Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnes avlöning.
1913-03-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1913:39, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnes avlöning.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 39.
1
Kl* 39.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 mars 1913.
» » > i Andra kammaren den 28 mars 1913
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag rörande ändrade grunder för biskoparnes avlöning.
(Statsutskottets utlåtande nr 31.)
Till Ivonungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion liar föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes snarast möjligt låta verkställa utredning rörande ändrade grunder
för biskoparnes avlöning och att därvid särskilt måtte beaktas de synpunkter,
som i motionen anförts, samt efter verkställd utredning för
Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.
Riksdagen delar den i motionen uttalade uppfattning därom, att de
grunder för biskoparnes avlöning, som fastställdes genom kungl. brevet
den 15 juni 1861, icke längre kunna anses tillfredsställande bland annat
därutinnan, att avkomsten av de åt biskoparne anslagna tionden, hemman
och prebenden numera otvivelaktigt uppgå till helt andra belopp än vad
vid nämnda tidpunkt beräknades. En förändring i avlöningsformen synes
Riksdagen därför böra äga rum och detta så mycket hellre, som, på
sätt i motionen påpekats, det icke torde förefinnas någon anledning att,
sedan det övriga prästerskapets avlöningar numera reglerats efter nya
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 18 höft. (Nr 39—43.)
2
Riksdagens skrivelse Nr 39.
grunder, enbart i avseende å biskoparne bibehålla de gamla avlöningsformerna.
En reglering jämväl för biskoparne i huvudsaklig överensstämmelse
med berörda nya grunder synes Riksdagen alltså höra verkställas.
Av denna Riksdagens uppfattning följer, att Riksdagen, i likhet
med vad i motionen framhålles, anser, att de biskoparne på lön anslagna
hemmanen böra, i den män sådant kan ske, indragas och avkastningen
ingå till biskopslöneregleringsfonden. Likaledes vill Riksdagen uttala
sig för att de församlingar, som för närvarande äro biskoparne tilldelade
såsom prebenden, i allmänhet icke vidare skola bibehålla denna egenskap
utan erhålla särskild pastor.
På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande ändrade grunder
för biskoparnes avlöning samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 28 mars 1913.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.