Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag beträffande vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en i samma ämne väckt motion.

1913-05-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:172, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag beträffande vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en i samma ämne väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 172.

1

Nr 172.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1918.

* » »i Andra kammaren den 30 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds

proposition med förslag beträffande vissa ändringar i

förordningen den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom en

i samma ämne väckt motion.

(Bevillningsutskottets betänkanden nr 36 och 54.)

Till Konung en.

I en den 14 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 201, har Eders

Kungl. Maj:t under åberopande av det utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, som bifogats Eders Kungl. Maj:ts

proposition nr 200 med förslag till förordning angående stämpelavgiften,

föreslagit Riksdagen att antaga vid förstberörda proposition fogat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6 kapitlet av

gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en

inom Riksdagen väckt motion, vari hemställts om dels sådan ändring

av ovanberörda 3 § i sagda förordning, att stämpeln vid köp och byte

av aktier och banklotter komme att, då de överlåtna aktiernas eller

banklotternas sammanlagda värde icke överstege 200 kronor, utgå med

en krona och därutöver med en krona för varje påbörjat belopp av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt, 61 höft. (Nr 172—173.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 172.

200 kronor, dels ock att den nu gällande friheten från stämpelplikt, då

bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan avslutas

icke för egen räkning utan i kommission, måtte upphävas.

Propositionen avser ändringar i fondstämpelförordningen i tre

skilda hänseenden. Först må erinras, att sjätte kapitlet omredigerats

med hänsyn till den i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 200 föreslagna

omläggningen av stämpelväsendet. I en denna dag i anledning av sist

berörda proposition avlåten skrivelse (nr 248) har Riksdagen anmält ett

beslut, som innefattar avstyrkande av propositionen i den del, som rör

nämnda omläggning. Härmed har sålunda förutsättningen för nyssberörda

punkt i förevarande proposition bortfallit.

Sistnämnda proposition innehåller vidare en utvidgning av begreppet

fondpapper, så att detsamma omfattar jämväl lotter i kommanditbolag

samt andels- och delaktighetsbevis i penninginrättningar, som

driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente. Detta förslag

sammanhänger med en i nyssnämnda proposition nr 200 föreslagen

bestämmelse, enligt vilken värdepapper av berörda slag bliva underkastade

bestämmelserna om emissionsstämpel. Då icke heller i denna

del propositionen nr 200 av Riksdagen bifallits, har Riksdagen funnit

följdriktigt att avslå jämväl den motsvarande punkten i det föreliggande

förslaget.

Slutligen har i förevarande proposition det stadgande i 3 § av

fondstämpelförordningen, som medger stämpelfrihet, då vid överlåtelse

av aktie eller obligation ena kontrahenten är svenska staten eller i

paragrafen angivna verk, styrelser m. m., utsträckts att gälla även till

förmån för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Denna punkt i

propositionen, vilken punkt, enligt vad som meddelas i ovanberörda

statsrådsprotokoll, föranletts av en framställning från berörda hypotekskassa

och grundar sig på ett av statskontoret avgivet förslag, har Riksdagen

nu upptagit till avgörande. I avseende å densamma har Riksdagen

ingen anledning till erinran utan finner en ändring uti ifrågavarande

förordning i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag

i denna del vara påkallad.

Beträffande ovannämnda motion får Riksdagen anföra följande.

I nu gällande bestämmelser angående stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper har motionen avsett ändring i två olika hänseenden,

nämligen å ena sidan en höjning av stämpeln från 1 krona för 1,000

kronor till 5 kronor för 1,000 kronor och å andra sidan att bestämmelsen

om stämpelfrihet för överlåtelse mellan fondhandlare, då avtalet

avslutas icke för deras egen räkning utan i kommission, måtte upphävas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 172.

Den av motionären förebragta motiveringen giver vid handen, att

huvudsyftet med motionen varit att hämma den osunda aktiespekulationen.

Därjämte har framhållits fördelen för staten av en väsentligt

ökad inkomst av fondstämpeln.

Riksdagen vill till en början uttala sin bestämda anslutning till

motionens huvudsyfte. Aktiespekulationen har under senare tider i avsevärd

omfattning tagit formen av spel och i icke ringa utsträckning

bedrivits av personer, som därför saknat nödiga förutsättningar. Att

en sådan spekulation icke blott menligt inverkat på de industriella och

andra företag, som närmast berörts därav, utan även kan väntas medföra,

särskilt under kristider, avsevärda rubbningar i vårt ekonomiska

liv i det hela, torde vara tämligen allmänt erkänt och innebär för staten

en allvarlig maning att söka bringa rättelse åstad. Å andra sidan får

icke lämnas obeaktat, att icke all aktiespekulation är spel, utan att en

spekulation, som grundar sig på ingående kännedom om vederbörande

företags ekonomiska ställning och utvecklingsmöjligheter och som bedrives

med lojala medel, bär en uppgift att fylla i näringslivet. Till

belysning härav må erinras, att motionären i sin motivering framhållit,

hurusom aktiebolagsformen är ägnad att för produktionen utgöra en

den kraftigaste hävstång till förkovran. Men för att produktionen skall

kunna tillgodogöra sig fördelarna av aktiebolagsformen fordras givetvis

såsom förutsättning, att de aktier, den bjuder ut, äro begärliga i

marknaden. Huruvida så är förhållandet, beror i sin ordning säkerligen

icke endast på de utsikter till vinst, respektive företag erbjuda,

utan även i ej ringa mån på den sannolika möjligheten att utan större

svårighet när som helst avyttra aktierna. För produktionen måste det

sålunda anses vara av stor betydelse, att gängse försäljningsformer

bereda lätthet att omsätta aktier i kontant valuta. Av icke mindre

vikt är detta för en sund bankpolitik, vilken särskilt med hänsyn till

belåning av aktier måste taga hänsyn till möjligheten att utan svårighet

realisera dem. Spekulationen är just ett medel att göra värdepapper

likvida och häri torde ligga dess kanske största betydelse för

näringslivet.

Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter, nämligen statens

intresse att å ena sidan förebygga spekulationens avarter och å andra

sidan medgiva tillfälle till en sund spekulation, har Riksdagen närmare

skärskådat det föreliggande förslaget med avseende å dess ovan angivna

huvudsyfte: att hämma den osunda spekulationen.

Riksdagen vill då till en början yttra sig om förslaget, i vad det

avser höjning av stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier. Därvid må

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 172.

först erinras att, då ifrågavarande stämpelavgift år 1908 infördes, de+

av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget avsåg en högre stämpel än

det av Riksdagen sedermera antagna. Eders Kungl. Maj:t föreslog nämligen

en stämpelbeskattning vid överlåtelse av aktier efter 1 krona 50

öre för 1,000 kronor. I dåvarande chefens för finansdepartementet anförande

vid propositionens föredragning för Eders Kungl. Maj:t uttalades

beträffande förslagets syfte, bland annat, att en skatt av det slag, varom

fråga vore, kunde komma att till en viss grad lägga en hämsko på de

allt för talrikt förekommande, rent spekulativa affärerna i aktier och

att en sådan verkan av skatten i sin mån kunde tala för skattens

införande. Någon närmare utredning av denna synpunkt lämnade

departementschefen icke, utan, efter att hava konstaterat, att skatten

komme att träffa även, och under normala ekonomiska förhållanden

framför allt, fullt legitima transaktioner, vilka med varje dag som ginge

intoge ett allt betydelsefullare rum i det ekonomiska livet, framhöll

departementschefen, att den bärande grunden för en särskild skatt å

sådana transaktioner icke kunde vara annan än kravet på ökade skattekällor

och skattebördornas jämna fördelning. Riksdagens skrivelse i

ämnet giver tydligt vid handen, att även för Riksdagen syftet med

skattens införande var att bereda staten en ny inkomstkälla.

I avseende å vad år 1908 chefen för finansdepartementet sålunda

uttalat om fondstämpelbeskattningens väntade inverkan på spekulationen

torde man kunna fastslå, att den införda stämpeln icke märkbart vare

sig förmått hämma spekulationen i dess osunda former eller utövat något

menligt inflytande på den legitima spekulationen.

Efter dessa erinringar övergår Riksdagen till att angiva sin ställning

till frågan om det inflytande, aktiemarknaden kan beräknas röna

av ett genomförande av motionärens förslag i förevarande del.

Enligt Riksdagens mening skulle en stämpelbeskattning vid aktieköp

efter 5 pro mille innebära en så stark belastning av dylika köp i

jämförelse med placering i andra värden, att den måste befaras kunna

i ej ringa mån avhålla den kapitalägande allmänheten från att placera

tillgångar i aktier. Det har ju hos oss allmänt klagats över svårigheten

att intressera svenskt kapital för industriella företag. Den utveckling

till det bättre, som i sådant hänseende under de senaste åren

varit märkbar, kunde möjligen komma att hämmas genom en så betydande

höjning av fondstämpeln som den av motionären ifrågasatta.

Det ligger i öppen dag, att detta skulle kunna vålla vår industri svårigheter.

Beträffande vidare den egentliga spekulationen i aktier hava fondbörskommitterade

och Stockholms handelskammare i till bevillningsut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 172.

skottet inkomna skrivelser enstämmigt uttalat den uppfattningen, att

den ifrågasatta höjningen av stämpelbeskattningen vid aktieköp skulle

innebära en väsentlig fara för den sunda spekulationen men däremot

knappast lägga hinder i vägen för den osunda eller överdrivna spekulationen.

Att de former av spekulation, om vilka Riksdagen ovan uttalat,

att de kunna hava en uppgift att fylla i näringslivet, skulle röna

en starkt hämmande inverkan av den ifrågasatta höjningen, finner Riksdagen

vara ställt utom varje tvivel. Vidkommande samma höjnings

inflytande på spekulationens avarter, kan Riksdagen såtillvida ansluta

sig till den i nyssberörda skrivelser uttalade uppfattningen, som det

ligger i sakens natur, att för den spekulation, som räknar med små, av

verkliga ekonomiska faktorer betingade fluktuationer i aktievärdena en

stegrad stämpelskatt är av väsentligt större betydelse än för den spekulation,

som bjrgger på möjligheten att genom konstlade medel framkalla

stora och hastiga växlingar i kurserna. En för högt tilltagen

stämpelskatt kunde på sådant sätt rent av tänkas komma att locka till

försök att framkalla starka fluktuationer. Å andra sidan kan dock måhända

förtjäna påpekas, att de spekulanter, vilka motionären avsett att

träffa, i flertalet fall torde köpa och sälja värdepapper med mycket korta

mellantider, och att ett genomförande av den föreslagna höjningen därigenom

skulle åsamka dem så höga stämpelkostnader, att dessa kunde

tänkas åtminstone i någon mån göra tjänst såsom ett återhållande motiv.

Den i motionen föreslagna femdubblingen av fondstämpeln skulle

sålunda kunna tänkas i någon mån verka hämmande på de former av

spekulation, vilkas motverkande är motionens huvudsyfte, men något

effektivt medel att bekämpa desamma erbjuder den föreslagna höjningen

säkerligen icke. A andra sidan måste man befara, att höjningen skulle

medföra avsevärda vådor för näringslivet, i den mån dess sunda utveckling

är beroende av kapitalets tillgänglighet för industriella företag och

av en sund aktiehandel. Av nu angivna skäl har Riksdagen icke kunnat

biträda motionärens förslag i förevarande del.

Riksdagen övergår nu att yttra sig i fråga om den andra delen

av motionärens förslag, avseende att jämväl mellanhändernas aktieöverlåtelser

under alla förhållanden skola stämpelbeläggas.

Några särskilda skäl för detta förslag till ändring i nu gällande

bestämmelser hava icke i motionen förebragts. Man torde därför få antaga,

att detsamma är framkommet i samma syften som det förut behandlade

och sålunda avser i främsta rummet att ännu eftertryckligare

komma den osunda spekulationen till livs och därjämte att tillföra statskassan

ytterligare inkomst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 172.

För bedömande av denna fråga må först erinras därom, att det

vida övervägande antalet aktieöverlåtelse!'' äger rum genom förmedling

av två mäklare och ett icke obetydligt antal genom tre eller flere. Stämpelplikt

för mellanhändernas avräkningsnotor skulle följaktligen i och

för sig i de flesta fall, då aktieöverlåtelse förmedlas av mäklare, medföra

minst en fördubbling, i åtskilliga fall en tredubbling eller mera av

den eljest utgående stämpelavgiften. Motionärens förslag i det hela har

sålunda avsett minst en tiodubbling av stämpelavgiften vid överlåtelser

genom mäklare.

Vidkommande den inverkan på aktiehandel och aktiespekulation,

som härav kunde väntas, kan riksdagen hänvisa till vad ovan blivit i

sådant hänseende anfört i fråga om den förra delen av förslaget, med

tillägg endast att verkningarna givetvis skulle bliva långt kraftigare.

En följd av förslaget om fullständigt upphävande av mellanhändernas

stämpelfrihet skulle, på sätt såväl fondbörskommitterade som

Stockholms handelskammare framhållit, bliva den, att den aktiehandlande

allmänheten, som ytterst komme att drabbas av en höjd stämpelbeskattning,

helt säkert komme att så mycket som möjligt undvika att få sina

affärer avslutade på börsen, där alltid minst två mellanhänder förekomma.

Fondhandeln komme sålunda att drivas från börsen och kontrollen över

densamma därigenom att betydligt försvåras. Att detta skulle i hög grad

befordra utvecklingen av osunda spekulationsformer synes ligga i öppen

dag. Det bör enligt Riksdagens mening tvärtom eftersträvas att så

mycket som möjligt koncentrera aktiehandeln till fondbörsen.

Ett härtill syftande förslag har också varit föremål för Riksdagens

uppmärksamhet. Detsamma avsåg införande av stämpelplikt för aktieöverlåtelse!’

fondhandlare emellan, även då de handlade i kommission, så

snart affären skedde utom börsen, under det att nu gällande stämpelfrihet

fortfarande skulle äga rum i fråga om affärer, avslutade å

börsen. En sådan anordning skulle otvivelaktigt vara ägnad att draga

aktieaffärer i stor utsträckning till börsen. Riksdagen har emellertid icke

förbisett, att genomförandet av sålunda ifrågasatta föreskrifter å ena sidan

förutsätter, att ingående kontrollbestämmelser meddelas, och å andra sidan

torde böra bedömas i samband med andra krav på ändringar i vårt börsväsende.

Om Riksdagen sålunda ur sist angivna synpunkter avstått från

att ingå i en närmare utredning av frågan om lämpligheten att införa

bestämmelser av nyss angivna innebörd, kan Riksdagen härvid jämväl

hänvisa till att de av chefen för finansdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande

den 22 december 1911, tillkallade trustutredningskommitterade

erhållit i uppdrag, bland annat, att undersöka, huruvida åtgärder till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 172.

hämmande och kontroll av fondbörsspel må från statens sida kunna vidtagas.

Det torde kunna väntas, att nyss angivna uppslag kommer att

bliva föremål för prövning, då trustutredningskommitterade ingå i utredning

av berörda till dem hänvisade fråga.

Riksdagen vill emellertid icke lämna tillfället obegagnat att i detta

sammanhang uttala sin förhoppning, att chefen för finansdepartementet

måtte föranstalta därom, att spörsmålet om en omläggning av vår fondbörs

i syfte, bland annat, att stävja den osunda spekulationen, måtte

snarast möjligt bliva föremål för en ingående utredning.

Härefter går Riksdagen att yttra sig i avseende å det andra syftet

med de i motionen väckta förslagen, nämligen statskassans tillgodoseende.

Det torde redan av det anförda framgå, att man ingalunda kan

beräkna en ökning av inkomsten av ifrågavarande stämpelskatt i samma

mån som stämpelavgiften höjes. Man har därvid nämligen att räkna

med den hämmande inverkan på aktiehandeln, som en för högt uppdriven

stämpel enligt vad ovan utretts säkerligen måste medföra. Enligt

Riksdagens mening skulle införandet av den i motionen föreslagna

skattesatsen säkerligen icke komma att ens tillnärmelsevis bereda statsverket

en femdubblad inkomst av fondstämpelmedlen. Och ännu mindre

lärer man kunna av den ifrågasatta tiodubblingen av stämpelavgiften

beräkna en ökning i samma proportion av statsinkomsten av ifrågavarande

medel.

Om Riksdagen sålunda kommit till den bestämda övertygelsen, att

näringspolitiska skäl tala emot motionärens bägge förslag, bär Riksdagen

dock icke velat underlåta att se till, huruvida icke en mindre

höjning av nu utgående fondstämpel kan anses påkallad.

Innan Riksdagen anger den uppfattning, vartill Riksdagen i sistnämnda

fråga kommit, torde det vara på sin plats att erinra om de

skäl, som förmådde 1908 års Riksdag att sänka de av Kungl. Maj:t

föreslagna. skattesatserna. I fråga härom framhöll Riksdagen, att en

skatt av ifrågavarande natur självfallet måste i viss mån verka hämmande

på den allmänna rörelsen och att i och med den allt större betydelse,

transaktioner av värdepapper erhölle i det ekonomiska livet, en

åtgärd, som verkade såsom hämsko på denna rörelsegren, måste mer

eller mindre ofördelaktigt återverka på andra grenar av näringslivet.

Om redan på grund av nu angivna förhållanden synnerlig försiktighet

vid bestämmandet av skattens belopp borde iakttagas, manade skattens

nyhet och dess natur ännu mer därtill. Skatten vore ju av beskaffenhet

att icke enbart beröra vissa i sin verksamhet mera kontrollerbara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 172.

näringsidkare utan jämväl och helt säkert i växande utsträckning den

kapitalplacerande liksom ock den spekulerande allmänheten. Denna omständighet

kunde, med avseende å ifrågavarande skatt, kanske mera än

eljest komma att bestjäla den ofta uttalade meningen, att försöken att

undgå skattskyldigheten till staten stode i ett visst förhållade till skattens

storlek. Och då härtill komme, att, oavsett skattebeloppet, ny eller

ökad skattskyldighet i allmänhet innebure en lockelse till kringgående

av skattebestämmelserna, borde under alla förhållanden skattesatserna i

ifrågavarande fall till en början hållas så pass låga, att desamma icke

allt för mycket verkade hämmande på rörelsen och ej heller frestade

till mer eller mindre illojala försök att undgå densamma.

Man finner sålunda, att Riksdagen uttryckligen betonade, att det

var särskilt med hänsyn till skatteformens nyhet försiktigheten ansågs

bjuda att stanna vid lägre skattesatser än de av Eders Kungl. Magt

föreslagna. Enahanda synpunkt kom till uttryck vid debatterna i kamrarna

rörande ifrågavarande ärende. Det uttalades därvid tillika, att man

förutsåge, att om någon tid en höjning kunde vara påkallad.

Sedan skatten nu tillämpats under fyra år, varunder några menliga

inverkningar av densamma å aktiehandeln icke kunnat förmärkas,

har Riksdagen funnit tiden vara inne att genom en mindre höjning av

skattesatsen vid överlåtelse av aktier tillföra staten en något ökad inkomst

av ifrågavarande stämpelskatt. Vid bestämmande av stämpelavgiftens

belopp har Riksdagen låtit sig angeläget vara att undvika en

så stark höjning, som kunde befaras medföra någon av de betänkliga

följder, som Riksdagen ansett vara att befara av ett genomförande av

motionärens förslag. Riksdagen har därför ansett lörsiktigheten bjuda

att stanna vid den av Eders Kungl. Magt år 1908 föreslagna skattesatsen

eller 30 öre, då de överlåtna aktiernas sammanlagda värde icke

överstiger 200 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp

av 200 kronor.

För beräknande av den inkomstökning, som genom den sålunda

föreslagna höjningen i stämpelavgiften vid aktieöverlåtelse!’ kan beredas

statsverket, har Riksdagen tagit kännedom om försäljningsbeloppet för

överlåtelsestämplar under åren 1909—1912.

Desamma hava utgjort

år 1909 ............................................. 418,512: 7 0 kronor

3) 1910 ............................................. 580,845: 0 5 »

» 1911 ............................................. 838,597: 55 » och

» 1912 ............................................. 1,518,466: io

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 172.

Med hänsyn till att det år 1912 influtna beloppet torde få anses

hava varit abnormt högt och i betraktande därav, att i de angivna beloppen

till någon om än ringa del ingå även stämpelavgifter för överlåtelser

av obligationer, lärer man icke böra beräkna ökningen å inkomsttiteln

till högre belopp än 500,000 kronor.

Om huvudsyftet med Riksdagens beslut att höja stämpelavgiften

vid överlåtelse av aktier sålunda är att skaffa statsverket ökad inkomst,

torde det dock vara att förvänta, att höjningen jämväl kan medföra

fördelen av en i någon mån hämmande inverkan på en del spekulationsaffärer.

Där vid aktieköp ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet

avslutas icke lör dennes egen räkning utan i kommission liksom även

vid byte av aktier skall enligt nu gällande bestämmelser i ämnet avräkningsnota

förses med stämpel till halva beloppet av den stämpelavgift,

som utgår vid direkt köp. Riksdagen har beslutat, att i överensstämmelse

härmed stämpelsatsen för nämnda fall skall sättas till 15 öre.

Riksdagen får tillkännagiva, att Riksdagen på grund av det ovan

anförda beslutat, att 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall i nedan

angivna delar hava följande ändrade lydelse:

3 §.

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmärs, skall, där ej nedan

annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,

nämligen:

a) vid köp av aktier och banklotter 30 öre, då de överlåtna

aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstiger 200

kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas

sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 10 öre för

varje påbörjat belopp av 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet

avslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, avräkningsnotan

skall förses

c) vid köp av aktier och banklotter med stämpel av 15 öre, då de

överlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstiger

200 kronor, och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av

200 kronor, samt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 61 höft. (Nr 172-173.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 172.

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver

5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota

vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen

e) vid byte av aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som

enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200

kronor, och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,

samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200 kronor, och

därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse

med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

2. Avslutas avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet,

—-------— mellan ort i Sverige och ort i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge — — —---— kommission;

b) då aktie — — — — — belopp;

c) då obligation — — — — — belopp;

d) då vid överlåtelse av aktie eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, Riksdagens verk, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, samt slutligen

e) i fråga om — — — — — stämpel.

4. Värdet å de överlåtna fondpapperen — — — — — i allmänhet

gällande.

Därjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville

snarast möjligt förordna om beslutets trädande i kraft.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition i de delar, som icke

vunnit beaktande i Riksdagens här ovan meddelade beslut, har icke till

någon Riksdagens åtgärd föranlett.

Stockholm den 30 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.