Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.

1913-06-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:146, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av inre farleder i Bohusläns skärgård.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 146.

3

Nr 148.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 31 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 1 juni 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta

motioner angående utredning och förslag i fråga om

upprensning och nyanläggning på statens bekostnad av

inre farleder i Bohusläns skärgård.

(Statsutskottets utlåtande nr 38.)

Till Konungen.

I särskilda likalydande inom Riksdagen väckta motioner kar

hemställts, att Riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i

vilken utsträckning inre farleder i Bohusläns skärgård må på statens

bekostnad upprensas eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

»Bland de faktorer, som kraftigast bidraga till skapandet av ett

lands välstånd och ekonomiska bärkraft, intaga kommunikationerna

utan tvivel ett synnerligen framstående rum. Betydelsen av goda

förbindelseleder har också hos oss redan länge varit erkänd. Därom

vittna — förutom de statsunderstödda landsvägarne — framförallt

de många järnvägsförbindelserna i vårt omfångsrika land, liksom ock

de kanalanläggningar, som här kommit till stånd. Måhända torde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 146.

dock vissa kommunikationsleder icke hava fullt tillerkänts den betydelse,

som bör tillkomma dem, nämligen de inre farlederna i

Sveriges långsträckta skärgårdar, och dock spela dessa farleder eu

väsentlig rol såväl för många av våra näringar som för den lokala

persontrafiken.

Av många skäl intar Bohuslän bland de svenska skärgårdsområdena

en säregen ställning, och samfärdseln på den bohuslänska

kusten blir i hög grad beroende av de inre farlederna. Fritt och

obehindrat bryta sig där Nordsjöns mäktiga vågor in över landet,

som liknats vid en enda väldig söndersprängd klippa; och envar,

som där sett våldsamheten av bränningarne vid ett upprört hav,

skall till fullo förstå de inre farledernas utomordentliga betydelse.

Av ålder hava också de små farlederna innanför havsbandet

flitigt utnyttjats. Men under tidernas lopp hava förhållandena så

ändrats, att dessa farleder ej längre kunna fylla sitt ändamål. Dels

hava farlederna uppgrundats genom slambildning, havstångens tillväxt

och andra orsaker, dels — och framförallt — hava de små

fiskebåtarna om två till tre fots djupgående efterträtts av fiskebåtar

och fraktbåtar av helt andra dimensioner.

Behovet av dessa sam färdsled ers vidmakthållande och upphjälpande

har ock länge varit insett. Redan år 1878 beviljade länets

landsting medel till undersökning av vissa farleder, och därefter har

under årens lopp rätt mycket utförts, framförallt — vilket också

av den bohuslänska befolkningen tacksamt erkännes — genom statens

ingripande, varförutan de kostsamma förbättringarne icke

kunnat åstadkommas.

Den sydligaste farled, som ifrågakommit till upprensning, är

Älbrektsunds kanal vid Marstrand. Sedan långt tillbaka har här

funnits en särskild farled, dock icke från början i dess nuvarande

sträckning. Den torde ursprungligen hava tillkommit av militära skäl

för att skapa en skyddad förbindelse med Marstrands fästning för

gångna tiders mindre krigsfartyg. Den blev emellertid småningom

uppgrundad och torde jämväl i övrigt ha befunnits otillräcklig samt

ersattes på 1840-talet genom sprängning och upprensning av en c:a

åtta fot djup farled genom Albrektsund. Även i detta skick blev

likväl farleden för sjöfartens växande behov småningom otillfredsställande,

varför landstinget år 1892 anslog medel till eu undersökning

om kanalens utvidgning. Sedan denna undersökning utförts,

hemställde landstinget hos Kung!. Maj:t om åtgärder för kanalens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 146.

5

upprensning och fördjupning, och sedan Marstrands stad åtagit

sig framtida underhållet av kanalen mot rätt att såsom förut uppbära

kanalavgifter, beviljade Riksdagen år 1904 medel till kanalens

upprensning och fördjupande till fyra meter under havets

medel vattenyta.

På statens bekostnad hava jämväl bär nedan omförmälda farleder,

angivna i riktning från söder till norr, upprensats eller anordnats.

Först möter bland dessa farleder ett mindre sund mellan ön

Tjörn och T jernek alv, beläget vid Tjörns sydligaste ända.

Norr därom finnes å Tjörns västra sida en av de viktigaste

inre farlederna, nämligen Hjcirterö- och Toftösunden. Denna farled

har likaledes blivit upprensad, men på ett sätt, som måste betecknas

såsom synnerligen otillfredsställande. Farleden är trång och krokig.

Södra inloppet, som ligger ganska öppet för sjön, är svårt att trafikera

i följd av ett där befintligt grund, Fejbåden. För att farleden

skall kunna fylla sin uppgift, torde därför eu avsevärd utvidgning

och förändring av densamma vara nödig; liksom bergsprängning

även måste vidtagas i det omedelbart söder om Hjärterön befintliga

Flatösundet, vilket arbete jämväl blivit undersökt genom landstingets

försorg.

Längre norrut möter Kyrkesund, en sedan urminnes tider begagnad

farled, vilken blivit upprensad till sex meters djup. Vid

bestämmandet av detta djup torde hänsyn hava tagits även till

sjömilitära önskemål.

För undvikande av den farliga av talrika grund uppfyllda

Käriugöfjorden går trafiken vidare genom Väckholmssundet, vilket

för några år sedan upprensades till sex meters djup, därvid likaledes

sjömilitära intressen torde hava tillerkänts betydelse.

Vidare har för undvikandet av det öppna farvattnet vid Islandsbergshuvud

å Skaftölandet uppmuddrats en inre farled, den s. k.

Va]geröds ränna.

Slutligen hava i norra skärgården, norr om Sotefjorden,

upptagits tre mindre farleder: Kvarnmyren, Ilornösund och Hamburg

sund.

Det skulle måhända nu kunna tyckas, att med de sålunda utförda

arbetena så avsevärda förbättringar av farlederna i den bohuslänska

skärgården vidtagits, att sjöfartens behov av inre kommunikationsleder

blivit på ett någorlunda tillfredsställande sätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 146.

tillgodosett. Det skall icke keller förnekas utan villigt erkännas, att

genom detta statens ingripande väsentliga olägenheter avhjälpts.

Men å andra sidan är det icke möjligt bortse ifrån, att inomskärsfarleder

saknas å de farligaste och viktigaste platserna, där havet

ligger på helt och öppet utan att brytas av något skyddande motstånd

och där sjöfarten under stormtider tillfogas det allvarsammaste avbräck,

liksom det icke heller kan frånses, att de nu befintliga innerfarlederna

först då komma till sin fulla rätt, när de tillsammans

med de ännu felande skapa en sammanhängande innerled längs

hela bohuslänska kusten.

Av de öppna fjordarne i Bohuslän, vid vilka inre farleder

saknas, är den fruktade Sotefjorclen, utanför Sotenäs härad, utan

tvivel den för sjöfarten mest hinderliga. Med en utsträckning av cirka

tre sjömil tvingar denna fjord genom våldsamheten hos det inbrytande

havet och genom mångfalden av befintliga grund och skär

även de största fartyg att under stormdagar söka skyddande hamn

och avvakta lugnare förhållanden. Men det är icke blott för den

genomgående sjötrafiken, som saknaden av en innerled här gör sig

gällande. Särskilt och i första hand blir denna avsaknad kännbar

för befolkningen i Sotenäs och Kville härad med de avsevärda fiskeoeh

stenhuggerisamhällena Ramsvik, Hunnebostrand, Ulebergs hamn,

Bovallstrand, Heestrand, Hamburgsund och Fjällbacka. Att befolkningen

i dessa härad också är i stor utsträckning hänvisad att för

sina näringar och yrken utnyttja sjötrafiken, framgår otvetydigt av

den i d:r Thor Anderssons år 1911 utgivna statistik över den

svenska granitindustrien lämnade redogörelse om yrkesfördelningen

bland den härstädes mantalsskrivna befolkningen. Av denna redogörelse,

som avser tiden omkring den 1 december 1909, inhämtas

att till härefter angivna yrken voro att hänföra följande antal

personer:

Inom Sotenäs härad: jordbruk 2,327, fiske 4.145, granitindustri

3,784, övrig industri 1,097 och sjöfart 712 personer; samt inom

Kville härad: jordbruk 3,552, fiske 358, granitindustri 1,271, övrig

industri 563 och sjöfart 878 personer.

Det har för eu stor del av denna befolkning länge varit en

ivrig önskan att komma i förbindelse med statsbanan genom Bohuslän,

vilket hittills icke varit möjligt. Sedan Lysekils stad emellertid

under innevarande år genom järnvägen Lysekil—Smedberg vinner

förbindelse med statsbanan, uppnäs detta önskemål endast om eu någor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 146.

7

lunda tryggad förbindelse över havet erhålles till Lysekil. Hindret

härför är framför allt Sotefjorden. Alla å denna fjord timade

skeppsbrott, alla där spillda människoliv tala i detta avseende sitt

tydliga språk. Det lider därför intet tvivel att upptagandet av en

farled, som möjliggjorde undvikandet av Sotefjorden, skulle bliva

av den största betydelse icke blott för den genomgående sjötrafiken

utan också för fisket och fraktfarten i norra Bohuslän och för befolkningens

levnadsförhållanden i allmänhet.

Längre norrut, efter passerandet av Grebbestad, möter slutligen

den kända, för sjöfarten likaledes hindersamma T jurpannef jorden,

visserligen av mindre dimensioner än Sotefjorden, men i mycket

påminnande om denna.

Länets landsting, som till fullo insett betydelsen av inre farleder

för undvikandet av nu omförmälda öppna havspassager, beslöt

redan år 1901 att göra underdånig framställning hos Kungl.

Maj:t om undersökning för en ny farled från Kungshamn över

Ålstenshamn och Skuteviken till Ramsviksf.jorden (= innerfarled för

Sotefjorden) samt från Isvikskilen till Sannäsfjorden (= innerfarled

för T jurpannef jorden), varjämte hemställdes om undersökning jämväl

för upptagande av eu förbättrad farled innanför här förut omnämnda

Hjärterön och Toftön. I sammanhang härmed beviljade

landstinget medel till vissa kostnader vid undersökningen.

Till landstinget hava också numera överlämnats kostnadsförslag,

uppgjorda av majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Th. Helleberg

dels för farled av fyra meters djup från Kungshamn över

Ålstenshamn och Skate vi ken till Ramsviksfjord, dels ock för farled,

likaledes av fyra meters djup, från Isvikskilen till Sannäsfjorden.

Såsom ovan antytts, är det upptagandet av dessa farleder samt

förbättring av farleden genom Hjärterö- och Toftösunden, som synes

erfordras för att en mera fullständig inomskärs-farled genom hela

Bohuslänska skärgården skulle vinnas.

Hur stort intresset för förverkligandet av dessa betydelsefulla

och behj ärtans värda företag än må vara inom hela länet, är det

dock icke möjligt ifrågasätta, att dessa arbeten skola utföras av de

mycket skattebetungade kommunerna eller av det starkt skuldsatta

landstinget. Titan statens ingripande kunna dessa företag icke komma

till stånd.

Vid bestämmandet av frågan om statens intresse att ingripa

för ordnandet av dessa kommunikationsfrågor, lär det vara nödigt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 146.

att taga hänsyn till omfånget och betydelsen av de näringsgrenar,

som äro beroende av de ifrågavarande kommunikation slederna,

Några korta antydningar om de väsentligaste av dessa näringsgrenar

torde därför här vara på sin plats.

Först möter därvid Bohusläns mest uppmärksammade inkomstkälla

: fiskerinäringen. Dess betydelse har staten till fullo insett och

erkänt genom beviljandet av betydliga låneunderstöd för fiskets

främjande. Det må vara nog att erinra om att, frånsett trawlfartygen,

för närvarande finnas i Bohuslän omkring 300 vadlag, vart

och ett med båtar och redskap representerande ett värde av omkring

15,000 kronor eller sammanlagt ett värde av cirka 4 V2 miljoner

kronor. Härtill komma omkring trehundra övriga fiske- och

fraktbåtar samt ett antal av cirka trehundra kuttrar, vilka senare

dock delvis användas jämväl i fraktfart. Hela denna båtflottas

sammanlagda värde torde uppgå till inemot tio miljoner kronor.

Värdet av den ur havet tagna fisken belöper sig till åtta å nio

miljoner kronor årligen. Givetvis är det för denna näring, som

sysslar med en vara, som är underkastad snar förskämning, av stor

betydelse att utan hinder av storm och sjögång kunna fortast möjligt

och tryggast möjligt uppnå de järn vägspunkter eller andra platser,

från vilka varan befordras vidare till utlandet eller till försäljning inom

landet eller där den undergår behandling för insaltning eller annan

konservering. Det är betydande värden, som här stå på spel, och

det må icke heller förbises, att det här är fråga om eu näring, som

bör kunna påräkna eu särskild välvilja redan därför, att den ofta

utövas under mycket svåra förhållanden, där det för utövaren gäller

såväl liv som gods.

I förgrunden ti’äder vidare den för Bohuslän så betydande

stenindustrien.

Enligt doktor Thor Anderssons ovan omnämnda statistiska

arbete över Sveriges granitindustri kan värdet av hela utförseln av

svenska granitindustri-produkter år 1908 beräknas hava överstigit

femton miljoner kronor. Häruti är då icke inberäknat värdet av

de inom landet försålda produkterna, vilket värde torde belöpa sig

till omkring en miljon kronor. Huru stor del av det sammanlagda

tillverkningsvärdet inom denna industri, som faller på Bohuslän,

äro vi för närvarande icke i tillfälle att uppgiva, men anse oss

kunna beräkna densamma till mera än hälften av det hela, liksom

de bohuslänska granitindustriområdena i areal väsentligen överstiga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 146.

9

den sammanlagda arealen av landets övriga granitindustriområden.

Det är jämväl att märka, att denna industri har betydelse icke blott

för dess utövare, arbetsgivare och arbetstagare, utan ekonomiskt

sett för snart sagt hela bygden, där den bedrives. Lantmännen,

som sälja eller utarrendera sina berg, skaffa sig en god förtjänst

genom körslor och annat arbete för granitindustrien och vinna en

rikligare behållning av sina jordbruksprodukter genom de avnämare,

de erhålla i granitindustriarbetarne.

Denna industri bedrives nu snart sagt över allt längs hela kusten

i norra Bohuslän, från Lysekil till norska gränsen. Detta medför

eu synnerligen livlig kustfart med mindre båtar eller fartyg, vilka

föra stenen från de många skilda arbetsplatserna till de hamnar,

varifrån den exporteras med större transportfartyg. Denna kustfart

— med de av stenen tungt nedlastade båtarne — är i allra högsta

grad beroende av hav och vind och av möjligheten att taga sig

fram genom inre farleder. I denna fraktfart användes icke blott eu

stor del av de förut omnämnda cirka trehundra kuttrarna utan

också i stor utsträckning av fiskebåtar å tider, då fiske icke pågår.

För såväl själva granitindustrien som denna kustfart är det av

stor och påtaglig betydelse, att de inre farlederna väl ordnas.

klen icke blott för denna kustfart utan ock för all annan fraktfart

av skiftande slag, som huvudsakligast med motorbåtar bedrives

å kusten, har farledsfrågan sin allvarliga innebörd.

I detta sammanhang vilja vi jämväl och med styrka framhålla,

att intresset för upptagandet av nödiga farleder i den bohuslänska

skärgården ingalunda är begränsat till själva Bohuslän. Hela den

genomgående, mycket livliga kusttrafiken mellan hamnar på Sveriges

syd- och västkust samt norska och danska hamnar — vid vilken

medelstora och mindre fraktbåtar befordra gods av allehanda slag

— har häruti ett mycket stort intresse.

Slutligen, men icke minst är försvarets intresse i denna fråga

värt allt beaktande. Vid upptagandet av Kyrkesund och Yäckholmssundet

till sex meters djup lära, såsom ovan framhållits, försvarssynpunkter

hava spelat en väsentlig rot Yi hava också erfarit,

att även andra inomskärs-farleder, om än av mindre djup, skola bliva

av avsevärd betydelse för vissa slag av krigsfartyg. Skulle dessutom

en flottstation komma att förläggas till västkusten, bleve dessa

inre farleder uppenbarligen än värdefullare för försvaret.

Med den uppfattning, vi här ovan uttalat om det starka behovet

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 52 käft. (Nr 145—150.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 146.

av förbättrade farleder för avhjälpandet av de svårigheter, som nu

trycka den sjögående trafiken i Bohuslän, läge det måhända nära

till hands, att vi hos Riksdagen hemställde om anslag för upptagande

av åtminstone den eller de farleder, varom nöjaktig utredning

kan anses föreligga. Ett kraftigt stöd för en sådan hemställan

synes oss också ligga i de uttalanden länets landsting gjort i denna

angelägenhet.

Med hänsyn till frågans stora betydelse och ekonomiska räckvidd,

torde dock en utredning av större omfattning, än enskilde

motionärer kunna åstadkomma, böra föregå en hemställan om anslags

beviljande för ifrågavarande ändamål. Endast genom Kung!. Maj:ts

försorg lär eu allsidig utredning kunna ske rörande de olika faktorer,

som hava betydelse för denna saks prövning, däruti inbegripet såväl

frågan om farledernas betydelse för näringarne och försvaret som

själva kostnadsfrågan och frågan om farledernas anordnande i större

eller mindre utsträckning.»

Den i motionerna till stöd för den gjorda framställningen förebragta

utredning jämte vad lotskaptenen i Göteborg meddelat i ett den

15 februari 1913 avgivet yttrande, som jämte en av lotsstyrelsen

avlåten skrivelse i ämnet överlämnats till Riksdagen, synes giva vid

handen angelägenheten av att den av motionärerna ifrågasatta utredningen

må komma till stånd. Såsom av lotsstyrelsens skrivelse

framgår, finner också denna styrelse en sådan utredning önskvärd.

Riksdagen, som sålunda finner sig böra bifalla motionärernas

förslag, förutsätter emellertid, att vid en blivande utredning, på sätt

av lotskaptenen i hans yttrande anförts, noga undersökes, vilken trafik,

som kan behöva använda sig av de olika farleder, som kunna ifrågasättas

att nyanläggas eller utvidgas, på det att de erforderliga medlen

må kunna begränsas till det, som är alldeles nödvändigt.

Med anledning av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning

inre farleder i Bohusläns skärgård må på statens bekostnad

upprensas eller nyanläggas, samt för Riksdagen framlägga det

förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

Stockholm den 1 juni 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.