Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.

1913-05-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:135, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 135.

1

Nr 135.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 maj 1913.

» » »i Andra kammaren den 26 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan

till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.

(Lagutskottets utlåtande nr 28.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har av enskild motionär hemställts,

att Riksdagen för sin del måtte besluta ändring av 26 § i lagen den

11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av inteckningsförordningen i

syfte att anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev ej

må äga rum annorledes än i sammanhang med begäran om dödning

av inteckningen beträffande motsvarande skuldbelopp samt eventuell begäran

om ny intecknings meddelande för beloppet.

Innebörden av det nya rättsinstitut, ägarehypoteket, som genom

lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom infördes i svensk

rätt, kan i huvudsak sägas vara den, att fastighetsägare är såsom inteckningshavare

principiellt likställd med annan sådan, och att den å en inteckning

grundade rätt, som icke tillkommer någon annan, tillkommer

honom. Enligt 25 § inteckningsförordningen i dess nya lydelse äger

förty vid fastighetens exekutiva försäljning fastighetsägaren eller, om han

är i konkurs försatt, hans konkursbo tillgodonjuta inteckningshavares rätt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 47 käft. (Nr 135.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 135.

för obelånad inteckning; och är inteckning blott delvis belånad, vare sig

på grund av verkställd avbetalning eller därför att överhypotek från

början förefunnits, skall vid exekutiv försäljning det överskjutande beloppet

tillgodokomma ägaren eller hans konkursbo.

För att emellertid fastighetsägaren, då han gjort avbetalning å intecknat

belopp, skall kunna för kreditändamål tillgodogöra sig sin däremot

svarande andel i inteckningen, oaktat han ej innehar handlingen, är i

26 § första stycket skyldighet stadgad för inteckningshavaren, att, där ej

annat förbehåll gjorts, på begäran av fastighetsägaren och mot förskott

av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för avbetalningens

antecknande i inteckningsprotokollet. Därvid skall ock såväl å

inteckningshandlingen som i protokollet antecknas, att handlingen ej

vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet. Sådant uppvisande

kan jämväl ske vid annan underrätt än inteckningsdomstolen. I detta

fall har fastighetsägaren att med företeende av protokoll över uppvisandet

göra anmälan därom hos inteckningsdomstolen (26 § andra stycket).

Sedan efter anteckning om avbetalning inteckningsrätten till ifrågavarande

belopp frigjorts från inteckningshandlingen, kan inteckningsrätten

i denna del antingen överflyttas på en annan handling, i det nämligen

på begäran av fastighetsägaren ny inteckning till belopp motsvarande vad

som avbetalats må meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens

återstående fordran; eller ock kan, utan att inteckningshandlingen

företes, den gamla inteckningen dödas till samma belopp

(26 § tredje stycket).

Mot detta i 26 § inteckningsförordningen stadgade förfarande har

av motionären i ett visst avseende riktats en anmärkning, vilken synes

icke sakna fog.

Då fastighetsägaren kanske icke förr än lång tid, efter det jämlikt

26 § första stycket anteckning om avbetalning skett i inteckningsprotokollet,

begagnar sig av den honom enligt tredje stycket av samma paragraf

tillkommande rätt att få ny inteckning beviljad för avbetalade

beloppet eller inteckningsrätten till samma belopp dödad, kommer gravationsbevis

rörande fastigheten i förevarande hänseende att under mellantiden

innehålla, att — såsom i protokollet antecknats — den ifrågakomna

inteckningshandlingen »ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade

beloppet». Genom en dylik anteckning torde emellertid en icke lagkunnig

kunna få den felaktiga föreställningen, att den på grund av nämnda

handling meddelade inteckningen icke besvärar fastigheten till större belopp

än det, som efter avbetalningen återstår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 135.

Det av motionären för undanröjande av denna olägenhet framställda

förslaget, att anmälan om avbetalning å intecknat skuldebrev ej

skulle få äga rum annat än i sammanhang med begäran om dödning

av inteckning för motsvarande skuldbelopp eller eventuell begäran om

ny inteckning för samma belopp, synes emellertid icke utgöra en lämplig

lösning av den förevarande frågan.

Då nämligen intecknings dödande eller beviljande för avbetalat

belopp uppenbarligen måste äga rum vid inteckningsdomstolen, skulle

genom en bestämmelse av dylikt innehåll jämväl den del av det ifrågavarande

förfarandet, som består i inteekningshandlingens uppvisande för

avbetalningens antecknande i protokollet och å handlingen, vilket eljest

utan olägenhet skulle kunna ske vid vilken domstol som helst, ovillkorligen

för varje fall äga rum vid den rätt, inom vars domvärjo den

intecknade fastigheten är belägen.

Inteckningshavaren skulle sålunda för att kunna tillhandahålla

inteckningshandlingen för avbetalningens antecknande mången gång bliva

nödsakad att till avlägsen ort försända eller eljest där tillhandahålla

handlingen, vilket i allmänhet torde för honom medföra olägenhet och

risk och i särskilda fall kunde komma att möta mycket stora svårigheter.

Det ifrågavarande syftemålet synes däremot kunna vinnas därigenom,

att, vid inteekningshandlingens uppvisande inför rätten för anteckning

om verkställd avbetalning, anteckningen sker i domboken i

stället för, såsom nu är föreskrivet, i inteckningsprotokollet. Någon anteckning

därom, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade

beloppet, skulle sålunda ej komma att inflyta i inteckningsboken

och i gravationsbevis rörande fastigheten. Den ovan anmärkta

olägenheten skulle härmed vara undanröjd och anmälan om avbetalningen

dock fortfarande kunna ske vid vilken domstol som helst.

Någon anmärkning ur principiell synpunkt synes ej kunna riktas

mot ett så ordnat förfarande. De anteckningar, som för närvarande

inflyta i inteckningsprotokoll och inteckningsbok, hava avseende å själva

inteckningsåtgärden och den rätt i fastigheten denna bereder, under det

att den anteckning, varom här är fråga, endast avser att klargöra fastighetsägarens

och inteckningshavarens inbördes förhållande i fråga om en

i övrigt oförändrad inteckningsrätt.

Då genom lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,

16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt

med avseende å sådan inteckning införts enahanda institut, som här är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 135.

i fråga, och bestämmelserna rörande förfarandet vid anmälan om avbetalning

och dödning av eller beviljande av ny inteckning för avbetalat

belopp, vilka bestämmelser innefattas i nämnda lags 14 § 1 mom., avfattas

i fullkomlig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 26

§ inteckningsförordningen, är uppenbarligen vad ovan sagts i lika grad

tillämpligt i fråga om de nämnda bestämmelserna i lagen om inteckning

i tomträtt och en ändring jämväl i denna lag erforderlig.

Med hänsyn därtill, att ifrågavarande bestämmelser träda i kraft

redan den 1 januari 1914, har Riksdagen, för att ej den ovan anmärkta

olägenheten under någon tid efter berörda tidpunkt skall bestå, ej ansett sig

böra inskränka sig till att hos Eders Kung]. Maj:t anhålla om utarbetande

av förslag till sådan ändring, utan omedelbart antagit lag i ämnet.

Riksdagen får alltså tillkännagiva, att Riksdagen för sin del antagit

följande

(l:o) Lag angående viss ändring i lagen den il oktober 1912 om

ändring i vässa delar av förordningen den 18 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa

delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom förordnas, att 26 § i nämnda förordning skall erhålla följande

lydelse:

26 §.

Har fastighetsägaren gjort avbetalning å intecknat belopp, vare

inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av fastighetsägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten, på det att handlingen må förses med rättens

bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet,

och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad inteckningshandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av

vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i

protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 135. 5

domboken, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika ingiver handling

innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande

vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst

efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock fastighetsägaren

öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits.

samt

(2:o) Lag angående viss ändring i fägen den IS oktober 1912 om

ändrad lydelse av 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den !4 Juni 1907 om

inteckning i tomträtt.

Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse

av 7 14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt förordnas, att 14 § 1 mom. i sistnämnda lag skall erhålla

följande lydelse:

14 §.

1 mom. Har tomträttshavaren gjort avbetalning å intecknat belopp,

vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av tomträttshavaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa

inteekningshandlingen vid rätten, på det att handlingen må förses med

rättens bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade

beloppet och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad

inteekningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av

vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i

protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes° eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i domboken,

må, där tomträttshavaren det äskar och tillika ingiver handling

innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande

vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst

efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock tomträttshavaren

Öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits.

Stockholm den 26 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 47 höft. (Nr 135.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.