

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning å kommerskollegii afdelning

för näringsstatistik skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af afdelningen eller eljest af kommerskollegium

eller i öfrigt i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant

hänseende, äfvensom därest afdelningens ställning inom eller till kommerskollegium

förändras eller kommerskollegii ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfständigt

ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande afdelning tillhörande

göromål öfverflyttas till annan afdelning eller ämbetsverk vara pliktig

att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,

efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra å den

afdelning eller i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning å näringsstatistiska afdelningen icke

må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å nämnda afdelning ej heller må

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrifvelse Kr 7.

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare

af annan befattning, kommerskollegium, uppå därom gjord

framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å afdelningen,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare

bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där kommerskollegium, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är

lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller

för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara

skyldig att, om han förordnas till högre befattning å afdelningen, densamma,

mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp

i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt visord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en

af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet

af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i

kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som

berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, byråchef och förste

aktuarie enhvar under en och en half månad samt aktuarierna enhvar

under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att enhvar, som med eller efter 1913 års ingång tillträder befattning

å afdelningen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvan intagna

villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens åtnjutande; samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

att de förutvarande innehafvare af befattningar å afdelningen, hvilka

icke före den 1 november 1912 anmäla, att de vilja underkasta sig

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner,

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rått

till pension, som dittills tillkommit dem;

dels medgifva, att kvinnligt biträde, som vid ikraftträdandet af

nämnda stat är anställdt å kommerskollegii afdelning för näringsstatistik

och antages till biträde å samma stat, må för åtnjutande af löneförhöjning

genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning i kollegium;

dels ock särskild! beträffande de i förevarande stat uppförda kvinnliga

biträden besluta, att för dem skola gälla de af departementschefen

särskildt förordade allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta

biträden hos vissa verk och myndigheter.

Vid bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget skulle staten för

kommerskollegium i dess helhet, nu 98,000 kronor, komma att höjas

med 48,815 kronor till 146,815 kronor.

Krafvet på en reformering af vår nuvarande näringsstatistik torde

vara ovedersägligt. En omgestaltning af densamma synes därför vara

nödvändig, och Riksdagen har i Eders Kungl. Maj:ts härutinnan framlagda

förslag trott sig finna en i stort sedt lycklig lösning af denna fråga.

Emellertid hafva jämväl andra reformer på detta område ställts i

utsikt, och ehuru de härom framställda anspråken icke för närvarande

föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd, har dock Riksdagen velat

redan nu beröra ett af dessa.

Statistiska kommittén har i fråga om den nuvarande industristatistiken

anmärkt, att i de formulär för primäruppgifter, som för närvarande

användas till de svenska berättelserna om bergverk och fabriker,

efterfrågas hvarken värdet af förbrukade råvaror och halffabrikat eller

värdet af främmande hjälparbeten, utan hvarje industriell anläggning

åsätter blott och bart de skilda slagen af sina tillverkningar fullt handelsvärde

å platsen, hvarjemte uppgift om intjäntå löner för förädling eller

reparation af främmande gods meddelas. Därtill komme, att produkter,

som genomginge flera olika grader af bearbetning, upptagas efter hvarje

ny process till sitt fulla värde, hvarigenom en dubbelräkning tydligen

äger rum. Detta redovisningssystem medförde naturligtvis, att slutsumman

för samtliga industrigrenars produktionsbelopp icke ens tillnärmelsevis

kunde sägas utvisa de industriella produkternas verkliga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

bruttovärde, i hvilket värdet af inom landet vidare bearbetade inhemska

halffabrikat icke finge ingå, och detsamma stängde ock hvarje möjlighet

att bestämma den inhemska industriens så kallade produktionsvärde, för

hvars beräknande den första förutsättningen vore, att värdet af samtliga

förbrukade råvaror och alla i helfabrikaten ingående halffabrikat samt af

alla främmande hjälparbeten vore kändt. Och ehuru detta redovisningssystem

praktiskt taget ägde sina obestridliga fördelar och onekligen

skänkte en god öfverblick öfver de särskilda bergverksprodukternas och

fabriksvarornas produktionsorter, tillverkningsmängder och försäljningspris

samt dessutom ställde sig billigt, på grund af hvilka förtjänster det

borde bibehållas, hade kommittén dock på grund af de hos systemet

anmärkta bristfälligheterna funnit det högeligen önskvärdt, att den

svenska industristatistiken på lämpligt sätt fördjupades och fullkomnades,

så att densamma framför allt komme att omfatta en verklig produktionsstatistik.

För att nå detta önskemål ansåge sig kommittén böra förorda,

att vid sidan af de nuvarande årliga öfversikterna måtte åvägabringas ett

antal periodiska specialundersökningar öfver den större industriens skilda

grenar, i hvilka undersökningar för hvarje särskild industrigren utreddes

dess produktionsvärde och för öfrigt inhämtades mera ingående upplysningar

om hvarjehanda näringsförhållanden än de, som rimligen kunde

år för år infordras till de ordinarie berättelserna. För dessa undersökningars

vidtagande borde den större svenska industrien indelas i nio

grupper och det syntes som om i händelse bearbetning af det för den

första gruppen insamlade uppgiftsmaterialet vidtoge, medan uppgifter

insamlades från den andra gruppen, och så undan för undan, samtliga

nio specialundersökningar borde kunna slutföras på ett årtionde. Hvart

tionde år borde i regel hvarje särskild industrigrupp komma under förnyad

behandling, hvadan under det sista året i hvarje tioårsperiod inga

primäruppgifter skulle insamlas, utan arbete i stället nedläggas på en

allmän sammanfattning af samtliga de nio gruppundersökningarnas slutresultat

särskildt med hänsyn till en på dessa grundad beräkning af

hela den större industriens verkliga produktionsvärde. Denna sammanfattning

borde publiceras i de ordinarie årsberättelsernas kedja, så att

hvar tionde årgång af desamma komme att jämte sitt sedvanliga innehåll

för året dessutom i texten meddela hufvuddragen af eu allmän svensk

produktionsstatistik.

Riksdagen, som tagit jämväl detta reformförslag i öfvervägande,

antager, att sådana specialundersökningar som de af kommittén föreslagna

sannolikt komme att blifva ganska kostsamma. Det skulle väl

kanske möjligen också kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida resultatet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

af dylika undersökningar verkligen skulle komma att motsvara de stora

förhoppningar, som på vissa håll synas hafva knutits vid desamma.

Emellertid föreligger ju ännu icke något förslag i denna del från Eders

Kungl. Maj:ts sida. Då det därföre torde kunna förväntas, att, om frågan

skulle återkomma, densamma dessförinnan blifver föremål för ytterligare

undersökningar, samt Riksdagen ju i allt fall då blifver i tillfälle att

närmare pröfva saken, har Riksdagen ansett sig icke böra i vidare mån

inlåta sig på frågan.

Hvad därefter beträffar den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förstärkningen

af arbetskrafterna å den näringsstatistiska afdelningen, så,

enär denna förstärkning torde, på sätt af Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning framgår och enligt hvad Riksdagen jämväl under hand

inhämtat, få anses vara under alla förhållanden erforderlig för det näringsstatistiska

arbetets behöriga fullföljande och oberoende af detta arbetes

förläggande till det ena eller andra ämbetsverket, och då icke heller

någon af de föreslagna särskilda anordningarna lärer kunna tänkas

komma att verka hinderligt för en omorganisation af kommerskollegium

i dess helhet, finner Riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts

förslag i denna del.

Vidkommande sedermera de för personalen å den näringsstatistiska

afdelningen föreslagna aflöningsförmånerna får Riksdagen erinra, att

Riksdagen i punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under

riksstatens andra hufvudtitel vid behandling af frågan om anställande

af fasta biträden å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.

Riksdagen har därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna

aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,

som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag till aflöningsförmåner för de tio ordinarie kvinnliga befattningshafvarna

under förbehåll, att aflöningsvillkoren bringas i öfverensstämmelse

med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden

å nedre justi ti erevisionens stat, får alltså, under åberopande af Riksdagens

ofvanberörda uttalande i frågan under andra hufvudtiteln, tillkännagifva,

att Riksdagen godkänt Eders Kungl. Majt:s förslag jämväl i detta

afseende.

Anledning till anmärkning från Riksdagens sida mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag till aflöningsförmåner åt personalen i öfrigt å den näringsstatistiska

afdelningen har ej heller förekommit.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Eders Kungl. Maj:ts förslag om uppförande å extra stat af vissa

belopp till särskilda sakkunniga samt till aflöning åt den föreslagna

byråchefen jämväl för tiden september—december 1912 bär på de af

Eders Kungl. Maj:t anförda skäl synts Riksdagen välbetänkt och sålunda

icke föranledt någon erinran från Riksdagens sida.

Emot hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i öfriga här ofvan ej

vidrörda delar har Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning.

Riksdagen har alltså

dels från och med år 1913, med uteslutande från kommerskollegii

nuvarande stat af en förste aktuarie och två aktuarier samt med minskning

af det för kollegium anvisade anslaget till amanuenser och andra

extra biträden m. in. med 13,010 kronor eller från 41,500 kronor till

28,490 kronor, samt med godkännande af det utaf departementschefen förordade

förslag till aflöningsstat för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik,

för ändamålet uppfört ett ordinarie anslag å 72,325 kronor;

dels beslutat, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1

januari 1913 af lönestaten för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik

skall gälla, att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar

föreskrift, att samtliga ordinarie befattningshafvare å afdelningen skola,

i den män ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex

timmar hvarje söckendag;

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning å kommerskollegii afdelning

för näringsstatistik skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af afdelningen eller eljest af kommerskollegium

eller i öfrigt i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant

hänseende, äfvensom därest afdelningens ställning inom eller till kommerskollegium

förändras eller kommerskollegii ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfständigt

ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande afdelning tillhörande

göromål öfverflyttas till annan afdelning eller ämbetsverk, vara pliktig

att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,

efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra å den

afdelning eller i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning å näringsstatistiska afdelningen icke

må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

att med ordinarie befattning å nämnda afdelning ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse, för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare

af’ annan befattning, kommerskollegium, uppå därom gjord

framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å afdelningen,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare

bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där kommerskollegium, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller

i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltligt förfall; ^

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor

eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning å afdelningen,

densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrifvelse Nr 7,

i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första löneförhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan

äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje

förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes

på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgande

tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet

af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya

aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen

eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i kommerskollegium,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som

berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, byråchef och förste

aktuarie enhvar under en och en half månad samt aktuarierna enhvar

under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att enhvar, som med eller efter 1913 års ingång tillträder befatt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

ning å afdelningen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvan intagna

villkor ocli bestämmelser för den nja aflöningsstatens åtnjutande; samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar å afdelningen,

Indika icke före den 1 november 1912 anmäla att de vilja underkasta

sig nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

aflöningsförmåner, äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels medgifvit, att kvinnligt biträde, som vid ikraftträdandet af

nämnda stat är anställdt å kommerskollegii afdelning för näringsstatistik

och antages till biträde å samma stat, må för åtnjutande af löneförhöjning

genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan

innehaft stadig anställning i kollegium; samt

dels och särskildt beträffande de i förevarande stat uppförda kvinnliga

biträden beslutat, att för dem skola gälla följande allmänna villkor

och bestämmelser, nämligen:

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af

tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom

vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten

hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande

hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket

skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande _ till

nämnda arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad

ej må i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp

än som motsvarar beloppet af den med befattningen i fråga förenade

slutaflöningen, tjänstgöringspenningar och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara

pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det krafvel-, kvarstanna

i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,

må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras

till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,

biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må

för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna

sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde

det sista ålderstillägget i den lägre graden;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl

högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om

det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida

befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af

lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,

om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den

tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet

erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas

tjänstgöringspenningar svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter

af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande

;

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till

tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske

efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

■9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och

disciplinär bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som

må varda af Kungl. Maj: t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet

stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad

här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse.

Med anledning häraf och då Riksdagen, på sätt Riksdagen i skrifvelse

(nr 131) den 14 maj 1912 anmält, i annat sammanhang beslutat

att från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat utesluta

dels aflöning till en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska

arbetet in. m. till belopp af 0,400 kronor, dels ock i anslaget till

vikariatsersättningar m. m. ingående semesterersättning åt samme byråchef,

uppgående till 250 kronor, kommer sålunda staten för kommerskollegium

i dess helhet, nu 98,000 kronor, att uppgå till 140,165 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Patent- och registreringsverket.

15:o) I punkt 13 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det utaf departementschefen

tillstyrkta förslaget till ntgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1913 samt med förklarande, att det å ämbetsverkets omkostnadsstat

uppförda förslagsanslag till provisorisk lönereglering för

den å aflöningsstaten upptagna personal må lör sådant ändamål disponeras

i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och på af

honom i öfrigt förordade villkor, till upprätthållande af patent- och

registreringsverkets verksamhet uppföra ett reservationsanslag af 435,700

kronor, att utgå af de till patent- och registreringsverket inflytande afgifter

dels för patent samt för registrering af varumärken äfvensom af

mönster och modeller, dels ock för registrering af aktiebolag, försäkringsbolag

och solidariska bankbolag samt för andra uppgifter till de

hos verket förda bolags- och försäkringsregistren, under förutsättning

tillika att de å dessa afgifter uppkommande öfverskott fortfarande såsom

hittills skola efter vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det

med anslaget afsedda ändamål.

Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag om ökning af anslaget till

ålderstillägg och förslagsanslaget till renskrifning och skrifmaterialier

m. m. samt om förhöjning i förslagsanslaget till adjungerade ledamöter

in. m. för täckande af anslagets nuvarande otillräcklighet har från Riksdagens

sida icke varit något att erinra.

Jämväl öfriga af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förhöjningar i

sistnämnda förslagsanslag eller de, som afse ålderstillägg åt adjungerade

ledamöter samt byråingenjörer och notarier öfver stat äfvensom förstärkning

af arbetskrafterna samt förbättring af biträdande ingenjörernas

arfvoden, har Riksdagen ansett sig böra bifalla, då det torde vara nödvändigt

att i afbidan på den länge förväntade löneregleringen för ämbetsverket,

hvilken blifvit afsevärdt fördröjd på grund af omständigheter,

som varit af verket oberoende, bereda verket den begärda arbetsförstärkningen

och jämväl för bibehållande åt verket af dugliga arbetskrafter

medgifva tjänstemännen därstädes nu ifrågavarande aflön-ingsförhöjningar,

hvilka sjmas betingade af det alltmer ökade arbetet i ämbetsverket.

Dock torde såsom villkor för erhållande af den genom anslagsförhöjningen

möjliggjorda arfvodesförbättringen för biträdande ingenjörerna

böra stadgas skyldighet för dem att vara tillstädes å tjänsterummet

minst fyra timmar hvarje söckendag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Riksdagen har alltså, med godkännande af det utaf departementschefen

tillstyrkta förslaget till utgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1913 samt med förklarande, att det å ämbetsverkets omkostnadsstat

uppförda förslagsanslag till provisorisk lönereglering för

den å aflöningsstaten upptagna personal må för sådant ändamål disponeras

i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och

på af honom i öfrigt förordade villkor, till upprätthållande af patentoch

registreringsverkets verksamhet uppfört ett reservationsanslag af

435,700 kronor, att utgå af de till patent- och registreringsverket inflytande

afgifter dels för patent samt för registrering af varumärken

äfvensom af mönster och modeller, dels ock för registrering af aktiebolag,

försäkringsbolag och solidariska bank bolag samt för andra uppgifter

till de hos verket förda bolags- och försäkringsregistren, under

förutsättning tillika, att de å dessa afgifter uppkommande öfverskott

fortfarande såsom hittills skola efter vederbörligt tillstånd användas

uteslutande för det med anslaget afsedda ändamål.

Anslaget till patent- och registreringsverket har sålunda höjts

med 40,700 kronor.

Statistiska centralbyrån.

16:o) Eders Ivungl. Maj:t har under punkt 14 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen

dels medgifva, att i staten för statistiska centralbyrån må från

och med år 1913 uppföras aflöning för två byråchefer med 6,400 kronor

till hvardera, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar;

samt att enhvar af byråcheferna må äga rätt till ett ålderstillägg

å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring;

dels besluta, att de för statistiska centralbyråns tjänstepersonal i

öfrigt gällande villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

jämväl skola äga tillämpning på nämnda byråchefer;

dels höja reservationsanslaget till bibliotekets underhållande, nu

1,500 kronor, med 500 kronor till 2,000 kronor;

dels vidare höja reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga

biträden samt till vikariatsersättning, nu 20,000 kronor, med 500 kronor

till 20,500 kronor;

dels ock från staten utesluta reservationsanslaget till officiella

statistiska trycket 17,300 kronor, till en statistisk tidskrift 1,400 kronor

samt till utarbetande af en afiönings- och pensionsstatistik 1,000 kronor.

I skrifvelse den 16 maj 1903 anhöll Riksdagen att Kungl. Maj:t

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

måtte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik största

möjliga enhet och plaumässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet

vid publikationen måtte kunna åstadkommas, och att därvid särskildt

måtte tillses, huruvida ej åt statistiska tabellkommissionen kunde gifvas

en mera fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga

denna utredning jämte de förslag, hvartill densamma kunde föranleda.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning häraf på sin tid uppdragit åt en kommitté,

benämnd statistiska kommittén, att verkställa utredning och förslag

i ärendet, har Eders Kung]. Maj:t nu lämnat en redogörelse för

de resultat, hvartill kommittén kommit. På anförda skäl har Eders

Kungl. Maj:t emellertid ansett sig icke kunna för närvarande framlägga

någon definitiv plan för ordnande af den officiella statistiken, men har

i allt fall, då frågan om den officiella statistikens omorganisation syntes

icke längre kunna utan stora olägenheter undanskjutas, utan nu borde,

i den mån sådant kunde ske, upptagas till pröfning, afgifvit de förslag

härom, hvartill omständigheterna synts föranleda, under framhållande

tillika, att den nya organisation, som kunde komma till stånd, tills

vidare måste få en provisorisk karaktär, så att den icke på något sätt

föregrepe den definitiva organisation af statistiken, som framdeles kunde

blifva beslutad i sammanhang med pröfningen af departementalkommitterades

blifvande förslag till omorganisation af den centrala förvaltningen

i allmänhet.

Hvad sålunda förekommit har Riksdagen tagit under ompröfning.

Med erkännande af den noggrannhet och utförlighet, hvarmed den af

Riksdagen begärda utredningen blifvit verkställd, har Riksdagen dock

härvid icke kunnat undgå att finna, att planläggningen och utformningen

af det sätt, hvarpå vår officiella statistik enligt kommitténs och jämväl

Eders Kungl. Maj:ts förslag, i den mån detsamma nu föreligger, skulle

ordnas, blifvit väl detaljerad! anlagd och jämväl utmynnat i en mångfald

af statistik, hvars fulla genomförande väl näppeligen torde vara af förhållandena

betingadt. Riksdagen har därför ansett sig redan nu böra

framhålla nödvändigheten af, att man härvidlag framgår med en viss

varsamhet, så att icke kostnaderna för ordnandet af vår officiella statistik

springa upp till belopp, som icke stå i rimlig proportion till den

nytta, man har att förvänta. Man synes sålunda vid utformningen af

denna statistik böra undvika ett uppläggande af särskild statistik för

frågor af en mångfald olika slag och i stället söka inrikta sig på

hufvudsakligen sådana ämnen, hvilkas statistiska bearbetande kan anses

vara af verklig praktisk betydelse och nytta. Af sådan natur äro, enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Riksdagens förmenande, de frågor, som äro hänförliga till finansstatistiken

och statistiken öfver kommunernas finanser. Det torde nämligen icke

råda något tvifvel därom, att finansväsendet i allmänhet och särskildt

den sida däraf, som representeras af skatteväsendet, i våra dagar med

rätta tillmätes en allt större betydelse, både i statligt och kommunalt

afseende, hvaraf synes böra följa, att detsamma göres till föremål för

en statistisk bearbetning, som utförligt belyser dess förhållande till

samhällsutvecklingen. Å finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas

finanser bör således enligt Riksdagens förmenande hufvudvikten

läggas, så mycket mer som åtskilliga af de frågor, hvilka enligt kommitténs

och jämväl Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle blifva föremål

för särskild statistik, synas Riksdagen kunna utan olägenhet inrangeras

under eller kombineras med finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas

finanser.

Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag kan jämväl invändas, att det

råder en viss obestämdhet i fråga om det ämbetsverk, till hvilket ett

flertal af den statistik, hvarom i förslaget är fråga skall slutligen förläggas,

liksom det i vissa fall är ovisst, hur den statistik, som förslaget

innebär, egentligen skall ordnas.

I nu anmärkta afseenden kan sålunda i fråga om fastighetsstatistiken,

som skulle utarbetas och offentliggöras hvart tionde år hufvudsakligen

efter de skattskyldigas deklarationer och taxeringslängderna,

erinras, att vissa häraf betingade ändringar i de fastställda formulären

för deklarationer och längder icke kunna under den närmaste tiden

genomföras. De bidrag till en sådan statistik, som hittills meddelats i

vissa tabellbilagor till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser,

borde emellertid bibehållas och i den mån så kunde ske

vidare utvecklas, men något beslut om anordnande af en fastighetsstatistik

i den utsträckning kommittén tänkt sig hade, enligt departementschefen,

icke nu kunnat fattas.

Hvad angår statistiken öfver statens utarrenderade domäner, som

enligt kommitténs förslag skulle utarbetas och offentliggöras hvart tredje

år, så torde den form och omfattning, som hittills vid denna statistiks

utarbetande gifvits densamma, vara ganska tillfredsställande.

Vidkommande jordbruksstatistiken med de ifrågasatta lokalundersökningarna

för erhållande af mera exakta resultat än eljest, så torde

med en god planläggning och nödig begränsning af dylika undersökningar

kostnaderna för desamma ej böra blifva så stora, att de måste

uppgifv as.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

I fråga om tiskeristatistiken lärer däremot kunna anmärkas, att

densamma icke torde blifva af sådant värde särskildt hvad insjöfisket

angår, att den kommer att motsvara därpå nedlagda kostnader och

arbete. Den synes därför i möjligaste mån böra inskränkas och omfatta

allenast sådana områden som exempelvis mer affärsmässigt drifna

företag, hvarifrån säkra primäruppgifter skulle kunna förväntas.

Beträffande nu nämnda arter af statistik, eller fastighetsstatistik,

statistik öfver statens utarrenderade domäner samt jordbruksstatistik och

fiskeristatistik, torde vidare kunna anmärkas, att ovisshet synes råda,

huruvida den föreslagna jordbruksstatistiska byrån, som enligt förslaget

skulle omfatta nämnda grenar af statistiken, skall förblifva inom statistiska

centralbyrån (eventuellt något statistiskt centralverk) eller öfverflyttas

till vederbörande departement.

Vidkommande sedermera befolkningsstatistiken, så torde betydelsen

af densamma väl icke kunna förnekas. Dock synes det Riksdagen

kunna ifrågasättas, om behofvet af en statistik öfver dödsorsakerna i

den omfattning, som blifvit förutsatt, verkligen kan motivera så vidlyftiga

anordningar, som för erhållande däraf nu igångsatts, i synnerhet

som det torde vara omöjligt att i detta afseende erhålla fullt

tillförlitliga primäruppgifter.

Emot sparbanksstatistiken torde kunna anmärkas, att Eders Kungl.

Maj:t för sin del fattat beslut allenast rörande ett af de förslag, som

kommittén framställt i fråga om dess fullständigande, och att departementschefen

ställt i utsikt att framdeles återkomma till de öfriga

förslagen.

Hvad rättsstatistiken angår, hvilken enligt kommitténs förslagskulle

undergå en fullständig omändring, har Riksdagen fäst sin uppmärksamhet

därå, att, utom beträffande ett par af kommitténs särskilda

förslag angående denna statistik, hvilka Eders Kungl. Maj:t upptagit

i sitt förslag redan nu, ny utredning måste ske om sättet att åstadkomma

en dylik. Dessutom kan frågan om dess framtida förläggning,

ehuru någon tvekan därom icke synes råda, enligt hvad departementschefen

meddelat, icke för närvarande lämpligen slutligt afgöras, hvartill

kommer, att något förslag om det framtida förläggandet af straffregistret,

hvarom i sammanhang därmed måste fattas beslut, icke kunnat

redan nu framläggas. Uppgifterna till rättsstatistiken för år 1912

måste dessutom afgifvas efter i hufvudsak samma formulär som hittills,

då nya formulär för dessa uppgifter icke torde kunna blifva fastställda

så tidigt under nämnda år, att de kunna tillämpas jämväl för det året.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Under år 1913 kommer sålunda det rättsstatistiska arbetet att i hufvudsak

vara detsamma som hittills.

I fråga om befolkningsstatistiken, sparbanksstatistiken, rättsstatistiken

och valstatistiken, hvilka enligt förslaget skulle bilda den befolkningsstatistiska

byrån, har, såvidt i ärendet förekommit, icke hysts någon

tvekan om lämpligheten af deras framtida förläggande i statistiska centralbyrån

(eventuellt något statistiskt centralverk).

Beträffande finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas

finanser torde i hufvudsak intet vara att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts nu

förevarande förslag. Vidkommande en särskild statistik rörande kommunaltekniska

företag kan ifrågasättas, huruvida icke en lösning af frågan

lämpligen kunde vinnas därigenom, att dessa företag blefve förpliktade

att efter en enhetlig plan upprätta sådan statistik. Ur det allmännas

synpunkt torde det vara tillräckligt, om för nämnda företag inkomster

och utgifter särskild! upptoges i statistiken öfver kommunernas finanser.

Hvad slutligen angår statistiken öfver vägar och skjutsanstalter

torde kunna anmärkas, att en viss oklarhet synes råda i afseende å

omfattningen af densamma. Denna statistiks kvarblifvande i statistiska

centralbyrån synes ej heller kunna anses absolut säkert, i det

departementschefen framhållit, att den möjligen skulle komma att

sedermera öfverflyttas till en kommunikationsstatistisk byrå, därest en

särskild sådan skulle komma att inrättas. Någon större inverkan å

det föreliggande förslaget torde en sådan förflyttning dock icke äga,

då särskild personal för denna statistiks utarbetande icke lärer vara

erforderlig.

Sist omnämnda grenar af statistiken, eller finansstatistiken, statistiken

öfver kommunernas finanser med den kommunaltekniska statistiken

äfvensom statistiken öfver vägar och skjutsanstalter, skulle enligt

förslaget bilda den finansstatistiska byrån; dock kunde det tänkas, att

sistnämnda statistik i stället hänfördes till den jordbruksstatistiska byrån.

I sammanhang härmed torde kunna antecknas, att en viss obestämdhet

synes råda, huruvida den finansstatistiska byrån bör för framtiden förblifva

i statistiska centralbyrån (eventuellt något statistisk centralverk)

eller möjligen öfverflyttas till finansdepartementet.

Af det ofvan anförda torde framgå, att frågan om ordnandet af

vår officiella statistik, i den män den nu föreligger, är i vissa afseenden

ganska sväfvande. Förslaget har ju också utgått därifrån att, oaktadt

någon definitiv plan lör denna statistik icke kunde för närvarande framläggas,

redan nu, såvidt sådant kunnat ske, råda bot på de största brist
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

fälligheterna i nämnda statistik. De föreslagna anordningarna måste ju

därför vara af provisorisk natur och kunna följaktligen ej göra anspråk

på den fulländning, som ett definitivt ordnande af saken skulle hafva

möjliggjort.

I'' betraktande af det otillfredsställande läge, hvari vår nuvarande

officiella statistik obestridligen för närvarande befinner sig, och med

särskildt fästadt afseende å behofvet af att erhålla en statistik öfver

statens finanser och en tillfyllestgörande sådan jämväl öfver kommunernas

finanser jämte en allmän finansstatistik, gående ut på en sammanställning

af bådadera, har äfven Riksdagen funnit det välbetänkt att

redan nu söka ordna frågan om vår officiella statistik, i den mån så

kan ske. Riksdagen har därför, under förutsättning att de erinringar i

frågan, som Riksdagen här ofvan framställt, varda beaktade, ansett sig

kunna ansluta sig till det förslag, som Eders Kungl. Maj:t nu framlagt

i afseende å ordnandet af denna statistik.

Med afseende å anordningens provisoriska natur och då det, med

hänsyn till departementalkommitténs blifvande förslag, synes af vikt att

icke nu vidtaga sådana dispositioner, att man därigenom föregriper, hvad

af denna kommitté kan i ämnet blifva föreslaget, har Riksdagen emellertid

icke kunnat bifalla Eders Kungl. Mapts förslag att för nu ifrågavarande

ändamål uppföra två byråchefer å ordinarie stat.

Den ena af dessa byråchefer, hvilken, enligt hvad Riksdagen inhämtat,

lär vara afsedd för den jordbruksstatistiska byrån, synes lämpligen

kunna ersättas af den förste aktuarie, som enligt förslaget skulle vara

anställd vid samma byrå. För att den erforderliga personalen vid den

statistik, som skulle hänföras till denna byrå, icke skall komma att

minskas till antalet, torde emellertid i så fall böra, utöfver hvad Eders

Kungl. Maj:t föreslagit, där anställas ytterligare eu extra ordinarie aktuarie

med enahanda arfvode som Edex-s Kungl. Maj:t ifrågasatt för öfriga

extra ordinarie aktuarier vid statistiska centralbyrån, eller 3,900 kronor.

Å den jordbruksstatistiska byrån skulle under denna förutsättning komma

att anställas en förste aktuarie och 2 aktuarier.

En motsvarande anordning synes däremot icke vara tillrådlig i

fråga om den finansstatistiska byrån, för hvilken den andra byråchefen

är afsedd. På ledaren af finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas

finanser synes nämligen böra ställas särskildt stora kraf. Han

måste vara beredd att, utöfver det periodiskt återkommande arbetet med

statistiska berättelser, utföra maktpåliggande och grannlaga specialutredningar

af olika slag. Sådana lära för finansdepartementets räkning

fordras gång efter annan till ledning för skattelagstiftningen och stats
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

regleringen, framför allt inkomstberäkningen. Det synes därför vara

önskligt, att ledaren af den officiella finansstatistiken är fullt skickad

att som regel jämväl hafva ledningen af sådana specialutredningar. Men

man torde i längden icke kunna förvänta nödiga kvalifikationer hos

innehafvare!! af denna befattning, med mindre han blir ordinarie tjänsteman

och tillförsäkras löneförmåner såsom byråchef. Riksdagen har därför

ansett sig kunna godkänna Eders Kung]. Maj:ts förslag i denna del,

så mycket mer som organisationen af denna byrå är så afpassad, att,

därest framdeles beslut skulle komma att fattas om upprättande af en

särskild statistisk byrå inom finansdepartementet för nu ifrågavarande

ändamål, den af Eders Kungl. Majd föreslagna tinansstatistiska byrån

inom statistiska centralbyrån kan med hela sin personal öfverflyttas från

centralbyrån till finansdepartementet.

Hvad Eders Kungl. Majd i öfrigt anfört rörande personalbehofvet

å statistiska centralbyrån har, särskildt i betraktande af nödvändigheten

att bereda verket dugliga arbetskrafter, icke gifvit Riksdagen anledning

till någon erinran.

Emot Eders Kungl. Maj ds förslag i de delar, som icke blifvit här

ofvan vidrörda, har Riksdagen icke funnit annat att anmärka, än att,

med uppförandet å ordinarie stat af allenast en byråchef å centralbyråns

stat, den begärda anslagsökningen af det för närvarande på ordinarie

stat uppförda reservationsanslaget å 20,000 kronor till arfvoden åt tillfälliga

biträden samt vikariatsersättningar, eller 500 kronor till vikariatsersättning

under byråchefernas semester, torde böra minskas med 250

kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit, har Riksdagen på det sätt

bifallit Eders Kungl. Majds förevarande framställning att Riksdagen

dels medgifvit,

att i staten för statistiska centralbyrån må från och med år 1913

uppföras aflöning för en byråchef med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor

lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar; samt

att byråchefen må äga rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter

5 års tjänstgöring;

dels beslutat, att de för statistiska centralbyråns tjänstepersonal i

öfrigt gällande villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

jämväl skola äga tillämpning på nämnde byråchef;

dels höjt reservationsanslaget till bibliotekets underhållande, nu

1,500 kronor, med 500 kronor till 2,000 kronor;

dels vidare höjt reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biBihang

till Riksdagens ''protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Riksdagens skrifvelse Nr 7.

träden samt till vikariatsersättning, nu 20,000 kronor, med 250 kronor

till 20,250 kronor;

dels och från staten uteslutit reservationsanslaget till officiella statistiska

trycket, 17,300 kronor, till en statistisk tidskrift 1,400 kronor

samt till utarbetande af en aflönings- och pensionsstatistik 1,000 kronor.

De ordinarie anslagen till statistiska centralbyrån, nu utgörande

tillhopa 69,600 kronor, komma sålunda att i allt belöpa sig till 57,050

kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

17:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare i punkterna 15 och 16 under

sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja och under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af slöjderna» såsom reservationsanslag uppföra

dels det förut anvisade anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och

praktiskt bildade tekniker, hvilka icke ägna sig åt bergshandteringen,

med 5,000 kronor från 20,000 kronor till 25,000 kronor;

dels ock det till reseunderstöd åt kikare af handtverk och annan

mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida ifrågavarande

yrkesidkare själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, förut anvisade anslag

å 15,000 kronor med 3,000 kronor till 18,000 kronor, med förklarande

tillika, att anslaget må användas till understöd åt idkare af handtverk

och annan mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida

de själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, hvilka önska att genom

resor inom Sverige eller i främmande länder förvärfva ytterligare insikter

och erfarenhet i sitt yrke,

äfvensom medgifva, att från och med år 1912 förefintliga besparingar

å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma

sätt som det löpande årets anslag.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,

har höjt och under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af slöjderna» såsom reservationsanslag uppfört

dels anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade

tekniker, hvilka icke ägna sig åt bergshandteringen, med 5,000 kronor

från 20,000 kronor till 25,000 kronor;

dels ock det till reseunderstöd åt idkare af handtverk och annan

mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida ifrågavarande

yrkesidkare själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, förut anvisade

anslag å 15,000 kronor med 3,000 kronor till 18,000 kronor, med för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

klarande tillika, att anslaget må användas till understöd åt idkare af

handtverk och annan mindre industri, oberoende af den omständigheten,

huruvida de själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, hvilka önska att

genom resor inom Sverige eller i främmande länder förvärfva ytterligare

insikter och erfarenhet i sitt yrke,

äfvensom medgifvit, att från och med år 1912 förefintliga besparingar

å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma

sätt som det löpande årets anslag.

Anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna kommer sålunda

att ökas med 8,000 kronor från 98,500 kronor till 106,500 kronor.

18:o) Uti en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att

Riksdagen måtte å riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett ordinarie

anslag å 20,000 kronor att enligt Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande utgå

till resestipendier åt verkmästare och förmän inom industrien och till

belopp, som af Eders Kungl. Magt fastställdes, uppbäras enligt af Eders

Kungl. Maj:t meddelade villkor och bestämmelser.

Till stöd för framställningen har anförts följande:

»Riksdagen har under de senare åren beviljat betydande anslag

att utdelas till personer inom olika yrkesgrupper som resestipendier för

studier i utlandet. Hvad härvid särskildt gäller de praktiska yrkena,

utdelas som bekant årligen resestipendier till personer, sysselsatta inom

landtbruk, handel och industri. Det torde icke heller kunna bestridas,

att dylika studier af utländska förhållanden visat sig fruktbringande och

att de för ändamålet anslagna medlen äro väl använda.

En mycket viktig yrkesgrupp inom industrien har emellertid hittills

varit så godt som utestängd från dylika resestipendier. Härmed

syftas på den stora gruppen verkmästare och förmän inom industrien.

Till tekniker utgå för närvarande ett årligt anslag af kronor

20,000: — till resestipendier, (i statsverkspropositionen till årets Riksdag

föreslaget till kronor 25,000: —), men som förutsättningen för erhållande

af ett dylikt är aflagd teknisk examen, hafva verkmästare och förmän

i regel icke kunnat komma i fråga vid utdelandet af dessa stipendier.

Likaledes finnes ett anslag af kronor 50,000: — per år till studiestipendier

för arbetare, som i utlandet önska förkofra sig i sitt yrke. Icke

heller för dessa stipendier kunna emellertid verkmästare och förmän

annat än undantagsvis komma i fråga, då de redan för erhållandet af

sin förmanspost måste hafva sin rent manuella yrkesutbildning bakom

sig, hvarför de således hafva ett annat mål för sin fortsatta utbildning

än yrkesarbetare. Hvad slutligen handtverksstipendierna beträffar (i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

statsverkspropositionen till årets Riksdag har för dessa begärts en höjning

från kronor 15,000: — till kronor 18,000: —), har det visserligen någon

enstaka gång inträffat, att en verkmästare erhållit ett stipendium ur

anslaget härför, men detta anslag är afsedt för handtverket och den

mindre industrien, där verkmästare och förmän ej hafva sin sysselsättning,

och i regel är ju båda dessa yrkesgruppers utbildning af helt

olika natur.

Det kan jämväl förtjäna framhållas, att äfven i andra afseenden

verkmästarnes och förmännens fackutbildning ännu ej ägnats den uppmärksamhet,

denna fråga torde förtjäna. Sålunda finnes icke i vårt

land för de flesta industrigrenar några af staten upprättade verkmästareskolor,

ej heller har genom lärlingsväsendets ordnande ännu sörjts för

utbildningen af lämpliga förmän.

Inom verkmästarnes egen krets har också behofvet af vidare utbildning

gjort sig alltmera kännbart. Deras egna organisationer hafva

äfven i mån af krafter och tillgångar sökt tillgodose sina medlemmars

behof af vidgade kunskaper och erfarenheter. Sålunda har Sveriges

Allmänna Verkmästareförbund alltsedan år 1908 utgifvit »Sveriges Verkmästaretidning»,

afsedd att befrämja upplysningsarbetet inom verkmästarekåren.

Likaledes hafva vid skilda tillfällen af verkmästarnes

olika organisationer anordnats föreläsningskurser och gemensamma

diskussioner öfver ämnen tillhörande deras arbetsområde.

Den sträfvan efter ökade kunskaper, som förefinnes inom verkmästarnes

egna led, till gagn icke endast för medlemmarna själfva utan

äfven för landets industriella utveckling, synes vara väl vård uppmuntran

och understöd från statens sida.

På grund af hvad i det föregående anförts, torde det få anses

välgrundadt och till gagn för det allmänna, att staten genom ett årligt

anslag till stipendier åt verkmästare och förmän inom industrien söker

i någon mån tillgodose denna yrkesgrupps behof af ökad utbildning

genom studieresor. Det torde därvid kunna anses lämpligt att, i likhet

med hvad i årets statsverksproposition föreslås angående motsvarande

anslag till reseunderstöd åt idkare af handtverk och annan mindre industri,

dylika studieresor icke uteslutande behöfva företagas till främmande

länder, då äfven i vårt land mycket torde vara att lära för verkmästare

och förmän, i synnerhet för sådana, som hafva sin verksamhet

förlagd till platser, där någon större industri ej finnes. Att däremot

fastslå någon viss fördelning af anslaget att användas till in- eller utländska

studieresor torde ej vara lämpligt, utan synes detta böra öfverlämnas

till Kungl. Maj:t att bestämma efter omständigheterna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Beträffande det för dylika stipendier nödiga anslagets storlek, är

önskligt att detsamma icke sättes lägre än till kronor 20,000: — per år.

Stipendierna torde böra utgå med lägst 450 kronor och högst 1,200

kronor för utländsk studieresa af minst fyra veckors varaktighet samt

med ett belopp af högst 200 kronor för studieresa inom landet.

Vid fördelandet af t. ex. handelsstipendierna hafva flere af handelsnäringens

organisationer satts i tillfälle att yttra sig angående sökandes

lämplighet till erhållande af dylikt stipendium. Detta tillvägagångssätt

synes lämpligt äfven hvad beträffar de här föreslagna stipendierna för

verkmästare och förmän, då häri torde ligga den effektivaste kontrollen

öfver att medlen komma till rätt användning. Det vore alltså önskligt,

att bland annat äfven verkmästarekårens organisationer sättas i tillfälle

att yttra sig om de sökandes lämplighet.

Ofvan föreslagna utgift torde kunna anses väl använd, enär den

för dugliga verkmästare och förmän skulle möjliggöra att genom ökad

skicklighet och kunskap höja prestationerna inom olika fack och på så

vis genom bidragande till det inhemska näringslifvets höjande mångdubbelt

återbörda det utlägg, som nu ifrågasattes.

I den skarpa täflan svensk industri har med andra länders höga

teknik och arbetsduglighet, vare sig det gäller att åt svenskt arbete

bevara hemmarknaden eller att förlägga täflan utom Sveriges gränser,

fordras det för att vinna framgång god utbildning och erfarenhet icke

blott hos högsta ledningen: den kräfves helt igenom. Verkmästare och

förmän hafva en så viktig uppgift att fylla; på deras duglighet, erfarenhet

och personliga egenskaper beror i hög grad på hvad sätt och

med hvilket resultat för egen och industriens del arbetarne fylla sina

uppgifter.

Verkmästare och förmän hafva oftast själfva börjat som arbetare

och genom duglighet fått ledareposter. Ingen står närmare eller känner

bättre arbetarne och hur ett villigt, intresseradt och yrkesskickligt arbete

skall frammanas. Att sätta verkmästare och förmän i tillfälle att på

bästa möjliga vis fylla sin viktiga uppgift, vidga sina vyer och rikta

sin erfarenhet, är en synnerligen angelägen sak.»

Riksdagen erkänner visserligen det beaktansvärda syftet med förevarande

framställning; men svårigheten att fullständigt bedöma hvilka

personer, som skulle hänföras till de med förslaget afsedda yrkesgrupperna,

hvilka ju torde delvis sammanfälla med andra yrkesgrupper, för

hvilka särskilda statsanslag till resestipendier redan äro uppförda, har synts

Riksdagen lägga hinder i vägen för ett bifall till förslaget i den form, hvari

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

det nu föreligger, i synnerhet som det torde kunna ifrågasättas, huruvida

det är lämpligt att i riksstaten uppföra skilda anslag för ändamål,

som vid närmare skärskådande kunna befinnas af så likartad beskaffenhet,

att deras befrämjande lämpligast bör tillgodoses genom ett och

samma anslag. Riksdagen har sålunda icke bifallit förevarande framställning,

men å andra sidan funnit sig böra i anledning af densamma

hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om utredning och förslag

angående sättet, huru det med motionen afsedda syftemålet lämpligast

bör tillgodoses.

Riksdagen får alltså i anledning af förenämnda framställning anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning angående

lämpligaste sättet för beredande af statsunderstöd till resestipendier åt

verkmästare och förmän inom industrien samt angående de omständigheter

i öfrigt, som med denna fråga äga sammanhang och därefter till

nästkommande års Riksdag framlägga det förslag, som må anses af

förhållandena påkalladt.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

19:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t i punkt 17 af

denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen

dels från och med år 1913 såsom reservationsanslag i riksstaten

upptagit det till understöd åt personer, livilka önska att i främmande

länder förvärfva sig ökad insikt och skicklighet i hvad till bergshandteringen

hör, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af bergsbruket»

uppförda anslag å 6,000 kronor,

dels ock medgifvit, att från och med år 1912 förefintliga besparingar

å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma

sätt som det löpande årets anslag.

Biträde inom finansdepartementet vid beredning af ärenden rörande

bankväsendet m. in.

20:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 18 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att höja det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till biträde inom finansdepartementet vid beredning af ärenden rörande

bankväsendet samt med upprättande af statistiska uppgifter rörande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

bank- och hypoteksinrättningar, högst 4,000 kronor, med 300 kronor

till högst 4,300 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, har höjt det å sjunde hufvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till biträde inom finansdepartementet vid beredning af

ärenden rörande bankväsendet samt med upprättande af statistiska uppgifter

rörande bank- och hypoteksinrättningar, högst 4,000 kronor, med

300 kronor till högst 4,300 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

21:o) I punkt 19 har Eders Kungl. Magt föreslagit Riksdagen,

att förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för år

1912 upptaget till 100,009 kronor, bestämmes till 100,000 kronor.

Riksdagen har redan vid behandlingen af andra hufvudtiteln uttalat

sig för Eders Kungl. Maj:ts förslag, att tryckningskostnaderna för

vederbörande departement skola bestridas från ett nytt, från departementets

expensanslag utbrutet anslag. I öfverensstämmelse härmed har

Riksdagen godkänt, att ett särskildt anslag för tryckningskostnader

utbrytes från det nu ifrågavarande anslaget. Om anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., såsom Eders Kung]. Magt föreslagit,

det oaktadt förblifver så godt som oförändradt till sitt belopp,

och för tryckningskostnader, som icke skola af andra medel gäldas,

uppföres ett beräknadt förslagsanslag å 130,000 kronor, innebär detta

alltså en anslagsökning med sistnämnda belopp. En sådan höjning

synes emellertid vara af förhållandena påkallad, då ifrågavarande anslagunder

de sista åren betydligt öfverskridits.

Riksdagen har alltså medgifvit, att förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in., för år 1912 upptaget till 100,009 kronor,

bestämmes till 100,000 kronor.

Tryckningskostnader.

22:o) Under punkt 20 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t. föreslagit Riksdagen att för bestridande af tryckningskostnader,

som icke skola af andra medel gäldas, å sjunde hufvudtiteln uppföra

ett ordinarie förslagsanslag å 130,045 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrifvelse 1Vr 7.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om åtgärders

vidtagande i syfte att uti den af statskontoret utgifna liggaren öfver

statsverkets specialutgiftsstater må införas stater för ökadt antal sådana

ämbetsverk och myndigheter, hvilkas utgifter icke bestridas å fjärde

eller femte hufvudtitlarna; samt att för sådant ändamål det i 1912 års

statsverksproposition under sjunde hufvudtiteln äskade ordinarie förslagsanslag

å 130,045 kronor för bestridande af tryckningskostnader, som

icke skola af andra medel gäldas, måtte höjas med 3,000 kronor.

Till stöd för detta förslag har anförts följande.

»Genom kungl. bref den 8 mars 1901, i afskrift bifogadt denna

motion, bemyndigades statskontoret att låta till trycket i erforderligt

antal exemplar årligen befordra den s. k. statsliggaren.

Kungl. Maj:ts berörda beslut var föranledt af en utaf statskontoret

i skrifvelse den 26 februari 1901 gjord framställning.

Statskontoret hade uti nämnda skrifvelse anfört, att med statsförvaltningens

fortgående utveckling behofvet af lätt tillgängliga upplysningar

beträffande dess olika delar gjorde sig allt mer gällande ej

mindre inom Riksdagen än äfven hos statsdepartementen, de olika

ämbetsverken, länsstyrelserna och öfriga myndigheter. För den skull

hade statskontoret ansett sig böra inkomma med förslag om tryckning

af de statsverkets specialutgiftsstater, hvilka hvarje år inom ämbetsverket

upprättades och sammanfattades i den s. k. statsliggaren.

På grund af Kungl. Maj:ts förenämnda beslut har ifrågavarande

liggare under titel »liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater» allt

sedan år 1901 utkommit af trycket.

Att, såsom statskontoret framhållit, ett verkligt behof förefinnes

att hafva lätt tillgång till de uppgifter, som innehållas uti denna liggare,

torde vara utan all gensägelse. Icke minst lära Riksdagens ledamöter

kunna vitsorda den ovärderliga hjälp — särskild! vid behandlingen af

regleringsfrågor — som vunnits genom publicerandet af liggaren.

Det har dock synts oss, att ett betydligt större gagn skulle kunna

vinnas af liggaren, därest i densamma infördes ytterligare åtskilliga

stater utöfver dem, som där redan blifvit intagna.

Vid en granskning af liggaren befinnes nämligen, att i densamma

saknas — förutom de till fjärde och femte hufvudtitlarna hörande utgiftsstaterna,

öfver hvilka särskilda liggare utgifvas — en mängd andra

stater, såsom för fångvårdsstaten (för fångvårdsstyrelsen finnes stat

införd), de s. k. kommunikationsverken, hospitalsstaten, riksförsäkringsanstalten,

försäkringsinspektionen, vattenfallsstyrelsen, tullvex-ket, post
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7. 49

sparbanken, patent- och registreringsverket, direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter samt

skogsstatpn.

Redan uti det af löneregleringskommittén den 25 januari 1910

afgifna betänkandet beträffande försäkringsinspektionen uttalade kommittén

såsom synnerligen önskvärdt, att åtgärd måtte vidtagas i syfte

att den stat, som kunde komma att af Konung och Riksdag fastställas

för försäkringsinspektionen, blefve intagen uti omförmälda liggare.

Under det att å ena sidan vissa uppgifter sålunda synas böra

tilläggas i statsliggaren, torde det å andra sidan kunna särskildt ifrågasättas,

huruvida det må anses erforderligt att i liggaren specifikt uppföra

samtliga de personer, som med tillämpning af vederbörande stater

förklai ats berättigade att åtnjuta ålderstillägg eller jämlikt bestämmelserna

i gällande civila pensionslag tillerkänts pension.»

_ Det vid motionen i afskrift fogade kung!, brefvet den 8 mars 1901

är af följande lydelse:

»VI OSCAR etc. — — — — — — — — _ _ _ _ _ _

I underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari hafven I anfört,

att, enär med statsförvaltningens fortgående utveckling behofvet af lätt

tillgängliga upplysningar beträffande dess olika delar gjorde sig allt

mera gällande ej mindre inom Riksdagen än äfven hos statsdepartementen,

de olika ämbetsverken, länsstyrelserna och öfriga myndigheter,

I redan länge haft för afsikt att inkomma med underdånigt förslag om

tryckning af de statsverkets specialutgiftsstater, livflka hvarje år inom

Edert ämbetsverk upprättades och sammanfattades i den så kallade

statsliggaren; att, enär från och med innevarande år en genomgripande

förändring beträffande dessa staters uppställning måste vidtagas till följd

af den nya departementsindelningen, I ansågen tidpunkten nu vara inne

att — i likhet med hvad sedan många år varit fallet med fjärde och

femte hufvudtitlarnes utgiftsstater — befordra denna liggare till trycket;

samt att I i detta syfte från tryckerier inom hutvudstaden infordrat

kostnadsförslag, hvilka utvisade, att för ett erforderligt antal af 1,000

exemplar tryckningskostnaden under första året komme att uppgå till

omkring 3,000 kronor och under de följande åren kunde begränsas till

omkring 2,000 kronor; Och hafven I, enär nämnda utgift syntes motsvaras

af ett verkligt behof, hvars fyllande skulle göra arbetet hos

Eder . samt öfriga medelsförvaltande och kontrollerande ämbetsverk och

myndigheter lättare och säkrare, anhållit om bemyndigande att till

trycket befordra ifrågavarande liggare.

Detta ärende hafve Vi låtit Oss föredragas; Och vilje Vj härmed

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Riksdagens skrifvelse Nr 7.

i nåder bemyndiga Eder att låta till trycket i erforderligt antal exemplar

årligen befordra ifrågavarande så kallade statsliggare äfvensom att afföra

kostnaden därför å sjunde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m.

Stockholms slott den 8 mars 1901.

OSCAR.

Hans Wachtmeisterj)

I fråga om Eders Kungl. Maj:ts framställning får Riksdagen åberopa,

hvad Riksdagen yttrat i ämnet under punkt 21 :o) här ofvan.

Jämväl det i motionen framburna förslag synes Riksdagen värdt

beaktande, hvadan Riksdagen funnit sig böra bifalla detsamma. Dock

har Riksdagen ansett sig böra härvid framhålla, att det för vinnande af

hufvudsyftet med motionen icke synes Riksdagen nödvändigt att i den

förenämnda liggaren i detalj införa de synnerligen vidlyftiga staterna

för de s. k. kommunikationsverken och att, hvad dessa stater angår,

det nämnda syftet torde blifva fullt tillgodosedt, om de i liggaren införas

allenast i den utsträckning, som erfordras för erhållande af kännedom

om de olika aflöningsbelopp, som äro att hänföra till hvarje särskild

löneklass, jämte antalet dithörande tjänstemän.

Riksdagen får alltså i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och förenämnda motion

dels anhålla om åtgärders vidtagande i syfte att uti den af statskontoret

utgifna liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater må införas

stater för ökadt antal sådana ämbetsverk och myndigheter, hvilkas utgifter

icke bestridas å fjärde eller femte hufvudtitlarna,

dels anmäla, att Riksdagen för bestridande af kostnader^ för en

sådan utvidgning af berörda liggare beviljat ett förslagsanslag å 3,000

kronor,

dels ock tillkännagifva, att Riksdagen för bestridande åt oinga

tryckningskostnader, som icke skola af andra medel gäldas, å sjunde

hufvudtiteln uppfört ett för jämnande af hufvudtitelns slutsumma till

130,034 kronor jämkadt ordinarie förslagsanslag.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

51

Öfriga ordinarie anslag.

23:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för

innevarande år äro uppförda under sjunde hufvudtiteln, har Eders Kungl.

Maj:t icke föreslagit någon ändring.

Samtliga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln, som här ofvan

icke blifvit särskildt omförmälda, hafva för år 1913 fastställts till samma

belopp som uti innevarande års riksstat.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva

följande anslag beviljats.

Finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

24:o) I punkt 21 af sjunde hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare

i finansdepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden för den 13 januari 1912 i fråga om

provisorisk lönereglering för justitiedepartementet angifna grunder och

på de i samma protokoll förordade villkor, på extra stat för år 1913

bevilja ett förslagsanslag af 7,770 kronor, däraf högst 175 kronor må

användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, har till provisorisk lönereglering för befattningsliafvare

i finansdepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver justi tiedepartementsärenden för den 13 januari 1912 i fråga om

provisorisk lönereglering för justitiedepartementet angifna grunder och

på de i samma protokoll förordade villkor, på extra stat för år 1913

beviljat ett förslagsanslag af 7,770 kronor, däraf högst 175 kronor må

användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

25:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 22 föreslagit Riksdagen att

för beredande af ersättning åt en extra föredragande i finansdepartementet

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

m. m. å extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 10,500 kronor med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera

3,500 kronor.

På sätt departementschefen anfört, torde det få anses af utredningen

till fullo ådagalagdt, att behofvet af en extra föredragande af

regeringsrättsmål å departementets första byrå är för närvarande och

jämväl för en afsevärd tid framåt oafvisligt. På grund häraf och då

den nu gjorda framställningen innebär allenast ett mera fast ordnande

af arbetsförhållandena å byrån i enlighet med hvad erfarenheten allt

ifrån regeringsrättens tillkomst visat vara ett faktiskt föreliggande behof,

har Riksdagen, som icke funnit något att erinra i fråga om beloppet af

den ersättning, hvilken ansetts böra utgå till den extra föredraganden,

funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om uppförande af

ett extra anslag för detta ändamål. Af samma anledning har Riksdagen

ansett sig kunna godkänna förslaget jämväl i hvad det afser förändringens

inträdande från och med juli månad innevarande år.

Riksdagen har alltså för beredande af ersättning åt en extra föredragande

i finansdepartementet m. m. å extra stat för år 1913 anvisat

ett anslag af 10,500 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf

redan under innevarande år disponera 3,500 kronor.

26:o) I eu till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten proposition

(nr 153) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen dels att för anställande hos kammarkollegium af eu extra

advokatfiskal på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 9,200

kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af

anslaget disponera 3,200 kronor, och dels att likaledes på extra stat för

år 1913 för ordnande af vissa till kammarkollegii aktuariekontor hörande

handlingar anvisa ett belopp af 1,500 kronor.

Af den i ärendet förebragta utredningen synes till fullo ådagalagdt,

att de advokatfiskalsämbetet åliggande viktiga och invecklade ärenden,

äfven med de särskilda åtgärder, som redan vidtagits för behandling af

frågor angående tillvaratagandet af kronans rätt till vattenfall, kräfva

eu förstärkning af ämbetets arbetskrafter. Särskild! torde en dylik förstärkning

blifva nödvändig för ett rätt bedrifvande af undersökningarna

rörande kronans bättre rätt till fast egendom. Det synes nämligen af

vikt, att dessa undersökningar oaktadt den skyndsamhet, med hvilken

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

de måste utföras, dock varda så omsorgsfullt och noggrant utförda, att

talan om återvinnande af sådan egendom icke varder i något fall anställd

utan verkliga skäl och sakliga grunder. Vid sådant förhållande anser

Riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del så

mycket mer, som Riksdagen i öfrig! icke funnit något att erinra däremot.

Hvad därefter angår framställningen i hvad den afser kollega

aktuariekontor, synes det Riksdagen för bringande af ordning och reda

i de till aktuariekontoret hörande handlingar nödvändigt att, på sätt

Eders Kungl. Maj:t föreslagit, därför anställa särskild person, då det

med hänsyn till det omfattande arbete, som synbarligen är därmed förbundet,

icke lärer kunna förväntas, att detsamma skulle kunna medhinnas

af ämbetsverkets ordinarie personal utan åsidosättande af öfriga göromål.

I fråga om den ersättning, som ansetts böra utgå till en dylik person,

har Riksdagen intet att erinra.

Riksdagen har alltså dels för anställande hos kammarkollegium af

en extra advokatfiskal på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af

9,200 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912

af anslaget disponera 3,200 kronor, och dels likaledes på extra stat för

år 1913 för ordnande af vissa till kammar kollega aktuariekontor hörande

handlingar anvisat ett belopp af 1,500 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

27:o) Till täckande af utgifter, som statskontoret förskottsvis bestridt

för de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari

1912 omförmälda ändamål, har Eders Kungl. Maj:t i punkt 23 af förevarande

hufvudtitel föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa i jämnt krontal

522,911 kronor.

Riksdagen har till täckande af ofvan omförmälda, utaf statskontoret

anmälda förskott å extra stat för år 1913 anvisat 522,911 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 24 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 till förstärkning af

arbetskrafterna inom statskontoret anvisa ett belopp af 16,500 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för innevarande år ägt rum,

å extra stat för år 1913 till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret

anvisat ett belopp af 16,500 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Kammarrätten.

29:o) I punkt 25 af denna liufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 för anställande å kammarrättens

revisionsafdelning under tiden från och med den 1 juli

1912 till och med den 31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra

räknebiträden bevilja 23,300 kronor, däraf högst 800 kronor må afses

till vikariatsersättning under semester, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att af nämnda belopp redan under innevarande år disponera 7,500 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen synes Riksdagen gifva vid

handen, att de nuvarande arbetskrafterna å kammarrättens revisionsafdelning

äro otillräckliga för verkställande af den räkenskapsgranskning,

som åligger afdelningen. En förstärkning af dessa arbetskrafter torde

därför vara nödvändig, och har Riksdagen för sin del icke funnit något

att erinra mot, att denna sker i den omfattning, som Eders Kungl. Maj:t

föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten däraf, att det förhanden*

varande missförhållandet må varda så snart som möjligt afhjälpt, har

Riksdagen jämväl funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,

att förstärkningen i arbetskrafter må komma afdelningen till godo redan

från och med 1 juli innevarande år.

Hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om aflöning m. m. till

den häraf föranledda extra personalen har ej heller gifvit Riksdagen

anledning till erinran.

Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 för anställande å

kammarrättans revisionsafdelning under tiden från och med den 1 juli

1912 till och med den 31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra

räknebiträden beviljat 23,300 kronor, däraf högst 800 kronor må afses

till vikariatsersättning under semester, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att af nämnda belopp redan under innevarande år disponera 7,500 kronor.

Provisorisk lönereglering för öfverintendentsämbetet.

30:o) Under punkt 26 af denna hufvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare

i öfverintendentsämbetet, med undantag af kassören och

bokhållaren, i enlighet med de af departemetschefen tillstyrkta grunder

och på de af honom i öfrigt förordade villkor, på extra stat för år 1913

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

bevilja ett förslagsanslag af 6,550 kronor, däraf högst 145 kronor må

användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen, i likhet

med hvad för innevarande år ägt rum, till provisorisk lönereglering för

befattningshafvare i öfverintendentsämbetet, med undantag af kassören

och bokhållaren, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta

grunder och på de af honom i öfrigt förordade villkor, på extra stat

för år 1913 beviljat ett förslagsanslag af 6,550 kronor, däraf högst

145 kronor må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning.

31:o) Uti punkt 27 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att för inrättande af nya tjänster vid tullverkets lokalförvaltning, i

enlighet med hvad departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1912 närmare utvecklat, på extra stat

för år 1913 anvisa ett belopp af 134,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera 57,700

kronor.

På sätt Riksdagen i skrifvelse (nr 22) till Eders Kungl. Maj:t

den 24 februari 1912 anmält, har Riksdagen, för inrättande af nya

tjänster vid tullverkets lokalförvaltning, i enlighet med hvad departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 13 januari

1912 närmare utvecklat i fråga om inrättande å extra stat af vissa tjänster

vid tullverkets lokalförvaltning för innevarande och nästkommande

år, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 134,000 kronor, med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera

57,700 kronor.

Kommerskollegium.

32:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 28 föreslagit Riksdagen

att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i kommerskollegium,

i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och

på de af honom förordade villkor, på extra stat för år 1913 bevilja ett

förslagsanslag af 14,110 kronor, däraf högst 437 kronor 50 öre må användas

till höjning af vikariatsersättning under semester.

För år 1912 har Riksdagen för enahanda ändamål beviljat 16,959

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

kronor. Den nn föreslagna minskningen i detta belopp är betingad af

den utaf Riksdagen här ofvan under punkt 14:o) bifallna förändrade

organisationen af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik.

Riksdagen har till provisorisk lönereglering för befattning skafvare i

kommerskollegium, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta

grunder och på de af honom förordade villkor, på extra stat för år

1913 beviljat ett förslagsanslag af 14,110 kronor, däraf högst 437 kronor

50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

33:o) Under punkt 29 har Eders Kungl. Maj:t vidare föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1913 till förstärkning af arbetskrafterna

å kommerskollegii industribyrå i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af

departementschefen angifna grunder anvisa ett belopp af 16,513 kronor,

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf för innevarande år disponera

5,400 kronor.

Behofvet af en extra föredragande å kommerskollegii industribyrå

under de år, som återstå till dess det för närvarande pågående

utredningsarbetet angående kollegii ombildning kan leda till genomförandet

af en definitiv omreglering af ämbetsverket, torde vara till

fullo ådagalagdt. Då emellertid med hänsyn till det åsyftade utredningsarbetet

de åtgärder, som nu kunna komma i fråga för beredande af

ökade arbetskrafter åt byrån, måste, såsom kollegium själft anfört, blifva

af temporär varaktighet och helt provisoriska, synes det Riksdagen icke

vara lämpligt att tillgodose byråns förenämnda behof af eu extra föredragande

genom eu så fast anordning som uppförandet af en extra

byråchef. Frågan torde däremot, enligt Riksdagens förmenande, lämpligen

kunna ordnas på enahanda sätt som hittills med den skillnad, att

Riksdagen anvisar härför erforderliga medel. Med tillämpning af nu

gällande beräkningsgrund skulle sålunda för aflönande af en extra föredragande

å byrån erfordras, för år räknadt, ett belopp af 7,250 kronor,

hvaraf 2,250 kronor lämpligen torde böra anses såsom tjänstgöringspenningar.

För tiden från och med den 1 juli 1912 till och med

den 31 december 1913 skulle alltså behöfva för detta ändamål anvisas

10,875 kronor, hvartill kommer vikariatsersättning under den extra

föredragandens semester under år 1913 med ett till 282 kronor afrundadt

belopp.

Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag i lund det afser beredande af

ersättning åt en extra sekreterare, hvilken torde vara lika erforderlig

vare sig behofvet af extra föredragande fylles på sätt Riksdagen nu

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens skrifvelse Hr 7.

medgifvit eller i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning, har

Riksdagen icke funnit något att erinra.

Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 till förstärkning af

arbetskrafterna å kommerskollegii industribyrå i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af Riksdagen härofvan angifna grunder anvisat ett belopp

af 15,657 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf för innevarande

år disponera 5,125 kronor.

34:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 30 af sjunde

hufvudtiteln därom gjorda framställning har Riksdagen i likhet med

hvad för innevarande år ägt rum, till bestridande af kostnader för handläggning

hos kommerskollegium af ärenden rörande svenska fartygs registrering

m. m. på extra stat för år 1913 anvisat 10,850 kronor.

35:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren

1908—1912 ägt rum, till beredande af arfvode åt ett sjötekniskt biträde

hos kommerskollegium på extra stat för år 1913 anvisat 3,000 kronor.

36:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkterna 32—34 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 bevilja:

dels såsom ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik vid bergverksstatistikens utarbetande ett

belopp af 1,000 kronor;

dels såsom ersättning till sakkunniga biträden å nämnda afdelning

vid beräkning af enhetsvärden (riksmedelpris) å de varor, som ingå i

rikets handelsomsättning, ett belopp af 1,000 kronor att af Eders

Kungl. Maj:t disponeras redan under år 1912;

dels ock till arfvode åt en byråchef å samma afdelning för tiden

september—december 1912 ett belopp af 2,700 kronor att af Eders

Kungl. Maj:t disponeras redan under år 1912.

På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen, som under

punkt 14:o) här ofvan godkänt Eders Kungl. Maj:ts förslag om förändrad

organisation af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik, bifallit

jämväl Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande framställningar.

Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 beviljat

dels såsom ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii afdelning

för näringsstatistik vid bergverksstatistikens utarbetande ett belopp

af 1,000 kronor;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

dels såsom ersättning'' till sakkunniga biträden å nämnda afdelning''

vid beräkning af enhetsvärden (riksmedelpris) å de varor, som ingå i

rikets handelsomsättning, ett belopp af 1,000 kronor att åt Eders Kung].

Maj:t disponeras redan under år 1912.

dels ock till arfvode åt en byråchef å samma afdelning för tiden

september—december 1912 ett belopp af 2,700 kronor att af Eders

Kungl. Magt disponeras redan under år 1912.

37:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 35 af sjunde

hufvudtiteln därom gjorda framställning bär Riksdagen, i likhet med

livad för åren 1911 och 1912 ägt rum, till beredande af arfvode åt en

vaktmästare hos kommerskollegium på extra stat för år 1913 anvisat

1,175 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

38:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkterna 36 och 37

af denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913

bevilja dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och

aflönande af en andre lärare vid samma skola 4,800 kronor dels ock

såsom bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren och förste

läraren vid skolan Arthur Krebs ett belopp af 500 kronor och såsom

bidrag till sådan löneförbättring för andre läraren därstädes Sven H.

von Schedvin ett belopp af 250 kronor, eller tillhopa 750 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910—1912 ägt rum,

å extra stat för år 1913 beviljat

dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås ett

belopp af 3,800 kronor, under villkor att från Ålfsborgs läns landsting

eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af berörda

statsanslag,

dels såsom bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola

ett belopp af 1,000 kronor, under villkor att enahanda belopp varder

för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet,

dels ock såsom bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren

och förste läraren vid skolan Arthur Krels ett belopp åt 500 kronor

och såsom bidrag till sådan löneförbättring för andre läraren därstädes

Sven II. von Schedvin ett belopp af 250 kronor, under villkor att samma

belopp, tillhopa 750 kronor, varda för ändamålet från omtörmälda läns

landsting eller eljest tillskjutna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

39:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste åren ägt rum, åt

föreningen för svensk hemslöjd såsom bidrag till uppehållande af dess

verksamhet under år 1913 på extra stat för samma år beviljat 15,000

kronor.

40:o) Inom Riksdagen har i väckta motioner föreslagits, att

Riksdagen behagade i skrifvelse till Eders Kungl. Maj: t anhålla, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och i

hvad mån den hemslöjdsverksamhet, som oberoende af Föreningen

för svensk hemslöjd bedrifves i landets olika delar genom särskilda

lokala föreningar, med hänsyn till verksamhetens syftemål och resultat

samt de olika föreningarnes organisation och arbetssätt äfvensom annat,

som kan vara af beskaffenhet att på frågans bedömande inverka, lämpligen

bör komma i åtnjutande af understöd af statsmedel, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan undersökning kan

föranleda.

Till stöd för sina framställningar hafva motionärerna anfört följande:

»Vid sistlidet års riksdag väcktes i bägge kamrarne en motion,

hvaruti hemställdes, att Riksdagen behagade anvisa ett visst mindre belopp

för att, på villkor som af Kung]. Maj:t bestämdes, tilldelas i landet

verkande lokala föreningar för svensk hemslöjd.

I motionerna framhölls, hurusom den i synnerhet under de sista

åren utbredda verksamheten i syfte att befrämja hemslöjdsarbetet i de

olika landsdelarne visat sig uppburet af ett mycket allmänt intresse.

Denna verksamhets syftemål — att väcka och vidmakthålla kärlek till

hem och härd, uppsamla och bevara de olika provinsernas kulturella

särmärken, skapa intresse för det egna arbetet äfvensom bereda tillfälle

till inkomster för personer, som häraf kunde vara i behof — vore

af sådan betydelse att de väl förtjänade statsmakternas beaktande.

Detta hade ock blifvit till fullo enhändt, då årligen på Kungl Maj:ts

förslag Riksdagen beviljade penningunderstöd åt föreningen för svensk

hemslöjd. Denna förening, hvars sträfvanden förtjänade allt erkännande,

kunde dock icke räcka till att tillgodose hela landets behof, hvilket

förhållande icke minst bevisades däraf, att de flesta föreningar i landsorten

bildats och utöfvade sin verksamhet oberoende af förstnämnda

förening.

Trots de understöd, som dessa lokala föreningar fått från såväl

länskorporationer som enskilde, lede de af en kännbar brist på medel,

som verkade hindrande på utvecklingen af deras verksamhet och där
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

med på deras förmåga att tillfullo kunna motsvara den uppgift, som

de satte sig före. Ett — låt vara litet — understöd af statsmedel

skulle lända dem till hjälp i detta hänseende, dels direkt genom lättnad

i deras ekonomiska behof, dels ock indirekt genom det erkännande

deras oegennyttiga verksamhet därigenom skulle få, hvaraf värdet ingalunda

finge underskattas.

Med ytterst ringa röstöfvervikt i bägge kamrarna blef motionen

afslagen i enlighet med statsutskottets hemställan. Det kraftiga erkännande,

som från talare i kamrarne — ej minst från reservanter i statsutskottet

— kom motionerna till del, ger anledning att ånyo upptaga

frågan och bringa den under Riksdagens pröfning. Då emellertid en

god del af det motstånd, som förlidet år gjordes mot bifall till motionen,

grundades på att utredning saknades om ifrågavarande föreningars

organisation, arbetssätt in. in., hvilka betänkligheter kunna lätteligen

förstås på håll, där man icke varit i tillfälle att närmare följa ifrågavarande

verksamhet, så vilja vi nu icke göra hemställan om anslags

beviljande utan vidare, utan i stället allenast föreslå, att Riksdagen behagade

besluta att eu utredning rörande samma verksamhet bör komma

till stånd för utrönande om och i hvad mån densamma kan anses böra

genom statsmedel uppmuntras och stödjas.

Yi äro förvissade att Riksdagen icke skall finna skäl att afvisa en

sådan framställning.))

Vid pröfning af särskilda inom Riksdagen väckta motioner om

anslag till i landet verkande lokala föreningar för svensk hemslöjd

yttrade 1910 års Riksdag, bland annat, att Riksdagen visserligen ansåge

syftemålet med ifrågavarande föreningars verksamhet behjärtansvärdt.

De särskilda intressen, denna verksamhet i främsta rummet afsåge att

befrämja, vore emellertid inom laudets olika delar af så skiftande beskaffenhet,

att landstingen och hushållningssällskapen eller eventuellt

kommunerna syntes vara bäst skickade att bedöma de understöd, som

på de olika orterna borde för ändamålet utgå. Härtill komme, att då

erfarenheten visat, att hemslöjdens utveckling i hög grad vore beroende

af i hvad mån afsättning kunde beredas för dess alster, den form, som

bäst lämpade sig för statsunderstöd till denna slöjds befrämjande,

otvifvelaktigt vore, att, såsom dittills skett, anslag beviljades till Föreningen

för svensk hemslöjd, hvilken förening satt till sin uppgift,

bland annat, att underlätta afsättningen af hemslöjdsalster från landets

olika delar.

Till denna uppfattning anslöt sig jämväl 1911 års Riksdag vid

s. 61 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7. 61

behandlingen af särskilda vid nämnda års Riksdag väckta motioner i

enahanda syfte.

Hvad Riksdagen sålunda uttalat, torde allt fortfarande äga sin

giltighet och Riksdagen har därför ställt sig mycket tveksam i fråga

om gagnet af en sådan utredning, som motionärerna nu begärt.

Men då det i allt fall kan vara tänkbart att af en sådan utredning,

därvid man såsom villkor för statsunderstöd synes böra utgå, bland annat,

därifrån, att vederbörande förening skall från landsting, hushållningssällskap

eller möjligen kommuner åtnjuta understöd, skulle kunna framgå,

att en eller annan af dessa lokala föreningar verkligen är förtjänt af

statsbidrag, har Riksdagen icke velat motsätta sig motionärernas förevarande

framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen, med bifall till

förenämnda motioner anhålla, det täcktes Eders Kuogl. Maj:t låta verkställa

utredning, huruvida och i hvad mån den hemslöjdsverksamhet, som

oberoende af Föreningen för svensk hemslöjd bedrifves i landets olika

delar genom särskilda lokala föreningar, må med hänsyn till verksamhetens

syftemål och resultat samt de olika föreningarnes organisation

och arbetssätt äfvensom annat, som kan vara af beskaffenhet att på

frågans bedömande inverka, lämpligen böra komma i åtnjutande af

understöd af statsmedel, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill en sådan utredning kan föranleda.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

41:o) I punkt 39 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

på extra stat för år 1913 bevilja till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, samt Malmö högre handelsinstitut

42,000 kronor.

Inom Riksdagen har i väckta motioner föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta, dels att Hälsingborgs högre handelsinstitut skall

äga rätt att för läsåret 1911—1912 uppbära statsanslag med 2,000

kronor och för läsåret 1912—1913 med 3,000 kronor, under förutsättning

att stadsfullmäktige i Hälsingborg till institutet lämna årligt

understöd till minst samma belopp som hittills samt på de villkor i

öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma; samt dels att

Riksdagen med anledning häraf måtte på extra stat för år 1913 anvisa

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

5.000 kronor, hvarigenom anslaget till handelsundervisningen höjes från

42.000 till 47,000 kronor.

«

Riksdagen har med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förenämnda

förslag och omförmälda motioner på extra stat för år 1913 anvisat ett

anslag af 42,000 kronor, att af Eders Kungl. Maj:t användas till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, Malmö högre

handelsinstitut samt Hälsingborgs högre handelsinstitut under förutsättning,

hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige,

hvad Frans Schartaus handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i

Stockholm, vidkommande Malmö högre handelsinstitut, att Malmö stadsfullmäktige,

och i fråga om Hälsingborgs högre handelsinstitut, att

Hälsingborgs stadsfullmäktige fortfarande till instituten lämna årligt

understöd till minst samma belopp som hittills, samt på de villkor i

öfrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

42:o) Under punkt 40 af denna hufvudtitel har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till underhållande af handelshögskolan

i Stockholm å extra stat för år 1913 bevilja 30,000 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910—1912 ägt rum,

under förutsättning att verksamheten vid handelshögskolan i Stockholm

fortsattes efter i hufvudsak den nu följda planen, såsom bidrag till

underhållande af samma skola på extra stat för år 1913 anvisat ett

anslag af 30,000 kronor, att till handelshögskoleföreningens i Stockholm

styrelse utbetalas med hälften under höstterminen år 1912 och återstående

hälften under vårterminen år 1913, under villkor att minst tolf

friplatser för studerande vid högskolan under läsåret 1912—1913 inrättas.

43:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i punkterna 41 och 42

af hufvudtiteln gjorda framställningar har Riksdagen, i likhet med hvad

för innevarande år ägt rum, på extra stat för år 1913 beviljat

dels såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000 kronor för att

utdelas såsom understöd under benämning af exportstipendier till personer,

som utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön

eller i länder utom Europa, verka för afsättning af svenska exportartiklar

;

dels ock likaledes såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000

kronor till handelsstudiestipendier, att tjäna såsom understöd för förvärfvande

utomlands af praktiska insikter i handelsyrket.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

44:o) Eders Kung!. Maj:t har i punkt 43 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 bevilja till Sveriges

allmänna exportförening såsom bidrag till föreningens verksamhet under

innevarande år ett belopp af 16,800 kronor, med rätt för Eders Kungl.

Maj:t att redan under innevarande år disponera detsamma.

Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910 och 1911 ägt

rum, under villkor, att Sveriges allmänna exportförening fortfarande bedrifver

sin verksamhet i hufvudsakligen samma form som hittills samt

att föreningens räkenskaper för granskning öfverlämnas till Riksdagens

revisorer, såsom bidrag till föreningens verksamhet under innevarande

år på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 16,800 kronor med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under innevarande år disponera

detsamma.

45:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen under de villkor, som innefattas i det mellan Eders

Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt rederiaktiebolaget Nordstjerna]:),

å andra sidan, afskräde kontrakt, af det af Riksdagen såsom

understöd till rederiaktiebolaget Nordstjerna^ för uppehållande under

åren 1911 —1915 af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige samt

La Plata-länderna och Brasilien beviljade anslag af 500,000 kronor på

extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 100,000 kronor.

46:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 45 af

denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen

dels utaf det af Riksdagen såsom understöd åt aktiebolaget svenska

östasiatiska kompaniet för fortsatt uppehållande under tiden 1 augusti

1912 — 31 december 1917 af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan

Sverige och Ostasien beviljade förslagsanslaget å högst 985,000 kronor

att jämte besparingarna å det af 1907 års Riksdag till bolaget för liknande

ändamål beviljade anslag af 1,850,000 kronor på de villkor, Eders

Kungl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 7 april 1911 rörande denna fråga angifna

grunder må finna skäligt föreskrifva, utbetalas till bolaget, å extra stat

för år 1913, för gäldande intill 60 procent af ej mindre de af bolaget

för dess fartyg erlagda afgifter i Suezkanalen än äfven följande med

passerandet af kanalen förenade kostnader, nämligen fyr- och båkafgifter,

utgifter för sundhetspass och sanitära afgifter, afgifter för tull- och hamnklarering

samt afgifter för lotsning under natten i Port Saids hamn,

anvisat ett belopp af högst 210,000 kronor;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

dels ock medgifvit att till beredande af sådant understöd åt bolaget

under år 1913 af ifrågavarande besparingar må användas ett belopp

af högst 90,000 kronor.

47:o) 1 en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition

(nr 190) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

att såsom understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexico1

irl jen för uppehållande under tiden från medlet af år 1912 till 1916 års

utgång af regelbunden förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan

Sverige samt Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt

Västindien, bevilja ett anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor

Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i nämnda

protokoll tillstyrkta grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå med

sammanlagdt 150,000 kronor åren 1912 och 1913 samt 150,000 kronor

hvart och ett af åren 1914, 1915 och 1916, samt att till beredande af

sådant understöd åt bolaget under åren 1912 och 1913 på extra stat

under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1913 anvisa ett belopp af

150,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under

år 1912 för ändamålet disponera 50,000 kronor.

Frågan om anordnande af en reguljär ångbåtslinje mellan Sverige

och Nordamerika har länge varit på tal. Redan 1898 års handels- och

sjöfartskommitté ägnade sålunda sin uppmärksamhet åt en dylik linje,

hvarom kommittén yttrade, att det synts kommittén antagligt, att vårt

varuutbyte med denna världstrakt vore så betydande, att det åtminstone

ganska snart borde kunna mata en direkt linje dit. Intresset för en

dylik linje har sedermera varit i alltjämt stigande och upprepade försök

hafva till och med förut varit å bane för åstadkommande af en

direkt sådan förbindelse utan att dock hittills hafva ledt till något resultat.

Af dessa försök synes man kunna sluta, att ett verkligt behof af en

direkt ångbåtslinje mellan Sverige och Nordamerika förefinnes. Den

utredning, som i ärendet förebragts, gifver också, såvidt Riksdagen

kunnat döma, tydligen vid handen, att så är förhållandet. Med hänsyn

till det afsevärda varuutbyte, som enligt denna utredning äger rum

mellan Sverige och Nordamerika, måste det nämligen anses i hög grad

önskvärdt, om åt vårt land kunde beredas möjlighet att själft eller åtminstone

i så stor utsträckning som möjligt på egen köl ombestyra

befraktningen mellan de båda länderna. Om varuutbytet sålunda är högst

betydande mellan Sverige och Nordamerika, lärer emellertid icke kunna

sägas detsamma om de öfriga afsättningsområden, som ingå i bolagets

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

plan. Då emellertid upptagandet i planen af jämväl dessa områden

synes hafva nödvändiggjorts för åvägabringande med det norska rederiet

af öfverenskommelse om samsegling, hvilken synes hafva utgjort en

tvungen förutsättning för åstadkommande öfver hufvud taget af en svensk

lastångarlinje på Nordamerika, lärer emot denna anordning, som, på

sätt i ärendet anförts, säkerligen framgått såsom resultat af ett synnerligen

noggrant öfvervägande, icke skäligen kunna göras någon erinran,

så mycket mindre som, enligt hvad bolaget meddelat, exporten till de

flesta af de inre staterna kan ske lika förmånligt öfver den ena som

den andra hamnen.

I hvad mån den nu ifrågasatta linjen äger sådana utvecklingsmöjligheter,

att den efter en icke alltför lång tid skulle kunna uppehållas

utan statens ekonomiska hjälp, torde vara svårt att i frågans nuvarande

läge med visshet afgöra. Eu garanti för sannolikheten häraf torde

emellertid förefinnas dels i storleken af det varuutbyte, som äger rum

emellan Sverige, å ena sidan, och de afsättningsområden, å den andra,

hvarmed den ifrågavarande linjen skulle förmedla förbindelsen från

Sverige, dels ock däri att förbindelsen redan är ganska väl inarbetad

af det norska bolag, med hvilket sökandebolaget skulle samarbeta.

På grund af det ofvan anförda och då för ett understödjande af

företaget från statens sida synas föreligga samma förutsättningar, som

ansetts påkalla ett ingripande af staten för understödjande af andra

liknande ångfartygsförbindelser, har Riksdagen ansett sig kunna i hufvudsak

bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om statsunderstöd

jämväl för denna linje.

Beträffande storleken af det understöd, som borde för ändamålet

utgå, har Riksdagen visserligen satt i fråga, huruvida det föreslagna

understödsbeloppet står i skäligt förhållande till de understödsbelopp,

som förut tilldelats de af staten redan subventionerade ångfartygsförbindelserna.

Då emellertid det äskade understödsbeloppet är grundadt

på bolagets öfverenskommelse med det norska bolaget om samsegling,

har Riksdagen ansett sig icke böra gorå någon annan ändring härutinnan,

än att, då det äskade beloppet framgått efter ett beräknadt

understöd af 50,000 kronor per ångfartyg (motorfartyg) och år, storleken

af det bolaget tillkommande understöd bör härefter rättas, så att

bolaget inom ramen af det beviljade anslaget icke må i något fall

komma i åtnjutande af en ersättning, som är högre än 50,000 kronor

per ångfartyg (motorfartyg) och år.

Vidare har Riksdagen, med anledning däraf att det med Norge

Mexico Gulf Linjen afslutade kontraktet, som är bindande, bland annat,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 käft. (Nr 7.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

under den förutsättning, att svenska staten beviljar det svenska rederiet

en årlig subvention af minst 50,000 kronor för hvarje fartyg, är ingånget

för tiden intill den 31 december 1921, i detta sammanhang

ansett sig böra särskildt framhålla, att på detta förhållande ej får af

bolaget grundas några framtida anspråk på ytterligare understöd från

statens sida utöfver hvad Riksdagen nu beviljar.

Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd

och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde,

på sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan Kronan

och bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna

för ett dylikt kontrakt har Riksdagen icke funnit annat att erinra, än att

Riksdagen ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke de svenska fartygen

borde gifvas åtminstone samma lastdryghet som de hittills använda norska

fartygen å linjen, eller minst 5,500 tons. Grunderna för kontraktet torde

alltså, med iakttagande af hvad departementschefen sålunda föreslagit,

eventuellt med den ändring däri som må anses påkallad i anledning

af hvad Riksdagen anfört i fråga om fartygens lastdryghet, böra i tillämpliga

delar blifva desamma, som gälla i afseende å den regelbundna ångfartygsförbindelsen

mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna.

Särskildt böra i kontraktet intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena

i kontraktet rörande sistnämnda linje om eventuell återbäringsskyldighet

af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla

reguljär förbindelse mellan Sverige, å ena sidan, samt Nordamerikas

Förenta Stater och Mexico äfvensom eventuellt Västindien, å den andra.

Slutligen har Riksdagen i detta sammanhang velat framhålla vikten af

noggrann kontroll öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen

af gifna bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har Riksdagen dels såsom

understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexicolinjen för uppehållande

under tiden från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af

regellunden förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan Sverige samt

Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt Västindien,

beviljat ett anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor Eders Kungl.

Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 12 april 1912 tillstyrkta grunder, må finna

skäligt föreskrifva, utgå med 50,000 kronor för ångfartyg (motorfartyg)

och år; dock sammanlagdt högst 150,000 kronor åren 1912 och 1913

samt högst 150,000 kronor hvart och ett af åren 1914, 1915 och 1916,

dels ock till beredande af sådant understöd åt bolaget under åren 1912

och 1913 på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1913

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

anvisat ett belopp af 150,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

däraf redan under år 1912 för ändamålet disponera högst 50,000 kronor.

48:o) I en till Riksdagen den 12 april 1912 aflåten proposition

(nr 191) har Eders Kungl. Magt under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att såsom understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för

uppehållande under åren 1913—1917 af regelbunden ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och Australien bevilja ett anslag å 500,000 kronor, att,

på de villkor Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de i statsrådsprotokollet angifna grunder, må finna skäligt föreskrifva,

utgå med 150,000 kronor år 1913, 125,000 kronor år 1914, 100,000

kronor år 1915, 75,000 kronor år 1916 och 50,000 kronor år 1917,

samt att till beredande af sådant understöd åt bolaget under år 1913

på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för samma år anvisa

ett belopp af 150,000 kronor.

I fråga om bolagets ekonomiska ställning har af statsrådsprotokollet

inhämtats, att bolaget i början af sin tillvaro arbetat under synnerligen

ogynnsamma förhållanden och att det ekonomiska resultatet af dess

verksamhet till följd däraf under denna tid varit så föga gynnsamt,

att hos bolagets ledning uppstått tanke på att nedlägga den af bolaget

med mycket stora uppoffringar inarbetade reguljära förbindelsen med

Australien, oaktadt bolagets ledning väl insett det afbräck, som genom

linjens upphörande skulle tillfogas den svenska exporten. Anledningen till

detta oförmånliga resultat, som icke kunnat undvikas, oaktadt bolaget,

som i början exporterat hufvudsakligen trävaror, sedermera, då frakten

för dessa varor till följd af konkurrensen med stora segelfartyg visat

sig ytterst låg, med framgång koncentrerat sina ansträngningar på upparbetandet

af en export af svenska industrialster, hvilka på grund af

sitt högre värde kunde tåla en högre frakt än en obetydligt bearbetad

råvara och hvilkas exporterande jämväl förefallit bolaget vara af ofantligt

mycket större betydelse från nationalekonomisk synpunkt än en

export af råvaror, skulle, enligt hvad bolaget meddelat, legat i ogynnsamma

förhållanden såväl med afseende å linjens utfrakter som dess

hemfrakter. Sålunda hade bolaget i fråga om utfrakterna haft att kämpa

mot en häftig konkurrens från vissa stora isländska ångbåtsredcrier, hvilka

genom tillkomsten af den svenska linjen, som städse haft att tillgå tillräckliga

mängder exportgods från Sverige till australiska hamnar,

gått miste om de betydande kvantiteter skandinaviskt gods, som eljest

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

skulle, i likhet med hvad förut varit fallet, utskeppats till Australien

öfver kontinentala hamnar. Och hvad hemfrakterna beträffar, i fråga

om hvilka en ångfartygsförbindelse mellan Sverige och Australien uppenbarligen

är, på grund däraf att den direkta importen från Australien

till Sverige är synnerligen obetydlig, hänvisad till att söka återfrakter på

andra europeiska hamnar, hade bolaget under de första åren af sin

trafik på Australien till följd af åtskilliga omständigheter icke lyckats i

sina försök att genom fördelaktiga hemfrakter få sina på trafiken lidna

förluster ersatta. Med åren har emellertid bolagets ställning genom

särskilda anordningar betydligt förbättrats såväl med afseende å utfrakter

som i fråga om hemfrakter. Så har bolaget, genom öfverenskommelse

med norska rederier om samsegling, under åren 1910 och 1911 kunnat

upprätthålla månatlig förbindelse med Australien. För att komma i

bästa möjliga ställning till erhållande af reguljära hemfrakter från

Australien till hamnar å kontinenten har bolaget vidare öfverenskommit

om samsegling med en engelsk firma. Därtill kommer, att bolaget

under slutet af år 1910 träffat anstalter för erhållande aflönande styckegodslaster

från Australien. Öfverenskommelse har nämligen ingåtts

med de å Australien trafikerande linjerna om gemensamma fraktsatser

och om rätt för benäget och det med bolaget samseglande engelska

rederiet att fora last ej blott till hamnar å kontinenten utan äfven till

Hull och London. Dessutom har bolaget träffat öfverenskommelse med

de tyska Australialinjerna därom, att de tyska rederierna ej skulle slå

ned trakterna från skandinaviska hamnar till Australien.

Genom allvarliga bemödanden har bolaget sålunda vetat förskaffa

sig en ställning bland de på Australien konkurrerande linjerna, hvilken

är högst betydligt bättre än den, hvaruti bolaget befann sig, då bolaget

kände sig föranlåtet att göra ansökning om statsunderstöd. Icke desto

mindre är, såvidt i ärendet framgår, med linjens uppehållande dock

fortfarande förenadt afsevärda förluster för bolaget, och Riksdagen har af

den förebragta utredningen funnit sig öfvertygad, att något måste från

statens sida åtgöras för att om möjligt söka åt vårt land bevara den

af bolaget med så stora uppoffringar redan inarbetade förbindelsen med

Australien. I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda

myndigheterna har nämligen jämväl Riksdagen funnit det vara af stor

nationalekonomisk betydelse för vårt land att äga en reguljär direkt

lastångareförbindelse till Australien, där det bjudes goda möjligheter

till afsättning af en mångfald svenska industrialster såväl för närvarande

som med all sannolikhet jämväl för en afsevärd tid framåt. Vid sådant

förhållande och då linjens ställning dock numera är sådan, att man synes

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

kunna Lysa välgrundade förhoppningar, att den inom ganska kort tid

skall blifva i stånd att bära sig själf, har Riksdagen funnit bolaget förtjänt

af ett statsunderstöd.

Vid bedömandet af frågan i hvad omfattning staten borde i nu

förevarande fall träda hjälpande emellan har Riksdagen emellertid icke

kunnat undgå att taga i betraktande, att bolagets ställning för närvarande

befinner sig i ett ekonomiskt afsevärdt bättre läge, än då bolaget

1910 och 1911 inkom med sina ansökningar om understöd. Vid sådant

förhållande och då det jämväl synes föreligga välgrundade förhoppningar,

att linjen inom ganska kort tid skall kunna bära sig själf, har Riksdagen

för sin del ansett, att såväl subventionsbeloppet i dess helhet som subventionstiden

skulle kunna ej obetydligt inskränkas. I sin den 22 mars

1911 till Eders Kungl. Maj:t ingifna ansökning har bolaget själft begränsat

sin begäran om understöd till 100,000 kronor om året. På grund häraf

och då subventionstiden lämpligen synes kunna inskränkas till tre år,

har Riksdagen, som funnit denna korta understödstid icke påkalla understödets

utgående efter en fallande skala, ansett sig böra medgifva, att

bolaget för ifrågavarande ändamål tilldelas en statssubvention af 300,000

kronor att utgå med 100,000 kronor under hvart och ett af åren 1913,

1914 och 1915.

Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd

och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde, på

sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan kronan och

bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna för

ett dylikt kontrakt har Riksdagen icke funnit något att erinra, hvadan

grunderna för kontraktet torde, med iakttagande af hvad departementschefen

sålunda föreslagit, böra i tillämpliga delar blifva hufvudsakligen

desamma, som gälla i afseende å den regelbundna åugfartygsförbindelsen

mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna. Särskild! böra i

kontraktet äfven intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena i kontraktet

rörande sistnämnda linje om eventuell återbetalningsskyldighet

af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla

månatlig förbindelse mellan Sverige och Australien. Slutligen har

Riksdagen i detta sammanhang velat framhålla vikten af noggrann kontroll

öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen af gifna

bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har Riksdagen dels såsom

understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande under

åren 1913, 1914 och 1915 af regelbunden ångfartyg sförbindelse mellan

Sverige och Australien beviljat ett anslag å 300,000 kronor, att, på de

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

villkor Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med do i

statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 12 april 1912 angifna

grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå med 100,000 kronor för hvart

och ett af åren 1913, 1914 och 1915, dels ock till beredande af sådant

understöd åt bolaget under år 1913 på extra stat under riksstatens

sjunde hufvudtitel för samma år anvisat ett belopp af 100,000 kronor.

Bergsstaten.

49:o) I punkt 46 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, i afbidan på den proposition i ämnet, som Eders

Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, till provisorisk

lönereglering åt bergmästarna å extra stat för år 1913 beräkna ett

belopp af 11,150 kronor.

I en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition, nr 242,

har Eders Kungl. Maj:t sedermera under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna

i enlighet med de i nämnda protokoll tillstyrkta grunder och på däri

förordade villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913

bevilja ett förslagsanslag af 11,150 kronor.

Då, enligt hvad upplyst blifvit, det ännu kan dröja åtskilliga år,

innan bergsstatens tjänstemän kunna erhålla definitiv förbättring i sin

aflöning, har jämväl Riksdagen för sin del funnit det angeläget, att bergmästarna

i afvaktan härpå beredas en provisorisk förbättring i sina

löneförmåner. På grund häraf och då Riksdagen icke funnit något att

erinra emot Eders Kungl. Maj:ts härom framställda förslag, hvilket,

enligt hvad departementschefen meddelat, icke lärer föregripa det definitiva

ordnande af löneförhållandena vid bergsstaten, som är att förvänta,

har Riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Riksdagen har alltså för beredande af provisorisk lönereglering för

bergmästarna i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för den 12 april 1912 tillstyrkta grunder och på däri förordade villkor

å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 beviljat ett förslagsanslag

af 11,150 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

71

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

50:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 47 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 29,650

kronor att under hufvudsakligen enahanda villkor-, som hittills varit

fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, utgå såsom bidrag

till uppehållande af undervisningen vid bergsskolorna i Filipstad och

Falun, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af

anslaget disponera 3,000 kronor för samma ändamål.

På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen ansett sig

kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afser anslagets

förhöjning från 23,000 till 26,650 kronor. Det statsintresse, som med

anslaget afses, har däremot icke synts Riksdagen påkalla att, för beredande

af fyllnad i det för skolorna fastställda statsanslaget för år 1912,

vidtaga en ändring uti ett af Riksdagen redan fastställdt anslag. Riksdagen

har sålunda icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i

denna del.

Riksdagen har således på det sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen å extra stat för år 1913 anvisat

26,650 kronor att under hufvudsakligen enahanda villkor, som

hittills varit fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, utgå

såsom bidrag till uppehållande af undervisningen vid bergsskolorna i

Filipstad och Falun.

Ersättning till sjömanshusen.

51:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 48 af hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa till ersättning

åt sjömanshusen för dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrifning

och redovisning m. m. 40,000 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för innevarande år ägt rum, å

extra stat för år 1913 under benämning »ersättning till sjömanshusen»

anvisat ett anslag af 40,000 kronor för beredande åt sjömanshusen af

skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrifning

och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter,

dock under villkor att aflöningarna till tjänstemännen vid sjömanshus,

som erhåller sådan ersättning, icke må utan kommerskollegii medgifvande

höjas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrifvelse Nr 7-

Statistiska centralbyrån.

52:o) Eders Knngi. Maj:t liar i punkt 49 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa dels till arfvode åt en

extra ordinarie förste aktuarie i statistiska centralbyrån ett anslag- af

5,600 kronor, hvaraf 1,800 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar,

dels till arfvoden åt tre extra ordinarie aktuarie!- i samma ämbetsverk

ett anslag af 3,900 kronor för hvardera, hvaraf 1,500 kronor motsvarande

tjänstgöringspenningar, eller tillsamman till arfvoden. åt en

extra ordinarie förste aktuarie och tre extra ordinarie aktuarie!- i statistiska

centralbyrån ett anslag af 17,300 kronor.

Under åberopande af hvad Riksdagen anfört under punkt 16:o)

här ofvan, därvid Riksdagen ansett sig böra medgifva, att i stället fölen

af Eders Kungl. Maj:t föreslagen byråchef å ordinarie stat med en

begynnelseaflöning af 6,400 kronor skulle för statistiska centralbyrån

uppföras en extra ordinarie aktuarie med ett arfvode å 3,900 kronor,

får Riksdagen tillkännagifva, att Riksdagen på extra stat för är. 1913

anvisat dels till arfvode åt en extra ordinarie förste aktuarie i statistiska

centralbyrån ett anslag af 5,600 kronor, hvaraf 1,800 kronor motsvarande

tjänstgöringspenningar, dels till arfvoden åt fyra extra ordinarie aktuariei

i samma ämbetsverk ett anslag af 3,900 kronor för hvardera, hvaraf

1,500 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar, eller tillsamman till

arfvoden åt en extra ordinarie förste aktuarie och fyra extra ordinarie

aktuarie!- i statistiska centralbyrån ett anslag af 21,200 kronor.

53:o) I punkt 50 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare

i statistiska centralbyrån, i enlighet med de af departementschefen

tillstyrkta grunder och på de af honom förordade villkor, på

extra stat för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af. 11,583. kronor,

däraf högst 387 kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning

under semester.

Riksdagen anser, att för ämbetsverket bör, i likhet med hvad som

medgifvits för innevarande år, beviljas provisorisk lönereglering för år

1913. Då Riksdagen under punkt 16:o) här ofvan medgifvit uppförandet

af en byråchef å den ordinarie staten, torde det vara följdriktigt,

att jämväl åt honom beredes sådan lönereglering för samma år. Och

har Riksdagen icke funnit något att erinra mot det belopp, som Eders

Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit. Däremot har Riksdagen icke ansett

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afser förböjning

i det provisoriska lönetillägget för öfverdirektören. Då nämligen

öfverdirelctören så nyligen som innevarande år genom provisorisk lönereglering

beviljats afsevärdt förbättrade aflöningsvillkor och ämbetsverket,

genom Riksdagens bifall till det under punkt 16:o) här ofvan

omförmälda förslag, i allt fall icke kommer att gifvas sådan omfattning,

som bland annat af Eders Kungl. Maj:t ansetts motivera en dylik förhöjning,

har Riksdagen icke funnit tiilräckliga skäl förebragta för vidtagande

af den ifrågasatta ändringen i öfverdirektörens aflöningsförmåner.

De för den provisoriska löneregleringen erforderliga beloppen skulle

således kunna beräknas på följande sätt:

På ordinarie stat

uppförda

befattningshafvare.

Nuvarande

begynnelse-

aflöning.

Provisoriskt

aflöningstillägg

(oreduceradt).

Pensionsafgift

motsvarande

belopp.

Till höj- ning af

vikariats- ersättning

under

semester

afsedt

belopp.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

tH

Ce

P

Tjänst-

görings-

penningar-

! Ortstillägg.

Summa.

beräknadt

enligt

pensions-

lagen.

afrun-

dadt.

1 öfverdirektör och chef

5,000

2,000

7,000

700

500

. 800

2,000

324

90

350

62

50

1 byråchef..................

4,400

2,000

6,400

600

500

600

1,700

280

—

300

62

50

1 förste aktuarie.........

3,000

1,500

4,500

600

300

400

1,300

>) 211

60

250

37

50

1 » » .........

3,000

1,500

4,500

600

300

400

1,300

165

60

200

37

50

1 » » .........

3,000

1,500

4,500

600

300

400

1,300

165

60

200

37

50

1 andre » ........

1,800

1,200

3,000

400

300

300

1,000

81

40

100

25

—

1 » » .........

1,800

1,200

3,000

400

300

300

1,000

81

40

100

25

—

1 förste vaktmästare ...

800

300

1,100

100

150

150

400

27

—

30

—

_

1 vaktmästare .........

500

300

800

200

50

150

400

2) 24

—

25

—

—

Summa

—

—

—

—

—

—

10,400

—

—

1,555

287

50

Det erforderliga beloppet utgör sålunda 9,132 kronor 50 öre,

hvaraf 287 kronor 50 öre utgöra erforderligt belopp för höjning af

vikariatsersättning under semester.

Riksdagen har alltså till provisorisk lönereglering för lefattningshafvare

*) Beräknadt å den höjda begynnelselönen jämte 2 ålderstillägg.

2) » » » » » »1 »

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 7 käft. (Nr 7.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

i statistiska centralbyrån, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta

grunder och på de af departementschefen förordade villkor, på

extra stat för år 1913 beviljat ett förslagsanslag af 9,133 kronor, däraf

högst 287 kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning

under semester.

54:o) Ytterligare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 51 af ifrågavarande

hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till förstärkning af det till

arfvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska centralbyrån samt till

vikariatsersättningar därstädes å ordinarie stat anvisade anslag å extra

stat för år 1913 anvisa ett anslag af 29,200 kronor.

Riksdagen, som under punkterna 16:o) och 52:o) här ofvan medgifvit,

att i stället för en af Eders Kungl. Maj:t föreslagen byråchef å

ordinarie stat med en begynnelseaflöning af 6,400 kronor samt en beräknad

vikariatsersättning af 250 kronor skulle för statistiska centralbyrån

uppföras en extra ordinarie aktuarie med ett arfvode å 3,900

kronor, får sålunda jämväl medgifva, att till vikariatsersättning för

denne aktuarie måtte beräknas ett belopp af 125 kronor, hvadan det af

Eders Kungl. Maj:t under förevarande punkt äskade anslaget, som af

Eders Kungl. Maj:t afrundats uppåt med 25 kronor, skulle behöfva höjas

med 100 kronor.

Riksdagen har alltså till förstärkning af det till arfvoden åt tillfälliga

biträden hos statistiska centralbyrån samt till vikariatsersättningar

därstädes å ordinarie stat anvisade anslag å extra stat för år 1913 anvisat

ett anslag af 29,300 kronor.

55:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 52 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 1,400

kronor till utgifvande af en statistisk tidskrift.

Under åberopande af hvad Riksdagen anfört under punkt 16:o)

här ofvan får Riksdagen anmäla, att Riksdagen på extra stat för år

1913 anvisat ett anslag af 1,400 kronor till utgifvande af en statistisk

tidskrift.

Arfvoden till två dispaschörsassistenter.

56:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 53 af hufvudtiteln

gjorda framställning har Riksdagen, i likhet med hvad för inne
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

varande år ägt rum, såsom anslag till dispaschörsväsendet på extra stat

för år 1913 anvisat till arfvode åt två dispaschörsassistenter, anställda

den ene i Stockholm och den andre i Göteborg, 2,000 kronor åt dem

hvar, eller tillhopa 4,000 kronor.

Kostnader, som föranledas af öfverståthållarämbetets och länsstyrelsernas

befattning med vissa slag af registrering.

57:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i punkt 54 af hufvudtiteln

gjorda framställning har Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, till bestridande af kostnaderna för den öfverståthållarämbetet

och länsstyrelserna åliggande befattning med registreringar och

anmälningar till förenings-, försäkrings- och handelsregistren å extra stat

för år 1913 anvisat ett förslagsanslag å 4,000 kronor samt medgifvit,

att de till nämnda myndigheter inflytande afgifter för sådana registreringar

och anmälningar må tillföras detta anslag såsom särskilda uppbördsmedel.

Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting.

58:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 55 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af

1,400,000 kronor, att fördelas mellan landsting och städer, som icke

deltaga i landsting, efter förhållandet mellan den bevillning af fast

egendom samt af inkomst, som debiterats på grund af vederbörande

pröfningsnämnds år 1913 verkställda eller fastställda taxeringar inom

landstingsområde eller stad, hvarom nu nämnts, och den i samma ordning

debiterade bevillningssumman för hela riket.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

har å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 1,400,000

kronor, att fördelas mellan landsting och städer, som icke deltaga i landsting,

efter förhållandet mellan den bevillning af fast egendom samt af

inkomst, som debiterats på grund af vederbörande pröfningsnämnds år

1913 verkställda eller fastställda taxeringar inom landstingsområde eller

stad, hvarom nu nämnts, och den i samma ordning debiterade bevillningssumman

för hela riket.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Provisorisk lindring åt synnerligen skattetyngda kommuner.

59:o) I punkt 56 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af

600,000 kronor att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af departementschefen

angifna grunder utdelas till sådana landskommuner och

köpingar, där ett mera stadigvarande synnerligt betungande skattetryck

är rådande.

Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning icke vunnit Riksdagens bifall.

Brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden

vid Nybroplanen i Stockholm m. m.

60:o) Under punkterna 57—59 af denna hufvudtitel har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa:

dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremier för

brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden

vid Nybroplanen i Stockholm ett anslag af 40,175 kronor;

dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för

brandförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden förvarad lös egendom

ett anslag af 3,668 kronor;

dels ock till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie

för brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska teaterbyggnaden

förvarad lös egendom ett anslag af 1,735 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot förevarande

framställningar, har på extra stat för år 1913 anvisat

dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremier för

brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden vid

Nybroplan i Stockholm ett anslag af 40,175 kronor;

dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för

brandförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden förvarad lös egendom

ett anslag af 3,668 kronor;

dels ock till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie

för brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska teaterbyggnaden förvarad

lös egendom ett anslag af 1,735 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

77

Extra lönetillägg för vissa tjänstemän och betjänte.

61 ro) Med bifall till Eders Kungl. Majrts i punkt 60 af denna

hufvudtitel gjorda framställning bär Riksdagen till beredande, i enlighet

med de i statsrådsprotokollet lör den 13 januari 1912 angifna grunder,

af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte

i till finansdepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat

för år 1913 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp af 8,000 kronor.

Bidrag till föreningen för arbetarskydd i Stockholm.

62:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 61 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna under år

1913 för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade

permanenta utställningen af skyddsanordningar mot olycksfall och

ohälsa i arbetet på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

Ifrågavarande anslag har under de senaste åren utgått med 3,000

kronor. Lika med departementschefen och på de af honom anförda

skäl finner Riksdagen emellertid skäligt, att anslaget för nästkommande

år höjes till 4,000 kronor.

Riksdagen har alltså såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

under år 1913 för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade

permanenta utställningen af skyddsanordningar mot olycksfall och

ohälsa i arbetet på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 4,000

kronor.

Ny upplaga af handboken »Sveriges land och folk».

63:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 62 af hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att, i afbidan på den proposition i ämnet, som Eders Kungl.

Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, till bestridande af kost
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

naderna för utgifvande af ny upplaga af handboken »Sveriges land och

folk», å extra stat för år 1913 beräkna ett belopp af 20,000 kronor.

I en den 19 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition (nr 223)

bar Eders Kungl. Maj:t sedermera under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att för utgifvande ånyo af handboken »Sveriges land och

folk» i en svensk och en engelsk upplaga å extra stat under riksstatens

sjunde hufvudtitel för år 1913 bevilja ett anslag å 20,000 kronor, med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag

disponera 10,000 kronor.

Inom Riksdagen har i väckta motioner hemställts, att med anledning

af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 223, för utgifvande ånyo

af handboken »Sveriges land och folk» i en svensk, en tysk och en

engelsk upplaga, å extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för

år 1913 måtte beviljas ett anslag å 20,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag disponera

10,000 kronor.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har anförts följande:

»Kungl. Maj:ts proposition nr 223 angående en ny upplaga af

handboken ''Sveriges land och folk’ är ägnad att hälsas med glädje

såsom ett mycket betydelsefullt steg för spridande af kunskap om vårt

land både inom Sverige och utom våra gränser. Vid genomläsning af

propositionen och särskildt af de däri refererade yttrandena från kommerskollegium,

handelshögskolans lärarråd och Baltiska utställningens styrelse,

väntar man emellertid, att densamma skall utmynna i ett förslag om ej

blott en svensk och en engelsk, utan äfven och kanske ej ens i sista

rummet af en tysk upplaga. Härför synes nämligen tala alldeles särskildt

starka skäl.

Till en början märkes, att liksom handboken första gången utkom

till en utställning, den i Paris 1900, så får dess förnyade utgifvande

just nu en särskild betydelse med hänsyn till den för år 1914 beslutade

Baltiska utställningen i Malmö. Denna särskilda anledning föranledde

förra gången en för Parisutställningen afsedd upplaga på franska, och

på samma sätt måste det tydligen vara af vikt, att Baltiska utställningen

erhåller en för densamma lämpad upplaga. Att en sådan upplaga i

främsta rummet bör vara tysk, kan näppeligen bestridas.

Därtill kommer att, om en tysk upplaga nu ej kommer till stånd

så skulle tyskan blifva det enda af de tre världsspråken, på hvilket en

handbok öfver Sverige icke någonsin varit offentliggjord. Att båda

gångerna efter hvarandra utesluta ett af de tre världsspråken kan

(

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

ej anses lämpligt, och. allra minst synes det böra ske i afseende på

tyskan, då våra kulturella förbindelser med detta land äro synnerligen starka.

Särskildt vilja vi fästa uppmärksamheten på betydelsen af en tysk

upplaga för kännedom om Sverige bland de bredare lagren i vårt stora

södra grannland. Representanterna för de stora folkliga sammanslutningarna,

som nu betyda mer än någonsin förr i tidens politik, äro i

högre grad än andra i behof af framställningar på sitt eget språk, och

vilja vi på detta område uppnå en rätt uppfattning af vårt land, betyder

det därför mycket, att en tysk upplaga af handboken ''Sveriges land

och folk’ finnes att tillgå.

Icke heller bör man alldeles förbise den internationella betydelsen

af valet af upplagor. En fransk upplaga kan sättas i händerna på officiella

representanter för alla länder, ty franskan är den officiella världens

internationella språk. Men så är ej förhållandet med engelskan, och om

man utesluter den franska upplagan, synes det därför vara af ganska

stor vikt, att man har upplagor på båda de andra hufvudspråken.

Hvad beträffar de särskilda kommersiella synpunkterna, som beaktats

af handelsrådet, är det uppenbart, att upplagor för våra olika nya

marknader, särskildt den sydamerikanska, den östeuropeiska och äfven

den ostasiatiska, i och för sig voro mycket gagneliga. Men då det

tydligen är uteslutet att publicera ett så stort arbete som det nu ifrågavarande

i den mängd upplagor, som härför skulle erfordras, måste man

inskränka sig till att göra det tillgängligt på de världsspråk, som spela

en roll på detta område. Sådana språk äro otvifvelaktigt både tyskan

och engelskan, och såväl kommerskollegium som handelshögskolan ha

fästat uppmärksamheten på betydelsen af en tysk upplaga för den östeuropeiska

marknaden. För de öfriga rent kommersiella ändamålen

finnas särskilda exportkalendrar, tryckta på alla eller nästan alla erforderliga

språk.

Det framgår äfven af statsrådets och chefens för finansdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet, att det endast varit hänsyn till de

ökade kostnaderna, som afhållit honom från att föreslå flera utländska

upplagor. Då de nu anförda skälen för en tysk upplaga förefalla oss

mycket starka, ha vi emellertid ansett en sådan väl berättiga till den

utgiftsökning, som däraf föranledes. Alla skäl tala för att nu på bästa

möjliga sätt tillgodogöra sig de stora kostnader och arbete, som nedläggas

på ifrågavarande verk, och att samtidigt sörja för att dessa uppoffringar

komma till största möjliga nytta.

En kostnadsberäkning för en tysk upplaga kan ganska lätt uppgöras

med ledning af de i propositionen meddelade uppgifterna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Hvad först beträffar kostnaderna för tryckning, häftning och

klichéer, upptagas de i aktiebolaget P. A. Norstedt & Söners i statistiska

centralbyråns utlåtande refererade förslag till omkring 72,000 kronor för

upplagor på tre språk. Då det vidare framgår af nämnda ämbetsverks

yttrande, att motsvarande kostnader för två upplagor utgöra omkring

49,000 kronor, finner man, att en tysk upplaga skulle kräfva en extra

kostnad under denna post af omkring 23,000 kronor. Härifrån afgå dock

inkomsterna af försålda exemplar, hvilka säkerligen ej kunna beräknas

till ett lägre antal än för den engelska upplagan eller omkring 100.

Om därför afdrages 1,000 kronor, återstå omkring 22,000 kronor.

Därtill kommer emellertid andra utgiftsökningar. Öfversättningskostnaderna

böra i hvarje fall ej blifva högre än för den engelska upplagan

eller 3,000 kronor. Det för räkne- och korrekturbiträden anslagna

belopp, 3,000 kronor, torde på sin höjd behöfva ökas med 1,000 kronor.

Redaktörens arfvode, i propositionen upptaget till 500 kronor i månaden

för 20 månader, torde böra afrundas uppåt genom att räkna 2 års i

stället för 1 2/s års arbete, alltså en ökning af omkring 2,000 kronor;

sålunda för samtliga redaktionskostnaderna en ökning af omkring 3,000

kronor. Öfriga utgifter såsom arfvoden för rådgifvande specialister, författarearfvoden,

kostnader för fotografier, kartor och diagram behöfva

tydligen ej ökas.

En på grundval af propositionens kostnadsförslag uppgjord beräkning

torde alltså gifva följande resultat:

Enligt Kungl. Maj:ts

Ökning för en

Summa.

förslag.

tysk upplaga.

Redaktionskostnad ........................

kronor

15,000

3,000

18,000

Författarehonorar...........................

)>

5,000

5,000

Ofversättningsarfvoden..................

))

3,000

3,000

6,000

Fotografier, kartor och diagram

Tryckning, häftning och klichéer

»

1,000

1,000

5)

37,000

22,000

59,000

Diverse utgifter............................

400

400

Summa kronor

61,400

28,000

89,400

Ehuru det totala anslagsbeloppet sålunda synes böra ökas med

omkring 28,000 kronor till i rundt tal 90,000 kronor, torde det icke

häri föreligga någon anledning att öka anslaget för år 1913 utöfver

det af Kungl. Maj:t äskade beloppet 20,000 kronor. Det återstående

beloppet, 70,000 kronor, skulle alltså beviljas på 1914 eller möjligen på

1914 och 1915 års riksstater.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Af de tre föreslagna upplagorna torde den svenska och den tyska

först behöfva sättas i arbete, så att i hvarje fall dessa båda upplagor,

med hänsyn till den Baltiska utställningen, föreligga färdiga senast i

början af år 1914.» •

Af den i ämnet förebragta utredningen, som tillkommit på grund

af en utaf 1910 års Riksdag därom gjord framställning, har riktigheten

af Riksdagens då gjorda uttalande om önskvärdheten af, att en ny

upplaga af ifrågavarande handbok blefve utgifven, blifvit till fullo

bekräftadt, i det att de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, alla

varit ense om behofvet af en dylik upplaga. Beträffande frågan, i hvad

mån handboken borde genom öfversättning till främmande språk göras

tillgänglig jämväl för utländsk publik, har däremot rådt någon meningsskiljaktighet.

Jämväl Riksdagen har i detta afseende hyst någon tvekan.

Riksdagen har nämligen, i betraktande af de därmed förbundna kostnaderna,

ansett sig böra utgå därifrån, att editioner på främmande språk

borde komma till stånd allenast i den mån och i den omfattning som

ett spridande till utlandet af denna handbok kunde sägas vara af en

verklig nationalekonomisk betydelse för vårt land. Att den delen af

handboken, som innehåller ekonomiska och statistiska uppgifter, skulle

kunna få en sådan betydelse i de länder, som äro af någon större

vikt för vår handelsomsättning, lärer väl vara sannolikt, ehuru Riksdagen

för sin del icke kunnat undgå att finna, att ett direkt befordrande af

densamma torde ske på helt andra vägar och med andra medel. En

betydelse i sådant afseende lärer väl däremot icke kunna förknippas

med den rent kulturella delen af handboken. Fråga har därför uppstått,

huruvida sistnämnda del af handboken öfverhufvud taget borde till främmande

språk öfversättas. Någon bestämd ståndpunkt i detta afseende

har Riksdagen dock icke ansett sig böra intaga.

Under förutsättning att ofvan anförda synpunkter i afseende å

editionens omfattning tagas under öfvervägande, innan arbetet påbörjas,

finner Riksdagen sig icke hafva något att erinra mot handbokens utgifvande

på engelska språket, hvilket i nu berörda afseende torde äga

den största betydelsen för vårt land.

Med hänsyn till det tyska språkets stora användning vid den

osteuropeiska marknaden har Riksdagen under enahanda förutsättning

ansett sig kunna tillstyrka jämväl motionärernas förslag om handbokens

utgifvande äfven på detta språk. I sammanhang härmed torde få

erinras, att vid frågan om handbokens utgifvande på tyska språket från

skilda håll uttalats önskvärdheten af, att arbetet därmed påbörjades så

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 7 höft. (Nr 7.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

tidigt, att den kunde, med hänsyn till den förestående Baltiska utställningen,

vara färdig senast i början af år 1914. Vid sådant förhållande

och då några särskilda skäl att ombestyra den engelska upplagan före

den tyska icke synts föreligga, har Riksdagen ansett sig kunna biträda

det sålunda uttalade önskemålet under förutsättning, att arbetet därigenom

icke så forceras, att upplagans omsorgsfulla utarbetande på grund däraf

blifver lidande.

Mot de af Eders Kungl. Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna bar

Riksdagen icke funnit något att erinra. I fråga om kostnaderna för den

tyska upplagan föreligga visserligen icke några exakta beräkningar,

men då för dess utgifvande icke torde erfordras anvisande af några

särskilda medel å 1913 års stat, isynnerhet som handel- och sjöfartsfonden

torde, om och i den mån så skulle befinnas nödigt, kunna därför

anlitas, innan frågan om ytterligare medel för handbokens utgifvande

kan varda, för Riksdagen framlagd, har Riksdagen icke ansett erforderligt

att för närvarande närmare ingå på denna fråga.

Riksdagen har alltså, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till förenämnda motioner, för utgifvande

ånyo af handboken »Sveriges land och folk», i en svensk, en tysk

och en engelsk upplaga å extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel

för år 1913 beviljat ett anslag å 20,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag disponera

10,000 kronor.

Det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.

64:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

har Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående år ägt rum,

såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel på extra stat för

år 1913 beviljat 750 kronor.

Lån till kommuner.

65:o) I en inom Riksdagen väckt motion bär föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvad sätt den förändring

skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

att denna kassa erhölle rätt och genom statens ytterligare ekonomiska

stöd äfven förmåga att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,

hvilken utredning för fullständighetens skull äfven borde afse

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

frågan, huruvida på annat och lämpligare sätt en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner kunde inrättas, och, såvida utredningen därtill gåfve

anledning, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; samt att Riksdagen

för sagda utrednings verkställande måtte för år 1913 på extra stat under

sjunde hufvudtiteln anvisa ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

I anledning af ifrågavarande motion har Riksdagen enligt en till

Eders Kungl. Maj:t den 11 maj 1912 aflåten skrifvelse (nr 125) dels

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i sådant

fall på hvilket sätt lättnader med afseende å upptagandet af lån skulle

kunna beredas de kommuner, som önskade att däraf begagna sig, vare

sig genom anordnande af en kommunal låneförmedlingsanstalt eller

genom vidtagande af sådan förändring i fråga om konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, att denna kassa med stöd af särskild garanti från

statens sida erhölle rätt att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,

eller ock på annat lämpligt sätt, börande denna utredning omfatta

jämväl frågorna om sättet att af en kommun på laglig väg uttaga

fordran samt om en viss form ån srättsordning emellan en kommuns å

olika tider upptagna lån;

dels ock för utredningens verkställande för år 1913, på extra stat

under sjunde hufvudtiteln anvisat ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Bidrag till kultiverande af brandskadad mark.

66:o) Inom Riksdagen har i väckta motioner hemställts, att Riksdagen

måtte besluta att af medel, som Riksdagen bestämmer, utbetala

ett belopp af kronor 19,409: 8 0 till de personer och enligt den fördelning,

som i motionen angifves, såsom skadestånd för genom en den 14

juli 1904 timad skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns hemmans marker

lidna förluster.

Till stöd för sin framställning har anförts följande:

»Den 14 juli 1904 kl. 11.30 f. m. utbröt i närheten af Kils järnvägsstation

i Värmland en större skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns

hemmans marker, hvarvid cirka 225 hektar skogsmark härjades

och förstördes.

Det är genom vittnesförhör fullt konstateradt, att elden utbröt i

ett gammalt, torrt sleepersupplag, beläget intill rälsen å statens järnvägsbank

— att elden antände järnvägsstängslet och därifrån spred sig

till den därintill belägna skogen, tillhörig Apertins och vidare Ilbergsbyns

hemman inom Kils socken, hvarvid härjades ofvan nämnda skogsareal.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Stark torka ock blåst rådde, hvadan släckningsarbetet i bög grad

försvårades, och oaktadt såväl ortsbefolkningen som militär från Värmlands

regementen uppbådats, så var det med största ansträngningar det

lyckades begränsa elden till ofvan angifna areal.

Stora sammanhängande skogsmarker voro dessutom botade.

Det är vidare genom vittnesförhör konstateradt, att lokomotiv

både passerat förbi sleepersbögen c:a lJ/4 timme, innan elden observerades

— att lokomotivet samma dag antändt på flera ställen mellan

Kils och Skåre stationer — att intet vittne observerat någon obehörig

person i närheten af sleepersupplagen nämnda dag.

Sedan polisförhör om brandens uppkomst hållits i vederbörlig ordning

och oaktadt därvid bevisats, att elden uppstått i sleepersupplaget

på järnvägens område och därifrån spridt sig till skogen, så har järnvägsstyrelsen

ej ansett sig kunna utbetala skadestånd till markägarna,

antagligen på den grund att intet vittne närvarit och sett lokomotivet

förorsaka antändningen.

Markägarna ansågo sig därför nödgade öppna rättegång mot

statens järnvägar, hvilken rättegång nu afslutats och föreligger utslag

från häradsrätt, hofrätt och högsta domstolen.

Gemensamt för dessa samtliga utslag är uti motiveringen anfördt,

att stor sannolikhet finns för att elden uppkommit från lokomotivet,

som passerat sleepersupplaget — men att det ej är bevisadt. På den

grund har någon skadeersättning ej beviljats.

Dock har uti hofrätten en ledamot velat tillerkänna ägarne af

Apertin 14,027 kronor 80 öre i skadestånd samt 1,300 kronor i rättegångskostnader.

I högsta domstolen ha 3:ne af de sju justitieråden likaledes velat

tilldöma ägarna af Apertin 14,027 kronor 80 öre i skadestånd samt

1,300 kronor i rättegångskostnader.

Samtliga handlingar i målet skola tillhandahållas.

Uppskattningen af brandskadan har af flere sakkunnige skett, och

vidkommande änkefru Öman, som ägare af Apertin med den största

brandskadade arealen eller 143.86 hektar har dels en ledamot i hofrätten

dels ock tre justitieråd af sju i högsta domstolen velat döma

järnvägsstyrelsen att till henne utgifva ett skadestånd af kronor 14,027: 80

samt tillerkänna henne 1,300 kronor i rättegångskostnader.

Samtliga skadestånd för brandskadan skulle då utgöra:

s. 85 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7. 85

Änkefru Öman

för

Apertins hemman

143.86

hektar

14,027: so

B. E. Olsson

11

Ilbergsbyns

11

16.61

ii

1,292: —

N. E. Ekman

11

d:o

11

29.23

11

2,067: —

G. Nilsson

11

d:o

11

9.26

11

466: —

Aug. Johansson

11

d:o

11

16

11

697: —

And. Jansson

11

d:o

11

9.97

11

860: —

224.9 3

hektar

kronor 19,409: 80

I det läge frågan nu befinner sig, bär jag velat framdraga densamma

för Riksdagen, som torde kunna med stöd af den bevisning, som

under rättegången framkommit, och för öfrigt stödd å moraliska skäl,

träda emellan och hjälpa dem, som genom branden lidit så stora förluster.

Allt för ofta åstadkommer järnvägsdriften genom eldsvåda stora

skador för den enskilde egendomsägaren utefter järnvägslinjerna, och vi

se huru domänstyrelsen i dessa'' dagar öfverlagt om bästa sättet att förebygga

dylika olyckshändelser.

Det kännes tröstlöst för den enskilde ägaren att vara så helt beroende

af en sträng juridisk bevisning för utfående af skadestånd, då

det ju sällan finns vittnen att tillgå i de ödsliga marker, som ofta korsas

af järnvägslinjerna.

Särskild!; har föreliggande fall väckt stor förstämning inom orten,

då det är en utbredd mening, att järnvägsdriften varit skulden till den

stora skogsbranden, och att statens järnvägar vore skyldiga, enligt § 5

i lagen angående ansvarighet för skada i följd af järnvägsdrift af den

12 mars 1886 ersätta skadan för branden.»

Åtskilliga omständigheter tala ju för, att den ifrågavarande branden

kan hafva uppkommit genom gnistor från det lokomotiv, som passerat

brandstället strax före brandens uppkomst. Riksdagen har också insett

det med hänsyn till den skogsägarna öfvergångna förlusten behjärtansvärda

i förevarande framställning. Då emellertid domstolarna icke

ansett statens järnvägars förvaltning ersättningsskyldig i detta fall,

har Riksdagen funnit det icke vara för Riksdagen tillrådligt att på

enskild motionärs förslag och utan att nya omständigheter blifvit i

saken förebragta genom ett tilldelande åt skogsägarna af den ifrågasatta

skadeersättningen vidtaga en .disposition, som i fråga om skogsägarnas

ersättningsberättigande skulle realiter verka såsom ett upphäfvande

af domstolarnas beslut. Ett dylikt medgifvande från Riksdagens sida

skulle nämligen, enligt Riksdagens förmenande, kunna leda till vidt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

gående konsekvenser. Då det emellertid, oafsedt anledningen till eldens

uppkomst, synes Riksdagen vara ett statsintresse, att den af elden härjade

marken sättes under kultur, för hvilket ändamål skulle enligt af skogstjänsteman

verkställd beräkning erfordras ett belopp af 7,916 kronor

83 öre, och då starka skäl synas tala för att skogsägarna af allmänna

medel beredas någon hjälp för den skada, som genom branden öfvergått

dem, bar Riksdagen funnit sig kunna medgifva, att skogsägarna blifva

försatta i tillfälle att kultivera nämnda mark. Enligt omförmälda beräkning

skulle det härför erforderliga beloppet böra fördelas sålunda:

Änkefru Öman

för

Apertins

hemman

143.86

hektar

4,509: 4 7

B. E. Olsson

n

Ilbergsby

ns „

16.61

11

716: 65

N. E. Ekman

ii

11

11

29.23

11

1,239: 7 1

G. Nilsson

ii

11

V

9.26

11

408: 4 9

Aug. Johansson

ii

11

11

16.—

11

663: 61

And. Jansson

ii

11

11

9.97

11

378: 90

S:a 7,916: 83

hvilken summa såsom anslagsbelopp utföres i jämnt krontal’ med 7,917

kronor.

Ersättningen torde böra till vederbörande utbetalas allenast i den

mån det genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas, att det

område, hvarom här är fråga, verkligen blifvit kultiveradt.

Riksdagen har alltså medgifvit, att ett anslag af högst 7,917 kronor

må utgå att användas till framkallande af kultur å ofvannämnda, af

skogsbrand den. 14 juli 1904 härjade mark och utbetalas i den mån

genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas, att marken blifvit

kultiverad.

Stockholm den 30 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

s. 87 Kontrollera mot PDF

jRiksdagens skrifvelse Nr 7.

87

Bil. Litt. A.

Tabell öfver ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde hufvudtifel.

Anvisning

kontant.

.

Indelning och

därmed jäm- förlig anvis- ning på

förslag.

Friheter.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

17,000

17,000

58,000

—

—

—

58,000

—

119,900

—

—

—

119,900

—

157,400

—

—

—

157,400

—

420,000

—

—

—

420,000

—

720,000

—

—

—

720,000

—

47,000

_

_

_

47,000

_

34,200

—

—

—

34,200

—

915,000

__

_

_

915,000

258,300

—

—

—

258,300

50,600

—

—

—

50,600

5,953,900

—

—

5,953,900

2,900,000

_

_

_

2,900,000

_

140,165

—

—

140,165

—

435,700

435,700

33,000

—

—

—

33,000;—

Finansdepartementet.

Departementschefen ..............................................

Departementets afdelning af Kung]. Maj:ts kansli

Kammarkollegium .................................................

Statskontoret .........................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag.....................

Kostnader för taxering till skatt å inkomst- och

förmögenhet, förslagsanslag .............................

Till upprätthållande af bankinspektionens verksamhet,

reservationsanslag .....................................

Kontrollstyrelsen......................................................

Till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets

drift förenade kostnader, reservationsanslag

Kammarrätten.........................................................

Öfverintendentsämbetet.........................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

utgå .....................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

.................................................................

Kommerskollegium................................................

Till upprätthållande af patent- och registreringsverkets

verksamhet, reservationsanslag, att af

patent- och varumärkesafgifters samt registrerings
afgifters

medel direkt utgå .............................

Bergsstaten .............................................................

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Anvisning

kontant.

Indelning och.

därmed jäm- förlig anvis- ning på

förslag.

Friheter.

Summa.

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska central- byrån.................................................... 34,800: —

Reservationsanslag:

Till bibliotekets under- hållande ...................... 2,000: —

Till arfvoden åt tillfäl- liga biträden samt till

Kronor.

‘

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

vikariatsersättningar.... 20,250: — 22,250: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna, reservations*

57,050

—

—

57,050

—

anslag ........................................................................

106,500

—

—

—

106,500

—

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket, (däraf

11,500

—

—

—

11,500

—

6,000 kronor reservationsanslag) ............................

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus

8,700

—

—

8,700

—

i Stockholm, förslagsanslag ....................................

50,000

—

—

—

50,000

—

Byggnader och reparationer, reservationsanslag........

300,000

—

—

—

300,000

—

Städers friheter, förslagsanslag...................................

Observations- och uppbördspr o center m. m., förslags-

44,670

30

—

44,700

anslag ........................................................................

10,000

—

—

—

10,000

—

Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........

Till biträde inom finansdepartementet vid beredning

af ärenden rörande bankväsendet m. m., förslags-

1,100,000

1,100,000

anslag, högst ............................................................

4,300

—

—

—

4,300

—

Restitutioner, förslagsanslag ........................................

300,000

—

—

—

300,000

—

Alderstillägg, förslagsanslag ........................................

55,000

—

—

—

55,000

—

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags-

50,000

—

—

—

50,000

——

anslag ........................................................................

Till bestridande af tryckningskostnader, förslags-

100,000

—

—

100,000

anslag ............... ........................................................

133,034

—

—

—

133,034

—

Extra utgifter, reservationsanslag................................

32,000

—

—

—

32,000

—

Kungl. operan ................................................................

60,000

—

—

—

60,000

—

Summa

14,682,919

—

30

—■

14,682,949 —

s. 89 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

89

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Sjunde hufvudtiteln.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj ds kansli:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i finansdepartementet,

förslagsanslag.................................................... 7,770: —

» beredande af ersättning åt en extra föredragande i

finansdepartementet .................................................... 10,500: —

Kammarkollegium:

Till anställande hos kammarkollegium af en extra advokatfiskal

................................................................................ 9,200: —

» ordnande af vissa till kammarkollegii aktuariekontor

hörande handlingar ........................................................ 1,500: —

Statskontoret: 1 ■

Till ersättning för af statskontoret gjorda förskott........ 522,911: —

» förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret 16,500: —

Kammarrätten:

Till anställande å kammarrättens revisionsafdelning under tiden 1 juli

1912—31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra räknebiträden

................................................................................................

Kronor

Öfverintendentsämbetet:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i öfverintendentsämbetet,

förslagsanslag........................................................................

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.)

18,270

10,700

539,411

23,300

6,550

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Tullverket:

Till inrättande af nya tjänster vid tullverkets lokalförvaltning

Kronor

134,000

ö.

Kommerskollegium:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i kommerskolle
-

gium, förslagsanslag ..................................................... 14,110: —

» förstärkning af arbetskrafterna å kommerskollegii

industribyrå.................................................................... 15,657: —

» bestridande af kostnader för handläggning hos

kommerskollegium af ärenden rörande svenska fartygs

registrering m. m................................................. 10,850: —

» beredande af arfvode å ett sjötekniskt biträde hos

kommerskollegium ........................................................ 3,000: —

» ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik vid bergverksstatisti
kens

utarbetande............................................................ 1,000: —

» ersättning åt sakkunniga biträden å kommerskollegii

afdelning för näringsstatistik vid beräkning af enhetsvärden

(riksmedelpris) å de varor, som ingå i rikets

handelsomsättning ....................................................... 1,000: —

» arfvode åt eu byråchef å kommerskollegii afdelning

för näringsstatistik för tiden september—december

1912 ................................................................................ 2,700: —

» beredande af arfvode åt en vaktmästare hos kommerskollegium.

................... 1,175: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås m. m. 4,800: —

Bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren

och förste läraren vid väfskolan i Borås A. Krebs

samt för andre läraren därstädes S. H. von Schedvin 750: —

Till upprätthållande af föreningens för svensk hemslöjd

verksamhet under år 1913 ........................................ 15,000: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, samt Malmö och

Hälsingborgs högre handelsinstitut ............................ 42,000: —

49,492

20,550

s. 91 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

91

Bidrag till underhållande af handelshögskolan i Stockholm 30,000: —

Till exportstipendier, reservationsanslag ............................ 20,000: —

» handelsstipendier, reservationsanslag............................ 20,000: —

Bidrag till Sveriges allmänna exportförenings verksamhet

under år 1912 ........................................................ 16,800: —

Till understöd till rederiaktiebolaget Nordstjärnan för

uppehållande under åren 1911—1915 af regelbunden

ångbåtsförbindelse mellan Sverige samt La-Plata
länderna

och Brasilien .............................................. 100,000: —

» understöd till Aktiebolaget Svenska Ostasiatiska

kompaniet för uppehållande af regelbunden ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Ostasien, högst........ 210,000: —

» understöd till aktiebolaget Svenska Amerika-Mexicolinjen

för uppehållande af regelbunden ångfartygs
förbindelse

mellan Sverige och Nordamerika............ 150,000: —-

» understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för

uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och Australien.................................... 100,000: —

Kronor

688,800

ö.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till provisorisk lönereglering åt bergmästarna ............ 11,150: —

» bergskolorna i Filipstad och Falun ........................ 26,650: —

Sjömanshusen:

Till ersättning åt sjömanshusen..................

37,800 -

40,000 —

Statistiska centralbyrån:

Till arfvoden åt extra ordinarie aktuarier i statistiska

centralbyrån.................................................................... 21,200: —

» . provisorisk lönereglering för befattningshafvare i

statistiska centralbyrån, förslagsanslag .................... 9,133: —

» förstärkning af de till arfvoden åt tillfälliga biträden

hos statistiska centralbyrån m. m. anslagna

medel ............................................................................ 29,300: —

» utgifvande af en statistisk tidskrift ....................... 1,400: —

61,033

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Riksdagens skrifvelse Nr 7.

Dispaschör sväsendet:

Till arfvode åt två dispaschörsassistenter ....

Diverse anslag:

Till bestridande af kostnaderna för den öfverståthållarämbetet

och länsstyrelserna åliggande befattning

med registreringar och anmälningar till förenings-,

försäkrings- och handelsregistren, förslagsanslag.... 4,000

Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i

landsting .............................................................._■..... 1,400,000

Till brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska

teaterns byggnad i Stockholm ................................ 40,175

» brandsförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden

förvarad lösegendom............................................ 3,668

» brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska

teaterbyggnaden förvarad lösegendom .................... 1,735

» beredande af extra lönetillägg åt en del tjänstemän

och betjänte i till finansdepartementet hörande

ämbetsverk och kårer, förslagsanslag .................... 8,000

Bidrag till bestridande af kostnaderna under år 1913

för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm

anordnade permanenta utställningen af skyddsanordningar

mot olycksfall och ohälsa i arbetet 4,000

Till bestridande af kostnaderna för utgifvande af ny

upplaga af handboken »Sveriges land och folk».... 20,000

» det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.................... 750

» verkställande af utredning angående utlämnande

af lån åt kommuner från konungariket Sveriges

stadshypotekskassa m. in......................................... 5,000

Skadestånd för förluster genom skogsbrand å Apertins

och Ilbergsbyns hemmans marker............................ 7,917

Kronor

4,000

1,495,245

Summa j 3,129,151 —

STOCKHOLM, ISVÄG MAKCOS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.