Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slag enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

1913-05-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:134, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slag enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 134.

1

Nr 134.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 24 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.

Majds proposition angående vissa ändringar i gällande

föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slag enheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 117.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten proposition, nr 174,

har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

besluta,

dels att de föreskrifter, som av 1909 års Riksdag meddelats att

lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker

och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må, i den mån samma

föreskrifter återfinnas i 8 och 19 mom. av Eders Kungl. Maj:ts i ämnet

utfärdade nådiga kungörelse den 18 juni 1909, erhålla följande ändrade

lydelse, att gälla från tid, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes:

8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift, som

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 46 käft. (Nr 134.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 134.

bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än till

20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjiilp,

som, på sätt nedan sägs, kommer att utgå till lägenhetsinnehavaren.

Innehavare av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser

den årliga avgiften beräknats jämväl med hänsyn till den rätt till

byggnadsvirke, varom nedan förmäles, skall för framtiden erhålla den

nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarar räntan, beräknad efter

3.6 för hundrade, å värdet av byggnadsvirke^

19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall

äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende

under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse

möjligen återstående frihetsår.

liar innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under femtio

år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver honom

jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra kronor

— ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa sjuhundrafemtio

kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma icke

redan uppburits, utbetalas tredjedelen, då torpets uthusbyggnad är färdig

och godkänd, tredjedelen, då manbj^ggnaden är färdig och godkänd,

samt återstoden, då minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens

tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i övrigt uti

tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna

kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen

att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar;

dels ock att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära hälften, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd,

samt återstoden, då manbyggnaden är färdig och godkänd.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en

i anledning av ifrågavarande proposition inom Riksdagen väckt motion,

däri hemställts, att Riksdagen måtte besluta, dels att mom. 19 i Eders

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 18 juni 1909 angående upplåtande

av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex

nordligaste länen skall erhålla följande lydelse:

19. Innehavare — — — frihetsår.

Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 134. 8

femtio år, skall lian äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver

honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor — ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa

sjuhundrafemtio kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma

icke redan uppburits, utbetalas två tredjedelar i den mån arbetet

fortskrider, och återstoden, då torpets åbyggnader äro färdiga och godkända

samt minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit

ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

Beträffande —--jämkningar;

dels ock, att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära två tredjedelar i den mån arbetet fortskrider, och återstoden,

då torpets åbyggnader äro färdiga och godkända.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»1 Kung!. Maj:ts nådiga proposition, nr 174, angående vissa ändringar

i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odlingslägenheter å

kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m.

föreslås bland annat, att innehavare av skogstorp på arrende skall äga

rätt att av allmänna medel erhålla tillhopa 750 kronor, varav tredjedelen

utbetalas, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen,

då manbyggnaden är färdig och godkänd, samt återstoden, då minst

en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad,

är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

I allmänhet är det fullständigt obemedlade personer, som söka

och erhålla dylika lägenheter. Det finnes gott om duktiga arbetare med

lust att bryta och odla kronojord, men därest svårigheterna, som sannerligen

äro stora nog, ej skola bli alldeles oöverkomliga, är det nödvändigt

att så långt möjligt är underlätta dessa fattiga människors strävan att

ej blott kunna skapa ett eget hem, utan även behålla detsamma.

Min avsikt är icke att föreslå någon höjning av det kontanta

bidrag eller rättare lån, som av allmänna medel skall utgå, ehuru en

ökning vore väl motiverad. Däremot synes det vara av vikt, att den

föreslagna ordningen för dessa medels utbetalande ändras.

Vid 1912 års riksdag väckte jag eu motion, nr 80, angående

åtgärder för underlättande av jordupplåtelser å kronomark i Norrland.

Däri framhölls bland annat, att kronotorpare funnes, som icke utfått

någon del av statsbidraget, ehuru de uppfört både ladugård och boningshus

samt odlat jord, men att detta förhållande sannolikt berodde på en

alltför sträng tolkning av gällande bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 134.

Såsom ett exempel på huru det för närvarande tillgår, ber jag

att få anföra följande.

Vid besök sistlidet år hos en kronotorpare i en lappmarkssocken

fann jag, att denne uppfört en manbyggnad av timmer på stoppstenar

innehållande kök, kammare och förstuga, men endast köket var inrett.

Han hade uppfört en provisorisk uthusbyggnad samt brutit och odlat

något mer än en halv hektar, varpå växte potatis och havre. Då

följaktligen varken uthus- eller manbyggnaden var färdig och ej heller

tillräckligt stor areal brutits och hävdats såsom åker, hade ingen del

av statsbidraget utfallit.

Enligt egen uppgift hade torparen utfört allt arbete under eu tid

av 8 å 9 månader utan någon som helst hjälp. För att kunna livnära

sig själv och familjemedlemmarna — hustru och tre små barn — under

denna tid, hade han varit hänvisad till skuldsättning. Men han hade

också nödgats köpa spik, tegel, järnspis, fönsterglas o. d., allt på kredit.

Härigenom hade dessa varor givetvis betingat ett långt högre pris, än

fallet varit, om han kunnat betala åtminstone en del kontant. Mannen

hade goda förhoppningar att kunna reda sig på torpet, men han var

bekymrad för de skulder, han åsamkat sig, och vilka han icke kunde i

någon mån betala, förrän eu del av statsbidraget utfölle. Dessförinnan

hade han emellertid mycket arbete att utföra.

Samma förhållande har jag varit i tillfälle iakttaga även på andra

håll. Det är endast med umbäranden och försakelser av till och med

det allra nödvändigaste och genom ett arbete, vars intensitet stundom

gränsar till det otroliga, som dessa pioniärer kunna kämpa sig fram

under den första tiden. Givet är också, att dessa nybyggare till stor

del äro beroende av affärsmännens välvilja och förmåga att hålla

dem kredit.

Torparen kan icke börja med att bygga uthuset färdigt, så att

han utfår första tredjedelen, ty han måste ha någonstans att bo. Han

kan ej heller bygga boningshuset fullt färdigt, ty lian behöver även

ladugård. Och han måste även bryta mark och odla densamma för att

få någon avkastning av jorden. Följden blir i regel den, att allt göres

halvfärdigt på jämförelsevis kort tid, men så länge intet är fullt färdigt,

får han icke ut några pengar. Härav tvingas torparen ut att skaffa

sig arbetsförtjänst på annat håll, varigenom torpet försummas och ej

på många år blir iståndsätta

En avsevärd lättnad skulle beredas torparna och arrendator erna,

om statsbidraget utbetalades i mån av arbetets fortgång. Någon fara

för, att ett sådant medgivande skulle missbrukas, torde icke föreligga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 134.

Det arbete, som nedlägges på torpet för att detta skall komma i sådant

skick, som kontraktet föreskriver, torde i varje fall böra taxeras avsevärt

högre än statsbidraget. Och genom revirförvaltaren utövas ju från

statens sida kontroll däröver, att penningar icke ens till någon del

förskottsvis utbetalas.»

Nu föreliggande förslag till ändringar i gällande föreskrifter i fråga

om upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överioppsmarker

i de sex nordligaste länen m. m. grundar sig å ett av de av chefen för

jordbruksdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 20 januari

1911, tillkallade sakkunniga för utredning av egnahemsfrågan den 31

december 1912 avgivet betänkande. Syftet med de i propositionen föreslagna

ändringarna är dels att nedbringa de i förhållande till lägenhetsinnehavarnas

ekonomiska ställning alltför betungande årliga avgifter,

som från och med det sextonde besittningsåret författningsenligt skola

av lägenhetsinnehavarna utgöras, dels ock att bereda vissa lättnader och

fördelar, särskilt i avseende å åtnjutande arr statsbidrag, åt innehavarna

av de enligt äldre författningar upplåtna skogstorpen. 1 förstnämnda

hänseende föreslås sålunda, att vid bestämmandet av det kapitalvärde,

etter vilket de årliga avgälderna skola utgå, icke såsom hittills skett

skall medräknas värdet av de skogsprodukter, som lägenhetsinnehavarna

från kronans mark erhålla i form av virke för nödiga byggnaders uppförande,

ävensom i överensstämmelse härmed, att de, som innehava

odlingslägenheter enligt äldre kontrakt och förty äro skyldiga att erlägga

avgäld etter ett kapitalvärde, vid vars bestämmande jämväl inräknats

värdet av byggnadsvirket, för framtiden skola erhålla den lindring i

avgälden, som motsvarar räntan å virkets värde. För innehavare av

skogstorp föreslås i mom. 19 dels den lättnaden, att de, om de så önska,

skola äga rätt att redan vid utgången av löpande fardagsår — icke

såsom förut först vid frihetsårens utgång — övertaga torpet på arrende

under 50 år i enlighet med de bestämmelser, som gälla angående odlingslägenheter,

samt därvid tillgodonjuta möjligen återstående frihetsår,

dels ock den fördelen, att de i händelse av dylik arrendeupplåtelse såväl

i avseende a storleken av det dom tillkommande statsbidraget som ock

beträffande ordningen för nämnda bidrags utgående skola likställas med

innehavare av odlingslägenheter, d. v. s. utom det enligt äldre bestämmelser

till dem utgående statsbidraget å 500 kronor erhålla ytterligare

ett bidrag av 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor, vilket belopp,

i den män detsamma icke redan uppburits, skall utbetalas med eu

tredjedel, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, en tredjedel,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 134.

då manbyggnaden på lika sätt godkänts, samt återstoden, då viss närmare

angiven odlingsskyldighet behörigen fullgjorts. Slutligen föreslås,

för att understödja jämväl sådana skogstorpare, vilka icke enligt vad

ovan sagts erhållit torpen å arrende, i deras strävan att snarast möjligt

få torpen bebyggda, ett särskilt stadgande därom, att dylika torpare

skola äga rätt att utfå dem tillkommande statsbidrag å 5CW kronor i

två lika stora poster, den ena efter uthusbyggnadens och den andra

efter manbyggnadens fullbordande.

De av Eders Kung!. Maj:t sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna

i fråga om avgäldernas fastställande samt skogstorparmis ställning och

villkor måste enligt Riksdagens mening anses innebära icke oväsentliga

förbättringar i förhållande till de i berörda hänseenden nu gällande föreskrifterna.

Då Riksdagen emellertid med hänsyn till de svårigheter, med

vilka de ifrågavarande lägenhetsinnehavarna och skogstorparna i allmänhet

hava att kämpa, livligt behjärtar önskvärdheten av att från statsmakternas

sida intet underlåtes, som kan vara ägnat att befrämja deras

rätt och bästa, har Riksdagen, som visserligen icke funnit någon anledning

till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i och för sig, ansett sig

höra ifrågasätta, huruvida icke, på sätt uti den i ämnet väckta motionen

i avseende å skogstorparna hemställts, vissa lättnader, utöver vad av Eders

Kungl. Magt föreslagits, skulle i fråga om ordningen för statsbidragets

utgående kunna beredas såväl skogstorpare som lägeuhetsinnehavare.

Såsom i motionen påpekas, måste det nämligen för personer, vilka såsom

merendels ifrågavarande skogstorpare och lägenhetsinnehavare befinna

sig i en synnerligen svag ekonomisk ställning'', mången gång vara förenat

med betydande svårigheter att kunna fullgöra den byggnads- och

odlingsskyldighet, som för närvarande förutsattes, för att de över huvud

taget skola komma i åtnjutande av någon del av det för dem beräknade

statsbidraget. I allmänhet torde det, såsom i motionen anmärkes, förhålla

sig så, att torp- och lägenhetsinnehavarna, sedan uthus- och manbyggnad

helt provisoriskt hoptimrats, äro nödsakade att, ehuru byggnaderna

ännu icke befinna sig i det skick, att de kunna vederbörligen

avsynas och godkännas, ägna hela sin arbetskraft åt att bryta och uppodla,

mark för att erhålla någon avkastning av jorden och därigenom de

nödvändigaste medlen till sitt livsuppehälle. Följden av att byggnadsarbetena

sålunda avbrytas, medan husen ännu befinna sig i halvfärdigt

skick, är givetvis, att vederbörande icke, kanske på mycket länge,

kunna komma i åtnjutande av någon del av statsbidraget och därigenom

mången gång råka i ett ekonomiskt betryck, som måhända med

ändamålsenligare bestämmelser i fråga om ordningen för statsbidragets

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 134.

utbetalande icke behövt komma i fråga. I likhet med motionären håller

Riksdagen före, att eu avsevärd lättnad skulle beredas vederbörande torpoch

lägenhetsinneliavare, därest nu ifrågavarande bestämmelser ändrades

därhän, att statsbidraget, åtminstone till någon del, finge utbetalas i

man av arbetets fortgång, oavsett huruvida någon av byggnaderna ännu

blivit behörigen godkänd eller huruvida den föreskrivna odlingsskyldigheten

helt fullgjorts.

Då emellertid motionärens förslag avser och av formella skäl

allenast kunnat avse beredande av dylik förmån åt skogstorparna, men

i sakens natur torde ligga, att innehavare av odlingslägenheter i förevarande

hänseende icke höra bliva sämre ställda än dessa, samt härtill

kommer, att ett stadgande med den av motionären föreslagna innebörden

torde nödvändiggöra närmare bestämmelser rörande ordningen för och

kontrollen över statsbidragens utbetalande, har Riksdagen, som efter

vad ovan sagts visserligen till fullo sympatiserar med motionärens tankegang,

likväl icke ansett sig kunna bifalla motionen, sådan densamma

föreligger, utan funnit sig böra inskränka sig till att, med antagande

av Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, i anledning av motionen

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av sådan ändring i

gällande föreskrifter i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag

åt skogstorpare och lägenhetsinnehavare, att detsamma må åtminstone

delvis kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång till

vederbörande utbetalas, oberoende därav att varken uthus- eller manbyggnad

blivit färdig och behörigen godkänd eller föreskrivet odlingsarbete

helt fullgjorts.

På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen

dels anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition av

Riksdagen bifallits,

dels och anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande föreskrifter

i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag till innehavare

av torp och odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen, att statsbidraget må, åtminstone till någon

del, kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång till vederbörande

utbetalas, oberoende därav, att varken uthus- eller manbyggnad

blivit behörigen godkänd eller föreskrivet odlingsarbete helt fullgjorts.

Stockholm den 24 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.