Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående utredning om fängelseläkarnes kompetens i rättspsykiatrisk afseende.

1912-05-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1912:81, Skrifvelse till Konungen angående utredning om fängelseläkarnes kompetens i rättspsykiatrisk afseende.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrifvelse Nr 81.

Nr SL

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 1 maj 1912''.

» » »i Andra kammaran den 1 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning om fängelseläkarnes

kompetens i rättspsykiatrisk afseende.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion kar framhållits bekofvet däraf

att åtgärder vidtoges i syfte att höja fängeiseläkarnes kompetens i rättspsykiatriskt

afseende.

Till stöd för motionen har anförts, att sinnessjukdom vore relativt

mycket vanligare bland brottslingar än bland befolkningen i allmänhet,

samt att undersökningar angående förekomsten af sinnessjukdom hos

fångar, som blifvit straffade för vissa bestämda brott, gifvit vid handen,

att frändskapen mellan sinnessjukdom och brott vore mycket olika inom

olika brottskategorier och störst vid några gröfre brottsarter, såsom mord,

mordbrand och vissa sedligketsförbrytelser. På grund häraf vore det af

vikt, att icke sinnessjukdom eller psykisk abnormitet under rannsakningsoch

fängelsetid förbisåges. Detta vore af betydelse dels med hänsyn till

den enskilde individens rättssäkerhet, så att icke sinnessjuka personer

riskerade ett för dem ödeläggande fängelsestraff i stället för att få den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrifvelse Nr 81.

vård, deras tillstånd kräfde, dels ock med hänsyn till samhällsskyddet,

så att icke sinnessjuka personer, som alltjämt vore samhällsfarliga, återfinge

friheten i stället för att öfverföras till sinnessjukanstalt.

Till förekommande af båda dessa olägenheter syntes det vara nödvändigt,

att fängelseläkarna ägde icke alltför ringa psykiatriska insikter

och erfarenheter, hvithet borde vara fallet beträffande icke endast läkare

vid rannsakningsfängelser, hvilka hade att afgifva utlåtande i fall af

tvifvelaktig sinnesbeskaffenhet, utan med minst lika mycket skäl jämväl

läkare vid straff- och centralfängelser samt tvångsarbetsanstalter, på hvilka

sistnämnda läkares sakkunskap det närmast berodde, om vid rannsakningen

förbisedd sinnessjukdom under strafftiden blefve upptäckt, äfvensom

huruvida symtomen på en i fängelset så småningom sig utvecklande

sinnessjukdom blefve riktigt tydda och de för den sjukes vård och samhällets

skydd nödiga åtgärderna vidtagna.

Enligt Riksdagens mening synes det, som om tillgodoseendet af ett

betydande samhällsintresse krafvel-, att det i motionen framhållna önskemålet

beträffande fängelseläkarnas kompetens behörigen beaktas.

Såsom omnämnes i motionen, utgöres den för afläggande af medicine

licentiatexamen föreskrifna utbildningen i psykiatri af en två månaders

kurs, åtföljd af tentamen. Det synes Riksdagen klart, att en så

kortvarig kurs som denna, bestående allenast i åhörande af föreläsningar

med demonstrationer, icke kan vara tillfyllest för bibringande af de kunskaper

en fängelseläkare behöfver för att i rättspsykiatrisk! hänseende

kunna fylla sin uppgift. Härför kräfves tydligen därjämte någon tids

verklig läkartjänstgöring å sinnessjukanstalt. Nödiga teoretiska insikter

i psykiatri hos fängelseläkaren och en ej alltför ringa praktisk erfarenhet

å det psykiatriska området synas Riksdagen vara af stor betydelse

ej blott för hans direkta uppgifter utan äfven för det allmänna.

Slutligen får Riksdagen i detta sammanhang fästa Eders Kungi.

Maj:ts uppmärksamhet därå, att, därest såsom kompetensvillkor för här

ifrågavarande läkartjänster uppställdes fordran på viss minimitjänstgöring

vid sinnessjukanstalt, detta sannolikt skulle medföra äfven den fördelen,

att den under senare år alltmera tilltagande svårigheten att få de underordnade

läkartjänsterna vid hospitalen besatta så småningom skulle minskas.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda frågan om fängelseläkarnes kompetens i rättspsyki
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrifvelse Nr 81.

atriskt afseende samt därefter vidtaga de åtgärder, som af utredningen

kunna föranledas, ock, om så synes erforderligt, inför Eiksdagen framlägga

förslag i ärendet.

Stockholm den 1 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.