Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ bevillning sfer ordningen.

1913-05-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:166, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ bevillning sfer ordningen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 166.

7

Nr 166.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 30 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ bevillning sfer ordningen.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 32.)

Till Konung en.

I en inom Riksdagen väckt motion bär föreslagits, »att Riksdagen

ville besluta följande förändrade lydelse av 3 och 4 §§ i gällande bevillningsförordning.

3 §. Beidllning för fast egendom erlägges av den, som för löpande

året författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalskrivas såsom

ägare eller innehavare av fastigheten. Bevillningen — — — — —

— — — — — — — —• •— — — — — — — —--stärbhus.

4 §. 1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egen
domen

haft vid nästföregående års utgång. Detta värde — — — —

brandskada.

4 mom. — — — — — — — — — — — — — —--»

I 1897 års bevillningsförordning stadgades i förevarande ämne endast,

att bevillning för fast egendom skulle erläggas av ägaren (2 §), samt

att fast egendom skulle uppskattas till sitt verkliga värde (3 §). För
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 166.

fattningen innehöll således ingenting om att skatteplikten eller värdet

skulle hänföras till förhållandena vid någon viss tidpunkt.

När sedermera inkomstbeskattningen 1907 skulle omläggas, så att

det föregående årets inkomst i stället för det löpande årets skulle göras

till föremål för taxeringen, lämnade Kungl. Maj:ts förslag fastighetsbevillningcn

utan annan ändring, än att bcvillningen skulle erläggas av

den, som för löpande året mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom

ägare eller innehavare av fastigheten, varjämte uttryckligen fastslogs,

att bevillningen skulle utgöras efter fastighetens för löpande året fastställda

taxeringsvärde.

Bevillningsutskottet (betänkandet nr 13 1907) föreslog däremot, dels

att skatteplikten skulle åligga den, som för nästföregående året mantalsskrivits

eller bort mantalskrivas för fastigheten, dels ock att taxeringen

skulle ske efter det värde, egendomen haft nästföregående år. Biksdagen

följde utskottets förslag, och 1907 års bevillningsförordning erhöll i hithörande

avseenden den lydelse, som återfinnes oförändrad i nu gällande

bevillningsförordning.

En fastighets värde »nästföregående år» är emellertid ett tämligen

svävande begrepp med möjlighet öppen för olika tolkningar. Följdriktigheten

bjuder onekligen, att fastigheten taxeras till det värde den haft

vid den tidpunkt, som lagts till grund för skatteplikten, d. v. s. nästföregående

årets början. Huruvida Biksdagen avsett denna konsekvens

är ovisst, och taxeringsmyndigheterna hava helt visst ej heller i allmänhet

tillämpat densamma, utan med avseende å författningens obestämda

ordalag upptagit fastigheten till det värde, den haft vid nästföregående

årets utgång. I prejudikat, som numera givits av regeringsrätten, harem

ellertid den angivna konsekvensen fastslagits såsom norm för taxeringen,

vadan sålunda de för skatteplikt och taxeringsvärde bestämmande

förhållandena knutits till en och samma tidpunkt.

Hur konsekvent och teoretiskt riktig denna tillämpning må vara,

har den dock visat sig i vissa avseenden olämplig.

Allmänt bekant är, att banker och andra låneinrättningar ställa

fastighetskrediten i visst förhållande till taxeringsvärdet, och det kan

därför bereda ägaren högst kännbara svårigheter att härvid vara beroende

av ett äldre värde, som kan avsevärt understiga det närvarande.

Då Biksdagen, på sätt ovan angivits, praktiskt taget flyttade bevillningsplikten

för fast egendom ett år tillbaka, gjordes icke någon motsvarande

ändring beträffande den kommunala skattskyldigheten, utan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 166.

9

åvilar denna alltjämt den, som under löpande året äger eller brukar eu

fastighet. Då bevillningen numera allenast till formen kvarstår som

statsskatt, men i verkligheten avses för kommunala ändamål, synas goda

skäl tala för en ändring, som låter bevillningsplikten sammanfalla med

den kommunala skatteplikten. Därigenom undanröjes även den olägenheten,

att de kommunala myndigheterna under nuvarande förhållanden

måste vid utdebiteringen följa en senare mantalslängd än den, som legat

till grund för fastighetstaxeringslängden, vilket medför ökat arbete och

lätteligen vållar oreda.

Eu för det kommunala skatteintresset synnerligen betänklig följd

av regeringsrättens ovanberörda ståndpunkt i fråga om den för taxeringsvärdet

avgörande tiden är, såsom i motionen framhållits, att kommunen

oskäligt lång tid, intill tre år, är förhindrad att i beskattningsväg draga

nytta av uppkommen värdestegring hos en fastighet, exempelvis genom

bebyggande. Det i motionen framlagda förslaget, att en fastighet skall

taxeras efter sitt värde vid nästföregående års slut, synes därför ägnat

att råda bot för ett missförhållande.

Även staten kan, ehuru den, såsom nyss är nämnt, ej längre har

något direkt intresse av bevillningen, av enahanda orsak tillskyndas ej

obetydliga förluster därigenom, att, enligt gällande regler för förmögenhetsbeskattningen,

fast egendom skall ingå i den beräknade förmögenheten

med sitt taxeringsvärde nästföregående år, vilket till äventyrs relativt

läge värde sålunda blir bestämmande för den utgående förmögenhetsskatten.

Denna oegentlighet avhjälpes genom bifall till föreliggande

förslag, som bringar fastighetstaxeringens bestämmelser på förevarande

punkt i överensstämmelse med reglerna för förmögenhetsbeskattningen.

Motionens huvudsyfte kunde onekligen vinnas allenast genom föreslagen

ändring av tidpunkten för beräknandet av fastighetens värde och

utan förändrade bestämmelser för skatteplikten. Oavsett vad ovan framhållits

såsom fördelar av den ifrågasatta förändringen jämväl härutinnan,

synes dock enahanda synpunkt, som föranlett vederbörande att i prejudikatväg

sammanföra värde och skatteplikt till samma tidpunkt tala

för att denna likformighet fortfarande upprätthålles.

På här ovan i huvudsak anförda skäl har Riksdagen funnit motionärens

förslag böra bifallas.

Ifrågavarande förändringar synas icke såsom konsekvens betinga

vidare ändringar i hithörande författningar, än att orden »för nästföre
Bihang

Ull Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 57 höft. (Nr 164—167.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 166.

gående år» utgå ur såväl 3 § sista stycket bevillningsförordningen som

29 § 3 mom. förordningen om taxeringsmyndigheter m. m.

Beträffande 3 § sista stycket bevillningsförordningen har Riksdagen

väl ansett, att, efter de förändringar som nu omnämts, den däri meddelade

föreskriften blir tämligen överflödig, men Riksdagen har låtit

stycket i sin förändrade form kvarstå på grund av sammanhanget med

stadgandet i 5 § sista stycket om rätt i visst fall för skattskyldigs

stärbhus till befrielse från påförd bevillning av fast egendom.

Riksdagen har alltså beslutat,

dels att 3 och 4 §§ förordningen den 28 oktober 1910 angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst skola erhålla följande ändrade

lydelse:

3 §. Bevillning för fast egendom erlägges av den, som för löpande

året författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom

ägare eller innehavare av fastigheten. Bevillningen — — — —

— — — — — — — — — — avsöndrad.

Har efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare eller innehavare av

fastigheten avlidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

4 §. 1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egen
domen

haft vid nästföregående års utgång. Detta värde —

— — — — — — — — .— — brandskada.

3 mom. —- — — — — — — — — — — —-----

4 mom. — — — — — — -— — — — — — —----

dels ock att 29 § 3 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skall erhålla denna

ändrade avfattning:

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrivaren

och i stad, utom i Stockholm, vederbörande tjänsteman senast

den 25 mars, vid bot av 3 kronor för varje överskjutande dag, hava avlämnat

dels på mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande

samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å vilka särskilda

taxeringsvärden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall,

då innehavaren är skattskyldig för fastighet, innehavaren, dels ock tryckta

blanketter till inkomstlängden.

Stockholm den 30 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.