Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering samt en i ämnet väckt motion.
1913-05-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:139, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering samt en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 139.
1
Nr 139.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.
» s » i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering samt en i ämnet väckt motion.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 38.)
Till Konungen.
Genom proposition nr 119 av den 7 mars 1913 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
antaga nedan intagna förslag till förordning om ändrad lydelse av 54 8
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering ävensom besluta, att den förordning, som sålunda
kunde komma att antagas, skulle träda i kraft å tid, som av Eders
Kungl. Maj:t bestämdes.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 50 käft. (Nr 139—142.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 139.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 54 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.
54 §.
1 mom. Till beredande av ersättning åt ordförandena och de av
Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,
arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna,
arvode åt kronans ombud hos Stockholms stads prövningsnämnd
ävensom gottgörelse för det i samband med taxer in gsförrättningarna
i övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän må enligt
Kungl. Maj:ts förordnande för varje år utgå högst ett belopp, motsvarande
två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma
för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknats.
2 mom. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast
den 1 juli varje år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående
ej mindre länets eller, i fråga om Stockholm, stadens hela inkomst- och
förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut än även
den ersättning, som för bestyr med taxeringsarbetet anses höra tillkomma
en var av de personer, inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt
bestämmelserna i 1 mom. äro därtill berättigade; skolande därvid jämväl
angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas
beräknande.
Efter prövning av vad sålunda föreslagits, bestämmer Kungl. Maj:t,
huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds
förfogande. Sålunda anvisat belopp äger prövningsnämnden
efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande fördela emellan de till
ersättning berättigade.
Vid ersättningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de
särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet, tid och arbete.
3 mom. Till gäldande av förut icke omförmälda, av prövningsnämnds
arbeten föranledda utgifter, såsom ersättning för biträde åt
kronans ombud vid förberedande göromål, nödiga tryckningskostnader
3
Riksdagens skrivelse • Nr 139.
samt gottgörelse för uppassning hos prövningsnämnden, äger varje
prövningsnämnd efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande använda
erforderligt belopp.
4 mom. Angående de av prövningsnämnden enligt 2 och 3 mom.
beviljade beloppen och dessas fördelning bör i länen till Kungl. Maj:ts
befallningshavande avlåtas särskilt utdrag av nämndens protokoll, varefter
beloppen i vanlig ordning utbetalas och med bifogande av protokollsutdraget
i kronoräkenskaperna redovisas. Om de av Stockholms
stads prövningsnämnd beviljade beloppen och fördelningen därav skall
underrättelse genom utdrag av nämndens protokoll meddelas statskontoret,
varifrån beloppen utbetalas.
5 mom. Å taxeringsnämnds sammanträdesort icke bosatta, av
kommun valda ledamöter i denna nämnd äga, därest vederbörande kommunalstämma
eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa sådant besluta,
att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar med högst fyra kronor om dagen dels
ock, då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst lega
för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass å
järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.
6 mom. Å prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter
i denna nämnd samt de taxeritfgsnämndsordförande eller av Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit
sig i residensstaden före eller under prövningsnämndens sammanträde
för upplysningars meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättning under
såväl sammanträdes- som resedagar med tio kronor om dagen samt
övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente.
Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i prövningsnämnd,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sig för
att deltaga i protokollsjusteringen.
7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter av taxeringslängderna,
som det enligt 36 § 4 mom. och 47 § 3 mom. åligger dem
att avlämna, undfå ersättning med femtio öre arket.
8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamrerare jämlikt
44 § beviljad ledighet från vissa tjänstegöromål förordnas att samma
göromål förrätta, skall utgå gottgörelse motsvarande landskamrerares
tjänstgöringspenningar.
9 mom. De belopp, som utgå enligt 6, 7 och 8 mom., böra, utan
4
Riksdagens skrivelse Nr 139.
sammanblandning med de i 1—4 mom. omförmälda taxeringskostnaderna,
utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande efter granskning av därå
ingivna rekvisitioner.
Uti en i anledning av förevarande proposition inom Riksdagen
väckt motion bär hemställts om sådan ändring av det av Kungl. Maj:t
föreslagna 5 mom. i förevarande paragraf, att kommun även måtte erhålla
befogenhet att bevilja traktamentsersättning till av kommunen vald ledamot
av taxeringsnämnden, som är boende å sammanträdesorten.
Det nya i Eders Kungl. Maj:ts förslag innehålles i det föreslagna
5 mom.
Utan att ingå på förslagets principiella innebörd av undantag från
den vedertagna regeln, att kommunala uppdrag äro förtroendeuppdrag,
som fullgöras utan gottgörelse, finner Riksdagen sig övertygad av vad
föredragande departementschefen anfört rörande det praktiska behovet
av rätt för kommun att bevilja ersättning i förevarande fall. Invändas
kunde tilläventyrs, att ledamöterna i taxeringsnämnd utföra ett arbete
i statens intresse och därför borde gottgöras av statsmedel, men, frånsett
att detta ej är enda fallet, då kommunalvalda organ få tjäna statsändamål,
får det ihågkommas, att taxeringsarbetet också är av stor vikt
för kommunen såsom skapande grunderna för den kommunala utdebiteringen.
Anordningen av ifrågavarande gottgörelse såsom allenast villkorlig
och till storleken inom visst maximum beroende av prövning i varje
särskilt fall synes innesluta garanti för att, såsom departementschefen
yttrat, »ersättningen icke tillmätes på sådant sätt, att intresset för arbetsuppgiften
uppväges av eller kan förväxlas med intresset för betalningen».
Tvivelaktigt kan synas, när en person skall anses bo på eller
utom »sammanträdesorten». Sistnämnda uttryck förekommer väl redan
nu i förordningen, men endast beträffande prövningsnämnd, som alltid
sammanträder i residensstaden. Det riktiga torde emellertid vara att,
i saknad av annan ledning för bedömandet, följa bestämmelserna i 13 §
resereglementet angående begränsningarna för rätten till resekostnadsersättning.
Eders Kungl. Maj:ts förslag synes i viss mån gynna de utanför
sammanträdesorten bosatta ledamöterna, vilka skulle få både resekostnadsersättning
och dagtraktamente, medan övriga ledamöter ej skulle kunna
få någon ersättning alls. Det i ovannämnda motion framställda förslaget
avser att avhjälpa denna ojämnhet, och finner Riksdagen de för
5
Riksdagens skrivelse Nr 139.
propositionen anförda skälen i huvudsak stödja även den i berörda
motion föreslagna utsträckningen av rätten till dagtraktamente till de å
orten boende ledamöterna. Det relativa grannskapet till platsen för
nämndens sammanträden anser Riksdagen icke böra utesluta rätt till
traktamente, men å andra sidan bör denna omständighet naturligen
tagas med i räkningen vid bestämmandet av ersättningens storlek.
Därjämte må anmärkas, att då förevarande 5 mom. omformulerats
till överensstämmelse med Riksdagens ovan angivna ståndpunkt, hänsyn
tagits jämväl därtill, att det av Riksdagen beslutade stadgandet må
komma att i motsats till det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna bliva
tillämpligt även i stad.
Riksdagen får sålunda tillkännagiva, att Riksdagen
dels antagit Eders Kungl. Majrts förevarande förslag till förordning
om ändrad lydelse av 54 § förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dock att åt
5 mom. givits följande lydelse:
5 mom. Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga,
därest vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, dessa eller i stad stadsfullmäktige sådant besluta, att av kommunens
medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes-
som resedagar med högst fyra kronor om dagen, dels ock, då
de icke äro bosatta å den ort, där nämnden sammanträder, samt då
skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst lega för
skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass å järnväg
eller för salongsplats å ångfartyg;
dels ock, beslutat, att förordningen skall träda i kraft å den tid,
Eders Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.