Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag beträffande vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en i samma ämne väckt motion.
1913-05-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:172, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag beträffande vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en i samma ämne väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 172.
1
Nr 172.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1918.
* » »i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag beträffande vissa ändringar i
förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en
i samma ämne väckt motion.
(Bevillningsutskottets betänkanden nr 36 och 54.)
Till Konung en.
I en den 14 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 201, har Eders
Kungl. Maj:t under åberopande av det utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, som bifogats Eders Kungl. Maj:ts
proposition nr 200 med förslag till förordning angående stämpelavgiften,
föreslagit Riksdagen att antaga vid förstberörda proposition fogat förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6 kapitlet av
gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper.
I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en
inom Riksdagen väckt motion, vari hemställts om dels sådan ändring
av ovanberörda 3 § i sagda förordning, att stämpeln vid köp och byte
av aktier och banklotter komme att, då de överlåtna aktiernas eller
banklotternas sammanlagda värde icke överstege 200 kronor, utgå med
en krona och därutöver med en krona för varje påbörjat belopp av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt, 61 höft. (Nr 172—173.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 172.
200 kronor, dels ock att den nu gällande friheten från stämpelplikt, då
bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan avslutas
icke för egen räkning utan i kommission, måtte upphävas.
Propositionen avser ändringar i fondstämpelförordningen i tre
skilda hänseenden. Först må erinras, att sjätte kapitlet omredigerats
med hänsyn till den i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 200 föreslagna
omläggningen av stämpelväsendet. I en denna dag i anledning av sist
berörda proposition avlåten skrivelse (nr 248) har Riksdagen anmält ett
beslut, som innefattar avstyrkande av propositionen i den del, som rör
nämnda omläggning. Härmed har sålunda förutsättningen för nyssberörda
punkt i förevarande proposition bortfallit.
Sistnämnda proposition innehåller vidare en utvidgning av begreppet
fondpapper, så att detsamma omfattar jämväl lotter i kommanditbolag
samt andels- och delaktighetsbevis i penninginrättningar, som
driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente. Detta förslag
sammanhänger med en i nyssnämnda proposition nr 200 föreslagen
bestämmelse, enligt vilken värdepapper av berörda slag bliva underkastade
bestämmelserna om emissionsstämpel. Då icke heller i denna
del propositionen nr 200 av Riksdagen bifallits, har Riksdagen funnit
följdriktigt att avslå jämväl den motsvarande punkten i det föreliggande
förslaget.
Slutligen har i förevarande proposition det stadgande i 3 § av
fondstämpelförordningen, som medger stämpelfrihet, då vid överlåtelse
av aktie eller obligation ena kontrahenten är svenska staten eller i
paragrafen angivna verk, styrelser m. m., utsträckts att gälla även till
förmån för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Denna punkt i
propositionen, vilken punkt, enligt vad som meddelas i ovanberörda
statsrådsprotokoll, föranletts av en framställning från berörda hypotekskassa
och grundar sig på ett av statskontoret avgivet förslag, har Riksdagen
nu upptagit till avgörande. I avseende å densamma har Riksdagen
ingen anledning till erinran utan finner en ändring uti ifrågavarande
förordning i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag
i denna del vara påkallad.
Beträffande ovannämnda motion får Riksdagen anföra följande.
I nu gällande bestämmelser angående stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper har motionen avsett ändring i två olika hänseenden,
nämligen å ena sidan en höjning av stämpeln från 1 krona för 1,000
kronor till 5 kronor för 1,000 kronor och å andra sidan att bestämmelsen
om stämpelfrihet för överlåtelse mellan fondhandlare, då avtalet
avslutas icke för deras egen räkning utan i kommission, måtte upphävas.
3
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Den av motionären förebragta motiveringen giver vid handen, att
huvudsyftet med motionen varit att hämma den osunda aktiespekulationen.
Därjämte har framhållits fördelen för staten av en väsentligt
ökad inkomst av fondstämpeln.
Riksdagen vill till en början uttala sin bestämda anslutning till
motionens huvudsyfte. Aktiespekulationen har under senare tider i avsevärd
omfattning tagit formen av spel och i icke ringa utsträckning
bedrivits av personer, som därför saknat nödiga förutsättningar. Att
en sådan spekulation icke blott menligt inverkat på de industriella och
andra företag, som närmast berörts därav, utan även kan väntas medföra,
särskilt under kristider, avsevärda rubbningar i vårt ekonomiska
liv i det hela, torde vara tämligen allmänt erkänt och innebär för staten
en allvarlig maning att söka bringa rättelse åstad. Å andra sidan får
icke lämnas obeaktat, att icke all aktiespekulation är spel, utan att en
spekulation, som grundar sig på ingående kännedom om vederbörande
företags ekonomiska ställning och utvecklingsmöjligheter och som bedrives
med lojala medel, bär en uppgift att fylla i näringslivet. Till
belysning härav må erinras, att motionären i sin motivering framhållit,
hurusom aktiebolagsformen är ägnad att för produktionen utgöra en
den kraftigaste hävstång till förkovran. Men för att produktionen skall
kunna tillgodogöra sig fördelarna av aktiebolagsformen fordras givetvis
såsom förutsättning, att de aktier, den bjuder ut, äro begärliga i
marknaden. Huruvida så är förhållandet, beror i sin ordning säkerligen
icke endast på de utsikter till vinst, respektive företag erbjuda,
utan även i ej ringa mån på den sannolika möjligheten att utan större
svårighet när som helst avyttra aktierna. För produktionen måste det
sålunda anses vara av stor betydelse, att gängse försäljningsformer
bereda lätthet att omsätta aktier i kontant valuta. Av icke mindre
vikt är detta för en sund bankpolitik, vilken särskilt med hänsyn till
belåning av aktier måste taga hänsyn till möjligheten att utan svårighet
realisera dem. Spekulationen är just ett medel att göra värdepapper
likvida och häri torde ligga dess kanske största betydelse för
näringslivet.
Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter, nämligen statens
intresse att å ena sidan förebygga spekulationens avarter och å andra
sidan medgiva tillfälle till en sund spekulation, har Riksdagen närmare
skärskådat det föreliggande förslaget med avseende å dess ovan angivna
huvudsyfte: att hämma den osunda spekulationen.
Riksdagen vill då till en början yttra sig om förslaget, i vad det
avser höjning av stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier. Därvid må
4
Riksdagens skrivelse Nr 172.
först erinras att, då ifrågavarande stämpelavgift år 1908 infördes, de+
av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget avsåg en högre stämpel än
det av Riksdagen sedermera antagna. Eders Kungl. Maj:t föreslog nämligen
en stämpelbeskattning vid överlåtelse av aktier efter 1 krona 50
öre för 1,000 kronor. I dåvarande chefens för finansdepartementet anförande
vid propositionens föredragning för Eders Kungl. Maj:t uttalades
beträffande förslagets syfte, bland annat, att en skatt av det slag, varom
fråga vore, kunde komma att till en viss grad lägga en hämsko på de
allt för talrikt förekommande, rent spekulativa affärerna i aktier och
att en sådan verkan av skatten i sin mån kunde tala för skattens
införande. Någon närmare utredning av denna synpunkt lämnade
departementschefen icke, utan, efter att hava konstaterat, att skatten
komme att träffa även, och under normala ekonomiska förhållanden
framför allt, fullt legitima transaktioner, vilka med varje dag som ginge
intoge ett allt betydelsefullare rum i det ekonomiska livet, framhöll
departementschefen, att den bärande grunden för en särskild skatt å
sådana transaktioner icke kunde vara annan än kravet på ökade skattekällor
och skattebördornas jämna fördelning. Riksdagens skrivelse i
ämnet giver tydligt vid handen, att även för Riksdagen syftet med
skattens införande var att bereda staten en ny inkomstkälla.
I avseende å vad år 1908 chefen för finansdepartementet sålunda
uttalat om fondstämpelbeskattningens väntade inverkan på spekulationen
torde man kunna fastslå, att den införda stämpeln icke märkbart vare
sig förmått hämma spekulationen i dess osunda former eller utövat något
menligt inflytande på den legitima spekulationen.
Efter dessa erinringar övergår Riksdagen till att angiva sin ställning
till frågan om det inflytande, aktiemarknaden kan beräknas röna
av ett genomförande av motionärens förslag i förevarande del.
Enligt Riksdagens mening skulle en stämpelbeskattning vid aktieköp
efter 5 pro mille innebära en så stark belastning av dylika köp i
jämförelse med placering i andra värden, att den måste befaras kunna
i ej ringa mån avhålla den kapitalägande allmänheten från att placera
tillgångar i aktier. Det har ju hos oss allmänt klagats över svårigheten
att intressera svenskt kapital för industriella företag. Den utveckling
till det bättre, som i sådant hänseende under de senaste åren
varit märkbar, kunde möjligen komma att hämmas genom en så betydande
höjning av fondstämpeln som den av motionären ifrågasatta.
Det ligger i öppen dag, att detta skulle kunna vålla vår industri svårigheter.
Beträffande vidare den egentliga spekulationen i aktier hava fondbörskommitterade
och Stockholms handelskammare i till bevillningsut
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 172.
skottet inkomna skrivelser enstämmigt uttalat den uppfattningen, att
den ifrågasatta höjningen av stämpelbeskattningen vid aktieköp skulle
innebära en väsentlig fara för den sunda spekulationen men däremot
knappast lägga hinder i vägen för den osunda eller överdrivna spekulationen.
Att de former av spekulation, om vilka Riksdagen ovan uttalat,
att de kunna hava en uppgift att fylla i näringslivet, skulle röna
en starkt hämmande inverkan av den ifrågasatta höjningen, finner Riksdagen
vara ställt utom varje tvivel. Vidkommande samma höjnings
inflytande på spekulationens avarter, kan Riksdagen såtillvida ansluta
sig till den i nyssberörda skrivelser uttalade uppfattningen, som det
ligger i sakens natur, att för den spekulation, som räknar med små, av
verkliga ekonomiska faktorer betingade fluktuationer i aktievärdena en
stegrad stämpelskatt är av väsentligt större betydelse än för den spekulation,
som bjrgger på möjligheten att genom konstlade medel framkalla
stora och hastiga växlingar i kurserna. En för högt tilltagen
stämpelskatt kunde på sådant sätt rent av tänkas komma att locka till
försök att framkalla starka fluktuationer. Å andra sidan kan dock måhända
förtjäna påpekas, att de spekulanter, vilka motionären avsett att
träffa, i flertalet fall torde köpa och sälja värdepapper med mycket korta
mellantider, och att ett genomförande av den föreslagna höjningen därigenom
skulle åsamka dem så höga stämpelkostnader, att dessa kunde
tänkas åtminstone i någon mån göra tjänst såsom ett återhållande motiv.
Den i motionen föreslagna femdubblingen av fondstämpeln skulle
sålunda kunna tänkas i någon mån verka hämmande på de former av
spekulation, vilkas motverkande är motionens huvudsyfte, men något
effektivt medel att bekämpa desamma erbjuder den föreslagna höjningen
säkerligen icke. A andra sidan måste man befara, att höjningen skulle
medföra avsevärda vådor för näringslivet, i den mån dess sunda utveckling
är beroende av kapitalets tillgänglighet för industriella företag och
av en sund aktiehandel. Av nu angivna skäl har Riksdagen icke kunnat
biträda motionärens förslag i förevarande del.
Riksdagen övergår nu att yttra sig i fråga om den andra delen
av motionärens förslag, avseende att jämväl mellanhändernas aktieöverlåtelser
under alla förhållanden skola stämpelbeläggas.
Några särskilda skäl för detta förslag till ändring i nu gällande
bestämmelser hava icke i motionen förebragts. Man torde därför få antaga,
att detsamma är framkommet i samma syften som det förut behandlade
och sålunda avser i främsta rummet att ännu eftertryckligare
komma den osunda spekulationen till livs och därjämte att tillföra statskassan
ytterligare inkomst.
6
Riksdagens skrivelse Nr 172.
För bedömande av denna fråga må först erinras därom, att det
vida övervägande antalet aktieöverlåtelse!'' äger rum genom förmedling
av två mäklare och ett icke obetydligt antal genom tre eller flere. Stämpelplikt
för mellanhändernas avräkningsnotor skulle följaktligen i och
för sig i de flesta fall, då aktieöverlåtelse förmedlas av mäklare, medföra
minst en fördubbling, i åtskilliga fall en tredubbling eller mera av
den eljest utgående stämpelavgiften. Motionärens förslag i det hela har
sålunda avsett minst en tiodubbling av stämpelavgiften vid överlåtelser
genom mäklare.
Vidkommande den inverkan på aktiehandel och aktiespekulation,
som härav kunde väntas, kan riksdagen hänvisa till vad ovan blivit i
sådant hänseende anfört i fråga om den förra delen av förslaget, med
tillägg endast att verkningarna givetvis skulle bliva långt kraftigare.
En följd av förslaget om fullständigt upphävande av mellanhändernas
stämpelfrihet skulle, på sätt såväl fondbörskommitterade som
Stockholms handelskammare framhållit, bliva den, att den aktiehandlande
allmänheten, som ytterst komme att drabbas av en höjd stämpelbeskattning,
helt säkert komme att så mycket som möjligt undvika att få sina
affärer avslutade på börsen, där alltid minst två mellanhänder förekomma.
Fondhandeln komme sålunda att drivas från börsen och kontrollen över
densamma därigenom att betydligt försvåras. Att detta skulle i hög grad
befordra utvecklingen av osunda spekulationsformer synes ligga i öppen
dag. Det bör enligt Riksdagens mening tvärtom eftersträvas att så
mycket som möjligt koncentrera aktiehandeln till fondbörsen.
Ett härtill syftande förslag har också varit föremål för Riksdagens
uppmärksamhet. Detsamma avsåg införande av stämpelplikt för aktieöverlåtelse!’
fondhandlare emellan, även då de handlade i kommission, så
snart affären skedde utom börsen, under det att nu gällande stämpelfrihet
fortfarande skulle äga rum i fråga om affärer, avslutade å
börsen. En sådan anordning skulle otvivelaktigt vara ägnad att draga
aktieaffärer i stor utsträckning till börsen. Riksdagen har emellertid icke
förbisett, att genomförandet av sålunda ifrågasatta föreskrifter å ena sidan
förutsätter, att ingående kontrollbestämmelser meddelas, och å andra sidan
torde böra bedömas i samband med andra krav på ändringar i vårt börsväsende.
Om Riksdagen sålunda ur sist angivna synpunkter avstått från
att ingå i en närmare utredning av frågan om lämpligheten att införa
bestämmelser av nyss angivna innebörd, kan Riksdagen härvid jämväl
hänvisa till att de av chefen för finansdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande
den 22 december 1911, tillkallade trustutredningskommitterade
erhållit i uppdrag, bland annat, att undersöka, huruvida åtgärder till
7
Riksdagens skrivelse Nr 172.
hämmande och kontroll av fondbörsspel må från statens sida kunna vidtagas.
Det torde kunna väntas, att nyss angivna uppslag kommer att
bliva föremål för prövning, då trustutredningskommitterade ingå i utredning
av berörda till dem hänvisade fråga.
Riksdagen vill emellertid icke lämna tillfället obegagnat att i detta
sammanhang uttala sin förhoppning, att chefen för finansdepartementet
måtte föranstalta därom, att spörsmålet om en omläggning av vår fondbörs
i syfte, bland annat, att stävja den osunda spekulationen, måtte
snarast möjligt bliva föremål för en ingående utredning.
Härefter går Riksdagen att yttra sig i avseende å det andra syftet
med de i motionen väckta förslagen, nämligen statskassans tillgodoseende.
Det torde redan av det anförda framgå, att man ingalunda kan
beräkna en ökning av inkomsten av ifrågavarande stämpelskatt i samma
mån som stämpelavgiften höjes. Man har därvid nämligen att räkna
med den hämmande inverkan på aktiehandeln, som en för högt uppdriven
stämpel enligt vad ovan utretts säkerligen måste medföra. Enligt
Riksdagens mening skulle införandet av den i motionen föreslagna
skattesatsen säkerligen icke komma att ens tillnärmelsevis bereda statsverket
en femdubblad inkomst av fondstämpelmedlen. Och ännu mindre
lärer man kunna av den ifrågasatta tiodubblingen av stämpelavgiften
beräkna en ökning i samma proportion av statsinkomsten av ifrågavarande
medel.
Om Riksdagen sålunda kommit till den bestämda övertygelsen, att
näringspolitiska skäl tala emot motionärens bägge förslag, bär Riksdagen
dock icke velat underlåta att se till, huruvida icke en mindre
höjning av nu utgående fondstämpel kan anses påkallad.
Innan Riksdagen anger den uppfattning, vartill Riksdagen i sistnämnda
fråga kommit, torde det vara på sin plats att erinra om de
skäl, som förmådde 1908 års Riksdag att sänka de av Kungl. Maj:t
föreslagna. skattesatserna. I fråga härom framhöll Riksdagen, att en
skatt av ifrågavarande natur självfallet måste i viss mån verka hämmande
på den allmänna rörelsen och att i och med den allt större betydelse,
transaktioner av värdepapper erhölle i det ekonomiska livet, en
åtgärd, som verkade såsom hämsko på denna rörelsegren, måste mer
eller mindre ofördelaktigt återverka på andra grenar av näringslivet.
Om redan på grund av nu angivna förhållanden synnerlig försiktighet
vid bestämmandet av skattens belopp borde iakttagas, manade skattens
nyhet och dess natur ännu mer därtill. Skatten vore ju av beskaffenhet
att icke enbart beröra vissa i sin verksamhet mera kontrollerbara
8
Riksdagens skrivelse Nr 172.
näringsidkare utan jämväl och helt säkert i växande utsträckning den
kapitalplacerande liksom ock den spekulerande allmänheten. Denna omständighet
kunde, med avseende å ifrågavarande skatt, kanske mera än
eljest komma att bestjäla den ofta uttalade meningen, att försöken att
undgå skattskyldigheten till staten stode i ett visst förhållade till skattens
storlek. Och då härtill komme, att, oavsett skattebeloppet, ny eller
ökad skattskyldighet i allmänhet innebure en lockelse till kringgående
av skattebestämmelserna, borde under alla förhållanden skattesatserna i
ifrågavarande fall till en början hållas så pass låga, att desamma icke
allt för mycket verkade hämmande på rörelsen och ej heller frestade
till mer eller mindre illojala försök att undgå densamma.
Man finner sålunda, att Riksdagen uttryckligen betonade, att det
var särskilt med hänsyn till skatteformens nyhet försiktigheten ansågs
bjuda att stanna vid lägre skattesatser än de av Eders Kungl. Magt
föreslagna. Enahanda synpunkt kom till uttryck vid debatterna i kamrarna
rörande ifrågavarande ärende. Det uttalades därvid tillika, att man
förutsåge, att om någon tid en höjning kunde vara påkallad.
Sedan skatten nu tillämpats under fyra år, varunder några menliga
inverkningar av densamma å aktiehandeln icke kunnat förmärkas,
har Riksdagen funnit tiden vara inne att genom en mindre höjning av
skattesatsen vid överlåtelse av aktier tillföra staten en något ökad inkomst
av ifrågavarande stämpelskatt. Vid bestämmande av stämpelavgiftens
belopp har Riksdagen låtit sig angeläget vara att undvika en
så stark höjning, som kunde befaras medföra någon av de betänkliga
följder, som Riksdagen ansett vara att befara av ett genomförande av
motionärens förslag. Riksdagen har därför ansett lörsiktigheten bjuda
att stanna vid den av Eders Kungl. Magt år 1908 föreslagna skattesatsen
eller 30 öre, då de överlåtna aktiernas sammanlagda värde icke
överstiger 200 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp
av 200 kronor.
För beräknande av den inkomstökning, som genom den sålunda
föreslagna höjningen i stämpelavgiften vid aktieöverlåtelse!’ kan beredas
statsverket, har Riksdagen tagit kännedom om försäljningsbeloppet för
överlåtelsestämplar under åren 1909—1912.
Desamma hava utgjort
år 1909 ............................................. 418,512: 7 0 kronor
3) 1910 ............................................. 580,845: 0 5 »
» 1911 ............................................. 838,597: 55 » och
» 1912 ............................................. 1,518,466: io
9
Riksdagens skrivelse Nr 172.
Med hänsyn till att det år 1912 influtna beloppet torde få anses
hava varit abnormt högt och i betraktande därav, att i de angivna beloppen
till någon om än ringa del ingå även stämpelavgifter för överlåtelser
av obligationer, lärer man icke böra beräkna ökningen å inkomsttiteln
till högre belopp än 500,000 kronor.
Om huvudsyftet med Riksdagens beslut att höja stämpelavgiften
vid överlåtelse av aktier sålunda är att skaffa statsverket ökad inkomst,
torde det dock vara att förvänta, att höjningen jämväl kan medföra
fördelen av en i någon mån hämmande inverkan på en del spekulationsaffärer.
Där vid aktieköp ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke lör dennes egen räkning utan i kommission liksom även
vid byte av aktier skall enligt nu gällande bestämmelser i ämnet avräkningsnota
förses med stämpel till halva beloppet av den stämpelavgift,
som utgår vid direkt köp. Riksdagen har beslutat, att i överensstämmelse
härmed stämpelsatsen för nämnda fall skall sättas till 15 öre.
Riksdagen får tillkännagiva, att Riksdagen på grund av det ovan
anförda beslutat, att 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall i nedan
angivna delar hava följande ändrade lydelse:
3 §.
1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmärs, skall, där ej nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:
a) vid köp av aktier och banklotter 30 öre, då de överlåtna
aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstiger 200
kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,
b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av 200 kronor,
dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, avräkningsnotan
skall förses
c) vid köp av aktier och banklotter med stämpel av 15 öre, då de
överlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstiger
200 kronor, och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av
200 kronor, samt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 61 höft. (Nr 172-173.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 172.
d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.
Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen
e) vid byte av aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som
enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200
kronor, och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,
samt
f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200 kronor, och
därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.
Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse
med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.
2. Avslutas avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet,
—-------— mellan ort i Sverige och ort i utlandet.
3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:
a) då bägge — — —---— kommission;
b) då aktie — — — — — belopp;
c) då obligation — — — — — belopp;
d) då vid överlåtelse av aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt
verk eller styrelse, Riksdagens verk, Sveriges allmänna hypoteksbank
eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, samt slutligen
e) i fråga om — — — — — stämpel.
4. Värdet å de överlåtna fondpapperen — — — — — i allmänhet
gällande.
Därjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville
snarast möjligt förordna om beslutets trädande i kraft.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition i de delar, som icke
vunnit beaktande i Riksdagens här ovan meddelade beslut, har icke till
någon Riksdagens åtgärd föranlett.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.