Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

1913-05-28 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:128, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

1

Nr 128.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1913.

» » »i Andra kammaren den 28 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring

och till lag om ändrad lydelse av 17 kap.

12 § handelsbalken.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 126, kar

Eders Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda

förslag till

lag om allmän pensionsförsäkring; ock

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § kandelsbalken.

Det senare lagförslaget har i oförändrat skick av Riksdagen antagits.

Däremot kar förstnämnda lagförslag icke kunnat av Riksdagen

oförändrat godkännas, utan har Riksdagen, i anledning av nämnda pro
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 42 käft. {Nr 128.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Pdksclagens skrivelse Nr 128.

position ävensom inom Riksdagen väckta motioner, för sin del antagit

lag om allmän pensionsförsäkring av sådan lydelse, som nedan skall

angivas.

Härjämte liar Riksdagen jämväl, med anledning av framställning

från enskild motionär, för sin del antagit lag om ändrad lydelse av 2 §

2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Riksdagen vill först, beträffande de särskilda bestämmelserna i

Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, angiva

de ändringar, tillägg och erinringar, som funnits påkallade vid de

särskilda paragraferna i förslaget samt därefter omnämna vissa, till förslagets

särskilda stadganden icke hänförliga yrkanden, vilka väl icke

föranlett något Riksdagens beslut men som dock funnits förtjäna ett

visst beaktande.

4 §•

Enskilda motionärer hava framfört kravet på införandet av en ny

avgiftsklass för avgiftspliktiga med inkomst mellan 500 och 800 kronor

samt med en avgift av två kronor utöver den för alla avgiftspliktiga

gemensamma pensionsavgiften av tre kronor.

På de skäl, kommerskollegium i sitt vid propositionen fogade

yttrande framfört, och vilka av motionärerna åberopats, har det synts

Riksdagen innebära en betydande vinst, om en dylik klass kunde redan

från början infogas i försäkringen. Enligt vad under ärendets behandling

inom Riksdagen upplysts, skulle man, därest man rättade sig efter

bevillningstaxeringen som gräns, sannolikt hava att räkna med följande

siffror för antalen personer inom den nya inkomstklassen, nämligen

300.000 män och

100.000 ej gifta kvinnor.

Lade man åter den efter inkomstskatteförordningens principer uppskattade

inkomsten till grund, finge man (för 1908 års förhållanden)

följande ungefärliga antal, nämligen

430.000 män,

196.000 kvinnor.

De båda beräkningsgrunderna giva alltså ett ganska skiljaktigt

resultat.

Det har synts Riksdagen uppenbart, att vid de försäkringspliktigas

fördelning å inkomstklasser den verkliga inkomsten såvitt ske kan bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse. Nr 128.

läggas till grund. Så har ock skett i Eders Kungl. Maj:ts förslag, vilket

kunnat anknyta till gränser, som bestämmas genom taxeringen till inkomst-

och förmögenhetsskatt. I fråga om den föreslagna nya gränsen,

vid 500 kronors inkomst, saknas emellertid möjlighet till dylik anknytning;

nämnda taxering börjar nämligen först vid 800 kronor.

Ställer man då frågan, huruvida denna taxering allenast med hänsyn

till den nya inkomstklassen lämpligen kunde utsträckas att avse jämväl

mindre inkomsttagare, torde denna icke utan en ganska ingående utredning

kunna nöjaktigt besvaras.

Vid sådant förhållande har en anknytning till bevillningstaxeringen

tett sig såsom den för närvarande enda utvägen. Det arbete, som härigenom

pålägges taxeringsmyndigheterna, blir tydligen, om ock ganska

omfattande, av övervägande mekanisk natur och torde därför kunna

anses bliva icke alltför betungande. Vederbörande departementschefer

hava ej heller, enligt vad som inhämtats, funnit avgörande hinder möta

mot en dylik anordning.

Riksdagen har icke förbisett, att en sådan anordning är förknippad med

avsevärda olägenheter, i det att dels ett stort antal ägare och brukare

av jordbruksfastighet, vilka med hänsyn till sin ekonomiska ställning

borde hänföras till den nya klassen, såsom allenast påförda fastighetsbevillning,

komma att kvarstanna i den lägsta klassen, dels ock samma

förhållande kommer att inträffa i fråga om ett antal personer med inkomst

av 500 kronor eller därutöver å orter, där högre bevillningsfritt

avdrag än 450 kronor förekommer. Såsom av nyss anförda siffror

framgår, skulle de härigenom uteslutnas antal bliva ganska betydande.

Då Riksdagen, med full insikt om de därmed förbundna bristerna,

likväl bestämt sig för eu anslutning till bevillningstaxeringen, vill Riksdagen

emellertid icke underlåta att uttala den förvissning, att Eders

Kungl. Magt skall låta sig angeläget vara att snarast till prövning upptaga

frågan om dessa bristers avhjälpande.

I samband med den omformulering av paragrafen, som betingats

av den föreslagna ändringen, har Riksdagen funnit lämpligt vidtaga den

jämkning, att vid bestämmande jämlikt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt av vad som skall anses såsom inkomst i paragrafens

mening »det taxerade beloppet» lägges till grund i stället för det inkomstbelopp,

som ingår i taxeringen. Frånsett det förhållandet att, där berörda

belopp icke sammanfalla, det förstnämnda torde vara bättre ägnat

att tjäna till ledning vid den avgiftspliktiges inordnande i ena eller

andra avgiftsklassen, medför ändringen även den fördelen, att medan

man för att finna det i taxeringen ingående inkomstbeloppet skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 128.

nödgas återgå till själva deklarationen, man ifråga om det taxerade

beloppet kan hålla sig till inkomstlängden, något som torde föranleda

ett väsentligt lindrigare arbete för taxeringsnämndens ordförande.

5 §.

I åtskilliga inom Riksdagen med anledning av Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande lagförslag väckta motioner hava yrkanden framställts om uteslutande

ur denna § av den bestämmelse, enligt vilken från avgiftsplikt

skulle undantagas den, i vilkens taxering under året enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt inberäkna» förmögenhet till värde

av minst 6,000 kronor, ävensom hustru till sålunda undantagen person.

Otvivelaktigt skulle, såsom föredragande departementschefen (ävensom

ålderdomsförsäkringskommittén) anfört, en nedsättning av totalkostnaderna

för försäkringen vinnas genom åberopade stadgande. Bestämmelsen

synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd

tillfredsställande. För var och en, som ej haft tillfälle att djupare

tränga in i den finansiella grundvalen för lagförslaget och framför

allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om

undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan

av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste det te sig såsom

en betydande oegentlighet att ur en allmän folkpensionering utesluta

dem, som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda,

att dessa äga en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen

berörda personer och sålunda lättare kunna erlägga dem påförda

avgifter. Men vidare innebär besittandet av förmögenhet under

någon tid av livet ingalunda trygghet för att icke denna kan

komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp

komme att föreligga i samma grad som för alla andra.

Ju längre tid en person såsom ägare av förmögenhet blir utesluten

från avgiftsplikten, desto mindre blir hans avgiftspension. De

personer, som redan vid jämförelsevis unga år komma till förmögenhet

av minst 6,000 kronor, bliva så gott som helt och hållet uteslutna

från förmånen att genom inbetalning av egna avgifter bliva delaktiga

av denna del av försäkringen. För sådana personer blir ställningen,

därest de på äldre dagar förlora sin förmögenhet, sålunda särskilt

ogynnsam, i det att deras pension huvudsakligen kommer att bestå

endast i pensionstillägg eller, eventuellt, understöd, enär de ej i avsevärd

mån kunnat öka sina pensionsförmåner genom egen avgifts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 128.

pension samt den i förhållande till antalet erlagda avgifter utgående

höjningen av pensionstillägget.

På grund av dessa synpunkter, vilka enligt Riksdagens mening

böra tillmätas en avgörande betydelse framför de för bestämmelsens

bibehållande omförmälda motiv, har Riksdagen ansett den berörda

punkten böra ur §:n utgå.

6 §•

Då Riksdagen velat undvika, att förmögenhetsgränsens borttagande

skulle medföra en sänkning av avgiftspensionen, har Riksdagen ansett

sig böra pröva, huruvida den räntefot, på vilken det föreliggande förslagets

beräkningar vila, möjligen kunde något höjas, utan, att beräkningarnas

tillförlitlighet nämnvärt rubbades. En höjning av fondräntan

till 3,85 % skulle, enligt vad verkställda beräkningar utvisa, möjliggöra

ett bibehållande av avgiftsprocenten för män vid 30 %, även om förmögenhetsgränsen

borttoges. Då en sådan förhöjning icke funnits

överskrida den gräns, som bjudes av försiktigheten, ''har Riksdagen ansett

en räntefot av nyssnämnda belopp kunna läggas till grund för

beräkning av fondens avkastning.

_ Det förslag till lösning av frågan om sättet för avgiftspensionernas

beräknande, som i Eders Kungl. Maj:ts proposition framställts, har Riksdagen

ej ansett sig kunna, biträda. Den där tillämpade metoden för

höjning av kvinnornas avgifts pension till samma belopp som männens

har nämligen synts Riksdagen strida mot själva grundsatsen för dessa

pensioners bestämmande. Skola dessa, såsom eljest av Eders Kungl.

Maj:ts förslag synes framgå, och vilket Riksdagen även för sin del

ansett vara riktigt, utgå med belopp, som motsvara värdet av o-jorda

inbetalningar, så frångås denna princip uppenbarligen, när till kvinnornas

pensionsavgifter av statsmedel tillskjutas belopp tillräckligt stora för

att höja deras pensioner till samma storlek som männens. Statsbidraget,

i . den form för dess utgående, som, eljest valts i den föreslagna pensioneringen,

avser ju att öka avgiftspensionerna för personer med ingen

eller ringa egen inkomst upp till sådana belopp, att totalpensionen må

fylla sitt syfte. Det statstillskott, som, enligt vad nu antytts, skulle

utgå till utfyllande'' av kvinnornas avgiftspensioner, medför sålunda ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 128.

blott ett avsteg från lagförslagets grundsats i förut berörda avseende,

utan innebär dessutom även en helt ny form för statsbidragets utgörande

inom försäkringen.

Riksdagen bar funnit dessa och andra skäl tala för en återgång

till ålderdomsförsäkringskommitténs ståndpunkt i denna fråga och alltså

ansett, att avgiftsprocenten borde för man och kvinna fastställas till det

särskilda belopp, som hänförde sig till det enligt försäkringstekniska grunder

beräknade värdet av deras pensionsavgifter. I anslutning till vad ovan

anförts beträffande den förutsättning i fråga om fondens ränteavkastning,

från vilken Riksdagen ansett sig kunna utgå, har Riksdagen funnit

nämnda procentbelopp böra fastställas till 30 för man och 24 för

kvinna. .

Riksdagen har emellertid i samband härmed ansett en förändring

böra vidtagas med avseende på storleken av kvinnas pensionstillägg

från föreslagna 125 till 140 kronor. Den summa av 1,5 miljoner

kronor, vilken enligt Eders Kung!. Maj:ts förslag skulle från början

av försäkringens ikraftträdande årligen disponeras för utfyllande av

kvinnornas avgiftspension, motsvarar en efter hand till omkring 3 7s

miljoner kronor växande pensionsutgift. Angivna höjning av pensionstillägget

för kvinna skulle medföra en ökning i slutkostnaden (1907

års förhållanden) av omkr. 3 miljoner kronor. Denna kostnad skulle

sålunda fullt uppvägas av den nyss berörda, från början med 1,5 miljoner

kronor utgående statsutgiften.

Gentemot den föreslagna bestämmelsen om pensionstilläggets höjning

har invänts, att en dylik förhöjning av pensionstillägg allenast

för dem, som betalade högre avgifter, måste te sig såsom en orättvisa

mot övriga försäkrade.

Riksdagen, som väl håller före, att fog förelegat för berörda bestämmelses

införande i lagförslaget, men tillika anser, att den mot densamma

framburna invändningen äger en viss grad av berättigande,

har för frågans lösning sökt finna en annan utväg. Det har därvid

synts Riksdagen angeläget att närmast anordna den ifrågasatta förhöjningen

på det sätt, att den komme samtliga försäkrade till del och

framför allt finge karaktären av en uppmuntran till största möjliga

punktlighet och omsorg vid avgiftsbetalningen.

Riksdagen har därför funnit sig böra välja ett system, enligt vilket

pensionstillägget höjes med viss procent för varje 1-krona av fullt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 128.

erlagd pensionsavgift. Genom en dylik anordning synes förhöjningens

karaktär av uppmuntran till ordentligt fullgörande av avgiftsbetalningen

på tydligaste sätt framträda, varjämte den för ändamålet nödiga kostnaden

på jämnaste sätt fördelas till förmån för alla försäkrade.

För att göra denna förhöjning någorlunda effektiv kräves emellertid

ett ej oväsentligt högre belopp än den summa av 1,5 miljoner kronor,

som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag avsetts för den där ifrågasatta

anordningen. Då Riksdagen emellertid, såsom nedan skall angivas, icke

funnit sig kunna förorda bifall till den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

s. k. barnpensioneringen, har det för dennas anordnande beräknade beloppet

ansetts kunna disponeras för nu ifrågavarande syfte.

Av nu anförda skäl har Riksdagen antagit en bestämmelse, enligt

vilken förhöjningen av pensionstillägget skulle utgöra 0,08 % för varje

1-krona av fullt erlagd avgift.

Då Riksdagen insett de betydande fördelar, som skulle vinnas, särskilt

för de minsta inkomsttagarne och därigenom för försäkringens effektivitet

överhuvud, om denna kunde så anordnas, att åtminstone de allra lägsta

inkomsterna icke behövde fråndragas vid beräkning av pensionstilläggets

storlek, har Riksdagen sökt att, i den mån det synts ekonomiskt genomförbart,

tillmötesgå det krav, som i sådant avseende framställts.

Riksdagen har sålunda antagit en bestämmelse, enligt vilken

vid en årsinkomst av högst 50 kronor intet avdrag får ske i pensionstilläggets

belopp och vid inkomster, som uppgå till 50 men icke till

100 kronor, avdrag göres allenast med det belopp, varmed årsinkomsten

överstiger 50 kronor. Genom en dylik bestämmelse undvikes olägenheten

av alltför stora differenser ifråga om inkomsttagare, vilkas inkomster

ligga nära minimigränsen men på ömse sidor om densamma, och

vinnes en mjukare anpassning till inkomstens belopp.

Vid prövning av det i lagförslagets 6 § 4 stycket förekommande

stadgande om s. k. barnpensionering har Riksdagen funnit, att åtskilliga

av de frågor, som äro mer eller mindre nära förbundna med en

sådan pensionerings anordnande, ännu icke nått sin lösning i vårt land

och delvis icke kunna förutsättas bliva lösta förrän i samband med den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 128.

revision av vår fattigvårdslagstiftning, vartill som bekant förarbeten för

närvarande pågå. Under sådana omständigheter har Riksdagen, ehuru

den finner det med barnpensioneringen avsedda syftet behjärtansvärt,

icke ansett sig böra bifalla dess medtagande i nu förevarande lagförslag.

8 §•

Lagrådet hade vid 8 § i det till lagrådet remitterade förslaget

hemställt, att i paragrafens första stycke förekommande bestämmelse

om indragning av pensionstillägg måtte göras tillämplig även å dem,

som före uppnådd ålder av 67 år åtnjöte avgiftspension. I samband med

den ändring, som härav föranletts, har av Eders Kungl. Maj:t vidtagits

en förändring, som möjliggjort avgiftspensions indragning även för den,

som icke längre är mantalsskriven i riket. Enligt Riksdagens mening

innebär denna förändring ett avsteg från den princip, som annars är

genomförd i fråga om avgiftspensionen, nämligen att densamma alltid

utgår, så snart någon av de för densamma grundläggande betingelser,

invaliditet eller fyllda 67 år, är för handen. Riksdagen har för sin del

funnit riktigast att fasthålla vid denna princip samt med anledning härav

vidtagit en förändring i paragrafen.

9 §.

Riksdagen har funnit sig böra i viss utsträckning tillmötesgå framställda

krav på skärpning av de s. k. »värdighetsbestämmelserna)) för

rätten att åtnjuta det allmännas bidrag till pensionen.

Sålunda har undandöljande av inkomst eller egendom ansetts böra

uttryckligen likställas med avhändande.

Vidare har i fråga om paragrafens tredje stycke en återgång till

ålderdomsförsäkringskommitténs uttryckssätt skett i sådant avseende, att

»oordentligt levnadssätt» såsom diskvalifikationsgrund funnits böra ersättas

av »uppenbar underlåtenhet att efter förmåga söka ärligen bidraga till sin

försörjning», varjämte Riksdagen ansett sådan underlåtenhet ävensom

hemfallenhet åt dryckenskap böra i och för sig — och alltså oberoende

av huruvida den pensionsberättigade av sådan anledning »blivit eller

måste antagas bliva i behov av fattigvård» — föranleda angiven påföljd.

Det sålunda ändrade stadgandet har inordnats såsom en avdelning

c) i första stycket av Riksdagens förslag, varvid, genom en jämk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

9

ning i nämnda styckes lydelse, pensionsnämnds befogenhet att undantagsvis

medgiva pensionstillägg med minskat belopp ställts i relation

allenast till a) och b).

Då slutligen lagens formulering icke synts förebygga det onekligen

mindre lämpliga förhållande, att pensionstillägg utginge till fånge eller

den, som dömts till tvångsarbete, har till förekommande av sådant ett

stadgande härom inryckts i lagen. Det bär i samband härmed befunnits

lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i den tyska riksförsäkringslagen,

medgiva den pensionsberättigades anhöriga rätt att under tiden

uppbära pensionstillägget, försåvitt de för sitt uppehälle äro beroende

av pensionstagaren.

I fråga om stadgandet att, där pensionstillägg eller del av pensionstillägg

av någon av de i paragrafen angivna orsaker icke utgår

till pensionstagare, sådant tillägg eller del därav skall tillfalla den

kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör, har anmärkts,

att tillräcklig grund för ett dylikt medgivande funnes endast

om och i den mån pensionstagaren komme i behov av och tilldelades

fattigvård. Riksdagen, som funnit denna anmärkning äga fog, har med

anledning av densamma vidtagit en förändring av paragrafen.

Man har vidare påyrkat införande på lämpligt ställe i lagen av

bestämmelse att, där pensionsberättigad, för vilken en eller flera pensionsavgifter

av tre kronor erlagts av kommun, bliver tilldelad fattigvård,

den kommun, som bekostar vården, skall äga att för sina kostnader

undfå ersättning från den i lagen omförmälda fond intill det belopp,

som enligt den i 6 § första stycket angivna grund skulle i pension

motsvara det eller de av kommunen erlagda pensionsavgiftsbeloppen.

Man bär erinrat, att de av kommuner erlagda trekronorsavgifterna

icke vid de ekonomiska kalkylerna tagits i beräkning såsom

representerande något visst bidrag till kostnaderna. Det syntes befogat,

att den kommun, som nödgades meddela vederbörande pensionsberättigade

fattigvård, till kostnaderna härför finge det bidrag, som motsvarade

nedsättningen under den normala avgiftspensionen. Riksdagen,

som anslutit sig till denna uppfattning, har i paragrafen infört ett stadgande

av föreslaget innehåll.

Med anledning av vissa inom Riksdagen framburna motioner, har

Riksdagen vidare funnit lämpligt att i förevarande paragraf medgiva

allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt,

där pensionstagare vårdas, rätt att uppbära hans pensionstillägg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 42 käft. (Nr 128.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 128.

11 §•

Riksdagen liar funnit syftet med de under denna § föreslagna bestämmelser

värt uppmärksamhet. Det synes emellertid Riksdagen, att

stadgandet bör anses falla utom ramen för ett försäkringssystem och

lärer det icke vara osannolikt, att vad man med detsamma velat vinna

skall kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande har Riksdagen

funnit lämpligt låta paragrafen utgå ur förslaget.

En följd av denna §:s uteslutande har blivit, att 12—17 §§ enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag i den av Riksdagen antagna lagen erhållit

förändrad nummerföljd från och med 11 till och med 16, varefter ett

nytt stadgande inskjutits såsom 17 § i den av Riksdagen antagna lagen.

12 §.

På grund av den förändring i sättet för beräknandet av kvinnornas

avgiftspensioner, som av Riksdagen beslutits under 6 §, måste tydligen

andra stycket av förevarande paragraf utgå.

14—16 §§.

Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga i största

möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande har Riksdagen

framflyttat den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma

pensionsavgiften skall vara erlagd, till den 1 juli. En ytterligare

lättnad för de avgiftspliktiga har Riksdagen ansett lämpligen

kunna beredas därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts tillgodoräknande

uppställa, icke, såsom Eders Kungl. Maj:ts förslag, att avgiften

erlagts »före uppbördstidens utgång», utan allenast att densamma erlagts

före den 1 juli.

Det har inom Riksdagen påvisats, att, med hänsyn till vissa för

Stockholm säregna förhållanden, tillämpningen därstädes av 15 §:ns

stadganden rörande uppgörandet av deni§:n nämnda förteckning skulle vålla

vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och då någon jämkning av dessa

bestämmelser kan komma att visa sig erforderlig jämväl vad beträffar

andra kommuner, har Riksdagen genom ett särskilt stadgande velat bereda

möjlighet härtill.

Vad angår föreskriften i 16 § första stycket, vill Riksdagen framhålla,

att ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktiga,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 128.

som hava att erlägga allenast 3 kronor, och vilket skulle äga rum för

det fall, att Eders Kungl. Maj:t meddelat sådant förordnande, varom i

14 § tredje stycket förmäles, torde förutsätta en ändring i gällande förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom

förslag icke förelagts Riksdagen. Innan sådan ändring skett, torde

därför förordnande jämlikt 14 § tredje stycket icke kunna meddelas.

Avfattningen av 16 § andra stycket i Eders Kungl. Maj:ts förslag

har synts Riksdagen otydlig samt möjligen ägnad att bibringa en oriktig

uppfattning av statens ställning till frågan om statsutskyldernas ordentliga

erläggande. Riksdagen har med anledning härav ansett en omformulering

av stadgandet böra äga rum.

17 § (i den av Riksdagen antagna lagen).

Riksdagen har funnit det ur flera synpunkter önskvärt att i lagen

uttryckligen fastslå, att hos en person kunna uttagas de avgifter,

som påförts hans hustru och hemmavarande minderåriga barn. Uppenbart.

är ju, att härigenom vinnes en avsevärd lättnad vid avgifternas

indrivning. A andra sidan får man ise till, att genom en sådan anordning

en. fattig familjeförsörjare ej obehörigen betungas med erläggande av avgifter

för sina anhöriga. Att gift man skall vara skyldig erlägga sin

hustrus ifrågavarande pensionsavgift, därest hon ej vunnit boskillnad, synes

helt naturligt och har här därför uttryckligen stadgats. Någon motsvarande

skyldighet för fader beträffande hans barns avgifter förefinnes däremot

icke. Att Riksdagen trots detta velat ålägga minderårigs fader att i viss

utsträckning ansvara för avgiftens erläggande har sin grund dels däri,

att det måste antagas vara för honom angeläget att bereda sitt barn

förmånen av pensionsrätt, dels ock däri att, om den minderårige på

grund av eget arbete eller eljest har några inkomster, hans fader väl

får anses kunna utan större svårighet göra sin regressrätt gällande.

23 §.

I andra stycket av denna paragraf har enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag lämnats den föreskrift, att ordförande och ledamöter i pensionsnämnd

skola för sin inställelse vid sammanträdena åtnjuta ersättning

av kommunen, ävensom att beloppet av denna ersättning skall av

kommunen bestämmas. Emellertid har Riksdagen redan för sin del

beslutat rörande dylik ersättning till ledamot av taxeringsnämnd, och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 128.

då ordförande och. ledamot av pensionsnämnd lämpligen torde i detta

avseende böra likställas med ledamot av taxeringsnämnd, bär Riksdagen

ansett stadgandet om ifrågavarande ersättning åt ordförande och ledamöter

i pensionsnämnd böra avfattas i överensstämmelse med Riksdagens

nyssnämnda beslut.

26 §.

Riksdagen har vid denna § antagit två smärre tillägg. Dels

har i första stycket bland ordförandens skyldigheter intagits, att han

skall föra förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensioner

kommunen enligt 10 § lämnar bidrag, dels har i tredje stycket stadgats,

att protokoll vid pensionsnämnds sammanträde skall innehålla

uppgift jämväl om närvarande ombud för pensionsstyrelsen och landsting.

Den förstnämnda föreskriften återfinnes i ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag till lydelse av denna §, och det synes Riksdagen,

som om skäl saknas att utelämna detta stadgande.

Beträffande andra stycket, har Riksdagen bifallit endast .dess första

punkt.

Lagrådet har fäst uppmärksamheten därå, att bibehållandet av det

i sista punkten av stycket upptagna stadgandet rörande arvode till

ordförande i pensionsnämnd måste bliva beroende därav, om vid lagens

antagande i kommunalförordningen för landet givits de bestämmelser, till

vilka här hänvisats. Med anledning bärav och då vid tiden för den

slutliga behandlingen i Riksdagen av förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring

Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändring av gällande kommunalförfattningar

ännu icke varit föremål för Riksdagens slutliga

prövning, har Riksdagen ansett bestämmelserna om eventuellt särskilt

arvode åt pensionsnämnds ordförande böra uteslutas ur förslaget. Riksdagen

anser emellertid givet, att likartade bestämmelser lämpligen böra

äga giltighet i fråga om berörda områden, samt föreställer sig, att Eders

Kungl. Maj:t icke lärer försumma att framlägga det förslag i här förevarande

ämne, som av Riksdagens beslut må föranledas.

28 §.

Enskild motionär har hemställt om sådan ändring av denna paragrafs

innehåll, att till bevakande av det allmännas intressen justitiekanslern

måtte tilldelas befogenhet att hos Eders Kungl. Maj:t anföra

eller medgiva anförandet av besvär mot pensionsstyrelses beslut. Samme

motionär har tillika hemställt om sådant tillägg till lagen om Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 138.

13

Maj:ts regeringsrätt, att mål av denna art skulle hänskjutas till regeringsrättens

avgörande. Riksdagen tiar funnit de av motionären anförda

skäl värda beaktande och fördenskull för sin del antagit en ändring i

ifrågavarande § i huvudsaklig överensstämmelse med motionärens yrkande,

ävensom en däremot svarande ändring i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

32 §.

Enligt det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslag skulle pensioner

under 30 kronor utbetalas på en gång men större pensioner med en

tolvtedel varje månad. Med en sådan anordning för pensionernas utbetalande

skulle emellertid understundom synnerligen små belopp komma

att för varje gång lyftas, medan å andra sidan det väl kan låta tänka

sig, att en pensionstagare under vissa förhållanden kunde hava fördel

av en utbetalning i åtminstone två terminer av pensioner understigande

30 kronor. Riksdagen har med hänsyn härtill vidtagit en ändring i

paragrafen.

Beträffande det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna stadgande om särskild

preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp, har Riksdagen funnit, att

tvekan möjligen kan uppkomma rörande tidpunkten, då ett belopp skall

anses till betalning förfallet. Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit att

låta den årliga pensionen som regel preskriberas med en tolvtedel för

varje månad. Det har synts Riksdagen vara redigare och överskådligare

att i stället föreskriva, att hela den under visst år utfallande pension

preskriberas vid utgången av nästföljande år.

33 §.

Vad Eders Kungl. Maj:t i denna § föreslagit, har Riksdagen icke

funnit föranleda till annan anmärkning än att, då Riksdagen strukit det

i 6 § fjärde stycket föreslagna stadgandet om särskilt pensionstillägg

för den, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja

ett eller flera egna barn under femton år, Riksdagen i anslutning härtill

låtit jämväl den i andra stycket av ifrågavarande paragraf givna föreskrift

om understöd åt person i liknande ställning utgå ur förslaget.

34 §.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle frivilliga avgifter under ett

kalenderår ej få erläggas till högre sammanlagt belopp än det antal

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

''Riksdagens skrivelse Nr 128.

kronor, som motsvarade kalva antalet levnadsår. Denna bestämmelse

har synts Riksdagen innebära en alltför stark begränsning av möjligheten

för personer tillhörande yngre åldersklasser att utnyttja den frivilliga försäkringens

fördelar. Förmågan att betala avgifter torde ingalunda jämnt växa

med åldern, utan i allmänhet vara större i yngre år än på gamla dagar.

Med hänsyn härtill har Riksdagen funnit sig böra tillmötesgå ett av

enskild motionär framfört förslag, enligt vilket, i stället för de med

åldern stigande maximibeloppen, för avgiften fastställes allenast en

övre gräns av 30 kronor för år.

Vidare har Riksdagen ansett sig böra biträda ett motionsvis framställt

yrkande att bestämmelsen om viss förhöjning med statsmedel av

den frivilliga pensionens belopp för allenast mindre bemedlade pensionärer

måtte ur förslaget utgå samt ansett den frivilliga pensionen böra

höjas med samma belopp för alla. Det ligger nämligen enligt Riksdagens

mening stor vikt därpå, att den frivilliga försäkringen vinner

största möjliga anslutning, och för vinnande av sådant syfte synes

det — enligt vad utlandets erfarenhet visar — vara oundgängligen nödvändigt

att sporra därtill genom ett understödjande med statsmedel av försäkringen,

ett understöd, som för att tjäna såsom verklig uppmuntran icke

torde böra begränsas till att omfatta allenast vissa grupper av försäkrade.

För att hålla kostnaden för ett dylikt statsbidrag inom samma ram, som

enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, har Riksdagen stannat vid

stadgandet, att den procent, enligt vilken det årliga beloppet av

den frivilliga pensionen skall för alla försäkrade beräknas, skall för

män höjas från l1/''» till 17a % av avgiftens belopp i den ordning det

kungl. förslaget innebär. Kostnaden för denna höjning skall med ett

belopp, motsvarande 1 s av summan av de under året erlagda avgifterna,

bestridas av statsmedel. Statsbidragets utgivande till den frivilliga

försäkringen innebär således, att den mot de erlagda avgifternas

värde svarande pensionen höjes med Va av sitt belopp.

På grund av den under 6 § angivna ståndpunkt, enligt vilken såväl

männens som kvinnornas pensioner skola var för sig försäkringsmässigt

fastställas, har Riksdagen bestämt, att frivillig pension skall för kvinna

bestämmas till 5/e av mannens.

37 §.

Riksdagen har varmt behjärtat de inom Riksdagen framburna önskemål,

som gått ut på att låta den nu levande generationen i största

möjliga utsträckning bliva delaktig av försäkringens förmåner. Det har

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 128.

synts Riksdagen uppenbart, att ju gynnsammare övergångsstadgandena

gestaltades och därigenom den nu levande generationens intressen tillgodosåges,

desto tidigare och klarare skulle försäkringens nytta och

innebörd framträda. Det har emellertid stått klart, att detta spörsmål

i främsta rummet vore eu kostnadsfråga, vars lösning måste rättas

efter de medel, som kunde för ändamålet disponeras.

Vad först beträffar avgiftsförsäkringen, har Riksdagen beträffande

Eders Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende icke vidtagit

annan ändring än vad som föranledes av Riksdagens beslut om förmögenhetsgränsens

_ borttagande och införandet av den nya klassen,

varigenom nödvändiggjorts någon reduktion i avgiftspensionernas belopp

utöver vad som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Därjämte har,

i anslutning till Riksdagens beslut om beräkning av kvinnas avgiftspension,

erfordrats särskild bestämmelse om att den sistnämnda må beräknas

med fyra femtedelar av motsvarande procent för man.

Beträffande vidare den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

i fråga om rätt till pensionstillägg och understöd under övergångsåren,

så har denna ej synts Riksdagen vara helt tillfredsställande.

Dels skulle den nämligen kunna giva upphov till en del betydande

svårigheter vid tillämpningen, dels och framför allt uteslutes ock

därigenom helt och hållet den mycket stora gruppen icke fullt försörjda

invalider mellan 60 och 67 år. Av ålderdomsförsäkringskommitténs

beräkningar framgår, att därest man ville låta alla dem, som

vid 1914 års ingång icke fyllt 67 år och redan äro invalider'', men icke

äro fullt försörjda av fattigvården eller enskilda, komma i åtnjutande

av understöd enligt 33 § i lagförslaget, kostnaden härför skulle under

första året uppgå till omkring 6,3 miljoner kronor. Då emellertid

allenast omkring hälften av denna kostnad, enligt Riksdagens mening,

kan för detta syfte disponeras, måste, om alla ej av fattigvården eller

enskilda försörjda invalider under 67 år skola medtagas i försäkringen,

de till dem utgående understöden på något sätt reduceras. Bland de

olika utvägar, som Riksdagen för dylikt ändamåls vinnande haft under

övervägande, har Riksdagen funnit sig böra antaga det förslag, som

innebär, att för dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till

pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppen bestämmas

till följande procent av eljest stadgade summa, nämligen:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 128.

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till SO %

)> )> » ):> )> 1915 )) » » » 60 %

» » » » »1916 » )> » y> 70 %.

» » » » )> 1917 » » » » 80

)) » » » » 1918 » » >'' 90 %

Kostnaden härför har beräknats till 3,15 miljoner kronor, således

till ungefärligen det av Eders Kungl. Maj:t beräknade belopp.

Enskilda motionärer hava framställt yrkande om införande i lagen

av en bestämmelse, enligt vilken för varje försäkrad borde av pensionsstyrelsen

utfärdas en försäkringsbok, vilken efter inbetalandet av

första pensionsavgiften skulle avgiftsfritt tillställas de avgiftspliktige.

En föreskrift av donna art har synts Riksdagen ej hava sin rätta

plats i lagen, enär den i själva verket torde avse en administrativ

detalj och dess genomförande sålunda kan tillgodoses i sammanhang med

utfärdandet av de föreskrifter rörande lagens tillämpning, vilka, där de

kunna befinnas erforderliga, jämlikt 36 § i lagen skola utfärdas av

Eders Kungl. Maj:t.

Lämpligheten av den föreslagna anordningen har Riksdagen under

sådana omständigheter för sin del ej närmare prövat, men har det

synts Riksdagen, som om förslaget vore värt att tagas under allvarligt

beaktande, när fråga uppstår om utfärdande av nyssnämnda föreskrifter.

Motionsvis hava jämväl framförts krav på genomförande i samband

med pensionsförsäkringen av åtgärder till förebyggande av invaliditet.

Riksdagen håller i likhet med motionärerna före, att de i förslagen

åsyftade åtgärder, varigenom en förebyggande sjukvård i anslutning till

pensioneringen kunde åvägabringas, måste anses såsom mycket betydelsefulla.

I likhet med vad föredragande departementschefen i detta

ämne anfört, finner emellertid även Riksdagen, att frågan om dylika

åtgärders vidtagande lämpligen bör upptagas först då försäkringen någon

tid varit i verksamhet och nödig erfarenhet vunnits rörande de anordningar

i detta syfte, som kunna befinnas bäst avpassade för vårt land.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Inom Riksdagen kava vidare yrkanden framställts om utredning

ock därav betingat förslag rörande en särskild efter yrkets egenart avpassad

sjömanspensionering med beaktande i första rummet av det

oeftergivliga bekovet för sjöfolket av en väsentligt lägre pensionsålder

än den i förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring angivna.

Riksdagen kar ej kunnat bifalla berörda yrkanden, men har Riksdagen

likväl velat understryka det framförda kravet på beaktande av att,

då, såsom föredragande departementschefen ställt i utsikt, frågan om

förbättrade pensioner för sjömännen snarast återupptages till prövning,

med anledning av sjöfolkets särskilda förhållanden andra bestämmelser

än i den allmänna försäkringen böra i viktiga avseenden, såsom beträffande

tiden för ålderspensionens utfallande in. m., anses av behovet

påkallade.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt 42 käft. (Nr 128.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 128.

<*

Riksdagen får sålunda för Eders Kung!. Magt anmäla, att Riksdagen

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 126 för sin

de! antagit följande lagar:

l:o) L Bj g1

om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar svensk man eller kvinna skall, där ej nedan annorlunda

stadgas, enligt denna lag genom erläggande av årliga pensionsavgifter

och med bidrag av allmänna medel försäkras till erhållande av pension.

2 §.

Rätt till pension enligt denna lag inträder vid varaktig oförmåga

till arbete och senast vid fyllda sextiosju år, även om varaktig arbetsoförmåga

då ännu icke är för handen.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,

som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant

arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

3 §•

Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av en för hela

riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda

pénsionsnämn der i orterna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

19

I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga om

lagligheten av pensionsnämnds beslut skola deltaga ‘förutom den, av

vilken ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter; skolande

av dessa ledamöter åtminstone en hava fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå härvid

skiljaktiga meningar, galle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning

till dom.

I övrigt bestämmas grunderna för pensionsstyrelsens organisation

och verksamhet av Konung och Riksdag.

Om avgiftsplikt.

4 §■

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 500 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem kronor;

c) om inkomsten uppgår till 1,200 kronor eller mera, tio kronor.

Inkomst, som i denna § avses, utgör för den, som taxerats enligt

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, det taxerade

beloppet, samt för den, som icke taxerats enligt nämnda förordning,

den inkomst, som taxerats enligt förordningen angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst.

5 §■

Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket

han fyller sexton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiosex

år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift

erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.

Från avgiftsplikt undantages jämväl

a) ordinarie innehavare av tjänst, å vilken lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension eller lagen

den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar äger tillämpning;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 128.

b) delägare i telegrafverkets eller folkskollärarnas pensionsinrättning

samt i arméns eller flottans pensionskassa;

c) ordinarie innehavare av prästerlig tjänst;

ävensom hustru till sålunda undantagen person.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under

vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i allmän eller enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning

eller livränteanstalt, må undantagas från avgiftsplikt enligt

denna lag.

Om pension.

6 §•

Pensions årliga belopp utgör för man trettio och för kvinna tjugofyra

procent av de erlagda pensionsavgifternas sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens

årsinkomst ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 280 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat i fråga om pensionstagare,

som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger 50

kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor, och i fråga om pensionstagare,

vilkens årsinkomst överstiger 50 kronor, för man 150 och

för kvinna 140 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår

pensionstagarens årsinkomst till 50 men icke till 100 kronor, sker dock

avdrag allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Därjämte höjes pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona

av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning må äga rum allenast

med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § blivit

tillfullo erlagd.

7 §.

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta utöver den pension honom enligt denna lag

tillkommer.

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, iakttages,

att för den, som av inkomsten har full om än torftig försörjning, års
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

21

inkomsten ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man

och 280 kronor för kvinna, och att, där inkomsten ej räcker till full

försörjning, årsinkomsten uppskattas till motsvarande lägre belopp,

ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp

än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa

bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser

eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I fråga, om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst.

8 §•

Befinnes någon, som på grund av varaktig oförmåga till arbete åtnjuter

pension, sedermera icke längre vara till arbete varaktigt oförmögen,

må efter omständigheterna pensionen eller, där pensionstillägg

utgår,, allenast tillägget indragas. Lag samma vare i fråga om pensionstillägg

för den, som befinnes icke längre vara i riket mantalsskriven.

Har för någon, som åtnjuter pensionstillägg, årsinkomsten ökats till

sådant belopp, att rätt till pensionstillägg ej längre tillkommer honom,

indrages tillägget. Sker eljest ändring i den inkomst, efter vilken

pensionstillägget blivit bestämt, må tillägget i enlighet därmed ökas eller

minskas, dock att dylik jämkning i pensions belopp ej må äga rum mer

än en gång under varje år.

9 §.

1 fråga om pensionsberättigad, som

a) avhänt sig eller uudandolt inkomst eller egendom i uppsåt att

erhålla pensionstillägg eller högre sådant tillägg än honom eljest skolat

tillkomma;

b) visat tredska eller uppenbar försumlighet i fullgörandet av honom

enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;

c) uppenbarligen icke efter förmåga söker ärligen bidraga till sin

försörjning eller är hemfallen åt dryckenskap;

må sökt pensionstillägg icke beviljas och skall redan beviljat pensionstillägg

indragas; dock att vederbörande pensionsnämnd må, efter

prövning av omständigheterna, för fall, varom under a) och b) förmäles,

undantagsvis medgiva pensionstillägg med minskat belopp.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Pensionstillägg eller del av pensionstillägg, som på grund av vad

sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare, skall, där pensionstagaren

för sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, för tid, under vilken

fattigvård till honom utgår, tillfalla den kommun, till vilken han i

fattigvårdshänseende hör, dock icke i vidare mån än som erfordras till

täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

Pensionstillägg utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad

undergår frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är intagen

å tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för

sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under

tiden uppbära pensionstillägget.

För tid, under vilken pensionstagare är intagen å allmän fattigvårds-

eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt, äger anstalten

uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav tillgodogöra

sig kostnaderna för vården.

Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av bestämmelserna

i 14 § gjord av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna

fattigvården, äger den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende

hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära

det belopp, som enligt de i 6 § första stycket angivna grunder motsvarar

vad av kommun sålunda inbetalats, dock icke i vidare mån än

som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

10 §.

Kostnaden för pensionstilläggen bestrides till tre fjärdedelar av

staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna efter fördelning

dem emellan på sätt nedan stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas emellan samtliga kommuner sålunda,

att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för

pensionstagare, som var i kommunen mantalsskriven vid den tid, från

vilken tillägget bestämts att utgå, och att, där tillägget blivit jämlikt

8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, i vilken

pensionstagaren då var mantalsskriven. Minskas pensionstillägg, till

vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners

andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras

förutvarande bidrag.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan landstingen och de städer,

som icke deltaga i landsting, sålunda, att varje landsting bidrager

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 128.

med ett belopp, motsvarande vad som enligt ovan stadgade grunder belöper

å de i landstinget deltagande kommunerna, och att varje stad,

utöver det belopp, som enligt samma grunder skall av staden gäldas,

ytterligare bidrager med ett lika stort belopp.

Kommunernas och landstingens andelar i pensionskostnaden uträknas

av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar

förordnas av Konungen.

Om fonden.

11 §.

Pensionsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder,

som bestämmas av Konung och Riksdag

o ö

12 §.

Inom fem år efter det lagen trätt i kraft och sedermera minst en

gång vart tionde år skall genom pensionsstjrrelsens försorg anställas en

på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning, huruvida

genom de. föreskrivna pensionsavgifterna kunna för dem, som först

därefter bliva avgiftspliktiga, beredas de pensioner, som enligt bestämmelserna

i 6 § första stycket motsvara dessa avgifter.

I . sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas

utredning, huruvida fonden är så stor, att den minst motsvarar kapitalvärdet

av alla de utbetalningar, som med dess medel skola bestridas.

Om pensionsavgifternas erläggande.

13 §.

Den avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, uppbäres av den kommun, där den avgiftspliktige är

mantalsskriven. Uppbörden ombesörjes av den myndighet inom kommunen,

som förrättar uppbörden av kommunalutskylderna.

De pensionsavgifter av två, fem och tio kronor, som enligt 4 §

åligga vissa avgiftspliktiga, debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Där så skäligt prövas, äger Konungen, för viss kommun förordna,

att jämväl uppbörden av de i första stycket av denna § omförmälda

avgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden.

14 §.

För det i 13 § första stycket omförmälda ändamål skall varje år,

sedan mantalslängden för kommunen blivit i stadgad ordning justerad,

av mantalsskrivningsförrättaren uppgöras förteckning över de i längden

upptagna personer, som vid årets början uppnått femton men icke sextiosex

års ålder. I förteckningen, som uppgöres enligt fastställt formulär,

angives för varje person namn, födelseår och dag, civilstånd, yrke samt

bostad, varjämte för envar, som under nästföregående år varit undantagen

från avgiftsplikt, anteckning göres härom.

Förteckningen tillställes taxeringsnämndens ordförande samtidigt med

att den justerade mantalslängden enligt gällande författning till honom

överlämnas. Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda,

beslutar nämnden, på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd

angående de personer, som äro berättigade till pension eller

understöd, samt med hänsyn till de förhållanden, som enligt 5 § andra

och tredje styckena medföra undantagande från avgiftsplikt, för varje i

förteckningen upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga

honom, varjämte om besluten anteckning göres i förteckningen.

Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens arbete för året avslutats,

överlämnas förteckningen till den kommunala uppbördsmyndigheten,

som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles tillgänglig för

allmänheten under tiden från och med den 1 till och med den 10 juli

å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och tillika

på annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar som

vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.

Den pensionsavgift av tre kronor, som i 13 § första stycket avses,

erlägges därefter före utgången av juni månad nästföljande år i den

ordning, som av kommunen bestämmes, tiar avgiftspliktig icke erlagt

avgiftens hela belopp, skall likväl vad av honom inom nämnda tid må

hava erlagts tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp

enligt 6 § första stycket.

De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda

fonden. Kommunen är därjämte skyldig att till samma fond

redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 128.

erlagda. Vad av kommunen, sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning

vid bestämmande av pensionsbeloppet.

Sker uppbörden på sätt i 13 § sista stycket omförmäles, svarar

kommunen även i sådant fall på sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter

av tre kronor eller delar därav, som icke blivit erlagda.

För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran

hos den avgiftspliktige.

Den ovannämnda förteckningen, försedd med uppgift om den avgift

eller del därav, som av avgiftspliktig erlagts och enligt vad ovan stadgats

må tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp, insändes

av kommunens uppbördsmyndighet till pensionsstyrelsen före utgången

av juli månad.

Där så prövas nödigt, äger Konungen för viss kommun bestämma

annan ordning för förteckningens uppgörande än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående tid och sätt för ovan föreskrivna

redovisning och inbetalning till den i 11 § omförmälda fonden meddelas

av Konungen.

15 §.

För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra och tredje styckena

omförmäles, skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden

för året angående varje avgiftspliktig antecknas beloppet av den avgift,

som skall av honom i sammanhang med kronouppbörden erläggas.

Pensionsavgift, som i denna § avses, må kunna av avgiftspliktig

särskilt erläggas. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

Pensionsavgift, varom i 13 § andra stycket sägs, må ej erläggas

och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången

av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan pensionskost

allenast till en del av sitt belopp erlagts eller indrivits, tages

likväl den del i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt

6 § första stycket.

Varje år skall före den 1 september genom uppbördsmyndigheten

till pensionsstyrelsen insändas uppgift enligt fastställt formulär om de

för nästföregående år enligt denna § erlagda och indrivna pensionsavgifter.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 eller 15 § må av enskild

sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmärs,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 42 höft. (Nr 128.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 128.

sökas genom besvär inom tid och i den ordning, som angående besvär

över taxeringsnämnds beslut är stadgat, dock att, där ändring sökes i

beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig oförmåga

till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift, dessa

besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd före utgången av juli månad. Har pensionsavgift

blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet

med rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.

Har ändring i beslut, varom här är fråga, gjorts av annan myndighet

än pensionsstyrelsen, skall genom den myndighets försorg anmälan

härom ofördröjligen ske hos pensionsstyrelsen.

Menar någon, vilken pensionsavgift påförts, att för honom sedermera

sådant förhållande inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas

från avgiftsplikt, må frågan hänskjutas till ordföranden i vederbörande

pensionsnämnd. Den, som med ordförandens utlåtande ej åtnöjes,

må underställa frågan pensionsnämndens avgörande. Intill dess

nämndens beslut i ämnet meddelats, skall det besked, som ordföranden

givit, lända till efterrättelse.

17 §•

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor

erlägges av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är

fader ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn under

aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

18 §.

Innehar avgiftspliktig vid tid, då pensionsavgift skall av honom

erläggas, tjänst eller arbetsanställning hos arbetsgivare, och varder avgiften

för den avgiftspliktige erlagd av arbetsgivaren, äger denne, mot

avlämnande till den avgiftspliktige av bevis om avgiftens erläggande,

av honom tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg

innehålla det erlagda beloppet.

Har ersättningen ej sålunda uttagits inom sex månader efter det

avgiften av arbetsgivaren erlagts, är all rätt till ersättning förfallen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

27

Om pensionsnämnder.

19 §.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som

utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.

Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,

skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller

andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två

eller flera pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning ävensom om upphävande

eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma

och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger

att detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl

ogilla.

20 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående

av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande för fyra år i sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd, jämte ett lika antal suppleanter för

dem, väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller

av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en

röst. Halva antalet av de utsedda ledamöterna samt halva antalet av

suppleanterna avgå efter lottning vid slutet av andra året från det

denna lag trätt i kraft. Avgår ledamot eller suppleant under den för

honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda

valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

Sedan val av ledamot eller suppleant ägt rum, skall underrättelse

om den valdes namn och bostad ofördröjligen meddelas pensionsnämndens

ordförande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 128.

21 §.

Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må endast den man eller kvinna vara, som

är i kommunen boende och som uppnått myndig ålder samt är i besittning

av medborgerligt förtroende och råder över sig och sitt gods.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget, den, som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort såsom

ordförande eller ledamot i pensionsnämnd, samt den, som eljest uppgiver

förhinder, som i fråga om ordförande av Konungens befallningshavande

och i fråga om ledamot av vederbörande valkorporation godkännes.

22 §.

Pensionsnämnd har, förutom att i allmänhet övervaka denna lags

efterlevnad inom pensionsdistriktet, att vid behandling av ärenden rörande

pension förfara på sätt i 30 § angives samt att i övrigt ställa

sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag och de föreskrifter, som

angående pensionsnämnder av Konungen meddelas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder minst en gång var tredje månad å

tid och ställe, som nämnden bestämmer. Dessutom sammanträder nämnden

på kallelse av ordföranden, så ofta han med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt. Tid och ställe för sammanträde

läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i kyrkan samt

tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom; varjämte

ombud, som i 27 § omförmäles, skall om sammanträdet genom

ordförandens försorg i god tid underrättas.

Ordföranden och ledamöterna äga, därest av vederbörande kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga, sådant

beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning

under såväl sammanträdes- som resedagar med högst fyra kronor om

dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den ort, där nämnden samman
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 128.

träder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten

verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst

lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass

å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes.

Inträffar för ordförande eller ledamot sådant hinder, att han ej kan

inställa sig vid sammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen

underrätta vederbörande suppleant; och vare sålunda underrättad suppleant

skyldig att utan vidare kallelse infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,

ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat

förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa

bota, ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller

hans suppleant fem kronor. Därest sammanträdet i anseende till de

närvarande ledamöternas fåtalighet måste inställas eller upplösas, böte

ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av sådana böter förordnar

Konungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller

ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud

i orten.

25 §.

Å pensionsnämnds sammanträde skola till prövning företagas de

sedan nästföregående sammanträde inkomna ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest

i följd av särskilda omständigheter finner uppskov oundgängligen erfordras.

Dock skall i sådant fall ärendet bringas till slut å näst därpå

följande sammanträde.

Aro vid omröstning rösterna lika delade, gäller den mening ordföranden

biträder.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande åligger att enligt fastställt formulär hålla

register över gjorda framställningar och inkomna ansökningar samt föra

förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensionering kommunen

enligt 10 § lämnar bidrag. Han förer vid nämndens sammanträden

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 128.

protokoll eller är för dess ordentliga förande ansvarig, ombesörjer skriftväxlingen,

emottager alla till nämnden ställda skrivelser och framställningar

samt vårdar nämndens handlingar.

Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de

honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom för skrivmaterialier,

postporto och skrivarehjälp.

Protokollet skall innehålla uppgift om de vid sammanträdet närvarande

ledamöter av pensionsnämnden och i 27 § omförmälda ombud

samt redogörelse för de ärenden, som vid sammanträdet förekommit,

ävensom för de beslut, som av nämnden fattats.

Protokollet för varje sammanträde skall genast justeras; dock må

pensionsnämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två ledamöter att

jämte ordföranden verkställa justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets

slut.

Sedan protokollet för sammanträde justerats, åligger det ordföranden

att ofördröjligen till vederhörandes kännedom å förut kungjort

ställe anslå de beslut, som fattats, och anses härigenom meddelande om

besluten hava skett den dag anslag gjordes.

27 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat

ombud; dock må samma person kunna förordnas till ombud

för flera pensionsdistrikt.

Ombud äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden

och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. I övrigt har

ombudet att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som

varda av pensionsstyrelsen meddelade.

Landsting äger ock för pensionsdistrikt inom landstingsområdet

utse ombud. För sådant ombud äge vad i denna lag är stadgat om

pensionsstyrelsens ombud motsvarande tillämpning.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom

av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens

ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne

inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen

oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 128.

beslut anföra besvär. Over inkomna besvär skall nämnden avgiva yttrande,

varefter handlingarna i ärendet av ordföranden så snart ske kan

insändas till pensionsstyrelsen.

Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej föras av enskild sakägare.

Justitiekansler!! eller efter justitiekanslerns medgivande kommun,

pensionsnämnds ordförande och i 27 § omförmälda ombud må söka

ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom besvär, vilka,

vid talans förlust, skola före klockan tolv å trettionde dagen från den

dag beslutet gavs, eller, om då är sön- eller helgdag, å nästa söckendag

därefter ingivas till civildepartementet.

Om ansökning rörande pension.

29 §.

Ansökning rörande pension göres hos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,

där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla

upplysningar angående sökandens arbetsförmåga och inkomster samt vad

i övrigt till utredande av hans pensionsrätt må erfordras jämte en av

sökanden undertecknad, på heder och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År

sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer. Vid ansökningen fogas prästbevis angående

sökandens ålder.

Bär ansökning allenast avser pension enligt 6 § första stycket, är

uppgift om sökandens inkomster ej erforderlig.

30 §.

År ansökning gjord rörande pension, skall pensionsnämnden pröva

de i ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar

samt på grund av denna prövning och kända förhållanden besluta,

huruvida sökanden äger rätt till pension, samt bestämma storleken av

den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning av pensionstilläggs

belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,

skall, evad besvär anförts eller icke, beslutet i ärendet jämte tillhörande

handlingar av ordföranden ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Där sökanden funnits berättigad till pension, skall pensionsstyrelsen

beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev, som genom

nämndens försorg tillställes pensionstagaren. Uppgår det beräknade

beloppet icke till sex kronor om året, må dock pension ej utgå och

förty ej heller pensionsbrev utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant

ärende stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande

ökning, minskning eller indragning av pension. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension,

skall nämnden lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

Om pensions utbetalande.

31 §.

Pension utgår från den dag rätt till pension inträtt, vilket, då

annat förhållande ej visas, anses hava skett den dag pensionen sökes,

till utgången av den månad, under vilken pensionstagaren avlidit eller

pensionens indragning beslutats.

Lag samma vare i tillämpliga delar i fråga om ökning eller minskning

av pension.

32 §.

Utbetalning av pension verkställes genom postanstalten i den ort,

där pensionstagaren vistades, då ansökning om pension gjordes, därest

icke i ansökningen uppgivits annan postanstalt. Anvisning å den postanstalt,

genom vilken utbetalningen sker, skall lämnas i pensionsbrevet.

Avflyttar pensionstagare till annan ort eller önskar pensionstagare eljest

pensionens utbetalande genom annan än förut angiven postanstalt, må

pensionsstyrelsen förordna om utbetalningens verkställande genom den

postanstalt pensionstagaren uppgivit.

Pension skall utbetalas månadsvis; dock att utbetalning äger rum

kvartalsvis, om pensionen uppgår till 30, men ej till 60 kronor, och halvårsvis,

om pensionen uppgår till 15, men ej till 30 kronor, samt en

gång om året, om pensionen understiger 15 kronor eller tillkommer

någon, som flyttat ur riket. Utbetalning verkställes tidigast den 15 i

varje månad eller, om den dagen inträffar å sön- eller helgdag, nästpåföljande

söckendag, samt, där utbetalningen fördelas å längre terminer

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

33

än en månad, tidigast den 15 i sista månaden av varje termin eller, om

den dagen inträffar å sön- eller helgdag, nästpåföljando söckendag.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,

under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat och tillfälle

den i 11 § omnämnda fonden.

Om understöd.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit

erlagda, ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt

arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor och med belopp,

som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande sådant understöd

gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad i donna lag är föreskrivet

om pensionstillägg och om kostnaden för dess bestridande samt

om ansökning rörande pension och om pensions utbetalande.

Om pension på grund av frivilliga avgifter.

34 §.

För att vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda

sextiosju år erhålla pension utöver vad ovan i denna lag stadgas, vare

det envar svensk man eller kvinna, som fyllt femton år, medgivet att,

på sätt Konungen bestämmer, erhålla försäkring genom erläggande av

frivilliga avgifter. Dylika avgifter må för varje gång ej erläggas med

mindre belopp än en krona eller, där högre belopp erlägges, annorlunda

än med helt antal kronor, och ej heller må av någon under

ett kalenderår avgifter erläggas till högre sammanlagt belopp än trettio

kronor.

De frivilliga avgifterna ingå till den i 11 § omnämnda fonden.

Till denna fond skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande en åttondel av summan av de under året erlagda frivilliga

avgifter.

Årliga beloppet av pension enligt denna § skall för man utgöra för

varje erlagd avgift en och en halv procent av avgiftens belopp för varje

helt år, som förflutit från den dag avgiften erlades till den dag, från

vilken pensionen utgår.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 42 Käft. (Nr 128.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 128.

För kvinna beräknas pensionens belopp till fem sjättedelar av motsvarande

belopp för man.

Finnes någon kava försummat att fullgöra honom enligt 4 § åliggande

avgiftsplikt för år, varunder frivillig avgift för honom erlagts,

skall vid bestämmande av pensionens belopp hänsyn ej tagas till den

frivilliga avgiften i vidare mån än denna avgifts belopp må överstiga

beloppet av den försummade avgiften.

Beträffande avgifter och pensioner, som i denna § avses, länder i

tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande

av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.

35 §.

Rätt till pension eller understöd enligt denna lag kan icke överlåtas

och må förty ej för gäld tagas i mät.

36 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas af Konungen.

Övergångsbestämmelser.

37 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att 3,

19—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga delar|lända|till efterrättelse från

och med den 1 september 1913.

Rätt till understöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid tiden

för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju år, och ej heller den, som då

fyllt femton år och är till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913

under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av

fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer.

För dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav, bes’tämmas beloppen av

pensionstillägg, understöd och ökning till följande procent av eljest

stadgade belopp, nämligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128. 35

för dem, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %

5 » » » » 1915 » .)) » » 60 »

® ® » » » 1916 » » » » 70 ))

» » » » » 1917 » » » » 80 »

» » » » )) 1918 » » » » 90 )>.

. För den5 som vid lagens ikraftträdande fyllt tjugofem år, skall den

pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket eljest skolat

beräknas för. man till trettio och för kvinna till tjugofyra procent av

eilagda pensionsavgifter, i stället utgå med följande procent av dessa

avgifter nämligen

för man, som fyllt 25, men icke 30 år, med 27 72 procent

» )) ))

» 30, »

)) 35 »

)) 25

»

)) » ))

» 35, »

» 45 »

» 22 V''*

» » ))

)) 45 år.........

» 20

»

och för kvinna,

som

s fyllt 25, men

icke 30

år,

med 22

procent

» )>

» 30, »

» 35

)>

» 20

»

» »

» 35, a»

» 45

»

» 18

3)

» »

»

» 45 år....

» 16

))

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 138.

2:0) Lag

om

ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

Därnäst have kronan företräde till lös egendom för gäldenärens utskylder

sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå.

Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som

löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,

av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och

skola samt härads- och ‘landstingsmedel, samtliga dock endast för sista

och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring

kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att

erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 128.

37

och 3:o) Lag

om

ändrad lydelse av 2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om

Kling}. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande förändrade lydelse:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad,

som av menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan

byggnads uppförande;

mål angående fattigvården;

mål angående allmän pensionsförsäkring.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Stockholm den 28 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.