Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för Iiospitalsvård. [Första kammarens tillfälliga utskotts

1913-03-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:31, Skrivelse till Konungen, angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för Iiospitalsvård. [Första kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 31.

1

Nr 31.

Upplyst och godkänd i Första kammaren den 28 mars 1913.

» » i Andra kammaren den 29 mars 1913.

jRiksdagens skrivelse till Konungen, angående lindring i de mindre

bemedlades kostnader för Iiospitalsvård.

[Första kammarens tillfälliga utskotts (nr 1) utlåtande nr 5.]

[Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 2) utlåtande nr 3.]

Till Ivonungen.

Uti inom Riksdagen väckta motioner har gjorts framställning om

sådan ändring uti bestämmelserna i gällande sinnessjukstadga beträffande

avgiften för vård å hospital, att de mindre bemedlades kostnader härför

bliva avsevärt minskade.

När det gällt att bereda vård åt sinnessjuka, har hittills den största

svårigheten legat i bristen på utrymme i de offentliga vårdanstalterna.

I den mån de beslutade nya hospitalen hinna bliva färdiga, torde denna

svårighet bliva undanröjd eller åtminstone i betydlig mån minskad, men

svårigheterna sluta icke i och med de sjukas upptagande å vårdanstalter.

För de fullständigt obemedlade är visserligen någorlunda sörjt därigenom,

att kommunerna äro lagligen förpliktade att betala avgifterna för dem,

men i fråga om kategorien mindre bemedlade finnes icke någon sådan

förpliktelse. Kommunen kan vara barmhärtig och helt eller delvis betala

avgiften — och detta sker även på många ställen — men den kan

också begagna sin rätt att till sista öret uttaga sin fordran ur den sjuBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 16 höft. (Nr 31—34.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 31.

kes egendom eller hos de för honom betalningsskyldiga, och detta händer

tyvärr icke sällan. Följden härav blir då stundom den, att sinnessjuka,

som väl behöva hospitalsvård, kvarhållas i hemmen hos sina anhöriga,

för att icke dessa må ekonomiskt gå under.

Att något måste göras för att avhjälpa nu antydda missförhållanden

synes Riksdagen tydligt. Yad som ligger närmast till hands, vore nedsättning

i avgiften, men för att denna nedsättning skulle medföra åsyftad

verkan, behövde den vara ganska stor. Därjämte kan väl svårligen

sättas i fråga, att för de obemedlade, för vilka kommunerna betala,

skulle erläggas högre avgift än för de mindre bemedlade, men en nedsättning

även för de förstnämnda skulle vålla en icke obetydlig ökning

i statens redan förut stora utgifter för hospitalsvård, varjämte det skulle

ge en lättnad i fattigvårdskostnad icke blott åt hårt betungade kommuner,

som därav vore i behov, utan även åt sådana, som icke behövde det.

En annan enligt Riksdagens mening mera tilltalande utväg vore,

att Riksdagen beviljade ett anslag, ur vilket mindre bemedlade sinnessjuka,

möjligen även hårt betungade kommuner, kunde erhålla hjälp till

erläggande av avgiften.

Ett tredje sätt vore, att landstingen åtoge sig saken. Detta är,

enligt vad till Riksdagens kännedom kommit, redan förhållandet i åtminstone

två landsting, Uppsala och Kristianstads, men även om detta

ärende sålunda ligger inom landstingens befogenhet, torde en förpliktelse

för landstingen i detta hänseende icke förefinnas.

Om någon av dessa eller någon annan åtgärd bör vidtagas, torde

endast efter vederbörlig utredning kunna avgöras.

På grund av vad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning vidtaga eller, om så erfordras,

för Riksdagen föreslå sådana åtgärder beträffande sinnessjukas

vård å hospital, att den mindre bemedlades kostnader härför bliva avsevärt

minskade.

Stockholm den 29 mars 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.