Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
1912-05-30 · 92 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 92 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1912:7, Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
1
Nr 7.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 30 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande
anslagen till finansdepartementet.
(Statsutskottets utlåtanden nr 7, 12, 25, 69, 79, 107, 108, 118, 119, 120, samt memorial
35 och 88 äfvensom bankoutskottets utlåtande nr 14 samt sammansatta
stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet, får Riksdagen
för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.
Ordinarie anslag.
Kammarkollegium.
l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1912 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har, under åberopande af det
propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
dag, Eders Kungl. Maj:t under sjunde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit
Riksdagen att dels medgifva, att i staten för kammarkollegium må från
och med år 1913 uppföras aflöning för ett kvinnligt biträde af högre
aflöningsgrad med 1,600 kronor, däraf 900 kronor lön, 550 kronor
tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för två
kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera,
däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150
kronor ortstillägg; att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt
till två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring;
äfvensom att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i
stat är anställdt hos kammarkollegium och antages till biträde å denna
stat, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
kollegium; dels besluta, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla
de af departementschefen förordade allmänna villkor och bestämmelser
i fråga om fasta biträden hos vissa verk och myndigheter; dels ock,
vid bifall härtill, upptaga det i staten för kammarkollegium uppförda
anslag till vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad,
arfvoden till amanuenser och flitpenningar, nu 23,300 kronor, till 21,800
kronor.
I punkt 3: o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel har Riksdagen vid behandling af frågan om anställande
af fasta biträden å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.
Riksdagen har därvid bifallit de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,
som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.
Beträffande de två af Eders Kungl. Maj:t i förevarande punkt
föreslagna biträdesbefattningarna af den lägre typen har vid ärendets
föregående behandling icke rådt någon meningsskiljaktighet hvarken i
fråga om behofvet eller arten af desamma. Deras uppförande å stat
synes jämväl Riksdagen öfverensstämmande med de af Riksdagen därför
godkända grunderna.
I fråga om den tredje, för kammararkivets behof afsedda biträdesbefattningen,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle hänföras
till den högre aflöningstypen, har däremot löneregleringskommittén intagit
en i förhållande till kammarkollegium och Eders Kungl. Maj:t
afvikande mening, i det kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka dess
3
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
uppförande å stat, då kommittén icke känt sig öfvertygad om det
stadigvarande behofvet af densamma. Och. har kommittén tillika velat
gifva uttryck åt den uppfattningen, att, om befattningen ändock uppfördes
å stat, dess innehafvare med afseende å beskaffenheten af de för
henne föreslagna göromålen icke borde hänföras till den högre aflöningstypen.
Med fästadt afseende å hvad kammarkollegium sedermera därom
anfört och på grund af hvad Riksdagen under hand om befattningen
inhämtat har Riksdagen emellertid kommit till den öfvertygelsen, att
denna befattning är af det stadigvarande behof påkallad, att dess uppförande
å stat står i full öfverensstämmelse med de grunder, som Riksdagen
därför antagit, äfvensom att befattningen är med afseende å
beskaffenheten af de för densamma afsedda göromålen att hänföra närmast
till den högre aflöningstypen.
I anledning häraf får Riksdagen, under åberopande af hvad Riksdagen
i skrifvelse angående andra hufvudtiteln uttalat i fråga om fasta
biträden, anmäla, att Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag om
uppförande å stat af nu förevarande biträdesbefattningar med den ändring,
att aflöningsvillkoren bringats i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen
beslutat i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens stat.
Vid sådant förhållande har Riksdagen, på de af departementschefen
anförda skäl ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
äfven i hvad det afser minskning i kammarkollegii anslag till vikariatsersättning
m. m. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts i
utsikt, nämnda anslag i så fall skall blifva till fyllest äfven för beredande
under semester af ersättning åt vikarie för ofvannämnda biträden vid
kammarkollegium.
Riksdagen har alltså
dels medgifvit,
att i staten för kammarkollegium må från och med år 1913 uppföras
aflöning för ett kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad med 1,600
kronor, däraf 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar samt
150 kronor ortstillägg, äfvensom för två kvinnliga biträden af lägre
aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera, däraf 700 kronor lön,
350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg;
att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom
att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt
hos kammarkollegium och antages till biträde å denna stat, må
för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo
4
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos kollegium;
dels beslutat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare
af tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten
hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande
hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket
skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda
arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må
i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar
beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara
pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,
tvärstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,
om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt
biträde af lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall,
de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar,
men, då förordnandet erfordras för beredandet af semester, ett mot den
semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter
af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande;
-
5
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till
tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske
efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som må varda af
Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse;
dels ock upptagit det i staten för kammarkollegium uppförda anslag
till vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden
till amanuenser och flitpenningar, nu 23,300 kronor, till 21,800
kronor.
2:6) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 2 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl.
kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarkollegium upptagna aflöningsförmåner,
nämligen att enhvar vaktmästare i kammarkollegium
må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall
för förste vaktmästaren eller, när det erfordras för beredande åt
honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han
förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med
dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp; och
skulle, därest de föreslagna förändringarna i kammarkollegii stat blefve
godkända, det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till kammarkollegium,
nu utgörande 117,400 kronor, komma att höjas med 2,500
kronor till 119,900 kronor.
Under åberopande af hvad Riksdagen i punkt l:o) af sin skrif
-
6
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
velse angående utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel i ämnet
anfört, får Riksdagen tillkännagifva, att Riksdagen bifallit hvad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit beträffande semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium.
Riksdagen har alltså godkänt följande tillägg till de genom kungl.
kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarkollegium upptagna aflöningsförmåner,
nämligen
att enhvar vaktmästare i kammarkollegium må årligen, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under
hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.
Med anledning af de under punkterna l:o) och 2: o) godkända
förändringarna i kammarkollegii stat har Riksdagen höjt det i riksstaten
upptagna ordinarie anslaget till kammarkollegium, nu utgörande 117,400
kronor, med 2,500 kronor till 119,900 kronor.
Statskontoret.
3:o) Uti punkt 3 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen dels medgifva, att i staten för statskontoret må från
och med år 1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af högre
aflöningsgrad med 1,600 kronor till hvardera, däraf 900 kronor lön,
550 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom
för ett kvinnligt biträde af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor,
häraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150
kronor ortstillägg; att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt
till två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring;
äfvensom att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i
stat är anställdt hos statskontoret och antages till biträde å denna stat,
må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till
Riksdagens skrifvelse Nr 7. 7
godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos ämbetsverket;
dels besluta, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla
de af departementschefen förordade allmänna villkor och bestämmelser
i fråga om fasta biträden hos vissa-verk och myndigheter; dels ock,
vid bifall härtill, upptaga det i staten för statskontoret uppförda anslag
till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar, nu
36,000 kronor, till 33,200 kronor.
I punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel har Riksdagen vid behandling af frågan om anställande
af fasta biträden å nedre justitiere visionens stat uttalat sig om de af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.
Riksdagen har därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,
som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.
Under åberopande af Riksdagens nyssnämnda uttalande i frågan
under andra hufvudtiteln, får Riksdagen, som icke har något att invända
emot att å statskontorets stat uppföras 3 kvinnliga biträden,
däraf 2 med aflöning efter högre typ och en med aflöning efter den
normala typen, tillkännagifva, att Riksdagen bifallit hvad Eders Kungl.
Maj:t i ämnet föreslagit med den ändring, att aflöningsvillkoren bringats
i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden
å nedre justitierevisionens stat.
Vid sådant förhållande har Riksdagen, på de af departementschefen
anförda skäl, ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
äfven i hvad det äfser minskning i statskontorets anslag till vikariatsersättning
m. m. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts
i utsikt, nämnda anslag skall blifva tillfyllest jämväl för beredande under
semester af ersättning åt vikarie för ofvannämnda biträden.
Riksdagen har alltså
dels medgifvit, att i staten för statskontoret må från och med år
1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad
med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550 kronor
tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för ett
kvinnligt biträde af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor, däraf 700
kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg;
att
enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom
att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är an
-
8
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
ställdt hos statskontoret och antages till biträde å denna stat, må för
åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos ämbetsverket
;
dels beshitat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande
ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande
mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad
enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall
äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes
belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må i
något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar
beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara pliktigt
att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna
i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit, från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,
om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt
biträde af lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall,
de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar,
men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, ett mot den
semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;
9
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter af
Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande
;
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske
efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,
som må varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse; samt
dels och upptagit det i staten för statskontoret uppförda anslag
till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar, nu
36,000 kronor, till 33,200 kronor.
4:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 4 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl.
kungörelsen den 18 oktober 1907 stadgade villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i aflöningsstaten för statskontoret upptagna aflöningsförmåner,
nämligen att enhvar vaktmästare i statskontoret må årligen,
i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,
åtnjuta semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall för förste
vaktmästaren eller, när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att
uppehålla förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej
längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår,
med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta
vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med dennes befattning förenade
tjänstgöringspenningar och under hans semester ett mot samma
tjänstgöringspenningar svarande belopp; och skulle, därest de under
punkterna 3 och 4 föreslagna förändringarna i statskontorets stat blefve
godkända, det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget, nu utgörande
155,800 kronor, komma att höjas med 1,600 kronor till 157,400 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoä 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.) 2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:6) här ofvan
anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får
Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom
kung!, kungörelsen den 18 oktober 1907 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för statskontoret upptagna
aflöningsförmåner, nämligen
att enhvar vaktmästare i statskontoret må årligen, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste
vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande
belopp.
Med anledning af de under punkterna 3:o) och 4:o) godkända förändringarna
i statskontorets stat har Riksdagen höjt det i riksstaten
upptagna ordinarie anslaget till statskontoret, nu utgörande 155,800
kronor, med 1,600 kronor till 157,400 kronor.
Kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.
5:o) I punkt 5 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja det i riksstaten uppförda förslagsanslaget till
kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, nu 400,000
kronor, med 320,000 kronor till 720,000 kronor.
Sedan Riksdagen genom antagande af ett utaf Eders Kungl. Maj:t
framlagdt förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter o dy förfarandet
vid taxering, att träda i kraft den 1 januari 1913, medgifvit,
att till beredande af ersättning åt ordförandena och de af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arfvoden
för protokolls- och längdföringen hos pröfningsnämnderna, arfvode
åt kronans ombud hos Stockholms stads pröfningsnämnd äfvensom godtgörelse
för det i samband med taxeringsförrättningarna i öfrigt lämnade
11
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
biträde af städernas tjänstemän finge enligt Kungi. Maj:ts förordnande
för hvarje år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent af rikets
hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, sådan denna enligt
taxeringsnämndernas beslut beräknats, har Riksdagen, då den äskade
förhöjningen i förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å
inkomst och förmögenhet är däraf betingad, bifallit Eders Kung!. Maj:ts
härom framställda förslag. Dock förutsätter Riksdagen, att Eders Kungl.
Maj:t, på sätt departemenschefen framhållit, icke lärer underlåta att
vid anslagsbeloppets disponerande tillse, att ersättningarna till de särskilda
funktionärerna hållas inom lämpliga gränser, för hvilken händelse
det torde kunna förväntas, att anslaget skall blifva tillfyllest jämväl till
täckande af alla öfriga till detsamma hänförliga kostnader.
Riksdagen har alltså höjt det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å
inkomst och förmögenhet med 320,000 kronor eller från 400,000 kronor
till 720,000 kronor.
Bankinspektionen.
6:o) I en den 9 februari 1912 till Riksdagen afbiten proposition
(nr 42) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att bankinspektören Robert Herman Benckert må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppnådd
ålder af 67 år af går från sin befattning, under sin återstående lifstid
uppbära en årlig pension af sextusen kronor, att utgå från reservationsanslaget
till upprätthållande af bankinspektionens verksamhet.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Kontrollstyrelsen.
7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 6 af denna
hufvudtitel föreslagit Riksdagen godkänna sådant tillägg till de genom
kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna
aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos styrelsen må årligen, i
12
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar.
Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:6) här ofvan
anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får
Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt sådant tillägg till de genom
kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna
aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos styrelsen må årligen, i
den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar.
Mynt- och justeringsverket.
8:o) I punkt 7 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i aflöningsstaten för mynt- och justeringsverket upptagna
aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos verket må årligen, i den
mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar.
Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:o) här ofvan
anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får
Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom
kungl. kungörelsen den 22 oktober 1909 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för mynt- och justeringsverket
upptagna aflöningsförmåner, att vaktmästaren hos verket må
årligen, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under 15 dagar.
9:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 8 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen medgifva, att mynt- och justeringsverkets personal tillkommande
aflöningsförhöjningar må från och med år 1912 utgå från reservationsanslaget
till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
har medgifvit, att mynt- och justeringsverkets personal tillkommande
aflöningsförhöjningar må från och med år 1912 utgå från
reservationsanslaget till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader.
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
13
Kammarrätten.
10:o) Uti punkt 9 af hufvudtiteln kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att dels medgifva, att i staten för kammarrätten må
från ock med år 1913 uppföras aflöning för två kvinnliga biträden af
lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till kvartdera, däraf 700 kronor
lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg,
äfvensom för fyra kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (räknebiträden).
med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550
kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstillägg; att enhvar
af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg, kvartdera
å 200 kronor, efter 5 ock 10 års tjänstgöring; äfvensom att biträde,
som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt hos kammarrätten
och antages till biträde å denna stat, må för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning hos kammarrätten; dels besluta,
att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla de af departementschefen
förordade allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden
hos vissa verk och myndigheter; dels ock, vid bifall härtill, upptaga
det i staten för kammarrätten uppförda anslag till vikariatsersättning
m. m., nu 27,600 kronor, under förändrad benämning »till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrifningskostnad»
till 20,600 kronor.
I punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel har Riksdagen i fråga om anställande af fasta biträden
å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare. Riksdagen har
därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförmånerna
och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor, som af Eders Kungl.
Maj:t framlagts.
Under åberopande af Riksdagens nyssnämnda uttalande i frågan
under andra hufvudtiteln, får Riksdagen, som icke har något att invända
emot att å kammarrättens stat uppföras 6 kvinnliga biträden, däraf 4
med aflöning efter högre typ och 2 med aflöning efter den normala
typen, tillkännagifva, att Riksdagen godkänt, hvad Eders Kungl. Maj:t
i ämnet föreslagit med den ändring, att aflöningsvillkoren bringats i
öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden
å nedre justitierevisionens stat.
14
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Vid sådant förhållande har Riksdagen ej heller funnit något att
erinra emot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna minskningen af
kammarrättens anslag till vikariatsersättning m. m., liksom Riksdagen
ej heller funnit anledning till anmärkning mot anslagets förändrade
benämning. Dock förväntar Riksdagen, att, såsom jämväl ställts i
utsikt, nämnda anslag skall äfven med denna minskning blifva till
fyllest jämväl för beredande under semester af ersättning åt vikarie för
ofvannämnda biträden.
Riksdagen har alltså
dels medgifvit,
att i staten för kammarrätten må från och med år 1913 uppföras
aflöning för fyra kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (räknebiträden)
med 1,600 kronor till hvartdera, däraf 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar
samt 150 kronor ortstillägg, äfvensom för två kvinnliga
biträden af lägre aflöningsgrad med 1,200 kronor till hvartdera, däraf
700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor
ortstillägg;
att enhvar af nämnda tjänstinnehafvare må äga rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring; äfvensom
att biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat är anställdt
hos kammarrätten och antages till biträde å denna stat, må för åtnjutande
af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos kammarrätten;
dels beslutat, att för nämnda kvinnliga biträden skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst, till innehafvare
af tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten
hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande
hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket
skall äga ''bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda
arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må
i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar
beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar,
men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7
timmar, denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall
vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,
kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
15
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande afiöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit, från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,
om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af
lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,
om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den
tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet
erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas
tjänstgöringspenningar svarande belopp;
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter af
Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskild! fall lämnadt medgifvande
;
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter tjänstens
ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,
som må varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse; samt
dels ock upptagit det i staten för kammarrätten uppförda anslag
till vikariatsersättning m. m., nu 27,600 kronor, under förändrad be
-
16
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
nämning »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och tillfällig renskrifningskostnad» till 20,600 kronor.
ll:o) I punkt 10 af hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 17 juni 1908 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i aflöningsstaten för kammarrätten upptagna aflöningsförmåner, nämligen
att enhvar vaktmästare i kammarrätten må årligen, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar, samt att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
eller, när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla
förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår, med rätt att
därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall
för förste vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp; och skulle, därest de i punkterna 9 och 10
föreslagna förändringarna i kammarrättens stat blefve godkända, det
i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till kammarrätten, nu utgörande
256,500 kronor, komma att höjas med 1,800 kronor till 258,300
kronor.
Under åberopande af hvad Riksdagen under punkt 2:o) här ofvan
anfört i fråga om semester åt vaktmästarna vid kammarkollegium, får
Riksdagen anmäla, att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom
kungl. kungörelsen den 17 juni 1908 stadgade villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för kammarrätten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen
att enhvar vaktmästare i kammarrätten må årligen, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.
17
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Med anledning af de under punkterna 10:o) och ll:o) godkända
förändringarna i kammarrättens stat har Riksdagen höjt det i riksstaten
upptagna ordinarie anslaget till kammarrätten, nu utgörande 256,500
kronor, med 1,800 kronor till 258,300 kronor.
12:o) I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, huruvida icke
Eders Kungl. Maj:t må finna skäl föreligga att meddela bestämmelser
i syfte att, där till revisor i kammarrätten utnämnes ordinarie revisor i
annat centralt ämbetsverk, han äger för ålderstillägg inom kammarrätten
tillgodoräkna sig sin tjänstetid i den förut innehafda revisorsbefattningen.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Vid den lönereglering, som år 1908 genomfördes för kammarrätten,
tillerkändes, enligt Kungl. Maj:ts förslag, revisorerna därstädes
500 kronor högre aflöning än revisorer inom öfriga centrala ämbetsverk.
Motiven för denna skillnad i aflöning finnas angifna å sid. 88—89
af Kungl. Maj:ts proposition nr 157 för år 1908. I främsta rummet
anföres därutinnan kammarrättsrevisionens uppgift att väsentligen innebära
öfverrevision i förhållande till de särskilda ämbetsverkens specialrevisioner.
Och föredragande departementschefen åberopar särskildt, att
skillnaden i aflöning icke borde bestämmas till mindre belopp än 500
kronor, därest åtgärden skulle visa sig effektiv och »i stånd att tillförsäkra
kammarrätten tillgång till ett urval af dugande krafter äfven
bland specialrevisionernas tjänstemän».
Efter den sålunda genomförda löneregleringen har emellertid tillkommit
en omständighet, som hotar att, trots den högre aflöningen för
kammarrättsrevisorerna, i icke ringa mån kringskära möjligheterna att
för kammarrättens revision vinna dugande förmågor från andra ämbetsverk.
Uti ett fall, då till revisor i kammarrätten befordrats en ordinarie
revisor i annat centralt ämbetsverk, och denne begärt att få för ålderstillägg
i kammarrätten tillgodoräkna sig sin tjänstgöring som revisor i
detta andra ämbetsverk, har nämligen denna framställning — som tillstyrkts
af kammarrätten, som afstyrkts af statskontoret — blifvit afslagen.
Statskontorets hufvudskäl för afstyrkandet var, att ett dylikt tillgodoräknande
för ålderstillägg i en befattning af tjänstetid i ordinarie befattning
inom annat verk icke borde medgifvas under annan förutsättning
än att aflöningen i båda befattningarna var lika.
Då nu ålderstilläggen äro lika till belopp och antal, (3 å 500 kronor)
för revisorerna i såväl kammarrätten som öfriga centrala verk, blir häraf
följden, att för den ordinarie revisor i något af dessa sistnämnda verk,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 höft. (Nr 7.) 3
18
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
som intjänat ett ålder stil lägg, en öfverflyttning till kammarrätten icke
skulle medföra någon aflöningsförhöjning, och att för den, som intjänat
två ålderstillägg i den förra tjänsten, öfver flyttningen medför en direkt
förlust af 500 kronor om året under tio år. Visserligen har han vid
uppnående framdeles af pensionsåldern rätt till något högre pension
såsom kammarrättsrevisor, men denna utsikt i en långt aflägsen framtid
torde näppeligen uppväga den närmare liggande och på förhand klara
förlusten.
Dessa förhållanden äro sålunda direkt ägnade att inskränka möjligheterna
för den rekrytering af kammarrättsrevisionen från andra ämbetsverk,
som man vid löneregleringen fann önskvärd och ville trygga genom
bestämmandet af en något högre aflöning för kammarrättsrevisorerna.
Det synes jämväl, som borde i här åsyftade fall någon bindande
verkan för ålderstilläggsberäkningen ej behöfva tillerkännas nyssnämnda
ringa skillnad i aflöning. Viktigare är väl, att en revisor i centralt
ämbetsverk med specialrevision uti denna sin tjänstgöring förvärfvar
insikter och erfarenheter, som kunna väsentligt underlätta ett arbete såsom
revisor i kammarrätten och höja värdet af detta arbete. Till sin natur
är ju arbetet så på ena som på andra hållet i mångt och mycket likartad!.»
För att de syften, som legat till grund för bestämmande af kammarrättsrevisorernas
aflöning, må kunna allt framgent i afsedd omfattning
tillgodoses, har motionären nu gjort sitt ofvanberörda yrkande.
Enligt § 25 i den för kammarrätten gällande instruktion af den
23 december 1908 skola i kammarrättens revisionsafdelning de räkenskaper,
hvilka icke förut undergått granskning i detalj, fullständigt
granskas samt de redogörelser, som i det redovisande verket blifvit
detaljgranskade, underkastas, i den mån tiden det medgifver, ytterligare
revision, mindre i afseende å redogörelsernas sifferuppgifter än till
kontrollerande af vederbörande myndigheters förvaltningsåtgärder.
Med afseende å denna kammarrättsrevisionens uppgift att i väsentlig
män vara en öfverrevision är det utan tvifvel ur det allmännas synpunkt
af vikt, att för kammarrättens revisionsafdelning må kunna, där sådant
eljest pröfvas lämpligt, förvärfvas dugande arbetskrafter från andra
ämbetsverk. Det synes därför Riksdagen önskvärdt, att särskilda bestämmelser
meddelas, hvarigenom tjänsteman, som öfverflyttas till
revisorstjänst i kammarrätten frän dylik tjänst i annat ämbetsverk, må
å den nya tjänsten komma i åtnjutande af sådana aflöningsförmåner, att
öf\ erflyttningen icke för honom ställer sig ekonomiskt ofördelaktig.
Bestämmelser i dylikt syfte finnas redan meddelade för vissa andra,
19
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
likartade fall, exempelvis i fråga om statsdepartementen, fångvårdsstaten
samt rikets allmänna läroverk.
Hvad särskildt rikets allmänna läroverk beträffar, stadgas i kungl.
kungörelsen den 27 augusti 1904, angående ny löne- och pensionsreglering
för lärare och lärarinnor vid dessa läroverk, att därest ordinarie
adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat högre aflöning än
lektors begynnelseaflöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så
många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning
blir lika hög som den aflöning, han senast åtnjutit såsom adjunkt;
»skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning
än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast
högre lektorsgrad honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft
adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades
till högre lönegrad».
Riksdagen håller före, att bestämmelser likartade med dem, som
gälla i fråga , om adjunkts befordran till lektor, skulle befinnas lämpliga
i sådana fall, då till revisor stjänst i kammarrätten befordras revisionstjänsteman
inom något af de ämbetsverk, där aflöningarna utgå enligt
den s. k. statskontorstypen.
De föreskrifter, som. i det af motionären angifna syfte må finnas
erforderliga, torde lämpligen böra meddelas i form af tillägg till de af
Eders Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 juni 1908, i öfverensstämmelse
med Riksdagens därom fattade beslut, stadgade villkor och
bestämmelser för åtnjutande af de från och med 1909 års början fastställda
nya aflöningsförmånerna för kammarrätten.
På grund af det ofvan anförda får Riksdagen i anledning af förenämnda
motion anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
huruvida och i hvilken utsträckning tjänsteman, som förflyttas till
revisorstjänst i kammarrätten från dylik tjänst i annat centralt ämbetsverk,
må för ålderstillägg å den nya tjänsten få tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstetid, samt för Riksdagen framlägga det förslag
i ämnet, hvartill utredningen må föranleda.
Tullverket.
13:o) Under punkt 11 af hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att
dels, med godkännande af de utaf chefen för finansdepartementet
förordade ändringar i tullverkets stater, för år 1913 bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af
20
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
5,953,900 kronor, att såsom förslagsanslag utgå, hvarigenom anslaget
till tullverket skulle höjas med 97,000 kronor;
dels medgifva, att för år 1913 till aflöning åt de tjänstinnehafvare,
hvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen
eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad,
men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna
vid motsvarande befattningar i den nya staten, samt
att, därest innehafvare af tjänst, som med år 1913 varder indragen,
måste öfverföras på indragningsstat, till aflöning åt honom för år 1913
må af de å anslaget till tullverket anvisade medel användas så stort
belopp, som motsvarar hans intjänta lön enligt 1912 års stat;
dels besluta,
ej mindre att förste vaktmästaren och vaktmästarna hos generaltullstyrelsen
skola äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, en hvar under femton
dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår med rätt att därunder, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste
vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande
belopp,
än äfven att för de kvinnliga skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen
skola gälla de af departementschefen förordade allmänna villkor
och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa ämbetsverk och
myndigheter;
dels ock slutligen antaga det vid statsrådsprotokollet fogade förslag
till ändring i gällande aflöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.
På sätt Riksdagen i skrifvelse (nr 22) till Eders Kungl. Maj:t den
24 februari 1912 anmält, har Riksdagen
dels med godkännande af det vid berörda skrifvelse fogade förslag
till utgiftsstater för tullverket för år 1913 bestämt anslaget för tullverket
till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 5,953,900 kronor,
att såsom förslagsanslag utgå, hvarigenom anslaget till tullverket höjts
med 97,000 kronor;
21
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
dels medgifvit, att för år 1913 till aflöning åt de tjänstinnehafvare,
hvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen
eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad,
men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna
vid motsvarande befattningar ''i den nya staten, samt
att, därest innehafvare af tjänst, som med år 1913 varder indragen,
måste öfverföras på indragningsstat, till aflöning åt honom för år 1913
må af de å anslaget till tullverket anvisade medel användas så stort
belopp, som motsvarar hans intjänta lön enligt 1912 års stat;
dels beslutat,
att förste vaktmästaren och vaktmästarna hos generaltullstyrelsen
skola äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ske, åtnjuta semester, en hvar under femton dagar;
att, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår med rätt att därunder, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste
vaktmästaren de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande
belopp; samt
att för de kvinnliga skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen skola
gälla följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare
af tjänsten, befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten
hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande
hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket
skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda
arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må
i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp än som motsvarar
beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall
vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,
kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflönings
-
22
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
stat, må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om
det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af
lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,
om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den tjänstledigas
befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet
erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar
svarande belopp;
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter
af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande
;
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske
efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som må
varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse;
dels antagit det vid Riksdagens förberörda skrifvelse den 24 februari
1912 fogade förslag till ändring i gällande aflöningsreglemente för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
23
Förändrad organisation af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik.
14:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 12 af hufvud titeln
föreslagit Riksdagen
dels att från och med år 1913, med uteslutande från kommerskollegii
nuvarande stat af en förste aktuarie och två aktuarier samt med
minskning af det för kollegium anvisade anslaget till amanuenser och
andra extra biträden in. in. med 13,010 kronor eller från 41,500 kronor
till 28,490 kronor, samt med godkännande af det utaf departementschefen
förordade förslag till afiöningsstat för kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik, för ändamålet uppföra ett ordinarie anslag å 72,325
kronor;
dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari
1913 af lönestaten för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik
skall gälla, att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift, att
samtliga ordinarie befattningshafvare å afdelningen skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag;
dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning å kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af afdelningen eller eljest af kommerskollegium
eller i öfrigt i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, äfvensom därest afdelningens ställning inom eller till kommerskollegium
förändras eller kommerskollegii ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande afdelning tillhörande
göromål öfverflyttas till annan afdelning eller ämbetsverk vara pliktig
att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,
efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra å den
afdelning eller i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning å näringsstatistiska afdelningen icke
må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning å nämnda afdelning ej heller må
24
Riksdagens skrifvelse Kr 7.
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare
af annan befattning, kommerskollegium, uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å afdelningen,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare
bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där kommerskollegium, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller
för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning å afdelningen, densamma,
mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
25
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt visord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en
af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i
kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, byråchef och förste
aktuarie enhvar under en och en half månad samt aktuarierna enhvar
under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att enhvar, som med eller efter 1913 års ingång tillträder befattning
å afdelningen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvan intagna
villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens åtnjutande; samt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7) 4
26
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
att de förutvarande innehafvare af befattningar å afdelningen, hvilka
icke före den 1 november 1912 anmäla, att de vilja underkasta sig
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner,
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rått
till pension, som dittills tillkommit dem;
dels medgifva, att kvinnligt biträde, som vid ikraftträdandet af
nämnda stat är anställdt å kommerskollegii afdelning för näringsstatistik
och antages till biträde å samma stat, må för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning i kollegium;
dels ock särskild! beträffande de i förevarande stat uppförda kvinnliga
biträden besluta, att för dem skola gälla de af departementschefen
särskildt förordade allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta
biträden hos vissa verk och myndigheter.
Vid bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget skulle staten för
kommerskollegium i dess helhet, nu 98,000 kronor, komma att höjas
med 48,815 kronor till 146,815 kronor.
Krafvet på en reformering af vår nuvarande näringsstatistik torde
vara ovedersägligt. En omgestaltning af densamma synes därför vara
nödvändig, och Riksdagen har i Eders Kungl. Maj:ts härutinnan framlagda
förslag trott sig finna en i stort sedt lycklig lösning af denna fråga.
Emellertid hafva jämväl andra reformer på detta område ställts i
utsikt, och ehuru de härom framställda anspråken icke för närvarande
föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd, har dock Riksdagen velat
redan nu beröra ett af dessa.
Statistiska kommittén har i fråga om den nuvarande industristatistiken
anmärkt, att i de formulär för primäruppgifter, som för närvarande
användas till de svenska berättelserna om bergverk och fabriker,
efterfrågas hvarken värdet af förbrukade råvaror och halffabrikat eller
värdet af främmande hjälparbeten, utan hvarje industriell anläggning
åsätter blott och bart de skilda slagen af sina tillverkningar fullt handelsvärde
å platsen, hvarjemte uppgift om intjäntå löner för förädling eller
reparation af främmande gods meddelas. Därtill komme, att produkter,
som genomginge flera olika grader af bearbetning, upptagas efter hvarje
ny process till sitt fulla värde, hvarigenom en dubbelräkning tydligen
äger rum. Detta redovisningssystem medförde naturligtvis, att slutsumman
för samtliga industrigrenars produktionsbelopp icke ens tillnärmelsevis
kunde sägas utvisa de industriella produkternas verkliga
27
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
bruttovärde, i hvilket värdet af inom landet vidare bearbetade inhemska
halffabrikat icke finge ingå, och detsamma stängde ock hvarje möjlighet
att bestämma den inhemska industriens så kallade produktionsvärde, för
hvars beräknande den första förutsättningen vore, att värdet af samtliga
förbrukade råvaror och alla i helfabrikaten ingående halffabrikat samt af
alla främmande hjälparbeten vore kändt. Och ehuru detta redovisningssystem
praktiskt taget ägde sina obestridliga fördelar och onekligen
skänkte en god öfverblick öfver de särskilda bergverksprodukternas och
fabriksvarornas produktionsorter, tillverkningsmängder och försäljningspris
samt dessutom ställde sig billigt, på grund af hvilka förtjänster det
borde bibehållas, hade kommittén dock på grund af de hos systemet
anmärkta bristfälligheterna funnit det högeligen önskvärdt, att den
svenska industristatistiken på lämpligt sätt fördjupades och fullkomnades,
så att densamma framför allt komme att omfatta en verklig produktionsstatistik.
För att nå detta önskemål ansåge sig kommittén böra förorda,
att vid sidan af de nuvarande årliga öfversikterna måtte åvägabringas ett
antal periodiska specialundersökningar öfver den större industriens skilda
grenar, i hvilka undersökningar för hvarje särskild industrigren utreddes
dess produktionsvärde och för öfrigt inhämtades mera ingående upplysningar
om hvarjehanda näringsförhållanden än de, som rimligen kunde
år för år infordras till de ordinarie berättelserna. För dessa undersökningars
vidtagande borde den större svenska industrien indelas i nio
grupper och det syntes som om i händelse bearbetning af det för den
första gruppen insamlade uppgiftsmaterialet vidtoge, medan uppgifter
insamlades från den andra gruppen, och så undan för undan, samtliga
nio specialundersökningar borde kunna slutföras på ett årtionde. Hvart
tionde år borde i regel hvarje särskild industrigrupp komma under förnyad
behandling, hvadan under det sista året i hvarje tioårsperiod inga
primäruppgifter skulle insamlas, utan arbete i stället nedläggas på en
allmän sammanfattning af samtliga de nio gruppundersökningarnas slutresultat
särskildt med hänsyn till en på dessa grundad beräkning af
hela den större industriens verkliga produktionsvärde. Denna sammanfattning
borde publiceras i de ordinarie årsberättelsernas kedja, så att
hvar tionde årgång af desamma komme att jämte sitt sedvanliga innehåll
för året dessutom i texten meddela hufvuddragen af eu allmän svensk
produktionsstatistik.
Riksdagen, som tagit jämväl detta reformförslag i öfvervägande,
antager, att sådana specialundersökningar som de af kommittén föreslagna
sannolikt komme att blifva ganska kostsamma. Det skulle väl
kanske möjligen också kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida resultatet
28
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
af dylika undersökningar verkligen skulle komma att motsvara de stora
förhoppningar, som på vissa håll synas hafva knutits vid desamma.
Emellertid föreligger ju ännu icke något förslag i denna del från Eders
Kungl. Maj:ts sida. Då det därföre torde kunna förväntas, att, om frågan
skulle återkomma, densamma dessförinnan blifver föremål för ytterligare
undersökningar, samt Riksdagen ju i allt fall då blifver i tillfälle att
närmare pröfva saken, har Riksdagen ansett sig icke böra i vidare mån
inlåta sig på frågan.
Hvad därefter beträffar den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förstärkningen
af arbetskrafterna å den näringsstatistiska afdelningen, så,
enär denna förstärkning torde, på sätt af Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning framgår och enligt hvad Riksdagen jämväl under hand
inhämtat, få anses vara under alla förhållanden erforderlig för det näringsstatistiska
arbetets behöriga fullföljande och oberoende af detta arbetes
förläggande till det ena eller andra ämbetsverket, och då icke heller
någon af de föreslagna särskilda anordningarna lärer kunna tänkas
komma att verka hinderligt för en omorganisation af kommerskollegium
i dess helhet, finner Riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag i denna del.
Vidkommande sedermera de för personalen å den näringsstatistiska
afdelningen föreslagna aflöningsförmånerna får Riksdagen erinra, att
Riksdagen i punkt 3:o) af sin skrifvelse angående utgifterna under
riksstatens andra hufvudtitel vid behandling af frågan om anställande
af fasta biträden å nedre justitierevisionens stat uttalat sig om de af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönetyperna för dylika befattningshafvare.
Riksdagen har därvid godkänt de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
aflöningsförmånerna och, med vissa förändringar, de aflöningsvillkor,
som af Eders Kungl. Maj:t framlagts.
Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag till aflöningsförmåner för de tio ordinarie kvinnliga befattningshafvarna
under förbehåll, att aflöningsvillkoren bringas i öfverensstämmelse
med hvad Riksdagen beslutat i fråga om fasta biträden
å nedre justi ti erevisionens stat, får alltså, under åberopande af Riksdagens
ofvanberörda uttalande i frågan under andra hufvudtiteln, tillkännagifva,
att Riksdagen godkänt Eders Kungl. Majt:s förslag jämväl i detta
afseende.
Anledning till anmärkning från Riksdagens sida mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag till aflöningsförmåner åt personalen i öfrigt å den näringsstatistiska
afdelningen har ej heller förekommit.
29
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Eders Kungl. Maj:ts förslag om uppförande å extra stat af vissa
belopp till särskilda sakkunniga samt till aflöning åt den föreslagna
byråchefen jämväl för tiden september—december 1912 bär på de af
Eders Kungl. Maj:t anförda skäl synts Riksdagen välbetänkt och sålunda
icke föranledt någon erinran från Riksdagens sida.
Emot hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i öfriga här ofvan ej
vidrörda delar har Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning.
Riksdagen har alltså
dels från och med år 1913, med uteslutande från kommerskollegii
nuvarande stat af en förste aktuarie och två aktuarier samt med minskning
af det för kollegium anvisade anslaget till amanuenser och andra
extra biträden m. in. med 13,010 kronor eller från 41,500 kronor till
28,490 kronor, samt med godkännande af det utaf departementschefen förordade
förslag till aflöningsstat för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik,
för ändamålet uppfört ett ordinarie anslag å 72,325 kronor;
dels beslutat, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1
januari 1913 af lönestaten för kommerskollegii afdelning för näringsstatistik
skall gälla, att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar
föreskrift, att samtliga ordinarie befattningshafvare å afdelningen skola,
i den män ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex
timmar hvarje söckendag;
dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning å kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af afdelningen eller eljest af kommerskollegium
eller i öfrigt i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, äfvensom därest afdelningens ställning inom eller till kommerskollegium
förändras eller kommerskollegii ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom själfständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande afdelning tillhörande
göromål öfverflyttas till annan afdelning eller ämbetsverk, vara pliktig
att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,
efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra å den
afdelning eller i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning å näringsstatistiska afdelningen icke
må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
30
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
att med ordinarie befattning å nämnda afdelning ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse, för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare
af’ annan befattning, kommerskollegium, uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å afdelningen,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare
bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där kommerskollegium, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltligt förfall; ^
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor
eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning å afdelningen,
densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp
31
Riksdagens skrifvelse Nr 7,
i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första löneförhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje
förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgande
tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i kommerskollegium,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, byråchef och förste
aktuarie enhvar under en och en half månad samt aktuarierna enhvar
under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att enhvar, som med eller efter 1913 års ingång tillträder befatt
-
32
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
ning å afdelningen, skall vara pliktig att underkasta sig ofvan intagna
villkor ocli bestämmelser för den nja aflöningsstatens åtnjutande; samt
att de förutvarande innehafvare af befattningar å afdelningen,
Indika icke före den 1 november 1912 anmäla att de vilja underkasta
sig nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner, äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels medgifvit, att kvinnligt biträde, som vid ikraftträdandet af
nämnda stat är anställdt å kommerskollegii afdelning för näringsstatistik
och antages till biträde å samma stat, må för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning i kollegium; samt
dels och särskildt beträffande de i förevarande stat uppförda kvinnliga
biträden beslutat, att för dem skola gälla följande allmänna villkor
och bestämmelser, nämligen:
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
vederbörande ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten
hörande mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande
hvad enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket
skall äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande _ till
nämnda arfvodes belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad
ej må i något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp
än som motsvarar beloppet af den med befattningen i fråga förenade
slutaflöningen, tjänstgöringspenningar och ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara
pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det krafvel-, kvarstanna
i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;
33
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om
det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af
lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,
om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de med den
tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet
erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas
tjänstgöringspenningar svarande belopp;
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter
af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt medgifvande
;
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till
tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske
efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
■9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning o. d. skola gälla de närmare stadganden, som
må varda af Kungl. Maj: t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse.
Med anledning häraf och då Riksdagen, på sätt Riksdagen i skrifvelse
(nr 131) den 14 maj 1912 anmält, i annat sammanhang beslutat
att från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat utesluta
dels aflöning till en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska
arbetet in. m. till belopp af 0,400 kronor, dels ock i anslaget till
vikariatsersättningar m. m. ingående semesterersättning åt samme byråchef,
uppgående till 250 kronor, kommer sålunda staten för kommerskollegium
i dess helhet, nu 98,000 kronor, att uppgå till 140,165 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.)
5
34
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Patent- och registreringsverket.
15:o) I punkt 13 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, med godkännande af det utaf departementschefen
tillstyrkta förslaget till ntgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1913 samt med förklarande, att det å ämbetsverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslag till provisorisk lönereglering för
den å aflöningsstaten upptagna personal må lör sådant ändamål disponeras
i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och på af
honom i öfrigt förordade villkor, till upprätthållande af patent- och
registreringsverkets verksamhet uppföra ett reservationsanslag af 435,700
kronor, att utgå af de till patent- och registreringsverket inflytande afgifter
dels för patent samt för registrering af varumärken äfvensom af
mönster och modeller, dels ock för registrering af aktiebolag, försäkringsbolag
och solidariska bankbolag samt för andra uppgifter till de
hos verket förda bolags- och försäkringsregistren, under förutsättning
tillika att de å dessa afgifter uppkommande öfverskott fortfarande såsom
hittills skola efter vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det
med anslaget afsedda ändamål.
Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag om ökning af anslaget till
ålderstillägg och förslagsanslaget till renskrifning och skrifmaterialier
m. m. samt om förhöjning i förslagsanslaget till adjungerade ledamöter
in. m. för täckande af anslagets nuvarande otillräcklighet har från Riksdagens
sida icke varit något att erinra.
Jämväl öfriga af Eders Kungl. Maj:t föreslagna förhöjningar i
sistnämnda förslagsanslag eller de, som afse ålderstillägg åt adjungerade
ledamöter samt byråingenjörer och notarier öfver stat äfvensom förstärkning
af arbetskrafterna samt förbättring af biträdande ingenjörernas
arfvoden, har Riksdagen ansett sig böra bifalla, då det torde vara nödvändigt
att i afbidan på den länge förväntade löneregleringen för ämbetsverket,
hvilken blifvit afsevärdt fördröjd på grund af omständigheter,
som varit af verket oberoende, bereda verket den begärda arbetsförstärkningen
och jämväl för bibehållande åt verket af dugliga arbetskrafter
medgifva tjänstemännen därstädes nu ifrågavarande aflön-ingsförhöjningar,
hvilka sjmas betingade af det alltmer ökade arbetet i ämbetsverket.
Dock torde såsom villkor för erhållande af den genom anslagsförhöjningen
möjliggjorda arfvodesförbättringen för biträdande ingenjörerna
böra stadgas skyldighet för dem att vara tillstädes å tjänsterummet
minst fyra timmar hvarje söckendag.
35
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Riksdagen har alltså, med godkännande af det utaf departementschefen
tillstyrkta förslaget till utgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1913 samt med förklarande, att det å ämbetsverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslag till provisorisk lönereglering för
den å aflöningsstaten upptagna personal må för sådant ändamål disponeras
i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och
på af honom i öfrigt förordade villkor, till upprätthållande af patentoch
registreringsverkets verksamhet uppfört ett reservationsanslag af
435,700 kronor, att utgå af de till patent- och registreringsverket inflytande
afgifter dels för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller, dels ock för registrering af aktiebolag,
försäkringsbolag och solidariska bank bolag samt för andra uppgifter
till de hos verket förda bolags- och försäkringsregistren, under
förutsättning tillika, att de å dessa afgifter uppkommande öfverskott
fortfarande såsom hittills skola efter vederbörligt tillstånd användas
uteslutande för det med anslaget afsedda ändamål.
Anslaget till patent- och registreringsverket har sålunda höjts
med 40,700 kronor.
Statistiska centralbyrån.
16:o) Eders Ivungl. Maj:t har under punkt 14 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen
dels medgifva, att i staten för statistiska centralbyrån må från
och med år 1913 uppföras aflöning för två byråchefer med 6,400 kronor
till hvardera, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar;
samt att enhvar af byråcheferna må äga rätt till ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring;
dels besluta, att de för statistiska centralbyråns tjänstepersonal i
öfrigt gällande villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
jämväl skola äga tillämpning på nämnda byråchefer;
dels höja reservationsanslaget till bibliotekets underhållande, nu
1,500 kronor, med 500 kronor till 2,000 kronor;
dels vidare höja reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga
biträden samt till vikariatsersättning, nu 20,000 kronor, med 500 kronor
till 20,500 kronor;
dels ock från staten utesluta reservationsanslaget till officiella
statistiska trycket 17,300 kronor, till en statistisk tidskrift 1,400 kronor
samt till utarbetande af en afiönings- och pensionsstatistik 1,000 kronor.
I skrifvelse den 16 maj 1903 anhöll Riksdagen att Kungl. Maj:t
36
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
måtte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik största
möjliga enhet och plaumässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet
vid publikationen måtte kunna åstadkommas, och att därvid särskildt
måtte tillses, huruvida ej åt statistiska tabellkommissionen kunde gifvas
en mera fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga
denna utredning jämte de förslag, hvartill densamma kunde föranleda.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning häraf på sin tid uppdragit åt en kommitté,
benämnd statistiska kommittén, att verkställa utredning och förslag
i ärendet, har Eders Kung]. Maj:t nu lämnat en redogörelse för
de resultat, hvartill kommittén kommit. På anförda skäl har Eders
Kungl. Maj:t emellertid ansett sig icke kunna för närvarande framlägga
någon definitiv plan för ordnande af den officiella statistiken, men har
i allt fall, då frågan om den officiella statistikens omorganisation syntes
icke längre kunna utan stora olägenheter undanskjutas, utan nu borde,
i den mån sådant kunde ske, upptagas till pröfning, afgifvit de förslag
härom, hvartill omständigheterna synts föranleda, under framhållande
tillika, att den nya organisation, som kunde komma till stånd, tills
vidare måste få en provisorisk karaktär, så att den icke på något sätt
föregrepe den definitiva organisation af statistiken, som framdeles kunde
blifva beslutad i sammanhang med pröfningen af departementalkommitterades
blifvande förslag till omorganisation af den centrala förvaltningen
i allmänhet.
Hvad sålunda förekommit har Riksdagen tagit under ompröfning.
Med erkännande af den noggrannhet och utförlighet, hvarmed den af
Riksdagen begärda utredningen blifvit verkställd, har Riksdagen dock
härvid icke kunnat undgå att finna, att planläggningen och utformningen
af det sätt, hvarpå vår officiella statistik enligt kommitténs och jämväl
Eders Kungl. Maj:ts förslag, i den mån detsamma nu föreligger, skulle
ordnas, blifvit väl detaljerad! anlagd och jämväl utmynnat i en mångfald
af statistik, hvars fulla genomförande väl näppeligen torde vara af förhållandena
betingadt. Riksdagen har därför ansett sig redan nu böra
framhålla nödvändigheten af, att man härvidlag framgår med en viss
varsamhet, så att icke kostnaderna för ordnandet af vår officiella statistik
springa upp till belopp, som icke stå i rimlig proportion till den
nytta, man har att förvänta. Man synes sålunda vid utformningen af
denna statistik böra undvika ett uppläggande af särskild statistik för
frågor af en mångfald olika slag och i stället söka inrikta sig på
hufvudsakligen sådana ämnen, hvilkas statistiska bearbetande kan anses
vara af verklig praktisk betydelse och nytta. Af sådan natur äro, enligt
37
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Riksdagens förmenande, de frågor, som äro hänförliga till finansstatistiken
och statistiken öfver kommunernas finanser. Det torde nämligen icke
råda något tvifvel därom, att finansväsendet i allmänhet och särskildt
den sida däraf, som representeras af skatteväsendet, i våra dagar med
rätta tillmätes en allt större betydelse, både i statligt och kommunalt
afseende, hvaraf synes böra följa, att detsamma göres till föremål för
en statistisk bearbetning, som utförligt belyser dess förhållande till
samhällsutvecklingen. Å finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas
finanser bör således enligt Riksdagens förmenande hufvudvikten
läggas, så mycket mer som åtskilliga af de frågor, hvilka enligt kommitténs
och jämväl Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle blifva föremål
för särskild statistik, synas Riksdagen kunna utan olägenhet inrangeras
under eller kombineras med finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas
finanser.
Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag kan jämväl invändas, att det
råder en viss obestämdhet i fråga om det ämbetsverk, till hvilket ett
flertal af den statistik, hvarom i förslaget är fråga skall slutligen förläggas,
liksom det i vissa fall är ovisst, hur den statistik, som förslaget
innebär, egentligen skall ordnas.
I nu anmärkta afseenden kan sålunda i fråga om fastighetsstatistiken,
som skulle utarbetas och offentliggöras hvart tionde år hufvudsakligen
efter de skattskyldigas deklarationer och taxeringslängderna,
erinras, att vissa häraf betingade ändringar i de fastställda formulären
för deklarationer och längder icke kunna under den närmaste tiden
genomföras. De bidrag till en sådan statistik, som hittills meddelats i
vissa tabellbilagor till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser,
borde emellertid bibehållas och i den mån så kunde ske
vidare utvecklas, men något beslut om anordnande af en fastighetsstatistik
i den utsträckning kommittén tänkt sig hade, enligt departementschefen,
icke nu kunnat fattas.
Hvad angår statistiken öfver statens utarrenderade domäner, som
enligt kommitténs förslag skulle utarbetas och offentliggöras hvart tredje
år, så torde den form och omfattning, som hittills vid denna statistiks
utarbetande gifvits densamma, vara ganska tillfredsställande.
Vidkommande jordbruksstatistiken med de ifrågasatta lokalundersökningarna
för erhållande af mera exakta resultat än eljest, så torde
med en god planläggning och nödig begränsning af dylika undersökningar
kostnaderna för desamma ej böra blifva så stora, att de måste
uppgifv as.
38
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
I fråga om tiskeristatistiken lärer däremot kunna anmärkas, att
densamma icke torde blifva af sådant värde särskildt hvad insjöfisket
angår, att den kommer att motsvara därpå nedlagda kostnader och
arbete. Den synes därför i möjligaste mån böra inskränkas och omfatta
allenast sådana områden som exempelvis mer affärsmässigt drifna
företag, hvarifrån säkra primäruppgifter skulle kunna förväntas.
Beträffande nu nämnda arter af statistik, eller fastighetsstatistik,
statistik öfver statens utarrenderade domäner samt jordbruksstatistik och
fiskeristatistik, torde vidare kunna anmärkas, att ovisshet synes råda,
huruvida den föreslagna jordbruksstatistiska byrån, som enligt förslaget
skulle omfatta nämnda grenar af statistiken, skall förblifva inom statistiska
centralbyrån (eventuellt något statistiskt centralverk) eller öfverflyttas
till vederbörande departement.
Vidkommande sedermera befolkningsstatistiken, så torde betydelsen
af densamma väl icke kunna förnekas. Dock synes det Riksdagen
kunna ifrågasättas, om behofvet af en statistik öfver dödsorsakerna i
den omfattning, som blifvit förutsatt, verkligen kan motivera så vidlyftiga
anordningar, som för erhållande däraf nu igångsatts, i synnerhet
som det torde vara omöjligt att i detta afseende erhålla fullt
tillförlitliga primäruppgifter.
Emot sparbanksstatistiken torde kunna anmärkas, att Eders Kungl.
Maj:t för sin del fattat beslut allenast rörande ett af de förslag, som
kommittén framställt i fråga om dess fullständigande, och att departementschefen
ställt i utsikt att framdeles återkomma till de öfriga
förslagen.
Hvad rättsstatistiken angår, hvilken enligt kommitténs förslagskulle
undergå en fullständig omändring, har Riksdagen fäst sin uppmärksamhet
därå, att, utom beträffande ett par af kommitténs särskilda
förslag angående denna statistik, hvilka Eders Kungl. Maj:t upptagit
i sitt förslag redan nu, ny utredning måste ske om sättet att åstadkomma
en dylik. Dessutom kan frågan om dess framtida förläggning,
ehuru någon tvekan därom icke synes råda, enligt hvad departementschefen
meddelat, icke för närvarande lämpligen slutligt afgöras, hvartill
kommer, att något förslag om det framtida förläggandet af straffregistret,
hvarom i sammanhang därmed måste fattas beslut, icke kunnat
redan nu framläggas. Uppgifterna till rättsstatistiken för år 1912
måste dessutom afgifvas efter i hufvudsak samma formulär som hittills,
då nya formulär för dessa uppgifter icke torde kunna blifva fastställda
så tidigt under nämnda år, att de kunna tillämpas jämväl för det året.
39
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Under år 1913 kommer sålunda det rättsstatistiska arbetet att i hufvudsak
vara detsamma som hittills.
I fråga om befolkningsstatistiken, sparbanksstatistiken, rättsstatistiken
och valstatistiken, hvilka enligt förslaget skulle bilda den befolkningsstatistiska
byrån, har, såvidt i ärendet förekommit, icke hysts någon
tvekan om lämpligheten af deras framtida förläggande i statistiska centralbyrån
(eventuellt något statistiskt centralverk).
Beträffande finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas
finanser torde i hufvudsak intet vara att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts nu
förevarande förslag. Vidkommande en särskild statistik rörande kommunaltekniska
företag kan ifrågasättas, huruvida icke en lösning af frågan
lämpligen kunde vinnas därigenom, att dessa företag blefve förpliktade
att efter en enhetlig plan upprätta sådan statistik. Ur det allmännas
synpunkt torde det vara tillräckligt, om för nämnda företag inkomster
och utgifter särskild! upptoges i statistiken öfver kommunernas finanser.
Hvad slutligen angår statistiken öfver vägar och skjutsanstalter
torde kunna anmärkas, att en viss oklarhet synes råda i afseende å
omfattningen af densamma. Denna statistiks kvarblifvande i statistiska
centralbyrån synes ej heller kunna anses absolut säkert, i det
departementschefen framhållit, att den möjligen skulle komma att
sedermera öfverflyttas till en kommunikationsstatistisk byrå, därest en
särskild sådan skulle komma att inrättas. Någon större inverkan å
det föreliggande förslaget torde en sådan förflyttning dock icke äga,
då särskild personal för denna statistiks utarbetande icke lärer vara
erforderlig.
Sist omnämnda grenar af statistiken, eller finansstatistiken, statistiken
öfver kommunernas finanser med den kommunaltekniska statistiken
äfvensom statistiken öfver vägar och skjutsanstalter, skulle enligt
förslaget bilda den finansstatistiska byrån; dock kunde det tänkas, att
sistnämnda statistik i stället hänfördes till den jordbruksstatistiska byrån.
I sammanhang härmed torde kunna antecknas, att en viss obestämdhet
synes råda, huruvida den finansstatistiska byrån bör för framtiden förblifva
i statistiska centralbyrån (eventuellt något statistisk centralverk)
eller möjligen öfverflyttas till finansdepartementet.
Af det ofvan anförda torde framgå, att frågan om ordnandet af
vår officiella statistik, i den män den nu föreligger, är i vissa afseenden
ganska sväfvande. Förslaget har ju också utgått därifrån att, oaktadt
någon definitiv plan lör denna statistik icke kunde för närvarande framläggas,
redan nu, såvidt sådant kunnat ske, råda bot på de största brist
-
40
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
fälligheterna i nämnda statistik. De föreslagna anordningarna måste ju
därför vara af provisorisk natur och kunna följaktligen ej göra anspråk
på den fulländning, som ett definitivt ordnande af saken skulle hafva
möjliggjort.
I'' betraktande af det otillfredsställande läge, hvari vår nuvarande
officiella statistik obestridligen för närvarande befinner sig, och med
särskildt fästadt afseende å behofvet af att erhålla en statistik öfver
statens finanser och en tillfyllestgörande sådan jämväl öfver kommunernas
finanser jämte en allmän finansstatistik, gående ut på en sammanställning
af bådadera, har äfven Riksdagen funnit det välbetänkt att
redan nu söka ordna frågan om vår officiella statistik, i den mån så
kan ske. Riksdagen har därför, under förutsättning att de erinringar i
frågan, som Riksdagen här ofvan framställt, varda beaktade, ansett sig
kunna ansluta sig till det förslag, som Eders Kungl. Maj:t nu framlagt
i afseende å ordnandet af denna statistik.
Med afseende å anordningens provisoriska natur och då det, med
hänsyn till departementalkommitténs blifvande förslag, synes af vikt att
icke nu vidtaga sådana dispositioner, att man därigenom föregriper, hvad
af denna kommitté kan i ämnet blifva föreslaget, har Riksdagen emellertid
icke kunnat bifalla Eders Kungl. Mapts förslag att för nu ifrågavarande
ändamål uppföra två byråchefer å ordinarie stat.
Den ena af dessa byråchefer, hvilken, enligt hvad Riksdagen inhämtat,
lär vara afsedd för den jordbruksstatistiska byrån, synes lämpligen
kunna ersättas af den förste aktuarie, som enligt förslaget skulle vara
anställd vid samma byrå. För att den erforderliga personalen vid den
statistik, som skulle hänföras till denna byrå, icke skall komma att
minskas till antalet, torde emellertid i så fall böra, utöfver hvad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit, där anställas ytterligare eu extra ordinarie aktuarie
med enahanda arfvode som Edex-s Kungl. Maj:t ifrågasatt för öfriga
extra ordinarie aktuarier vid statistiska centralbyrån, eller 3,900 kronor.
Å den jordbruksstatistiska byrån skulle under denna förutsättning komma
att anställas en förste aktuarie och 2 aktuarier.
En motsvarande anordning synes däremot icke vara tillrådlig i
fråga om den finansstatistiska byrån, för hvilken den andra byråchefen
är afsedd. På ledaren af finansstatistiken och statistiken öfver kommunernas
finanser synes nämligen böra ställas särskildt stora kraf. Han
måste vara beredd att, utöfver det periodiskt återkommande arbetet med
statistiska berättelser, utföra maktpåliggande och grannlaga specialutredningar
af olika slag. Sådana lära för finansdepartementets räkning
fordras gång efter annan till ledning för skattelagstiftningen och stats
-
41
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
regleringen, framför allt inkomstberäkningen. Det synes därför vara
önskligt, att ledaren af den officiella finansstatistiken är fullt skickad
att som regel jämväl hafva ledningen af sådana specialutredningar. Men
man torde i längden icke kunna förvänta nödiga kvalifikationer hos
innehafvare!! af denna befattning, med mindre han blir ordinarie tjänsteman
och tillförsäkras löneförmåner såsom byråchef. Riksdagen har därför
ansett sig kunna godkänna Eders Kung]. Maj:ts förslag i denna del,
så mycket mer som organisationen af denna byrå är så afpassad, att,
därest framdeles beslut skulle komma att fattas om upprättande af en
särskild statistisk byrå inom finansdepartementet för nu ifrågavarande
ändamål, den af Eders Kungl. Majd föreslagna tinansstatistiska byrån
inom statistiska centralbyrån kan med hela sin personal öfverflyttas från
centralbyrån till finansdepartementet.
Hvad Eders Kungl. Majd i öfrigt anfört rörande personalbehofvet
å statistiska centralbyrån har, särskildt i betraktande af nödvändigheten
att bereda verket dugliga arbetskrafter, icke gifvit Riksdagen anledning
till någon erinran.
Emot Eders Kungl. Maj ds förslag i de delar, som icke blifvit här
ofvan vidrörda, har Riksdagen icke funnit annat att anmärka, än att,
med uppförandet å ordinarie stat af allenast en byråchef å centralbyråns
stat, den begärda anslagsökningen af det för närvarande på ordinarie
stat uppförda reservationsanslaget å 20,000 kronor till arfvoden åt tillfälliga
biträden samt vikariatsersättningar, eller 500 kronor till vikariatsersättning
under byråchefernas semester, torde böra minskas med 250
kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit, har Riksdagen på det sätt
bifallit Eders Kungl. Majds förevarande framställning att Riksdagen
dels medgifvit,
att i staten för statistiska centralbyrån må från och med år 1913
uppföras aflöning för en byråchef med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar; samt
att byråchefen må äga rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter
5 års tjänstgöring;
dels beslutat, att de för statistiska centralbyråns tjänstepersonal i
öfrigt gällande villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
jämväl skola äga tillämpning på nämnde byråchef;
dels höjt reservationsanslaget till bibliotekets underhållande, nu
1,500 kronor, med 500 kronor till 2,000 kronor;
dels vidare höjt reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biBihang
till Riksdagens ''protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 6
42 Riksdagens skrifvelse Nr 7.
träden samt till vikariatsersättning, nu 20,000 kronor, med 250 kronor
till 20,250 kronor;
dels och från staten uteslutit reservationsanslaget till officiella statistiska
trycket, 17,300 kronor, till en statistisk tidskrift 1,400 kronor
samt till utarbetande af en aflönings- och pensionsstatistik 1,000 kronor.
De ordinarie anslagen till statistiska centralbyrån, nu utgörande
tillhopa 69,600 kronor, komma sålunda att i allt belöpa sig till 57,050
kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
17:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare i punkterna 15 och 16 under
sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja och under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af slöjderna» såsom reservationsanslag uppföra
dels det förut anvisade anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och
praktiskt bildade tekniker, hvilka icke ägna sig åt bergshandteringen,
med 5,000 kronor från 20,000 kronor till 25,000 kronor;
dels ock det till reseunderstöd åt kikare af handtverk och annan
mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida ifrågavarande
yrkesidkare själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, förut anvisade anslag
å 15,000 kronor med 3,000 kronor till 18,000 kronor, med förklarande
tillika, att anslaget må användas till understöd åt idkare af handtverk
och annan mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida
de själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, hvilka önska att genom
resor inom Sverige eller i främmande länder förvärfva ytterligare insikter
och erfarenhet i sitt yrke,
äfvensom medgifva, att från och med år 1912 förefintliga besparingar
å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma
sätt som det löpande årets anslag.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,
har höjt och under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af slöjderna» såsom reservationsanslag uppfört
dels anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker, hvilka icke ägna sig åt bergshandteringen, med 5,000 kronor
från 20,000 kronor till 25,000 kronor;
dels ock det till reseunderstöd åt idkare af handtverk och annan
mindre industri, oberoende af den omständigheten, huruvida ifrågavarande
yrkesidkare själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, förut anvisade
anslag å 15,000 kronor med 3,000 kronor till 18,000 kronor, med för
-
43
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
klarande tillika, att anslaget må användas till understöd åt idkare af
handtverk och annan mindre industri, oberoende af den omständigheten,
huruvida de själfva deltaga i yrkesarbetet eller icke, hvilka önska att
genom resor inom Sverige eller i främmande länder förvärfva ytterligare
insikter och erfarenhet i sitt yrke,
äfvensom medgifvit, att från och med år 1912 förefintliga besparingar
å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma
sätt som det löpande årets anslag.
Anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna kommer sålunda
att ökas med 8,000 kronor från 98,500 kronor till 106,500 kronor.
18:o) Uti en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att
Riksdagen måtte å riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett ordinarie
anslag å 20,000 kronor att enligt Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande utgå
till resestipendier åt verkmästare och förmän inom industrien och till
belopp, som af Eders Kungl. Magt fastställdes, uppbäras enligt af Eders
Kungl. Maj:t meddelade villkor och bestämmelser.
Till stöd för framställningen har anförts följande:
»Riksdagen har under de senare åren beviljat betydande anslag
att utdelas till personer inom olika yrkesgrupper som resestipendier för
studier i utlandet. Hvad härvid särskildt gäller de praktiska yrkena,
utdelas som bekant årligen resestipendier till personer, sysselsatta inom
landtbruk, handel och industri. Det torde icke heller kunna bestridas,
att dylika studier af utländska förhållanden visat sig fruktbringande och
att de för ändamålet anslagna medlen äro väl använda.
En mycket viktig yrkesgrupp inom industrien har emellertid hittills
varit så godt som utestängd från dylika resestipendier. Härmed
syftas på den stora gruppen verkmästare och förmän inom industrien.
Till tekniker utgå för närvarande ett årligt anslag af kronor
20,000: — till resestipendier, (i statsverkspropositionen till årets Riksdag
föreslaget till kronor 25,000: —), men som förutsättningen för erhållande
af ett dylikt är aflagd teknisk examen, hafva verkmästare och förmän
i regel icke kunnat komma i fråga vid utdelandet af dessa stipendier.
Likaledes finnes ett anslag af kronor 50,000: — per år till studiestipendier
för arbetare, som i utlandet önska förkofra sig i sitt yrke. Icke
heller för dessa stipendier kunna emellertid verkmästare och förmän
annat än undantagsvis komma i fråga, då de redan för erhållandet af
sin förmanspost måste hafva sin rent manuella yrkesutbildning bakom
sig, hvarför de således hafva ett annat mål för sin fortsatta utbildning
än yrkesarbetare. Hvad slutligen handtverksstipendierna beträffar (i
44
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
statsverkspropositionen till årets Riksdag har för dessa begärts en höjning
från kronor 15,000: — till kronor 18,000: —), har det visserligen någon
enstaka gång inträffat, att en verkmästare erhållit ett stipendium ur
anslaget härför, men detta anslag är afsedt för handtverket och den
mindre industrien, där verkmästare och förmän ej hafva sin sysselsättning,
och i regel är ju båda dessa yrkesgruppers utbildning af helt
olika natur.
Det kan jämväl förtjäna framhållas, att äfven i andra afseenden
verkmästarnes och förmännens fackutbildning ännu ej ägnats den uppmärksamhet,
denna fråga torde förtjäna. Sålunda finnes icke i vårt
land för de flesta industrigrenar några af staten upprättade verkmästareskolor,
ej heller har genom lärlingsväsendets ordnande ännu sörjts för
utbildningen af lämpliga förmän.
Inom verkmästarnes egen krets har också behofvet af vidare utbildning
gjort sig alltmera kännbart. Deras egna organisationer hafva
äfven i mån af krafter och tillgångar sökt tillgodose sina medlemmars
behof af vidgade kunskaper och erfarenheter. Sålunda har Sveriges
Allmänna Verkmästareförbund alltsedan år 1908 utgifvit »Sveriges Verkmästaretidning»,
afsedd att befrämja upplysningsarbetet inom verkmästarekåren.
Likaledes hafva vid skilda tillfällen af verkmästarnes
olika organisationer anordnats föreläsningskurser och gemensamma
diskussioner öfver ämnen tillhörande deras arbetsområde.
Den sträfvan efter ökade kunskaper, som förefinnes inom verkmästarnes
egna led, till gagn icke endast för medlemmarna själfva utan
äfven för landets industriella utveckling, synes vara väl vård uppmuntran
och understöd från statens sida.
På grund af hvad i det föregående anförts, torde det få anses
välgrundadt och till gagn för det allmänna, att staten genom ett årligt
anslag till stipendier åt verkmästare och förmän inom industrien söker
i någon mån tillgodose denna yrkesgrupps behof af ökad utbildning
genom studieresor. Det torde därvid kunna anses lämpligt att, i likhet
med hvad i årets statsverksproposition föreslås angående motsvarande
anslag till reseunderstöd åt idkare af handtverk och annan mindre industri,
dylika studieresor icke uteslutande behöfva företagas till främmande
länder, då äfven i vårt land mycket torde vara att lära för verkmästare
och förmän, i synnerhet för sådana, som hafva sin verksamhet
förlagd till platser, där någon större industri ej finnes. Att däremot
fastslå någon viss fördelning af anslaget att användas till in- eller utländska
studieresor torde ej vara lämpligt, utan synes detta böra öfverlämnas
till Kungl. Maj:t att bestämma efter omständigheterna.
45
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Beträffande det för dylika stipendier nödiga anslagets storlek, är
önskligt att detsamma icke sättes lägre än till kronor 20,000: — per år.
Stipendierna torde böra utgå med lägst 450 kronor och högst 1,200
kronor för utländsk studieresa af minst fyra veckors varaktighet samt
med ett belopp af högst 200 kronor för studieresa inom landet.
Vid fördelandet af t. ex. handelsstipendierna hafva flere af handelsnäringens
organisationer satts i tillfälle att yttra sig angående sökandes
lämplighet till erhållande af dylikt stipendium. Detta tillvägagångssätt
synes lämpligt äfven hvad beträffar de här föreslagna stipendierna för
verkmästare och förmän, då häri torde ligga den effektivaste kontrollen
öfver att medlen komma till rätt användning. Det vore alltså önskligt,
att bland annat äfven verkmästarekårens organisationer sättas i tillfälle
att yttra sig om de sökandes lämplighet.
Ofvan föreslagna utgift torde kunna anses väl använd, enär den
för dugliga verkmästare och förmän skulle möjliggöra att genom ökad
skicklighet och kunskap höja prestationerna inom olika fack och på så
vis genom bidragande till det inhemska näringslifvets höjande mångdubbelt
återbörda det utlägg, som nu ifrågasattes.
I den skarpa täflan svensk industri har med andra länders höga
teknik och arbetsduglighet, vare sig det gäller att åt svenskt arbete
bevara hemmarknaden eller att förlägga täflan utom Sveriges gränser,
fordras det för att vinna framgång god utbildning och erfarenhet icke
blott hos högsta ledningen: den kräfves helt igenom. Verkmästare och
förmän hafva en så viktig uppgift att fylla; på deras duglighet, erfarenhet
och personliga egenskaper beror i hög grad på hvad sätt och
med hvilket resultat för egen och industriens del arbetarne fylla sina
uppgifter.
Verkmästare och förmän hafva oftast själfva börjat som arbetare
och genom duglighet fått ledareposter. Ingen står närmare eller känner
bättre arbetarne och hur ett villigt, intresseradt och yrkesskickligt arbete
skall frammanas. Att sätta verkmästare och förmän i tillfälle att på
bästa möjliga vis fylla sin viktiga uppgift, vidga sina vyer och rikta
sin erfarenhet, är en synnerligen angelägen sak.»
Riksdagen erkänner visserligen det beaktansvärda syftet med förevarande
framställning; men svårigheten att fullständigt bedöma hvilka
personer, som skulle hänföras till de med förslaget afsedda yrkesgrupperna,
hvilka ju torde delvis sammanfälla med andra yrkesgrupper, för
hvilka särskilda statsanslag till resestipendier redan äro uppförda, har synts
Riksdagen lägga hinder i vägen för ett bifall till förslaget i den form, hvari
46
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
det nu föreligger, i synnerhet som det torde kunna ifrågasättas, huruvida
det är lämpligt att i riksstaten uppföra skilda anslag för ändamål,
som vid närmare skärskådande kunna befinnas af så likartad beskaffenhet,
att deras befrämjande lämpligast bör tillgodoses genom ett och
samma anslag. Riksdagen har sålunda icke bifallit förevarande framställning,
men å andra sidan funnit sig böra i anledning af densamma
hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om utredning och förslag
angående sättet, huru det med motionen afsedda syftemålet lämpligast
bör tillgodoses.
Riksdagen får alltså i anledning af förenämnda framställning anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning angående
lämpligaste sättet för beredande af statsunderstöd till resestipendier åt
verkmästare och förmän inom industrien samt angående de omständigheter
i öfrigt, som med denna fråga äga sammanhang och därefter till
nästkommande års Riksdag framlägga det förslag, som må anses af
förhållandena påkalladt.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
19:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t i punkt 17 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen
dels från och med år 1913 såsom reservationsanslag i riksstaten
upptagit det till understöd åt personer, livilka önska att i främmande
länder förvärfva sig ökad insikt och skicklighet i hvad till bergshandteringen
hör, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af bergsbruket»
uppförda anslag å 6,000 kronor,
dels ock medgifvit, att från och med år 1912 förefintliga besparingar
å ifrågavarande anslag från föregående år må användas på samma
sätt som det löpande årets anslag.
Biträde inom finansdepartementet vid beredning af ärenden rörande
bankväsendet m. in.
20:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 18 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till biträde inom finansdepartementet vid beredning af ärenden rörande
bankväsendet samt med upprättande af statistiska uppgifter rörande
47
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
bank- och hypoteksinrättningar, högst 4,000 kronor, med 300 kronor
till högst 4,300 kronor.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har höjt det å sjunde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till biträde inom finansdepartementet vid beredning af
ärenden rörande bankväsendet samt med upprättande af statistiska uppgifter
rörande bank- och hypoteksinrättningar, högst 4,000 kronor, med
300 kronor till högst 4,300 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
21:o) I punkt 19 har Eders Kungl. Magt föreslagit Riksdagen,
att förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för år
1912 upptaget till 100,009 kronor, bestämmes till 100,000 kronor.
Riksdagen har redan vid behandlingen af andra hufvudtiteln uttalat
sig för Eders Kungl. Maj:ts förslag, att tryckningskostnaderna för
vederbörande departement skola bestridas från ett nytt, från departementets
expensanslag utbrutet anslag. I öfverensstämmelse härmed har
Riksdagen godkänt, att ett särskildt anslag för tryckningskostnader
utbrytes från det nu ifrågavarande anslaget. Om anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., såsom Eders Kung]. Magt föreslagit,
det oaktadt förblifver så godt som oförändradt till sitt belopp,
och för tryckningskostnader, som icke skola af andra medel gäldas,
uppföres ett beräknadt förslagsanslag å 130,000 kronor, innebär detta
alltså en anslagsökning med sistnämnda belopp. En sådan höjning
synes emellertid vara af förhållandena påkallad, då ifrågavarande anslagunder
de sista åren betydligt öfverskridits.
Riksdagen har alltså medgifvit, att förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in., för år 1912 upptaget till 100,009 kronor,
bestämmes till 100,000 kronor.
Tryckningskostnader.
22:o) Under punkt 20 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t. föreslagit Riksdagen att för bestridande af tryckningskostnader,
som icke skola af andra medel gäldas, å sjunde hufvudtiteln uppföra
ett ordinarie förslagsanslag å 130,045 kronor.
48
Riksdagens skrifvelse 1Vr 7.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen
ville besluta att i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om åtgärders
vidtagande i syfte att uti den af statskontoret utgifna liggaren öfver
statsverkets specialutgiftsstater må införas stater för ökadt antal sådana
ämbetsverk och myndigheter, hvilkas utgifter icke bestridas å fjärde
eller femte hufvudtitlarna; samt att för sådant ändamål det i 1912 års
statsverksproposition under sjunde hufvudtiteln äskade ordinarie förslagsanslag
å 130,045 kronor för bestridande af tryckningskostnader, som
icke skola af andra medel gäldas, måtte höjas med 3,000 kronor.
Till stöd för detta förslag har anförts följande.
»Genom kungl. bref den 8 mars 1901, i afskrift bifogadt denna
motion, bemyndigades statskontoret att låta till trycket i erforderligt
antal exemplar årligen befordra den s. k. statsliggaren.
Kungl. Maj:ts berörda beslut var föranledt af en utaf statskontoret
i skrifvelse den 26 februari 1901 gjord framställning.
Statskontoret hade uti nämnda skrifvelse anfört, att med statsförvaltningens
fortgående utveckling behofvet af lätt tillgängliga upplysningar
beträffande dess olika delar gjorde sig allt mer gällande ej
mindre inom Riksdagen än äfven hos statsdepartementen, de olika
ämbetsverken, länsstyrelserna och öfriga myndigheter. För den skull
hade statskontoret ansett sig böra inkomma med förslag om tryckning
af de statsverkets specialutgiftsstater, hvilka hvarje år inom ämbetsverket
upprättades och sammanfattades i den s. k. statsliggaren.
På grund af Kungl. Maj:ts förenämnda beslut har ifrågavarande
liggare under titel »liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater» allt
sedan år 1901 utkommit af trycket.
Att, såsom statskontoret framhållit, ett verkligt behof förefinnes
att hafva lätt tillgång till de uppgifter, som innehållas uti denna liggare,
torde vara utan all gensägelse. Icke minst lära Riksdagens ledamöter
kunna vitsorda den ovärderliga hjälp — särskild! vid behandlingen af
regleringsfrågor — som vunnits genom publicerandet af liggaren.
Det har dock synts oss, att ett betydligt större gagn skulle kunna
vinnas af liggaren, därest i densamma infördes ytterligare åtskilliga
stater utöfver dem, som där redan blifvit intagna.
Vid en granskning af liggaren befinnes nämligen, att i densamma
saknas — förutom de till fjärde och femte hufvudtitlarna hörande utgiftsstaterna,
öfver hvilka särskilda liggare utgifvas — en mängd andra
stater, såsom för fångvårdsstaten (för fångvårdsstyrelsen finnes stat
införd), de s. k. kommunikationsverken, hospitalsstaten, riksförsäkringsanstalten,
försäkringsinspektionen, vattenfallsstyrelsen, tullvex-ket, post
-
Riksdagens skrifvelse Nr 7. 49
sparbanken, patent- och registreringsverket, direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter samt
skogsstatpn.
Redan uti det af löneregleringskommittén den 25 januari 1910
afgifna betänkandet beträffande försäkringsinspektionen uttalade kommittén
såsom synnerligen önskvärdt, att åtgärd måtte vidtagas i syfte
att den stat, som kunde komma att af Konung och Riksdag fastställas
för försäkringsinspektionen, blefve intagen uti omförmälda liggare.
Under det att å ena sidan vissa uppgifter sålunda synas böra
tilläggas i statsliggaren, torde det å andra sidan kunna särskildt ifrågasättas,
huruvida det må anses erforderligt att i liggaren specifikt uppföra
samtliga de personer, som med tillämpning af vederbörande stater
förklai ats berättigade att åtnjuta ålderstillägg eller jämlikt bestämmelserna
i gällande civila pensionslag tillerkänts pension.»
_ Det vid motionen i afskrift fogade kung!, brefvet den 8 mars 1901
är af följande lydelse:
»VI OSCAR etc. — — — — — — — — _ _ _ _ _ _
I underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari hafven I anfört,
att, enär med statsförvaltningens fortgående utveckling behofvet af lätt
tillgängliga upplysningar beträffande dess olika delar gjorde sig allt
mera gällande ej mindre inom Riksdagen än äfven hos statsdepartementen,
de olika ämbetsverken, länsstyrelserna och öfriga myndigheter,
I redan länge haft för afsikt att inkomma med underdånigt förslag om
tryckning af de statsverkets specialutgiftsstater, livflka hvarje år inom
Edert ämbetsverk upprättades och sammanfattades i den så kallade
statsliggaren; att, enär från och med innevarande år en genomgripande
förändring beträffande dessa staters uppställning måste vidtagas till följd
af den nya departementsindelningen, I ansågen tidpunkten nu vara inne
att — i likhet med hvad sedan många år varit fallet med fjärde och
femte hufvudtitlarnes utgiftsstater — befordra denna liggare till trycket;
samt att I i detta syfte från tryckerier inom hutvudstaden infordrat
kostnadsförslag, hvilka utvisade, att för ett erforderligt antal af 1,000
exemplar tryckningskostnaden under första året komme att uppgå till
omkring 3,000 kronor och under de följande åren kunde begränsas till
omkring 2,000 kronor; Och hafven I, enär nämnda utgift syntes motsvaras
af ett verkligt behof, hvars fyllande skulle göra arbetet hos
Eder . samt öfriga medelsförvaltande och kontrollerande ämbetsverk och
myndigheter lättare och säkrare, anhållit om bemyndigande att till
trycket befordra ifrågavarande liggare.
Detta ärende hafve Vi låtit Oss föredragas; Och vilje Vj härmed
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.) 7
50 Riksdagens skrifvelse Nr 7.
i nåder bemyndiga Eder att låta till trycket i erforderligt antal exemplar
årligen befordra ifrågavarande så kallade statsliggare äfvensom att afföra
kostnaden därför å sjunde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.
Stockholms slott den 8 mars 1901.
OSCAR.
Hans Wachtmeisterj)
I fråga om Eders Kungl. Maj:ts framställning får Riksdagen åberopa,
hvad Riksdagen yttrat i ämnet under punkt 21 :o) här ofvan.
Jämväl det i motionen framburna förslag synes Riksdagen värdt
beaktande, hvadan Riksdagen funnit sig böra bifalla detsamma. Dock
har Riksdagen ansett sig böra härvid framhålla, att det för vinnande af
hufvudsyftet med motionen icke synes Riksdagen nödvändigt att i den
förenämnda liggaren i detalj införa de synnerligen vidlyftiga staterna
för de s. k. kommunikationsverken och att, hvad dessa stater angår,
det nämnda syftet torde blifva fullt tillgodosedt, om de i liggaren införas
allenast i den utsträckning, som erfordras för erhållande af kännedom
om de olika aflöningsbelopp, som äro att hänföra till hvarje särskild
löneklass, jämte antalet dithörande tjänstemän.
Riksdagen får alltså i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och förenämnda motion
dels anhålla om åtgärders vidtagande i syfte att uti den af statskontoret
utgifna liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater må införas
stater för ökadt antal sådana ämbetsverk och myndigheter, hvilkas utgifter
icke bestridas å fjärde eller femte hufvudtitlarna,
dels anmäla, att Riksdagen för bestridande af kostnader^ för en
sådan utvidgning af berörda liggare beviljat ett förslagsanslag å 3,000
kronor,
dels ock tillkännagifva, att Riksdagen för bestridande åt oinga
tryckningskostnader, som icke skola af andra medel gäldas, å sjunde
hufvudtiteln uppfört ett för jämnande af hufvudtitelns slutsumma till
130,034 kronor jämkadt ordinarie förslagsanslag.
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
51
Öfriga ordinarie anslag.
23:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för
innevarande år äro uppförda under sjunde hufvudtiteln, har Eders Kungl.
Maj:t icke föreslagit någon ändring.
Samtliga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln, som här ofvan
icke blifvit särskildt omförmälda, hafva för år 1913 fastställts till samma
belopp som uti innevarande års riksstat.
Extra anslag.
För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva
följande anslag beviljats.
Finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.
24:o) I punkt 21 af sjunde hufvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i finansdepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden för den 13 januari 1912 i fråga om
provisorisk lönereglering för justitiedepartementet angifna grunder och
på de i samma protokoll förordade villkor, på extra stat för år 1913
bevilja ett förslagsanslag af 7,770 kronor, däraf högst 175 kronor må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har till provisorisk lönereglering för befattningsliafvare
i finansdepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver justi tiedepartementsärenden för den 13 januari 1912 i fråga om
provisorisk lönereglering för justitiedepartementet angifna grunder och
på de i samma protokoll förordade villkor, på extra stat för år 1913
beviljat ett förslagsanslag af 7,770 kronor, däraf högst 175 kronor må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
25:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 22 föreslagit Riksdagen att
för beredande af ersättning åt en extra föredragande i finansdepartementet
52
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
m. m. å extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 10,500 kronor med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera
3,500 kronor.
På sätt departementschefen anfört, torde det få anses af utredningen
till fullo ådagalagdt, att behofvet af en extra föredragande af
regeringsrättsmål å departementets första byrå är för närvarande och
jämväl för en afsevärd tid framåt oafvisligt. På grund häraf och då
den nu gjorda framställningen innebär allenast ett mera fast ordnande
af arbetsförhållandena å byrån i enlighet med hvad erfarenheten allt
ifrån regeringsrättens tillkomst visat vara ett faktiskt föreliggande behof,
har Riksdagen, som icke funnit något att erinra i fråga om beloppet af
den ersättning, hvilken ansetts böra utgå till den extra föredraganden,
funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om uppförande af
ett extra anslag för detta ändamål. Af samma anledning har Riksdagen
ansett sig kunna godkänna förslaget jämväl i hvad det afser förändringens
inträdande från och med juli månad innevarande år.
Riksdagen har alltså för beredande af ersättning åt en extra föredragande
i finansdepartementet m. m. å extra stat för år 1913 anvisat
ett anslag af 10,500 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf
redan under innevarande år disponera 3,500 kronor.
26:o) I eu till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten proposition
(nr 153) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen dels att för anställande hos kammarkollegium af eu extra
advokatfiskal på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 9,200
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af
anslaget disponera 3,200 kronor, och dels att likaledes på extra stat för
år 1913 för ordnande af vissa till kammarkollegii aktuariekontor hörande
handlingar anvisa ett belopp af 1,500 kronor.
Af den i ärendet förebragta utredningen synes till fullo ådagalagdt,
att de advokatfiskalsämbetet åliggande viktiga och invecklade ärenden,
äfven med de särskilda åtgärder, som redan vidtagits för behandling af
frågor angående tillvaratagandet af kronans rätt till vattenfall, kräfva
eu förstärkning af ämbetets arbetskrafter. Särskild! torde en dylik förstärkning
blifva nödvändig för ett rätt bedrifvande af undersökningarna
rörande kronans bättre rätt till fast egendom. Det synes nämligen af
vikt, att dessa undersökningar oaktadt den skyndsamhet, med hvilken
53
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
de måste utföras, dock varda så omsorgsfullt och noggrant utförda, att
talan om återvinnande af sådan egendom icke varder i något fall anställd
utan verkliga skäl och sakliga grunder. Vid sådant förhållande anser
Riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del så
mycket mer, som Riksdagen i öfrig! icke funnit något att erinra däremot.
Hvad därefter angår framställningen i hvad den afser kollega
aktuariekontor, synes det Riksdagen för bringande af ordning och reda
i de till aktuariekontoret hörande handlingar nödvändigt att, på sätt
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, därför anställa särskild person, då det
med hänsyn till det omfattande arbete, som synbarligen är därmed förbundet,
icke lärer kunna förväntas, att detsamma skulle kunna medhinnas
af ämbetsverkets ordinarie personal utan åsidosättande af öfriga göromål.
I fråga om den ersättning, som ansetts böra utgå till en dylik person,
har Riksdagen intet att erinra.
Riksdagen har alltså dels för anställande hos kammarkollegium af
en extra advokatfiskal på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af
9,200 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912
af anslaget disponera 3,200 kronor, och dels likaledes på extra stat för
år 1913 för ordnande af vissa till kammar kollega aktuariekontor hörande
handlingar anvisat ett belopp af 1,500 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
27:o) Till täckande af utgifter, som statskontoret förskottsvis bestridt
för de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari
1912 omförmälda ändamål, har Eders Kungl. Maj:t i punkt 23 af förevarande
hufvudtitel föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa i jämnt krontal
522,911 kronor.
Riksdagen har till täckande af ofvan omförmälda, utaf statskontoret
anmälda förskott å extra stat för år 1913 anvisat 522,911 kronor.
Förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret.
28:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 24 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 till förstärkning af
arbetskrafterna inom statskontoret anvisa ett belopp af 16,500 kronor.
Riksdagen har, i likhet med hvad för innevarande år ägt rum,
å extra stat för år 1913 till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret
anvisat ett belopp af 16,500 kronor.
54
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Kammarrätten.
29:o) I punkt 25 af denna liufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 för anställande å kammarrättens
revisionsafdelning under tiden från och med den 1 juli
1912 till och med den 31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra
räknebiträden bevilja 23,300 kronor, däraf högst 800 kronor må afses
till vikariatsersättning under semester, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att af nämnda belopp redan under innevarande år disponera 7,500 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen synes Riksdagen gifva vid
handen, att de nuvarande arbetskrafterna å kammarrättens revisionsafdelning
äro otillräckliga för verkställande af den räkenskapsgranskning,
som åligger afdelningen. En förstärkning af dessa arbetskrafter torde
därför vara nödvändig, och har Riksdagen för sin del icke funnit något
att erinra mot, att denna sker i den omfattning, som Eders Kungl. Maj:t
föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten däraf, att det förhanden*
varande missförhållandet må varda så snart som möjligt afhjälpt, har
Riksdagen jämväl funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att förstärkningen i arbetskrafter må komma afdelningen till godo redan
från och med 1 juli innevarande år.
Hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om aflöning m. m. till
den häraf föranledda extra personalen har ej heller gifvit Riksdagen
anledning till erinran.
Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 för anställande å
kammarrättans revisionsafdelning under tiden från och med den 1 juli
1912 till och med den 31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra
räknebiträden beviljat 23,300 kronor, däraf högst 800 kronor må afses
till vikariatsersättning under semester, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att af nämnda belopp redan under innevarande år disponera 7,500 kronor.
Provisorisk lönereglering för öfverintendentsämbetet.
30:o) Under punkt 26 af denna hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i öfverintendentsämbetet, med undantag af kassören och
bokhållaren, i enlighet med de af departemetschefen tillstyrkta grunder
och på de af honom i öfrigt förordade villkor, på extra stat för år 1913
55
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
bevilja ett förslagsanslag af 6,550 kronor, däraf högst 145 kronor må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen, i likhet
med hvad för innevarande år ägt rum, till provisorisk lönereglering för
befattningshafvare i öfverintendentsämbetet, med undantag af kassören
och bokhållaren, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta
grunder och på de af honom i öfrigt förordade villkor, på extra stat
för år 1913 beviljat ett förslagsanslag af 6,550 kronor, däraf högst
145 kronor må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning.
31:o) Uti punkt 27 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för inrättande af nya tjänster vid tullverkets lokalförvaltning, i
enlighet med hvad departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
för den 13 januari 1912 närmare utvecklat, på extra stat
för år 1913 anvisa ett belopp af 134,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera 57,700
kronor.
På sätt Riksdagen i skrifvelse (nr 22) till Eders Kungl. Maj:t
den 24 februari 1912 anmält, har Riksdagen, för inrättande af nya
tjänster vid tullverkets lokalförvaltning, i enlighet med hvad departementschefen
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 13 januari
1912 närmare utvecklat i fråga om inrättande å extra stat af vissa tjänster
vid tullverkets lokalförvaltning för innevarande och nästkommande
år, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 134,000 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under innevarande år disponera
57,700 kronor.
Kommerskollegium.
32:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 28 föreslagit Riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i kommerskollegium,
i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta grunder och
på de af honom förordade villkor, på extra stat för år 1913 bevilja ett
förslagsanslag af 14,110 kronor, däraf högst 437 kronor 50 öre må användas
till höjning af vikariatsersättning under semester.
För år 1912 har Riksdagen för enahanda ändamål beviljat 16,959
56
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
kronor. Den nn föreslagna minskningen i detta belopp är betingad af
den utaf Riksdagen här ofvan under punkt 14:o) bifallna förändrade
organisationen af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik.
Riksdagen har till provisorisk lönereglering för befattning skafvare i
kommerskollegium, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta
grunder och på de af honom förordade villkor, på extra stat för år
1913 beviljat ett förslagsanslag af 14,110 kronor, däraf högst 437 kronor
50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
33:o) Under punkt 29 har Eders Kungl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1913 till förstärkning af arbetskrafterna
å kommerskollegii industribyrå i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af
departementschefen angifna grunder anvisa ett belopp af 16,513 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf för innevarande år disponera
5,400 kronor.
Behofvet af en extra föredragande å kommerskollegii industribyrå
under de år, som återstå till dess det för närvarande pågående
utredningsarbetet angående kollegii ombildning kan leda till genomförandet
af en definitiv omreglering af ämbetsverket, torde vara till
fullo ådagalagdt. Då emellertid med hänsyn till det åsyftade utredningsarbetet
de åtgärder, som nu kunna komma i fråga för beredande af
ökade arbetskrafter åt byrån, måste, såsom kollegium själft anfört, blifva
af temporär varaktighet och helt provisoriska, synes det Riksdagen icke
vara lämpligt att tillgodose byråns förenämnda behof af eu extra föredragande
genom eu så fast anordning som uppförandet af en extra
byråchef. Frågan torde däremot, enligt Riksdagens förmenande, lämpligen
kunna ordnas på enahanda sätt som hittills med den skillnad, att
Riksdagen anvisar härför erforderliga medel. Med tillämpning af nu
gällande beräkningsgrund skulle sålunda för aflönande af en extra föredragande
å byrån erfordras, för år räknadt, ett belopp af 7,250 kronor,
hvaraf 2,250 kronor lämpligen torde böra anses såsom tjänstgöringspenningar.
För tiden från och med den 1 juli 1912 till och med
den 31 december 1913 skulle alltså behöfva för detta ändamål anvisas
10,875 kronor, hvartill kommer vikariatsersättning under den extra
föredragandens semester under år 1913 med ett till 282 kronor afrundadt
belopp.
Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag i lund det afser beredande af
ersättning åt en extra sekreterare, hvilken torde vara lika erforderlig
vare sig behofvet af extra föredragande fylles på sätt Riksdagen nu
57
Riksdagens skrifvelse Hr 7.
medgifvit eller i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställning, har
Riksdagen icke funnit något att erinra.
Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 till förstärkning af
arbetskrafterna å kommerskollegii industribyrå i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af Riksdagen härofvan angifna grunder anvisat ett belopp
af 15,657 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf för innevarande
år disponera 5,125 kronor.
34:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 30 af sjunde
hufvudtiteln därom gjorda framställning har Riksdagen i likhet med
hvad för innevarande år ägt rum, till bestridande af kostnader för handläggning
hos kommerskollegium af ärenden rörande svenska fartygs registrering
m. m. på extra stat för år 1913 anvisat 10,850 kronor.
35:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren
1908—1912 ägt rum, till beredande af arfvode åt ett sjötekniskt biträde
hos kommerskollegium på extra stat för år 1913 anvisat 3,000 kronor.
36:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkterna 32—34 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913 bevilja:
dels såsom ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik vid bergverksstatistikens utarbetande ett
belopp af 1,000 kronor;
dels såsom ersättning till sakkunniga biträden å nämnda afdelning
vid beräkning af enhetsvärden (riksmedelpris) å de varor, som ingå i
rikets handelsomsättning, ett belopp af 1,000 kronor att af Eders
Kungl. Maj:t disponeras redan under år 1912;
dels ock till arfvode åt en byråchef å samma afdelning för tiden
september—december 1912 ett belopp af 2,700 kronor att af Eders
Kungl. Maj:t disponeras redan under år 1912.
På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen, som under
punkt 14:o) här ofvan godkänt Eders Kungl. Maj:ts förslag om förändrad
organisation af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik, bifallit
jämväl Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande framställningar.
Riksdagen har alltså å extra stat för år 1913 beviljat
dels såsom ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik vid bergverksstatistikens utarbetande ett belopp
af 1,000 kronor;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 7 käft. (Nr 7.)
8
58
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
dels såsom ersättning'' till sakkunniga biträden å nämnda afdelning''
vid beräkning af enhetsvärden (riksmedelpris) å de varor, som ingå i
rikets handelsomsättning, ett belopp af 1,000 kronor att åt Eders Kung].
Maj:t disponeras redan under år 1912.
dels ock till arfvode åt en byråchef å samma afdelning för tiden
september—december 1912 ett belopp af 2,700 kronor att af Eders
Kungl. Magt disponeras redan under år 1912.
37:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 35 af sjunde
hufvudtiteln därom gjorda framställning bär Riksdagen, i likhet med
livad för åren 1911 och 1912 ägt rum, till beredande af arfvode åt en
vaktmästare hos kommerskollegium på extra stat för år 1913 anvisat
1,175 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
38:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkterna 36 och 37
af denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1913
bevilja dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och
aflönande af en andre lärare vid samma skola 4,800 kronor dels ock
såsom bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren och förste
läraren vid skolan Arthur Krebs ett belopp af 500 kronor och såsom
bidrag till sådan löneförbättring för andre läraren därstädes Sven H.
von Schedvin ett belopp af 250 kronor, eller tillhopa 750 kronor.
Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910—1912 ägt rum,
å extra stat för år 1913 beviljat
dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås ett
belopp af 3,800 kronor, under villkor att från Ålfsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af berörda
statsanslag,
dels såsom bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola
ett belopp af 1,000 kronor, under villkor att enahanda belopp varder
för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet,
dels ock såsom bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren
och förste läraren vid skolan Arthur Krels ett belopp åt 500 kronor
och såsom bidrag till sådan löneförbättring för andre läraren därstädes
Sven II. von Schedvin ett belopp af 250 kronor, under villkor att samma
belopp, tillhopa 750 kronor, varda för ändamålet från omtörmälda läns
landsting eller eljest tillskjutna.
59
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
39:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste åren ägt rum, åt
föreningen för svensk hemslöjd såsom bidrag till uppehållande af dess
verksamhet under år 1913 på extra stat för samma år beviljat 15,000
kronor.
40:o) Inom Riksdagen har i väckta motioner föreslagits, att
Riksdagen behagade i skrifvelse till Eders Kungl. Maj: t anhålla, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och i
hvad mån den hemslöjdsverksamhet, som oberoende af Föreningen
för svensk hemslöjd bedrifves i landets olika delar genom särskilda
lokala föreningar, med hänsyn till verksamhetens syftemål och resultat
samt de olika föreningarnes organisation och arbetssätt äfvensom annat,
som kan vara af beskaffenhet att på frågans bedömande inverka, lämpligen
bör komma i åtnjutande af understöd af statsmedel, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan undersökning kan
föranleda.
Till stöd för sina framställningar hafva motionärerna anfört följande:
»Vid sistlidet års riksdag väcktes i bägge kamrarne en motion,
hvaruti hemställdes, att Riksdagen behagade anvisa ett visst mindre belopp
för att, på villkor som af Kung]. Maj:t bestämdes, tilldelas i landet
verkande lokala föreningar för svensk hemslöjd.
I motionerna framhölls, hurusom den i synnerhet under de sista
åren utbredda verksamheten i syfte att befrämja hemslöjdsarbetet i de
olika landsdelarne visat sig uppburet af ett mycket allmänt intresse.
Denna verksamhets syftemål — att väcka och vidmakthålla kärlek till
hem och härd, uppsamla och bevara de olika provinsernas kulturella
särmärken, skapa intresse för det egna arbetet äfvensom bereda tillfälle
till inkomster för personer, som häraf kunde vara i behof — vore
af sådan betydelse att de väl förtjänade statsmakternas beaktande.
Detta hade ock blifvit till fullo enhändt, då årligen på Kungl Maj:ts
förslag Riksdagen beviljade penningunderstöd åt föreningen för svensk
hemslöjd. Denna förening, hvars sträfvanden förtjänade allt erkännande,
kunde dock icke räcka till att tillgodose hela landets behof, hvilket
förhållande icke minst bevisades däraf, att de flesta föreningar i landsorten
bildats och utöfvade sin verksamhet oberoende af förstnämnda
förening.
Trots de understöd, som dessa lokala föreningar fått från såväl
länskorporationer som enskilde, lede de af en kännbar brist på medel,
som verkade hindrande på utvecklingen af deras verksamhet och där
-
60
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
med på deras förmåga att tillfullo kunna motsvara den uppgift, som
de satte sig före. Ett — låt vara litet — understöd af statsmedel
skulle lända dem till hjälp i detta hänseende, dels direkt genom lättnad
i deras ekonomiska behof, dels ock indirekt genom det erkännande
deras oegennyttiga verksamhet därigenom skulle få, hvaraf värdet ingalunda
finge underskattas.
Med ytterst ringa röstöfvervikt i bägge kamrarna blef motionen
afslagen i enlighet med statsutskottets hemställan. Det kraftiga erkännande,
som från talare i kamrarne — ej minst från reservanter i statsutskottet
— kom motionerna till del, ger anledning att ånyo upptaga
frågan och bringa den under Riksdagens pröfning. Då emellertid en
god del af det motstånd, som förlidet år gjordes mot bifall till motionen,
grundades på att utredning saknades om ifrågavarande föreningars
organisation, arbetssätt in. in., hvilka betänkligheter kunna lätteligen
förstås på håll, där man icke varit i tillfälle att närmare följa ifrågavarande
verksamhet, så vilja vi nu icke göra hemställan om anslags
beviljande utan vidare, utan i stället allenast föreslå, att Riksdagen behagade
besluta att eu utredning rörande samma verksamhet bör komma
till stånd för utrönande om och i hvad mån densamma kan anses böra
genom statsmedel uppmuntras och stödjas.
Yi äro förvissade att Riksdagen icke skall finna skäl att afvisa en
sådan framställning.))
Vid pröfning af särskilda inom Riksdagen väckta motioner om
anslag till i landet verkande lokala föreningar för svensk hemslöjd
yttrade 1910 års Riksdag, bland annat, att Riksdagen visserligen ansåge
syftemålet med ifrågavarande föreningars verksamhet behjärtansvärdt.
De särskilda intressen, denna verksamhet i främsta rummet afsåge att
befrämja, vore emellertid inom laudets olika delar af så skiftande beskaffenhet,
att landstingen och hushållningssällskapen eller eventuellt
kommunerna syntes vara bäst skickade att bedöma de understöd, som
på de olika orterna borde för ändamålet utgå. Härtill komme, att då
erfarenheten visat, att hemslöjdens utveckling i hög grad vore beroende
af i hvad mån afsättning kunde beredas för dess alster, den form, som
bäst lämpade sig för statsunderstöd till denna slöjds befrämjande,
otvifvelaktigt vore, att, såsom dittills skett, anslag beviljades till Föreningen
för svensk hemslöjd, hvilken förening satt till sin uppgift,
bland annat, att underlätta afsättningen af hemslöjdsalster från landets
olika delar.
Till denna uppfattning anslöt sig jämväl 1911 års Riksdag vid
Riksdagens skrifvelse Nr 7. 61
behandlingen af särskilda vid nämnda års Riksdag väckta motioner i
enahanda syfte.
Hvad Riksdagen sålunda uttalat, torde allt fortfarande äga sin
giltighet och Riksdagen har därför ställt sig mycket tveksam i fråga
om gagnet af en sådan utredning, som motionärerna nu begärt.
Men då det i allt fall kan vara tänkbart att af en sådan utredning,
därvid man såsom villkor för statsunderstöd synes böra utgå, bland annat,
därifrån, att vederbörande förening skall från landsting, hushållningssällskap
eller möjligen kommuner åtnjuta understöd, skulle kunna framgå,
att en eller annan af dessa lokala föreningar verkligen är förtjänt af
statsbidrag, har Riksdagen icke velat motsätta sig motionärernas förevarande
framställning.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen, med bifall till
förenämnda motioner anhålla, det täcktes Eders Kuogl. Maj:t låta verkställa
utredning, huruvida och i hvad mån den hemslöjdsverksamhet, som
oberoende af Föreningen för svensk hemslöjd bedrifves i landets olika
delar genom särskilda lokala föreningar, må med hänsyn till verksamhetens
syftemål och resultat samt de olika föreningarnes organisation
och arbetssätt äfvensom annat, som kan vara af beskaffenhet att på
frågans bedömande inverka, lämpligen böra komma i åtnjutande af
understöd af statsmedel, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill en sådan utredning kan föranleda.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
41:o) I punkt 39 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
på extra stat för år 1913 bevilja till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, samt Malmö högre handelsinstitut
42,000 kronor.
Inom Riksdagen har i väckta motioner föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta, dels att Hälsingborgs högre handelsinstitut skall
äga rätt att för läsåret 1911—1912 uppbära statsanslag med 2,000
kronor och för läsåret 1912—1913 med 3,000 kronor, under förutsättning
att stadsfullmäktige i Hälsingborg till institutet lämna årligt
understöd till minst samma belopp som hittills samt på de villkor i
öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma; samt dels att
Riksdagen med anledning häraf måtte på extra stat för år 1913 anvisa
62
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
5.000 kronor, hvarigenom anslaget till handelsundervisningen höjes från
42.000 till 47,000 kronor.
«
Riksdagen har med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förenämnda
förslag och omförmälda motioner på extra stat för år 1913 anvisat ett
anslag af 42,000 kronor, att af Eders Kungl. Maj:t användas till understöd
åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, Malmö högre
handelsinstitut samt Hälsingborgs högre handelsinstitut under förutsättning,
hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige,
hvad Frans Schartaus handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i
Stockholm, vidkommande Malmö högre handelsinstitut, att Malmö stadsfullmäktige,
och i fråga om Hälsingborgs högre handelsinstitut, att
Hälsingborgs stadsfullmäktige fortfarande till instituten lämna årligt
understöd till minst samma belopp som hittills, samt på de villkor i
öfrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.
42:o) Under punkt 40 af denna hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till underhållande af handelshögskolan
i Stockholm å extra stat för år 1913 bevilja 30,000 kronor.
Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910—1912 ägt rum,
under förutsättning att verksamheten vid handelshögskolan i Stockholm
fortsattes efter i hufvudsak den nu följda planen, såsom bidrag till
underhållande af samma skola på extra stat för år 1913 anvisat ett
anslag af 30,000 kronor, att till handelshögskoleföreningens i Stockholm
styrelse utbetalas med hälften under höstterminen år 1912 och återstående
hälften under vårterminen år 1913, under villkor att minst tolf
friplatser för studerande vid högskolan under läsåret 1912—1913 inrättas.
43:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i punkterna 41 och 42
af hufvudtiteln gjorda framställningar har Riksdagen, i likhet med hvad
för innevarande år ägt rum, på extra stat för år 1913 beviljat
dels såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000 kronor för att
utdelas såsom understöd under benämning af exportstipendier till personer,
som utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön
eller i länder utom Europa, verka för afsättning af svenska exportartiklar
;
dels ock likaledes såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000
kronor till handelsstudiestipendier, att tjäna såsom understöd för förvärfvande
utomlands af praktiska insikter i handelsyrket.
63
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
44:o) Eders Kung!. Maj:t har i punkt 43 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 bevilja till Sveriges
allmänna exportförening såsom bidrag till föreningens verksamhet under
innevarande år ett belopp af 16,800 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att redan under innevarande år disponera detsamma.
Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910 och 1911 ägt
rum, under villkor, att Sveriges allmänna exportförening fortfarande bedrifver
sin verksamhet i hufvudsakligen samma form som hittills samt
att föreningens räkenskaper för granskning öfverlämnas till Riksdagens
revisorer, såsom bidrag till föreningens verksamhet under innevarande
år på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 16,800 kronor med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under innevarande år disponera
detsamma.
45:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen under de villkor, som innefattas i det mellan Eders
Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt rederiaktiebolaget Nordstjerna]:),
å andra sidan, afskräde kontrakt, af det af Riksdagen såsom
understöd till rederiaktiebolaget Nordstjerna^ för uppehållande under
åren 1911 —1915 af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige samt
La Plata-länderna och Brasilien beviljade anslag af 500,000 kronor på
extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 100,000 kronor.
46:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 45 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen
dels utaf det af Riksdagen såsom understöd åt aktiebolaget svenska
östasiatiska kompaniet för fortsatt uppehållande under tiden 1 augusti
1912 — 31 december 1917 af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan
Sverige och Ostasien beviljade förslagsanslaget å högst 985,000 kronor
att jämte besparingarna å det af 1907 års Riksdag till bolaget för liknande
ändamål beviljade anslag af 1,850,000 kronor på de villkor, Eders
Kungl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 april 1911 rörande denna fråga angifna
grunder må finna skäligt föreskrifva, utbetalas till bolaget, å extra stat
för år 1913, för gäldande intill 60 procent af ej mindre de af bolaget
för dess fartyg erlagda afgifter i Suezkanalen än äfven följande med
passerandet af kanalen förenade kostnader, nämligen fyr- och båkafgifter,
utgifter för sundhetspass och sanitära afgifter, afgifter för tull- och hamnklarering
samt afgifter för lotsning under natten i Port Saids hamn,
anvisat ett belopp af högst 210,000 kronor;
64
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
dels ock medgifvit att till beredande af sådant understöd åt bolaget
under år 1913 af ifrågavarande besparingar må användas ett belopp
af högst 90,000 kronor.
47:o) 1 en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition
(nr 190) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att såsom understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexico1
irl jen för uppehållande under tiden från medlet af år 1912 till 1916 års
utgång af regelbunden förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan
Sverige samt Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt
Västindien, bevilja ett anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor
Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i nämnda
protokoll tillstyrkta grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå med
sammanlagdt 150,000 kronor åren 1912 och 1913 samt 150,000 kronor
hvart och ett af åren 1914, 1915 och 1916, samt att till beredande af
sådant understöd åt bolaget under åren 1912 och 1913 på extra stat
under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1913 anvisa ett belopp af
150,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf redan under
år 1912 för ändamålet disponera 50,000 kronor.
Frågan om anordnande af en reguljär ångbåtslinje mellan Sverige
och Nordamerika har länge varit på tal. Redan 1898 års handels- och
sjöfartskommitté ägnade sålunda sin uppmärksamhet åt en dylik linje,
hvarom kommittén yttrade, att det synts kommittén antagligt, att vårt
varuutbyte med denna världstrakt vore så betydande, att det åtminstone
ganska snart borde kunna mata en direkt linje dit. Intresset för en
dylik linje har sedermera varit i alltjämt stigande och upprepade försök
hafva till och med förut varit å bane för åstadkommande af en
direkt sådan förbindelse utan att dock hittills hafva ledt till något resultat.
Af dessa försök synes man kunna sluta, att ett verkligt behof af en
direkt ångbåtslinje mellan Sverige och Nordamerika förefinnes. Den
utredning, som i ärendet förebragts, gifver också, såvidt Riksdagen
kunnat döma, tydligen vid handen, att så är förhållandet. Med hänsyn
till det afsevärda varuutbyte, som enligt denna utredning äger rum
mellan Sverige och Nordamerika, måste det nämligen anses i hög grad
önskvärdt, om åt vårt land kunde beredas möjlighet att själft eller åtminstone
i så stor utsträckning som möjligt på egen köl ombestyra
befraktningen mellan de båda länderna. Om varuutbytet sålunda är högst
betydande mellan Sverige och Nordamerika, lärer emellertid icke kunna
sägas detsamma om de öfriga afsättningsområden, som ingå i bolagets
65
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
plan. Då emellertid upptagandet i planen af jämväl dessa områden
synes hafva nödvändiggjorts för åvägabringande med det norska rederiet
af öfverenskommelse om samsegling, hvilken synes hafva utgjort en
tvungen förutsättning för åstadkommande öfver hufvud taget af en svensk
lastångarlinje på Nordamerika, lärer emot denna anordning, som, på
sätt i ärendet anförts, säkerligen framgått såsom resultat af ett synnerligen
noggrant öfvervägande, icke skäligen kunna göras någon erinran,
så mycket mindre som, enligt hvad bolaget meddelat, exporten till de
flesta af de inre staterna kan ske lika förmånligt öfver den ena som
den andra hamnen.
I hvad mån den nu ifrågasatta linjen äger sådana utvecklingsmöjligheter,
att den efter en icke alltför lång tid skulle kunna uppehållas
utan statens ekonomiska hjälp, torde vara svårt att i frågans nuvarande
läge med visshet afgöra. Eu garanti för sannolikheten häraf torde
emellertid förefinnas dels i storleken af det varuutbyte, som äger rum
emellan Sverige, å ena sidan, och de afsättningsområden, å den andra,
hvarmed den ifrågavarande linjen skulle förmedla förbindelsen från
Sverige, dels ock däri att förbindelsen redan är ganska väl inarbetad
af det norska bolag, med hvilket sökandebolaget skulle samarbeta.
På grund af det ofvan anförda och då för ett understödjande af
företaget från statens sida synas föreligga samma förutsättningar, som
ansetts påkalla ett ingripande af staten för understödjande af andra
liknande ångfartygsförbindelser, har Riksdagen ansett sig kunna i hufvudsak
bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om statsunderstöd
jämväl för denna linje.
Beträffande storleken af det understöd, som borde för ändamålet
utgå, har Riksdagen visserligen satt i fråga, huruvida det föreslagna
understödsbeloppet står i skäligt förhållande till de understödsbelopp,
som förut tilldelats de af staten redan subventionerade ångfartygsförbindelserna.
Då emellertid det äskade understödsbeloppet är grundadt
på bolagets öfverenskommelse med det norska bolaget om samsegling,
har Riksdagen ansett sig icke böra gorå någon annan ändring härutinnan,
än att, då det äskade beloppet framgått efter ett beräknadt
understöd af 50,000 kronor per ångfartyg (motorfartyg) och år, storleken
af det bolaget tillkommande understöd bör härefter rättas, så att
bolaget inom ramen af det beviljade anslaget icke må i något fall
komma i åtnjutande af en ersättning, som är högre än 50,000 kronor
per ångfartyg (motorfartyg) och år.
Vidare har Riksdagen, med anledning däraf att det med Norge
Mexico Gulf Linjen afslutade kontraktet, som är bindande, bland annat,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 käft. (Nr 7.) 9
66
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
under den förutsättning, att svenska staten beviljar det svenska rederiet
en årlig subvention af minst 50,000 kronor för hvarje fartyg, är ingånget
för tiden intill den 31 december 1921, i detta sammanhang
ansett sig böra särskildt framhålla, att på detta förhållande ej får af
bolaget grundas några framtida anspråk på ytterligare understöd från
statens sida utöfver hvad Riksdagen nu beviljar.
Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd
och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde,
på sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan Kronan
och bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna
för ett dylikt kontrakt har Riksdagen icke funnit annat att erinra, än att
Riksdagen ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke de svenska fartygen
borde gifvas åtminstone samma lastdryghet som de hittills använda norska
fartygen å linjen, eller minst 5,500 tons. Grunderna för kontraktet torde
alltså, med iakttagande af hvad departementschefen sålunda föreslagit,
eventuellt med den ändring däri som må anses påkallad i anledning
af hvad Riksdagen anfört i fråga om fartygens lastdryghet, böra i tillämpliga
delar blifva desamma, som gälla i afseende å den regelbundna ångfartygsförbindelsen
mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna.
Särskildt böra i kontraktet intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena
i kontraktet rörande sistnämnda linje om eventuell återbäringsskyldighet
af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla
reguljär förbindelse mellan Sverige, å ena sidan, samt Nordamerikas
Förenta Stater och Mexico äfvensom eventuellt Västindien, å den andra.
Slutligen har Riksdagen i detta sammanhang velat framhålla vikten af
noggrann kontroll öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen
af gifna bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har Riksdagen dels såsom
understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexicolinjen för uppehållande
under tiden från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af
regellunden förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan Sverige samt
Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt Västindien,
beviljat ett anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor Eders Kungl.
Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 12 april 1912 tillstyrkta grunder, må finna
skäligt föreskrifva, utgå med 50,000 kronor för ångfartyg (motorfartyg)
och år; dock sammanlagdt högst 150,000 kronor åren 1912 och 1913
samt högst 150,000 kronor hvart och ett af åren 1914, 1915 och 1916,
dels ock till beredande af sådant understöd åt bolaget under åren 1912
och 1913 på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1913
67
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
anvisat ett belopp af 150,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
däraf redan under år 1912 för ändamålet disponera högst 50,000 kronor.
48:o) I en till Riksdagen den 12 april 1912 aflåten proposition
(nr 191) har Eders Kungl. Magt under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att såsom understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för
uppehållande under åren 1913—1917 af regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och Australien bevilja ett anslag å 500,000 kronor, att,
på de villkor Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet angifna grunder, må finna skäligt föreskrifva,
utgå med 150,000 kronor år 1913, 125,000 kronor år 1914, 100,000
kronor år 1915, 75,000 kronor år 1916 och 50,000 kronor år 1917,
samt att till beredande af sådant understöd åt bolaget under år 1913
på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för samma år anvisa
ett belopp af 150,000 kronor.
I fråga om bolagets ekonomiska ställning har af statsrådsprotokollet
inhämtats, att bolaget i början af sin tillvaro arbetat under synnerligen
ogynnsamma förhållanden och att det ekonomiska resultatet af dess
verksamhet till följd däraf under denna tid varit så föga gynnsamt,
att hos bolagets ledning uppstått tanke på att nedlägga den af bolaget
med mycket stora uppoffringar inarbetade reguljära förbindelsen med
Australien, oaktadt bolagets ledning väl insett det afbräck, som genom
linjens upphörande skulle tillfogas den svenska exporten. Anledningen till
detta oförmånliga resultat, som icke kunnat undvikas, oaktadt bolaget,
som i början exporterat hufvudsakligen trävaror, sedermera, då frakten
för dessa varor till följd af konkurrensen med stora segelfartyg visat
sig ytterst låg, med framgång koncentrerat sina ansträngningar på upparbetandet
af en export af svenska industrialster, hvilka på grund af
sitt högre värde kunde tåla en högre frakt än en obetydligt bearbetad
råvara och hvilkas exporterande jämväl förefallit bolaget vara af ofantligt
mycket större betydelse från nationalekonomisk synpunkt än en
export af råvaror, skulle, enligt hvad bolaget meddelat, legat i ogynnsamma
förhållanden såväl med afseende å linjens utfrakter som dess
hemfrakter. Sålunda hade bolaget i fråga om utfrakterna haft att kämpa
mot en häftig konkurrens från vissa stora isländska ångbåtsredcrier, hvilka
genom tillkomsten af den svenska linjen, som städse haft att tillgå tillräckliga
mängder exportgods från Sverige till australiska hamnar,
gått miste om de betydande kvantiteter skandinaviskt gods, som eljest
68
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
skulle, i likhet med hvad förut varit fallet, utskeppats till Australien
öfver kontinentala hamnar. Och hvad hemfrakterna beträffar, i fråga
om hvilka en ångfartygsförbindelse mellan Sverige och Australien uppenbarligen
är, på grund däraf att den direkta importen från Australien
till Sverige är synnerligen obetydlig, hänvisad till att söka återfrakter på
andra europeiska hamnar, hade bolaget under de första åren af sin
trafik på Australien till följd af åtskilliga omständigheter icke lyckats i
sina försök att genom fördelaktiga hemfrakter få sina på trafiken lidna
förluster ersatta. Med åren har emellertid bolagets ställning genom
särskilda anordningar betydligt förbättrats såväl med afseende å utfrakter
som i fråga om hemfrakter. Så har bolaget, genom öfverenskommelse
med norska rederier om samsegling, under åren 1910 och 1911 kunnat
upprätthålla månatlig förbindelse med Australien. För att komma i
bästa möjliga ställning till erhållande af reguljära hemfrakter från
Australien till hamnar å kontinenten har bolaget vidare öfverenskommit
om samsegling med en engelsk firma. Därtill kommer, att bolaget
under slutet af år 1910 träffat anstalter för erhållande aflönande styckegodslaster
från Australien. Öfverenskommelse har nämligen ingåtts
med de å Australien trafikerande linjerna om gemensamma fraktsatser
och om rätt för benäget och det med bolaget samseglande engelska
rederiet att fora last ej blott till hamnar å kontinenten utan äfven till
Hull och London. Dessutom har bolaget träffat öfverenskommelse med
de tyska Australialinjerna därom, att de tyska rederierna ej skulle slå
ned trakterna från skandinaviska hamnar till Australien.
Genom allvarliga bemödanden har bolaget sålunda vetat förskaffa
sig en ställning bland de på Australien konkurrerande linjerna, hvilken
är högst betydligt bättre än den, hvaruti bolaget befann sig, då bolaget
kände sig föranlåtet att göra ansökning om statsunderstöd. Icke desto
mindre är, såvidt i ärendet framgår, med linjens uppehållande dock
fortfarande förenadt afsevärda förluster för bolaget, och Riksdagen har af
den förebragta utredningen funnit sig öfvertygad, att något måste från
statens sida åtgöras för att om möjligt söka åt vårt land bevara den
af bolaget med så stora uppoffringar redan inarbetade förbindelsen med
Australien. I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda
myndigheterna har nämligen jämväl Riksdagen funnit det vara af stor
nationalekonomisk betydelse för vårt land att äga en reguljär direkt
lastångareförbindelse till Australien, där det bjudes goda möjligheter
till afsättning af en mångfald svenska industrialster såväl för närvarande
som med all sannolikhet jämväl för en afsevärd tid framåt. Vid sådant
förhållande och då linjens ställning dock numera är sådan, att man synes
69
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
kunna Lysa välgrundade förhoppningar, att den inom ganska kort tid
skall blifva i stånd att bära sig själf, har Riksdagen funnit bolaget förtjänt
af ett statsunderstöd.
Vid bedömandet af frågan i hvad omfattning staten borde i nu
förevarande fall träda hjälpande emellan har Riksdagen emellertid icke
kunnat undgå att taga i betraktande, att bolagets ställning för närvarande
befinner sig i ett ekonomiskt afsevärdt bättre läge, än då bolaget
1910 och 1911 inkom med sina ansökningar om understöd. Vid sådant
förhållande och då det jämväl synes föreligga välgrundade förhoppningar,
att linjen inom ganska kort tid skall kunna bära sig själf, har Riksdagen
för sin del ansett, att såväl subventionsbeloppet i dess helhet som subventionstiden
skulle kunna ej obetydligt inskränkas. I sin den 22 mars
1911 till Eders Kungl. Maj:t ingifna ansökning har bolaget själft begränsat
sin begäran om understöd till 100,000 kronor om året. På grund häraf
och då subventionstiden lämpligen synes kunna inskränkas till tre år,
har Riksdagen, som funnit denna korta understödstid icke påkalla understödets
utgående efter en fallande skala, ansett sig böra medgifva, att
bolaget för ifrågavarande ändamål tilldelas en statssubvention af 300,000
kronor att utgå med 100,000 kronor under hvart och ett af åren 1913,
1914 och 1915.
Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd
och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde, på
sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan kronan och
bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna för
ett dylikt kontrakt har Riksdagen icke funnit något att erinra, hvadan
grunderna för kontraktet torde, med iakttagande af hvad departementschefen
sålunda föreslagit, böra i tillämpliga delar blifva hufvudsakligen
desamma, som gälla i afseende å den regelbundna åugfartygsförbindelsen
mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna. Särskild! böra i
kontraktet äfven intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena i kontraktet
rörande sistnämnda linje om eventuell återbetalningsskyldighet
af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla
månatlig förbindelse mellan Sverige och Australien. Slutligen har
Riksdagen i detta sammanhang velat framhålla vikten af noggrann kontroll
öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen af gifna
bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har Riksdagen dels såsom
understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande under
åren 1913, 1914 och 1915 af regelbunden ångfartyg sförbindelse mellan
Sverige och Australien beviljat ett anslag å 300,000 kronor, att, på de
70
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
villkor Eders Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med do i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 12 april 1912 angifna
grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå med 100,000 kronor för hvart
och ett af åren 1913, 1914 och 1915, dels ock till beredande af sådant
understöd åt bolaget under år 1913 på extra stat under riksstatens
sjunde hufvudtitel för samma år anvisat ett belopp af 100,000 kronor.
Bergsstaten.
49:o) I punkt 46 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, i afbidan på den proposition i ämnet, som Eders
Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, till provisorisk
lönereglering åt bergmästarna å extra stat för år 1913 beräkna ett
belopp af 11,150 kronor.
I en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition, nr 242,
har Eders Kungl. Maj:t sedermera under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna
i enlighet med de i nämnda protokoll tillstyrkta grunder och på däri
förordade villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913
bevilja ett förslagsanslag af 11,150 kronor.
Då, enligt hvad upplyst blifvit, det ännu kan dröja åtskilliga år,
innan bergsstatens tjänstemän kunna erhålla definitiv förbättring i sin
aflöning, har jämväl Riksdagen för sin del funnit det angeläget, att bergmästarna
i afvaktan härpå beredas en provisorisk förbättring i sina
löneförmåner. På grund häraf och då Riksdagen icke funnit något att
erinra emot Eders Kungl. Maj:ts härom framställda förslag, hvilket,
enligt hvad departementschefen meddelat, icke lärer föregripa det definitiva
ordnande af löneförhållandena vid bergsstaten, som är att förvänta,
har Riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Riksdagen har alltså för beredande af provisorisk lönereglering för
bergmästarna i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 12 april 1912 tillstyrkta grunder och på däri förordade villkor
å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 beviljat ett förslagsanslag
af 11,150 kronor.
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
71
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
50:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 47 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 29,650
kronor att under hufvudsakligen enahanda villkor-, som hittills varit
fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, utgå såsom bidrag
till uppehållande af undervisningen vid bergsskolorna i Filipstad och
Falun, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af
anslaget disponera 3,000 kronor för samma ändamål.
På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen ansett sig
kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afser anslagets
förhöjning från 23,000 till 26,650 kronor. Det statsintresse, som med
anslaget afses, har däremot icke synts Riksdagen påkalla att, för beredande
af fyllnad i det för skolorna fastställda statsanslaget för år 1912,
vidtaga en ändring uti ett af Riksdagen redan fastställdt anslag. Riksdagen
har sålunda icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i
denna del.
Riksdagen har således på det sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen å extra stat för år 1913 anvisat
26,650 kronor att under hufvudsakligen enahanda villkor, som
hittills varit fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, utgå
såsom bidrag till uppehållande af undervisningen vid bergsskolorna i
Filipstad och Falun.
Ersättning till sjömanshusen.
51:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 48 af hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa till ersättning
åt sjömanshusen för dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrifning
och redovisning m. m. 40,000 kronor.
Riksdagen har, i likhet med hvad för innevarande år ägt rum, å
extra stat för år 1913 under benämning »ersättning till sjömanshusen»
anvisat ett anslag af 40,000 kronor för beredande åt sjömanshusen af
skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrifning
och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter,
dock under villkor att aflöningarna till tjänstemännen vid sjömanshus,
som erhåller sådan ersättning, icke må utan kommerskollegii medgifvande
höjas.
72
Riksdagens skrifvelse Nr 7-
Statistiska centralbyrån.
52:o) Eders Knngi. Maj:t liar i punkt 49 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa dels till arfvode åt en
extra ordinarie förste aktuarie i statistiska centralbyrån ett anslag- af
5,600 kronor, hvaraf 1,800 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar,
dels till arfvoden åt tre extra ordinarie aktuarie!- i samma ämbetsverk
ett anslag af 3,900 kronor för hvardera, hvaraf 1,500 kronor motsvarande
tjänstgöringspenningar, eller tillsamman till arfvoden. åt en
extra ordinarie förste aktuarie och tre extra ordinarie aktuarie!- i statistiska
centralbyrån ett anslag af 17,300 kronor.
Under åberopande af hvad Riksdagen anfört under punkt 16:o)
här ofvan, därvid Riksdagen ansett sig böra medgifva, att i stället fölen
af Eders Kungl. Maj:t föreslagen byråchef å ordinarie stat med en
begynnelseaflöning af 6,400 kronor skulle för statistiska centralbyrån
uppföras en extra ordinarie aktuarie med ett arfvode å 3,900 kronor,
får Riksdagen tillkännagifva, att Riksdagen på extra stat för är. 1913
anvisat dels till arfvode åt en extra ordinarie förste aktuarie i statistiska
centralbyrån ett anslag af 5,600 kronor, hvaraf 1,800 kronor motsvarande
tjänstgöringspenningar, dels till arfvoden åt fyra extra ordinarie aktuariei
i samma ämbetsverk ett anslag af 3,900 kronor för hvardera, hvaraf
1,500 kronor motsvarande tjänstgöringspenningar, eller tillsamman till
arfvoden åt en extra ordinarie förste aktuarie och fyra extra ordinarie
aktuarie!- i statistiska centralbyrån ett anslag af 21,200 kronor.
53:o) I punkt 50 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i statistiska centralbyrån, i enlighet med de af departementschefen
tillstyrkta grunder och på de af honom förordade villkor, på
extra stat för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af. 11,583. kronor,
däraf högst 387 kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.
Riksdagen anser, att för ämbetsverket bör, i likhet med hvad som
medgifvits för innevarande år, beviljas provisorisk lönereglering för år
1913. Då Riksdagen under punkt 16:o) här ofvan medgifvit uppförandet
af en byråchef å den ordinarie staten, torde det vara följdriktigt,
att jämväl åt honom beredes sådan lönereglering för samma år. Och
har Riksdagen icke funnit något att erinra mot det belopp, som Eders
Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit. Däremot har Riksdagen icke ansett
73
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afser förböjning
i det provisoriska lönetillägget för öfverdirektören. Då nämligen
öfverdirelctören så nyligen som innevarande år genom provisorisk lönereglering
beviljats afsevärdt förbättrade aflöningsvillkor och ämbetsverket,
genom Riksdagens bifall till det under punkt 16:o) här ofvan
omförmälda förslag, i allt fall icke kommer att gifvas sådan omfattning,
som bland annat af Eders Kungl. Maj:t ansetts motivera en dylik förhöjning,
har Riksdagen icke funnit tiilräckliga skäl förebragta för vidtagande
af den ifrågasatta ändringen i öfverdirektörens aflöningsförmåner.
De för den provisoriska löneregleringen erforderliga beloppen skulle
således kunna beräknas på följande sätt:
På ordinarie stat
uppförda
befattningshafvare.
Nuvarande
begynnelse-
aflöning.
Provisoriskt
aflöningstillägg
(oreduceradt).
Pensionsafgift
motsvarande
belopp.
Till höj- ning af
vikariats- ersättning
under
semester
afsedt
belopp.
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Summa.
tH
Ce
P
Tjänst-
görings-
penningar-
! Ortstillägg.
Summa.
beräknadt
enligt
pensions-
lagen.
afrun-
dadt.
1 öfverdirektör och chef
5,000
2,000
7,000
700
500
. 800
2,000
324
90
350
62
50
1 byråchef..................
4,400
2,000
6,400
600
500
600
1,700
280
—
300
62
50
1 förste aktuarie.........
3,000
1,500
4,500
600
300
400
1,300
>) 211
60
250
37
50
1 » » .........
3,000
1,500
4,500
600
300
400
1,300
165
60
200
37
50
1 » » .........
3,000
1,500
4,500
600
300
400
1,300
165
60
200
37
50
1 andre » ........
1,800
1,200
3,000
400
300
300
1,000
81
40
100
25
—
1 » » .........
1,800
1,200
3,000
400
300
300
1,000
81
40
100
25
—
1 förste vaktmästare ...
800
300
1,100
100
150
150
400
27
—
30
—
_
1 vaktmästare .........
500
300
800
200
50
150
400
2) 24
—
25
—
—
Summa
—
—
—
—
—
—
10,400
—
—
1,555
287
50
Det erforderliga beloppet utgör sålunda 9,132 kronor 50 öre,
hvaraf 287 kronor 50 öre utgöra erforderligt belopp för höjning af
vikariatsersättning under semester.
Riksdagen har alltså till provisorisk lönereglering för lefattningshafvare
*) Beräknadt å den höjda begynnelselönen jämte 2 ålderstillägg.
2) » » » » » »1 »
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 7 käft. (Nr 7.)
10
74
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
i statistiska centralbyrån, i enlighet med de af departementschefen tillstyrkta
grunder och på de af departementschefen förordade villkor, på
extra stat för år 1913 beviljat ett förslagsanslag af 9,133 kronor, däraf
högst 287 kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.
54:o) Ytterligare har Eders Kungl. Maj:t i punkt 51 af ifrågavarande
hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till förstärkning af det till
arfvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska centralbyrån samt till
vikariatsersättningar därstädes å ordinarie stat anvisade anslag å extra
stat för år 1913 anvisa ett anslag af 29,200 kronor.
Riksdagen, som under punkterna 16:o) och 52:o) här ofvan medgifvit,
att i stället för en af Eders Kungl. Maj:t föreslagen byråchef å
ordinarie stat med en begynnelseaflöning af 6,400 kronor samt en beräknad
vikariatsersättning af 250 kronor skulle för statistiska centralbyrån
uppföras en extra ordinarie aktuarie med ett arfvode å 3,900
kronor, får sålunda jämväl medgifva, att till vikariatsersättning för
denne aktuarie måtte beräknas ett belopp af 125 kronor, hvadan det af
Eders Kungl. Maj:t under förevarande punkt äskade anslaget, som af
Eders Kungl. Maj:t afrundats uppåt med 25 kronor, skulle behöfva höjas
med 100 kronor.
Riksdagen har alltså till förstärkning af det till arfvoden åt tillfälliga
biträden hos statistiska centralbyrån samt till vikariatsersättningar
därstädes å ordinarie stat anvisade anslag å extra stat för år 1913 anvisat
ett anslag af 29,300 kronor.
55:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 52 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 1,400
kronor till utgifvande af en statistisk tidskrift.
Under åberopande af hvad Riksdagen anfört under punkt 16:o)
här ofvan får Riksdagen anmäla, att Riksdagen på extra stat för år
1913 anvisat ett anslag af 1,400 kronor till utgifvande af en statistisk
tidskrift.
Arfvoden till två dispaschörsassistenter.
56:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 53 af hufvudtiteln
gjorda framställning har Riksdagen, i likhet med hvad för inne
-
75
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
varande år ägt rum, såsom anslag till dispaschörsväsendet på extra stat
för år 1913 anvisat till arfvode åt två dispaschörsassistenter, anställda
den ene i Stockholm och den andre i Göteborg, 2,000 kronor åt dem
hvar, eller tillhopa 4,000 kronor.
Kostnader, som föranledas af öfverståthållarämbetets och länsstyrelsernas
befattning med vissa slag af registrering.
57:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i punkt 54 af hufvudtiteln
gjorda framställning har Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, till bestridande af kostnaderna för den öfverståthållarämbetet
och länsstyrelserna åliggande befattning med registreringar och
anmälningar till förenings-, försäkrings- och handelsregistren å extra stat
för år 1913 anvisat ett förslagsanslag å 4,000 kronor samt medgifvit,
att de till nämnda myndigheter inflytande afgifter för sådana registreringar
och anmälningar må tillföras detta anslag såsom särskilda uppbördsmedel.
Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting.
58:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 55 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af
1,400,000 kronor, att fördelas mellan landsting och städer, som icke
deltaga i landsting, efter förhållandet mellan den bevillning af fast
egendom samt af inkomst, som debiterats på grund af vederbörande
pröfningsnämnds år 1913 verkställda eller fastställda taxeringar inom
landstingsområde eller stad, hvarom nu nämnts, och den i samma ordning
debiterade bevillningssumman för hela riket.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
har å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 1,400,000
kronor, att fördelas mellan landsting och städer, som icke deltaga i landsting,
efter förhållandet mellan den bevillning af fast egendom samt af
inkomst, som debiterats på grund af vederbörande pröfningsnämnds år
1913 verkställda eller fastställda taxeringar inom landstingsområde eller
stad, hvarom nu nämnts, och den i samma ordning debiterade bevillningssumman
för hela riket.
76
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Provisorisk lindring åt synnerligen skattetyngda kommuner.
59:o) I punkt 56 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af
600,000 kronor att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af departementschefen
angifna grunder utdelas till sådana landskommuner och
köpingar, där ett mera stadigvarande synnerligt betungande skattetryck
är rådande.
Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke vunnit Riksdagens bifall.
Brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden
vid Nybroplanen i Stockholm m. m.
60:o) Under punkterna 57—59 af denna hufvudtitel har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa:
dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremier för
brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden
vid Nybroplanen i Stockholm ett anslag af 40,175 kronor;
dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för
brandförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden förvarad lös egendom
ett anslag af 3,668 kronor;
dels ock till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie
för brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska teaterbyggnaden
förvarad lös egendom ett anslag af 1,735 kronor.
Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot förevarande
framställningar, har på extra stat för år 1913 anvisat
dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremier för
brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska teaterbyggnaden vid
Nybroplan i Stockholm ett anslag af 40,175 kronor;
dels till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för
brandförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden förvarad lös egendom
ett anslag af 3,668 kronor;
dels ock till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie
för brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska teaterbyggnaden förvarad
lös egendom ett anslag af 1,735 kronor.
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
77
Extra lönetillägg för vissa tjänstemän och betjänte.
61 ro) Med bifall till Eders Kungl. Majrts i punkt 60 af denna
hufvudtitel gjorda framställning bär Riksdagen till beredande, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet lör den 13 januari 1912 angifna grunder,
af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte
i till finansdepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat
för år 1913 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp af 8,000 kronor.
Bidrag till föreningen för arbetarskydd i Stockholm.
62:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 61 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna under år
1913 för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade
permanenta utställningen af skyddsanordningar mot olycksfall och
ohälsa i arbetet på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.
Ifrågavarande anslag har under de senaste åren utgått med 3,000
kronor. Lika med departementschefen och på de af honom anförda
skäl finner Riksdagen emellertid skäligt, att anslaget för nästkommande
år höjes till 4,000 kronor.
Riksdagen har alltså såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
under år 1913 för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade
permanenta utställningen af skyddsanordningar mot olycksfall och
ohälsa i arbetet på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 4,000
kronor.
Ny upplaga af handboken »Sveriges land och folk».
63:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 62 af hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att, i afbidan på den proposition i ämnet, som Eders Kungl.
Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, till bestridande af kost
-
78
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
naderna för utgifvande af ny upplaga af handboken »Sveriges land och
folk», å extra stat för år 1913 beräkna ett belopp af 20,000 kronor.
I en den 19 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition (nr 223)
bar Eders Kungl. Maj:t sedermera under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att för utgifvande ånyo af handboken »Sveriges land och
folk» i en svensk och en engelsk upplaga å extra stat under riksstatens
sjunde hufvudtitel för år 1913 bevilja ett anslag å 20,000 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag
disponera 10,000 kronor.
Inom Riksdagen har i väckta motioner hemställts, att med anledning
af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 223, för utgifvande ånyo
af handboken »Sveriges land och folk» i en svensk, en tysk och en
engelsk upplaga, å extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för
år 1913 måtte beviljas ett anslag å 20,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag disponera
10,000 kronor.
Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har anförts följande:
»Kungl. Maj:ts proposition nr 223 angående en ny upplaga af
handboken ''Sveriges land och folk’ är ägnad att hälsas med glädje
såsom ett mycket betydelsefullt steg för spridande af kunskap om vårt
land både inom Sverige och utom våra gränser. Vid genomläsning af
propositionen och särskildt af de däri refererade yttrandena från kommerskollegium,
handelshögskolans lärarråd och Baltiska utställningens styrelse,
väntar man emellertid, att densamma skall utmynna i ett förslag om ej
blott en svensk och en engelsk, utan äfven och kanske ej ens i sista
rummet af en tysk upplaga. Härför synes nämligen tala alldeles särskildt
starka skäl.
Till en början märkes, att liksom handboken första gången utkom
till en utställning, den i Paris 1900, så får dess förnyade utgifvande
just nu en särskild betydelse med hänsyn till den för år 1914 beslutade
Baltiska utställningen i Malmö. Denna särskilda anledning föranledde
förra gången en för Parisutställningen afsedd upplaga på franska, och
på samma sätt måste det tydligen vara af vikt, att Baltiska utställningen
erhåller en för densamma lämpad upplaga. Att en sådan upplaga i
främsta rummet bör vara tysk, kan näppeligen bestridas.
Därtill kommer att, om en tysk upplaga nu ej kommer till stånd
så skulle tyskan blifva det enda af de tre världsspråken, på hvilket en
handbok öfver Sverige icke någonsin varit offentliggjord. Att båda
gångerna efter hvarandra utesluta ett af de tre världsspråken kan
(
79
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
ej anses lämpligt, och. allra minst synes det böra ske i afseende på
tyskan, då våra kulturella förbindelser med detta land äro synnerligen starka.
Särskildt vilja vi fästa uppmärksamheten på betydelsen af en tysk
upplaga för kännedom om Sverige bland de bredare lagren i vårt stora
södra grannland. Representanterna för de stora folkliga sammanslutningarna,
som nu betyda mer än någonsin förr i tidens politik, äro i
högre grad än andra i behof af framställningar på sitt eget språk, och
vilja vi på detta område uppnå en rätt uppfattning af vårt land, betyder
det därför mycket, att en tysk upplaga af handboken ''Sveriges land
och folk’ finnes att tillgå.
Icke heller bör man alldeles förbise den internationella betydelsen
af valet af upplagor. En fransk upplaga kan sättas i händerna på officiella
representanter för alla länder, ty franskan är den officiella världens
internationella språk. Men så är ej förhållandet med engelskan, och om
man utesluter den franska upplagan, synes det därför vara af ganska
stor vikt, att man har upplagor på båda de andra hufvudspråken.
Hvad beträffar de särskilda kommersiella synpunkterna, som beaktats
af handelsrådet, är det uppenbart, att upplagor för våra olika nya
marknader, särskildt den sydamerikanska, den östeuropeiska och äfven
den ostasiatiska, i och för sig voro mycket gagneliga. Men då det
tydligen är uteslutet att publicera ett så stort arbete som det nu ifrågavarande
i den mängd upplagor, som härför skulle erfordras, måste man
inskränka sig till att göra det tillgängligt på de världsspråk, som spela
en roll på detta område. Sådana språk äro otvifvelaktigt både tyskan
och engelskan, och såväl kommerskollegium som handelshögskolan ha
fästat uppmärksamheten på betydelsen af en tysk upplaga för den östeuropeiska
marknaden. För de öfriga rent kommersiella ändamålen
finnas särskilda exportkalendrar, tryckta på alla eller nästan alla erforderliga
språk.
Det framgår äfven af statsrådets och chefens för finansdepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet, att det endast varit hänsyn till de
ökade kostnaderna, som afhållit honom från att föreslå flera utländska
upplagor. Då de nu anförda skälen för en tysk upplaga förefalla oss
mycket starka, ha vi emellertid ansett en sådan väl berättiga till den
utgiftsökning, som däraf föranledes. Alla skäl tala för att nu på bästa
möjliga sätt tillgodogöra sig de stora kostnader och arbete, som nedläggas
på ifrågavarande verk, och att samtidigt sörja för att dessa uppoffringar
komma till största möjliga nytta.
En kostnadsberäkning för en tysk upplaga kan ganska lätt uppgöras
med ledning af de i propositionen meddelade uppgifterna.
80
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Hvad först beträffar kostnaderna för tryckning, häftning och
klichéer, upptagas de i aktiebolaget P. A. Norstedt & Söners i statistiska
centralbyråns utlåtande refererade förslag till omkring 72,000 kronor för
upplagor på tre språk. Då det vidare framgår af nämnda ämbetsverks
yttrande, att motsvarande kostnader för två upplagor utgöra omkring
49,000 kronor, finner man, att en tysk upplaga skulle kräfva en extra
kostnad under denna post af omkring 23,000 kronor. Härifrån afgå dock
inkomsterna af försålda exemplar, hvilka säkerligen ej kunna beräknas
till ett lägre antal än för den engelska upplagan eller omkring 100.
Om därför afdrages 1,000 kronor, återstå omkring 22,000 kronor.
Därtill kommer emellertid andra utgiftsökningar. Öfversättningskostnaderna
böra i hvarje fall ej blifva högre än för den engelska upplagan
eller 3,000 kronor. Det för räkne- och korrekturbiträden anslagna
belopp, 3,000 kronor, torde på sin höjd behöfva ökas med 1,000 kronor.
Redaktörens arfvode, i propositionen upptaget till 500 kronor i månaden
för 20 månader, torde böra afrundas uppåt genom att räkna 2 års i
stället för 1 2/s års arbete, alltså en ökning af omkring 2,000 kronor;
sålunda för samtliga redaktionskostnaderna en ökning af omkring 3,000
kronor. Öfriga utgifter såsom arfvoden för rådgifvande specialister, författarearfvoden,
kostnader för fotografier, kartor och diagram behöfva
tydligen ej ökas.
En på grundval af propositionens kostnadsförslag uppgjord beräkning
torde alltså gifva följande resultat:
Enligt Kungl. Maj:ts
Ökning för en
Summa.
förslag.
tysk upplaga.
Redaktionskostnad ........................
kronor
15,000
3,000
18,000
Författarehonorar...........................
)>
5,000
5,000
Ofversättningsarfvoden..................
))
3,000
3,000
6,000
Fotografier, kartor och diagram
Tryckning, häftning och klichéer
»
1,000
1,000
5)
37,000
22,000
59,000
Diverse utgifter............................
400
400
Summa kronor
61,400
28,000
89,400
Ehuru det totala anslagsbeloppet sålunda synes böra ökas med
omkring 28,000 kronor till i rundt tal 90,000 kronor, torde det icke
häri föreligga någon anledning att öka anslaget för år 1913 utöfver
det af Kungl. Maj:t äskade beloppet 20,000 kronor. Det återstående
beloppet, 70,000 kronor, skulle alltså beviljas på 1914 eller möjligen på
1914 och 1915 års riksstater.
81
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Af de tre föreslagna upplagorna torde den svenska och den tyska
först behöfva sättas i arbete, så att i hvarje fall dessa båda upplagor,
med hänsyn till den Baltiska utställningen, föreligga färdiga senast i
början af år 1914.» •
Af den i ämnet förebragta utredningen, som tillkommit på grund
af en utaf 1910 års Riksdag därom gjord framställning, har riktigheten
af Riksdagens då gjorda uttalande om önskvärdheten af, att en ny
upplaga af ifrågavarande handbok blefve utgifven, blifvit till fullo
bekräftadt, i det att de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, alla
varit ense om behofvet af en dylik upplaga. Beträffande frågan, i hvad
mån handboken borde genom öfversättning till främmande språk göras
tillgänglig jämväl för utländsk publik, har däremot rådt någon meningsskiljaktighet.
Jämväl Riksdagen har i detta afseende hyst någon tvekan.
Riksdagen har nämligen, i betraktande af de därmed förbundna kostnaderna,
ansett sig böra utgå därifrån, att editioner på främmande språk
borde komma till stånd allenast i den mån och i den omfattning som
ett spridande till utlandet af denna handbok kunde sägas vara af en
verklig nationalekonomisk betydelse för vårt land. Att den delen af
handboken, som innehåller ekonomiska och statistiska uppgifter, skulle
kunna få en sådan betydelse i de länder, som äro af någon större
vikt för vår handelsomsättning, lärer väl vara sannolikt, ehuru Riksdagen
för sin del icke kunnat undgå att finna, att ett direkt befordrande af
densamma torde ske på helt andra vägar och med andra medel. En
betydelse i sådant afseende lärer väl däremot icke kunna förknippas
med den rent kulturella delen af handboken. Fråga har därför uppstått,
huruvida sistnämnda del af handboken öfverhufvud taget borde till främmande
språk öfversättas. Någon bestämd ståndpunkt i detta afseende
har Riksdagen dock icke ansett sig böra intaga.
Under förutsättning att ofvan anförda synpunkter i afseende å
editionens omfattning tagas under öfvervägande, innan arbetet påbörjas,
finner Riksdagen sig icke hafva något att erinra mot handbokens utgifvande
på engelska språket, hvilket i nu berörda afseende torde äga
den största betydelsen för vårt land.
Med hänsyn till det tyska språkets stora användning vid den
osteuropeiska marknaden har Riksdagen under enahanda förutsättning
ansett sig kunna tillstyrka jämväl motionärernas förslag om handbokens
utgifvande äfven på detta språk. I sammanhang härmed torde få
erinras, att vid frågan om handbokens utgifvande på tyska språket från
skilda håll uttalats önskvärdheten af, att arbetet därmed påbörjades så
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 7 höft. (Nr 7.) 11
82
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
tidigt, att den kunde, med hänsyn till den förestående Baltiska utställningen,
vara färdig senast i början af år 1914. Vid sådant förhållande
och då några särskilda skäl att ombestyra den engelska upplagan före
den tyska icke synts föreligga, har Riksdagen ansett sig kunna biträda
det sålunda uttalade önskemålet under förutsättning, att arbetet därigenom
icke så forceras, att upplagans omsorgsfulla utarbetande på grund däraf
blifver lidande.
Mot de af Eders Kungl. Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna bar
Riksdagen icke funnit något att erinra. I fråga om kostnaderna för den
tyska upplagan föreligga visserligen icke några exakta beräkningar,
men då för dess utgifvande icke torde erfordras anvisande af några
särskilda medel å 1913 års stat, isynnerhet som handel- och sjöfartsfonden
torde, om och i den mån så skulle befinnas nödigt, kunna därför
anlitas, innan frågan om ytterligare medel för handbokens utgifvande
kan varda, för Riksdagen framlagd, har Riksdagen icke ansett erforderligt
att för närvarande närmare ingå på denna fråga.
Riksdagen har alltså, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till förenämnda motioner, för utgifvande
ånyo af handboken »Sveriges land och folk», i en svensk, en tysk
och en engelsk upplaga å extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel
för år 1913 beviljat ett anslag å 20,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att redan under år 1912 af nämnda anslag disponera
10,000 kronor.
Det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.
64:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående år ägt rum,
såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel på extra stat för
år 1913 beviljat 750 kronor.
Lån till kommuner.
65:o) I en inom Riksdagen väckt motion bär föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvad sätt den förändring
skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
att denna kassa erhölle rätt och genom statens ytterligare ekonomiska
stöd äfven förmåga att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,
hvilken utredning för fullständighetens skull äfven borde afse
83
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
frågan, huruvida på annat och lämpligare sätt en allmän lånekassa för
Sveriges kommuner kunde inrättas, och, såvida utredningen därtill gåfve
anledning, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; samt att Riksdagen
för sagda utrednings verkställande måtte för år 1913 på extra stat under
sjunde hufvudtiteln anvisa ett förslagsanslag af 5,000 kronor.
I anledning af ifrågavarande motion har Riksdagen enligt en till
Eders Kungl. Maj:t den 11 maj 1912 aflåten skrifvelse (nr 125) dels
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i sådant
fall på hvilket sätt lättnader med afseende å upptagandet af lån skulle
kunna beredas de kommuner, som önskade att däraf begagna sig, vare
sig genom anordnande af en kommunal låneförmedlingsanstalt eller
genom vidtagande af sådan förändring i fråga om konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, att denna kassa med stöd af särskild garanti från
statens sida erhölle rätt att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,
eller ock på annat lämpligt sätt, börande denna utredning omfatta
jämväl frågorna om sättet att af en kommun på laglig väg uttaga
fordran samt om en viss form ån srättsordning emellan en kommuns å
olika tider upptagna lån;
dels ock för utredningens verkställande för år 1913, på extra stat
under sjunde hufvudtiteln anvisat ett förslagsanslag af 5,000 kronor.
Bidrag till kultiverande af brandskadad mark.
66:o) Inom Riksdagen har i väckta motioner hemställts, att Riksdagen
måtte besluta att af medel, som Riksdagen bestämmer, utbetala
ett belopp af kronor 19,409: 8 0 till de personer och enligt den fördelning,
som i motionen angifves, såsom skadestånd för genom en den 14
juli 1904 timad skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns hemmans marker
lidna förluster.
Till stöd för sin framställning har anförts följande:
»Den 14 juli 1904 kl. 11.30 f. m. utbröt i närheten af Kils järnvägsstation
i Värmland en större skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns
hemmans marker, hvarvid cirka 225 hektar skogsmark härjades
och förstördes.
Det är genom vittnesförhör fullt konstateradt, att elden utbröt i
ett gammalt, torrt sleepersupplag, beläget intill rälsen å statens järnvägsbank
— att elden antände järnvägsstängslet och därifrån spred sig
till den därintill belägna skogen, tillhörig Apertins och vidare Ilbergsbyns
hemman inom Kils socken, hvarvid härjades ofvan nämnda skogsareal.
84
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Stark torka ock blåst rådde, hvadan släckningsarbetet i bög grad
försvårades, och oaktadt såväl ortsbefolkningen som militär från Värmlands
regementen uppbådats, så var det med största ansträngningar det
lyckades begränsa elden till ofvan angifna areal.
Stora sammanhängande skogsmarker voro dessutom botade.
Det är vidare genom vittnesförhör konstateradt, att lokomotiv
både passerat förbi sleepersbögen c:a lJ/4 timme, innan elden observerades
— att lokomotivet samma dag antändt på flera ställen mellan
Kils och Skåre stationer — att intet vittne observerat någon obehörig
person i närheten af sleepersupplagen nämnda dag.
Sedan polisförhör om brandens uppkomst hållits i vederbörlig ordning
och oaktadt därvid bevisats, att elden uppstått i sleepersupplaget
på järnvägens område och därifrån spridt sig till skogen, så har järnvägsstyrelsen
ej ansett sig kunna utbetala skadestånd till markägarna,
antagligen på den grund att intet vittne närvarit och sett lokomotivet
förorsaka antändningen.
Markägarna ansågo sig därför nödgade öppna rättegång mot
statens järnvägar, hvilken rättegång nu afslutats och föreligger utslag
från häradsrätt, hofrätt och högsta domstolen.
Gemensamt för dessa samtliga utslag är uti motiveringen anfördt,
att stor sannolikhet finns för att elden uppkommit från lokomotivet,
som passerat sleepersupplaget — men att det ej är bevisadt. På den
grund har någon skadeersättning ej beviljats.
Dock har uti hofrätten en ledamot velat tillerkänna ägarne af
Apertin 14,027 kronor 80 öre i skadestånd samt 1,300 kronor i rättegångskostnader.
I högsta domstolen ha 3:ne af de sju justitieråden likaledes velat
tilldöma ägarna af Apertin 14,027 kronor 80 öre i skadestånd samt
1,300 kronor i rättegångskostnader.
Samtliga handlingar i målet skola tillhandahållas.
Uppskattningen af brandskadan har af flere sakkunnige skett, och
vidkommande änkefru Öman, som ägare af Apertin med den största
brandskadade arealen eller 143.86 hektar har dels en ledamot i hofrätten
dels ock tre justitieråd af sju i högsta domstolen velat döma
järnvägsstyrelsen att till henne utgifva ett skadestånd af kronor 14,027: 80
samt tillerkänna henne 1,300 kronor i rättegångskostnader.
Samtliga skadestånd för brandskadan skulle då utgöra:
Riksdagens skrifvelse Nr 7. 85
Änkefru Öman
för
Apertins hemman
143.86
hektar
14,027: so
B. E. Olsson
11
Ilbergsbyns
11
16.61
ii
1,292: —
N. E. Ekman
11
d:o
11
29.23
11
2,067: —
G. Nilsson
11
d:o
11
9.26
11
466: —
Aug. Johansson
11
d:o
11
16
11
697: —
And. Jansson
11
d:o
11
9.97
11
860: —
224.9 3
hektar
kronor 19,409: 80
I det läge frågan nu befinner sig, bär jag velat framdraga densamma
för Riksdagen, som torde kunna med stöd af den bevisning, som
under rättegången framkommit, och för öfrigt stödd å moraliska skäl,
träda emellan och hjälpa dem, som genom branden lidit så stora förluster.
Allt för ofta åstadkommer järnvägsdriften genom eldsvåda stora
skador för den enskilde egendomsägaren utefter järnvägslinjerna, och vi
se huru domänstyrelsen i dessa'' dagar öfverlagt om bästa sättet att förebygga
dylika olyckshändelser.
Det kännes tröstlöst för den enskilde ägaren att vara så helt beroende
af en sträng juridisk bevisning för utfående af skadestånd, då
det ju sällan finns vittnen att tillgå i de ödsliga marker, som ofta korsas
af järnvägslinjerna.
Särskild!; har föreliggande fall väckt stor förstämning inom orten,
då det är en utbredd mening, att järnvägsdriften varit skulden till den
stora skogsbranden, och att statens järnvägar vore skyldiga, enligt § 5
i lagen angående ansvarighet för skada i följd af järnvägsdrift af den
12 mars 1886 ersätta skadan för branden.»
Åtskilliga omständigheter tala ju för, att den ifrågavarande branden
kan hafva uppkommit genom gnistor från det lokomotiv, som passerat
brandstället strax före brandens uppkomst. Riksdagen har också insett
det med hänsyn till den skogsägarna öfvergångna förlusten behjärtansvärda
i förevarande framställning. Då emellertid domstolarna icke
ansett statens järnvägars förvaltning ersättningsskyldig i detta fall,
har Riksdagen funnit det icke vara för Riksdagen tillrådligt att på
enskild motionärs förslag och utan att nya omständigheter blifvit i
saken förebragta genom ett tilldelande åt skogsägarna af den ifrågasatta
skadeersättningen vidtaga en .disposition, som i fråga om skogsägarnas
ersättningsberättigande skulle realiter verka såsom ett upphäfvande
af domstolarnas beslut. Ett dylikt medgifvande från Riksdagens sida
skulle nämligen, enligt Riksdagens förmenande, kunna leda till vidt
-
86
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
gående konsekvenser. Då det emellertid, oafsedt anledningen till eldens
uppkomst, synes Riksdagen vara ett statsintresse, att den af elden härjade
marken sättes under kultur, för hvilket ändamål skulle enligt af skogstjänsteman
verkställd beräkning erfordras ett belopp af 7,916 kronor
83 öre, och då starka skäl synas tala för att skogsägarna af allmänna
medel beredas någon hjälp för den skada, som genom branden öfvergått
dem, bar Riksdagen funnit sig kunna medgifva, att skogsägarna blifva
försatta i tillfälle att kultivera nämnda mark. Enligt omförmälda beräkning
skulle det härför erforderliga beloppet böra fördelas sålunda:
Änkefru Öman
för
Apertins
hemman
143.86
hektar
4,509: 4 7
B. E. Olsson
n
Ilbergsby
ns „
16.61
11
716: 65
N. E. Ekman
ii
11
11
29.23
11
1,239: 7 1
G. Nilsson
ii
11
V
9.26
11
408: 4 9
Aug. Johansson
ii
11
11
16.—
11
663: 61
And. Jansson
ii
11
11
9.97
11
378: 90
S:a 7,916: 83
hvilken summa såsom anslagsbelopp utföres i jämnt krontal’ med 7,917
kronor.
Ersättningen torde böra till vederbörande utbetalas allenast i den
mån det genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas, att det
område, hvarom här är fråga, verkligen blifvit kultiveradt.
Riksdagen har alltså medgifvit, att ett anslag af högst 7,917 kronor
må utgå att användas till framkallande af kultur å ofvannämnda, af
skogsbrand den. 14 juli 1904 härjade mark och utbetalas i den mån
genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas, att marken blifvit
kultiverad.
Stockholm den 30 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
jRiksdagens skrifvelse Nr 7.
87
Bil. Litt. A.
Tabell öfver ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde hufvudtifel.
Anvisning
kontant.
.
Indelning och
därmed jäm- förlig anvis- ning på
förslag.
Friheter.
Summa.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
17,000
17,000
58,000
—
—
—
58,000
—
119,900
—
—
—
119,900
—
157,400
—
—
—
157,400
—
420,000
—
—
—
420,000
—
720,000
—
—
—
720,000
—
47,000
_
_
_
47,000
_
34,200
—
—
—
34,200
—
915,000
__
_
_
915,000
258,300
—
—
—
258,300
50,600
—
—
—
50,600
5,953,900
—
—
5,953,900
2,900,000
_
_
_
2,900,000
_
140,165
—
—
140,165
—
435,700
435,700
33,000
—
—
—
33,000;—
Finansdepartementet.
Departementschefen ..............................................
Departementets afdelning af Kung]. Maj:ts kansli
Kammarkollegium .................................................
Statskontoret .........................................................
Stämpelomkostnader, förslagsanslag.....................
Kostnader för taxering till skatt å inkomst- och
förmögenhet, förslagsanslag .............................
Till upprätthållande af bankinspektionens verksamhet,
reservationsanslag .....................................
Kontrollstyrelsen......................................................
Till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader, reservationsanslag
Kammarrätten.........................................................
Öfverintendentsämbetet.........................................
Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt
utgå .....................................................................
Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag
.................................................................
Kommerskollegium................................................
Till upprätthållande af patent- och registreringsverkets
verksamhet, reservationsanslag, att af
patent- och varumärkesafgifters samt registrerings
afgifters
medel direkt utgå .............................
Bergsstaten .............................................................
88
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Anvisning
kontant.
Indelning och.
därmed jäm- förlig anvis- ning på
förslag.
Friheter.
Summa.
Statistiska centralbyrån:
Aflöningsmedel för statistiska central- byrån.................................................... 34,800: —
Reservationsanslag:
Till bibliotekets under- hållande ...................... 2,000: —
Till arfvoden åt tillfäl- liga biträden samt till
Kronor.
‘
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö.
vikariatsersättningar.... 20,250: — 22,250: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna, reservations*
57,050
—
—
57,050
—
anslag ........................................................................
106,500
—
—
—
106,500
—
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart........
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket, (däraf
11,500
—
—
—
11,500
—
6,000 kronor reservationsanslag) ............................
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus
8,700
—
—
8,700
—
i Stockholm, förslagsanslag ....................................
50,000
—
—
—
50,000
—
Byggnader och reparationer, reservationsanslag........
300,000
—
—
—
300,000
—
Städers friheter, förslagsanslag...................................
Observations- och uppbördspr o center m. m., förslags-
44,670
30
—
44,700
anslag ........................................................................
10,000
—
—
—
10,000
—
Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........
Till biträde inom finansdepartementet vid beredning
af ärenden rörande bankväsendet m. m., förslags-
1,100,000
1,100,000
anslag, högst ............................................................
4,300
—
—
—
4,300
—
Restitutioner, förslagsanslag ........................................
300,000
—
—
—
300,000
—
Alderstillägg, förslagsanslag ........................................
55,000
—
—
—
55,000
—
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags-
50,000
—
—
—
50,000
——
anslag ........................................................................
Till bestridande af tryckningskostnader, förslags-
100,000
—
—
100,000
anslag ............... ........................................................
133,034
—
—
—
133,034
—
Extra utgifter, reservationsanslag................................
32,000
—
—
—
32,000
—
Kungl. operan ................................................................
60,000
—
—
—
60,000
—
Summa
14,682,919
—
30
—■
14,682,949 —
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
89
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.
Sjunde hufvudtiteln.
Finansdepartementet.
Finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj ds kansli:
Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i finansdepartementet,
förslagsanslag.................................................... 7,770: —
» beredande af ersättning åt en extra föredragande i
finansdepartementet .................................................... 10,500: —
Kammarkollegium:
Till anställande hos kammarkollegium af en extra advokatfiskal
................................................................................ 9,200: —
» ordnande af vissa till kammarkollegii aktuariekontor
hörande handlingar ........................................................ 1,500: —
Statskontoret: 1 ■
Till ersättning för af statskontoret gjorda förskott........ 522,911: —
» förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret 16,500: —
Kammarrätten:
Till anställande å kammarrättens revisionsafdelning under tiden 1 juli
1912—31 december 1913 af tre extra revisorer och fyra räknebiträden
................................................................................................
Kronor
Öfverintendentsämbetet:
Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i öfverintendentsämbetet,
förslagsanslag........................................................................
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 7 höft. (Nr 7.)
18,270
10,700
539,411
23,300
6,550
12
90
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Tullverket:
Till inrättande af nya tjänster vid tullverkets lokalförvaltning
Kronor
134,000
ö.
Kommerskollegium:
Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i kommerskolle
-
gium, förslagsanslag ..................................................... 14,110: —
» förstärkning af arbetskrafterna å kommerskollegii
industribyrå.................................................................... 15,657: —
» bestridande af kostnader för handläggning hos
kommerskollegium af ärenden rörande svenska fartygs
registrering m. m................................................. 10,850: —
» beredande af arfvode å ett sjötekniskt biträde hos
kommerskollegium ........................................................ 3,000: —
» ersättning åt sakkunnigt biträde å kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik vid bergverksstatisti
kens
utarbetande............................................................ 1,000: —
» ersättning åt sakkunniga biträden å kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik vid beräkning af enhetsvärden
(riksmedelpris) å de varor, som ingå i rikets
handelsomsättning ....................................................... 1,000: —
» arfvode åt eu byråchef å kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik för tiden september—december
1912 ................................................................................ 2,700: —
» beredande af arfvode åt en vaktmästare hos kommerskollegium.
................... 1,175: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås m. m. 4,800: —
Bidrag till personlig löneförbättring för föreståndaren
och förste läraren vid väfskolan i Borås A. Krebs
samt för andre läraren därstädes S. H. von Schedvin 750: —
Till upprätthållande af föreningens för svensk hemslöjd
verksamhet under år 1913 ........................................ 15,000: —
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, samt Malmö och
Hälsingborgs högre handelsinstitut ............................ 42,000: —
49,492
20,550
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
91
Bidrag till underhållande af handelshögskolan i Stockholm 30,000: —
Till exportstipendier, reservationsanslag ............................ 20,000: —
» handelsstipendier, reservationsanslag............................ 20,000: —
Bidrag till Sveriges allmänna exportförenings verksamhet
under år 1912 ........................................................ 16,800: —
Till understöd till rederiaktiebolaget Nordstjärnan för
uppehållande under åren 1911—1915 af regelbunden
ångbåtsförbindelse mellan Sverige samt La-Plata
länderna
och Brasilien .............................................. 100,000: —
» understöd till Aktiebolaget Svenska Ostasiatiska
kompaniet för uppehållande af regelbunden ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Ostasien, högst........ 210,000: —
» understöd till aktiebolaget Svenska Amerika-Mexicolinjen
för uppehållande af regelbunden ångfartygs
förbindelse
mellan Sverige och Nordamerika............ 150,000: —-
» understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för
uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och Australien.................................... 100,000: —
Kronor
688,800
ö.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Till provisorisk lönereglering åt bergmästarna ............ 11,150: —
» bergskolorna i Filipstad och Falun ........................ 26,650: —
Sjömanshusen:
Till ersättning åt sjömanshusen..................
37,800 -
40,000 —
Statistiska centralbyrån:
Till arfvoden åt extra ordinarie aktuarier i statistiska
centralbyrån.................................................................... 21,200: —
» . provisorisk lönereglering för befattningshafvare i
statistiska centralbyrån, förslagsanslag .................... 9,133: —
» förstärkning af de till arfvoden åt tillfälliga biträden
hos statistiska centralbyrån m. m. anslagna
medel ............................................................................ 29,300: —
» utgifvande af en statistisk tidskrift ....................... 1,400: —
61,033
92
Riksdagens skrifvelse Nr 7.
Dispaschör sväsendet:
Till arfvode åt två dispaschörsassistenter ....
Diverse anslag:
Till bestridande af kostnaderna för den öfverståthållarämbetet
och länsstyrelserna åliggande befattning
med registreringar och anmälningar till förenings-,
försäkrings- och handelsregistren, förslagsanslag.... 4,000
Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i
landsting .............................................................._■..... 1,400,000
Till brandförsäkring af operabyggnaden och dramatiska
teaterns byggnad i Stockholm ................................ 40,175
» brandsförsäkring af staten tillhörig, i operabyggnaden
förvarad lösegendom............................................ 3,668
» brandförsäkring af staten tillhörig, i dramatiska
teaterbyggnaden förvarad lösegendom .................... 1,735
» beredande af extra lönetillägg åt en del tjänstemän
och betjänte i till finansdepartementet hörande
ämbetsverk och kårer, förslagsanslag .................... 8,000
Bidrag till bestridande af kostnaderna under år 1913
för den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm
anordnade permanenta utställningen af skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbetet 4,000
Till bestridande af kostnaderna för utgifvande af ny
upplaga af handboken »Sveriges land och folk».... 20,000
» det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.................... 750
» verkställande af utredning angående utlämnande
af lån åt kommuner från konungariket Sveriges
stadshypotekskassa m. in......................................... 5,000
Skadestånd för förluster genom skogsbrand å Apertins
och Ilbergsbyns hemmans marker............................ 7,917
Kronor
4,000
1,495,245
Summa j 3,129,151 —
STOCKHOLM, ISVÄG MAKCOS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.