Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock två i ämnet väckta motioner.

1913-05-24 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:133, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 133.

1

Nr 133.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1913,

» » »i Andra kammaren den 24 maj 1913-

Biksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock

två i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 115.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten proposition, nr 170,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

besluta,

dels att vid propositionen fogade grunder för upplåtande av egnahemslägenketer

från vissa kronoegendomar skola från och med den

1 januari 1914 lända till efterrättelse;

dels ock att Eders Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare

bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda

grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende

nu gällande föreskrifter.

I sammanhang härmed bar Riksdagen till behandling förehaft två

i anledning av ifrågavarande proposition inom Riksdagen väckta motioner

av följande lydelse:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 45 käft. (Nr 133.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 133.

l:o) »Riksdagen avlät på grund av enskild motion år 1912 en skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag att även under

pågående arrende kunna verkställa försäljning av kronoegendom eller

delar av sådan. Förslaget motiverades av motionären medelst påvisande

att en arrendator, som har vuxna barn, ofta nog kunde vilja bereda

dem tillfälle att genom uppdelning av den arrenderade egendomen erhålla

självständig och passande verksamhet på hemorten och slippa att

se dem flytta från hemmet, kanhända till främmande land, för att söka

sin utkomst.

Kungl. Maj:t framlägger nu i propositionen nr 170 förslag till

grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar,

men framhåller tillika, att 1912 års riksdagsskrivelse ej därmed

får anses till fullo besvarad. Emellertid skulle förslaget införa en nyhet,

som rent av ginge emot det av motionären och även av Riksdagen avsedda

syftet.

Punkt 7 i nu föreliggande förslag berövar med sin nya lydelse

en arrendator, som måhända under årens lopp med flit och sparsamhet

kommit till en något så när burgen ställning, den honom allt hitintills

förunnade rätten, att han, där han på kronans område har eget boningshus,

äger att friköpa markområde till detta och på så sätt slipper att

riva ned och bortföra sin byggnad eller att försälja den till underpris.

Ofta nog ha arrendatorer sedan äldre tider, då kronan ej alltid

byggde åt arrendator till fulla behovet, tvingats att uppföra egna byggnader

för sig eller sina arbetare. Det synes väl då vara en uppenbar

hårdhet att ej fortfarande tillerkänna honom den allt hitintills tillförsäkrade

rätten, att, där uppskattningsnämnden ansett detta lämpligen kunna

och böra ske, friköpa byggnadstomten till det av uppskattningsnämnden

åsätta värdet och med sådana gränser, som omständigheterna kunna medgiva.

Om arrendatorn och hans rättsinnehavare genom eget ihärdigt

arbete lyckats komma ur klassen mindre bemedlad eller obemedlad, är

det väl ej staten värdigt att genom borttagandet av dennes inköpsrätt

och framkallande av tvångsförsäljning av byggnader till underpris eller

bortförande av desamma, då de ej torde hava mycket värde kvar, rent

av återbringa honom under en dylik grupp.

Det torde väl få anses uppenbart, att en sådan anordning ej kan

vara riktig eller ens åsyftad.

Med stöd av det anförda vågar jag hemställa, att Riksdagen behagade

besluta,

att punkt 7 i förslaget till nya grunder för egnahemsupplåtelser

från vissa kronoegendomar må erhålla denna lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 133.

Där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning beslutad,

må lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta

försäljningsvärde»; samt

2:o) »I det förslag till grunder för upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar, som innefattas i Kungl. Maj:ts proposition

nr 170, har Kungl. Maj:t föreslagit åtskilliga ändringar i nu gällande

stadganden beträffande sådana upplåtelser, avseende att genom beredande

av lättnader för köpare av egnahemslägenheter ytterligare utveckla

och främja egnahemsbildandet, särskilt bland de obemedlade, som

äga förutsättning för drivande av ett mindre jordbruk. I detta syfte

innehåller förslaget bland annat bestämmelse därom, att lägenhet skall

upplåtas endast till mindre bemedlad eller obemedlad, som äger nämnda

förutsättning. Tillika har i förslaget bibehållits nu gällande föreskrift,

att köpeskillingen kan få amorteras i huvudsaklig överensstämmelse med

de för statens egnahemslån gällande föreskrifter. Då emellertid förslaget

bygger på att den obemedlade egnahemsköparen skall kunna erhålla

egnahemslån för uppförande av byggnader, där sådana erfordras,

anser jag mig böra erinra, att om kronan skall, såsom av förslaget framgår,

förbehålla sig inteckning med bästa rätt uti egnahemslägenheten

till säkerhet för sin köpeskillingsfordran, svårighet måste uppstå för

respektive köpare att erhålla egnahemslån. Man torde nämligen få förutsätta,

att hushållningssällskapen och övriga förmedlare av egnahemslån

icke komma att vilja ikläda sig den risk, som måste anses föreligga

i alla de fall, där jämlikt förslaget upplåtelse av jordbrukslägenhet sker

till obemedlad person. 1 dessa fall torde det väl också få anses i sin

ordning, att staten övertager den eventuella risk, som till äventyrs kan

uppkomma därigenom, att en eller annan av dessa egnahemsbrukare

misslyckas. Jag anser därför det vara synnerligen önskvärt, att i de

föreslagna bestämmelserna inrymmes medgivande att i de fall, då köparen

erhållit av statsmedel utgående egnahemslån, inteckning till säkerhet

för kronan tillkommande ogulden köpeskilling må kunna i anseende

till förmånsrätten nedflyttas efter inteckning till säkerhet för egnahemslånet.

I 16 mom. föreslagna medgivande att inteckning, varom i 15 mom.

förmäles, må efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes beprövande kunna

till förmånsrätten nedflyttas närmast efter erforderlig inteckning för beviljat

egnahemslån, torde återigen vara av ringa om ens någon betydelse.

Egnahemslån utlämnas visserligen till någon del under byggnadstiden

i den mån arbetet fortskrider, men slutbetalas i regel först

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 133.

sedan de för lägenhetens skötsel nödiga byggnaderna äro uppförda och

godkända. I den mån byggnaderna sålunda bliva uppförda och egnahemslånet

utbetalas, i samma mån förlorar väl också förenämnda inteckning

betydelse och värde. Mom. 16 torde därför enligt min mening

i varje fall kunna uteslutas.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställes, att i grunderna

för upplåtandet av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar måtte

inrymmas bestämmelse därom, att inteckning till säkerhet för kronan tillkommande

ogulden köpeskilling må kunna i anseende till förmånsrätten

nedflyttas närmast efter erforderlig inteckning till säkerhet för av statsmedel

beviljat egnahemslån.»

Nu föreliggande förslag till grunder för upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar är byggt på i huvudsak, samma

principer, som kommit till uttryck i de vid 1909 års Riksdag i ämnet

antagna, ännu gällande bestämmelserna. I åtskilliga hänseenden, särskilt

i avseende å förfaringssättet vid lägenheternas försäljande och inbetalningen

av köpeskillingarna, hava emellertid, i anslutning till vad

de av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande

den 20 januari 19il tillkallade sakkunniga för utredning av egnahem*1- frågan m. m. i ett den 31 december 1912 avgivet betänkande föreslagit^

vidtagits förändringar i ändamål att avhjälpa de brister, som vid tillämpning

av de nuvarande bestämmelserna funnits vidlåda desamma. Sålunda

har den i mom. 9 intagna föreskriften därom, att endast i det

fall, att vid försäljning av lägenhet under hand lika höga köpeanbud

inkomma från flera lämpliga personer, auktion för avgörandet av företrädet

dem emellan skall hållas, i Eders Kung! Maj:ts förslag utbytts mot

ett, som det torde få antagas, mera lämpligt stadgande av innehåll, att

då anbudsgivarne äro två eller flera, dylik auktion skall förrättas mellan

samtliga de vederbörligen kvalificerade personer, som avgivit anbud

till det åsätta saluvärdet och däröver. Den i samma mom. meddelade

bestämmelsen om att, därest å till försäljning utbjuden lägenhet antagligt

köpeanbud icke genast avgives, utbjudandet skall på enahanda sätt

upprepas två gånger, innan ärendet överlämnas till Eders Kungl. Maj:ts

bedömande, har ersatts med en föreskrift, som sätter Eders Kungl. Maj:t

i tillfälle att redan på ett tidigare stadium av frågan förordna, huru med

lägenheten skall förfaras. I avseende å inbetalningen av köpeskillingarna

har föreslagits, att — såsom redan är fallet i avseende å köpare, som

medgivits rätt att erlägga köpeskillingen medelst avbetalningar — jämväl

köpare, som skall betala densamma kontant, skall vara skyldig att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 133.

redan vid köpeavhandlingens upprättande erlägga Vio av köpeskillingen

eller ock ställa borgen för att densamma å tillträdesdagen varder till

så stor del gulden.

För köpare av jordbrukslägenheter har vidare föreslagits dels den

lättnaden i avseende å betalningsvillkoren, att anstånd med amorteringsskyldigketens

inträdande må kunna medgivas icke blott, såsom förut

varit fallet, då lägenheten vid upplåtelsen varit till större delen ouppodlad,

utan även då den vid sagda tidpunkt ej varit försedd med nödiga

byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga,

varjämte orden »större delen ouppodlad» ändrats till »avsevärd

del ouppodlad», dels ock den fördelen, att köparna, om de så önskade,

skulle äga rätt att erlägga köpeskillingen på sätt som i fråga om bostadslägenheter

är stadgat, d. v. s. under tio år med en tiondel årligen.

Jämväl i avseende å den för köpare av obebyggd lägenhet stadgade

skyldigheten att inom viss tid på närmare föreskrivet sätt hava

bebyggt lägenheten, har föreslagits en lindring, i det nämligen enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle

medgivas befogenhet att på framställning av köpare, som själv ägde för

lägenhetens skötsel lämplig, å annan fastighet belägen byggnad, i den

mån sådant kunde prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens

fullgörande. — Vidare har i mom. 18, som innehåller

stadgande om förfarandet, då fråga uppstår om försäljning till bolag

eller förening av visst för egnahemsbildning lämpligt område i dess

helhet, intagits en bestämmelse, enligt vilken, medan under nuvarande

förhållanden djdika frågor i varje fall skola underställas Riksdagens bedömande,

prövningsrätten, då fråga är om kronoegendomar, som eljest

få av Eders Kungl. Maj:t utan Riksdagens hörande försäljas, överlåtits

åt Eders Kungl. Maj:t, som dock icke skulle hava rätt att godkänna

annat anbud än sådant, som minst uppginge till det åsätta saluvärdet.

Slutligen må anmärkas, att såsom kvalifikationer för icke hembudsberättigade

köpare, utöver vad redan förut finnes stadgat, upptagits

sparsamhet och nykterhet, ävensom att, i sammanhang med en föreslagen

förenkling av rubriken, i momenten 7 och 8 uttryckligen utsagts,

att personer, vilka enligt sagda moment eljest äro hembudsberättigade,

för ätt över huvud taget komma i fråga, måste vara mindre bemedlade

eller obemedlade.

Riksdagen, som i huvudsak finner de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

förändringarna väl motiverade, har vid granskning av det före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 133.

liggande förslaget allenast i de tvenne punkter, i avseende å vilka uti

förenämnda motioner gjorts framställningar om ändring, funnit anledning

till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande först den, enligt vad ovan sagts, gjorda framställningen

om uteslutande av det i 7 mom. införda stadgandet, att person, som

enligt sagda mom. är hembudsberättigad, för att i dylikt hänseende

kunna komma i åtanke, skall vara mindre bemedlad eller obemedlad, har

Riksdagen funnit starka skäl tala för bifall till denna hemställan.

Såsom i motionen framhålles, måste det mången gång synas synnerligen

oskäligt, om en arrendator, som under årens lopp genom flit och sparsamhet

arbetat sig upp ur de obemedlades eller mindre bemedlades

klass, vid styckning av den av honom arrenderade egendomeu, endast

därför att han kommit i en något mera burgen ställning, skall vara

utesluten från möjligheten att få en lägenhet, å vilken han har egna

åbyggnader, åt sig hembjuden, och sålunda, då han enligt mom. 9

icke heller är berättigad att vid lägenhetens utbjudande till försäljning

under hand uppträda såsom spekulant, i regel ovillkorligen vara tvungen

att bortföra eller försälja de å lägenheten uppförda åbyggnaderna. Icke

sällan torde han genom ett dylikt nödtvunget bortförande eller försäljande

av husen komma att åsamkas sådana förluster, att han, sedan

byggnaderna väl äro försålda eller undanskaffade, åter är att hänföra

till de mindre bemedlades eller obemedlades grupp. Då enligt Riksdagens

förmenande dylika konsekvenser såvitt möjligt torde böra undvikas,

har Riksdagen ansett momentets nuvarande lydelse vara att föredraga

framför den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna.

Vederbörande departementschef anmärker visserligen, att då de i

ämnet nu gällande bestämmelserna, enligt vad rubriken till den av Eders

Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen angiver, avse upplåtelser allenast till

mindre bemedlade och obemedlade, den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

åtgärden att i sammanhang med rubrikens förenkling i mom. 7 inskjuta

det nu ifrågavarande stadgandet, vore av rent formell natur och icke

medförde någon som helst förändring i avseende å bestämmelsernas

innehåll. Åven om detta teoretiskt taget äger sin riktighet, skulle dock

enligt Riksdagens uppfattning den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

omformuleringen i praktiken komma att medföra viss skärpning av bestämmelserna

i fråga, då, enligt vad Riksdagen har sig bekant, myndigheterna

med den lydelse, författningen nu äger, åtminstone icke alltid

ansett sig i nu förevarande avseende nödsakade att tolka desamma så

rigoröst, som efter omformuleringen torde bliva nödvändigt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 133.

Mot motionärens förslag skulle möjligen kunna göras den invändningen,

att vid bifall till detsamma arrendatorerna skulle frestas

att under arrendetiden i spekulationssyfte uppföra byggnader å någon

begärlig del av egendomen för att sedan, då fråga om egendomens

styckning uppstår, med stöd av sin hembudsrätt tilltvinga sig inköp

av den lägenhet, varå byggnaden uppförts. Enligt Riksdagens uppfattning

torde emellertid en dylik farhåga vara ogrundad. Såsom av

departementschefen påpekats, medför nämligen stadgandet i mom. 7

icke för vederbörande någon ovillkorlig rätt att under alla omständigheter

påfordra hembud av lägenhet, därå han äger åbyggnaderna, utan

har Konungens befallningshavande städse befogenhet att pröva, huruvida

i varje särskilt fall med hänsyn till innehavarens kvalifikationer hembud

lämpligen bör äga rum. För övrigt torde det ligga i sakens egen

natur att endast den omständigheten, att arrendatorn under arrendetiden

på egen bekostnad å egendomen uppfört vissa åbyggnader, dem han

givetvis vid arrendetidens slut kan åläggas att när som helst bortflytta,

icke för honom kan grunda någon rätt till hembud å den mark, därå

byggnaderna äro uppförda. Ett bifall till det i förevarande motion

framställda förslaget skulle endast bereda myndigheterna möjlighet, att,

när skäl därtill förelåge, även till annan person än den, som kan betraktas

såsom mindre bemedlad eller obemedlad, hembjuda lägenhet, som

är bebyggd med denne tillhöriga åbyggnader. Då Riksdagen för sin

del anser önskligt, att en dylik möjlighet med hänsyn till förekommande

omständigheter står myndigheterna öppen, har Riksdagen, såsom ovan

antytts, ansett sig böra bifalla motionärens förslag.

Vidkommande härefter den i ovan sist intagna motion gjorda framställningen

vill Riksdagen till en början erinra därom, att den i motionen

berörda frågan redan varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

För att bereda köpare av jordbrukslägenheter från kronoegendomar möjlighet

att erhålla egnahemslån för uppförande av nödiga byggnader föreslog

nämligen Eders Kungl. Maj:t i en till Riksdagen år 1909 avlåten proposition,

nr 42, sådan ändring i gällande bestämmelser om egnahemslån, att den

omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran å

ogulden köpeskilling för marken innehade första inteckningen, ej skulle

utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande

utlämnades mot i anseende till förmånsrätten närmast efterföljande inteckning.

I eu i anledning av propositionen väckt motion uttalades

emellertid farhågor för att egnahemslåneförmedlarne i allmänhet skulle

befinnas obenägna att lämna egnahemslån å lägenheter mot säkerhet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Riksdagens skrivelse Nr 133.

inteckning med förmånsrätt efter statens inteckning och föreslogs därför

på sätt motionären nu hemställt, att inteckningen för den oguldna

delen av köpeskillingen skulle få komma efter egnahemslånsinteckningen.

Riksdagens vederbörande utskott yttrade i sitt i ämnet avgfvna utlåtande,

att då egnahemslånet i det fall, som nu avsåges, lämnades för uppförande

av byggnaderna å lägenheten och således genom byggnadernas uppförande

kronans säkerhet för ogulden köpeskilling för marken komme att förbättras

i man, som lägenhetens värde genom byggnaderna höjdes, samt

låneförmedlaren ensam stode risken för lånet, det kunde ifrågasättas,

huruvida icke, på sätt i motionen föreslagits, låneförmedlarens säkerhet

för egnahemslånet borde erhålla bättre förmånsrätt än kronans för marken.

Som emellertid låneförmedlarens intresse enligt utskottets mening komme

att bliva behörigen tillgodosett, blott dennes säkerhet icke bleve sämre

ställd än kronans, fann utskottet, i enlighet med vad i en inom Riksdagen

väckt motion föreslagits, sig böra hemställa om sådan ändring i Eders

Kuno-l. Maj:ts förslag, att kronans och låneförmedlarens ifrågavarande

inteckningar måtte bliva till förmånsrätten likställda. Riksdagen biföll

utskottets hemställan; och blev sedermera genom eu den 25 juni 1909

utfärdad kungl. kungörelse i enlighet med Riksdagens beslut stadgat, att

den omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för ogulden

köpeskilling för marken innehar första inteckningen, icke skall utgöra

hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande utlämnas

mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att i anseende

till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning. _ I sagda kungörelse

förutsattes alltså, att kronans köpeskillingsinteckning i vissa fall

må kunna nedflyttas att gälla med lika rätt som den för egnahemslånet

erforderliga inteckningen. Någon anledning att, på. sätt i motionen

föreslagits, i dylikt hänseende nu gå utöver vad i ovanberörda

kungörelse stadgas torde, med hänsyn till vad vid frågans tidigare behandling

inom Riksdagen förekommit, enligt Riksdagens förmenande icke

föreligga. Tvärtom torde de i kungörelsen intagna bestämmelserna i

nu förevarande avseende få anses så avvägda, att såväl statens som låneförmedlarens

och lånesökandens intresse blivit i tillbörlig mån tillgodosedda.

Visserligen avse bestämmelserna i fråga allenast jordbrukslägenheter,

men torde detta, såsom dåvarande departementschefen i sitt vid

propositionen nr 41 vid 1909 ars Riksdag fogade utdrag av statsiadsprotokollet

framhållit, icke vara av någon betydelse, då i fråga om bostadslägenheter

betalningsvillkoren för egnahemslån äro gynnsammare

än de, som gälla beträffande inbetalandet av köpeskillingarna, till följd

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 133.

varav det i varje fall blir förmånligast för köpare av obebyggd bostadslägenhet

att taga egnahemslån även till gäldande av köpeskillingen för

marken.

Om Riksdagen sålunda icke anser anledning föreligga att frångå de

principer, som legat till grund för bestämmelsen i 2 mom. av ovannämnda

kungörelse den 21 juni 1909, anser Riksdagen emellertid den i

motionen gjorda framställningen så till vida befogad, som enligt Riksdagens

mening i nu föreliggande förslag till grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter bör inflyta uttrycklig bestämmelse därom att, under

de i ovanberörda kungörelse angivna förutsättningar, kronans inteckning

för ogulden köpeskilling må kunna nedflyttas att gälla med lika rätt som

den för egnahemslånet erforderliga inteckning. Jämväl i ett annat hänseende

har Riksdagen funnit framställningen värd beaktande. För närvarande

saknas nämligen varje bestämmmelse om vilken myndighet det

tillkommer att, på sätt i ovannämnda kungl. kungörelse den 25 juni

1909 förutsättes, i vissa fall medgiva nedflyttning av kronans köpeskillingsinteckning,

och torde vid sådant förhållande ingen annan än

Eders Kungl. Maj:t vara härtill berättigad. I likhet med vad i motionen

framhålles anser emellertid Riksdagen befogenhet härutinnan för undvikande

av onödig omgång lämpligen kunna tillerkännas Konungens

befallningshavande i länen. Riksdagen har sålunda funnit sig böra till

16 mom. i det av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget foga ett

tillägg, enligt vilket Konungens befallningshavande uttryckligen tillerkännes

rätt att under ovan angivna förutsättningar medgiva nedflyttning

av kronans köpeskillingsinteckning till att gälla med lika rätt som en

till säkerhet för egnahemslån meddelad inteckning.

På grund av vad sålunda anförts har Riksdagen, i anledning av

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition samt förberörda motioner

för sin del beslutat,

dels att följande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar skola från och med den 1 januari 1914 lända

till efterrättelse:

1. Såsom egnahemslägenheter må från här nedan omförmälda

egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som jordbrukslägenheter,

därvid skall iakttagas, att, såvitt fråga är om bostadslägenheter, dessa

i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blivande köpare för deras

förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslånefonden,

att jämväl beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till

möjligheten för blivande köpare att, i den mån behov därav må föreBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 45 höft. (Nr 133.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 133.

ligga, kunna erhålla egnahemslån, samt att, där ej särskilda skäl därtill

föranleda, jordbrukslägenhet ej må göras större, än att den i uppodlat

skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av legd arbetskraft.

2. Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för

statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande

arrendeperiods utgång, enligt Riksdagens beslut, må utan Riksdagens

vidare hörande försäljas och vilka med avseende å föreliggande omständigheter

befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av

egnahemslägenheter, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes,

fördelas i lämpliga lotter och, såvitt angår lotter, som äro hänförliga till

egnahemslägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

3. Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som

enligt Riksdagens beslut må av Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare

hörande försäljas.

4. Förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,

såvitt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning

till försäljning eller förnyad utarrendering men eljest i den män domänstyrelsen

så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom att förenämnda

bestämmelser angående storlek å egnahemslägenheter skola lända

till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda för säljningsoch

arrendevärden för varje lägenhet.

5. Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än som i 2

mom. avses, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering

finnes lämpligt, att egendomen eller del därav användes till bildande

av egnahemslägenheter, må förslag härtill, med iakttagande av de i

4 mom. meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse

Kungl. Maj:t finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna beaktande,

underställas Riksdagens prövning.

6. Vad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest

till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande områden,

som icke beröras av medgivandet i 3 mom., finnas böra användas till

bildande av egnahemslägenheter; dock att i tv fall det ankommer på

domänstyrelsen att i varje fall förordna om förslags upprättande.

7. Där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning

beslutad, må lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta

försäljningsvärde.

8. Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus,

må hembjudas brukaren, därest denne är mindre bemedlad eller obemedlad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 133.

samt antingen brukaren själv eller ock han och medlemmar av hans

familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av

minst fem år och därunder väl hävdat densamma.

9. I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i 7 och 8 mom.

sägs, hembjudas viss person, skall gälla:

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,

som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet,

nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar,

äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk;

att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger fast egendom av den storlek, att därå

kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till

samma person;

att, där från två eller flera lämpliga personer anbud inkomma till

det åsätta saluvärdet eller däröver, auktion mellan anbudsgivarna skall

anställas för avgörande av företrädet emellan dem;

att, om å lägenhet icke avgives köpeanbud, som finnes antagligt,

lägenheten skall, där så av domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt,

genom dess försorg utarrenderas på viss kortare tid, varunder lägenheten

fortfarande bör utbjudas till försäljning under hand; samt

att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så

skett, antagligt köpeanbud å densamma icke avgives, det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig

göra, återförenas med stamhemmanet eller om fortsatta försök skola

göras med lägenhetens upplåtande under hand eller om densamma skall å

auktion till den högstbjudande försäljas, i vilket sistnämnda fall antagligheten

av det högsta anbudet skall, där detta icke uppgår till saluvärdet,

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

10. Därest hembud, varom i 7 och 8 mom. förmäles, icke antages,

skall det ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten

skall utbjudas till försäljning i den ordning, som i 9 mom.

sägs, eller på annat sätt disponeras.

11. I fråga om arrende, varom här förut förmäles, skall i tillämpliga

delar gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans

jordbruksdomäner.

12. Därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes böra äga

rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att kronan

icke må i något fäll utan Riksdagens särskilda medgivande betungas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 133.

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda

byggnader eller andra inrättningar.

13. Köpeskilling för lägenhet, varom nu är fråga, skall betalas

kontant med en tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med

återstående nio tiondelar vid tillträdet; dock att med betalningen av

även förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två

av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda personer

borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för samma

betalning.

Köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,

må emellertid kunna medgivas att gälda köpeskillingen genom avbetalningar

i den ordning, varom i 14 mom. förmäles, därvid å oguldet

belopp skall erläggas ränta efter 3.6 för hundra om året.

14. Där köpare finnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande bestämmelser,

nämligen:

a) i fråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens

upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,

såvida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda

personer borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för

samma betalning;

att återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en

stående del;

att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till

fullo gulden, en annuitet av sex för hundra, varvid såsom ränta räknas

3.6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyklighetens

inträdande må efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beprövande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, därest

vid upplåtelsen lägenheten är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd

med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av

anstånd föreligga;

att, intilldess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela

erlägges;

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta

å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 133. 13

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de

avbetalningar, han önskar, å stående delen;

att med undantag för de tall, om vilka här nedan förmäles, den

stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldits;

att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom

fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

att,, därest lägenheten icke inom avtalad tid bebygges eller densamma

till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig

skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behov eller för

uppodling av därtill tjänlig mark, eller föreskrivna rånte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras, vad av köpeskillingen återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten övergår till annan än

efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge,

vilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehavaren

prövas uppfylla ovan angivna villkor för att kunna ^antagas

såsom köpare i första hand;

att, där. eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer

från statens sida, lägenhetsinnehavaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid;

att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar av köpeskillingen

avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse, avfattad i överensstämmelse

med vad ovan föreskrivits; samt

att, därest köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas på sätt

här nedan under b) stadgas;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,

i avseende vara skall iakttagas, att första tiondelen erlägges kontant

vid köpeavhandlingens upprättande, dock att denna tiondel kan få

betalas vid tillträdet, savida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande

som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och båda för en

såsom för egen skuld för samma betalning;

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande

å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta; samt

att vad ovan i fråga om jordbrukslägenheter stadgats beträffande

förbehåll för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens omedelbara

likviderande skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om nu förevarande

lägenheter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 133.

15. Köpare av obebyggd lägenhet skall vid tillträdet avlämna

förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd med bostad och,

där fråga är om jordbrukslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel

i övrigt nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att ntöver

den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande

en femtedel av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter

framställning av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å

annan fastighet belägen byggnad, skall emellertid Kungl. Maj:ts befallningshavande

äga att, i den mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse

från byggnadsskyldighetens fullgörande.

16. Inteckning, varom i 15 mom. förmäles, må, där vederbörande

köpare fått egnahemslån sig beviljat, kunna efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beprövande i anseende till förmånsrätten nedflyttas närmast

efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbrukslägenhet egnahemslån

beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning för

ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den

till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

17. Köpebrev utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrivna villkor

blivit uppfyllda.

18. Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas

till bildande av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att

anbud å området kommer att göras av bolag eller förening, som uppfyller

villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må

området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning

i odelat skick. I händelse från bolag eller förening, som ovan sagts,

inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta saluvärdet,

samt fråga är om egendom, som enligt Riksdagens beslut får av Kungl.

Maj:t utan Riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet av Kungl.

Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än nyss nämnts,

skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna avseende,

underställas Riksdagens prövning.

19. Avskiljandet av de till försäljning i ovan angiven ordning

avsedda lägenheterna och områdena må efter domänstyrelsens beprövande

kunna äga rum såväl genom ägostyckning som genom avsöndring.

20. När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild

person, bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal

sig åsatt, skall sådan lägenhet i jordeboken upptagas under titel »utsockne

eller allmänt frälse».

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 133.

dels och att Eders Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare

bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda

grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende

nu gällande föreskrifter.

Stockholm den 24 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.