Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.
1913-05-24 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:127, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.
Dokumentets text
Riksdagens skrifvelse Nr 127.
1
Nr 127.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 24 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående beviljande av låneunderstöd
åt Ostkustbanans aktiebolag.
(Statsutskottets utlåtande nr 97.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 7 mars 1913 avlåten proposition, nr 114, kar
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
besluta att, under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med hvad i
statsrådsprotokollet angivits, bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 41 käft. (Nr 127.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Riksdagens skrivelse Nr 127.
Det är icke första gången denna fråga förelegat till Riksdagens
behandling. Vid 1909 års riksdag väcktes nämligen av motionärer i
båda kamrarna förslag om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån
om 14,000,000 kronor för banans byggande. I sitt i anledning av
berörda motioner avgivna betänkande åberopade statsutskottet ett av vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen den 5 mars samma år i denna fråga avgivet
yttrande, däri styrelsen anmärkt, att de föreliggande kostnadsberäkningarna
vore i vissa avseenden ofullständiga, och anförde utskottet
vidare följande:
»Redan detta förhållande synes utskottet innefatta ett avgörande
skäl mot beviljande av det föreslagna statslånet, då man icke har säkerhet
för att järnvägsanläggningen kan bliva fullbordad med detta
låneunderstöd i förening med de i övrigt för ändamålet tillgängliga
medlen. Härtill kommer, att utredningen ej heller i övrigt är så fullständig,
som erfordras för ett allsidigt bedömande av frågan. Om det
ock får anses vara påvisat, att den föreslagna Ostkustbanan skulle bliva
av stor betydelse ej blott för de trakter, den komme att genomlöpa,
utan även för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle
beredas en järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande
vägen över norra stambanan med dess tvärbanor, bör man å andra
sidan icke lämna obeaktat, att dessa fördelar i ej ringa mån komme
att vinnas på bekostnad av vissa statsbanesträckor, som till den nya
banan finge avstå en mer eller mindre stor del av sin person- och godstrafik.
En närmare utredning om den inverkan, Ostkustbanan i detta
hänseende komme att utöva på statsjärnvägarna, bör givetvis föreligga,
innan beslut fattas att genom statsunderstöd möjliggöra tillkomsten av
den ifrågasatta nya förbindelseleden. Denna fordran måste i förevarande
fall anses vara så mycket mera påkallad, som här ifrågasättes ett låneunderstöd,
vilket ej blott i och för sig är synnerligen betydande, utan
även väsentligt överstiger den andel av anläggningskostnaden, nämligen
hälften, vartill Riksdagen ansett sådant understöd i regel böra begränsas.»
På grund av det anförda hemställde statsutskottet, att ifrågavarande
motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Motionerna blevo också av Riksdagen avslagna.
Sedan detta yttrande avgavs, har en sakkunnig revision av de då
förefintliga beräkningarna och förslagen för Ostkustbanans byggande
ägt rum.
Till den kostnadssumma, varå det nu föreliggande förlaget slutar,
eller 24,260,000 kronor och vari inberäknats för ränteförluster 900,000
kronor samt för administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor,
Riksdagens skrivelse Nr 127.
3
har för säkerhets skull lagts ytterligare 1,740,000 kronor. Beträffande
den härigenom uppkomna slutsumman, 26,000,000 kronor, har järnvägsstyrelsen
yttrat, att styrelsen anser densamma böra kunna godtagas.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i detta avseende anfört,
att den granskning av förslaget, som av styrelsen kunnat verkställas,
icke givit styrelsen anledning förmoda, att icke den angivna kostnadssumman,
26,000,000 kronor, skall bliva tillräcklig för företagets
genomförande, under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar
till andra järnvägar ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga
arbeten, viikas omfattning för närvarande ej med någon större grad av
visshet är känd, icke medföra större kostnader, än i förslaget upptagits,
och att hushållningen med de tillgängliga medlen för företaget i dess
helhet noga genomföres och att detta kontrolleras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg i likhet med vad numera sker beträffande
de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.
Med hänsyn härtill och då Eders Kungl. Maj:t, enligt innehållet i det
till ifrågavarande proposition hörande statsrådsprotokollet, lärer komma att
såsom villkor för lånet föreskriva ytterligare undersökningar och andra
åtgärder för kostnadsberäkningens säkerställande ävensom kontroll över
byggnadsarbetets utförande, samt på grund av företagets stora omfattning
och de kreditgivande bankernas intresse däri kan antagas, att
arbetet kommer att planeras och utföras under fullt sakkunnig ledning,
anser sig Riksdagen kunna utgå ifrån, att den nu beräknade kostnadssumman
skall bliva tillräcklig för banans byggande samt att fördenskull
ur sådan synpunkt numera intet hinder finnes för frågans upptagande
till saklig prövning av Riksdagen.
Den uppfattning, statsutskottet i sitt här ovan återgivna yttrande
uttalat beträffande den föreslagna Ostkustbanans stora betydelse ej blott
för de trakter, den kommer att genomlöpa, utan även för andra delar
av landet, i det att genom densamma skulle beredas en järnvägsförbindelse
väsentligt kortare än den nuvarande vägen över norra stambanan med
dess tvärbanor, biträdes av Riksdagen. Den fullständiga utredning i detta
avseende, som nu förebragts, har varit ägnad att ytterligare bekräfta
riktigheten av denna uppfattning. De vägförkortningar och den tidsvinst,
som enligt statsrådsprotokollet skulle uppkomma för resor mellan de orter,
som beröras av banan, samt mellan dessa orter och huvudstaden, äro högst
avsevärda och ådagalägga, att de nuvarande järnvägsförbindelserna i
dessa trakter icke kunna anses tillfredsställande. Tager man därjämte
hänsyn till, att de trakter, banan skulle genomlöpa, tillhöra de tätast
befolkade och utvecklingskraftigaste delarna av Norrland, måste man i
4 Riksdagens skrivelse Nr 127.
likhet med departementschefen finna, att de ifrågavarande kusttrakterna
hava behov av närmare förbindelse med landets södra och centralare
delar.
Den utredning, 1909 års statsutskott i denna fråga ansett böra verkställas
beträffande Ostkustbanans inverkan på stats järnvägarnas personoch
godstrafik, föreligger nu. År 1909 beräknade järnvägsstyrelsen den
årliga inkomstminskningen för statens järnvägar genom Ostkustbanans
tillkomst till 750,000 kronor, bvilket belopp styrelsen, enligt sitt innevarande
är avgivna yttrande, anser böra, med hänsyn till senaste årens trafikresultat,
i. någon mån böjas, och beräknar styrelsen denna böjning approximativt
till 10 procent och angiver således inkomstminskningen till i runt tal
825,000 kronor. Å andra sidan anser dock järnvägsstyrelsen, att genom
denna bana även inkomster torde komma att tillföras statsbanan, om ock
beloppet därav ej kan nu beräknas. Att den nya trafik, som genom Ostkustbanan
kommer att skapas inom de orter, där den framgår, även skall
tillföra statsjärnvägarna ökad trafik, synes ock Riksdagen vara att förvänta.
Den beräknade inkomstminskningen för statens järnvägar är utan gensägelse
avsevärd. Men med hänsyn till ifrågavarande trafikleds stora betydelse
för det allmänna och för utvecklingen av de orter, den kommer
att genomlöpa, kan Riksdagen ej anse, att berörda inkomstminskning bör
få ställa sig hindrande i vägen för banföretagets utförande. Då den nuvarande
längdbanan genom Norrland erhållit en sådan utsträckning, att
den ej kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av järnvägsförbindelser
inom nu ifrågavarande områden, särskilt inom Västernorrlands
och norra delen av Gäfleborgs län, torde ock billigheten kräva,
att särskild hänsyn tages till befolkningens strävan att avhjälpa den
brist i trafikhänseende, som otvivelaktigt förefinnes. Av ett av järnvägsstyrelsen
den 8 januari 1903 avgivet utlåtande framgår, att enligt
styrelsens mening ifrågavarande kustbana i förening med de i norr och
söder tillstötande enskilda järnvägarna bildar eu för landet i dess helhet
så betydelsefull förbindelseled, att densamma förr eller senare bör indragas
i statsbanenätet. I det förhållandet, att järnvägsstyrelsen nu,
trots att den verkställda utredningen utvisar, att avledning av trafik
från statens järnvägar skulle ske i synnerligen avsevärd omfattning,
vidhåller sin mening om, att företaget, till gagn för det allmänna, bör
komma till utförande, synes Riksdagen ligga ett stöd för den uppfattning,
att bolaget bör genom statens mellankomst för hjälpas att bringa banan
till stånd. Det torde väl ock få anses självfallet, att denna bana på ett
eller annat sätt förr eller senare kommer till stånd och att statsjärnvägarna
fördenskull icke kunna i längden undgå konkurrensen med densamma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 127.
o
De betänkligheter, riksgäldsfullmäktige uttalat i fråga om det begärda
statslånet och säkerheten därför, har Riksdagen ej heller ansett
böra tillmätas avgörande betydelse vid prövningen av denna fråga.
Sedan statsutskottet i sitt förberörda yttrande framhållit, att det då ifrågasatta
låneunderstödet, 14,000,000 kronor, vore i och för sig synnerligen
betydande, har bolaget synbarligen bemödat sig att bringa banans
finansiering i sådant läge, att endast en mindre del av anläggningskostnaden
för banan skulle behöva såsom lån begäras av Riksdagen, och
anser Riksdagen det nu äskade lånebeloppet icke vara större, än att detsamma
bör beviljas, även om risk därmed skulle vara förbunden. Dock
bör härvid beaktas, att aktiekapitalet eller 10,000,000 kronor av den till
26,000,000 kronor beräknade kostnaden först skall nedläggas i banföretaget
och gå förlorat, innan risken för statslånet vidtager, samt att inkomstberäkningarna
visa sannolikhet för att statslånet skall kunna förräntas.
Det vill ock synas,. som om vissa fördelar skulle vara förenade
därmed, att staten redan från början är pekuniärt intresserad i detta
stora företag, vilket av myndigheterna ansetts böra i framtiden övergå
i statens ägo. Riksdagen har ock i förevarande hänseende uppmärksammat
den betydelse, ifrågavarande orter äga för landets ekonomiska
förhållande till utlandet. Enligt uppgifter från kommerskollegi avdelning
för näringsstatistik uppgår nämligen värdet av de trävaror, pappersmassa
inräknad, som år 1911 exporterades från vederbörande tullkammardistrikt
inom banans trafikområde, till icke mindre än 127,246,832
kronor. Ehuruväl stor del av råmaterialet till detta virke hämtas från
orter, belägna utanför detta trafikområde, härstammar dock en avsevärd
del därifrån, vartill kommer värdet av det arbete, som nedlagts på råvarans
förädling och som väsentligt ökar varans värde, varför statens
mellankomst komme att ske till förmån för orter, vilkas industri, såsom
av departementschefen anförts, i hög grad bidrager till upphjälpande av
vår finansiella ställning till utlandet.
Slutligen har Riksdagen ansett sig böra fästa avseende vid de stora
ansträngningar, som av kommuner och enskilda gjorts för att få banan
till stånd. Ett avsevärt kapital är för ändamålet insamlat och redan till
stor del kontant inbetalt. Om halva kostaadssumman ej kunnat och ej
heller framdeles kan hopbringas, torde anledningen därtill huvudsakligen
böra sökas i företagets stora omfattning och därav betingade kostnad.
Det synes därför önskvärt, att staten nu träder hjälpande emellan, på
det att företaget må komma till stånd.
Till Riksdagens kännedom har kommit, att Bergsjö och Hassela
socknar i Hälsingland samt Attmars och Tima socknar i Medelpad hos
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 41 käft. (Nr 127.) 2
6
Riksdagens skrivelse Nr 127.
styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag anhållit om sådan ändring av
banlinjen mellan Hudiksvall och Sundsvall, att den skulle följa samma
riktning som Norra Hälsinglands järnväg från Hudiksvall till Bergsjö
samt därifrån genom Hassela, Attmar och Tuna socknar till Sundsvall,
allt i överensstämmelse med en till Kungl. Maj:t ingiven framställning
av enahanda innebörd, och skulle en av kaptenen K. A. Lagergren företagen
undersökning giva vid handen, att den sålunda föreslagna alternativlinjen,
som visserligen skulle bliva omkring 20 kilometer längre än
den redan utstakade linjen, dock ställer sig omkring 249,000 kronor
billigare än denna. Då den sålunda ifrågasatta alternativa linjen lärer
erbjuda vissa fördelar för de orter den skulle genomgå, föreställer sig
Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t tillser, att en allsidig utredning verkställes
i fråga om de båda linjernas betingelser och företräden, en utredning,
som icke lärer behöva fördröja banbyggnadens utförande inom
beräknad tid.
På gund av vad sålunda anförts, har Riksdagen beslutit att, under
villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 7 mars 1913 angivits, bevilja Ostkustbanans
aktiebolag ett låneunderstöd av 3,000,000 kronor.
Stockholm den 24 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.