Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående vidtagande av åtgärder för ernående av en snabbare rättsskipning i högsta domstolen.

1913-04-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1913:59, Skrivelse till Konungen, i anledning av justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående vidtagande av åtgärder för ernående av en snabbare rättsskipning i högsta domstolen.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 59.

Nr 59.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 26 april 1913.

» » » i Andra kammaren den 26 april 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av justitieombudsmannens

framställning till Riksdagen angående vidtagande

av åtgärder för ernående av en snabbare rättsskipning

i högsta domstolen.

(Lagutskottets utlåtande nr 13.)

Till Konungen.

Uti en till Riksdagen gjord framställning har justitieombudsmannen

påkallat Riksdagens uppmärksamhet å frågan om åtgärders vidtagande

för ernående af en snabbare rättsskipning i högsta domstolen.

Justitieombudsmannen har därvid framhållit bland annat, hurusom

den i högsta domstolen uppkomna arbetsbalansen sedan längre tid tillbaka

visat tendens att stegras och under senare år i oroväckande grad

tilltagit. Anledningen härtill torde få sökas i derå omständigheter.

Sedan samfärdseln genom förbättrade kommunikationer underlättats och

tillgången på juridiskt bildade biträden blivit större, har för mången

möj%gj°rts att till högsta instansen fullfölja rättegång, som eljest skulle

stannat i lägre rätt. Genom samhällslivets utveckling i allmänhet hava

rättegångarna tilltagit i antal, och samtidigt härmed hava de till högsta

domstolen fullföljda målen tillväxt i omfång och blivit av mer invecklad

beskaffenhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 59.

Oaktat under de senaste 20 åren vid upprepade tillfällen åtgärder

vidtagits för att råda bot för de missförhållanden, som denna tilltagande

arbetsbalans måste medföra, har vad sålunda under dessa år åtgjorts icke

haft åsyftad verkan. Balansen enbart av revisionsmål, som vid 1910

års slut utgjorde 1,185 och vid slutet av år 1911 1,278, har beräknats

vid 1912 års slut uppgå till minst 1,430, och sammanlagda antalet

balanserade mål och ärenden lärer vid sistnämnda tidpunkt väsentligt

överstiga 2,000.

Till belysande av de olägenheter, som härigenom vållas, må anföras,

att under det vid slutet av 1880-talet för avgörandet av till högsta

domstolen inkomna revisionssaker i medeltal åtgingo 8 månader och

under år 1897 1 år och 5 månader, motsvarande medeltal numera torde

vara väsentligt högre och i fråga om vanliga revisionssaker kunna beräknas

till åtminstone 2Vä år.

Den fara för en ändamålsenlig rättsskipning, som ett dylikt förhållande

innebär, torde icke behöva särskilt framhållas. Den därav framkallade

oerhörda långsamheten i rättsskipningen i högsta instansen måste

anses vara en verklig olycka för rättstillståndet i landet. För upprätthållandet

av en god samfundsordning och för samhällets utveckling i

dess helhet är uppenbarligen en snabb rättsskipning av den största betydelse,

och för den enskilde måste ett långvarigt dröjsmål med avgörandet

av rättegångarna i högsta instansen ofta komma att föranleda

rättsförlust eller medföra andra menliga följder av den allvarligaste beskaffenhet.

Av ej ringa betydelse synes jämväl vara, att, såsom vid

frågans behandling inom högsta domstolen framhållits, på grund av det

anmärkta missförhållandet domstolen hindras att åt sina beslut giva en

så uttömmande motivering, som önskligt vore, samt därigenom på ett

mera ändamålsenligt sätt fylla sin synnerligen viktiga uppgift att

värna om enhet och konsekvens i lagtolkning och rättsskipning.

De ifrågavarande olägenheterna torde vara så mycket betänkligare,

som, oavsett den omständigheten, att balansen nu är större än under

något av de senaste 20 åren och särskilt i fråga om revisionssaker större

än någonsin förut, den årliga tillökningen i balansen även visat tendens

att stegras. Under sådana förhållanden och då, med hänsyn till den

allt hastigare tilltagande ekonomiska utvecklingen, all anledning finnes

att antaga, det rättegångarnas antal och omfång även framgent skola

komma att ökas, synes det vara uppenbart, att effektiva åtgärder med

det snaraste måste vidtagas ej blott för den nuvarande balansen besvara
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 59.

tande utan även för att för framtiden minska högsta domstolens arbetsbörda

och därigenom möjliggöra en snabbare rättsskipning.

Vid valet av de utvägar, som för vinnande av det åsyftade målet

må stå till buds, framstår i första band till bedömande frågan, huruvida

icke en ytterligare ökning av justitierådens antal skulle kunna ske.

Emellertid hava vid alla de tillfällen, då denna utväg anlitats, olägenheterna

av ett allt för stort antal ledamöter i högsta instansen starkt

betonats, och det bar därvid i allmänhet ställts i utsikt att, då med den

beslutade ökningen av arbetskrafterna den befintliga balansen reducerats,

antalet ledamöter åter skulle kunna nedbringas. Med hänsyn till den

erfarenhet, som i -detta hänseende föreligger, torde dock med visshet

kunna antagas, att en dylik reduktion av medlemsantalet, sedan en ökning

en gång skett, icke vidare skall låta sig göra. Att under sådana

förhållanden nu företaga eu ytterligare ökning av detta antal, som under

endast de sist förflutna femton åren ökats med ej mindre än femtio procent

och redan nu är proportionsvis större hos oss än i något annat

europeiskt land, synes Riksdagen vara en åtgärd, som icke bör ifrågakomma.

Emellertid ha vid olika tillfällen åtskilliga andra åtgärder i förevarande

syfte varit på tal. Sålunda bar bland annat föreslagits, att extra

ordinarie bisittare i högsta domstolen skulle förordnas för avarbetande av

den befintliga arbetsbalansen samt att åtgärder skulle vidtagas för åstadkommande

av en mera ändamålsenlig arbetsledning inom domstolen.

Vidare bar ifrågasatts att inskränka högsta domstolens prövning av

målen till att omfatta allenast rättsfrågan samt att återinföra det i 1734

års lag stadgade, men sedan lång tid tillbaka icke tillämpade och sedermera

genom lagen om ändringar i vissa delar av rättegångsbalken den

14 juni 1901 formligen upphävda förbudet mot att i högsta domstolen

förebringa ny bevisning.

Särskilt har emellertid framhållits nödvändigheten att minska tillströmningen

av mål till högsta domstolen. I sådant hänseende hava åtgärder

varit i fråga dels till inskränkning av rätten att fullfölja talan

till högsta instans och dels till försvårande av fullföljden i de fall, då

sådan medgifvits.

I förstnämnda hänseende har ifrågasatts att helt och hållet utesluta

rätten till sådan talan i fråga om vissa klasser av mål. Särskilt har därvid

bland annat framhållits, att talan enbart i fråga om rättegångskostnad

ej borde vara tillåten, att även andra utsökningsmål än lagsökningsmål

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 59.

lämpligen kunde stanna i andra instansen, att i fråga om brottmål, de,

som folie utanför området för grundlag, allmän strafflag, strafflagen för

krigsmakten och strafflagen för präster, ej skulle få från sistnämnda instans

fullföljas o. s. v. Det har vidare framhållits, att under förutsättning

av vissa andra reformers genomförande fullföljd av sådana mål, vid

vilkas avgörande meningsskiljaktighet i underdomstolarna icke yppats,

lämpligen kunde förbjudas; varjämte i fråga om brottmålen ifrågasatts,

att inskränka parts rätt att fullfölja talan till mål av grövre beskaffenhet,

att utesluta målsäganden från rätten att fullfölja talan samt att stadgandet

i 30 kapitlet 7 § rättegångsbalken skulle undergå sådan jämkning,

att därav fullt klart framginge, att fullföljd av talan i åklagaremål

endast finge ske, då det funnes synnerligen angeläget.

Till försvårande av fullföljden i de fall, där densamma medgivits,

har bland annat satts i fråga att införa revisionsskilling jämväl i fråga

om besvärsmål, att höja revisionsskillingen till visst högre belopp, att

införa en i förhållande till tvisteföremålets värde progressiv revisionsskilling,

samt att återinföra den genom ovannämnda lag den 14 juni 1901

upphävda bestämmelsen om parts skyldighet att för rätt till fullföljd av

talan fullgöra hovrättens dom.

Hvad först angår den utväg till nedbringande av balansen i högsta

domstolen, som innefattas i ett höjande av revisionsskillingen, anser sig

Eiksdagen böra uttala, att en dylik åtgärd enligt Riksdagens förmenande

icke bör ifrågakomma. Över huvud taget torde förmågan att gälda revisionsskilling

icke kunna anses vara en rättvis grund för bestämmande

av de fall, då part i rättegång bör få till högsta instans fullfölja sin

talan. Såsom vid upprepade tillfällen framhållits, skulle eu höjning av

denna avgift förnämligast komma att drabba personer i svag ekonomisk

ställning, vilka ej på grund av fattigdom äga åtnjuta befrielse från avgiftens

erläggande, men för vilka i allt fall dess utgivande skulle vara

synnerligen kännbart. Att en dylik åtgärd ej heller står i överensstämmelse

med den uppfattning om parters rättighet i förevarande hänseende,

som i allmänhet gör sig gällande, torde tydligt framgå av det starka

motstånd, som det senast framlagda förslaget i sagda riktning rönt inom

Eiksdagen.

Yad angår frågan om lämpligheten att återinföra förbudet mot förebringande

av ny bevisning i sista insatsen inser Eiksdagen till fullo de

starka betänkligheter, som mot en sådan anordning göra sig gällande,

särskilt med hänsyn till den nuvarande organisationen av våra under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 59.

rätter och den svaga processledningen i många av dem. Onekligen skulle

det framstå såsom synnerligen otillfredsställande att, i händelse en annan

uppfattning av sakfrågan gjort sig gällande i hovrätten än i underrätten,

tappande part skulle vara utestängd från möjligheten att i högsta insatsen

förebringa den bevisning, som han, om en verksammare processledning

det föranlett, utan svårighet kunnat förebringa, men vars behövlighet

under nuvarande förhållanden först genom hovrättens dom blivit för honom

klargjord. A andra sidan torde dock kunna erinras, att den nu rådande

friheten i förevarande hänseenden i betänklig utsträckning medfört, att

parter först i högsta instansen förebragt den för målets rätta bedömande

erforderliga utredningen. Skulle ett förbud av ifrågavarande art vid

närmare undersökning befinnas ägnat att i mera avsevärd mån befrämja

minskning av högsta domstolens arbetsbörda — något som Riksdagen

icke finner sig i tillfälle att med tillräcklig säkerhet bedöma — synes

därför denna utväg, trots förenämnda därmed förknippade olägenheter,

böra komma under övervägande.

Huruvida av de här ovan i övrigt omnämnda förslagen ett eller

flera må vara lämpade att vid ett slutligt ordnande av denna fråga

komma till användning, torde jämväl först efter eu närmare utredning

kunna bedömas. Av vad vid frågans föregående behandling förekommit,

synes dock i varje fall uppenbart, att de utvägar, som sålunda, enligt

vad ovan nämnts, vid olika tillfällen varit på tal, icke äro tillräckliga

för vinnande av det mål, varom här är fråga.

Under sådana förhållanden torde för minskande av arbetsbalansen

inom högsta domstolen och till förekommande av sådan balans i framtiden

huvudsakligen endast återstå det medel, som i utländsk lagstiftning

under liknande förhållanden anlitats, nämligen att för sådana mål

i allmänhet, i vilka tvisteföremålet kan uppskattas till ett visst penningvärde,

såsom villkor för rätt att fullfölja talan stadgas, att detta uppgår

till ett visst minimibelopp, en s. k. summa appellabilis (revisibilis).

Visserligen har det av Eders Kungl. Maj:t genom nådig proposition

till 1907 års Riksdag framlagda förslaget, däri upptagits jämväl stadgande

om en summa appellabilis, icke då vunnit Riksdagens befall.

Till detta Riksdagens beslut torde emellertid i väsentlig mån hava bidragit,

att man ansåg sig böra avvakta verkningarna av inrättandet av

den då ifrågasatta regeringsrätten och de åtgärder, som kunde antagas

bliva i samband därmed vidtagna för högsta domstolens befriande från

uppgiften med laggranskningen ävensom från handläggningen av vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 59.

ansökningsärenden. Sedermera har det emellertid visat sig, att de åtgärder,

som i samband med inrättandet av lagrådet och regeringsrätten

vidtagits, i så ringa grad motsvarat de förväntningar, som i detta hänseende

ställts på dem, att de icke ens varit tillräckliga för att förhindra

en ökning i domstolens arbetsbalans.

Med hänsyn härtill och då det synes vara av största vikt, att vad

nu i denna fråga åtgöres varder av beskaffenhet ej blott att tillfälligtvis

förbättra ställningen, utan även och framför allt att på ett varaktigt och

för framtiden betryggande sätt förhindra en återgång till nu rådande

förhållanden, måste enligt Kiltsdagens förmenande vid eu lösning av den

förevarande frågan även den här senast omnämnda utvägen komma i

betraktande.

Riksdagen vill emellertid framhålla, att nu ifrågasatta begränsning

av fullföljdsrätten, som uppenbarligen endast kan komma till användning

i fråga om sådana mål, där tvisteföremålet kan uppskattas till

något visst penningevärde, bör förbindas med särskilda bestämmelser i

fråga om rätten att fullfölja mål, som kunna vara av särskilt betydelsefull

beskaffenhet, såsom exempelvis jordatvister, samt att härutöver torde

finnas nödigt att — såsom förhållandet är i Danmark och Norge —

öppna möjlighet att, efter särskild prövning av någon därför lämpad

myndighet, få fullfölja talan även i sådana fall, då avgörandet har betydelse

utanför den föreliggande saken, eller när denna är av väsentlig

vikt för den klagande parten utöver det förmögenhetsvärde den omedelbart

angår.

På grund av vad sålunda anförts får Riksdagen hemställa, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under omprövning, genom vilka åtgärder

det anmärkta missförhållandet med avseende å rättsskipningen i

högsta domstolen måtte kunna avhjälpas, samt till Riksdagen, om möjligt

redan år 1914, inkomma med det förslag, vartill denna prövning

kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1913.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll IBIS. 14 sand. 23 käft. (Nr 58—61.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.