Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts två särskilda propositioner med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, den ena avseende jämväl ändring av de vid nämnda förordning fogade formulär, dels ock en i ämnet väckt motion.
1913-05-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:251, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts två särskilda propositioner med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, den ena avseende jämväl ändring av de vid nämnda förordning fogade formulär, dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 251.
1
Nr 251.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1913.
» » » i Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts två särskilda propositioner med förslag till ändrad
lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,
den ena avseende jämväl ändring av de vid nämnda
förordning fogade formulär, dels ock en i ämnet väckt
motion.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 60 och memorial nr 63.)
Till Konungen.
Genom proposition nr 232 av den 11 april 1913 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över
finansärenden för den 23. februari 1912 och förstnämnda dag, föreslagit
Riksdagen att antaga propositionen närlagt förslag till förordning om
ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering jämte förslag till
formulär att fogas vid nämnda förordning, att gälla från och med år 1914.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom proposition nr 275 av den 18
april 1913, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 79 käft. (Nr 251.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 251.
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
bifogat förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer
i taxeringsförordningen.
I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en i
anledning av förstnämnda proposition väckt motion, vari hemställts, »att
Riksdagen måtte för sin del besluta, att sådan ändring i Kungl. Maj:ts
proposition nr 232 med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter m. in. vidtages,
att den som för ordnad bokföring må äga rätt att vid avgivandet
av deklaration av inkomst av fast egendom följa de grunder, efter vilka
räkenskaperna äro uppställda».
De sistförflutna två årens erfarenheter av taxeringsarbetet hava, på
sätt särskilt de av vederbörande taxeringsnämndsordförande och Konungens
befallningshavande i samtliga län avgivna, av departementschefen åberopade
och jämväl vid ärendets behandling inom vederbörande utskott
tillgängliga yttrandena angiva, tydligt ådagalagt behovet av i vissa avseenden
mera effektiva former för de skattskyldiges deklarationer.
De av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna nya deklarationsformulären,
vilka utgöra det väsentliga i propositionen nr 232, åsyfta att giva den
deklarationsskyldige en fullständigare vägledning och underlätta kontrollen
från taxeringsmyndigheternas sida samt att därigenom åstadkomma ett
bättre och jämnare skatteresultat, än som för närvarande erhålles.
Vid granskningen av formulären har Riksdagen väl bemärkt, att
särskilt formuläret I A, som är det primära och avsett att kunna användas
vid alla eventualiteter, genom sin detaljrikedom möjligen kan te sig i viss
mån mindre överskådligt, men i stället har den vunna fullständigheten
bidragit till att i de av Eders Kungl. Maj:t åsyftade hänseendena giva
detsamma avsevärda företräden framför det nuvarande. De erinringar, som
kunna göras mot den föreslagna uppställningen av detsamma, hava i varje
fall ej synts Riksdagen vara av den betydelse, att de ej komine att uppvägas
av de reella fördelar i taxeringsväg, som man avsett och med visshet
torde kunna emotse som resultat av reformen.
Riksdagen har därför funnit Eders Kungl. Maj:ts förslag böra, såsom
i stort sett ändamålsenligt, antagas i huvudsak. Vissa mindre ändringar
hava dock funnits lämpliga, I fråga om dessa har Riksdagen följande
att anföra.
Riksdagens skrivelse Nr 251.
3
Förslaget til! förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
6 §•
I första stycket av denna § har Eders Kungl. Maj:t föreslagit sådan
utsträckning av skyldigheten att förete räkenskapshandlingar, att en var
deklarant, som nästföregående år varit skyldig föra handelsböcker, skall
hava att vid sin deklaration foga avskrift av in- och utgående balansräkning
samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.
Enahanda förslag förelåg i Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet
till 1910 års riksdag, men blev, sedan bevillningsutskottet avstyrkt detsamma,
av Riksdagen avslaget.
Av vad föredragande departementschefen, som huvudsakligen hänvisat
till de i 1910 års proposition åberopade skälen, nu anfört i ämnet
har Riksdagen icke blivit övertygad om behovet av ifrågavarande anordning,
som däremot helt visst komme att i många fall vålla deklaranterna
olägenheter. Då därtill kommer, att taxeringsmyndigheternas granskningsarbete
skulle väsentligt ökas utan motsvarande nytta i krontrollavseende,
har tillräcklig anledning ej förelegat för Riksdagen att nu frånträda sin
1910 intagna ståndpunkt i frågan.
Deklarationsformulären.
Formuläret nr 1 A.
Då ägare av fastighet före avyttring eller användning för eget behov
låtit å egendomen bearbeta produkter eller beståndsdelar från densamma,
t. ex. förmalt spannmål, försågat virke eller bränt kalk av kalksten,
böra givetvis dessa produkter upptagas till det högre värde de erhållit genom
bearbetningen. Då detta tilläventyrs lätt nog kan av deklaranten
förbises, har det synts Riksdagen lämpligt lämna upplysning därom i formuläret.
För sådant ändamål har föreskrift i ämnet införts i punkt 5 av
anvisningarna, varjämte hänvisningar härtill gjorts under A I c) och d)
i formuläret.
Beträffande mom. Aid) erinrade kammarrätten, att saluvärdet å produkter,
som använts för »tillverkning av möbler och husgeråd för eget be
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 251.
hov», i regel vore alltför obetydligt för att behöva i formuläret särskilt upptagas.
Aven exemplifieringen »genom nyodling, torrläggning o. d.», vilken
tillkommit, efter det kammarrätten granskat förslaget, torde utan olägenhet
kunna uteslutas. Riksdagen har därför funnit stycket böra förenklas i
båda nu angivna avseenden.
Bland under C upptagna avdrag för driftkostnader märkes sådant
för värdeminskning å driftsinventarier. Yrkas sådant avdrag, skola enligt
formuläret uppgivas dels anskaffningsvärdet å de vid årets början befintliga
driftsinventarierna, dels ock driftsinventariernas bokförda värden vid
årets början och slut. Till ytterligare ledning för taxeringsmyndigheterna
synes emellertid erforderlig även uppgift om anskaffningsvärdet å under
året inköpta inventarier, och har i sådant syfte gjorts ett tillägg i punkt 2.
Under rubriken »Särskilda yrkanden om avdrag för värdeminskning»
är såsom villkor för där avsedda avdrag föreskrivet, att nöjaktig utredning
om deras befogenhet lämnas. Yad denna utredning skall innehålla
är ej närmare bestämt, men synas fordringarna därpå ej böra sträcka sig
längre än till vissa faktiska upplysningar, som å ena sidan kunna av den
skattskyldige utan svårighet lämnas och å den andra kunna bilda tillräckligt
underlag för taxeringsmyndighetens bedömande. Då uttrycket »nöjaktig
utredning om» tilläventyrs kunde framkalla missförstånd härutinnan,
torde detsamma böra utbytas mot »nöjaktiga upplysningar till stöd för»,
vilket icke innebär någon ändring i sak, och synes därjämte, vad särskilt
angår värdeminskning å byggnader, lämpligen kunna i anvisningarna
(punkt 25) antydas, vilka slags upplysningar man åsyftat.
Beträffande formulärets yttre anordning har Riksdagen funnit ingressen
till uppgiften för bevillningstaxeringen böra för överskådlighetens skull
utmärkas med större stil, varjämte av praktiska skäl linjeringen under
mom. VI av den särskilda uppgiften beträffande viss jordbruksfastighet
bör fortsättas i mån av utrymme.
Formuläret nr 1 B.
Till undvikande av missförstånd torde i rubriken »A. Inkomst av
fast egendom» böra inom parentes tilläggas »icke jordbruksfastighet».
I överensstämmelse med vad för formuläret 1 A nyss anförda bör
uttrycket »nöjaktig utredning om» i den under rubriken »Särskilt yrkande
om avdrag för värdeminskning» meddelade föreskriften ersättas med »nöjaktiga
upplysningar till stöd för», samt i anvisningarna (punkt 13) närmare
antydan givas om arten av de avsedda upplysningarna.
Riksdagens skrivelse Nr 251.
5
I likhet med vad rörande formuläret 1 A föreslagits bör vidare ingressen
till uppgiften för bevillningstaxeringen tryckas med större stil.
Formuläret nr 2.
Eders Kungl. Maj:ts förslag har icke föranlett någon erinran från
Riksdagens sida.
På sätt i ovanberörda motion anförts framställde kammarrätten beträffande
inkomstberäkningen för fast egendom den anmärkningen, att
i formuläret hänsyn icke tagits till, huruvida deklaranten hade ordnad
bokföring. Sålunda finge i deklarationen icke såsom inkomst upptagas
naturaförmåner från fastigheten i den män de utgått såsom avlöningåt
arbetspersonal, medan å andra sidan sådan avlöning ej heller finge
avföras såsom utgift. Även om bokföringen vid en jämförelse mellan
in- och utgående förråd av osålda produkter visade ett överskott vid årets
slut, syntes detta överskott icke skola räknas såsom inkomst. Det torde
med skäl kunna ifrågasättas, om icke den, som hade ordnade räkenskaper,
borde vid avgivandet av deklaration få i likhet med''andra näringsidkare
följa de grunder, efter vilka räkenskaperna vore uppställda. I anslutning
till dessa synpunkter, vilka icke av Eders Kungl. Maj:t följts, har i motionen
yrkats, att sådana ändringar i de föreliggande förslagen måtte vidtagas,
att den som hade ordnad bokföring finge deklarera sin inkomst av
fast egendom efter sina räkenskaper.
Riksdagen delar motionärens åsikt om det billiga och lämpliga i
detta krav. Emellertid anser Riksdagen sig böra erinra, att då deklarationsformulärets
föreslagna uppställning i fråga om beräkningen av inkomst av
jordbruk med dess binäringar i vissa avseenden utesluter tillämpningen
av de grunder, som bruka följas vid ordnad bokföring, detta sammanhänger
med skatteförordningens bestämmelser angående bland annat vad
som skall räknas såsom sådan inkomst. Skatteförordningen angiver i stort
sett såsom inkomst av jordbruk dels vad som inflyter genom försäljning
av jordbrukets produkter och övriga s. k. kontanta inkomster, dels vad
den skattskyldige för sin och sin familjs räkning direkt tillgodogör sig i
naturaförmåner av sin egendom och dess avkastning. Avkastningen skall
sålunda vid taxeringen icke räknas såsom inkomst, förr än densamma
avyttrats eller ingått i den skattskyldiges konsumtion, under det att vid
ordnad bokföring avkastningsöverskottet tages i betraktande till sitt uppskattade
värde vid inkomstens beräknande, oavsett om detsamma förvänd
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 251.
lats i penningar eller förbrukats eller vid räkenskapsårets slut finnes kvar
såsom behållning. Eu förändring i den av motionären föreslagna riktningen
torde alltså i första hand kräva, att skatteförordningens bestämmelser
i antydda avseende ändras. Av detta skäl och då frågan även
i övrigt är tämligen outredd, lärer motionens syfte för närvarande bäst
tjänas genom en av Eders Kungl. Maj:t föranstaltad allsidig utredning av
frågan, därvid givetvis motionärens synpunkter komma att vinna behörig
uppmärksamhet.
I propositionen nr 275 har Eders Kungl. Maj:t lämnat förslag till
ändringar i taxeringsförordningens 1 §, 31 § 1 inom., 32 §, 36 § 1 mom.
och 39 §, betingade av det bestyr, som enligt det i propositionen nr 126
framlagda förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring komme att
åligga taxeringsnämnd med frågor, om och till vilka belopp avgiftsplikt
med avseende å de i lagen stadgade pensionsavgifter skulle äga rum.
Sedan berörda lagförslag av Riksdagen antagits, med bibehållande
av de bestämmelser om taxeringsnämndernas medverkan, som föreslagits,
har Riksdagen såsom konsekvens därav jämväl bifallit förevarande proposition,
med iakttagande allenast av de redaktionella ändringar, som betingas
därav, att vissa §§ i lagen, till vilka hänvisas i taxeringsförordningen,
erhållit andra nummer.
Emellertid vill Riksdagen hava erinrat om följande. Enligt 13 §
tredje stycket i pensionsförsäkringslagen skall Konungen äga att för viss
kommun förordna, att den i §:ens första stycke omförmälda avgift skall
uppbäras i samband med kronouppbörden. Enligt 15 § samma lag skall
vidare av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden för året angående
varje avgiftspliktig antecknas beloppet av den avgift, som skall av
honom erläggas i sammanhang med kronouppbörden. Denna föreskrift,
som är upprepad i den föreslagna lydelsen av 32 § taxeringsförordningen,
synes dock, enär i längden upptagas blott de till staten skattskyldiga, icke
kunna beträffande övriga avgiftspliktiga genomföras utan ytterligare ändring
av 32 §, därtill något förslag nu ej föreligger. I den skrivelse, varigenom
innevarande års Riksdag meddelat, att Riksdagen med vissa ändringar
antagit Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om allmän pensionsförsäkring,
har Riksdagen, som uppmärksammat nämnda förhållande, uttalat,
att, innan en sådan ändring skett, något förordnande av Eders Kungl. Maj:t,
som nu är i fråga, icke torde kunna meddelas.
Slutligen märkes, att då ovanberörda §§31 och 32 äro föremål för
ändringsförslag i såväl propositionen nr 232 som propositionen nr 275,
7
Riksdagens skrivelse Nr 251.
Riksdagen, som i bägge fallen bifallit förslagen, beslutat ändrade avfattningar
av §§:na, utgörande sainarbetning av båda förslagen.
Under åberopande av vad här ovan anförts får Riksdagen tillkännagiva,
dels att Riksdagen, som icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
propositioner nr 232 och nr 275 oförändrade, beslutat att med
de avvikelser, som härvid fogade bilaga utvisar, antaga dels de ändringar
i förordningen den 28 oktober 1910, om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering, ävensom i de vid förordningen fogade formulär,
som innefattas i propositionen nr 232, dels ock de ändringar i nämnda
förordning, som avses i propositionen nr 275;
dels och att Riksdagen beslutat, att de sålunda antagna ändringarna
skola bliva gällande från och med år 1914.
Därjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta
om utredning av frågan, huruvida den som har ordnad bokföringmå
äga rätt att vid avgivandet av deklaration för inkomst av fast egendom
följa de grunder, efter vilka räkenskaperna äro uppställda, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen kan föranledas.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
8
Riksdagens skrivelse Nr 251.
Bilaga.
Förordningen om taxeringsmyndigheter ocli förfarandet
vid taxering.
6 §•
Vid deklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts
oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig
kontroll, skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift
av in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där
sådan föres.
31 §.
1 mom. Taxeringsnämnds ordförande är föredragande hos nämnden
och har särskilt följande åligganden:
ro) att beträffande en var, som finnes upptagen i den i 14 § i lagen
om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckning, från vederbörande
pensionsnämnd införskaffa upplysningar om de förhållanden, vilka äro av
betydelse för bedömandet av hans avgiftsplikt enligt nämnda lag; samt
n) att, då sådant påfordras, avgiva förklaring över besvär angående
taxering eller i fråga om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
32 §.
Det åligger taxeringsnämnden att införa:
i inkomstlängden de skattskyldigas namn samt dels, i avseende å
inkomstbevillningen, uppskattad inkomst, beloppet av medgivet bevillningsfritt
avdrag och den beskattningsbara inkomsten, dels, i fråga om inkomstoch
förmögenhetsskatten, taxerat belopp, antalet barn, därför nedsättning
äger rum, sammanlagda beloppet av medgiven nedsättning, skatteprocent i
förekommande fall och det belopp, efter vilket skatt utgår, dels ock för en
var jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring avgiftspliktig det avgifts
-
Riksdagens skrivelse Nr 251.
9
belopp, som enligt 15 § i samma lag skall i taxeringslängd en införas; och
bör taxeringsnämnden därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängden.
36 §.
1 mom. Senast fem dagar — — — — — — — — — — —
föregående året.
Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande dels till Kungl.
Maj:ts befallningshavande insända de deklarationer samt andra skriftliga
uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen,
dels ock till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet överlämna
den i 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckning,
försedd med anteckning för en var däri upptagen person om
taxeringsnämndens beslut i fråga, huruvida avgiftsplikt enligt nämnda
lag för året åligger honom eller icke.
39 §.
Skattskyldig — — —--— — — — —--— — — —
—----besvärsrätt som kommun.
Om rätt till besvär ävensom om ordningen för besvärs anförande i
fråga om taxeringsnämnds beslut enligt 14 och 15 §§ i lagen om allmän
pensionsförsäkring stadgas i nämnda lag.
Deklarationsformulären.
Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.
Verk och bolag skola vid deklaration och uppgift foga bestyrkt avskrift
av in- och utgående balansräkning samt, där sådan föres,- vinst- och förlusträkning
för senaste räkenskapsåret. Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan,
bifoga förvaltningsberättelse.
5. Därest produkter eller beståndsdelar från egendomen, innan de använts
för eget behov eller försålts, varit föremål för bearbetning genom den skattskyldiges
försorg — såsom förhållandet är med spannmål, som förmalts till mjöl eller
gryn i kvarn på egendomen, virke, som försågats till plank eller bräder i såg på
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 79 käft. (AV 251.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 251.
egendomen, kalksten, som beretts till kalk i ugn på egendomen o. s. v. — skola
de upptagas till de ökade värden de på grund av bearbetningen erhållit.
Inkomst av sådan jordbrukets binäring, som huvudsakligen avser förädling
av annat jordbruks produkter eller annan egendoms produkter eller beståndsdelar,
uppgives under C II.
25. Upplysningarna skola innefatta uppgift om byggnads användning,
byggnadsmaterial och andra omständigheter, som anses inverka på byggnadens
varaktighet, såsom ålder, där den kan uppgivas, byggnadssätt, läge o. s. v., ävensom
om byggnadens värde, i avseende varå skall, upplysas, om det uppgivna
värdet beräknats efter taxeringsvärde, brandförsåkringsvärde, bokfört värde eller
annat värde, vilket i sådant fall uppgives.
I övrigt hänvisas till stadgandet i punkten l:o) I, sista stycket, i de till
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande »Särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen», vilket lyder: »Därest byggnader kunna anses även
med noggrant underhåll och aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den värdeminskning, som av dylik anledning ägt rum
under näst föregående år, avdrag äga rum, motsvarande en efter varje byggnads
beskaffenhet och användning lämpad andel av dess värde.»
Formulär nr 1 A.
A. Inkomst av fast egendom.
I. Inkomst i naturaförmåner enligt ortens pris (se 1):
c) saluvärdet av sådana egendomens produkter, ävensom i na
tura
åtnjutna arrenden eller annan avgäld, vilka använts
i hushållet eller eljest för min och min familjs räkning (t. ex.
spannmål, potatis, rotfrukter, produkter från trädgård och
ladugård, slaktdjur, fjäderfä, bränsle, foder till hästar, som
uteslutande eller huvudsakligen använts till personligt bruk
m. m.), vilt och fisk från egendomen o. s. v. (se 5), av mig
uppskattat till......................
d) saluvärdet av sådana egendomens produkter eller bestånds
delar,
som använts för nybyggnad, därunder inbegripen tilloch
ombyggnad, eller för grundförbättring m. m. (se 5), av
mig uppskattat till ...................
Riksdagens skrivelse Nr 251.
11
C. Inkomst flY arbete (i penningar och naturaförmåner).
Avdrag yrkas för följande driftkostnader (se 6):
2. Värdeminskning å driftsinventarier (se 16).....
Anskaffningsvärdet å de vid årets början befintliga
driftsinventarierna utgjorde.......kr..........
Anskaffningsvärdet å under året inköpta driftsinventarier
utgjorde.............kr__________
Driftsinventariernas bokförda värde utgjorde:
vid årets början............kr..........
» » slut.....•.......» .........
Särskilda yrkanden om avdrag för värdeminskning.
För att avdragen må medgivas, skola nöjaktiga upplysningar till stöd för deras
befogenhet lämnas.
Under åberopande av redogörelsen å sid. 8 hemställes, att
vid inkomstberäkningen avdrag medgives för under året liden
värdeminskning:
1. genom slitning av mig tillhöriga byggnader
med ett sammanlagt värde
(se 25) av ____________ kr........med kr...._.............................
2. genom avverkning eller försäljning av
skog (minskning i skogs ingångsvärde)
(se 26) med............ » .............................................
E. Förmögenhet.
I enlighet med ovanstående uppgifter och särskilda bilagor uppgiver jag
för bevillningstaxeringen inom donna kommun följande inkomst:
12
Riksdagens skrivelse Nr 251.
Formulär nr 1 B.
A. Inkomst ay fast egendom (icke jordbruksfastighet).
Särskilt yrkande om avdrag för värdeminskning.
För att avdraget må medgivas, skola nöjaktiga upplysningar till stöd för dess
befogenhet lämnas.
Under åberopande av redogörelsen å sid. 3 hemställes, att
vid inkomstberäkningen avdrag medgives för under året liden
värdeminskning genom slitning av mig tillhöriga byggnader med
ett sammanlagt värde (se 13) av............... kr.....med kr. ..............................
I enlighet med ovanstående uppgifter uppgiver jag för bevillning staxering
en följande inkomst:
Anvisningar för deklarationsblankett ens ifyllande.
13. Upplysningarna skola innefatta uppgift om byggnads användning, byggnadsmaterial
och andra omständigheter, som anses inverka på byggnadens varaktighet,
såsom ålder, där den kan uppgivas, byggnadssätt, läge o. s. v., ävensom
om byggnadens värde, i avseende vara skall upplysas, om det uppgivna
värdet beräknats efter taxeringsvärde, brandförsäkringsvärde, bokfört värde
eller annat värde, vilket i sådant fall uppgives.
I övrigt hänvisas till stadgandet i punkten l:o) I, sista stycket, i de
till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande »Särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen», vilket lyder: »Därest byggnader kunna
anses även med noggrant underhåll och aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den värdeminskning, som av dylik anledning
ägt rum under nästföregående år, avdrag äga rum, motsvarande en
efter varje byggnads beskaffenhet och användning lämpad andel av dess värde.»
Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
131796
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.