Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen i fråga om utarbetande och framläggande av förslag till bestämmelser rörande utseende av suppleanter för stadsfullmäktige.

1913-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:24, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen i fråga om utarbetande och framläggande av förslag till bestämmelser rörande utseende av suppleanter för stadsfullmäktige.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 24.

Nr 24.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 13 mars 1913.

„ „ „ i Andra kammaren den 13 mars 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om skrivelse till Konungen i fråga om utarbetande och

framläggande av förslag till bestämmelser rörande utseende

av suppleanter för stadsfullmäktige.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att

Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana ändrade bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse

i stad, att vid val av stadsfullmäktige måtte utses suppleanter

i samma omfattning och efter samma grunder som vid val av

suppleanter i landsting.

Den av motionären föreslagna reformen innebär en viktig förändring

i själva principen för suppleants inträdande i stället för ordinarie

ledamot av stadsfullmäktige.

Såsom motionären framhållit, inträder enligt gällande bestämmelser

suppleant i ordinarie ledamots ställe endast i det fall, att denne

frånträder sin befattning före utgången av den tid, för vilken han valts.

Samma metod tillämpas sålunda i detta fall, som gäller beträffande

suppleanter för riksdagsmän. Motionärens förslag åter åsyftar, att suppleant

jämväl vid tillfälligt förfall för ordinarie ledamot skall inträda i

dennes ställe för den tid förfallet varar, utan att den ordinarie leda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 24. 3

moten avgår från sin befattning. Denna princip har kommit till tillämpning

i gällande förordning om landsting. I den händelse landstingsman

anmält förfall, inkallas nämligen en suppleant att tjänstgöra under det

möte, för vilket den ordinarie ledamoten förklarat sig förhindrad, men

denne kvarstår dock såsom landstingsman intill utgången av den tid,

för vilken han valts.

Det torde utan tvivel hava funnits skäl, som förklara, att i ifrågavarande

avseende en enhetlig princip ej genomförts i kommunallagarna.

Men de av motionären framhållna olägenheterna med gällande bestämmelser

om suppleanter för stadsfullmäktige synas Riksdagen ej kunna

förnekas. Särskilt har Riksdagen härvid fäst sin uppmärksamhet vid,

hurusom det av motionären påpekade förhållandet, att i händelse av

förhinder för en stadsfullmäktig hans plats måste stå tom, kan leda till

ett annat resultat vid val eller besluts fattande än om den meningsgrupp,

den frånvarande tillhör, varit fulltaligt representerad. Härvid

lämnas tydligen ett spelrum åt slumpen, som kan inverka störande på

kontinuiteten i stadsfullmäktiges arbete. I de fall, då eu stadsfullmäktig

t. ex. till följd av riksdagsarbete eller annat offentligt uppdrag för

längre tid är förhindrad att deltaga i stadsfullmäktiges sammanträden,

framträda bristerna hos det nuvarande systemet med särskild skärpa

och kunna även, såsom motionären framhållit, tvinga en ledamot att

avgå, varigenom stadsfullmäktige kunna förlora en intresserad och

dugande kraft. Då stadsfullmäktige i vissa städer hava att utse riksdagsmän

i Första kammaren, skulle det till och med vara tänkbart, att

berörda missförhållanden kunde komma att direkt inverka på denna

kammares sammansättning.

Förutom det, att den av motionären föreslagna reformen skulle

avhjälpa nämnda brister hos gällande system, synes det Riksdagen, att

därigenom även i övrigt skulle vinnas beaktansvärda fördelar, såsom

också i motionen framhållits. Särskilt vill Riksdagen påpeka värdet av,

att, i de fall då av en eller annan anledning stadsfullmäktig avgår,

personer finnas att tillgå, som redan förvärvat erfarenhet i det kommunala

arbetet.

I betraktande av de olägenheter, med vilka nuvarande system är

behäftat, och de fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna

reformen, anser sig Riksdagen sålunda böra i princip godkänna motionärens

förslag.

Riksdagen har jämväl tagit i övervägande frågan om den tid, för

vilken suppleant bör inkallas i ordinarie stadsfullmäktigs ställe, och har

Riksdagen stannat vid att tänka sig ett sammanträde såsom lämplig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 24.

tidsenhet. Enligt landstingsförordningens bestämmelser inträder suppleant

för ett helt landstingsmöte, men den naturliga enhet, detta bildar,

har beträffande stadsfullmäktige ingen annan motsvarighet än sammanträdet.

Motionären har antytt lämpligheten av, att suppleant skulle

kunna inkallas vid behandling av en viss fråga, vari han kunde äga

större erfarenhet eller sakkunskap än eu ordinarie ledamot. Oavsett

de svårigheter, varmed detta skulle vara förenat, synes det Riksdagen

jämväl innebära en icke tillrådlig avvikelse från principen om, att förfall

för ordinarie ledamot bör vara grunden för suppleants inträdande i

tjänstgöring.

Beträffande själva inkallandet av suppleant, har motionären ej

ingått på denna fråga, men synes det Riksdagen, att detta ej bör tillkomma

den ledamot, i vilkens ställe suppleanten skulle inträda, utan

åligga stadsfullmäktiges ordförande, vilket åter nödvändiggör, att förfallet

för honom anmäles.

Vad angår sättet för utseende av suppleanter, synes det Riksdagen

självfallet, att den proportionella valmetoden härvid bör bibehållas,

helst som det torde vara mest lämpligt att såsom nu utse ordinarie

ledamöter och suppleanter genom samma val. Men att i likhet med

motionären söka förebilden i gällande lagstadgande om val av suppleanter

för landstingsmän, synes Riksdagen mindre välbetänkt. Riksdagen

erinrar därom, att då 1911 års riksdag anhöll, att Eders Kungl. Maj:t

måtte inkomma med förslag till avhjälpande av bristerna i nu tillämpade

proportionella valmetod, Riksdagen särskilt framhöll, hurusom bestämmelserna

om val av suppleanter för landstingsmän vore i behov av

ändring. Och därjämte vill Riksdagen påpeka, hurusom enligt förordningen

om landsting en suppleant från en viss meningsgrupp kan komma

att inträda i stället för en landstingsman, tillhörig en annan grupp, en

princip, som, tillämpad på stadsfullmäktige, skulle kunna medföra olägenheter

av samma slag som de, mot vilka den av motionären föreslagna

reformen är riktad. Den redan nu gällande regeln, att efterträdare

efter stadsfullmäktig, som avgått före den för honom bestämda tjänstgöringstidens

slut, skall tillhöra samma meningsgrupp, som den avgångne,

synes Riksdagen vara ett uttryck för den princip, som jämväl

i ifrågavarande avseende bör följas. Och av motionärens motivering

framgår, att även han delar denna uppfattning.

Vad i övrigt angår sättet för utseende av suppleanter och de

grunder som därvid böra komma till tillämpning, synes det Riksdagen,

att denna fråga lämpligen bör överlämnas åt Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande slutligen det antal suppleanter, som bör utses, har

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 24.

Riksdagen tagit i övervägande lämpligheten av, att för varje meningsgrupp

funnes lika många suppleanter som ordinarie ledamöter, men

fiuner utskottet, att jämväl denna fråga bör överlämnas åt Eders Kung].

Maj:t till närmare utredning.

Då vad som ovan anförts gäller lika väl för Stockholm som för

övriga städer, där stadsfullmäktige finnas, synes det Riksdagen av

behovet påkallat, att den ifrågasatta reformen utsträckes att omfatta

jämväl förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

På grund av vad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändring av gällande bestämmelser i förordningarna om kommunalstyrelse

i stad och om kommunalstyrelse i Stockholm, att vid val

av stadsfullmäktige må utses suppleanter att inträda såväl vid ordinarie

ledamots avgång som vid inträffande förfall.

Stockholm den 13 mars 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.