Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i 7 § 2:o) b) förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

1913-05-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:140, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i 7 § 2:o) b) förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 140.

Nr 140.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.

» > »i Andra kammaren den 30 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om ändring i 7 § 2:o) b) förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 39.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion kar föreslagits, att Riksdagen

ville besluta

antingen, att § 7 mom. 2:6} b) av förordningen om inkomst- ock

förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910 skulle erhålla följande ändrade

lydelse:

»b) Utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska

bankbolag, vare sig denna utdelning sker i penningar eller penningars

värde, genom utdelning av aktier eller lotter i eget eller annat

aktiebolag eller solidariskt bankbolag eller på annat sätt; samt))

eller ock, att punkt 4:o) i de vid förordningen om inkomst- och

förmögenketsskatt fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Xr 140.

7

»4:o)

Inkomst från bolag in. m.

Såsom beskattningsbar — — — — — — — —--— — —

— — — till utdelningen. Likaledes anses såsom beskattningsbar utdelning

av nu nämnda slag all utdelning av aktier eller lotter i eget eller

annat aktiebolag eller solidariskt bankbolag, ävensom varje annan utdelning

till aktieägare eller lottägare av penningar eller penningars värde,

såvida utdelningen ej är att hänföra till återbetalning vid bolags upplösning

av inbetalt aktiekapital. Har aktie — — — (nuvarande lydelse)

--— — — — — förvärvade vinst.»

Det av den s. k. kommunalskattekommittén år 1900 avgivna betänkandet

innehöll bland annat den nyheten för vårt skattesystem, att

till beskattningsbar inkomst av kapital skulle räknas även »utdelning å

aktier, kommanditlotter och lotter i enskilda bankbolag», och i den

skrivelse till Kungl. Maj:t, däri 1901 års Riksdag med anledning av

väckt motion anhöll om utarbetande av förslag om införande av en från

bevillningen fristående direkt statsskatt, att utgå av alla slag av inkomst,

framhölls uttryckligen, att även aktieutdelning skulle beskattas.

I 1902 års förordning om inkomstskatt stadgades också (3 §), att

till inkomst av kapital skulle räknas bland annat »utdelning å aktier i

inländska aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag». Denna bestämmelse

bibehölls oförändrad i 1907 års inkomstskatteförordning, och i nu

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt har den ej

undergått annan ändring än att av given anledning orden »lotter i

enskilda bankbolag» utbytts mot »lotter i solidariska bankbolag».

Yad under »utdelning» i förevarande bemärkelse bör inbegripas,

har ej närmare bestämts än att i punkt 4:o) i särskilda anvisningarna till

ledning vid taxering för inkomst och förmögenhetsskatt föreskrivits, att

»såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag

upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit

eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka bolagets

tillgångar som använts till utdelningen». Ej heller lämna förarbetena

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 140.

till vare sig de äldre eller nyare skatteförordningarna någon tydligledning

härutinnan.

Vid granskning av 1910 års förslag till förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt erinrade kammarrätten beträffande nyssberörda

punkt 4:o), som redan i förslaget hade sin nuvarande lydelse, att då

utdelning från aktiebolag och solidariskt bankbolag här förklarades vara

beskattningsbar, »utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar som använts

till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att även en vid

bolags upphörande eller inskränkning av dess verksamhet företagen

utdelning av aktiekapital eller eljest av kapital, som inbetalts av bolagets

delägare, skulle bliva föremål för beskattning. Under antagande att en

sådan tolkning ej vore i förslaget avsedd, hemställde kammarrätten om

sådan omformulering av denna punkt, att berörda tolkning förebyggdes.

Med anledning härav yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning i statsrådet: »Med utdelning i förslagets

bemärkelse kan icke, synes det mig, förstås annan utdelning än den,

som äger rum under bolagets verksamhet; och är sådan utdelning givetvis,

oberoende om därtill använts kapitaltillgång eller årsvinst, beskattningsbar

hos delägaren. År åter fråga om utbetalande till delägare av

delägares andel i bolagets kapitaltillgångar i sammanhang med bolagets

upplösning, föreligger icke någon utdelning i ovan angivna bemärkelse.

Om delägaren därvid skulle göra en vinst, är beskattningen av denna

vinst beroende av de allmänna reglerna för beskattning av vinster av

tillfällig natur---. Kammarrättens erinran synes mig därför icke

påkalla omformulering av ifrågavarande punkt.»

Frågan återupptogs emellertid vid 1910 års riksdag av enskild

motionär, som, under åberopande av kammarrättens berörda uttalande,

framhöll, att ifrågavarande bestämmelse i punkt 4:o) av särskilda

anvisningarna syntes föranleda, att, där under ett aktiebolags verksamhet

i sammanhang med nedsättning av aktiekapitalet viss del därav

utdelades, denna utdelning bleve beskattningsbar. Detta kunde ej vara

riktigt, då en sådan utdelning i själva verket endast vore ett återbekommande

av insatta medel och ingalunda borde betraktas såsom inkomst.

På grund därav hemställdes, att punkten måtte omformuleras

i det av kammarrätten angivna hänseendet.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionen, yttrade: »Utskottet,

som delar motionärens uppfattning, att sådan utbetalning till aktieägare,

som sker med anlitande av aktiekapitalet, icke bör anses utgöra beskattningsbar

inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett det kunna

befaras, att, därest i anvisningarna skulle införas särskilt stadgande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 140.

det i motionen angivna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då

vid bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna,

den del av de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och

ej heller utgöres av vinstmedel, borde i likhet med dessa senare bliva

föremål för inkomstbeskattning; och har utskottet på grund härav och

med avseende å vad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkande

om ändring i förevarande del av anvisningarna icke böra bifallas.))

Utskottets mening biträddes av Riksdagen, och något förtydligande

av hithörande bestämmelser kom icke till stånd.

Ehuru ordalagen i förevarande punkt 4:o) ej ovillkorligen inskränka

skatteplikten för aktieutdelning till sådan, som äger rum under

ett bolags bestånd, finner emellertid denna tolkning stöd i chefens för

finansdepartementet ovannämnda uttalande, och jämväl bevillningsutskottets

nyss återgivna, av Riksdagen godkända yttrande angiver, att

vad vid bolagets upplösning tillfaller aktieägarna bör anses beskattningsbart

såsom inkomst allenast i den mån däri ingå ännu ej fonderade

vinstmedel. I praxis lärer ej heller någon tvekan råda därom, att vid

bolags upplösning aktieägarnas andelar i bolagets kapitaltillgångar icke

skola beskattas. En sak för sig är, att den vinst delägare därvid gör

kan bliva beskattningsbar enligt de allmänna reglerna för beskattning

av vinster av tillfällig natur.

Med avseende å den omfattning, i vilken aktieutdelning under

ett bolags bestånd bör beskattas, torde vara ostridigt, att så icke skall

ske beträffande utdelning, som utgör återbetalning av det till bolaget

för aktier inbetalda kapital, aktiekapital jämte den del av reservfonden,

som vid emission av nya aktier uppkommit genom högre inbetalning

för aktierna än deras nominella värde. All annan valuta, som tillfaller

aktieägarna, skall beräknas såsom beskattningsbar inkomst. Utan betydelse

är, om för utdelningen tagits i anspråk vinstmedel, årets eller

tidigare, eller kapitaltillgång av annan beskaffenhet än den nyssnämnda

eller överhuvud taget om de utdelade medlen i bolagets hand varit att

anse som beskattningsbar inkomst eller icke.

Härvid märkas följande prejudikat.

Sedan R. aktiebolag, som idkade fabriksrörelse, sålt tomter, som bolaget

ägt några tiotal år, gjorde bolaget, utom vanlig vinstutdelning,

även en särskild »kapitalutbetalning)) till aktieägarna av köpeskillingen

för tomterna. Denna utbetalning har förklarats beskattningsbar. (Regeringsrättens

utslag den 8 juni 1909 på besvär av J. A. Norblad.)

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 14 samt. 50 höft. (Nr 139—142.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 140.

I. aktiebolag sålde sin fasta egendom (fabriker, vattenfall m. m.)

till staten, men tog egendomen på arrende av köparen och fortsatte sin

fabriksrörelse. Av influtna köpeskillingen utdelades visst belopp å varje

aktie. Detta belopp har beskattats. (Regeringsrättens utslag den 9

juni 1911 på besvär av P. A. Hellström.)

Utdelar bolag till sina aktieägare nya aktier i bolaget utan ersättning

eller till pris under kursvärdet, anses aktieägarna härigenom icke

hava erhållit sådan utdelning, som nu är i fråga.

En aktieägare i B. aktiebolag, som fått nya aktier i bolaget utan

att hava behövt inbetala något, har icke för dem beskattats, då genom

nämnda åtgärd något kapital ej utdrägt från bolaget. (Kungl. res.

den 9 september 1904.) _ .

På Grund av bestämmelse i testamente har ett visst antal aktier

i ett bolag, jämte annan egendom, avsatts till en fond, vars hela avkastning

skulle tillfalla en testators dotter, sedermera .gift med A., och

har därefter enligt beslut å bolagsstämma med användande av besparade

vinstmedel aktiekapitalet ökats, i följd varav nya aktier för var gammal

utlämnats till fonden. I tvist om rätt att utfå de nya aktierna såsom

utdelning å de gamla har makarna A:s talan därom ogillats, enär fondens

kapitalvärde ej ökats genom tillförandet av aktierna, men skulle

minskas, om de utlämnades till makarna (Kungl. Mai.ts dom den 12

juni 1908.)

I motionen lämnas ett referat av vissa sinsemellan likartade rättsfall

i samband med bildandet av Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Under hänvisning till detta referat vill Riksdagen framhålla, att det

sålunda anförda prejudikatet tydligen icke äro att räkna till fall av bolags

upplösning i vanlig'' mening utan torde desamma, efter regeringsrättens

motivering, få anses innebära, att om ett bolag uppgår i ett annat och

aktieägarna i förstnämnda bolag således i utbyte mot sina aktier erhålla

aktier i det sistnämnda bolaget, någon beskattningsbar utdelning

icke föreligger.

Beträffande frågan om beskattning av ersättning för överlåtelse av

teckningsrätt vid emission av nya aktier har uttalats, att denna flaga

borde avgöras på samma sätt som saken skulle ställt sig, om själva de

aktier, på vilka teckningsrätten grundade sig och icke endast teckningsrätten

överlåtits, vadan beskattningsbar inkomst skulle föreligga, om

aktierna förvärvats genom köp eller byte inom fem år, förrän teckningsrätten

försåldes. (Palmgren: »Självdeklaration», 8:e uppi. sid. 48.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 140.

Till utgångspunkt för den i motionen gjorda framställningen har

tagits det nyss omförmälda prejudikatet, och har motionären därvid funnit

den av regeringsrätten gjorda tillämpningen av hithörande stadganden,

om ock formellt riktig, innebära ett obehörigt undandragande av viss

inkomst från beskattning. Emellertid synes motionären hava missförstått

prejudikatet så, att han ansett detsamma angiva den högsta instansens

ståndpunkt rörande ett fall av utdelning i sammanhang med ett

bolags verkliga upplösning. Däremot har i motionen icke berörts det

föreliggande spörsmålets behandling vid 1910 års riksdag, därför ovan

redogjorts. Efter motiveringen att döma synes motionären, dock haft

närmast i sikte just frågan om beskattning av vad som tillfaller aktieägarna

vid ett bolags upplösning. De i motionen formulerade alternativen

synas innebära, att skatteplikt bör stadgas för all utdelning, som

tillkommer aktieägarna vare sig under bolagets bestånd eller efter dess

upplösning, med undantag blott för inbetalt aktiekapital.

Sålunda får motionen anses avse beskattning även av nya aktier,

som utan ersättning lämnas de gamla aktieägarna, s. k. gratisaktier. I

detta avseende delar icke Riksdagen den i motionen uttalade uppfattningen.

Det får nämligen ihågkommas, att ett aktiebrev icke representerar någon

given rätt till just det belopp, varå det lyder. En aktie medför, enligt sitt

begrepp, allenast rätt till en viss kvotdel av bolagets behållna tillgångar.

Kvoten ändras ej därigenom, att aktieägaren i stället för en aktie får

flera, som tillsammans förete ett högre nominellt belopp än den förra.

De nya aktierna tillföra icke aktieägarna något nytt värde och företräda

ej annan tillgång, än redan de gamla aktierna gjort, utan innebära så att

säga blott en klyvning av dessa senare. Att beskatta sådan aktieutdelning

måste därför anses oriktigt, vare sig utdelningen skett under

bolagets fortbestånd eller, såsom i det i motionen citerade rättsfallet,

vid ett äldre bolags uppgående i ett nytt i form av aktier i detta.

Yad nu angår beskattning av utdelning under ett bolags fortbestånd

synas, efter vad ovan anförts, lag och rättspraxis, utom beträffande

s. k. gratisaktier, redan motsvara motionens syfte, vadan Riksdagen

finner förhållandena i denna del ej påkalla några ändrade bestämmelser.

Däremot kunna onekligen de i motionen framhållna olägenheterna

framträda i många fall av bolags upplösning och tillgångarnas utskiftande

bland delägarna. Yad därvid utdelas blir, med nu gällande bestämmelser,

i regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel,

som, materiellt sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till

bestämmelsernas kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 140.

grund av sitt ändamål att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller

exploatera ett patent, är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell

vinst förrän i sammanhang med bolagets upplösning. I sådana

och andra liknande fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart

hade utdelats, blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott

därför, att de i stället under några år fonderats för att sedan på en

gång falla aktieägarna till. Riksdagen anser därför fullgiltiga skäl tala

för, att en utredning åvägabringas, avseende undersökning, i vilken

omfattning värden, som vid bolags upplösning tillföras aktieägarna, böra

såsom deras inkomst beskattas, samt i vad mån vidkommande författningar

böra i sådant avseende förändras eller förtydligas.

På nu anförda skäl får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då ett aktiebolag

eller solidariskt bankbolag upplöses, bolagets uppsparade tillgångar,

vilka icke utdelas förrän i sammanhang med bolagets upplösning,

må kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna, samt

för Riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande författningar,

som av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 30 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.