Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, dels ock i anledning av samma proposition väckta motioner.
1913-05-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:137, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, dels ock i anledning av samma proposition väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 137.
1
Nr 137.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 26 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj.is proposition med förslag till lag angående köttbesiktning
och slakthus, dels ock i anledning av samma
proposition väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 32.)
Till Konungen.
Genom en den 4 april 1913 dagtecknad proposition, nr 177, liar Eders
Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit Riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag angående köttbesiktning och
slakthus.
Riksdagen bär i huvudsak biträtt nämnda lagförslag. Beträffande
de särskilda bestämmelserna i förslaget har dock Riksdagen funnit här
nedan angivna ändringar och erinringar påkallade.
Den i § 3 mom. 2 upptagna bestämmelsen avser att förebygga den
olägenhet, som med nu gällande stadgande visat sig kunna uppstå i
sådana fall, där stad, varest slakthustvång finnes infört, består jämväl av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 49 höft. (Nr 137—138.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 137.
ett därintill beläget landsbygdsområde. Särskilt vid de under senare tid
ofta förekommande inkorporeringarna med stad av områden utanför stadens
planlagda del har behov framträtt av jämkning av stadgandets nuvarande
avfattning i syfte att åt invånarne på dessa områden bibehålla
rätten att för eget hushåll företaga slakt utan anlitande av stadens slakthus.
Riksdagen har ock i likhet med Eders Kungl. Magt ansett lättnad
i slakthustvånget böra beredas för invånare i dylika till stad hörande,
men utanför stadsplanen belägna områden. Därvid har emellertid Riksdagen
funnit denna befrielse böra medgivas utan den omgång, som
innefattas i den uti propositionen upptagna bestämmelsen, att Konungens
befallningsh avande skall efter prövning av förefintliga skäl träffa avgörande
för varje särskilt fäll, där sådan eftergift i slakthustvånget
påkallas. Riksdagen har alltså ansett det utan fara kunna stadgas frihet
i allmänhet för personer, boende utanför en stads planlagda område,
att för förbrukning i eget hushåll slakta dem tillhöriga djur av det slag,
som här avses.
Av enskilda motionärer har hemställts, att i lagen måtte upptagas
sådana bestämmelser, att det så kallade organtvånget icke finge tillämpas
vid köttbesiktning.
Det låter sig enligt Riksdagens uppfattning icke förneka, att ett
allmänt införande av organtvång vid köttbesiktning är ägnat att för
köttproducenterna, i synnerhet inom orter på längre avstånd från samhällen
med köttbesiktningstvång, medföra avsevärda olägenheter genom
oförmånlig inverkan på avsättningsförhållandena, ävensom på möjligheten
för dem att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt själva tillgodogöra sig
ifrågavarande delar av djurkroppen. Riksdagen har dock icke ansett
lämpligt, att i lagen införa förbud mot stadgande av organ tvåa g. Det
föreliggande förslaget innefattar i förevarande hänseende icke någon
ändring i nu gällande ordning, enligt vilken det ankommer på Eders
Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om besiktning av kött,
varvid Eders Kungl. Maj:t även kan föreskriva organtvång. Den utredning,
som i ämnet förebragts, giver icke, enligt Riksdagens mening, tillfyllestgörande
skäl att härutinnan gå ifrån vad nu gäller. Det har ifrågasatts,
att så till vida inskränka organtvånget, att sådant icke skulle få
i något fall tillämpas vid besiktning av kött av svin och till äventyrs
andra smärre djur av i lagen uppräknade slag. Och Riksdagen har för
sin del funnit mycket starka skäl föreligga för den uppfattningen, att
en allmän tillämpning av organtvång på kött av särskilt förstnämnda
slag av djur skulle för lantbefolkningen medföra avsevärda olägenheter.
Men Riksdagen har dock icke ansett sig kunna på den nu föreliggande
3
Riksdagens skrivelse Nr 137.
utredningen föreslå införande i lagen av en bestämmelse om förbud mot
stadgande av ersättning för detta fall. Riksdagen anser det emellertid
böra förväntas, att Eders Kungl. Maj:t vid utfärdande av de närmare
föreskrifter i förevarande avseende, som det ankommer på Eders Kungl.
Maj:t att meddela, tager denna fråga i noggrant övervägande och därvid,
så långt ske kan, tillmötesgår de uttalade önskemålen i förevarande
hänseende.
Utskottet har i fråga om § 7 mom. 1 vidtagit den ändring i Eders
Kungl. Maj:ts proposition, att i stället för medicinalstyrelsen Konungens
befallningshavande fortfarande, i likhet med vad för närvarande gäller,
skall utöva den i §:n omförmälda prövning av besvär i frågor angående
köttbesiktning. Riksdagen anser nämligen, att de fördelar i avseende å
parternas bekvämlighet och den större bekantskap med lokala förhållanden
samt ett snabbare avgörande, som vinnes genom att till Konungens
befallningshavande förlägga prövningen av besvären, äro av den betj^- delse, att denna anordning är att föredraga framför Eders Kungl. Maj:ts
förslag att göra medicinalstyrelsen till den i detta hänseende prövande
myndigheten.
I fråga om slakteriinrättning, som är avsedd huvudsakligen för
utförsel av kött ur riket (exportslakteri), medgives i § 9, att Konungen
må giva tillstånd att i stad med slakthustvång nedslagning av kreatur
må verkställas även i dylikt slakteri samt att kött av därstädes slaktat
kreatur må efter föreskriven besiktning och stämpling saluhållas eller
utbjudas till människoföda jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång.
Detta utgör så till vida en inskränkning av nu gällande lags
bestämmelser i detta ämne, att enligt § o i samma lag det dels ankommer
på Konungens befallningshavande att meddela tillstånd till inrättande
under offentlig kontroll av exportslakteri och dels sådant tillstånd
jämväl kan meddelas med avseeude å »annan slakterianstalt, belägen
utom stad», om anstalten prövas vara ändamålsenligt anordnad.
Då såväl exportslakterier som andra slakterier av sistberörda
beskaffenhet under senare år tillkommit i rätt avsevärt antal och för
köttproducenter i de orter, där de äro belägna, erhållit eu ganska stor
ekonomisk betydelse, synes det Riksdagen vara angeläget, att möjlighet
icke betages för dylika slakterier att fortfarande utöva sin verksamhet
eller att nya få anordnas, där förhållandena göra sådant önskvärt och
lämpligt. Riksdagen har dock icke ansett lämpligt i detta avseende
återgå till bestämmelserna i § 3 uti den nu gällande lagen, enligt vilka
inrättande av sådana slakterier, varom här är fråga, må ankomma på
Konungens befällningshavandes medgivande. Utan såsom i Eders Kungl.
4
Riksdagens skrivelse Nr 137.
Maj:ts förslag föreskrivits och Riksdagen jämväl ansett lämpligt i fråga
om exportslakterier, synes det böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t att
medgiva såväl att jämväl annan slakteriinrättning belägen utom stad må
ställas under offentlig kontroll som ock att kött av kreatur, som slaktats
å sådant slakteri, må efter föreskriven besiktning och stämpling saluhållas
och utbjudas i likhet med kött från exportslakterier. I enlighet med
vad sålunda anförts har Riksdagen ansett bestämmelser böra i § 9 införas.
Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändrat skick antaga Eders
Kungl. Maj:ts genom ifrågavarande proposition framlagda förslag till
lag angående köttbesiktning och slakthus, får härmed hos Eders Kungl.
Maj:t anmäla, att Riksdagen för sin del antagit följande
Lag
angående köttbesiktning och slakthus.
§ I
Till
kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse
utan ock huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande
kött av kor även juver.
§ 2.
Mom. 1. Köttbesiktningstvång, innefattande förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, eller vid beredning av föda
för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd för försäljning
till människoföda, använda sådant kött, därest köttet icke är,
efter undersökning av besiktningsman, försett med stämpel, som omförmäles
i denna lag, må för stad eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans
för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla,
eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning av
stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet av Konungens
befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets
försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning
inom ifrågavarande område må kunna utan större vare sig
tidsutdräkt eller annan olägenhet äga rum; börande förslag, innehållande
Riksdagens skrivelse Nr 137. 5
nödiga bestämmelser i dessa avseenden, vid berörda framställning om
införande av köttbesiktningstvång fogas och av Konungens befällningshavande
i sammanhang med densamma prövas.
Mom. 2. Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av
sådant stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller
däremot svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,
föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens
b ef all n i ngsh av ande, som jämväl: äger att, därest i denna lagfor
rätt till köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas
samt rättelse härutinnan, efter av Konungens befallningshavande
därom gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara
förut meddelat stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke
vara vidare gällande.
§ 3.
Mom. 1. Slakthustvång, innefattande förbud att slakta djur av de
slag, som är o nämnda i § 2, annorledes än i särskilt för ändamålet
inrättat och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, kan
stadgas lör stad eller visst område därav. Slakthuset kan vara beläget
inom eller utom den stad eller det område därav, som slakthustvånget
omfattar. Det ankommer på Konungens befallningshavande att i den
ordning och under de -villkor, som i § 2 omförmälas, stadga, att slakthustvang
skall vara gällande, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,
efter Konungens befallningskavandes hörande, gillad plan
blivit uppfört och efter av medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning
godkänt; börande, därest köttbesiktningstvång för staden eller det område
därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, icke redan
är gällande, köttbesiktningstvång i sammanhang med slakthustvång
införas. Innefattar beslutet inrättande av slakthus utom stadens område,
värde beslutet i denna del underställt Konungens prövning; och äge
Konungen, vid j meddelande av tillstånd till slakthusets förläggande utom
stadens område, där så erfordras, giva särskilda föreskrifter angående
vilka myndigheter skola utöva den befattning i avseende å slakthuset,
varom i denna lag sägs. Förbud, varom ovan förmäles, utgör ej
hinder för att djur av de slag, som här avses, nedslaktas utom det
offentliga:: slakthuset, om nedslaktandet föranledes av hastigt inträffad
sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock i sådant fall köttet, om det
är avsett att användas till människoföda, genast efter djurets nedslakt
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 137.
ning'' ostyckat jämte alla därtill börande inälvor utom tarmar föras till
det offentliga slakthuset för att där besiktigas.
Mom. 2. Utan hinder av det i mom. 1 stadgade förbudet må
person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda
område, för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga
djur av de slag, som förut nämnts, utom det offentliga slakthuset.
Mom. 3. Beträffande ändring uti eller upphävande av stadgande
om slakthustvång gälle i tillämpliga delar vad angående köttbesiktningstvång
är i § 2 bestämt.
§ 4.
Närmare föreskrifter angående besiktningsmans tillsättande och
entledigande meddelas av Konungen.
§ 5-
Mom. 1. Vid slakt av djur utav de slag, som i § 2 nämnda äro,
i offentligt slakthus, varom stadgas i § 3, skall besiktningsman anställa
undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn till dess
hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med avseende å dettas duglighet
till människoföda.
Mom. 2. Vid annan besiktning enligt denna lag av kött. i vanlig
bemärkelse skall undersökning av besiktningsman anställas å minst halv
kropp, som dock beträffande häst eller större nötkreatur än kalv kan
vara delad i fram- och bakdelspart.
Mom. 3. Närmare föreskrifter om besiktning av kött meddelas av
Konungen.
§ 6.
Mom. 1. Kött, som vid besiktning enligt denna lag finnes vara
till människoföda tjänligt, skall genom åsättande av stämpel betecknas
såsom godkänt.
Mom. 2. Anträffas vid besiktning enligt denna lag kött, som först
efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet, innan det stämplas,
genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll undergå
sådan behandling.
Mom. 3. Har kött blivit efter besiktning, anställd enligt denna
lag, försett med stämpel, som ovan sägs, erfordras icke förnyad sådan
7
Riksdagens skrivelse Nr 137.
besiktning och stämpling för dess saluhållande, utbjudande eller användande
för ändamål, som i § 2 omförmäles, inom annat samhälle
med köttbesiktningstvång.
Mom. 4. Närmare föreskrifter angående antalet stämplar och deras
utseende samt om stämplingen meddelas av Konungen.
Mom. 5. Finnes vid besiktning enligt denna lag kött vara till
människoföda otjänligt, skall detsamma, utan kostnad för köttets ägare,
genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll användas
till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat sätt oskadliggöras. I
förra fallet är köttets ägare berättigad utfå ersättning, svarande mot
köttets värde vid sådant användande.
§ 7.
Mom. 1. Därest vid besiktning, anställd enligt denna lag, köttets
ägare icke åtnöjes med besiktningsmans åtgärd eller beslut, må han
däri söka ändring genom besvär, vilka böra vid talans förlust till
Konungens befallningskavande ingivas inom tio dagar efter det klaganden
av åtgärden eller beslutet erhöll del, dagen då delgivningen skedde likväl
oräknad; börande emellertid, utan hinder av besvär, det överklagade
beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.
Mom. 2. Besiktningsman är skyldig, då framställning därom göres,
till klaganden utan lösen lämna skriftligt meddelande om klandrade åtgärden
eller beslutet och skälen därför; skolande dock, därest klagan
avser beslut enligt § 6 mom. 2 eller 5, sådan framställning göras omedelbart
efter besiktningen, och må sådan behandling av köttet, som i
berörda, lagrum sägs, i dylikt fall ej företagas förr än 48 timmar förflutit
efter besiktningen.
§ 8.
Mom. 1. För köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling
av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2 samt för begagnande av
offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, äger samhället uppbära avgifter enligt
taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning
är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för
minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej sättas högre, än
som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets kostnader för
köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling och, där
8 '' Riksdagens skrivelse Nr 137.
fråga är om begagnande av offentligt slakthus, som nyss är nämnt, till
betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll
jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.
Mom. 2. Där särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit
anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, varom i § 3 sägs,
må i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om
slakthusets begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande
av marknadsplatsen och vid densamma uppförda stall ar ävensom för
kreaturens utfodring, skötsel och vågning.
§ 9.
Utan hinder av bestämmelserna i denna lag må Konungen meddela
föreskrifter angående kontroll av kött, som införes till riket, samt av
kött, avsett för utförsel ur riket.
Ej heller må lagens bestämmelser utgöra hinder för Konungen att
medgiva att i stad med slakthustvång nedslagning av kreatur må
verkställas, förutom i det offentliga slakthuset, i huvudsakligen för utförsel
av kött ur riket avsedd och på av Konungen fastställda villkor
under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri).
Jämväl må Konungen utan hinder av lagens bestämmelser medgiva
att såväl kött av kreatur, slaktat i exportslakteri vare sig i stad
eller på landet, som ock kött av kreatur, slaktat i annan, utom stad
belägen och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll
ställd slakteriinrättning må efter besiktning och stämpling, som av
Konungen föreskrives, till salu hållas, utbjudas eller användas för ändamål,
som i § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång.
§ io.
Där i följd av slakthustvångs införande byggnad eller annan inrättning
för bedrivande av slakterirörelse, som i stad lovligen idkas och
vars utövande icke medgivits blott tills vidare eller till dess annorlunda
bleve föreskrivet, ej längre kan för därmed avsett ändamål användas,
vare ägaren berättigad att av staden undfå ersättning för den
värdeminskning, hans fastighet och övriga ifrågavarande inrättningar
därigenom undergå.
Riksdagens skrivelse Nr 137.
9
§ Il
Bryter
någon mot förbud, varom i § 2 eller § 3 sägs, böte från
och med två till och med etthundra kronor.
§ 12-
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
mot denna lag, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, när han
därtill varder lagligen förvunnen, fällas, för varje gång åtal emot
honom ägt rum och han därav undfått del, till de böter, som för ifrågavarande
förseelse äro bestämda.
§ 13-
Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där
sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan
över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet
angående besvär i brottmål är stadgat.
§ 14-
Emot beslut eller åtgärd, som enligt denna lag eller på grund av
i densamma givna föreskrifter meddelats eller vidtagits av Konungens
befallningshavande eller medicinalstyrelsen, äger den, som anser sin
rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär hos
Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är stadgad; börande dock, utan hinder
av besvär, beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan
varda förordnat.
§ 15-
Mom. 1. Böter, som ådömas efter denna lag, tillfalla samhällets
kassa.
Mom. 2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av dessa böter, skola
de förvandlas enligt allmän strafflag.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 49 höft. (Nr 137 138.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 137.
§ 16-
Grenom denna lag upphäves lagen angående köttbesiktning och
slaktbus den 22 december 1897 med däri sedermera gjorda ändringar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.
Stockholm den 26 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.