Skrivelse till Konungen angående ändring i gällande bestämmelser rörande fördelning av odlingslån.
1913-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:276, Skrivelse till Konungen angående ändring i gällande bestämmelser rörande fördelning av odlingslån.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Nr 276»
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1913.
— _ — — Andra kammaren den 30 maj 1913.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående ändring i gällande
bestämmelser rörande fördelning av odlingslån.
(Jordbruksutskottets utlåtande, nr 87.)
TILL KONUNGEN.
I en inom Riksdagen väckt motion har framställning gjorts om sådan
ändring i gällande bestämmelser rörande fördelning av odlingslån, att
betalningsansvaret Lomme att läggas å de hemman eller lägenheter, vilka
med tillhjälp av statslånemedel blivit förbättrade.
Till stöd härför har anförts följande:
»Kungl. kungörelsen av den 13 juni 1845 rörande sättet för återbetalning
av allmänna medel till korporationer eller menigheter för beredande°av
odlingsföretag in. m. ävensom kungl. kungörelsen av den 3 november
1848 med bestämmelse därom, att vad år 1845 blivit stadgat
även skall utsträckas till de lån, vilka i enahanda syfte varda enskilda
personer meddelade, förutsätta icke annat, än att lånemedlen skola å vederbörande
hemman fördelas. Samma uppfattning gör sig gällande uti de
den 14 juli 1901 meddelade bestämmelserna angående villkoren för lån
från odlingslånefonden.
Emellertid har det under de senare åren i en mängd fall inträffat,
att odlingslån blivit beviljade icke blott till utdikning av vattenskadad
mark tillhörande hemman eller hemmansdelar, utan även avsöndrade lägenheter.
Efter torrläggningsarbetets fullbordande hava lånemedlen blivit
fördelade i enlighet med de vid en föregående laga syneförättning bestämda
grunder, men har vederbörande myndighet på grund av ovan nämnda
Riksdagens skrivelse Nr 276.
7
stadgande]} icke ansett sig kunna fastställa ett fördelningsförslag, enligt
vilket betalningsskyldigheten till större eller mindre del lagts å ägare av
lägenhet, utan har sagda skyldighet förklarats åligga ägaren till den heminansdel,
varifrån lägenheten blivit avsöndrad.
Följden härav har blivit, att ett lägenhetsägaren rätteligen åliggande
betalningsansvar vid uträknandet av annuiteterna för statslånets gäldande
blivit pålagd ägaren av ett hemman, vars ägor icke i någon mån blivit
genom dikningsarbete förbättrade. Skulle lägenhetsägaren försumma att
vid tiden för annuiteternas erhållande tillhandahålla »stamhemmanets»
ägare det förfallna beloppet, så skulle det missförhållandet kunna inträffa,
att den senare, som i själva verket icke har någon del i saken, vid bristande
kontant tillgång till avgäldens betalande Unge se sina inventarier
eller kreatur utmätta.
På grund av vad här ovan blivit anfört får jag — då säkerheten för
lånets återbetalande icke därigenom kan anses äventyrad •— hemställa,
Såsom motionären framhåller, förutsättes såväl i kungl. kungörelserna
den 12 juni 1845 och den o november 1848 angående sättet för återbetalningen
av lån av allmänna medel för beredande av odlingsföretag som
ock i kungl. kungörelsen den 14 juni 1901 angående villkoren för lån från
odlingslånefonden i avseende å ansvaret för lånemedlen icke annat, än att
desamma skola å vederbörande hemman fördelas. Sålunda stadgas i förstberörda
tvenne kungörelser sammanstämmande, att »sedan den låneandel,
för vars återgäldande varje betalningsskyldig! hemman skall ansvara samt
den summa, som, i följd därav, till skuldens jämte den utfästa räntans
fulla likviderande skall för varje hemman årligen erläggas, blivit bestämd»,
det sammanlagda avbetalnings- och räntebeloppet skall i viss ordning såsom
ett hemmanet åliggande allmänt onus i jordeboken antecknas, och i
kungl. kungörelsen den 14 juni 1901 meddelas föreskrift om, huru jordägare,
»sedan odlingslån blivit på vederböi''ande hemman fördelat och i
jordeboken antecknats», äger att fullgöra sin återbetalningsskyldighet.
I trots av de ordalag, i vilka berörda stadganden äro avfattade,
torde, enligt vad Riksdagen inhämtat, Konungens befallningshavande i länen,
på vilka det ankommer att meddela fastställelse å förslag angående
fördelning av odlingslån, i allmänhet hava ansett sig oförhindrade att i
sådana fall, då jämväl annan än i mantal satt jord ingått i företag, för
vars utförande odlingslån beviljats, fastställa fördelningsförslag, enligt
vilka betalningsansvaret direkt lagts å de genom företaget förbättrade lägenheterna.
Emellertid lärer det ock, såsom motionären uppgiver, stundom
hava inträffat, att Konungens befallningshavande i anledning av för
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 270.
fattningarnas ordalydelse ansett sig nödsakad att vägra fastställelse a fördelningsförslag,
vid vilkas uppgörande en dylik princip för fördelningen
av ansvaret för lånemedlen tillämpats. Följden härav har, enligt vad
Riksdagen erfarit, i åtskilliga fall blivit den, att, ehuru i ett odlingsföretag
ingått lägenheter, betalningsansvaret för odlingslånet vid uträknandet
av annuiteterna lagts å de hemman, därifrån lägenheterna — kanske för
mycket lång tid sedan — avsöndrats. Oriktigheten av ett dylikt förfaringssätt
ligger visserligen enligt Riksdagens förmenande i öppen dag, särskilt
med hänsyn därtill, att enligt förordningen den 20 juli 1855 angående
kronans rätt till återbetalning av lån, som blivit i jordebok antecknade,
jämväl med den lydelse, sagda förordning erhållit genom lagen den
8 november 1912, den fastighet, vilken lånet påförts, kommer att häfta
för detsamma såsom för annan avgäld eller ränta av fast egendom, efter
tv i 17 kap. 6 § handelsbalk^! sägs. Men då det i allt fall visat sig, att
den nuvarande lydelsen av de i motionen omnämnda bestämmelserna givit
anledning till tvekan, huru desamma rätteligen böra tolkas, och det icke
lärer kunna förnekas, att avfattningen av bestämmelserna i fråga — därest,
såsom ovan förutsatts, betalningsansvaret för odlingslån i de fall, då jämväl
annan än i mantal satt jord ingått i odlingsföretaget, bör läggas
direkt å denna jord — måste anses mindre tillfredsställande, har Riksdagen
funnit den av motionären gjorda framställningen om ändring i lydelsen
av ifrågavarande bestämmelser väl grundad.
ö o
Med åberopande av vad sålunda anförts och under erinran, att eu
dylik ändring bör föranleda ändrad avfattning jämväl av här ovan omförmälda
förordning av den 20 juli 1855, får Riksdagen, som anser oinformuleringen
av stadgandena i fråga lämpligast böra överlämnas åt Eders
Kungl. Maj:t, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag dels till sådan ändring i avfattningen
av gällande bestämmelser angående fördelningen av odlingslån, att betalningsansvaret
för dylika lån skall utslås direkt å samtliga de fastigheter
— hemman, hemmansdelar och lägenheter — vilka med tillhjälp av lånemedlen
förbättrats, dels ock till de ändringar i andra författningar, som
härav kunna påkallas.
Stockholm den 30 maj 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1UJ 3.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.