Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående ändring i bestämmelserna om tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl av råg eller vete.

1913-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:165, Skrivelse till Konungen, angående ändring i bestämmelserna om tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl av råg eller vete.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 165.

3

Nr 165.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 30 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändring i bestämmelserna

om tullrestitution i vissa fall vid utförsel av mjöl

av råg eller vete.

(Bevillningsutskottets memorial nr 44.)

Till Konungen.

Riksdagens uppmärksamhet har blivit fäst därvid, att den genom § 13

mom. 3 A) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor åt

idkare av kvarnrörelse medgivna förmånen av tullrestitution vid utförsel

sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete

motverkades av det för restitutionens åtnjutande i mom. 3 A) c) i samma

paragraf stadgade villkoret, att införseln av den omalna och utförseln av

den förmalna spannmålen skulle äga rum vid en och samma tullplats;

och har ifrågasatts, huruvida icke skäl för en ändring av förberörda

paragraf i tulltaxeförordningen kunde anses föreligga.

Under behandlingen av detta ärende inom Riksdagen har i vederbörlig

ordning framställning gjorts om erhållande från generaltullstyrelsen

av dels yttrande i anledning av vad sålunda ifrågasatts, dels förslag i

fråga om den lämpliga avfattningen av ej mindre den åsyftade ändringen

i tulltaxeförordningen än även de ändrade eller nya bestämmelser i övrigt,

som kunde finnas påkallade av berörda ändrings genomförande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 165.

Med överlämnande av inhämtade yttranden från tullkamrarna i

Ahus och Trelleborg samt från tullbevaliningsinspektionen i Stockholm

har generaltullstyrelsen avgivit utlåtande och förslag i ärendet.

Generaltullstyrelsen har därvid till en början erinrat, hurusom bestämmelserna

om tullrestitution vid utförsel av vissa förmalningsprodukter

av spannmål tillkommit på förslag av bevillningsutskottet vid 1888 års

riksdag och varit föranledda av de vid nämnda riksdag beslutade spannmålstullarna.

Dessa bestämmelser hade influtit i § 9 mom. 3 av underrättelserna

till tulltaxan den 18 juni 1888 och hade med vissa ändringar

överförts till § 13 mom. 3 A) i nu gällande förordning med tulltaxa för

inkommande varor den 9 juni 1911.

I den del, nu ifrågavarande framställning avsåge, hade dock, anförde

generaltullstyrelsen vidare, föreskrifternn allt ifrån deras tillkomst

bibehållits i huvudsak oförändrade. Sålunda medgåves enligt sistnämnda

författningsrum åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats

av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete restitution av den

tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkte

från utlandet införd omalen spannmål av samma slag, under bland andra

följande under c) angivna villkor, vilka, förutom den avvikelse, som betingats

därav att restitutionsrätt för gryn numera bortfallit, ord för ord

överensstämde med motsvarande villkor under § 9 mom. 3 a) i underrättelserna

till 1888 års tulltaxa, nämligen:

»att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl för export

emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang med spannmålens

angivning till förtullning av vederbörande idkare av kvarnrörelse

anmäles: skolande införseln av den omalna och utförseln av den förmalna

spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från vilken,

därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över in- och utförseln

jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,

under vilken tullplatsen lyder».

Dessa nu återgivna villkor, fortsatte härefter generaltullstyrelsen,

hade emellertid ursprungligen varken formulerats eller ens till grunderna

bestämts av Riksdagen, utan hade av Kung!. Maj:t införts i tulltaxeunderrättelserna

i enlighet med Riksdagens i skrivelse den 8 maj 1888

nr 56 (sidan 14) gjorda anhållan, att — utöver vad Riksdagen i fråga

om restitutionsrätten beslutit — Kungl. Maj:t täcktes utfärda de vidare

föreskrifter, som i förevarande hänseende kunde finnas erforderliga.

Ovan intagna villkor hade avfattats i enlighet med förslag av kommers
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 165. 5

kollegium ocli generaltullstyrelsen i underdånig skrivelse den 2 juni 1888,

vilka ämbetsverk emellertid icke för förslaget i denna del anfört några

motiv.

Efter bär ovan återgivna redogörelse för tillkomsten av de ifrågavarande

restitutionsbestämmelserna erinrade generaltullstyrelsen om, att

till stöd för nu ifrågavarande framställning åberopats, bland annat, att

de i § 13 mom. 3 B) tulltaxeförordningen förekommande bestämmelserna

rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn och rismjöl icke ovillkorligen

stadgade, att återutförselu skulle ske å samma plats, varest införsel

ägt rum. De i sistnämnda författningsrum förekommande bestämmelser,

som motsvarade ovanintagna, beträffande tullrestitution vid utförsel

av mjöl föreskrivna villkor, vore av följande lydelse:

»a) att avsikten att av det förtullade riset förmala gryn eller mjöl

för export anmäles i sammanhang med råvarans angivning till förtullning;
b)

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt

rum, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt fall annorlunda medgivit.»

Bestämmelserna rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn hade,

förmäler generaltullstyrelsen, tillkommit genom kung], kungörelsen den

10 juni 1903, sedan Riksdagen med viss ändring bifallit en av Kungl.

Maj:t i ämnet väckt proposition, nr 91, varefter restitutionsmedgivandet

genom kungl. kungörelsen den 14 juni 1907 utsträckts att gälla även

rismjöl.

De nyss angivna villkoren för detta medgivande hade av Kungl.

Maj:t i propositionen föreslagits i enlighet med vad kommerskollegium

och generaltullstyrelsen hemställt i gemensamt underdånigt utlåtande

den 28 november 1900, vari ämbetsverken angående frågan i hithörande

delar yttrat följande: »I övrigt torde i och för restitutionens beviljande

i huvudsak samma villkor böra göras, som finnas bestämda i § 9 mom. 3

tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel av spannmål;

dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel vid tullplats,

som ej är stapelstad, icke behöva upptagas, enär såväl in- som

utförseln i detta fall bör få ske endast vid stapelstad, men däremot bör

det tillåtas, att utförseln kan i särskilt fall, efter generaltullstyrelsens medgivande,

få äga rum från annan stapelstad än den, där införseln skedde.»

Generaltullstyrelsen hade, enligt vad styrelsen tillika meddelade,

även begagnat sig av rätten att lämna sådana medgivanden beträffande

produkter av ris.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 165.

Efter framhållande härav anförde slutligen generaltullstyrelsen, att,

då styrelsen i likhet med de i ärendet hörda tullkamrarna i Åhus och

Trelleborg icke kunnat finna något skäl, varför icke i fråga om utförsel

av mjöl enahanda tillvägagångssätt skulle kunna medgivas, som gällde

beträffande utförsel av produkter av ris, styrelsen icke funnit anledning

avstyrka den gjorda framställningen.

Det har synts Riksdagen, att övertygande skäl anförts för önskvärdheten

av att ifrågavarande paragraf i tulltaxeförordningen ändras i det

angivna syftet; och då generaltullstyrelsen, enligt vad dess ovan berörda

yttrande giver vid handen, ej funnit några betänkligheter möta med avseende

härå, har Riksdagen funnit en sådan ändring böra vidtagas.

Riksdagen har vid fastställandet av den nya ordalydelsen följt ett

av generaltullstyrelsen i dess ovan åberopade yttrande tillika avgivet

förslag till dylik ändring, vilken av styrelsen ansetts icke påkalla några

andra författningsändringar eller nya bestämmelser i övrigt.

Riksdagen får sålunda tillkännagiva, att Riksdagen beslutat sådan

ändring i gällande tulltaxeförordning, att det med c) betecknade stycket

i § 13 mom. 3 A) erhåller följande förändrade lydelse:

c) att avsikten — — — — anmäles; skolande införseln av den

omalna och utförseln av den förmalna spannmålen, såvida icke generaltullstyrelsen

i särskilt fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och

samma tullplats, från vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna

över in- och utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola

insändas till den huvudtullkammare, under vilken tull platsen lyder.

Stockholm den 30 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.