Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog.

1913-05-30 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:275, Skrivelse till Konungen, angående interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 275.

i

Nr 275.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1913.

— — — — Andra kammaren den 30 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående interimistiska bestämmelser

i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.)

TILL KONUNGEN.

I en inom Riksdagen väckt motion har framställning gjorts om sådan

inskränkning i rätten att förfoga över samfälld skog, att dess vanvård måtte

förhindras, intilldess definitiv lagstiftning på området hunne åvägabringas.

Till stöd härför har anförts följande:

»Vid nästlidet års riksdag väckte jag en motion (nr 60 F. K.) avseende

åstadkommande fiv utredning och förslag angående interimistiska

bestämmelser till förekommande av vanvård av samfälld skogsmark. Denna

motion remitterades till jordbruksutskottet, som i sitt utlåtande (nr 66)

hemställde, att den icke matte föranleda till någon Riksdagens åtgärd,

vilket också blev Riksdagens beslut. Utskottet ansåg visserligen motionens

syfte, synnerligen behjärtansvärt, men grundade sitt avstyrkande av någon

särskild åtgärd därpå, att Riksdagen i annat sammanhang "bragt saken under

Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagen hade nämligen bifallit lagutskottets hemställan

(nr 31) med anledning av herr Molins i Dombäcksmark in. fl.

motion (A. K. nr 49),. en hemställan, som gick ut på en anhållan hos

Kungl.. Maj:t om utredning angående bestämmelser i syfte att bereda delägare

i. bysamfålligheter tillfälle att fatta bindande beslut angående sådana

samfälligheter. I sin motivering hade lagutskottet uttalat sig i så vidsträckt

män, att dess utlåtande torde kunna anses omfatta hela det område,

som min nämnda motion åsyftade, och Riksdagen skulle alltså ha uttalat

sig för önskvärdheten av definitiv lagstiftning i den riktning jag önskade.

Bihang till Riksdagens protokoll 1013. 14 sand. 85 käft. (Nr 275-276). ° 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘1

Riksdagens skrivelse Nr 275.

Så högt värde jag än sätter på detta Riksdagens uttalande tillåter jag

mig dock att förnya min anhållan om, att Riksdagen ville taga i övervägande

nödvändigheten av sådana bestämmelsers åstadkommande, att de i

ratin förut åberopade motion skildrade missförhållanden rörande skötseln av

samfälld skogsmark måtte kunna förhindras, intilldess eu sådan lagstiftning

hinner åstadkommas. Jag behöver ej erinra Riksdagen därom, att det tar

kort tid att hugga ned skog, att äventyra återväxt och kultur, men att det

tar lång tid att efter en sådan misshandel få marken försatt i produktivt

skick.

Min uppfattning, att det kommer att taga avsevärd tid, innan eu

lagstiftning av denna art kan komma till stånd, torde kunna grundas

ej" blott på sakens egen rätt invecklade beskaffenhet, utan även på den

omständigheten, att så vidlyftiga och tidsödande lagstiftningsarbeten för

närvarande äro på dagordningen, att ett sådant ärende, som ligger liksom

ur den allmänna farvägen, är i fara att undanskjutas till en mer eller

mindre avlägsen framtid. Att låta det nuvarande tillståndet fortfara, intilldess

en sådan lagstiftning kan komma till stånd, är efter min mening alldeles

orätt, emedan detta är till stort förfång för det allmänna, under det

att det allmänna intresset skulle i hög grad gagnas, om förbud för skövling

av dessa skogsmarker skulle kunna utverkas.

Att en allmän önskan råder om en bättre sakernas ordning, därom

torde icke något tvivel råda. Länge har den utvägen anlitats att uppdela

samfälligheterna på delägarne. Numera befinnes detta mindre lämpligt,

emedan lotterna bli alltför små och jorden alltjämt undergår uppdelning.

Kommunalstämmor ha utfärdat förbud för avverkning å ifrågavarande

marker, frivilliga föreningar om fredande ha ingåtts o. s. v. Men stora

svårigheter möta att få sådana åtgärder effektiva, då delägarne kunna räknas

i hundratal, i vissa fall tusental och den illojale kan åberopa sig på byggningabalkens

10 kap. 1 §, som ger honom otvivelaktig rätt att efter godtycke

förfoga över vad'' han kan hämta på dessa marker, om han blott

håller sig till vad som »till hus och gård tarfvas».

De former, som kunna befinnas lämpliga att välja för att nå det hår

åsyftade ändamålet, böra givetvis framgå efter sakkunnig prövning. När

det är fråga om samfälligheter, i vilka alla eller större delen av en kommuns

jordägare äga del, torde kommunalstämma böra tillerkännas rätt att

fatta beslut°i hithörande frågor med villkor av Kungl. Maj:ts befallningshavandes

fastställelse, sedan skogsvårdsstyrelsen blivit hörd. Medlemmar

av byalag skulle ju kunna tänkas inkomma till Konungens belallningshavande

med samma framställning och erhålla avverkningsförbud, sedan

Övriga delägare fått tillfälle att yttra sig i saken.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 275.

3

Såsom motionären erinrar, förevar vid 1912 års riksdag eu av honom

väckt motion i väsentligen enahanda syfte som den nu föreliggande.

Uti sitt i anledning; av berörda motion avrivna utlåtande, nr 66,

framhöll samma års jordbruksutskott bland annat, hurusom, enligt utskottets

åsikt, de av motionären påpekade missförhållandena vore av den

art, att de påkallade särskild uppmärksamhet från lagstiftningens sida.

Det syntes nämligen utskottet, som om bestämmelser vore erforderliga,

genom vilka den för envar delägare i oskift skog av ifrågakomna slag i

lag medgivna rätten att till husbehov använda skogen ändrades därhän, att

dylika skogar måtte kunna till samtliga delägares båtnad bliva skötta på

ett ändamålsenligare och mera ekonomiskt sätt, än för närvarande i allmänhet

vore fallet. Ehuru utskottet sålunda funnit syftet med motionen

synnerligen behjärtansvärt, ansåg utskottet emellertid någon särskild åtgärd

i anledning av densamma icke för det dåvarande erforderlig, enär

med skäl kunde förväntas, att den i motionen berörda frågan skulle i annat

sammanhang bliva föremål för vederbörlig prövning. I anslutning härtill

erinrade utskottet om, att Riksdagen i anledning av en inom Riksdagen

väckt motion och på tillstyrkan av lagutskottet beslutat att i skrivelse

till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda,

i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende att beträffande

vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda

ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta

bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke

måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd, och blev i anledning härav motionen

av båda kamrarna avslagen.

Riksdagen delar till fullo den uppfattning om motionens behjärtansvärda

syfte, som framhållits i det anförda utlåtandet. Det synes Riksdagen

otvivelaktigt, att de i motionen påpekade, mångenstädes rådande missförhållandena

beträffande skogssamfälligheters vård och tillgodogörandet av

deras avkastning påkalla reglerande lagbestämmelser i ändamål att möjliggöra

en till delägarnas gemensamma bästa genomförd rationellare hushållning

med befintlig skogstillgång. Vad som i sådant avseende kan anses

ur s&o^srarf/ssynpunkt nödigt eller befogat, är, enligt vad Riksdagens vederbörande

utskott inhämtat, föremål för den nu arbetande skogslagstiftningskommitténs

uppmärksamhet och lärer sålunda komma under Riksdagens

omprövning i sammanhang med det förslag, vartill nämnda kommittés

utredning kan giva anledning.

I likhet med 1912 års jordbruksutskott är emellertid Riksdagen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 275.

deri uppfattningen, att de anmärkta missförhållandena i främsta rummet

härröra från den nu rådande bristen på lagstadgade former för delägares

i samfällighet beslutanderätt i fråga om densammas angelägenheter samt

frånvaron av auktoriserade organ för verkställighet av beslut och förvaltning

av den samfällda egendomen.

Under sådana omständigheter och med fasthållande av förvaltninyssvårigheterna

såsom det väsentliga uti ifrågavarande ämne, anser sig Riksdagen

givetvis böra biträda den av 1912 års jordbruksutskott uttalade

meningen angående betydelsen även för förevarande fråga av den av Riksdagen

samma år begärda utredningen om bestämmelser, avsedda att bereda

delägare i vissa samfälligheter tillfälle att fatta bindande beslut i

frågor rörande desamma. Riksdagen anser i likket med sagda utskott den

därigenom öppnade utvägen att avhjälpa de anmärkta missförhållandena

framför andra vara ägnad att främja en tillfredsställande, slutgiltig lösning

av den nu föreliggande frågan.

O DO O

Emellertid torde, såsom motionären framhållit, med hänsyn till vikten

av ett skyndsamt tillvaratagande av de intressen, som stå på spel,

kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder av interimistisk karaktär lämpligen

borde vidtagas i avvaktan på resultatet av de utredningar, varom

ovan varit tal. 1 detta hänseende har Riksdagen icke kunnat undgå att

taga livligt intryck av vad i motionen framhållits rörande nödvändigheten

av ett omedelbart ingripande från statsmakternas sida i ändamål att snarast

möjligt råda bot för de mest framträdande missbruken av rätten till

skogsavverkning å samfälld mark. Härtill kommer, att, enligt vad Riksdagen

erfarit, inom intresserade kretsar förefinnes en stark opinion till förmån

för motionärens framställning. Sålunda hava till Riksdagens vederbörande

utskott inkommit skrivelser från kommunalstämmorna i Mora och

Sollerö socknar samt kommunalnämnden i Våmhus socken, samtliga belägna

i Kopparbergs län, i vilka skrivelser eftertryckligt framhålles nödvändigheten

av att skyndsamma åtgärder vidtagas i det syfte förevarande motion avser.

Då det torde vara ovedersägligt, att behovet av åtgärder i den av motionären

föreslagna riktningen är mest framträdande i Kopparbergs län, synes

enligt Riksdagens mening en möjlig utväg att åtminstone inom sagda* län

provisoriskt avhjälpa de mest iögonenfallande olägenheterna av det nuvarande

tillståndet vara att finna i den av motionären framkastade tanken om medgivande

för lämplig myndighet att, där förhållandena sådant påkalla, på

ansökan av delägare och efter övriga delägares hörande, meddela temporärt

förbud mot avverkning, antingen helt och hållet eller i viss utsträckning,

å sådana skogsmarker, som i motionen avses. Den myndighet, som

härvid närmast kan komma i fråga, torde, såsom motionären antytt, vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 275.

Konungens befallningshavande i länet, som emellertid borde äga skyldighet

att över varje ansökning om dylikt avverkningsförbnd inhämta yttrande

från skogsvårdss tyr elsen. Emellertid torde, innan någon dylik befogenhet

tillerkännes Konungens befallningshavande, frågan härom böra göras till

föremål för en ingående och allsidig utredning, därom Eders Kung]. Maj:t

lämpligast torde kunna föranstalta.

Med åberopande av det anförda får Riksdagen sålunda anhålla, det

täcktes Eders Kungl. Maj it låta utreda, huruvida icke, beträffande Kopparbergs

län, i avbidan på slutlig lagstiftning angående nyttjanderätten

till sådan samfälld skog, som i motionen avses, Konungens befallningshavande

i länet må kunna tillerkännas befogenhet att, på ansökan av delägare och

efter övriga delägares hörande, där förhållandena sådant påkalla, tills vidare

förbjuda avverkning annat än efter utsyning å dylik skog, samt därefter för

Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 30 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.