Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen.

1913-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:21, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 21.

1

Nr 21.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 4 mars 1913.

„ „ „ i Andra kammaren den 4 mars 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har av enskild motionär hemställts, att

Riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 kap. 4 § strafflagen erhåller

följande ändrade lydelse:

»Komma make, barn eller föräldrar efter den, som dödad blivit,

att genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall den, efter

ty, med avseende å såväl den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter,

skäligt prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas,

till dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider».

I allmänhet är i vår lagstiftning skadeståndsskyldigheten på grund

av brott principiellt inskränkt till av brottet omedelbart härflytande

skada. Sådan skada är den brottslige pliktig ersätta, vare sig brottet

skett med uppsåt eller av vållande. I ovannämnda lagrum är emellertid

skadeståndsplikten utsträckt även till medelbar skada, som genom

brott tillskyndats tredje man, nämligen i det fall make eller barn efter

den, som blivit dödad, komma att genom hans frånfälle sakna nödigt

underhåll.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 13 käft. (Nr 21—22.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Biksdagens skrivelse Nr 21.

Redan i lagkommitténs förslag till straffbalk av år 1832 hade

upptagits en bestämmelse av ungefär liknande innehåll som det nämnda

stadgandet i gällande strafflag. I motiverna härtill anförde kommittén,

att, då dödad persons make och barn kunde genom hans frånfälle

komma i saknad av nödigt underhåll, både rättvisa och billighet krävde,

att, när döden blivit genom uppsåtlig gärning eller grovt vållande

orsakad, såsom skadestånd tillädes nämnde målsägande vad för dem

skäligen tarvades, intill dess de sig eljest kunde försörja. Enahanda

stadgande upptogs sedermera även i lagberedningens år 1844 avgivna

förslag till straffbalk.

Den genom 6 kap. 4 § strafflagen såsom undantag från den allmänna

regeln medgivna rätten till skadestånd är dock väsentligen begränsad,

dels därigenom att dess inträde är bundet vid förutsättningen,

att den dödades make och barn genom hans frånfälle komma att sakna

nödigt underhåll, och dels så tillvida att skadeståndets belopp, som i

allmänhet bestämmes endast med hänsyn till skadans beskaffenhet, i

dessa fall skall beräknas med hänsyn såväl till den brottsliges tillgångar

som »andra omständigheter».

De skäl, som föranlett lagstiftningen att tillerkänna maka och

barn efter dödad person rätt att av brottslingen utbekomma skadeersättning,

måste emellertid anses i lika hög grad gälla i fråga om andra

personer, som för sin utkomst varit helt och hållit beroende av den

dödade. Den rättvisa och billighet, som av lagkommittén åberopades

såsom grund för skadeståndsrätt för dödad persons maka och barn,

synes med samma fog påkalla dylik rätt för dennes övriga närmaste,

vilka ägt att av honom komma i åtnjutande av försörjning.

Åven om man, vid en utvidgning av ifrågavarande från de allmänna

skadeståndsreglerna givna undantagsbestämmelser, bör framgå

med försiktighet, torde i allt fall en utsträckning av rätten till skadestånd

till att omfatta även föräldrar utan olägenhet kunna vidtagas.

Riksdagen vill i detta sammanhang erinra, att i den moderna utländska

lagstiftningen ifrågavarande skadeståndsrätt i allmänhet givits

en större utsträckning än hos oss. I några lagar, såsom t. ex. tyska

civillagen av år 1896, iillerkännes skadeståndsrätt åt envar, som gentemot

den dödade ägt lagstadgad rätt till understöd, under det i andra

lagar dylik rätt medgives alla, som av denne i verkligheten åtnjutit försörjning.

Bland lagar av sistnämnda slag må nämnas norska lagen av

den 22 maj 1902, som i förevarande hänseende stadgar: »Er ved den

forvoldte Död nogen berpvet sin Forsprger, bliver han på Forlangende

hos den Erstatningspliktige att tillkjende en sådan Erstatning for det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 21.

derved opstående Tab, som af Retten efter omstaendighederne findes

billig.» Endast ett fåtal främmande lagar, såsom Danmarks strafflag av

år 1866 och Finlands av år 1889, inskränka skadeståndsrätten till den

dödades maka och barn. I båda dessa länder hava emellertid röster

höjts för skadeståndsrättens utsträckning i ovan angivna riktning.

Den i svensk rätt anförvanter åliggande försörjningsplikten har i

3 § i kungl. förordningen angående fattigvården i riket bestämts sålunda:

»Envar, som är arbetsför, skall — — — — — — försörja sig

själv och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru; åliggande

det i övrigt föräldrar och barn att i mån av behov, å ena, och

förmåga, å andra sidan, varandra försörja.»

Därest, såsom nu ifrågasatts, skadeståndsrätten enligt 6 kap. 4 §

strafflagen utvidgas att omfatta även föräldrar, skulle sålunda denna

rätt komma att omfatta alla de fall, där försörjningsplikt inom familjen

enligt lag föreligger.

Det bör beaktas, att en utvidgning av den i förevarande lagrum

stadgade skadeståndsplikten har betydelse även med avseende på den

särskilda skadeståndsplikt, som, vid sidan om de allmänna skadeståndsreglerna,

finnes stadgad i en del särskilda lagar, såsom lag angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägsdrift den 12 mars 1886, lag

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar den 27 juni

1902 och lag om ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik den

8 juni 1906. Den genom dessa författningar bestämda skadeståndsplikten

är nämligen till sin omfattning bestämd genom hänvisning till de

allmänna skadeståndsreglerna i 6 kap. strafflagen. I detta förhållande

torde emellertid, enligt Riksdagens mening, icke ligga något hinder

mot den nu ifrågasatta utsträckningen. Ej heller synes något dylikt

hinder böra möta däruti, att enligt lagen den 5 juli 1901, angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, den arbetsgivare

åliggande skyldigheten att vid inträffat olycksfall, som medfört döden,

till den dödades efterlevande utgiva viss livränta inskränkts att omfatta

allenast änka och minderåriga barn.

Det närmare övervägande, som bör föregå avfattningen av den

nu förordade utvidgningen av den i 6 kap. 4 § strafflagen stadgade skadeståndsrätten,

anser emellertid Riksdagen böra ankomma på Eders Kungl.

Maj: t.

På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen hemställa, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring av 6 kap. 4 § strafflagen, att den skade
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 21.

ståndsrätt, som i detta lagrum är medgiven maka och barn efter dödad

person, måtte tillkomma jämväl den dödades föräldrar.

Stockholm den 4 mars 1913.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.