Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena.

1913-06-01 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:291, Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 291.

1

Nr 291.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 31 maj 1913.

» » » i Andra kammaren den 1 juni 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna

för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 50 och 146 samt memorial nr 79 och 150.)

Till Konungen.

Med anledning av de framställningar, som gjorts rörande utgifterna

för kapitalökning i vad angår jordbruksärendena, får Riksdagen för Eders

Kung!. Maj:t anmäla följande beslut.

Statens affärsverksamhet.

Statens domäners fond.

l:o) I statsverkspropositionen, avdelningen: utgifter för kapitalökning,

punkten 30, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1914

anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 89 höft. (Nr 291.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Med anledning av väckta motioner beslöt 1911 års Riksdag att

för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1912

anvisa ett belopp av 500,000 kronor. På framställning av Eders Kung!.

Maj:t beviljade härefter 1912 års Riksdag för år 1913 ett anslag för

samma ändamål av 800,000 kronor.

I)å nu ifrågavarande framställning sålunda betecknar ett fortgående

på den av Riksdagen beträffande statens skogspolitik redan inslagna

väg samt Riksdagen icke har något att erinra i avseende å det för

ändamålet ifrågasatta beloppet, har Riksdagen för inköp av skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark för år 1914 anvisat ett anslag av

1,000,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

2:o) I punkt 31 av förevarande avdelning av statsverkspropositionen

har Eders Kungl. Maj it vidare föreslagit Riksdagen att för anskaffande

av bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs, Stensele, Norra

Lycksele, Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914 anvisa ett anslag

å 121,300 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att härav förskottsvis av

tillgängliga medel under innevarande år utanordna högst 50,300 kronor.

1 den till grund för Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag liggande

framställningen från domänstyrelsen om uppförandet av ifrågavarande

bostäder m. m. har styrelsen beträffande Arjeplogs och Stensele

revir framhållit den stora svårigheten att a dessa platser erhålla hyreslägenheter

för revirförvaltaren, samt tillika i fråga om jägmästarna i

Norra och Södra Lycksele revir meddelat, att, sedan dessa genom en

under år 1911 Lycksele kyrkplats övergången eldsolycka mist sina innehavda

förhyrda bostäder, iämpliga lokaler icke kunnat av dem förhyras.

Rörande jägmästarebostaden i Kosta revir borde densamma enligt styrelsens

åsikt förläggas till Kosta kronopark, som vore den största inom

reviret och i övrigt centralt belägen.

Till samtliga nu ifrågasatta jägmästarbostäder har domänstyrelsen

låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag, varjämte styrelsen, som

ansett synnerligen nödigt, att en effektiv och i detalj gående kontroll

över byggnadsarbetet utövades, varigenom man förvissade sig om, att

arbetet''bleve utfört med omsorg och noggrannhet och till byggnadernas

långvariga bestånd, föreslagit anställandet av en särskild kontrollant

gemensamt för de jägmästarbostäder, som vore avsedda att uppföras i

Stensele samt Norra och Södra Lycksele revir.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 291.

De enligt domänstyrelsens förslag erforderliga anslag till ifrågavarande

jägmästarbostäders anskaffande m. m. utgöra

för Arjeplogs revir 25,000 kronor, varav för år 1913 10,000 kronor,

» Stensele » 21,300 » » » » » 8,000 »

» Norra Lycksele » 25,000 » » » » » 12,500 »

» Södra » )) 25,000 )) )) » )> ® 12,500 ))

» Kosta » 22,000 » » » » » 6,000 »

arvode m. m. åt kontrollant 3,000 )) » )> )) )) 1,300 ))

tillsammans 121,300 kronor, därav för år 1913 50,300 kronor.

Riksdagen, som icke käft något att erinra mot anordnandet av

ifrågavarande jägmästarbostäder eller för desammas uppförande beräknade

belopp eller mot framställningen i övrigt, har alltså för anskaffande

av bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs, Stensele, Norra Lycksele,

Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914 anvisat ett anslag, å

121,300 kronor, med rätt för Knngl. Maj:t att härav förskottsvis av tillgängliga

medel under innevarande år utanordna högst 50,300 kronor.

Statens utlåningsfonder

Odlingslånefondeu.

3:o) I punkt 32 i förenämnda avdelning av statsverkspropositionen

har Eders Knngl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva, att under

år 1914 ett belopp av 1,000,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras

såsom lån från odlingslånefonden, dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden

för år 1914 anvisa ett anslag av 450,000 kronor att utgå

av lånemedel.

Det av 1908 års Riksdag för femårsperioden 1909—1913 gjorda

medgivande, att utlåningen från odlingslånefonden finge årligen uppgå

till 1,000,000 kronor, anser Riksdagen böra lämnas jämväl för år 1914.

Vid sådant förhållande och då fonden för tillgodoseendet av en dylik

utlåning torde behöva den av Eders Kungl. Maj:t äskade kapitalökningen,

har Riksdagen,

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 1,000,000 kronor

må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från odlingslånefonden;

dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden för år 1914 anvisat

ett anslag av 450,000 kronor att utgå av lånemedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Beträffande sättet för anskaffande av medlen i fråga anmäler Riksdagen

i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Egnahemslånefonden.

4:o) I punkt 33 av förevarande avdelning av statsverkspropositionen

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva,

att för år 1914 ett belopp av 7,500,000 kronor må av Kungl. Maj:t

enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från egnahemslånefonden;

dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1914

anvisa ett anslag av 6,800,000 kronor att utgå av lånemedel.

Under erinran, att 1912 års Riksdag medgivit, att för innevarande

år ett belopp av 7,500,000 kronor finge av Kung]. Maj:t enligt gällande

bestämmelser disponeras till egnahemslån, har Riksdagen, som icke har

något att erinra mot förevarande framställning,

dels medgivit, att för år 1914 ett belopp av 7,500,000 kronor må

av Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från

egnahemslånefonden;

dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1914

anvisat ett anslag av 6,800,000 kronor att utgå av lånemedel.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Eonden för fiskerinäringens befrämjande.

5:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 34 av förevarande

avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att dels medgiva,

att under år 1914 ett belopp av 750,000 kronor må av Kung], Maj:t

disponeras såsom lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande, dels

ock till kapitalökning för samma fond under år 1914 anvisa ett anslag

av 126,000 kronor att utgå av lånemedel.

År 1907 bemyndigade Riksdagen riksgäld skontoret att för vart

och ett av åren 1907—1911 på Kungl. Maj:ts rekvisition till ifrågavarande

fond, i mån av behov, överlämna medel till så stort belopp,

som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande

annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel, med

undantag för år 1907 av redan beviljat statsanslag, ej mindre bestrida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 291. 5

viss angiven ränteutgift än även tillgodose ett årligt lånebehov av

750,000 kronor.

Vidare har Riksdagen till kapitalökning för ifrågavarande fond för

vartdera av åren 1912 och 1913 anvisat ett anslag av 116,000 kronor,

för att även under åren 1912 och 1913 750,000 kronor skulle komma

att finnas tillgängliga för utlåning.

Då fiskerinäringen alltjämt torde vara i behov av det stöd, den

äger uti ifrågavarande fond, har Riksdagen, som icke haft något att

erinra mot förevarande framställning,

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 750,000 kronor

må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från fonden för fiskerinäringens

befrämjande;

dels ock till kapitalökning för samma fond under år 1914 anvisat

ett anslag av 126,000 kronor att utgå av lånemedel.

Beträffande sättet för ifrågavarande medels anskaffande anmäler

Riksdagen i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Norrländska liyodlingslånefonden.

6:o) I punkt 35 av ifrågavarande avdelning av statsverkspropositionen

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgiva,

att under år 1914 ett belopp av 300,000 kronor må enligt gällande

bestämmelser disponeras såsom lån från norrländska nyodlingsfonden,

dels ock till kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för år 1914

anvisa ett anslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel.

Under erinran, att 1912 års Riksdag för möjliggörande även under

innevarande år — i likhet med vad som skett föregående år — av en

utlåning från ifrågavarande fond av 300,000 kronor av lånemedel anvisat

till kapitalökning för fonden ett anslag av 172,000 kronor, får

Riksdagen, som anser det vara av vikt, att tillräckliga medel finnas

tillgängliga för tillgodoseende av det med förevarande fond avsedda

ändamålet och som icke haft något att erinra mot det av Eders Kungl.

Maj:t till kapitalökning för fonden begärda beloppet, för Eders Kungl.

Maj:t anmäla, att Riksdagen

dels medgivit, att under år 1914 ett belopp av 300,000 kronor

må enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån från norrländska

nyodlingsfonden;

dels ock till kapitalökning för norrländska nyodlingsfonden för år

1914 anvisat ett anslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Jordförmedlingsfonden.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 36 av ovannämnda

avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att till kapitalökning

för jordförmedlingsfonden för år 1914 anvisa ett anslag av

300,000 kronor att utgå av lånemedel.

I ändamål att under innevarande år möjliggöra eu utlåning från

jordförmedlingsfonden av 1,000,000 kronor anvisade nästlidna års Riksdag

till kapitalökning för fonden för år 1913 ett anslag av 800,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot den av Eders

Kungl. Maj:t nu gjorda framställningen, vilken avser att bereda medel

för fyllande av lånebehovet under år 1914, har alltså till kapitalökning

för jordförmedlingsfonden för år 1914 anvisat ett anslag av 300,000

kronor att iitgå av lånemedel.

Beträffande sättet för anskaffande av medlen i fråga anmäler Riksdagen

i annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Täckdikningslånefondeii.

8:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkt 37 av ifrågavarande

avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att dels besluta,

att en särskild fond, benämnd täckdikningslånefonden, skall inrättas för

främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från vilken fond, som

skall förvaltas av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och

intill ett belopp av högst 200,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap,

som förklarat sig villigt att utlämna täckdikningslån till mindre

jordbrukare; dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1914 anvisa

ett anslag av 200,000 kronor att utgå av lånemedel; dels ock godkänna

de allmänna villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande

av lån ur ifrågavarande fond, vilka föreslagits i det statsverkspropositionen

bilagda statsrådsprotokollet.

Till öppen avdikning och vattenavledning finnes för närvarande

möjlighet att erhålla statsbidrag eller lån ur särskilda för sådant ändamål

inrättade fonder eller beviljade anslag, nämligen odlingslånefonden, norrländska

nyodlingsfonden, norrländska avdikningsanslaget och allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 291.

avdikningsanslaget. Dessa fonder och anslag äro däremot icke avsedda

till understödjande av täckdikning.

Framställning i syfte att genom bildande av en statslånefond främja

täekdikningar och andra den redan odlade jordens förbättring åsyftande

företag framkom redan på åttiotalet, i det att lantbruksakademiens förvaltningskommitté,

efter inhämtande av yttrande av hushållningssällskapens

år 1886 församlade ombud, i utlåtande den 17 september 1886

hemställde, att en fond måtte bildas med ändamål att bereda jordbrukare

inom hela riket tillfälle att erhålla lån på billiga villkor för underdikning

av jord. Denna framställning föranledde emellertid icke till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 november 1908 hava hushållningssällskapens

samma år i Stockholm församlade ombud framhållit, att det

för jordbrukets främjande vore av största vikt, att täckdikning åstadkommes

å all sådan mark, som därav kunde vara i behov, och att för

dylika företag ekonomiskt understöd lämnades åt de jordbrukare, som

icke av egna medel kunde bestrida de därför nödvändiga utgifterna. Då

emellertid inga fonder funnes, från vilka medel för ifrågavarande ändamål

kunde erhållas, hava ombuden hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta förslag till reglemente för en täekdikningslånefond, ur

vilken förmånliga lån kunde tillhandahållas jordbruket med särskild hänsyn

till möjligheten även för ägare av mindre jordbruk att kunna

begagna sig av sådana lån, samt därefter till Riksdagen göra framställning

om anvisande av medel till en dylik fond.

Enligt vad lantbruksstyrelsen i avgivet utlåtande meddelat, hava

vissa hushållningssällskap anvisat medel för befrämjande av täckdikning

av i enskild ägo varande jord, de flesta genom- att anställa och

avlöna särskilt utbildade dikningsförmän, som mot billig dagspenning stå

såväl större som mindre jordbrukare till tjänst med ledning och utförande

av täckdikningsarbeten, särskilt rörläggning, varjämte, såvitt

angår det mindre jordbruket, åtskilliga hushållningssällskap helt eller

delvis bekosta täckdikningsplaners upprättande genom statens lantbruksingenjörer

eller andra sakkunniga förrättningsmän, under vilkas

uppsikt och ledning dikningsförmännen äro ställda. Några hushållningssällskap

hava därjämte avsatt lånefonder, ur vilka lån för täckdikning

kunna erhållas på i allmänhet kort amorteringstid, antingen

alldeles räntefritt eller mot låg (vanligen 3 procent) ränta.

Enligt vad föredragande departementschefen yttrat i sitt anförande

till statsrådsprotokollet, vore emellertid det understöd, som i

form av lån kunde för ifrågavarande ändamål påräknas från hushåll
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 291.

ningssällskapens sida — enligt vad redogörelser för de senaste åren

gåve vid handen — skäligen ringa och. måste säkerligen även så framdeles

förbliva. Det syntes därför, om från det allmännas sida understöd

borde lämnas till täckdikning — vilket departementschefen för sin

del funne påkallat — icke finnas annan utväg, än att staten ställde

de nödiga medlen till förfogande. I överensstämmelse med vad av

samtliga i ärendet hörda myndigheter förordats, borde dylika understöd

lämnas, icke i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet, utan såsom

lån samt begränsas till det mindre jordbruket; och föresloge departementschefen

för sin del en räntefot av 4 procent samt en maximiareal

av 50 hektar. Vidare vore det, enligt departementschefens åsikt, önskvärt,

att en viss absolut begränsning av lånebeloppet för den enskilde

låntagaren fastställdes och att denna sattes till 2,000 kronor. Lånerörelsen

från den för ändamålet föreslagna fonden borde förmedlas av

hushållningssällskapen och fonden förvaltas av statskontoret. Vad fondens

storlek anginge, skulle den, enligt förslaget, lämpligen kunna,

åtminstone tills vidare, begränsas till att tillgodose ett lånebehov av

200,000 kronor årligen, vilket belopp borde uppbringas genom upplåning.

I fråga om erhållande och tillgodonjutande av lån ur den sålunda

ifrågasatta fonden skulle gälla följande allmänna villkor och bestämmelser:
l:o)

Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond

erhålla statslån för att därav utlämna täckdikningslån, må därom före

den 1 januari det år, då statslånet är avsett att erhållas, till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning, innehållande jämväl uppgift å

de företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet

sökta, samt belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån.

2:o) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar

bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande

det styrelsen att om beviljade statslån lämna uppgift till statskontoret.

3:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat

på annat sätt, än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på

yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4:o) A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap

erlägga 4 procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall

vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen

återbetalas en sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 291. 9

ningarna må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under

tre månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt

förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta

från förfallodagen, tills inbetalning sker.

.5:o) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån,

må ej fordras högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola

jämväl de där stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån,

dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd

med fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap icke lämnas till

ägare eller brukare av mer än 50 hektar åkerjord och ej heller till

brukare av mindre areal, därest brukningsdelen tillhör ägare av mer än

50 hektar åkerjord.

7:o) Täckdikningslån må icke beviljas till högre belopp än 2,000

kionor och icke uppgå till mer än 70 procent av den beräknade kostnaden

för täckdikningen. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån

samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 2,000 kronor.

_ 8:o) Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden

för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet och

anskaffandet av täckdikningsmaterialier (tegelrör, sten, stänger eller annat

material, som prövas lämpligt). För upptagandet av till täckdikningen

hörande Öppet avlopp må lån icke beviljas till större belopp, än som

motsvarar ^0 procent av sökandens andel i kostnaden för samma avlopp,

samt icke utgå, försåvitt statsbidrag under form av anslag eller lån

förut utgått därtill.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda

av lantbruksingenjör, försåvitt gårdens åkerareal överstiger 25

hektar och täckdikningen är avsedd att verkställas med tegelrör, samt

i annat fall av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person,

som vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent,

och skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens

lämplighet för marken i fråga. Den, som uppgjort planen,

skall övervaka och avsyna arbetets utförande.

10:o) Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en uti

vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd, av lantbruksingenjör

godkänd täckdikningsförman.

ll:o) Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren

för åtnjutande av täckdikningslån liksom ock tillse, att det med beviljat

dylikt lån avsedda ändamålet vinnes.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 saml. 89 käft. (Nr 291.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 291.

12:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap

utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

13:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning

å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos

Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp

jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

I detta sammanhang har Riksdagen till behandling förehaft en

inom Riksdagen väckt motion, däri hemställts, det Riksdagen ville besluta,

att i motionen åberopade bestämmelser erhålla följande lydelse:

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap icke lämnas till

ägare eller brukare av mer än 50 hektar åker eller annan odlad jord.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda

av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som

vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och

skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens

lämplighet för marken i fråga, Den, som uppgjort planen, skall

övervaka och avsyna arbetets utförande.

Den störa betydelsen för jordbruket av en väl utförd täckdikning

finner Riksdagen ligga i öppen dag. Riksdagen inser även till fullo

de svårigheter, som ofta torde möta särskilt lör den mindre jordbrukaren

att i saknad av tillräckligt kapital utan hjälp bekosta täckdikning

av sin åkerjord. I betraktande av att staten sedan lång tid tillbaka

vidtagit åtgärder för den öppna avdikningens befrämjande synes

det rättvist och billigt samt även följdriktigt, att jämväl en så viktigjordförbättring

som täckdikningen av staten främjas och understödes.

''Riksdagen anser sig därför böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu gjorda

framställning.

Med hänsyn till att täckdikningen för jordbrukaren är ett produktivt

företag synes det Riksdagen riktigt att, såsom förslaget ock

innebär, det understöd, som av staten beredes täckdikningen, icke utgår

såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utan i lönn av lån från

en för ändamålet särskilt bildad fond på för låntagaren förmånliga

villkor. Mot den föreslagna storleken av fonden samt mot sättet för medlens

uppbringande och londens förvaltning har Riksdagen icke haft

något att erinra. Riksdagen finner det jämväl lämpligt, att lånerörelsen

bedrives genom förmedling av hushållningssällskapen, vilka redan omhänderhava

liknande förmedling vid lån från egnahemslånefonden in. fl.

dylika fonder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 291.

De ifrågasatta allmänna villkoren och bestämmelserna för erhållande

och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond hava emellertid givit

Riksdagen anledning till erinringar i nedan angivna hänseenden.

Punkt 1.

Tiden, inom vilken hushållningssällskap skall vara skyldigt att till

lantbruksstyrelsen inkomma med framställning om statslån ur täckdikningslånefonden

för året, synes icke lämpligen böra sättas så tidigt som

den 1 januari, enär därigenom den enskilde lånesökanden i många fall

skulle nödgas att alltför långt i förväg bestämma sig för täckdikningsföretaget,

något som givetvis kan vara högst olägligt för den mindre

jordbrukaren, vilkens resurser ofta äro beroende av den blivande skörden

under året och andra dylika variabla förhållanden. Hushållning^- sällskapets framställning till lantbruksstyrelsen är nämligen enligt förslaget

avsedd att innehålla uppgift å alla de företag, för vilka lån blivit

hos hushållningssällskapet sökta, samt belopp och lånetid för varje

särskilt dylikt lån, vilket förutsätter, att planer och kostnadsförslag

till företagen skola vara ej mindre utarbetade än även av hushållningssällskapet

prövade redan föregående år. Riksdagen anser därför, att

hushållningssällskap bör äga att intill den 1 mars varje år till lantbruksstyrelsen

inkomma med framställning om lån ur täckdikningslånefonden

för året.

Punkt 6.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen, att täckdikningslånen

böra utlämnas endast åt mindre jordbrukare, enär dessa i allmänhet

icke torde vara i stånd att utan understöd utföra företag av. nu ifrågavarande

slag, under det att de större jordbrukarna i detta hänseende

oftast äga större möjligheter. Riksdagen vill visserligen icke bestrida,

att även jordbrukare med större areal kunna finnas, som äro \ behov

av liknande låneunderstöd, men enär ett utsträckande av fonden till att

omfatta jämväl större jordbruk skulle medföra så stora krav på densamma,

att dess storlek svårligen läte sig på sätt nu föreslagits begränsas,

anser Riksdagen, att de mindre jordbrukarnes klass bör i första hand

tillgodoses och att arealen, i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts

förslag, bör begränsas till 50 hektar.

Riksdagen anser emellertid, att utlämnandet av ifrågavarande lån

bör inskränkas till sådana jordbrukare, som verkligen äro i behov därav,

så att lånen icke komma att tagas i anspråk av personer i god eko
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 291.

nomisk ställning allenast på grund av de förmånliga lånevillkoren.

Behovet torde lämpligen böra prövas av hushållningssällskapen i samband

med prövningen av själva låneansökningarna.

Departementschefens förslag att brukare av mindre areal jord

skulle vara uteslutna från erhållande av lån för det fall att ägarens

hela areal överstege den för erhållande av täckdikningslån föreskrivna

maximigränsen finner Riksdagen icke fullt förenligt med rättvisa och

billighet. I denna del anser sig Riksdagen i stället böra ansluta sig till

den mening, som framförts i förenämnda motion. Huvudsaken synes

nämligen Riksdagen härvidlag vara, att brukaren verkligen själv under

brukningstiden får njuta frukterna av företaget, och torde detta syftemål

vinnas genom en föreskrift att täckdikningslån får utlämnas till

brukare endast under förutsättning, att han ännu har kvar ett visst antal

år av brukningstiden. I detta hänseende bör lämpligen fastställas

en tid av 10 år, det år då lånet utlämnas oräknat.

Riksdagen anser vidare, att uttrycket »åker» i öde punkten bör

utbytas mot orden »åker eller annan odlad jord».

Punkt 7.

Beträffande den relativa begränsningen av täckdikningslånen till viss

procent av den beräknade kostnaden för täckdikningen anser Riksdagen,

att denna procent skäligen bör sättas lägre för det fall att mindre

dyrbar täckdikningsmaterial användes. I sådant avseende vill Riksdagen,

som icke har något att erinra mot en begränsning av 70 procent då

rör användas, som sin åsikt uttala, att lånet icke bör få uppgå till mer

än 50 procent av den beräknade kostnaden för det fall att annat ledningsmaterial

än rör kommer till användande.

Punkt 8.

Enär för täckdikning användas, förutom tegelrör, jämväl andra

slag av rör, såsom exempelvis rör av cement, bör ordet »tegelrör» utbytas

mot allenast »rör».

Punkt 9.

Föreskriften om skyldighet för den lånesökande att då gårdens

åkerareal överstiger 25 hektar och täckdikningen är avsedd att verkställas

med tegelrör anlita lantbruksingenjör för uppgörandet av plan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 291.

och kostnadsförslag synes Riksdagen onödigt betungande, i betraktande

jämväl av svårigheten i vissa landsändar att kunna anlita lantbruksingenjör.

För övrigt lärer med föreskriften i många fall icke uppnås

det med densamma åsyftade ändamålet eller att de största och viktigaste

dikningsföretagen under alla förhållanden bliva utförda av fullt kompetenta

personer, enär själva dikningsföretagets storlek och betydenhet

sannolikt icke alltid står i direkt proportion till gårdens storlek. Riksdagen,

som jämväl i denna del bifallit ovannämnda motion, anser därför,

att plan och kostnadsförslag för täckdikning må, oavsett arealen och

dikningsmaterialens beskaffenhet, kunna uppgöras antingen av lantbruksingenjör

eller jordbrukskonsulent eller annan person, som vederbörande

hushållningssällskap prövar därtill kompetent.

Sista meningen i nu förevarande punkt bör med hänsyn till kostnaderna

för den däri innehållna bestämmelsens iakttagande helt och

hållet utgå.

Flinkt 10.

Då det icke skäligen torde kunna fordras, att en i hushållningssällskapets

tjänst anställd täckdikningsförman skall, för att få användas

vid täckdikningsföretag av nu ifrågavarande slag, dessutom visa sig

vara godkänd av lantbruksingenjör, bör förevarande punkt omformuleras

i sådan riktning att till biträde vid arbetet må få användas antingen

en i vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör

godkänd täckdikningsförman.

Punkt 11.

I denna punkt bör inflyta föreskrift om skyldighet för vederbörande

hushållningssällskap att pröva, huruvida lånesökanden är i behov av det

utav honom sökta täckdikningslånet.

På grund av det sålunda anförda har Riksdagen

dels beslutat, att en särskild fond benämnd täckdikningslånefonden

skall inrättas för främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från

vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån må, i mån av

tillgång och intill ett belopp av högst 200,000 kronor årligen, tilldelas

hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna täckdikningslån

till mindre jordbrukare;

dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1914 anvisat ett

anslag av 200,000 kronor att utgå av lånemedel;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 291.

dels och godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser för

erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond:

l:o) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla

statslån för att därav utlämna täckdikningslån, må därom före den

1 mars det år, då statslånet är avsett att erhållas, till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning, innehållande jämväl uppgift å de företag,

för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, samt

belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån.

2:o) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar

bevilja hushållningssällskap statslån från fonden; åliggande

det styrelsen att om beviljade statslån lämna uppgift till statskontoret.

3:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat

på annat sätt än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på

yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4:o) A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap

erlägga 4 procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall

vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen

återbetalas en sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna

må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under

tre månader från förfallo dagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid

inbetalt förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta

från förfallodagen, tills inbetalning sker.

5:o) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån,

må ej fordras högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola

jämväl de där stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån,

dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med

fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

6:o) Täckdikningslån må av hushållningssällskap lämnas till ägare

eller brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken är

i behov av dylikt lån, till brukare dock allenast under förutsättning att

dennes återstående brukningstid omfattar minst 10 år, det år lånet utlämnas

oräknat.

7:o) Täckdikningslån må icke beviljas till högre belopp än 2,000

kronor och icke uppgå till mer än 70 procent av den beräknade kostnaden

för täckdikningen vid användning av rör och 50 procent då

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 291.

annat material användes. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån

samtidigt käfta i skuld till högre belopp än 2,000 kronor.

8:o) Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden

för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet och

anskaffandet av täckdikningsmaterialier (rör, sten, stänger eller annat

material, som prövas lämpligt). För upptagandet av till täckdikningen

hörande öppet avlopp må lån icke beviljas till större belopp, än som

motsvarar 70 procent av sökandens andel i kostnaden för samma avlopp,

samt icke utgå, försåvitt statsbidrag under form av anslag eller

lån förut utgått därtill.

9:o) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda

av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som

vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och

skall denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens

lämplighet för marken i fråga.

10:o) Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en uti

vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör

godkänd täckdikningsförman.

ll:o) Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för

åtnjutande av täckdikningslån, pröva huruvida lånesökanden är i behov

av lånet liksom ock tillse, att det med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet

vinnes.

12:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap

utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning

därå.

13:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning

å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom gorå anmälan hos

Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp

jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut härutinnan.

Lånefond för inköp av ädla avelsston.

9:o) Slutligen har Eders Kungl. Maj:t under punkt 38 av förevarande

avdelning av statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond skall inrättas, benämnd lånefonden för

inköp av ädla avelsston, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 291.

högst 100,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat

sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område utlämna hästavelslån

för inköp av dylika avelsston och inom vars område ädel hästavel

bedrives samt goda förutsättningar för densamma finnas, dels såsom

kapitalökning för denna fond för år 1914 anvisa ett anslag av 100,000

kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, dels ock godkänna

i statsrådsprotokollet föreslagna allmänna villkor och bestämmelser

för erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond.

Mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande framställning om bildande av

en lånefond för utlämnande av räntefria lån till inköp av ädla avelsston

har Riksdagen icke haft något att erinra. Ej heller har Riksdagen något

att invända mot den föreslagna fondens storlek och förvaltning samt

sättet för medlens anskaffande. I likhet med departementschefen anser

Riksdagen, att lånen lämpligen böra förmedlas av hushållningssällskapen.

Riksdagen, som icke heller har något att erinra mot de föreslagna allmänna

villkoren eller bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande

av lån ur ifrågavarande fond eller mot Eders Kungl. Maj:ts framställning

i övrigt, har alltså

dels beslutat, att en särskild fond skall inrättas, benämnd lånefonden

för inköp av ädla avelsston, från vilken fond, som skall förvaltas

av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av

högst 100,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat

sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets område utlämna hästavelslån

för inköp av dylika avelsston och inom vars område ädel hästavel

bedrives samt goda förutsättningar för densamma finnas;

dels såsom kapitalökning för denna fond för år 1914 anvisat ett

anslag av 100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel;

dels ock godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser för

erhållande och tillgodonjutande av lån ur ifrågavarande fond:

l:o) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond

erhålla statslån för att därav utlämna hästavelslån, må därom inom tid,

som Kungl. Maj:t bestämmer, till stuteriöverstyrelsen ingiva till Kungl.

Maj:t ställd ansökan.

2:o) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på

annat sätt, än gällande bestämmelser tillåta, äger Kungl. Maj:t föreskriva,

att detsamma skall omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

3:o) Å statslån från ifrågavarande fond erlägges icke någon ränta.

Sedan statslån innehafts under ett år från lyftningsdagen, skall

vid utgången av vart och ett av de därpå följande fem åren årligen

återbetalas en femtedel av det ursprungliga beloppet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 291.

Med fullgörande av de sålunda stadgade kapitalinbetalningarna

må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre

månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalar

förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta

från förfallodagen, tills inbetalning sker.

4:o) Den, som av hushållningssällskap erhåller hästavelslån, skall

åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss nämnts, och skola jämväl de i

föregående moment stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å hästavelslån,

dock att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd

med fullgörandet av förfallen kapitalinbetalning.

5:o) Hästavelslån må icke beviljas till högre belopp för varje sto

än 1,200 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda hästavelslån

samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 3,000 kronor.

6:o) Hästavelslån må icke beviljas för inköp av andra avelsston

än sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens försorg.

7:o) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap

utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

8:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapitalinbetalning å

statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos Ivungl. Magt,

som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp skall före den

fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut därutinnan.

Lånefond för inköp av renar.

10:o) I eu inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen

måtte anslå ett belopp av högst 6,000 kronor att utgå redan under

1913 till lån åt fattiga eller mindre bemedlade lappar inom Västerbottens

och Norrbottens län för inköp av renar med iakttagande av enahanda

villkor, som bestämmas för lån till samma ändamål åt lappmän inom

Jämtlands län ur jämtländska lappväsendets fond.

Till stöd härför har anförts följande:

»Åt lapparna inom Jämtlands län ha, som bekant, av statsverket

inköpts åtskilliga hemman till deras begagnande för renbetet. Genom

utarrendering av åtskilliga förmåner inom de åt lapparna sålunda upplåtna

land inflyta årligen åtskilliga medel, som fonderats under namn

av »Jämtländska lappväsendets fond».

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 89 höft. (Nr 291.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 291.

På förslag av befallningskavande bestämmer Kungl. Maj:t årligen

om fondens användning till förmån för lapparna. Det är vanligt att

medel sålunda få användas till fiskets främjande och skydd mot

olovligt jagande och fiskande å renbeteslanden, gratifikationer åt ordningsmännen

i lappbyarna, belöningar åt lappdrängar för god renskötsel,

belöningar för dödande av varg och järv, inköp av gift för rovdjurs

dödande medelst förgiftade beten, uppförande av broar samt tillfälliga,

oförutsedda utgifter, som befinnas för lappväsendet nödiga. Utom för

dessa ändamål plägar också anslås medel till lån åt obemedlade lappar

för inköp av renar. I anslutning till vad under föregående år bestämts

har Konungen sålunda medgivit att under år 1913 må av befallningshavande

ur fonden användas: »till utlämnande av lån åt fattiga eller

mindre bemedlade lappar för inköp av renar, högst tretusen kronor,

med iakttagande att beloppet av sådant lån icke må för någon låntagare

överstiga ettusen kronor, att lånen må utlämnas även utan borgen eller

annan säkerhet, samt att lånen utlämnas på högst 10 års återbetalningstid

och med skyldighet för låntagaren att från och med femte året dels

verkställa en årlig avbetalning med minst en sjättedel av lånesumman,

till dess lånet återbetalats, och dels årligen erlägga ränta med tre procent

å återstående lånebelopp.

Någon motsvarande förmån står icke lapparna i Västerbotten och

Norrbotten till buds. Visserligen har enligt en av Riksdagen på 1850- talet uttalad önskan det allmänna anslaget till fattigvården i hela riket

tillitats, bland annat, till understöd åt fattiga lappar även om de hade

rätt till kommunal fattigvård. För sådant ändamål, som lån till inköp

av renar, har detta anslag dock ej ansetts kunna tillitas. Några andra

medel därtill finnas ej heller. För Väster- och Norrbottens lappar är

det dock en lika behjärtansvärd angelägenhet att kunna erhålla lån till

inköp av renar, som för lappmän inom Jämtlands län. Det har ock

kommit till min kännedom att behovet förefinnes och dess fyllande utgör

ett önskemål hos många lappmän inom de förstnämnda orterna. Känt

är också huru en avsevärd del av lappbefolkningen saknar renar, därför

att de själva eller deras förfäder mistat dem genom svårt vinterväder,

rovdjurs hemsökelse eller andra olyckor. Statsverket är frikostigt

på lån och understöd till andra näringar, ofta till storartade belopp. Må

man då icke alldeles glömma bort lapparna i deras hårda kamp mot

både naturen och den s. k. kulturen.

Ett års anslag, exempelvis till dubbla beloppet av vad, som står

till jämtlandslapparnas förfogande, synes kunna ifrågasättas för de två

nordligaste lappmarkerna. I varje fall kan ett sådant belopp vara lämp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 291. 19

]igt första gången till dess närmare erfarenhet vunnits om behovets omfattning.

»

Riksdagen, som bifallit ifrågavarande motion, har för år 1914

anvisat ett belopp av 6,000 kronor att utgå under år 1913 till lån åt

fattiga eller mindre bemedlade lappar inom Västerbottens och Norrbottens

län för inköp av renar med iakttagande av enahanda villkor, som

bestämmas för lån till samma ändamål åt lappmän inom Jämtlands län

ur jämtländska lappväsendets fond.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler Riksdagen i

annat sammanhang sitt beslut härutinnan.

Stockholm den 1 juni 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.