Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält samt en i ämnet väckt motion.

1913-05-26 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:126, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 126.

1

Nr 126.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 26 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska

staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning

inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält samt

en i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 4 april 1913 avlåten proposition, nr 173,

tiar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse angående

ökad brytning och utfraktning av järnmalm m. in. i enlighet

med vidfogat förslag till sådan överenskommelse.

Ifrågavarande förslag är av följande lydelse:

Emellan Svenska staten, å ena, samt Loussavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmiält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 40 höft. (Nr 126.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 126.

§ I
Utöver

de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt 1907 och 1908 års kontrakter med svenska staten

äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig

inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3

här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga

rätt att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare

högst trettioen (31) miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom

Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält,

oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under

perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver

de malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års

kontrakt samt § 3 av 1908 års kontrakt ytterligare den malm, tillsammans

trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den

i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och

under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet iördelas

sålunda, att bolaget äger frakta

under

år

1913

upp

till

300,000 ton

»

1914

»

400,000

»

»

3>

1915

»

»

650,000

»

»

1916

»

900,000

))

»

1917

»

»

1,150,000

))

»

»

1918

»

1,350,000

»

»

»

1919

t>

»

1,600,000

»

»

1920

»

1,850,000

)> samt under vart och ett av åren

1921—

•1932

))

»

1,900,000;

dock

att

den

del

av

ovannämnda

malmkvantiteter, som bolaget under

något eller några år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola

gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för

statens järnvägar möjligt utfraktas, dock — med undantag för det i

§ 6 här nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 126.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i

olika riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års

kontrakt uppgå till högst 5,000,000 ton malm, från Kiruna till Riksgränsen,

1,400,000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan

medgiva, från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från

Gellivare (Malmberget) till Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar

alla malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Ifrågasättes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med

mera än 400,000 ton för år räknat, måste samtidig minskning med motsvarande

mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger

det för sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyrelsen

minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan

omläggning skulle äga rum, därest ökningen avser en transportmängd

av mer än 400,000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig

ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall

meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår,

varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända

malm från Gellivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt

av 3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transportplanen

angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm

från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen,

att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna till Svartön,

kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport från Malmberget

till Riksgränsen.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt

för transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.

Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar sådana

i mån av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1

juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars typ M2

enligt nu gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vagnar

utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken.

Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides av bolaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 126.

Lika många vagnar, som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6

e. m. påföljande söckendag ankommit lastade till Svartön, skola återlämnas

tomma successivt senast under loppet av därpå följande söckendag,

räknad till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet utöver denna tid,

erlägges av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet

av vagnar å Svartön i Kungl. Maj:ts brev av den 1 juli 1898, åberopat

i 1907 års kontrakt § 8 mom. l:o).

§ 3.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar,

skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående

nettovinsten, vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda

undersökningar härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten

skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets

preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma

i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner ton; och skall

sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913—1927 med

5 kronor per ton Kiirunavaara-malm och 5 kronor 50 öre per ton

Gellivare-malm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre per ton

Kiirunavaara-malm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivare-malm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats

på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga

regleringen av likviden äga rum i samband med erläggandet av den

utdelning, som enligt bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare

av preferensaktierna.

§ 4-

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt

att den 31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom

detta kontrakt föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara

och Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda § angivna grunder

bestämda lösesumman minskas med ett belopp, motsvarande 3 kronor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 126. 5

per ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade

malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda

inlösningsrätt, skall det bär ovan angivna beloppet jämte ränta

efter 4 procent från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942

avdragas från den lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års

kontrakt angivna grunder skall bestämmas, för det fall att staten till

sistnämnda dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.

§ 5.

Vid den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under

åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall icke hänsyn tagas till

försäljningsprisen å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande

avtal brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta

kontrakt ändring ske med avseende å de i § 9 mom. l:o av 1907 års

kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från

Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält —

som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning för det fall, att lösningsrätt kommer att utövas

i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

§ 6.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta

och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt äger

tillgodogöra sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget

under femårsperioden 1933—1937 först utfrakta vad som må återstå av

sistnämnda malmkvantiteter, innan brytning och utfraktning av de i

§ 10 i 1907 års kontrakt angivna malmkvantiteter må ifrågakomma.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej göra ändring i vad i 1907

års kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som vid 1932

respektive 1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150

miljoner ton i Kiirunavaara eller 37 1/2 miljoner ton i Gellivare malmfält

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 126.

från lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som

svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§ «■

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är

stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet

såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara—Kiiruna- »

vaara aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ io.

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser

enligt 1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o

av 1907 års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 11-

Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen

av detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt

i § 28 i 1907 års kontrakt finnes stadgat. I

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att till avtalet

med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag måtte fogas det ytterligare

villkoret, att bolaget åtager sig att anordna en genom djupborrningar

utförd undersökning rörande malmernas dimensioner på djupare nivåer

inom Kiirunavaara och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst

500,000 kronor, vilket av bolaget gjorda utlägg skall utan räntetillägg

till bolaget återbetalas, i den händelse staten 1932 eller 1942 begagnar

sig av sin rätt att inlösa bolagets halvpart i de nämnda malmfälten, och

skulle denna undersökning utföras i överensstämmelse med de anvisningar,

som lämnas av en för arbetets övervakande tillsatt nämnd å tre personer,

av vilka en utses av Eders Kungl. Maj:t, en av bolaget och en av järn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 126.

kontoret, samt arbetet så bedrivas, att nämndens rapport över de vunna

resultaten skulle kunna föreläggas 1917 års Riksdag.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»I nådig proposition, nr 173, till innevarande Riksdag har Kungl.

Maj:t föreslagit en väsentlig ökning av exporten av järnmalm från de

nu under brytning varande norrbottniska malmfälten. Den föreslagna

exportökningen motiveras därmed, att ett för närvarande räntelöst kapital

därigenom snabbare göres räntebärande, eu transformering, vilken i den

angivna utsträckningen anses kunna ske, utan att landets tillgång på

järnmalm för mycket långa tider framåt därigenom äventyras.

Utan att i detta sammanhang vilja ingå på en granskning av de

statsekonomiska synpunkter, vilka ligga till grund för yrkandet i berörda

proposition, anser jag mig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på eu

åtgärd, av synnerligen maktpåliggande natur, varom beslut torde böra

fattas i samband med behandlingen av frågan om ökning av malmexporten.

Alltsedan Sveriges geologiska undersökning 1898 publicerade en

av dåvarande statsgeologen Hj. Lundbohm utarbetad beskrivning över

Kiirunavaara och Luossavaara järnmalmsfält, har från statens sida ingen

systematisk undersökning blivit utförd för vinnande av närmare kännedom

om Norrbottens tvenne största järnmalmsförekomster, Kiirunavaara

och Gellivare. De utredningar i dessa frågor, vilka senare blivit förelagda

Riksdagen, hava varit baserade på de erfarenheter, som under

malmbrytningens fortgång och genom företagande av djupborrningar

anskaffats av det bolag, vilket bearbetar dessa malmfält.

Den av professor Walfr. Petersson utförda, i och för sig säkerligen

mycket omsorgsfulla utredning, som låg till grund för 1907 års Riksdags

viktiga beslut rörande reglerande av äganderättsförhållandena och brytningen

vid de nämnda malmfälten, var sålunda i någon mån grundad

på 1898 års undersökning, men för övrigt på från gru v förvaltningarna

bekomna uppgifter, belysta av den erfarenhet, som professor Petersson

vunnit under besök på gruvfälten.

Alldeles likartat är fallet med den utredning av professor Peterssons

hand, vilken åtföljer den nu framlagda propositionen och vilken beträffande

den viktigaste förekomsten, Kiirunavaara, ej har att uppvisa några

väsentliga nya fakta rörande malmens djupgående, utan i detta hänseende

stöder sig på de erfarenheter rörande detta fält, som förelågo

redan år 1907. Man står här sålunda inför den egendomliga situationen,

att undersökningsarbetena rörande Kirunamalmens djupgående

inställdes i och med det att staten blev hälftenägare i malmfältet. De

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 126.

6 år, som sedan dess förflutit fram till denna Riksdag, då exportfrågan

åter blivit aktuell, hava ej på önskligt sätt utnyttjats för vinnande av

ökad kunskap rörande denna malms storlek.

Ehuru jag sålunda med beklagande konstaterar, att staten underlåtit

att sörja för fortsatta undersökningsarbeten, vilkas resultat skulle

varit synnerligen välkomna nu, då fråga är om brytningens ökande, anser

jag i likhet med tankegången i den kung!, propositionen, att den nu

påvisade malmmängden i Kiirunavaara är betryggande med hänsyn till

den jämförelsevis begränsade exportökning, som nu av regeringen blivit

föreslagen. Men det är ju möjligt, att Riksdagen efter ett antal år

åter kan få anledning att taga under övervägande frågan om reglering

av brytningen, och det synes mig i hög grad önskvärt, att Riksdagen

redan nu sörjer för att eu fullständigare utredning rörande den verkliga

malmmängden kan föreligga, då malmproblemet åter kommer under

dess prövning. De undersökningsarbeten, vilka för sådant ändamål

erfordras, äro av den omfattande art, att de ej kunna på eu knappt

tilltagen tid utföras omedelbart före frågans behandling av regering och

Riksdag. Det fordras här tvärtom eu framsynt planläggning av arbeten,

vilka torde kräva åratal för sitt utförande.

Ännu mera tungt vägande blir det här framställda önskemålet, då

man tager i betraktande, att staten år 1930 skall träffa sitt avgörande

angående den ytterst betydelsefulla frågan om eventuell inlösen av den

halvpart i de nämnda malmfälten, som nu är enskild egendom. I bil.

D) till 1907 års malmfältsproposition beräknas lösesumman för detta

köp till 140,625,000 kronor, vilken beräkning är baserad på det antagandet,

att medelvinsten för ton malm skulle utgöra 3 kronor. I den

för årets Riksdag framlagda propositionen uppgives emellertid, att nettovinsten

per ton malm kan sättas till 6 kronor samt att lösesumman, beräknad

under denna förutsättning, bleve 281,500,000 kronor eller, sedan

med bolaget i år kontrakterade avdrag gjorts, 234,750,000 kronor. Inför

tvånget att i eu ej avlägsen framtid träffa avgörande rörande ett så

betydande kapitalutlägg bör det tydligtvis vara statsmakternas omsorg

att i god tid sörja för eu utredning, vilken så fullständigt som möjligt

kan klargöra storleken av de naturrikedomar, som för denna ofantliga

lösesumma skola förvärvas åt staten.

Beträffande Kiirunavaara har man ansett sig kunna approximativt

uppskatta malmmängden intill 300 meter under Luossajärvis yta och

sålunda kommit till en malmkvantitet av 740 miljoner ton. I fråga

om Gellivare har man beräknat malmmängden intill ett antaget djup av

500 meter under fältets nollpunkt vara cirka 233 miljoner ton.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 126.

Dessa uppskattningar äro emellertid i hög grad osäkra, enär den

i ytan uppmätta malmarean antagits oförändrad till de nämnda djupen,

ehuru de hittills utförda djupborrningarna och övriga undersökningsarbeten

giva endast mycket ofullständigt stöd för ett sådant antagande.

Med den nuvarande mycket bristfälliga kännedomen om dessa malmers

djupgående är det sålunda ej uteslutet, att malm arean på de angivna

djupen åtminstone inom vissa delar av fälten är mindre, än nu vid

beräkningarna antagits. Å andra sidan har professor Carlheim-Gyllenskölds

omfattande magnetiska undersökningar av Kiirunavaara gjort sannolikt,

att denna malm fortsätter med i stort sett oförändrade dimensioner

djupt under den nivå, 300 meter, till vilken beräkningen av malmmängden

hittills utsträckts. För närvarande antager man med ledningav

mycket få djupgående borrningar (en enda, Zenobia, nående ned till

300 meters djup), att malmarean på nämnda nivå är densamma som i

ytan. Om man genom ett tillräckligt antal djupborrningar ned till 500

meter kunde visa, att malmarean på sistnämnda djup verkligen är lika

stor som i ytan, vore därmed malmkroppens likformighet till betydande

djup på ett så avgörande sätt ådagalagd, att man säkerligen kunde

extrapolera malmarean från 500 meter ned till 800 meter med fullt ut

lika mycket berättigande, som man nu extrapolerar malmarean från dagytan

ned till 300 meters nivå, och undersökningen skulle i detta fall

öka den approximativt påvisade malmmängden i Kiirunavaara med minst

500 miljoner ton, enär enligt erfarenheterna i dagytan varje meters avsänkning

motsvarar en malmmängd av cirka 1.3 miljoner ton.

Ett belysande exempel på betydelsen av undersökningsarbeten mot

djupet är Grängesberg, där gruvingenjör N. Hedberg ännu år 1909 angav

den påvisade återstående malmmängden till 50 miljoner ton, medan

det senaste årets undersöknings- och beredningsarbeten ökat denna

kvantitet till ej mindre än 142 miljoner ton.

Av det anförda torde med full tydlighet framgå, att eu undersökning

av Kiirunavaara- och Gellivaremalmernas djupare delar måste

anses vara i hög grad maktpåliggande. Såsom i det följande skall

visas, kan man för en jämförelsevis underordnad kostnad vinna upplysningar,

som kunna bliva av grundläggande betydelse för statens handlingssätt

med avseende på de norrbottniska malmfältens framtid.

Genom rådplägning med fackmän har jag kommit till den uppfattningen,

att den här föreslagna undersökningen i huvudsak bör utföras

genom djupborrningar, vilka för närvarande ej torde böra planläggas

till större djup än 500 meter, enär detta är den nivå, intill vilken

den ledande svenska borrfirman, svenska diamantbergborrningsaktieBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 40 höft. (Nr 126) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 BiJcsdagens skrivelse Nr 126.

bolaget, anser sig kunna lämna full garanti för arbetets betryggande

utförande.

Den mäktigare delen av Kirunamalmen har i dagen en längdutsträckning

av 3,000 meter, varför man skulle behöva 7 borrhål för att

på var 500:de meter genomborra denna malm, vilket torde vara tillräckligt

för vinnande av kännedom rörande huvuddragen i malmens

dimensioner på t. ex. 500 meters nivå. Enligt från svenska diamantbergborrningsaktiebolaget

bekomna upplysningar kan man med trygghet

antaga, att 500 meter djupa borrhål ej skola draga högre totalkostnad

än i medeltal 75 kronor per borrmeter. 7 stycken borrhål å 500 meter

skulle sålunda draga en sammanlagd kostnad av högst 262,500 kronor.

Malmkvantiteten i Gellivare malmberg är visserligen vida mindre

än i Kiirunavaara, men den är å andra sidan fördelad på ett antal

skilda malmer, varför åtminstone 6 djupborrningar måste avses för Gellivare,

om en någorlunda motsvarande kunskap rörande detta fält skall

vinnas. Jag beräknar sålunda för Gellivare malmberg 6 borrhål å 500

meter till en sammanlagd kostnad av högst 225,000 kronor.

Den totala kostnaden för de 7 borrhålen i Kiruna och de 6 i

Gellivare skulle sålunda belöpa sig till högst 487,500 kronor, varför

jag med hänsyn till kostnader jämväl för arbetets planläggande och

övervakande avrundar summan till 500,000 kronor.

Den plan rörande borrhålens djup och fördelning, som här blivit

framlagd, är naturligtvis att betrakta endast som rent preliminär och

bör ej bliva bindande för de sakkunniga, vilka anmodas att planlägga

och övervaka detta undersökningsarbete. Jag tänker mig, att detta

uppdrag borde kunna länmas åt en nämnd av 3 personer, varav en

utses av Kung!. Maj:t, en av bolaget och den tredje av järnkontoret.

Med hänsyn till tiden för undersökningens utförande är det givetvis

ur statens synpunkt fördelaktigt, att resultaten föreligga snarast möjligt.

Å andra sidan torde det för arbetets lugna och planmässiga bedrivande

vara lämpligt att anslå en tid av cirka 3 år, varför jag hemställer, att

undersökningen måtte ordnas så, att dess resultat kunna föreläggas 1917

års Riksdag. Möjligen kunna genom denna undersökning sådana oförutsedda

upplysningar vinnas, att staten finner önskligt att genom undersökningsarbeten

av annan art, t. ex. schaktsänkning och drivande av

försöksorter, fullständigt förbereda frågans slutliga avgörande år 1930.

Till sådana mer omfattande arbeten finnes ännu tid, i den händelse den

nu föreslagna undersökningen kan föreligga avslutad år 1917.

Den summa av Va miljon kronor, som erfordras för här föreslagna

undersökning, är visserligen i och för sig mycket betydande, men den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 126.

ter sig dock helt oansenlig vid sidan av de värden, varom det här är

fråga. Den utgör sålunda endast cirka en femhundradedel av den lösesumma,

vilken staten år 1932 nu kan antagas skola betala till bolaget.

Under förutsättning, att ett statsinköp av bolagets halvpart i malmfälten

ej framdeles kommer till stånd, anser jag det naturligt, att den

nu föreslagna undersökningen bekostas av bolaget, som ju i sådant fall

högst sannolikt i framtiden liksom nu kommer att verkställa brytningen

och sålunda för djupbrytningens ordnande vinner omedelbar vägledninggenom

denna undersökning. Skulle staten däremot komma att utlösa

bolaget från malmfälten, anser jag rimligt, att staten såsom tillägg till

lösesumman ersätter bolaget för de faktiska utlägg intill Va miljon

kronor, som blivit gjorda för denna undersökning, detta dock sålunda,

att staten ej är skyldig att till bolaget erlägga ränta å det ifrågavarande

beloppet.»

På sätt departementschefen i sitt anförande till åberopade statsrådsprotokollet

framhållit, är det åtskilliga olika synpunkter, som kräva

beaktande vid bedömande av frågan om regleringen av malmexporten

från de norrbottniska malmfälten. Den synpunkt, som vid 1907 års

uppgörelse trädde i förgrunden, var helt naturlig, att staten borde förvärva

rätt till kontroll över malmfältens exploatering och förebygga,

att fyndigheternas tillgodogörande ägde rum allenast med syfte att för

den närvarande tiden förvärva största möjliga utbyte utan hänsyn till

vilka följder en sådan brytning kunde erhålla för kommande generationer.

Å andra sidan var det också naturligt, att staten vid uppgörelsens

träffande sökte tillvinna det allmänna så stora fördelar som möjligt och

därför i den mån det ansågs görligt och skäligt sökte begränsa den

kvantitet malm, som bolaget skulle få bryta och tillgodogöra sig, innan

statens rätt till lika andel i avkastningen inträdde.

1 och med det faktum, att staten såsom ägare av LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolags preferensaktier blivit ägare till hälften uti

malmfälten samt tillika betingat sig rätt att efter vissa bestämda grunder

lösa till sig även den andra hälften, är det uppenbart, att staten får

ett starkt intresse av, att malmexporten såsom affär betraktad drives på

bästa sätt, så att, om och när staten vare sig helt och hållet tillgodonjuter

eller i varje fall till hälften bliver delaktig i vinsten, förhållandena

må ur affärssynpunkt gestalta sig så fördelaktigt som möjligt

för staten.

Den vid 1907 års uppgörelse i första hand beaktade synpunkten,

att det borde tillses, att malmfältens exploatering ej sker på sådant

sätt, att därigenom förgripes deras fortsatta utnyttjande i framtiden, är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 126.

helt visst av beskaffenhet att böra allt framgent tillmätas avgörande

betydelse. När det då gällt att besluta, huruvida och i vilken mån

en ökning av malmbrytningen i norrbottniska gruvfälten må kunna,

med vederbörlig hänsyn tagen till denna synpunkt, äga rum, har beslutet

givetvis måst vara beroende av kännedom om de i malmfälten förefintliga

malmtillgångarnas storlek. De i sådant avseende i den kungl.

propositionen framlagda beräkningarna synas visserligen endast i mindre

grad vara grundade på nya, efter 1907 års uppgörelse företagna undersökningar,

varför ock skillnaden mellan de vid tidpunkten för nämnda

uppgörelse och de nu med säkerhet kända malmtillgångarna ej lärer

vara synnerligen stor, ehuruväl vid Gellivare påvisats en större malmarea

än den år 1907 kända. Emellertid synes full enighet råda därom,

att ifrågavarande malmtillgångar äro så rika, att en ökad brytning därstädes

under åren 1913—1932 med, såsom föreslagits, 31,000,000 ton

ej kan innebära ett överdrivet utnyttjande av gruvfälten till men för

kommande generationer, även om i framtiden inhemsk järnförädling i

större skala skulle komma till stånd.

Om man alltså från nu berörda synpunkt icke kunnat finna något

hinder mot en ökad brytning, har uppenbarligen affärssynpunkten blivit

av allra största vikt; och den i propositionen förebragta utredningen

synes otvetydigt giva vid handen, att förslaget om ökad malmexport

är i sådant avseende grundat på fullgoda principer.

Härtill har ytterligare kommit det synnerligen tungt vägande

skälet, att det till följd av den statsfinansiella ställningen för närvarande

och med hänsyn till betalningsbalansen till utlandet blivit allt mera

önskvärt att minska behovet att genom upplånande av medel från

utlandet sörja för anskaffande av de ökade kapitaltillgångar, som år

från år visat sig erforderliga; ävensom att de statsutgifter, för vilka

lånemedel icke kunna tagas i anspråk, jämväl under de senaste åren

visat en stark och regelbunden tendens att ökas. Dessa förhållanden

hava synts Riksdagen starkt tala för angelägenheten av att nya inkomstkällor

må, om det låter sig göra, öppnas för fyllande av statens

sålunda växande inkomstbehov. Emellertid förutsätter Riksdagen, i likhet

med departementschefen, att det av en ökad malmexport i form av

inflytande vinstandelar frigjorda kapitalet i budgeten upptages under

rubriken »i anspråk tagna kapitaltillgångar».

Riksdagen har också beaktat, att den fördel, som den ifrågasatta

ökade malmexporten skulle tillföra staten, ingalunda är inskränkt till

den staten tillkommande vinst för dess andel i den brutna malmen,

utan även består däri, att staten genom denna ökade export bliver i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 126. 18

tillfälle att bättre än eljest utnyttja och på så sätt draga större inkomster

av ej mindre statsbanelinjerna Gellivare—Riksgränsen och Iviruna—

Svartön, på vilka malmtransporten sker, än även det under anläggning

varande kraftverket vid Porjus.

Bland de fördelar för staten, som den föreslagna överenskommelsen

skulle medföra, har Riksdagen jämväl uppmärksammat den, att statens

inlösande av. stamaktierna i bolaget genom denna överenskommelse

bliver väsentligt lättare att genomföra, dels därför att lösesumman enligt

densamma avsevärt minskas och dels till följd därav, att genom den

ökade avsättningen för malmen vid tidpunkten för inlösningen möjliggöres

en^ vida kortare amorteringstid av lösesumman, än man förut

kunnat påräkna. I sådant avseende hänvisas till hurusom, enligt vad i

propositionen anföres, en amortering enligt nu gällande överenskommelse

beräknats kräva en tid av 13 år, undet det att en sådan enligt den

föreslagna nya överenskommelsen skulle kunna genomföras på 7 år.

Vid denna frågas bedömande ur ovan antydda synpunkter har

Riksdagen sålunda funnit all anledning att erkänna det berättigade i förevarande

förslag att genom ökning av malmexporten från de norrbottniska

gruvfälten bereda ökade inkomster åt staten.

Vidkommande därefter överenskommelsen mellan staten och bolagen

och den däri föreslagna fördelningen av de fördelar, som den ökade

malmbrytningen skulle medföra, har Riksdagen funnit denna överenskommelse

i det hela vara av beskaffenhet att böra av Riksdagen godkännas.

Vad särskilt beträffar det förhållandet, att den staten tillkommande

andel av vinsten blivit fixerad till visst belopp, har Riksdagen, då staten

härigenom beredes den fördelen att kunna på förhand med säkerhet

beräkna sin inkomst av den ökade brytningen, utan att densamma i

någon man göres beroende av, huru denna ökade brytning kommer

att ur affärssynpunkt gestalta sig för bolagen, icke funnit något att

däremot erinra, och vad beräkningen av denna statens vinstandel vidare

beträffar, har Riksdagen, efter de upplysningar, som Riksdagen inhämtat,

icke haft något att erinra mot vinstandelens bestämmande efter sex kronor

för bruten ton.

Om Riksdagen sålunda funnit det i den kungl. propositionen framlagda

kostnadsförslaget i det hela vara av beskaffenhet att böra av

Riksdagen godkännas, har Riksdagen emellertid ansett detsamma böra i

ett avseende kompletteras.

Det i förenämnda motion framlagda förslaget om fogande till

kontraktet av det ytterligare villkoret, att bolaget åtager sig att anordna

viss genom djupborrningar utförd undersökning rörande malmernas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 126.

dimensioner på djupare nivåer inom Kiirunavaara och Gellivare malmberg,

synes nämligen Riksdagen, med hänsyn till den utomordentligt

stora betydelsen av en sådan undersökning, särskilt när det gäller att

avgöra frågan om statens inlösande av malmfälten, vara synnerligen

beaktansvärt, varför Riksdagen anser, att till avtalet bör fogas detta

ytterligare villkor.

Emellertid har det av sakkunnige, vilkas mening av Riksdagens

statsutskott inhämtats, framhållits, att malmernas läge och dimensioner

på djupet för närvarande äro så ofullständigt kända, att en onödig kostnad

skulle kunna förorsakas, i den händelse flere borrhål samtidigt igångsattes

inom vartdera fältet, varvid man kan riskera, att några av borrhålen

alldeles icke träffa malmen. Om däremot endast ett eller högst två

borrhål samtidigt äro under arbete, kan man bestämma de följande

borrhålens läge med ledning av redan vurma erfarenheter och sålunda

för den beräknade kostnaden vinna det bästa möjliga resultat. För att

undersökningen på detta sätt skall kunna fullt planmässigt genomföras,

anser Riksdagen, att tiden för arbetets avslutande bör framflyttas till

år 1919.

Riksdagen vill likaledes fästa uppmärksamheten på önskvärdheten

av att i undersökningens program kommer att ingå även utförandet av

ett tillräckligt antal analyser på de malmpartier, som vid undersökningen

bliva tillgängliga, på det att noggrann kännedom må kunna

vinnas om mängden och förekomstsättet av för olika metallurgiska

processer lämpliga malmtyper.

På grund av vad sålunda anförts, far Riksdagen, i anledning av

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition och den i ämnet väckta

motionen, bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält

och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse

angående ökad brytning och utfraktning av järnmalm m. m., i enlighet

med det vid propositionen fogade förslag till sådan överenskommelse,

dock att till avtalet skall fogas det ytterligare villkoret, att bolaget

åtager sig att anordna en genom djupborrningar utförd undersökningrörande

malmernas dimensioner på djupare nivåer inom Kiirunavaara

och Gellivare malmberg intill en kostnad av högst 500,000 kronor,

vilket av bolaget gjorda utlägg skall utan rån tetillägg till bolaget

återbetalas, i den händelse staten år 1932 eller år 1942 begagnar sig

av sin rätt att inlösa bolagets halvpart i de nämnda malmfälten, samt

att denna undersökning skall utföras i överensstämmelse med de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 126.

anvisningar, som lämnas av en för arbetets övervakande tillsatt nämnd

på tre personer, av vilka en utses av Eders Kungl. Maj:t, en av bolaget

och en av järnkontoret, skolande arbetet så bedrivas, att nämndens

rapport över de vunna resultaten kan föreläggas 1919 års Riksdag.

Stockholm den 26 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.